Bulletinen nr 2 2013 - Anonyma Alkoholister i Sverige

Mötet mellan Mötena
BULLETINEN
Anonyma Alkoholister
Nummer 2 april 2013
Prenumerationspris
140 :–/år (6 nr)
Lösnummer 30 :–
Service har givit mig
tillhörighet och
delaktighet
sid 10
1
Att acceptera och
leva i stegen
sid 15
Skicka din delning till bulletinen@aa.se

STEG 1
Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen
– att vi inte längre kunde hantera våra liv.
STEG 2
Vi kom till tro att en kraft större än vår egen
kunde återge oss vårt förstånd.
STEG 3
Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i Guds
händer, sådan vi själva uppfattade honom.
STEG 4
Vi gjorde en gundlig och oförskräckt moralisk
självrannsakan.
STEG 5
Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska
den exakta innebörden av våra fel.
STEG 6
Vi var helt och hållet beredda att låta Gud
avlägsna alla dessa karaktärsfel.
AA:S TOLV STEG
STEG 7
Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
STEG 8
Vi gjorde upp en lista över alla de personer som
vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem
alla.
STEG 9
Vi gottgjorde personligen dessa människor så
långt det var oss möjligt utom då detta kunde
skada dem eller andra.
STEG 10
Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände
genast när vi hade fel.
STEG 11
Vi sökte genom bön och meditation att fördjupa
vår medvetna kontakt med Gud – sådan
vi själva uppfattade honom – varvid vi endast
bad om insikt om Hans vilja med oss och styrka
att utföra den.
STEG 12
När vi, som resultat av dessa steg, själva hade
haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra
detta budskap vidare till andra alkoholister och
tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.
AA, Anonyma Alkoholister…
…är en gemenskap av män och kvinnor, som delar sina erfarenheter, sina förhoppningar och sin
styrka med varandra för att söka lösa sitt gemensamma problem och hjälpa andra att tillfriskna
från alkoholism. Det enda villkoret för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka.
AA kräver inga inträdes– eller medlemsavgifter. Vi är självförsörjande genom egna frivilliga bidrag.
AA har ingen anknytning till någon religion, politisk organisation eller institution, ej heller
till annan rörelse av något slag. Vi deltar inte i offentliga debatter och framträder varken som
förespråkare för eller motståndare till något annat. Vårt främsta syfte är att hålla oss nyktra och
hjälpa andra alkoholister att uppnå nykterhet.
Stöd och inspiration i mot- och medgång
Bulletinen kommer ut sex gånger per år
till tusentals nyktra alkoholister runt om
i Sverige. Vi kallar Bulletinen för ”mötet
mellan mötena”, eftersom den innehåller
berättelser, erfarenheter och tänkvärt
i tillfrisknandet. Att prenumerera innebär
att man helt automatiskt får en påminnelse
om programmet – på samma sätt som
ett telefonsamtal från en vän i gemenskapen
eller sponsor/sponsir kan få oss på rätt
spår en dålig dag. Glömskan är en av de
största utmaningarna för en nykter alkoholist,
så därför behövs allt som påminner
oss om det viktigaste här och nu.
Varje alkoholist har sin speciella
Akilleshäl, en situation eller känsla som
är extra betungande. För vissa kan en svår
motgång leda fram till en negativ utveckling
som kanske leder ända till återfallet.
För andra kan framgångar och positiva
känslor leda till ett sorglöst beteende och
kanske ett tanke: ”ett glas kan ju inte skada,
jag mår ju så bra”.
Oavsett hur det ser ut behöver vi varandra,
som en påminnelse -- ett stöd i motgång
eller som inspiration i medgång till
att fortsätta med programmet och få det
ännu bättre. Bulletinen innehåller denna
typ av berättelser, med igenkänning som
främsta styrka.
Bulletinen är vår egen tidning och blir
varken ”bättre” eller ”sämre” än vad vi gör
den till. Så skriv ned din egna personliga
erfarenhet av alkoholism och av Anonyma
Alkoholister. Du kommer att hjälpa en annan
person. Redaktionen lyckas alltid fylla
tidningen, men ibland är det magert med
Bulletinen är producerad, tryckt och distribuerad av Anonyma Alkoholister, Bulletinenredaktionen,
AA:s Servicekontor, Box 4201, 102 65 Stockholm. Ansvarig utgivare: Bernt Grönqvist.
Foton i detta nummer: Dreamstime.com och Lasse P. E-mejl: Bulletinen@aa.se
3
material ända fram tills pressläggning. Så
vi efterfrågar fler artiklar, gärna från unga
människor i AA och kvinnor. Du kan, du
med! Alla har något att bidra med, på samma
sätt som på ett möte behövs alla i AA:s
gemenskap.
