Lofta Sockenstämmoprotokoll, 1757 - 1773 - Tjust

Magister och Kyrkoherden abbreviations-vis uptecknade; efter intet ordenteligit Protocoll blef hållit ehuru derom
påminnelser derom gjordes:
1o
Kongl. Hofrätten har uti sitt fälte utslag emellan Herr Kyrkoherden och Magistern Hultner, samt Klåckaren
Wauchman härstädes dömt, at den förkomne gamla Mässhaken skulle betalas af Wauchman, sedan dess värde efter
mätesmanna ordom voro upgifvit. Herr Magistern och Kyrkoherden vågar ej låta någon i församlingen som samma
gamla utslitna mässehake sedt, sätta värdie härpå, utan på det Herr Kyrkoherden må få så högt pris på detta gamla o
obrukbara plagg, har Herr Kyrkoherden låtit värdera den af en Guldsmed och en Postmästare i Vestervik, hvilka
bevisligen aldrig sedt denna Mässehake, utan endast gjordt Herr Kyrkoherden till viljes härmed på dess anmodan. E
sådant värderande kan med skäl kallas ensidigt.
Uti samma Kongl. Hofrättens utslag säges ock, at Wauchmans öfrige angifne fel af Kyrkoherden, hänskjutes till
Kyrkoherden och församlingen at dem rätta och granska, och aldeles icke oinskänkt updragit Herr Kyrkoherden den
magten at uti denna tvistiga sak, rörande Klåckarens fel, som ännu ej äro honom öfverbevist, vara både anklagare o
domare, hvilket är tvärtemot lag; detta oagtadt och tvärt emot pluralitetens vilja i församlingens utan vidare granskn
förklarar Herr Kyrkoherden Wauchman Klåckare-Tjensten förlustig ifrån samma stund; utom dess at mera öfvertyg
Herr Kyrkoherden, påpekade jag votering om denna saken församlingens ledamöter emellan häldst som både jag oc
större delen af Crono- Skatte Böndren förklarade oss icke hafva den minsta ordsak at varda missnöjde med hvad
Klåckarens skyldigheter i sin syssla angår, utan endast ledsna och beklaga at Herr Kyrkoherden har fattadt ett så
oförsvarligit hat till Klåckaren, men Herr Kyrkoherden vägrade sådant vara nödigt emedan utgången af voteringen
icke torde slagit ut efter Herr Kyrkoherdens önskan och åstundan.
Sluteligen påstår jag af Christeligit medlidande och ömhet, at Klåckaren må äga, så väl som andre, Sveriges Rikes l
till värn och skygd, at innan han fulleligen och efter lag klarligen är öfvertrygad, hafva gjordt sådana fel och
förbrytelser, som skulle medföra tjenstens förlust; Klåckaren tilldess må bibehållas vid sin syssla och ingalunda efte
egit Kyrkoherdens godtycke och pluralitetens motsägelse utan votering utan granskning och skäliga bevis blifva
bortvräkter.
Detta är hvad jag för egen och Respective Herrar, som mig med skrifteliga fullmagter försedt, har at anföra. Finnes
något i annor mening i Protocollet för min räkning i denna sak vara infördt, erkännes det intet af mig. Åkerholm d.
Maji 1773 G H Lybecker
På föregående Högvälborne Herr Baron, Ryttmästaren och Riddaren Lybeckers Dictamen svaras.
1o
At dess anförande är efter begäran och påstående ordagrant intaget.
2o
Rörande förkomne Mässhaken, som Wauchman skulle betala, så vet jag ingen säkrare än en guldsmed som skolat
kunna värdera Guld-galonerne efter beskrifven bredd och längd. Det öfriga kunde ej vara af stort värde. Icke har jag
härutinnan velat Klåckarens värsta; men jag har tillika ingalunda kunnat tillåta Kyrkan bilfva lidande; derföre, fast
Klåckaren sjelf icke offenteligen besvärat sig öfver det skedde värdie, så i fall Baron är mera nitisk om Klåckarens
Kyrkans bästa i denna delen, och något tvifvelsmål med skähl dragas till min hållne värdering, så må Herr Baron på
sin bekostnad deröfver hålla en ny, den jag, såvida hon blir laglig och rigtig, och af Sochnemännen gillas äfven vill
godkänna.
3o
Kongl. Hofrättens dom säger: at Wauchmans begångna fel förvisas till Kyrkoherden och Församlingen, som äger
dermed efter omständigheterna förfara, utan at Tings-Rättens åt Wauchman lämnade befrielse dermed må i vägen
ligga; men icke som Herr Baron desse ord efter sitt behag uttyda och anföra: ty der talas icke om någon rättelse och
granskning, utan om förfarande eller afgörande efter omständigheterna. Samma dom fordrar derföre , at denna sak
bör vid Socknestämma, såsom dess behöriga första forum uptagas och afgöras. I följe hvaraf och då Crono- och
Skattenmännerne i Sochnen med mig instämt, och till mitt godtfinnande hemställt Klåckarens afsättjande, samt så
mycket mer befunnit dess mångfaldiga försummelser sådant förtjent, som efter öfverflödigt undfångna varningar
ingen bättring fölgt, utan tvärtom ökat sina brott med synbara och öfverbevista nya förbrytelser, så har jag trodt mig
äga fördubblade skäl at honom från Klåckare-tjensten afsäga; och det således icke af egen oinskränkt magt, som He
baron behagar säga, ej eller af otidigt hat och illvilja, utan honom till välförtjent näpst för dess framhärdiga sturskhe
4o
Fast Herr Baron behagar nämna at de mäste af Crono- och Skatte-Bönderna tillika med honom ej hafva de minsta
orsak at vara missnögde med Wauchmans upförande i dess syssla, så kan af Protocollet inhämtas huru många af
them varit på Herr Baronens sida i den delen, häldst Wauchman med så ovanligt många förbrytelser är beträdd och
öfverbevist: och utmärker Herr Baron igenom ett sådant uppenbart talande mot uppenbar sanning ej annat än at han
för mycket agerar Klåckarens fullmägtig samt at Herr Baron, enligt Attester måtte varit den, som till stor del styrkt
och förledt Klåckaren till all sin studsighet och olydna, hvarmedelst jag ock förmodar, at Herr Baron förlorat största
styrkan af sin talande rättighet till Klåckarens försvar häldst Herr Baron tillika beklageligen rätt sällan besöker
36