Katalog Gribshunden - Blekinge museum

Ett skepp från medeltiden
På 9 meters djup vid Stora Ekö i Ekösund i Ronneby
skärgård, vilar resterna av ett mer än femhundra år
gammalt skepp djupt nersjunket i dyn.
Det är cirka 30 meter långt och 10 meter brett.
Vraket upptäcktes på 1970-talet av sportdykare.
2001 berättade de för marinarkeologer att de
gjort märkliga fynd på vrakplatsen.
Ovan botten syns endast löst liggande timmer och
delar av skeppets spant. Spanten liknar revben som
sträcker sig vinkelrätt ut från skeppets köl.
För att bestämma åldern på vraket togs ett träprov.
Det visade att skeppet tillverkats av ek som huggits
i nordöstra Frankrike vintern 1482-83.

• Vad är det för skepp som vilar på havsbotten?
• Hur var det byggt?
• Vilken last fanns ombord?
• Varifrån kom det?
• När sjönk det?
För att få svar på frågorna fick Kalmar läns museum
i samarbete med sportdykarklubben Doppingarna
i uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge att göra
marinarkeologiska undersökningar av vraket.
Hösten 2006 började utgrävningsarbetet.
Med en tryckluftsdriven slamsug
sögs slam och lera ur vraket
Ett 1x1 meter stort schakt
grävdes i vrakets akterdel
och många fynd påträffades.
Utgrävningar
under vatten
Skeppet visade sig vara byggt på kravell.
Det betyder att bordläggningsplankorna
ligger kant i kant, och inte överlappar varandra.
Ekövraket är det äldst kända kravellbyggda
skeppet man känner i Norden.
De fynd arkeologerna hittade var bland andra
kalkbruk, djurben, ett ringbrynjebälte och
urholkade trästockar som använts som
underreden till smidda kanoner av järn.

Sjunken historia
En skeppsförlisning är ett fruset ögonblick av vår historia.
Det är svårt att veta vad som göms på havets botten.
Några som har möjlighet att se
vad som ligger under ytan är dykare.
De allra flesta vrak upptäcks också av dykare.
Dykarklubben Doppingarna hade under flera år
hittat vrak och föremål på Ekösunds botten.
Vraket vid Stora Ekö var särskilt spännande
eftersom det verkade innehålla en mängd föremål.

Ett fingeravtryck i trä
Det bästa sättet att ta reda på ett trävraks ålder
är genom dendrokronologisk datering.
Ordet kommer från grekiskans dendron
som betyder träd och kronos som betyder tid.
Genom att studera virkets årsringar
finns möjlighet att bestämma
när trädet fälldes och var det skedde.
Det bästa resultatet får man
om ett stort antal årsringar, och dessutom
de allra yttersta, finns bevarade.
De är nämligen de senaste som vuxit till
under trädets livstid och visar därför
tidpunkten för avverkningen.
Årsringarnas form och antal för ett
särskilt träslag kan därefter jämföras
som ett fingeravtryck i en databas,
där mängder av tidigare
tidsbestämda träprover lagrats.
När väl avverkningstillfället
och platsen där trädet vuxit bestämts,
vet man en äldsta ålder för vraket
och det blir lättare att ringa in
när skeppet byggdes och när
det kan tänkas ha förlist.

Fynden berättar
De föremål som bärgats
berättar om ett ovanligt skepp.
Det måste ha tillhört någon
med mycket makt och resurser.
Fynd av urholkade trästockar
som smidda järnkanoner vilat i,
visar att skeppet haft många kanoner.
Kanonerna var så kallade bakladdare
som användes på 1400-talet.
Av kanonerna finns ingenting kvar.
Endast spår av rost visar
att de en gång fanns ombord.
Ett så gammalt fartyg som varit utrustat
med så många kanoner har aldrig tidigare
påträffats i nordiska vatten.
De flesta av de djurben
som hittats i vraket
kommer från styckat nötkött.
Sådana ben hittar man oftast vid
arkeologiska utgrävningar i städer.
Ombord på ett skepp var nötkött
det högre befälets mat.
Ett ringbrynjebälte tyder på
att det funnits krigsmän i besättningen.
Det är rimligt att tro att skeppet
är av danskt ursprung
eftersom kalkbruk från lasten
som bärgats har sitt ursprung på
Saltholm nära Köpenhamn.
Kanske är det den danske kungen Hans
örlogsskepp ”Gribshunden”.

Vilken typ av skepp?
Holkar, krejare, jakter, barkar och kravlar
är namn på olika skeppstyper som nämns
i skriftliga källor från medeltiden.
Hur de såg ut är svårt att veta eftersom
det sällan finns detaljerade beskrivningar
av skeppens utseende.
Eftersom vraket vid Stora Ekö
i huvudsak är byggt på kravell
är skeppet sannolikt av en typ
som kallas karack.
Karacken började användas i Nordeuropa
vid mitten av 1400-talet
och var anpassat till sjöstrid.
Ekövraket är den äldsta karacken
som påträffats i Skandinavien.

