Granskning av trycksaker - Blekinge museum

Granskning av
bibliotekens trycksaker
ur tillgänglighetsaspekt
En rapport i projektet
Tillgänglig information på
biblioteken i sydöstra Sverige
(TIBIS)
Augusti 2006
Mona Quick, Spiralum Kommunikation
På uppdrag av Länsbibliotek Sydost och
Regionbiblioteket i Kalmar Län

Innehållsförteckning
Förutsättningar s 2
Sammanställning s 5
Kommentarer kring kriterierna s 6
Grundnivå s 13
Bil. 1: Granskningsblankett s 15
Bil. 2: Lånekvitton m.m. s 16
Bil. 3: Följebrev s 17
Bil. 4: Länkar till annan information s 18
Bil. 5: Skiss till biblioteksfolder s 20
Granskning av trycksaker
I projektet Tillgänglig information på biblioteken i sydöstra Sverige (TIBIS) granskas
trycksaker och webbsidor på 25 folkbibliotek i Sydost och Kalmar län. Granskningen
görs utifrån hur materialet fungerar för personer med funktionshindren synskada,
utvecklingsstörning eller läs- och skrivsvårigheter. Därefter gör biblioteken
handlingsplaner för att åtgärda upptäckta brister.
Uppdraget att göra granskningen gavs till mig, Mona Quick med företaget Spiralum
Kommunikation. Min tidigare bakgrund är bl.a. som marknadsförare på den statliga
myndigheten Talboks- och punktskriftsbiblioteket. Granskningen av trycksaker beskrivs
i denna rapport. Det finns också en separat rapport om granskningen av webbsidor.
Hur granskningen har gjorts
Biblioteken har sänt in det man önskat få granskat. Det har varit foldrar, boktipslistor,
affischer, bokmärken, kulturprogram, lånekvitton, kravbrev m.m. Generellt har vi inte
granskat de ”fasta” trycksakerna som skyltar och knubbar (men något bibliotek har tagit
kopior på en del skyltar), men för dessa kan man få bra tips genom andra projekt (se
bilaga 4).
Varje trycksak har sänds tillbaka fäst vid en granskningsblankett med en rad förtryckta
kriterier (se bilaga 1). Ett kryss i rutan Bra innebär att den klarar det kriteriet, annars står
det vad som är mindre bra. Jag har också markerat vissa saker direkt i trycksaken. Allt
jag sett som mindre bra har kommenterats, men allt är naturligtvis inte av den vikt att
det behöver åtgärdas. Jag har markerat med orange överstrykningspenna när jag anser
att en brist bör rättas till. Övriga anmärkningar kan man fundera över vid en ev.
framtida uppdatering av trycksaken.
Kvitton, kravbrev och reservationsmeddelande har fått en gemensam granskningslapp
(se bilaga 2), eftersom dessa i hög grad är standardiserade trycksaker där
systemleverantören fördefinierat uttryck och layout. Dessa kan dock anpassas av det
lokala biblioteket. Jag har markerat anmärkningar direkt på kvitton och brev.
En del bibliotek har sänt mycket material, andra litet. De som sänt mycket har även sänt
med arrangemangskalendrar med kultur- och fritidsaktiviter, och annat material som inte
är strikt biblioteksrelaterat, men jag tar granskat allt som sänts. Det är upp till biblioteket
2

vad man vill ha granskat. De som sänt litet har nog inte tänkt på allt de har, eller tyckt
att det var så banalt material att det inte behövde sändas in, som kopierade lappar med
öppettider osv.
Några bibliotek har kompletterat med material efter genomgången i juni. Det som sänds
in t.o.m. mitten av augusti har räknats med i sammanställningen över denna granskning.
I denna rapport finns en statistisk sammanställning över ”tillgänglighetsgraden” i de
insända trycksakerna. De är uppdelade i tre grader; utan anmärkningar, med mindre
viktiga anmärkningar och med viktiga anmärkningar.
En folder som sorteras till gruppen utan anmärkning kan ha någon mindre anmärkning,
som förekomst av versaler, men om den bedöms som så ringa att den inte drar ner
läsbarheten särskilt mycket sorteras den ändå dit. Mindre viktiga anmärkningar betyder
att det är bra om detta åtgärdas, men det behöver inte göras förrän foldern ändå ska
tryckas om. Viktiga anmärkningar drar ner läsbarheten så mycket att jag anser att de
foldrarna behöver ändras så snart som möjligt.
Däremot har det inte förts någon statistik över det exakta utfallet inom de specificerade
kriterierna, eftersom det inte kändes som en användbar kunskap. En trycksak kan ha
flera olika anmärkningar, och med olika vikt i desamma. I mera allmänna ordalag
kommenteras dock nedan ifall biblioteken ofta eller sällan fått anmärkningar inom de
olika kriterierna.
Kommentarerna nedan sker i samma ordningsföljd som bedömningskriterierna är
uppställda på granskningsblanketten. Inom varje avsnitt ges också en förklaring över vad
som är tillgängligt och inte. Generellt kan man dela upp tillgängliga trycksaker i tre
grupper; allmänna, LättLästa och i anpassade format som inläsning och e-text.
Kommentarerna i avsnitten avser, om inte annat sägs, de allmänna trycksakerna.
Allmänna trycksaker
De trycksaker som biblioteket gör för en bred allmänhet bör ha en bra grundnivå på
läsbarhet, både när det gäller språk och layout. Var fjärde svensk har svårt att läsa och
förstå en vanlig tidningsartikel, det är alltså viktigt för många att man rensar bort
fackuttryck och uttrycker sig på ett enkelt sätt.
Layouten betyder mycket för att man ska orka läsa, och det är väl ändå viktigare att
bibliotekets besökare läser informationen än att den är estetiskt avancerad? Om man
anlitar en professionell designer ska man inte överlämna alla beslut till denne, utan
övervaka att läsbarheten inte åsidosätts för ett vackert formspråk. Detta betyder
ingalunda att alla trycksaker måste se likformat tråkiga ut, bara att det finns vissa
läsbarhetsregler att ta hänsyn till, och som faktiskt underlättar för alla som läser.
Många dyslektiker kan läsa en kort allmän text om den är normalt lättläst och layouten
är bra. Det är ofta layouten som försvårar, med alltför liten textstorlek och rörig design.
De allmänna trycksakerna är viktiga för:
• Dyslektiker med hyfsad läsförmåga
• Synsvaga som förstorar (i kopiator eller förstorings-tv)
• De personer med lätt utvecklingsstörning som har god läsförmåga
• Texten i trycksakerna som underlag för inläsningar (se nedan)
3