Redaktionen
Serviceadresser:
AA:s Servicekontor
Post: Box 4201, 102 65 Stockholm
Besök: Magnus Ladulåsgatan 32 D
Tel: 08-642 26 09
PlusGiro: 70 94 25-3
Webb: www.aa.se
AA:s Teleservice 08-720 38 42
Öppet dagligen klockan 11-13 samt 18-20
Bulletinens syfte
Bulletinens syfte är att föra AA:s budskap
vidare och fungera som ett ”möte mellan
mötena”. Den beskriver erfarenheten, styrkan
och förhoppningen hos bidragslämnarna.
För att bestämma det redaktionella
innehållet förlitar sig redaktionen på AA:s
12 traditioner samt Förtroenderådets arbetsordning
och policy för Bulletinen.
Bulletinen försöker att omfatta den vidast
tänkbara syn på AA:s gemenskap

Våra möteslokaler
Ta kort på er möteslokal och skicka bidraget till bulletinen@aa.se eller genom vanlig
post till Box 4201, 102 65 Stockholm.
Vi ha sparat alla bilder vi fått in till redaktionen och publicerar dem allt eftersom. Har ni
ännu inte sett er möteslokal i Bulletinen så försäkrar vi att den kommer tids nog.
Fortsätt gärna att komma in med bilder från era möteslokaler!
I detta nummer har vi fått äran att presentera Sjömansgårdens lokal belägen i Malmö
(nedan) och Ystadsgruppens lokal i, som namnet antyder, Ystad (höger).
Nu söker vi återigen nya medlemmar till Bulletinen
Som redaktionsmedlem tar du del av hela redaktionsarbetet från
att rekrytera nya skribenter, besluta om innehåll, redigera texter
och representera Bulletinen på konvent och årsmöten.
Det enda kravet på medverkan i Bulletinen-redaktionen är att du
har ett års nykterhet.
Vi söker specifikt efter en person med intresse för grafisk formgivning
som kan formge tidningen.
Har du ett intresse finns möjlighet att få handledning i det grafiska
programmet InDesign som vi använder.
Låt oss veta om du är intresserad på bulletinen@aa.se.
4 5

Bulletinen bjuder på läsning ur broschyr ”44 frågor - frågor och svar angående
Anonyma Alkoholister”. Vi publicerar ett textavsnitt i varje nummer hela 2013.
Varsågoda!
Broschyren finns att köpa på Servicekontoret och på aa.se.
44 frågor
Frågor och svar angående Anonyma Alkholister
Jag kan hålla mig nykter ganska
länge mellan mina perioder av
drickande. Hur ska jag då veta
om jag behöver AA?
De flesta AA-medlemmar anser att det
som avgör om man är alkoholist eller inte
är hur man dricker, inte hur ofta man gör
det. Många kan klara sig i veckor, månader
och ibland till och med i flera år mellan
sina anfall. Under dessa nyktra perioder
kanske de inte ens tänker på alkohol.
Det krävs ingen som helst ansträngning att
låta bli alkoholen och de föredrar att låta
bli den.
Men sedan råkar de av någon obegriplig
anledning, eller utan någon anledning
alls, in i en period av hårt supande. De
försummar sitt arbete, sin familj och sina
skyldigheter. Anfallet varar kanske en enda
natt eller flera dagar eller veckor. När det
är över, är vederbörande vanligen utmattad
och ångerfull och fast besluten att aldrig
låta det hända igen. Men det gör det.
Denna typ av periodiskt supande
skrämmer inte bara omgivningen utan
också vederbörande själv. Han kan inte förstå
varför han är så ointresserad av alkohol
under sina nyktra perioder, men inte kan
visa större kontroll då han börjat dricka.
Det är inte alltid säkert att periodsuparen
är alkoholist. Om hans alkoholmiss-
bruk har nått våldsamma proportioner
och om de nyktra perioderna mellan anfallen
blir allt kortare, då talar allt för att tiden
nu är inne för honom att se sanningen
i vitögat. Om han vill medge att han är alkoholist,
har han också tagit första steget
mot den konstruktiva nykterhet ”en dag i
taget” som mer än två miljoner medlemmar
i AA kan glädja sig åt.
Andra säger att jag inte är alkoholist,
men mitt drickande
tycks bara bli värre. Bör jag gå
med i AA?
Många medlemmar i AA fick förr i tiden
höra av släktingar, vänner och läkare att
de inte var alkoholister. Alkoholisten själv
komplicerar vanligen problemet genom
sin motvilja att ta missbruket på allvar.