Dokumenten berättar
Eftersom vraket kan dateras till 1400-talet
kan arkeologerna också söka i skriftliga
källor för att se om de kan hitta mer information.
I de medeltida krönikorna finns
viktiga händelser nedskrivna.
Krönikorna var både underhållning
och politisk propaganda.
I Sturekrönikan (1452-1496) skildras en resa
som den danske kungen Hans gjorde
till Kalmar sommaren 1495.
Resan var av stor politisk betydelse.
Hans mål var att genom förhandlingar
åter få in Sverige i Kalmarunionen och
bli erkänd som kung även i Sverige
och därmed hela Norden.
Ett av skeppen som seglade mot Kalmar
var ”Gribshunden” eller ”Griffen”
som anges som kungens huvudskepp.
När skeppet kom till Stora Ekön
bröt en eldsvåda ut om bord och skeppet sjönk.
Den danske adelsmannen Tyge Krabbe berättar:
”... vi kom i en havn uden for Røndeby som
kaldes Egesund og der kom ild i Hans nådes
hovedskip som kaldes Gribshunden og blev
der mange riddermænd og fattige karle brændt
ihjel og der blev den bugede doctor med
og jeg fik og någen skade der.”
Undersökningarna av vraket visar tydligt att
skeppet förlist under dramatiska omständigheter,
eftersom värdefull utrustning lämnats kvar ombord.

Vad är nästa steg?
Hittills har vi bara nosat på Gribshundens historia.
Troligen innehåller vraket mängder med föremål
och information som kan berätta om skeppets öde
och senmedeltiden i Norden.
Gribshunden öppnar nya dörrar,
till händelser i vår historia,
som varit stängda under ett halvt årtusende.
Frågorna är många:
• Vad hände egentligen den där sommardagen
för över 500 år sedan?
• Lyckades besättningen rädda sig iland?
• Finns deras utrustning och vapen kvar i vrakets innandöme?
• Och är det verkligen det kungliga skeppet?
Förhoppningsvis får vi möjligheter
att fortsätta undersökningen av vraket
för att få svar på frågorna.

Danmark var ett av Europas ledande länder.
I Danmark ägde få bönder sin jord.
De hyrde jorden av adeln eller kyrkan.
Omkring 1330 var nästan hela Danmark
i händerna på tyska adelsmän.
Skåne och Blekinge såldes till Sverige.
Valdemar Atterdag blev dansk kung 1340.
Han formade ett starkt Danmark och
återtog Skåne och Blekinge
och tog Öland och Gotland.
1380 bildades en union mellan Danmark och Norge.
1389 gick Sverige med i unionen, som leddes av
danska drottningen Margareta, och bekräftades i
Kalmar 1397. Danmark blev det ledande landet.
Centrum låg vid Öresund och Köpenhamn var
viktigast. Unionen skulle hävda sig mot Hansans
makt.
Unionsländerna
Drottning Margareta regerade Danmark,
Norge och Sverige med fast hand.
Unionen med Sverige varade till 1524,
med några avbrott under andra halvan
av 1400-talet. Unionen med Norge höll
ända till 1814.
De nordiska länderna var en del av
det katolska Europa. Det tyska inflytandet
var stort i Nordens städer.
Carta Marina. Karta över Norden i ”Historien om de nordiska folken” Olaus Magnus 1555.
Den 25-årige adelsmannen Gustaf Eriksson Vasa,
samlade ihop en armé för ett uppror
mot den danska unionskungen.
1521 blev han Sveriges riksföreståndare.
Svenskarna stöddes av Hansans mäktiga stad Lübeck.
Tyskarna hade egna syften i att motarbeta den
danske kungen. Hansan krävde som gentjänst
tullfrihet för sina varor. De fick kontroll över den
svenska utrikeshandeln.

Ronneby är Blekinges äldsta stad och
fick stadsrättigheter omkring 1250.
Platsen var viktig för den danska kungamakten.
Läget invid den segelbara ån var strategiskt.
Här korsade landsvägen från Skåne
och vägen från det småländska Värend.
Åns forsar gav viktig vattenkraft.
Ronneby blev snart en betydande köpstad.
Här handlades med oxar, hästar och ”feta varor”.
Varorna kom från det blekingska omlandet
men det mesta från Småland.
Kreatur slaktades och oxhudar bereddes.
I början av 1500-talet fanns här 60 ”pälsare
och skinnare”.
Andra exportvaror var ved, timmer, enestakar,
pottaska, tjära och beck samt torkade flundror
och gäddor. Handeln med östersjöområdet var stort.
Johannes Meijers karta över Ronneby från
omkring 1650. Troligen också en bild av den
senmedeltida staden.
tadsområdet begränsas på tre sidor av ån,
i öster av det s k staketet och en vallgrav. I
södra delen av området låg Skeppsbron.
Rotneby – kungens stad
Här fanns borgmästare och rådmän men också en
byfogde, som tog upp avgifter till Kronan.
Endast stadens borgare fick bedriva handel och
hantverk.
Många av stadsborna kom från de danska öarna,
Holland och de nordtyska handelsstäderna.
Flera av stadens köpmän hade egna skutor.
Här fanns också ett tyskt handelskompani.
Frakterna från Stralsund, Rostock, Lübeck och Danzig
bestod av spannmål, salt men också brokad,
baldakin och präktigt, flandriskt kläde.
Av det medeltida Ronneby finns idag endast kyrkan
kvar. Den började byggas i slutet av 1100-talet.
Under 1200-talet första hälft fördubblades
kyrkorummet. Långhuset förlängdes, korsarmarna
med sidokapell byggdes. Under 1300- och 1400-talen
skedde ytterligare ombyggnader.