20 d e t h ä R b e t y d e R n S F F ö R m i g eN tApetbloMMAS uppVäxt Alkoholen kom in i min familjs liv på riktigt när jag var nio år. Spritens inträde i vårt liv har satt stor prägel på min uppväxt. det här är min historia om mitt liv som son till en alkoholist och om hur NSF kom att bli min trygghet när allt annat stormade. Text: dan degerman Foto: Alexander ehn
dET VAR EN VANLIG TISDAGSKVÄLL som kom att bli väldigt ovanlig för mig. Brottningsträningen var avslutad och jag kom hem till lägenheten. Pappa frågade mig sluddrandes om jag gjort några mål. Jag förstod inte frågan över huvudtaget, jag hade tränat brottning, inte fotboll. Som varje tisdagkväll. Vanligtvis hade han full koll på mina fritidsaktiviteter, men tydligen inte idag och det gick snart upp för mig varför. Känslan av otrygghet kom krypande, inte av rädsla för att något skulle hända, men en liten känsla av att pappa inte var den han brukade. Med jämna mella<strong>nr</strong>um under tio års tid har fyllorna kommit sedan dess. Många har en bild av alkoholister som utslagna individer som dagligen samlas på en parkbänk i stan för att dela sin misär med likasinnade. Min pappa drack bara hemma, och långt ifrån varje dag. Ofta var det halvårslånga uppehåll, ibland någon månad. Han drack dock vid varje tillfälle till sista droppen eller tills han somnade. I bästa fall inträffade det samtidigt, men fanns det två öl kvar så var det ett tecken på att efterföljande dag skulle bli likadan. Jag minns särskilt ett tillfälle ifrån den tiden. Vi satt i köket och mamma ställde ultimatumet – familjen eller alkoholen. Ett ultimatum hon aldrig verkställde, men som etsat sig fast i mitt minne. Den kvällen var det min bror som tröstade mig, andra gånger var det mamma. I SJÄTTE KLASS BLEV JAG SCOUT. Att kåren tillhörde nykterhetsrörelsens var en slump. Så här i efterhand tror jag att det varit min räddning. Jag fick en trygg alkoholfri zon i mitt liv, vilket betydde extra mycket just då. Även om jag levde i förnekelsen. Min pappa var ju ingen ”riktig” alkoholist. Jag slutade med fotbollen och brottningen och under högstadiet blev scouterna mitt liv. Jag åkte på läger i England, var med på Solvargsveckan och Scout2001. Jag började på gymnasiet, blev seniorscout och njöt till fullo av att tillhöra gemenskapen inom NSF. MIN MAMMA VAR ALLTID MIN STORA TRYGGHET. Hon fanns där i vått och torrt och ställde alltid upp. Hon såg till att jag kom iväg till träningen eller scoutmötet oavsett hur det var där hemma. Hon såg alltid till att jag höll modet uppe och kunde fortsätta vara barn. Tills hon en dag drabbades av cancer. Först svarade hon bra på cellgiftbehandlingarna och friskförklarades efter ett år. Lyckan var dock kortvarig och cancern kom tillbaka i en så väldig kraft att den inte gick att besegra. Hon ville tillbringa sista tiden hemma med familjen och så fick det bli. Jag kommer aldrig glömma ögonblicket då pappa en dag väckte mig med beskedet om att mamma hade somnat in. Min pappa stod ut i två dagar, sedan var han tvungen att döva sin sorg med alkoholen. Det som följde var en 14-dagarsfylla som fick sitt slut först efter begravningen. Jag har nog aldrig behövt min pappa så mycket som vid denna tid, men där fanns inget stöd att få. DE SMÅ LJUSPUNKTER JAG HADE i vardagen under denna tid var scoutmötena. Jag kände mig betydelsefull i min roll som ledare och kunde få slippa tänka på allt annat som gnagde en stund. Mina ledarkollegor i kåren stöttade mig och hjälpte mig att bearbeta sorgen efter min mamma. Ingen kände ännu till något om min pappas alkoholism. Det dröjde ytterligare några månader tills jag till slut inte längre orkade hålla det hemligt. Pappa ringde och berättade att han blivit rånad och misshandlad. Jag befann mig på utbildning inom scouterna på annan ort och valde för första gången att berätta för mina scoutvänner hur det verkligen låg till. När jag kom hem var pappa utslagen och inte ens i skick att ta sig till systembolaget. Istället drack han läkarsprit, och frågan var om det går att sjunka så mycket djupare ner innan den enda vägen är upp. DET VAR EN OEHÖRD LÄTTNAD FÖR MIG när pappa lämnade alkoholens sjunkande skepp. Det var en tuff kamp, men han är idag nykter alkoholist. Jag hade börjat plugga på Wendelsbergs Folkhögskola, på projektbildaren. Vi läste kurslitteratur om olika överlevnadsstrategier man intar när man växer upp i missbruksmiljöer. Clownen, tapetblomman, rebellen och hjälten var alla roller man kunde inta. Jag kände mig inte hemma i någon av beskrivningarna. Jag trodde att det var min mammas beskyddande roll som gjort att jag klarat mig undan. En sista förhoppning om att jag i alla fall inte var barn till missbrukare, även om min pappa hade alkoholproblem. MEN VERKLIGHETEN KOM IKAPP. Först idag, dryga sju år efter att min pappa slutat dricka och lika lång tid sen jag slutat på Wendelsberg, ser jag det tydligt. Jag är den typiska tapetblomman. För mig är det inte att ha varit tapetblomman som är det jobbiga. Det är när man vill ta steget ut ur tapeten och blomma ut på riktigt som saker händer. Att inte bli sedd av en partner, förälder, kollegor, sådana ögonblick kan göra att det känns som att hela världen håller på att rasa samman, att man är tillbaka i tapeten. Att vissa dagar känna det som att ingen i hela världen vet att du finns. JAG HAR DELAT MED MIG AV MINA jobbiga barndomsminnen av två olika anledningar. Jag hoppas att min historia bekräftar att vi inom NSF gör skillnad. Vi ger barn och ungdomar en alkoholfri och trygg plats att vara på när kanske resten av deras vuxenvärld sviker. Jag vill också med artikeln uppmana er alla att våga fråga sina vänner, sina scouter och ledarkollegor om man misstänker att något inte står rätt till. Vad betyder scouting för just dig? Skriv och berätta till nina.noren@nsf.scout.se , så kanske just din historia blir publicerad i <strong>Scouting</strong> <strong>Spirit</strong>. 21
Change language