Genom bristande uppriktighet gör han
det svårt för läkaren att hjälpa honom.
Det förvånansvärda idag är faktiskt att så
många läkare har lyckats genomskåda den
typiske alkoholistens undanflykter och
ställa en riktig diagnos.
Det kan inte tillräckligt ofta understrykas
att det slutliga avgörandet, svaret på
frågan ”är jag alkoholist?” måste komma
från vederbörande själv. Endast han själv,
inte hans läkare, familj eller vänner, kan
avgöra detta. När han väl har kommit så
långt är halva kampen för nykterhet vunnen.
Om han överlåter avgörandet åt andra
förlänger han bara i onödan de allvarliga
följderna av sina egna försök att lösa alkoholproblemet.
Kan någon ”på egen hand”
bli nykter genom att läsa AAlitteratur?
Det finns en del personer som har slutat
dricka sedan de läst AA:s ”Stora Bok”,
som beskriver de grundläggande principerna
i programmet för tillfrisknande.
Men nästan alla som hade möjlighet sökte
genast upp andra alkoholister, med vilka
de kunde dela sina erfarenheter och sin
nykterhet.
AA:s program fungerar bäst för individen,
när det uppfattas och accepteras
som ett program som beror på andra människor.
När alkoholisten arbetar med andra
inom sin lokala AA-grupp tycks han
kunna förstå deras problem och hur de kan
lösas. Han ser sig omgiven av andra med
vilka han delar samma erfarenheter, samma
aktuella problem och samma förhoppningar.
Han slipper den känsla av ensamhet
som ofta har spelat en så betydande roll
i hans tvångsmässiga drickande.
Får inte alla människor veta att
jag är alkoholist om jag går med
i AA?
Anonymiteten är och har alltid varit grunden
för AA:s program. Efter en tid inom
AA har det flesta medlemmar inget emot
att det blir känt att de har gått med i en
sammanslutning som hjälper dem att hålla
sig nyktra. Av princip avslöjar medlemmarna
dock aldrig sitt AA-medlemskap i
press, radio, TV eller i andra media. Och
ingen har rätt att röja någon annan medlems
identitet.
6 7
Detta betyder att nykomlingen kan vända
sig till AA i den trygga förvissningen att
ingen av hans nyfunna vänner kommer att
missbruka några förtroenden som rör hans
eller hennes alkoholproblem.
Gruppens äldre medlemmar vet precis
hur nykomlingen känner sig. De kommer
ihåg sin egen rädsla för att framträda offentligt
under den skrämmande beteckningen
”alkoholist”.
När nykomlingen väl har gått med i AA
finner han det kanske komiskt att han någonsin
oroade sig för att folk skulle få veta
att han hade slutat dricka. När alkoholister
dricker, sprider sig ju nyheten om vederbörandes
eskapader med förbluffande snabbhet.
De flesta medlemmarna hade gjort sig
kända som hopplösa alkoholister när de
vände sig till AA. Det är mycket sällan det
går att hålla något sådant hemligt. Under
sådana omständigheter är det väl knappast
förvånande att alkoholistens fortsatta
nykterhet också förorsakar kommentarer.
Under alla förhållanden kan ingen utom
nykomlingen själv avslöja något om sitt
medlemskap i AA, och han eller hon får
endast göra det på sådant sätt att gemenskapen
inte skadas.

Det fungerar
Jag skulle vilja dela följande händelse
med dig. Jag heter Uffe och har
några års nykterhet. Jag har gått igenom
två behandlingar och går regelbundet
på möten i en större stad.
Det föll sig så att några arbetskollegor från
olika kontor skulle åka på en konferens till
Köpenhamn på förhösten förra året. Det
skulle naturligtvis övernattas på hotell och
göras någon aktivitet på kvällen första dagen.
I god tid fick vi programmet för tvådagarskonferensen
och till min förvåning
noterade jag att aktiviteten före middagen
skulle bestå av en rundtur inklusive ölprovning
på ett stort bryggeri i Köpenhamn.
Min närmsta chef är införstådd med
min sjukdom och gjorde väl ett tankefel
när han bokade denna aktivitet. Det kan
nämnas att han på plats på bryggeriet kom
på vad han gjort och tog mig avsides och
bad om ursäkt.
Nåväl, när jag fick programmet i min
hand tänkte jag att det var ju inte så himla
roligt att, som nykter alkoholist, gå på ölprovning.
Jag tror att jag inte var så rädd
för min egen nykterhets skull, men tyckte
inte om det överhuvudtaget.