LättLästa trycksaker (LL)
För att skilja de särskilt lättlästa trycksakerna från generellt lättläst text skriver jag då
med två versala L. När man säger LL-böcker i biblioteksterminologi menar man böcker
som särskilt bearbetats vad det gäller enkelhet både i språk och innehåll – lättläst och
lättförståeligt.
Centrum för Lättläst beskriver på sin webbplats hur en LL-text är uppbyggd. För att
komplicera saker litet är det inte riktigt samma saker som en person med dyslexi anser är
lättläst, vilket man kan läsa mer om på FMLS webbsidor för Språka loss. Jag tror ändå
det går att göra en hyfsat bra kompromiss med ett lättläst språk som fungerar skapligt
för:
• Personer med utvecklingsstörning
• Dyslektiker med svag läsförmåga
• Dövblinda (se nedan under övriga format)
• (Personer med andra modersmål)
Inlästa trycksaker
En inläst trycksak behöver inte vara inläst av en människa, utan det fungerar även att
använda ny teknik med talsyntes (konstgjord röst). Här finns många olika lösningar, läs
mer om detta i bilaga 4.
Inlästa trycksaker behövs för:
• Synskadade som ej kan använda förstoring, eller bara orkar läsa korta texter
• Dyslektiker med svag läsförmåga, och särskilt för längre texter
• Utvecklingsstörda med svag läsförmåga (LättLästa texter)
E-text
Elektronisk text fungerar ihop med egna hjälpmedel, som talsyntes och
punktskriftspanel. På begäran bör man kunna bränna en skiva med trycksakens text som
e-text.
E-text används av:
• Synskadade, med talsyntes eller punktskriftspanel
• Dövblinda, med punktskriftspanel (LättLästa texter)
• Dyslektiker, med talsyntes
4

Sammanställning
Trycksaker/bibliotek A B C D E F G H I J K L M N
Antal trycksaker 19 14 5 1 10 36 6 15 18 12 18 3 7 17
Utan anmärkning 10 6 3 1 5 20 3 8 11 6 4 2 2 4
Små ändringar 4 7 2 0 2 8 3 7 4 4 13 0 2 4
Viktiga ändringar 5 1 0 0 3 8 0 0 3 2 1 1 3 9
Kvitton, brev osv 5 6 4 5 2 10 7 6 1 3 1 7 4 1
Saknas:
Öppettider (enkel) x x x x x
Lånreregler LL * x x x x x x * x x x x x x
Allmän LL x x x x x x x * x x x x x x
Inläst allmän x x x x x x x x x x x x x x
Trycksaker/bibliotek O P Q R S T U V X Y Z Total
Antal trycksaker 88 13 7 4 11 20 22 5 5 28 6 209
Utan anmärkning 64 4 3 4 6 13 11 4 2 18 1 130
Små ändringar 12 0 1 0 2 5 9 0 1 7 4 41
Viktiga ändringar 12 9 3 0 3 2 2 1 2 3 1 38
Kvitton, brev osv 3 1 3 0 6 5 0 3 2 2 3 28
Saknas:
Öppettider (enkel) x x x 8
Lånreregler LL x x x * x x x x * 19
Allmän LL x x x * x x x x x x 22
Inläst allmän x x x x x x x x x x x 25
Varje bibliotek har en bokstavsbeteckning, totalt 25 bokstäver/bibliotek.
Kvitton och brev (krav, reservationsmeddelanden) är inte inräknade bland övriga
trycksaker utan har en egen rad.
x betyder att det saknas eller, när det gäller öppettider, att det inte är tillräckligt enkelt.
* betyder att arbetsmaterial skickats, som skulle kunna bli LL-foldrar.
5

Kommentarer: 1 Bakgrund
Bra kontrast mellan bakgrund och bokstäver
Många av de insända trycksakerna är traditionellt vita med svart tryck. Eftersom det ofta
är vanligt kopieringspapper och oftast kopierad text så blir kontrasten oftast bra. Inte
alltför skarp kontrast, eftersom pappret inte är extravitt eller halvblankt. I kopieringen
blir texten inte högsvart och det betyder att den kan bli litet för grå ibland, särskilt om
bokstäverna är små.
Det är också vanligt med färgat papper, och detta fungerar ju bra när det är ljusa färger.
Ett undantag är blått, som bara fungerar bra om tonen är mycket ljusblå, men där flera
trycksaker i granskningen har en djupare ljusblå färg som försämrar läsningen. Blått är ju
svenskarnas favoritfärg, men ögat har svårare att urskilja de svarta bokstäverna mot blå
bakgrund än exempelvis mot gul bakgrund, som fungerar allra bäst.
I något fall har rött papper används, men det innebär dålig läsbarhet. Dessutom blir rött
mycket mörkt i kopiering, och det är ju synd ifall någon skulle vilja kopiera något ur en
folder (ex. i ett skolsammanhang).
Några gånger ligger det bilder bakom texten, ibland blir det störande och ibland inte.
Man får tänka på hur texten kommer i en bild, så att inte andra former försvårar för att
se bokstävernas former.
Färgplattor? (bra kontrast)
En färgplatta som ligger under en text bör inte ha mer än 20 % färgmättnad för att inte
störa läsningen. Något som ser piggt ut estetiskt, och verkar ge hög uppmärksamhet,
kan alltså innebära att den texten blir mindre läst. Det finns inte många exempel på
störande plattor i de insända trycksakerna.
Inte för blankt papper
Det finns inga exempel på alltför blanka papper. Ett blankt papper ger störande blänk
och även om bilder kan bli vackra på blankt papper så är det mycket försvårande för
läsning. Detta gäller förstås även om man laminerar en skylt med blank laminat – det
finns matt sådan som fungerar mycket bättre.
2 Läsbarhet (bokstäver)
Bra läsbarhet: storlek på bokstäver
Det är inte bara synsvaga som föredrar större bokstäver, utan även dyslektiker och
utvecklingsstörda, som tycker att det är lättare att urskilja bokstäverna om de är litet
större. En renodlad LL-folder kan gärna ha ca 14 punkter i den löpande texten, medan
en allmän folder kan nöja sig med 11-12 punkter. Olika typsnitt ger olika stor storlek.
Det är väldigt trendigt med små bokstäver och det fanns några exempel där storleken
var för liten även för mig. Ibland tycktes det vara betingat av utrymmesskäl – man ville
få in mycket text på ett A4-papper eller många arrangemang i en kultur- och
fritidskalender som skulle kunna fungera även som affisch.
Man biter sig dock i svansen om texten är så liten att alla får svårt att läsa den. Det är
bättre att skriva om till kortare text och faktiskt få den läst, eller använda baksidan
också. Med en tryckt högupplöst text kan bokstäverna bli tydliga även i något mindre
6

