Rekommendationer för LATEX-dokument

Rekommendationer för L ATEX-dokument
Christian von Schultz
von@student·chalmers·se
2005–11–09
Sammanfattning
Här g˚as igenom hur man skriver fina dokument i enlighet med
de rekommendationer och internationella standarder som finns (dock
ej komplett). Här beskrivs ocks˚a mina favoritpaket och lite allmänna
tips.
1

Inneh˚all
1 Trevliga paket 3
1.1 inputenc och fontenc . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
1.2 babel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
1.3 amsmath . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
1.4 units . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
1.5 icomma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
1.6 color och graphics/graphicx . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
2 Att skapa fina PDF-filer: paketet ae 5
3 N˚agra viktiga symboler 6
3.1 Mängderna , ¡ , ¢ , £ och ¤ : paketet bbm . . . . . . . . . . 6
3.2 Operatorer och andra luriga filurer . . . . . . . . . . . . . . . 6
3.3 Snygga siffror och tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
3.4 Olika sorters streck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
3.4.1 Datum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
3.5 Matematiska och fysikaliska konstanter . . . . . . . . . . . . . 9
3.6 Vektorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
3.7 Andra roligheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
4 Enheter 10
5 Figurer 10
2

1 Trevliga paket
1.1 inputenc och fontenc
Användning:
\usepackage[latin1]{inputenc}
\usepackage[T1]{fontenc}
Dessa har man med för att f˚a riktiga ˚a, ä och ö. Den första raden säger
att dokumentet är kodat som ISO-8859-1, vilket är brukligt i Sverige och
övriga Västeuropa. Den andra säger att vi ska använda fonter som är speciellt
anpassade för Västeuropeiska spr˚ak, bland annat kommer prickarna över “ö”
lite närmare o:et. Det räcker ofta, men inte alltid, att bara ange den senare.
Det bör räcka att bara ange den första, men blir inte fullt s˚a snyggt.
1.2 babel
Användning:
\usepackage[swedish]{babel}
Vi f˚ar svensk avstavning, vilket betyder orden delas isär med bindestreck
vid radbrytning p˚a rätt ställen, t.ex. köks-svamp istället för kök-ssvamp (jag
har faktiskt sett den senare varianten i tidningar). Detta förutsätter först˚as
att tabeller för svensk avstavning är installerade, om inte kan man behöva
kontrollera avstavningen själv. Vill man ändra avstavning kan man skriva \p˚a
de ställen där man kan acceptera avstavning, t.ex. köks\-svamp.
Dessutom f˚ar vi svenska rubriker och dylikt för s˚adant som L ATEX lägger
till. Exempelvis ger \begin{abstract} rubriken “Sammanfattning” och
\tableofcontents rubriken “Inneh˚allsförteckning”.
1.3 amsmath
Användning:
\usepackage{amsmath}
AMS är the American Mathematical Society och de har gjort ett paket
med alldeles egna L ATEX-kommandon. Dessa är i regel mycket användbara,
och jag har ingen koll p˚a vilka kommandon som kommer fr˚an L ATEX och vilka
som kommer fr˚an AMS L ATEX.
Är man i behov av lite extra symboler kan man även köra
3

\usepackage{amssymb}
Man f˚ar d˚a med sig lite extra godbitar (se dokumentationen), till exempel ∄
(\nexists).
1.4 units
Användning:
\usepackage{units}
Enheter ska skrivas i upprätt stil med seriffer, och separeras fr˚an föreg˚aende
siffror med ett tunt mellanslag — tunnare än ett vanligt. Med paketet
units f˚ar du tillg˚ang till kommandot \unit som man använder s˚a här:
\unit[1,34]{m} ger “1,34 m” (jämför: 1,34 m, eller ännu värre 1,34m);
\unit{m} ger “m”. Se vidare avsnitt 4.
1.5 icomma
Användning:
\usepackage{icomma}
I icke-engelsk skrift används decimalkomma, i engelsk är kommatecken i
matteläge enbart en koordinatavskiljare. Därför sätter L ATEX i vanliga fall automatiskt
in ett extra mellanslag efter alla kommatecken i matteläge. Detta
kommando ger ett intelligent kommatecken som först˚ar om det är decimalavskiljare
eller koordinatavskiljare, beroende p˚a om det st˚ar n˚agot mellanslag
efter. Använd aldrig decimalpunkt i icke-engelsk skrift.
1.6 color och graphics/graphicx
Användning:
\usepackage{color}
\usepackage{graphics}
Du behöver ett grafikpaket om du vill använda bilder. Om du använder
graphics eller graphicx kan du använda kommandot
\includegraphics{filnamn.eps}
4

