Rum för barn - möjligheternas bibliotek - Regionbibliotek Stockholm

More documents

Recommendations

Info

Att studera personalens roll har varit intressant. Mottagandet av barnen är genomarbetat och välkomnande. På samma sätt är barnens deltagande i utlåning och återlämning av böcker väl uttänkt med en utdragbar låda för barnen att stå på och fokusering och stort tålamod hos personalen när barnen ska hjälpa till. Men under mina observationer har jag, som nämnts, inte sett personalen gå in i Gula rummet utom för att ta hand om ledsna barn och leta upp föräldrarna och kontakterna med besökarna består ofta av hänvisningar till toaletter och andra utrymmen, information om vilka regler som gäller i Rum för barn och tillsägelser till barn och vuxna. Att hålla isär åldersgrupperna i de olika rummen är tydligen en viktig uppgift för personalen och framförallt gäller det Vita rummet, där ofta föräldrar med mindre barn slår sig ner för att det är lugnare där än i Gula rummet och Bruna rummet. Men när det får till följd att man begär att en familj med flera barn ska dela på sig på två rum, kan man ifrågasätta om det är rimligt. Under mina observationer har personalen för det mesta utgått från informationspunkten och rört sig företrädesvis i den långa passagen genom biblioteket. Det innebär att initiativet till kontakt nästan helt och hållet ligger hos besökarna. Jag har bara sett en i personalen som inne i Rum för barn systematiskt tar kontakt med barn och föräldrar och pratar med dem och visar dem böcker. Självfallet har tillströmningen av besökare och den tidvis kaotiska situationen varit svår att hantera, och gjort att personalen kanske drivits in i en oönskad roll som ordningsvakt, men frågan är om personalen inte skulle kunna spela en annan roll med positivt resultat för verksamheten. Välja väg Rum för barn är en succé på flera sätt. Besökartrycket är enormt, jämfört med andra barnbibliotek. Rum för barn fyller uppenbarligen ett stort behov – och gör det på ett bra sätt – och de synpunkter som framförs på hemsidan och i enkäten är till övervägande del mycket positiva. Jag anser också, som nämnts, att barnperspektivet på flera sätt är väl tillgodosett, i betydligt högre grad än på andra bibliotek. Utifrån projektbeskrivningen och mina observationer av hur Rum för barn används, anser jag ändå att förändringar som stärker kvaliteten i verksamheten kan göras och jag har vissa förslag (flera av dem i den riktning som personalen redan diskuterar). Min uppfattning är, att den målsättning som finns för Rum för barn och de höga ambitioner som finns inte stämmer överens med det sätt på vilket Rum för barn utnyttjas, varken av föräldrar eller barn. Jag tror att ett problem är att syftet inte är uppenbart, det finns ingen information om det, varken direkt eller indirekt, och det Rum för barn signalerar är inte tydligt. De goda intentionerna om att rummet skulle vara ett rum där ”klarhet och tydlighet råder” har varit svåra att förverkliga. Rummet skulle vara självinstruerande men besökarna förstår inte hur det är tänkt och det behövs för många anvisningar från personalen för att rummet ska användas på ”rätt” sätt. Kanske har det varit alltför svårt att förena alla åberopade teorier och inspirationskällor. Kanske står Rum för barn inför ett vägval. En väg är då att fortsätta på det sätt som Rum för barn nu fungerar. Då tonas uppgiften som bibliotek ner och Rum för barn blir mera ett kulturhus för små barn, i första hand ett rum för roliga upplevelser med inslag av böcker, musik- och berättarprogram, flera stora utställningar varje år med egna visningar och en bildverkstad med egna program. Då står Rum för barn på fyra ben, som visserligen hör till samma kropp men som ändå åtminstone delvis fungerar oberoende av varandra. Det konceptet har redan bevisat sin attraktionskraft och det kan givetvis utvecklas. Den andra vägen är att lyfta fram Rum för barn som bibliotek. Det innebär att man lägger större vikt vid barns språkutveckling, läsutveckling, kunskapssökande och läslust. Det innebär 28