format, vilket man kan se i böcker. När man kopierar blir dock bokstäverna mindre
skarpa i kanterna, och då krävs också större storlek.
I något fall har man låneregler i normalstor stil i A5-format, och sedan har man förstorat
i kopiatorn till större stil på A4. Detta fungerar ju utmärkt när grundlayouten är bra.
Bra läsbarhet: typsnitt
Synsvaga personer kan föredra linjära (raka) typsnitt i större storlekar. För skyltar och
rubriker, som är i större stil, är oftast linjära bokstäver tydligast. Men det är alltså bara
när man gör något speciellt riktat till synsvaga som linjär löpande text är att föredra.
De flesta föredrar att läsa antikvastilar (med seriffer eller ”klackar”, alltså små tvärsteck
på de långa strecken). Detta beror på vanan – det mesta vi läser i tidningar och böcker
har sådana stilar. Det kan också vara så att ögat lättare binder ihop orden till ordbilder
med hjälp av tvärstrecken.
Det finns en hel del exempel på löpande texter i linjära typsnitt, men jag har inte räknat
det som anmärkningar när det handlar om vanliga linjära typsnitt som Arial, Helvetica
och Verdana. Däremot är det oftast olämpligt att använda typsnittet Comic Sans, som
visat sig vara mycket populärt. I korta texter, i roliga sammanhang och för barn kan det
fungera, men inte i längre texter. Det betraktas dessutom inte som ett riktigt seriöst
typsnitt, så att använda det för att beskriva databaser eller kulturarrangemang för vuxna
drar ner intrycket, samtidigt som det blir mera svårläst.
Några gånger används mycket udda typsnitt, ”roliga”, ”vackra”, sådana som imiterar
handstil, och en gång även riktig handstil. Här är mitt råd kort och direkt: Låt bli! I valet
mellan att vara originell och att få sin information läst föredrar jag det senare.
Ej versaler
Versaler förekommer mycket flitigt i trycksakerna. Att ha några små rubrikord i versaler
förstör inte läsbarheten, men om det finns många rubriker med versaler blir det svårare.
Det finns även exempel på hela boktipslistor som är gjorda med versaler, eller där alla
författare skrivs med versaler.
Oftast används versaler när man talar om storstil, man kan t.o.m. skriva att ”det finns
böcker med STOR STIL” i löpande text. Ibland börjar man nästan undra om det blivit
något missförstånd – versaler kallas ju ibland för stora bokstäver. Det kan definitivt leda
till missförstånd, att låntagarna tror att böcker med stor stil bara innehåller versaler.
Med versaler blir inte ordbilderna tydliga, texten blir som ett långt staket där man inte
får någon hjälp av de uppåtgående och nedåtgående staplarna som finns hos gemena
bokstäver.
Om man skriver versaler i e-post uppfattas det som att man skriker. Då blir det en hård
ton i skyltar som säger ”lånekort KRÄVS för att få låna”. Och för dyslektiker och andra
biblioteksovana besökare är inte så bra med alltför hård ton.
Ej kursivt
Kursiv stil förekommer ganska ofta. Kanske tycker man att det ser snyggt ut, litet som
handstil, eller att det är ett bra sätt att markera något som är särskilt viktigt. Några
enstaka ord försvårar inte läsningen, men långa stycken med kursiv text gör det
definitivt.
7