för att inkludera en fil i eps-format, Encapsulated PostScript.
Varför inkludera color i ett svartvitt dokument? Jo, b˚ade color och
graphics behövs om man inkluderar figurer gjorda med programmet xfig, i
formatet “PS/LaTeX”. Varför skulle man vilja använda detta format? Jo, för
att man kan ställa in xfig s˚a att man kan skriva L ATEX-text direkt i sina
figurer! Vad sägs om en fin formel vid din funktionskurva, till exempel? Med
xfig är det bara att skriva in din formel precis som man gör i L ATEX. Din text
kommer ocks˚a att harmoniera med resten av dokumentet, eftersom samma
typsnitt används rakt igenom. För att f˚a detta beteende m˚aste man välja
“Use LaTeX fonts” och sätta flaggan “special” när man skapar en textsnutt:
du kan göra detta längst ned p˚a skärmen när du valt textverktyget.
Vad är det d˚a för skillnad mellan “graphics” och “graphicx”? Jo, man
skriver lite annorlunda när man inkluderar en eps-bild som man vill ändra
storlek p˚a, eller rotera, eller ha n˚agot annat kul för sig. Vill man göra det
lätt (sv˚art?) för sig ändrar man p˚a bilden istället.
2 Att skapa fina PDF-filer: paketet ae
När du gör pdf-filer för publicering p˚a Internet eller för att skicka via e-post,
bör du använda Type1-fonter (-typsnitt). L ATEX använder vanligen bitmapfonter,
som ger utmärkt resultat i skrivare, men bedrövligt p˚a skärm. Med
paketet ae f˚ar du fonter med samma utseende som ordinarie L ATEX, men som
ocks˚a fungerar p˚a bildskärmar. Pdf-filer skapar du sedan genom att skriva
“dvipdf filnamn” efter att ha kört L ATEX för att f˚a fram en “filnamn.dvi”.
Det finns ingen garanti för att alla fonter du använder finns med i ae, och
de som inte finns kommer i regel bli vanliga bitmapfonter istället. Det kan
d˚a röra sig om enstaka tecken eller möjligen stycken: sammanfattningen till
exempel. Det mesta blir bra.
Det finns även andra paket som tjänar samma syfte, till exempel paketet
times. Du kommer d˚a f˚a andra fonter, och använder du times finns det risk
att ditt dokument kommer att se ut som ett Word-dokument (Usch!).
Användning:
\usepackage{ae}
Notera att det finns m˚anga fler aspekter p˚a pdf-filer, sök p˚a Google s˚a
hittar du mycket mer.
5

3 N˚agra viktiga symboler
3.1 Mängderna ¥ , ¦ , § , ¨ och © : paketet bbm
Ibland finner man det praktiskt att använda mängdnotation för att säga
saker som att “x är ett reellt tal”, dvs x ∈ £ . Man vill d˚a gärna h˚alla sig till
traditionen att ha dubbelstreckade symboler. Jag brukar för detta ändam˚al
definiera:
\usepackage{bbm}
\newcommand{\N}{\ensuremath{\mathbbm{N}}}
\newcommand{\Z}{\ensuremath{\mathbbm{Z}}}
\newcommand{\Q}{\ensuremath{\mathbbm{Q}}}
\newcommand{\R}{\ensuremath{\mathbbm{R}}}
\newcommand{\C}{\ensuremath{\mathbbm{C}}}
Det finns ocks˚a en andra möjlighet. Man kan inkludera paketet amssymb
och använda kommandot \mathbb{R} för att referera till de reella talen. Det
kommer d˚a se lite annorlunda ut:
\mathbbm \mathbb
N
ZQ
R
C
Att jag föredrar \mathbbm-varianterna har helt enkelt att göra med att
det är precis s˚a jag skriver mängderna när jag skriver för hand (ingen skulle
väl skriva R för hand?).
3.2 Operatorer och andra luriga filurer
Sinus, cosinus, limes, supremum. Jag kommer, kanske lite slarvigt, kalla dem
alla “operatorer”, för det är s˚a L ATEX ser p˚a dem. Operatorer ska skrivas med
upprätt stil (eng. roman) och ha ett litet extra mellanrum efter sig. Som tur
är finns det fördefinierade operatorer för de flesta syften: \sin x ger sin x,
\lim_{x\to 0} x ger limx→0 x (inne i stycken) eller i equation-miljö och
liknande: lim
x→0 x. Vi har ocks˚a \sup, \cos, \max, m.fl.
6