När det var dags att åka, hade det gjorts
upp att en kollega från Norge, som jag bara
träffat ett fåtal gånger skulle hämta upp
mig i min stad och att vi skulle samåka i
hans bil till hotellet i Köpenhamn.
När han plockade upp mig, sprudlade
den norske kollegan av förnöjsamhet och
bredde ut sig över hur trevligt vi skulle ha
på konferensen. Han puffade särskilt på
hur bra det skulle bli med rundtur på bryg-
8 9
geriet, med medföljande provsmakning.
Följande samtal utspelade sig:
- Det skall väl bli jättetrevligt att prova
öl!
- Nej!
- Men, vad säger du, det skall väl bli
gott och trevligt.
- Nej, det tycker jag inte.
- Men, varför det?
- Jag dricker inte öl, eller annan alkohol.
- Va, dricker du inte alls, varför det?
- Jag tål inte alkohol
-Va, tål du inte alkohol!
Det blev ju ett rätt konstigt samtal, så jag
bestämde mig för att berätta för honom
om att jag är sjuk i en sjukdom som heter
alkoholism och att jag inte kan ta det första
glaset. När jag berättat detta, så blev
han helt tyst i flera minuter. Därefter berättade
han för mig om sin bror, som tidigare
i veckan lagt in sig på ett behandlingshem,
för att försöka komma ifrån sitt
missbruk.
Jag förstod på hans frågor, att han inte
haft möjlighet att tala med någon om detta
och att han blev lättad av att tala med någon
som kände till hans brors sjukdom. Vi
tillbringade c:a tre timmar i ett gott samtal
i bilen till Köpenhamn.
Jag kunde känna efteråt att jag hade
mött honom på rätt nivå och svarat honom,
så gott jag kunnat. På grund av att
jag kunde vara honom till hjälp, släppte,
till min förvåning, min egen fokusering på
den själviska oviljan att delta i rundvandringen
på bryggeriet. Kvällen slutade (efter
cocacola-provning för mig) med en trevlig
middag i centrala Köpenhamn.
Uffe

Service har givit mig tillhörighet och delaktighet
Hur det var
Allt började under 1970-talet i en ångermanländsk
småstad, där jag fick uppleva
ett utanförskap och finna sätt att dölja familjens
alkoholism. I mitt barndomshem
var det alkoholen som hade greppet om
mina föräldrar och jag fick bli smart på att
dölja vad som försiggick.
Jag kunde inte vara mig själv eller få
utveckla mig tillsammans med andra eftersom
det skulle vara för pinsamt att visa
upp vad som skedde bakom fasaden, där alkoholismen
härjade. Jag fann tillhörighet
hos andra som hade det på liknande sätt.
Jag hittade själv alkoholen tidigt och fick
tidigt konsekvenser. Trots att jag lovat mig
själv att jag inte skulle bli som mina föräldrar
så blev jag istället mycket värre än dem.
I tidiga tonåren fann jag tillhörighet
och fick delaktighet i kriminella sammanhang,
jag hade inga sunda förebilder, så jag
fann dessa bland kriminella. Det var naturligt
för mig att dricka alkohol dagligen
men att narkotika också skulle bli något
som jag började använda dagligen var inget
jag planerade.
Jag levde hela min tonårstid som blandmissbrukare/kriminell.
Jag hade fått min
identitet i dessa sammanhang och jag kände
en tillhörighet, verkade i något stort,
som alltid slutade hos kriminalvården, där
min nya tillhörighet och delaktighet bland
andra som var i liknande situationer blev
djupare och djupare.
Vad som hände
Eftersom mitt barndomshem ligger i en
stad där det startade ett stort behandlings-
hem enligt ”Minnesota-modell” i mitten
av 80- talet, lärde jag känna människor
som hade hittat programmet via det behandlingshemmet.
Några av dem som hittat
nykterheten var personer som jag missbrukat
tillsammans med under min tonårstid.
Dessa hade funnit något som jag blev
nyfiken på eftersom jag hade börjat få en
önskan att förändra mitt liv. Jag var nu 22
år gammal och jag hade känt att jag skulle
vilja bli en normal människa och få ett
normalt liv. Jag var beredd att sluta med
narkotika och bli som en vanlig person i
min ålder som kunde dricka på ett socialt
sätt.
Jag träffade en tjej som trodde på mig.
På våra fredagsmiddagar skulle vi dricka
lite vin till maten men jag blev aldrig nöjd
med det utan var snabbt tillbaks nere på
kvarterspuben!