Ej understrykningar
Understrukna ord är svårare att läsa. I boklistor stryker man ibland under författarens
efternamn, och länkadresser kan också vara understrukna. I båda fallen är det onödigt.
Det är generellt bättre att markera viktiga ord med fet stil än att använda
understrykningar, versaler eller kursiv stil.
3 Rader
Lagom långa textrader
Om textraderna är för långa blir det svårare för ögat att hitta tillbaka nästa radbörjan.
Maximalt 70 tecken per rad (bokstäver, skiljetecken och mellanrum) bör det vara i en
folder. (I denna rapport är det 80-90 tecken per rad, visar Word i Verktyg, Räkna ord.)
Det finns några insända trycksaker med för långa rader.
Med mindre bokstavsstorlek bör alltså raderna vara kortare, och med större bokstäver
kan de vara längre. I en LättLäst folder bör det vara färre än 70 tecken per rad. Delar
man upp texten i spalter så ska det inte vara alltför smala spalter, för då kan det bli så få
ord per rad att det blir svårt att få sammanhang, och avstavningarna blir fler.
Lagom radmellanrum
Standard för radmellanrum är 120 % men rekommendationen för dyslektiker är 140 %.
Har man liten text så blir alltså mellanrummet också mindre, och i riktigt tryck där man
kanske använder mindre men kantskarpa bokstäver kan man behöva öka mellanrummet
för att få tydligare läsning. I en rubrik som är flerradig minskar man kanske mellanrummet
för bättre sammanhang.
I trycksakerna används överlag standardmellanrum, och med lagom bokstavsstorlek,
lagom långa rader och korta stycken fungerar det tillräckligt bra. Vid LättLäst där
bokstäverna ska vara större, raderna kortare och styckena korta fungerar också
standardmellanrum.
På lånekvitton och i kravbrev staplas ofta titlarna tätt efter varandra. Ofta har de
dessutom omotiverat liten stil i kravbrev (men på lånekvitton måste de väl tyvärr ha liten
stil). För att det ska vara någon rimlig läsbarhet måste det in luft mellan titlarna.
Inte rak högermarginal
Det är norm att göra rak högermarginal i böcker, tidningar och många tryckta foldrar.
Numera finns det dock en högre medvetenhet om att rak högermarginal försvårar
läsningen. Eftersom orden är olika långa så måste man justera raderna för att kunna
skapa en rak högermarginal. Ibland dras orden och mellanrummen ut, ibland pressas de
ihop, och därmed blir ordbilderna något förvrängda. Dessutom blir avstavningarna fler.
Viktigast är dock att man får svårare att glida med ögat från en läst rad till början av
nästa rad, att veta var man är när alla rader ser likadana ut. Många med lässvårigheter
måste ha linjal för att markera vilken rad de befinner sig på.
Av bibliotekens foldrar finns det några som är ”professionellt” layoutade och har raka
högermarginaler, men de flesta har ojämn högermarginal. Kanske beror det på att man
vet att det försvårar, kanske är förklaringen att man layoutat dem själv och inte haft
tillgång till, eller kunskap om, hur man kan göra raka högermarginaler så att det ser
estetiskt bra ut.
8

Öppettider görs ofta som en osynlig tabell, med veckodag till vänster och klockslag en
bit till höger. Om mellanrummet är litet och valen få så fungerar det, men det finns en
hel del exempel där det är stora mellanrum och långa uppräkningar av filialtider. Då blir
det svårt att hitta rätt utan att lägga en linjal under.
På något ställe har man gjort en synlig tabell med linjer som underlättar väsentligt. Man
kan ju också skriva tiderna direkt efter dagen, även om då högermarginalen blir ojämn. I
bokbussturer blir det ofta långt mellan hållplatsens namn till vänster och klockslaget till
höger. Kanske kan man börja med klockslaget i stället och få mindre mellanrum.
Inte centrerad text
I bibliotekens trycksaker fanns det många förekomster av centrerad text, som flerradiga
rubriker, vid kontaktuppgifter och t.o.m. som löpande text. Jag hade inte ens med
centrerad text som ett granskningskriterium, för jag hade inte tänkt tanken att man
skulle kunna få för sig att layouta löpande text på det sättet.
Att centrera enradiga rubriker spelar ingen roll. Det är inte heller så allvarligt om några
enstaka separata uppgifter som adress, e-post och telefonnummer centreras, men om
det blir en lång sträcka med sådan centrering för flera filialers kontaktuppgifter så blir
det tröttsammare att leta rätt uppgift.
Den stora svårigheten blir när det är ett löpande textstycke som är centrerat. När ögat
ska hoppa till nästa rad är fästpunkten olika för olika rader och det blir svårare att
snabbt bestämma vilken rad som är nästa.
Eftersom det underlättar att ha en rak vänstermarginal och en ojämn högermarginal, så
borde det väl logiskt sett underlätta även med ojämn vänstermarginal, eftersom raderna
blir olika och därmed lättare att identifiera? Det kan så tyckas, men det handlar i hög
grad om hur man lärt sig läsa och hitta rätt rad.
Inte högerställd text
För en person som kommer från en kultur där man läser från höger till vänster är rak
högermarginal och ojämn vänstermarginal förstås det normala. Den sortens marginaler
fungerar dock inte bra för svenskan, eftersom vi ändå läser texten från vänster till höger
och därmed får svårt att hitta fästpunkten för nästa rad.
Det fanns något exempel där enstaka ord placerats med rak högermarginal, till höger på
sidan. Eftersom det inte var löpande text fungerar det hyfsat ändå, precis som att det
fungerar att sprida ut enstaka ord litet hur som helst på en yta. Då läser man ju varje ord
som en egen enhet. I det senare fallet är det dock viktigt att inte ha för många ord
utspridda, om det är viktigt att man läser alla, för det finns en risk att man missar något
när man inte har en logisk läsordning att följa.
Logiska avstavningar
Om man behöver avstava ord i foldrar är det bra om man nöjer sig med att avstava
sammansatta ord mellan de två orden. Sådana avstavningar av långa sammansatta ord
kan ibland t.o.m. underlätta i LättLästa texter. Det finns få förekomster av
svårförståeliga avstavningar i trycksakerna.
Varje rad en tanke
I LättLästa texter används helst frassatta rader. En mening per rad, eller en logisk del av
en mening, som sedan fortsätter på raden nedanför med nästa logiska led.
9