Vi kan anmärka lite parentetiskt hur man bör skriva argumentet till de
trigonometriska funktionerna: parentes eller inte? sin x eller sin(x)? Om det
bara är en eller tv˚a saker i argumentet, utan n˚agot tecken utskrivet mellan
dem, ska man köra utan (varvid 2π räknas som en sak), är det fler ska
man köra med. S˚aledes: sin ωt = sin(2πft). När man har ett större uttryck
använder man \left( och \right). LATEX kommer d˚a automatiskt att räkna
ut den erforderliga höjden p˚a parentesen.
Man inte utg˚a ifr˚an att allt man kan tänkas vilja göra finns fördefinierat,
eventuellt kan man tänkas behöva lägga till n˚agot själv. Enklast är det att
köra med gamla hederliga \mathrm, men det finns specialiserade kommandon
för att göra nya operatorer ocks˚a.
En speciell medlem i denna grupp är “d”. Jag menar d˚a “d” som i
dy
dx
eller
b
a
f(x) dx
Det slarvas en del i litteraturen, men detta ska definitivt vara ett upprätt
d. “d” är en variabel, “d” är, ja, vad det nu är för n˚agot. Detta finns ocks˚a
etablerat i internationella standarder. I integralen bör man dessutom lägga
in ett litet extra mellanrum före dx för bästa resultat. Jag brukar definiera:
\newcommand{\rd}{\ensuremath{\mathrm{d}}}
\newcommand{\id}{\ensuremath{\,\rd}}
\rd st˚ar för rakt d, \id st˚ar för integral-d. Jämför med att göra det utan
rakt d: b
ydx
b
y dx
dy
dx
dy
dx
a
a
Nog blev det väl snyggare, för att inte tala om tydligare, med raka d.
3.3 Snygga siffror och tal
Siffror ska enligt standard skrivas upprätt, vilket som tur är blir precis det
L ATEX gör om man inte begär n˚agot annat.
Decimalavskiljare p˚a svenska, ja p˚a alla icke-engelska spr˚ak[1], är decimalkommat.
Att skriva decimalpunkt är fel, s˚avida det inte handlar om ett
utdrag med kod ur n˚agot programmeringsspr˚ak. För att f˚a ett komma som
inte sätter extra mellanrum efter sig används paketet icomma, se avsnitt 1.5.
Tustentalsavskiljare är av tradition ett litet mellanslag p˚a svenska. Andra
traditioner förekommer i andra länder: tusentalskomma, tusentalspunkt,
upphöjd tusentalspunkt eller apostrof, etc. För att göra det enkelt för sig har
man kommit överens internationellt om en standard för teknik och vetenskap,
7