också att man lyfter fram delvis andra delar av de pedagogiska inpirationskällor som man har och för in ”det vidgade textbegreppet” i målsättningen. ”Det vidgade textbegreppet” återfinns i skolans kursplaner och innebär att alla kulturyttringar ses som texter, i princip samma synsätt som uttrycks i Reggio Emilia-pedagogikens devis ”ett barn har hundra språk”. McKechnie konstaterar att biblioteket har en speciell roll i de små barnens lärande: ”Public libraries are almost the only source of large collections of books and other story and information materials for very young children who do not yet have access to school library collections. /…/ The best way for public libraries to open the ’Preschoolers’ Door to Learning’ is to continue to provide collections of materials for preschoolers to use independently and, most importantly, with parents and other adults including library staff members who help the children with their emergent reading and information seeking.” (McKechnie 1996, s. 214) McKechnie menar, att själva det litterära materialet är mycket viktigt för de studerade flickornas lärandeprocess och att aktivera det är barnbibliotekariens stora uppgift, en uppgift som ingen annan har, ”[a]s shared reading was the context in which most learning opportunities happened… The public library is the only universally accessible source of the large collections of stories and other books that children need to develop their understanding of the world of literature and reading. Other services, including the provision of play materials and programs should support the important role of stories in children’s lives.” (Ibid. s. 217) Redan Valfrid Palmgren betonar föräldrarnas betydelse: ” Af detta skäl (att bibliotekarien ska kunna hjälpa barnet, min anm.) söker också barnbibliotekarien att så ofta sig göra låter komma i beröring med barnens föräldrar och intressera dem för deras barns läsning.” (Palmgren 1909a, s. 100) Bra sätt att stärka barns språk vore att prata med föräldrarna i Gula rummet, informera dem om barns språkutveckling, aktivt visa dem bra pekböcker och hur man kan ”lekberätta” böcker med hjälp av föremål, tala om hur viktigt det är att läsa högt för barnen och informera om hur man stöder två- eller flerspråkiga barns språk. Föräldrarnas enorma betydelse för barnets språk- och läsutveckling betonas i all aktuell språk- och läsforskning, senast i Den hemliga koden, en populärvetenskaplig översikt över aktuell forskning om läsning utgiven av Vetenskapsrådet 2006. Gula rummet kan också signalera mycket tydligare att där finns böcker. Som det är nu ser man egentligen inga småbarnsböcker om man står framför rummet och tittar in. Den bakre väggen, som nu är belyst men helt tom, kunde användas för något blickfång. Flera olika program med ”lekberättande”, rim och ramsor och småbarnssånger kan säkert också utvecklas. Detta stämmer bra överens med projektbeskrivningens uttalanden om att ”Bibliotekarien i ett sådant bibliotek blir också personlig. Hon/han är inte enbart en sökmotor utan en människa med egna erfarenheter, egen smak och kanske även andra talanger t ex musik, konst, drama.”, ”Biblioteket vi vill göra skall våga påverka…” och ”Ger vi goda exempel på hur man bemöter barn ökar chansen att detta sprider sig till barnens hemmiljöer.” Lena Widerberg anser också att personalen skulle kunna vara mera modeller för föräldrarna. Hon säger att rummet inte får bli bara en kuliss och att nästa steg måste vara att integrera rummet och verksamheten. Helena Gomér nämner i intervjun att Rum för barn har utvecklat en egen pedagogik, en ”Rum för barn-pedagogik”. Om personalen går vidare och utvecklar den pedagogiken skulle den kunna bli banbrytande, på samma sätt som själva rummet är nytänkt, under förutsättning att personalen i Rum för barn går in i en egen lärandeprocess där man prövar och reflekterar över en sådan roll. Ingrid Källström Nilsson har många idéer om hur ett sådant mera aktivt 29
Page 1 and 2: Rum för barn − möjligheternas b
Page 3 and 4: Inledning Rum för barn i Kulturhus
Page 5 and 6: av att göra en undersökning av de
Page 7 and 8: ”Men - detta projekt innebär att
Page 9 and 10: nästa del av entrén finns ett kap
Page 11 and 12: Längs väggarna finns en sittbänk
Page 13 and 14: montessoriklassrummet. Därutöver
Page 15 and 16: Ylva Ellneby har skrivit flera böc
Page 17 and 18: varit för små. Barnen har inte ta
Page 19 and 20: stora och verksamheten fungerar oli
Page 21 and 22: De här tre intervjuerna säger nat
Page 23 and 24: pussel och läggspel av olika slag.
Page 25 and 26: ämne är ändå viktigare än efte
Page 27: I själva verket kan man urskilja o
Page 31 and 32: Att förbättra kategoriseringen av
Page 33 and 34: etyder inte att alla bibliotek ska
Page 35: Rodari, Gianni (1988). Fantasins gr

Rum för barn - möjligheternas bibliotek - Regionbibliotek Stockholm

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?