Eftersom de flesta av trycksakerna inte är LättLästa så förekommer inte så ofta frassatta
rader. I LL-texterna har man oftast detta, men inte alltid. Det har ibland varit svårt att
dela upp en lång mening på ett logiskt sätt, med följd att det blivit långa rader.
4 Stycken
Lagom långa meningar
Så långa meningar som jag ibland skriver i denna rapport fungerar inte i en folder. Då är
det risk att läsaren trasslar in sig. Det får å andra sidan inte bara vara korta uppstaplade
meningar, för det blir tråkigt att läsa. I LättLäst text bör meningarna generellt vara
kortare än i vanlig text.
När det förekommer långa meningar i trycksakerna är de ofta enstaka tanklösheter i
texter som generellt har bra meningslängd.
Lagom många underrubriker
Underrubriker behövs, för att ge överblick över textmassan, och en resumé över vad
som står där. Generellt har trycksakerna lagom många underrubriker, men det finns en
del som behöver fler.
Ett tips är att skriva informativa underrubriker, så att man får någon kunskap även om
man bara läser dem. De ska alltså inte vara frågor utan ge svar. Underrubrikerna i detta
avsnitt ger kriterierna för tillgängliga trycksaker, och även om man bara läser
underrubrikerna har man fått en uppfattning om dessa kriterier.
Korta stycken
Som bibliotekarier har vi en nackdel. Vi är vana vid att läsa tjocka böcker och
utredningar med långa, kompakta stycken. Vi vänjer oss vid att det ska se ut så och
tycker kanske att det ser konstigt ut med korta stycken.
En text med korta stycken har dock betydligt större chans att bli läst. För en dyslektiker
kan det vara helt avgörande att det finns många ”andningspauser” i en text. En LättLäst
text behöver ha ännu kortare stycken än en vanlig text.
Det är ganska vanligt med ojämna texter – korta stycken varvas med något kompakt
stycke. Kanske har man försökt rymma texten på en begränsad yta, eller fann inget
logiskt ställe att bryta av stycket. I dessa fall har jag markerat var jag tycker man ska
bryta upp stycket.
För uppräkningar i punktform behöver man extra luft mellan punkterna, annars kan det
kännas som ett mycket kompakt textstycke. Word drar ju automatiskt ihop
punktraderna, men man kan göra en stilmall som delar upp styckena, eller tvinga in en
blankrad emellan.
Boklistor ger ofta ett kompakt intryck. Luft mellan varje titel är naturligtvis bäst, men
det blir då långa listor. Man kan också gruppera 4-5 titlar i stycken med extra luft
emellan, så blir det lättare att fästa blicken.
10

5 Begriplighet
Begriplig text utan oförklarade fackuttryck
Var fjärde vuxen person i Sverige kan inte fullt ut läsa och förstå en tidningsartikel, visar
internationella undersökningar. Det finns även andra undersökningar som visar att folk i
allmänhet inte förstår många av de ord som ofta används – man har hört dem men är
osäker på vad de egentligen betyder.
När man själv känner till ett ämne glömmer man lätt att det ”självklara” inte är
välbekant för andra. Det märks att biblioteken verkligen ansträngt sig för att formulera
texter på ett enkelt och mycket begripligt sätt. De flesta fackuttryck är borttagna eller
förklarade, och överlag är texterna mycket bra. Jag har inte kommenterat texterna
utifrån hur välformulerade de är – visst kan ibland saker skrivas på ett snyggare sätt,
men jag har fokuserat på tydligheten.
Ålderdomliga ord finns främst i lånebestämmelser, som kanske inte har uppdaterats på
åtskilliga år. En mening som ”Avgift utgår när lånetiden gått ut.” blir helt obegriplig.
Avgiften börjar (utgår) när lånetiden slutar (gått ut) – liknade ord har motsatta
betydelser. Förkommet lånekort låter litet dammigt – försvunnet, förlorat eller tappat är
modernare uttryck.
Ett ord jag inte är förtjust i är reservera. Så säger man ju inte i vardagligt tal – ”Vill du
beställa boken” eller ”ställa dig i kö på den”. Att man beställer ett fjärrlån och reserverar
en bok som finns i systemet är fackuttryck utan någon relevans för låntagaren.
Låntagaren vill beställa boken så att han/hon får läsa den – om den finns på det ena
eller det andra stället, eller köps in, är ointressant.
På meddelandet som sänds kan det ju stå: ”Nu kan du hämta det du har beställt”, följt
av titeln på det som kommit in. Ibland är brevet formulerat så att man tror att det är ett
reservationsmeddelande när det i själva verket är ett krav därför att någon annan beställt
boken. Bättre då med: ”Någon annan väntar på att få låna.”, följt av titeln.
Just texterna i reservationsmeddelanden och krav kan ha ordval och ton som är mindre
bra. Det är viktigt att tonen i lånebestämmelser och krav är enkel och har positivt tilltal.
Om det är svåra, ålderdomliga och byråkratiska ord så skrämmer det iväg ovana och
osäkra låntagare (som dyslektikerna ofta är). Även skyltar i biblioteket bör ha en vänlig
ton, även när det är uppmaningar att inte missbruka utbudet.
Fungerar som lättläst – för dyslektiker
Många av texterna är så lättlästa att de skulle fungera för dyslektiker. Här stupar det ofta
på att layouten är för kompakt eller textmassan för lång.
Fungerar som LättLäst – för utvecklingsstörda
De flesta av texterna är inte LättLästa i den specifika betydelsen, men det finns några
exempel på detta. Även i dessa kan det förkomma för svåra ord eller för långa meningar.
Ett bibliotek hade sänt in en allmän folder som med några små ändringar av ordval
skulle kunna fungera även som LättLäst. Det inspirerade mig till att tänka i vidare banor.
Det går faktiskt att göra vissa allmänna broschyrer på ett så enkelt sätt att de även
fungerar som LättLäst (se mer om detta senare). Alla specialfoldrar går förstås inte att
göra så enkla utan att förlora värdefull information.
11