10 11
Eftersom jag hade funnit mötena redan så
kunde jag efter ett tag identifiera mig med
vad de sagt, nämligen att alkoholen skulle
komma att leda mig tillbaks till mitt gamla
liv, vilket blev sant. En söndag kom jag tillbaks
till mötet och erkände mig slagen inför
alkoholen också. Jag hade bestämt mig,
eftersom den tjej jag träffat lämnat mig och
jag ville behålla det jobb jag fått. Jag insåg
att om jag skulle få ett bra liv så fick det bli
på AA:s sätt.
Jag var endast fyllda 22 år, de allra flesta
som gick på mötena i min hemstad kunde
vara mina föräldrar, vilket även skapade
en trygghet för mig. Jag kände värme och
kärlek från många av dem på ett sätt som
jag saknat under min uppväxt! Däremot
kunde jag börja känna mig ensam på ett
annat sätt, jag var ensam i min ålder som
erkänt mig slagen av alkoholen. För att
kunna ge upp ensamheten så började jag

hjälpa unga människor in i AA. Jag hade
fått höra av min sponsor att det var handling
som gällde. Eftersom jag aldrig fått
någon kontinuitet i min skolgång så fick
jag bli duktig på praktiskt arbete, så service
och att göra saker för AA och för andra
har varit lätt för mig. Att sätta upp konvent
och starta upp möten har gjort mig
delaktig i service.
Jag flyttade ner till södra Sverige för
att jobba på ett behandlingshem som arbetade
med ungdomar. I mitten av 90-talet
besökte jag Unga AA i Stockholm i
Hjorthagen.
Det var en trevlig upplevelse, där fanns
det fler såna som jag. Jag kommer ihåg hur
vi gjorde Stockholms nattliv osäkert vid
några tillfällen. Detta var vad jag längtade
efter, att kunna ha kul på ett nyktert sätt
tillsammans med unga människor i min
egen ålder! Eller bara att gå ut och äta ihop
efter mötet var för mig något stort..
Hur det nu är
Under åren i AA har jag hört rykten om att
ungdomskulturen inom AA har kommit
mycket längre i USA. Våren 2007 reste jag
till Los Angeles. Jag reste runt mellan mötena
och fick bekräftat att detta var vad jag
drömt om att vi skulle ha hemma i Sverige
och i övriga Europa.
Jag besökte ett konvent i West
Hollywood, där jag träffade en ung man.
Jag förklarade mitt ärende och han sa att
han varit utbytesstudent i Uppsala på 90-talet
och längtade tillbaks till Sverige. Något
år senare var han på plats i Stockholm och
vi beslöt att starta EURYPAA2010 som
blev en succé på Münchenbryggeriet i
Stockholm. Idag är vi på god väg att få en
ungdomskultur inom AA i Europa. Vi vill
visa hur viktigt det är att kunna identifiera
sig som alkoholist tillsammans med andra
unga alkoholister och kunna göra saker
som unga gör. Idag skall vi kunna fortsätta
att vara unga och kunna stanna i AA .
Det är av den anledningen jag fortsätter
att göra det jag gör, att göra service för
ett mycket viktigt konvent som kommer
att kunna skapa och bygga upp ungdomskulturen
inom AA i Europa. Denna gång
sätter vi upp konventet på Malta och vi
siktar redan på andra europeiska länder.
Som ett delmål har vi pratat om att vi skall
försöka sätta upp ett konvent till år 2020 i
Stockholm för att fira 10-årsjubileum där
allt började!
Jag själv firar denna vecka 21 års nykterhet.
Den största anledningen är att allt jag
gjort för andra har gjort att jag känt en stor
12 13
tillhörighet och delaktighet i något större,
något viktigare. Jag har varit i ett sammanhang
där jag kunna fortsätta ge och finnas
för andra, det har gett mig en större värld
att leva och verka i. Motsatsen hade varit
ensamhet, rastlöshet och missnöje.
Nu får jag leva i tacksamheten, men
viktigast av allt är att inte glömma varifrån
jag kommer! Att fortsätta vara delaktig
och känna tillhörighet genom service gör
mig nykter och levande! Den största sidovinsten
är att jag fortfarande har kvar det
hem jag kom ifrån.
I skrivande stund sitter jag här med
mina föräldrar i samma hus och i samma
rum där allt började. Detta har AA givit
mig!
Peter.S
Stockholm/Kramfors

Att acceptera
och att leva i stegen
Jag tror att det var när jag verkligen
accepterade att jag var alkoholist
som min väg mot verklig, varaktig
nykterhet började.