och som tur är har man kommit överens om att följa de svenska traditionerna!
Oavsett spr˚ak ska du allts˚a skriva ett litet mellanslag som tusentalsavskiljare,
om du har fler än fyra siffror. Man skriver 281\,342 för att f˚a 281 342,
medan man skriver 1998 för att f˚a just 1998, utan tusentalsavskiljare.
˚ Aterst˚ar bara en sak: minustecken. Av n˚agon underlig anledning vill man
ibland skriva negativa tal, och jag har sett att somliga använder ett vanligt
bindestreck för att indikera minus: -5. Gör inte s˚a. Ska du skriva in ett negativt
tal ska du göra det i matteläge, $-5$ blir −5. Mycket bättre än -5, eller
hur?
3.4 Olika sorters streck
Vi har redan berört minustecknet, som ska skrivas in i matteläge. Därutöver
har vi tre olika l˚anga streck: bindestrecket “-” som skrivs -, intervallstrecket
“–” som skrivs -- och tankstreck/talstreck “—” som skrivs ---.
Intervallstrecket används för att dela av intervall, till exempel “4–6 personer”.
Ibland används det i svensk text i stället för det l˚anga strecket för
att beteckna tankstreck; det l˚anga strecket är inte brukligt i svensk typografi.
Grundprincipen är dock att tänka p˚a den man skriver för. Om läsarna
ofta läser engelsk text kommer det l˚anga strecket att göra jobbet, kanske
rentutav bättre. Är läsarna i första hand svenskar, s˚a kan man undvara det
l˚anga strecket (s˚a vida man inte vill vänja dem vid engelsk typsättning :-)
3.4.1 Datum
I olika länder används mycket olika sätt att skriva datum. I Europa skulle
de flesta tolka 9/10 som nionde oktober, i usa skulle man tolka det som
tionde september. Om man sedan lägger till ˚aret med tv˚a siffror, och kanske
struntar i streck, s˚a är det upplagt för förvirring. P˚a förpackningar kan det
st˚a “bäst före: 060705”, och man finner att somliga tillverkare menar 2005,
somliga 2006.
För att undg˚a internationell (och inhemsk) förvirring har man definierat
det internationella datumformatet: ˚aret med fyra siffror följt av m˚anaden
med tv˚a, följt av dagen med tv˚a, allt ˚atskilt med streck av lämplig längd.
Dagens datum skulle jag skriva 2005--11--09 och det skulle d˚a visas som
2005–11–09. Ett fullgott alternativ är att skriva ut m˚anaden med bokstäver
och ˚aret med fyra siffror, det kan d˚a aldrig missförst˚as.
8

3.5 Matematiska och fysikaliska konstanter
Variabler är enkla: alltid kursiv stil. Med konstanter är det lite annorlunda.
En grundregel är att matematiska konstanter skrivs upprätt, medan fysikaliska
(s˚adana som man kan förbättra genom noggrannare mätningar) skrivs
kursivt. S˚aledes har vi elektronens laddning e och basen för den naturliga
logaritmen e, strömstyrkan i och den imaginära enheten i, och s˚a vidare för
alla andra konstanter: , π. . .
Här kan den uppmärksamme läsaren notera att jag precis bröt mot mitt
r˚ad och konventionen. Jag skrev π kursivt. Det är bara för att den blir s˚a väldigt
ful upprätt, och den brukar inte missförst˚as. Över huvud taget är detta
ett r˚ad som man ofta bryter emot, men att h˚alla sig till det kan ge ett intryck
av professionalism. Sedan är det faktiskt s˚a att man har fysikaliska betydelser
för b˚ade i och j, varvid det blir tydligare, och i detta fallet ocks˚a vackrare,
att skriva i eller j (i är vad jag först˚ar vanligare bland vetenskapsmän, medan
j är vanligare bland ingenjörer). Den som vill kan göra till exempel
% imaginary unit
\newcommand{\iu}{\ensuremath{\mathrm{i}}}
Det gör det d˚a ocks˚a enkelt att byta fr˚an i till j om man känner att man
behöver det.
3.6 Vektorer
Vektorer bör utmärkas p˚a n˚agot sätt. Det har brukat göras med pilar: kommandot
\vec{v} ger v, men nu gällande standarder dikterar att det ska göras
med fetstil istället: v. Observera dock att vektorn fortfarande ska vara kursiv.
Vanlig L ATEX och kommandot \mathbf{v} ger v i upprätt form, vilket inte
är korrekt. Använder man AMS (om det nu var amsmath eller amssymb) kan
man använda kommandot \boldsymbol{v}, som ger precis önskat resultat
ovan. Du kan definiera om \vec med:
\renewcommand{\vec}[1]{\ensuremath{\boldsymbol{#1}}}
Men, ˚aterigen, här slarvas det en del bland matematiker och vetenskapsmän,
s˚a b˚ade v och v förekommer i litteraturen.
3.7 Andra roligheter
Kemiska symboler skrivs upprätt.
Vill man ha gradertecken skriver man ^\circ i matteläge: 21 ◦ . Observera
att man inte ska säga eller skriva “grader kelvin”, eller “kelvingrader”, utan
bara kort och gott kelvin.
9