6 Layout
Luftigt layout
För någon som har svårt att läsa är det helt avgörande att man får ett bra första intryck.
Som en dyslektiker sa: ”Bra intryck gör att man gärna försöker.” Man ska inte pressa in
så mycket som möjligt, utan ha en luftig layout med breda marginaler och bra
mellanrum mellan raderna.
Här har biblioteken inte tänkt lika medvetet som i texternas utformning. Man vill ibland
gärna få in en lång text på en sida, så då kan det bli långa rader eller kompakta stycken.
Eftersom man ofta kopierar i svart-vitt eller svart på färgat papper så kan man inte
heller använda färg som layoutförstärkare, och det ser helt enkelt tråkigare ut. Om man
kopierar ska man åtminstone göra det med svärta i trycket och utan smutsiga partier i
bakgrunden!
Bra struktur på sidan
Det är också viktigt att strukturen på sidan är bra, att man lätt förstår hur texten löper.
Om en bild bryter mitt i spalten, eller texten placeras kreativt litet var som helst blir det
svårare att fästa blicken och veta att man fått med allt. De problem som finns här är
oftare i de trycka kulturfoldrarna än i de egenproducerade kopiorna.
Begripliga bilder
En person med utvecklingsstörning kan inte tolka symbolbilder. Ett exempel, taget ur
luften: Att säga att nyckeln till kunskap finns på biblioteket och illustrera det med en
nyckelbild blir obegripligt. Bilderna ska förstärka texten innehålls- och känslomässigt,
utan symboler eller konstiga vinklar.
Hur tråkigt det än låter så är det alltid bäst att ha vardagliga konkreta bilder. Helst med
människor, och helst med någon som tittar in i kameran. För människor är det allra
mest attraktivt med bilder där man möter någon annans blick. (Det är ingen tillfällighet
att veckotidningar gärna har ansikten på omslagen.)
Tänk på att bilderna (foton och teckningar) ska visa olika slags människor, för att alla
ska känna sig delaktiga: olika åldrar, kvinnor och män, olika hudfärg, olika
funktionshinder.
I bibliotekens foldrar är bilderna ofta tecknande människor och böcker eller foton på
byggnader, bokbussar och interiörer. De är sällan obegripliga.
Ett bibliotek har sänt in kopior av skyltar där hyllbeteckningarna förstärkts med bilder,
ibland bra bilder och ibland mindre bra. Själva tanken, att förstärka informationen med
bilder, är mycket bra och kan underlätta väsentligt för alla som har svårt att läsa.
7 Inläsning
Inget bibliotek har sänt in något inläst material. Detta kan antingen bero på att man inte
har något sådant eller att man inte tänkt på att detta material ryms i begreppet
trycksaker. Vid en direkt fråga på redovisningsdagen i juni hade inget av de närvarande
biblioteken något inläst material. (Se mer om inläsningar nedan.)
12

Grundnivå
Förutom att det allmänna materialet bör efterstäva en allmän tillgänglighetsnivå anser jag
att det finns några grundläggande saker som bör finnas.
Öppettider
Det ska finnas en enkel lapp, som fungerar för alla, där det är lätt att läsa öppettiderna.
Lappen ska ha tillräckligt stora och tydliga bokstäver, bakgrunden ska inte störa, och det
ska inte finnas så mycket extra information att det blir förvirrande att hitta tiderna för en
person med utvecklingsstörning.
17 bibliotek har sänt in lappar som fungerar. Övriga 8 bibliotek har antingen inte skickat
något, skickat svårlästa lappar, eller bara sänt större foldrar där öppettiderna finns bland
annan information. Det är inte säkert att alla tar den större foldern bara för att få
öppettiderna. Säkert har fler bibliotek små fungerande lappar, men har inte tänkt på att
skicka dem.
LättLästa låneregler
När man får lånekort förbinder man sig till att följa bibliotekets låneregler. Ett rimligt
krav är väl då att man ska kunna läsa dessa regler. Just lånereglerna har oftast det mest
svårlästa språket av bibliotekets trycksaker. Ibland har de också liten text, långa rader
och kompakt layout.
Det är inte sannolikt att flertalet läser igenom lånereglerna när de skriver på för
lånekortet, men de ska åtminstone kunna läsa dem efteråt. En särskilt LättLäst version
behövs för många grupper. Om man gör den lätt men utan barnslig layout så kan den ju
fungera både för barn och för vuxna som behöver enklare språk.
6 bibliotek har sänt in färdiga foldrar eller förslag på lättlästa låneregler. Det betyder
alltså att 19 bibliotek behöver påbörja det arbetet.
LättLäst om utbudet
Det behövs en LättLäst allmän folder om bibliotekets utbud, där även information om
lättlästa böcker, storstil, talböcker och ”boken kommer” finns med.
3 bibliotek har sänt in en sådan folder eller utkast till något som skulle kunna fungera
efter vissa ändringar. 22 bibliotek behöver påbörja det arbetet. Men fall inte i fällan att
bara informera om de anpassade medierna. Självklart är bibliotekets övriga utbud av
tidskrifter, musikcd, videofilmer o.s.v. lika intressant.
Naturligtvis beror det på hur mycket information man vill ha med i bibliotekets
allmänna folder, men med en viss tankemöda går det faktiskt att göra en allmän
broschyr på LättLäst språk, utan att den upplevs som barnslig av de besökare som inte
behöver LL. Fördelen är att man kan ha en enda grundfolder för biblioteket, som man
kan dela ut i alla sammanhang, kompletterad med specifikt material till den målgruppen.
I ett arbete med marknadsföringsplan för Linköpings bibliotek skissade jag på vad en
sådan lättläst grundfolder skulle kunna innehålla. Denna ofärdiga skiss bilägges till
rapporten, och det är fritt fram att använda vad man vill av idén.
Inläst grundinformation
Det behövs en inläst grundinformation som innehåller öppettider, utbud och låneregler.
Det kan alltså vara flera trycksaker som sätts ihop till en inläsning. Inläsningen behöver
13

inte vara från LättLäst text, när man riktar sig mot synskadade och dyslektiker, men
även LättLäst information behöver finnas inläst för dem som behöver det.
En inläst trycksak behöver inte vara inläst av en människa, utan det fungerar även att
använda ny teknik med talsyntes (konstgjord röst). Här finns många olika lösningar,
exempelvis talsyntesinläst DAISY som kan skapas av olika producenter. (Se bilaga 4 för
detaljer om detta.)
En enkel lösning med en hyfsad talsyntes kan skapas i programmet LexiLäser (från
FMLS). Talsyntesen Ingrid är inte lika avancerad som talsyntesen Erik, som ofta
används vid DAISY-produktion.
Det kan vara en fördel att man använder en enkel teknik för att producera enklare
information. Risken är annars att det blir ett glapp mellan den tryckta och den inlästa
foldern. Det blir så besvärligt att producera nya versioner (t.ex. med mänsklig inläsning)
att man delar ut den gamla inlästa informationen trots att trycksaken reviderats.
14