Att jag inte kunde sluta dricka, varken på
egen hand eller med hjälp av alkoholterapeuter,
det visste jag. Jag hade nog en föreställning
om att livet fick vara så här, alternativet
att leva nykter, att aldrig mer dricka
någon alkohol verkade omöjligt. Men till
slut blev det ohållbart, allt rasade, jag kunde
inte sluta dricka och jag kunde inte heller
fortsätta dricka.
Min räddning var en god vän som tog
mig till mitt första AA-möte. Jag hade
mina förutbestämda åsikter om vad AA
vad för något – ett gäng gamla alkisar som
satt och pratade om Gud och tyckte synd
om sig själva. Redan första gången kom
mina fördomar på skam, jag blev fantastiskt
fint mottagen och allt efter att tiden
gick och när jag fann min hemmagrupp så
växte något i mig.
När jag först kom till AA
Jag fick höra fantastiska människoöden
och känna en otrolig styrka och samhörighet.
Många berättade om hur de arbetade i
stegen och hur det påverkade dem. När jag
först kom till AA bestämde jag mig för att
göra dessa mystiska 12 steg snabbt och effektivt
och sedan vara frisk. Det verkade
ju inte allt för avancerat och jag ansåg mig
vara en snabb och läraktig person.
Efter ett längre tag bland mina kloka
AA-vänner och många möten senare, började
jag begripa allvaret i programmet och
innebörden och betydelsen av stegarbetet.
Jag började om, väntade och tog sedan
medvetet lång tid på mig och försökte att
verkligen tolka och förstå vad varje steg
innebar för mig.
Det är först nu, efter mer än fyra års
nykterhet jag tycker mig ha gått igenom
och verkligen arbetat i alla steg.
Skillnaden för mig är att jag nu förstått
att jag behöver leva i stegen. Jag får dagligen
påminnelser om att vilka problem eller
utmaningar jag än står inför, så finns
14 15
stöd och hjälp i något av stegen och i vår
sinnesrobön.
AAs program och stegarbete har inte
bara gett mig nykterhet, det är för mig en
ständig personlig utveckling mot att bli
en bättre människa. Det ger mig tålamod,
förståelse och förhoppningsvis ödmjukhet
att göra det jag kan för att hjälpa och stötta
min familj och andra människor. Det har
också lärt mig att ödmjukhet och acceptans
är grunden för min nykterhet och vägen
till ett helt liv.
Att acceptera något är ju inte samma
sak som att nödvändigtvis tycka om det,
det är för mig att se händelser för vad de
verkligen är. Jag kan ju välja hur jag uppfattar
en situation och hur jag reagerar på
den. Jag kan välja att reta upp mig på saker
jag inte kan påverka eller människor jag
träffar som inte tycker som jag eller uppför
sig på ett sätt jag tycker är rätt. Detta
är ett sätt som med all säkerhet leder till
harm och ilska och som sätter mig i situationer
som får mig att reagera på ett sätt jag
inte vill, som gör mig till en person jag inte
längre vill vara.
Jag kan sprida glädje
Om jag istället försöker lägga min energi
och kraft på saker jag kan påverka, där jag
och mina handlingar faktiskt kan göra en
skillnad så tror jag att även små handlingar
kan spela en stor roll, både för mig och
andra människor. På samma sätt som jag
kan sprida kaos, oreda och dålig stämning
omkring mig som en aktiv alkoholist, så
kan jag sprida glädje, omtanke och harmoni
som nykter alkoholist, om jag verkligen
försöker.
Det fantastiska i detta arbete är att jag
aldrig blir färdig, aldrig fullärd och det
gör att jag kan se fram emot varje dag med
nyfikenhet, förväntan och tillförsikt. Det
handlar för mig om att leva i programmet,
hela tiden, varje dag. Christian

Kan vi lita på
andra människor?
När jag var aktiv alkoholist var jag
rätt paranoid. Om två kollegor talade
med varandra i ett sammanträdesrum,
stängde kontorsdörren om
sig, eller om jag inte var kallad till ett
sammanträde, trodde jag alltid det
handlade om mig.
Om jag inte var bjuden på en middag var
det personligt, även om jag inte var särskilt
nära bekant med värdfolket och hade någon
egentlig anledning att förvänta mig att
vara bjuden.
Ibland var detta förmodligen sant. På
en arbetsplats blir en aktiv alkoholist föremål
för diskussion. Först om vad det är för
fel på personen, därefter om hur skall hjälpa
personen. Om man inte förmår hjälpa,
av okunskap eller för att personen inte tar
emot hjälp, blir nästa fråga hur man skall
bli av med alkisen.