4 Enheter
Det finns n˚agra allmänna konventioner om enheter. Efter siffror ska man
skriva enheter med deras förkortningar (men inga förkortningspunkter e.d.).
Man skriver 2 m och inte 2 meter. Om det däremot inte är en siffra är r˚adet
det motsatta: man skriver “n˚agra meter” inte “n˚agra m”.
Enheter som är uppkallade efter personer har stora bokstäver i sina symboler.
Att skriva dem sm˚att är fel. Det gäller i ännu högre grad prefixen:
MW och mW är helt olika saker. Ibland ser man förpackningar med volymen
angiven i megaliter: usch! (Litern är ett undantag s˚a tillvida att den kan skrivas
s˚aväl med liten som stor bokstav, men s˚a är den ingen “äkta” si-enhet
heller.)
Men lägg märke till att det bara är symbolerna som skrivs stort. Själva
enheterna skrivs sm˚att. Vi talar om hertz, ampère, volt och watt, s˚a vida vi
inte menar gubbarna Hertz, Ampère, Volt och Watt.
Enheter brukar anses inbakade i sina storheter. Man kan skriva att pendelns
period är T , men det vore fel att säga att den är T sekunder. Man anser
ocks˚a mer eller mindre att ett mätetal multipliceras med sin enhet 1 för att
bilda en storhet. Det innebär d˚a ocks˚a att storheten delat med enheten blir
mätetalet (siffrorna). Det används i första hand i grafer p˚a koordinataxlarna:
vi vill inte sätta ut enhet framför alla siffror som förekommer p˚a axeln, s˚a vi
l˚ater axeln beteckna till exempel T/s, periodtiden delat p˚a sekund.
Somliga enheter är sammansatta. Kilowatt-timmen är en kilowatt multiplicerat
med en timme. Man f˚ar skriva ut multiplikationen: kW · h, och om
det inte kan missförst˚as kan man ocks˚a skriva ihop det som kWh, men det
rekommenderade är att här sätta in ett litet mellanslag mellan enheterna
(dock aldrig mellan prefix och enhet). Man skriver \unit{kW\,h} för att f˚a
kW h.
5 Figurer
Snygga figurer är ett ˚aterkommande problem för m˚anga, och om s˚a önskas
kan jag n˚agon g˚ang ta mig tid att skriva en ordentlig genomg˚ang. Maila mig
om ni vill ha en s˚adan, ju fler desto större sannolikhet att jag gör det inom
rimlig tid. Här nöjer jag mig med att visa hur man praktiskt använder de
metoder jag nämnde i avsnitt 1.6:
% Figurer inkluderade som eps-filer
1 M˚ahända en sanning med modifikation, eftersom det inte är kommutativt: man kan
inte skriva m 1 för att mena en meter. I övrigt har den dock samma egenskaper som
multiplikation.
10

\begin{figure}\centering
\includegraphics{filnamn.eps}
\caption{\label{figuren} Perioden $T$ som
funktion av pendellängden.}
\end{figure}
% Figurer inkluderade med xfigs postscript+latex
\begin{figure}\centering
\input{filnamn.pstex_t}
\caption{\label{finafiguren} Perioden $T$ som funktion av
pendellängden.}
\end{figure}
Referenser
[1] Typesetting mathematics for science and technology according to ISO
31/XI, Claudio Beccari, TUGboat volym 18 (1997) nr 1.
http://www.tug.org/TUGboat/Articles/tb18-1/tb54becc.pdf
[2] A Guide to L ATEX, Helmut Kopka och Patrick W. Daly, tredje utg˚avan,
Pearson Education Ltd 1999
11