Bil. 1: Blankett
Denna trycksak är bedömd efter dessa kriterier:
Bra Mindre bra
1 Bakgrund
Bra kontrast mellan bakgrund och bokstäver
Färgplattor? (bra kontrast)
Inte för blankt papper
2 Läsbarhet
Bra läsbarhet: storlek på bokstäver
Bra läsbarhet: typsnitt
Versaler?
Kursivt?
Understrykningar?
3 Rader
Lagom långa textrader
Lagom radmellanrum
Inte rak högermarginal
Logiska avstavningar
Varje rad en tanke
4 Stycken
Lagom långa meningar
Lagom många underrubriker
Korta stycken
5 Begriplighet
Begriplig text utan oförklarade fackuttryck
Fungerar som lättläst – för dyslektiker
Fungerar som lättläst – för utvecklingsstörda
6 Layout
Luftigt layout
Bra struktur på sidan
Begripliga bilder
7 Inläsning
Finns inläst?
15

Bil. 2: Lånekvitton, reservationsutskick,
kravbrev, räkningar
Texterna i dessa har ni valt själva, men layouten ser liknande ut på alla bibliotek.
Ofta finns det versaler i rubriker eller biblioteksnamn.
Konstigheter i textval kommenterar jag direkt på utskriften (eller nedan om det inte får
plats)
Allmänt undrar jag dock över ordet reservation. Ibland står det:
”Reservationsmeddelande
Din beställda bok/tidskrift finns nu att hämta på xx bibliotek.”
Varför använda ordet reservation eller reservera, när ordet beställning eller beställa är
mycket enklare att förstå? I fallet ovan skulle det ju räcka med meningen ” Din beställda
bok (eller tidskrift m.m.) finns nu att hämta på xx bibliotek.”
Synpunkten på ordet reservera gäller f.ö. även när det används i kataloger och
trycksaker.
Gemensamheter i layout:
Lånekvitton: Det blir svårläst när titlarna kommer direkt efter varandra utan
mellanrum. Ibland också tätt till efterföljande text.
Texten är ju inte särskilt stor, men den går väl precis att läsa.
Reservationsutskick: Även här är det ofta tätt mellan titeln och Hämtas senast.
Krav: Titlarna är i mycket liten stil och tätt staplade
16

Bil. 3: Granskning av trycksaker
(utförd av Mona Quick maj 2006)
Jag markerar direkt i trycksaken där jag ser något speciellt, men det står även med på
granskningslappens sammanställning.
”V” betyder versaler.
”Kompakt” betyder att det behövs mer luft i stycket, antingen bör stycket delas upp i
flera stycken eller litet luft skapas mellan uppräknade saker i en punktlista.
De rutor på granskningsblanketten som är orange betyder att jag tycker att ni ska
åtgärda detta. I övrigt kan det vara mindre anmärkningar som inte är så viktiga.
Generellt kan man säga att om en trycksak har lagom mycket text med vardagligt språk
och är luftigt layoutad så kan den oftast läsas av en dyslektiker. (Layouten betyder
mycket i detta sammanhang.) Om det däremot är mycket text bör den finnas inläst till
denna grupp. Gravt synskadade behöver naturligtvis ha texterna inlästa.
Detta bör finnas
(Jag markerar med kryss om det ni har skickat uppfyller behovet, med orange om det
inte finns med.)
□ Öppettider, på ett så enkelt sätt att alla kan läsa
□ Låneregler på LättLäst
□ LättLäst allmän folder om bibliotekets utbud, som även tar upp lättlästa böcker,
talböcker och ”boken kommer”
□ Inläst information som innehåller ovanstående tre delar (Inte LättLäst men enkelt
skriven. Kan göras med talsyntes i ex. LexiLäser och brännas på vanlig cd.)
Sammanfattning av granskningen
Insända trycksaker st + kvitton, beställningsutskick och kravbrev st
Utan anmärkning st
Med små korrigeringar st
Med viktiga korrigeringar st (här är ej kvitton m.m. med, men de hör hit)
17