Det finns förvisso ofta andra sjuka personer
på en arbetsplats, exempelvis människor
med depression, diabetes, hjärtproblem
eller liknande. De kan ha stor och
oregelbunden frånvaro eller kräva särskilt
hänsyn. Men alkisar har en närmast magisk
förmåga att ställa till oreda, osäkerhet,
oro, konflikter och katastrofer. Det är kort
sagt alltid en jävla cirkus kring en alkis.
Och i vilket fall jag blev till sist utesluten
från allt fler professionella och sociala sammanhang.
Om jag inte var full och otrevlig
var jag nykter och ännu otrevligare.
Med tiden fick jag en allt starkare käns-
la av att jag inte kunde lita på någon i min
omgivning. Detta var säkert en helt rimlig
bedömning. Att kunna lita på personer
kräver att man är hyggligt förutsägbar och
social.
Tillit och vänskap är symmetriska relationer.
Den kroniskt egoistiske svikaren
möts av misstro och efterhand ilska
och förakt. Den ende jag litade på var min
svårt medberoende hustru, som jag dessutom
föraktade. Beroende och medberoende
är en relation som består av 100 procent
gift: hat, förakt, sorg, desperation och ensamhet.
När jag blev nykter upptäckte jag
efterhand vilken underbar människa min
hustru var och känner en enorm kärlek och
tacksamhet för att hon stod ut med mig
alla år jag drack. Förmodligen räddade det
mitt liv.
De litade inte på mig
Men när jag blev nykter fanns mycket av
paranoid misstänksamhet och osäkerhet
kvar. Jag litade inte på folk och trodde
inte att de litade på mig eller ville mig
väl. Återigen, det var helt rimligt. De litade
inte på mig. Men varför skulle de göra det?
I ett eller ett par decennier hade jag varit
opålitlig, egoistisk och aggressiv. Massiv
erfarenhet av mig sade dem att jag var en
skithög.
Att bli betraktad som en nykter och
pålitlig medarbetare, vän, make och medborgare
tar några års nykterhet och ganska
mycket arbete. En av de viktiga funktio-
16 17

nerna hos gottgörelserna i nionde steget är
att tala om för folk att man har gjort något
åt sitt drickande, att man varit nykter
några år och att man fattar att man ställde
till skada. Att erkänna att man gjort fel är
viktigt. Inte för att det finns en moralisk
plikt att erkänna sina felsteg, utan för att
ett nödvändigt villkor för att någon skall
bättra sig är att han förstår att han gjort fel.
Den som inte fattar att han gjort fel kommer
med största sannolikhet att handla på
samma sätt igen.
I dag, efter många års nykterhet, är tillit
min grundkänsla inför andra människor.
Det är skönt.
Men är det verkligen så att jag alltid kan
lita på andra människor -- att de är positivt
inställda och vill mig väl?
Självklart inte!
Och det är bra!
Alla människor är nämligen inte pålitliga
i alla situationer. För det första är alla
människor ofullkomliga. Jag kan vara aggressiv,
egoistisk och svekfull på grund av
rädsla och tanklöshet. Och det kan vilken
annan människa som helst, även den som
inte är alkoholist.
Jag är slav under mitt ego
Och för det andra är jag en del av ett samhälle
där det råder konkurrens. Om bekräftelse,
erkännande, makt, pengar, status
och relationer. Jag deltar i den konkurrensen
och kommer i konflikt med andra
människor.
Vapen i dessa konflikter är svekfullhet,
förtal, undanhållande av information och
lögner. Jag är slav under mitt ego - och det
är alla andra också. Våra egon stångas mot
varandra och hindrar oss från att uppnå
sinnesro och lycka.
Visst finns det arenor för legitim konkurrens
-- det är helt i sin ordning både för
mig och andra att vilja ha framgång. Likaså
har jag full rätt att sätta gränser mot andra
18 19
människor. Jag har full rätt att försvara
min prestige och integritet.
Men jag bör inte vara underkastad mitt
pladdrande, dömande ego som ständigt
gör mig orolig för att inte få allt jag vill ha,
eller förlora det jag har. Mitt ego som jämför
sig med andra människor för att känna
överlägsenhet, men som ibland istället
känner sig underlägset och driver mig att
jaga status och bekräftelse, döma, förtala
och förringa.
Det är egot som piskar mig. Det är egot
som ständigt säger till mig att mitt hus är
för litet, min bil för risig, min partner för
alldaglig och min lön för låg. För att kompensera
mig trampar jag andra på tårna,
och de trampar tillbaka.
Tredjestegsbönen om att bli befriad
från egots slaveri är en av de viktigaste delarna
av stora boken.