Bil 4: Länkar och fakta
Enkel inläsning
Den folder man skrivit finns ju även som elektronisk text. För att skapa en färdig
inläsning kan man göra på olika sätt. Det enklaste sättet producerar en vanlig ljudfil med
hyfsad talsynteskvalitet och görs exempelvis i programmet LexiLäser (800 kr från FMLS
Bokhandel).
Talsyntesen är Ingrid, som inte är lika bra som Erik (se nedan), men som kan användas
för kortare texter. Det är lätt att göra inläsningen. Man bör dock sänka ljudhastigheten
till en låg nivå på skalan, för att talsyntesen ska bli begriplig att lyssna på. Sedan kan
ljudfilen brännas på cd och lyssnas på i cd-spelare eller datorer utan talsyntes.
LexiLäser: http://www.bokhandel.fmls.nu/start.asp?sida=6401
Talsyntesinläst DAISY
För att överföra elektronisk text till talsyntesinläst DAISY finns olika alternativ; att köpa
tjänsten löpande med avtal, hyra egen servertjänst eller köpa eget produktionsprogram
och licens för talsyntesen. Kostnaden för att hyra en egen server från Tillgänglighetsteknik
är så hög att denna lösning bara skulle vara rimlig om ett helt län (landsting och
kommuner) enade sig om en gemensam lösning. (Det görs en ny uträkning för varje
kund, men eftersom jag efterfrågat denna lösning för ett landstings räkning vet jag att
det inte är lönt att be om en prisuppgift för ett bibliotek, grundkostnaderna är alltför
höga.)
Man kan även köpa tjänsten med timavtal. Tillgänglighetsteknik har offererat 350
kr/inläst timme, med en startavgift på 3 000 kr, till projektet Bibliotek utan hinder på
Länsbibliotek Östergötland. Polar Print erbjuder på sin webbplats produktion för 120
kr/inläst timme. Det är samma talsyntes, Erik, som erbjuds. Tillgänglighetsteknik har en
servertjänst, dit man laddar upp elektroniska dokument och relativt snabbt (5-10
minuter för en artikel) kan ladda ner den färdiga DAISY-mappen. Polar Prints tjänst är
manuell, och den färdiga produkten skickas per post på cd.
Tillgänglighetsteknik: http://www.tilltek.se/viewpage.php?page=94
Polar Print: http://www.polarprint.se/produkt?ID=2377
Man kan köpa programmet Dolphin Producer för 4 000 kr, men den medföljande
talsyntesen (Ingrid) har inte tillräckligt hög kvalitet för att man ska kunna använda den
för längre dokument. För att nå bra talsynteskvalitet behöver man komplettera med
talsyntesen Erik (Infovox Desktop Pro, Erik), som har en engångskostnad på 8 000 kr.
För att få använda denna talsyntes i bibliotekets produktion krävs dock en licenskostnad,
vilken är antingen 5 euro per timme (minimum 500 timmar köps, alltså ca
23 000 kr) eller en årskostnad på 7 500 euro. Totalt 35 000 kr. Tillkommer gör den egna
arbetsinsatsen, som ju är större än när man köper tjänsten externt.
Dolphin: http://www.dolphinse.com/swedish/dolphinproducer.html
Licens Erik: http://www.acapela-group.com/
18

Från tryck till e-text
Om man har ett informationsmaterial som bara är tryckt text, och inte har tillgång till
den elektroniska filen, får man skanna materialet och korrekturläsa det i ett OCRprogram.
Skanner: Tillräckligt bra skannrar finns under 1 000 kr, ex. CanoScan LiDE 60, som kan
stå på högkant och kostar något litet mer än CanoScan LiDE 25. Båda har gångjärn som
klarar bokskanning. Olika skannrar har olika medföljande OCR-program.
OCR-program: Bäst i test (Microdatorn nr 11 2005) var OmniPage Pro. Till Canons
skannrar får man med en LE-version av detta program, som sedan kan uppgraderas till
den professionella versionen för ca 1 700 kr. Att köpa programmet helt nytt kostar cirka
4 400 kr. Det finns också en variant utan Pro, som kostar 900 kr. Näst bäst i test var
FineReader Pro för 900 kr. (Dessa priser från näthandeln InWarehouse)
Norrköpings skyltprogram
Norrköpings bibliotek har gjort ett omfattande dokument kring grafisk profil och
skyltars utformning i biblioteket. Detta dokument kan laddas ner från bibliotekets webb,
men det är ganska tungt. Det finns också en del mallar, t.ex. till knubbar.
http://www.nsb.norrkoping.se/grafiskaprofil/grafiskaprofil.pdf
http://www.nsb.norrkoping.se/mallar/
Knubbar i Bibliotek utan hinder
Länsbibliotek Östergötlands projekt Bibliotek utan hinder skapar specifika knubbar för
LL-hyllan och Bok & Talboks-hyllan med lättlästa knubbtexter och pictogram till olika
fackämnen. Allteftersom läggs de ut på projektets webbsidor för allmän användning.
På Länsbibliotek Östergötlands webbplats kommer det under hösten 2006 även att
skapas en idé- och kunskapsbank kring tillgänglig information och marknadsföring m.m.
Där kommer även att finnas mallar och formuleringar som är öppna för alla att använda.
http://www.lansbibliotek.ostsam.se/Projekt/Bibliotek+utan+hinder/
19

Bil 5: Skiss till LättLäst biblioteksfolder
Detta är ingen färdig text, utan en uppräkning av vad som kan finnas med och i vissa fall
förslag på formuleringar. Alla ord med citat-tecken är beskrivningar, medan orden utan
citat är tänkta att kunna stå som de står. Layouten ska absolut inte vara så kompakt.
Tanken är att denna folder kan fungera både som en allmän biblioteksfolder och som en
LättLäst. Den kan delas ut både till vuxna och barn, för barn kan visa sina föräldrar det
stora utbud som finns.
”Framsida:” Linköpings stadsbibliotek
Ett stort vackert kulturhus
Nio små trevliga bibliotek (”inte filialbibliotek”)
Biblioteksbussen kommer till dig (”inte bokbuss, för den är så mycket mer”)
Hemsida med många bra saker
www.linkoping.se/bibliotek
”S2” Allt detta finns
”Uppräkning med korta ord under varandra ex::” Berättelser, deckare, sagor *
Faktaböcker om många olika saker * Tidskrifter * Dagstidningar * ”Osv”
”S3” Andra språk
”Böcker, tidningar, tidskrifter (tryck och webb)”
”S4” Svårt att läsa?
”Talböcker, lättläst, storstil, boken kommer, inläst text (skanner), dator”
”S5” Hemsidan
Läs boktips.
Leta bland alla böcker, filmer och skivor.
Se om de står på hyllan
eller när de ska lämnas tillbaka.
Lånekort + PIN-kod (4 siffror)
(PIN-kod får du på biblioteket.)
Se vilka böcker du har lånat.
Låna om böckerna.
Beställ böcker.
Läs artiklar ur tidningar.
Fråga om allt
Skicka frågan med e-post
eller chatta med biblioteket.
Till din e-post
Tips på nya böcker (välj sort).
Nyhetsbrev - vad händer på biblioteket?
”S6” Barn
Sagostunder, Bokbussen, I skolan
”S7” Ungdomar och unga vuxna
Demoteket, Grupprum, Studier
”S8” Öppet
”Här alltid huvudbibliotekets öppettider och kontaktuppgifter.”
”Plats för inklistrad etikett med filialbibliotek eller bokbuss.”
20