Andra är knappast perfekta
Med många år i programmet är jag något
mindre underkastad mitt egos slaveri
än många andra. Åtminstone tror jag det.
Men ibland överraskas jag av min egen
småaktighet.
Jag kan bli förbittrad över småsaker och
känna en förtärande avund mot andra
människor - även mot mina vänner vars
framgång och lycka jag egentligen borde
glädjas åt. Detta gäller mig, och det gäller
även de människor jag har omkring mig.
Även om jag ödmjukt antar att drygt halva
befolkningen är mer andligt utvecklade
och goda än jag, så är de knappast perfekta.
Det rimliga förhållningssättet till andra
människor är att känna tillit, men
utan att vara naiv. Om jag tror att människor
alltid är goda och pålitliga har jag helt
enkelt för höga förväntningar och bäddar
för besvikelse. Och besvikelse är ingen bra
känsla för en nykter alkoholist.
Stockholm 2013

Jag började nog dricka för mycket
Jag började nog dricka ”för” mycket
och mer eller mindre tvångsmässigt
tidigt, flyttade hemifrån vid 16 års
ålder! Yrkesskola ca 20 mil hemifrån
och där var det liksom kutym att mer
eller mindre festande hörde till.
Vi bodde ofta kvar över helgerna eftersom
vi hade för lite pengar för att åka hem de
flesta helgerna och festandet var nog lite
”manligt” inbillade vi oss. Sedan rullade
det på vidare med jobb i Malmö, mycket
färjor och billig sprit! Sen lumpen och där
festades det ju inte omåttligt men dock under
min tid där sökte jag och kom in på pilotutbildning
i Ljungbyhed, även där bodde
man kvar på helgerna och under tiden när
vi inte flög blev det ganska mycket festande
på färjorna mellan Helsingborg-Helsingör.
När vi började flyga blev det inget festande
i veckorna, bara fredag i så fall det
passade. Men så var det ju flygfria dagar då
vi piloter kunde festa loss och lika väl som
vi var överlag duktiga på sport och flygning
så skulle vi ju vara värst på att festa.
Drog mig till festprissarna
Jag kände ”typ” två helnykterister och några
få som skötte sitt spritintag nästan alltid
men det var ganska många som drog till
rejält när tillfälle gav! Sedan tillhörde väl
jag – har jag förstått nu – en av dom som
drog mig till dom värsta festprissarna för
att kunna säga till andra och övertyga mig
själv om att det fanns de som var värre. Jag
är ju inte speciellt korkad - snarare tvärtom
enligt betyg och en dels utsago - så jag har
ju länge vetat att jag var en storkonsument.
Eftersom jag alltid skötte mitt jobb,
aldrig kom bakfull och inte kom ofräsch
efter semestrar och längre uppehåll så ansåg
jag ju att allt var under kontroll och att
jag minsann kunde ta hand om eventuella
problem när och om det behövdes!
När jag gått hem skaffade jag hobbys
och hade inga större problem men så började
sömnproblem på grund av tinnitus och
så slank det ner en grogg både då och nu för
att sova i ensamhet och detta accelererade
ganska snabbt efter ett eller ett par avslöjanden
och löften om bättring så hamnade jag
hos AA på grund av ultimatum hemifrån.
När det också kom upp i bekantskapskretsen
så var förvåningen – såvitt jag förstår
– ganska stor för de sista årtiondena
har jag överlag inte utmärkt mig på fester
och så. Nämner detta för att förklara att
det går bra att skaffa sig omåttliga vanor
utan att alltid spåra ur!
Har räddats av AA
Jag drabbades också av en stroke 2009
och dom första fem månaderna kunde jag
inte festa eller skaffa något och det gick
bra men sen slank jag tillbaka hör och
häpna´men efter ett ”felsteg” ca fyra månader
efter mitt inträde i AA så har det gått
bra än så länge.
Framförallt efter tolfte-stegsarbete i en
liten grupp där jag lärde känna mig själv
bättre och fått uppleva klara förändringar
i mitt sätt att tänka och vara, även om det
finns att jobba på hela livet antar jag. Jag
har dock utan tvekan räddats av AA och
hoppas att själv kunna få möjlighet att rädda
en eller annan framöver.
Jag betroddes ganska tidigt med att
vara kaffekokare och då öppna inför dagens
möte samt utse mötesledare och det
tycker jag var nyttigt för att komma in i gemenskapen
snabbare! Är sedan idag också
gruppens representant i regionen och det
kan ju vara intressant att lära lite mera.
Kurt -En anonym AA:are från Tylögruppen
20 21

Vill Du ha Bulletinen hemskickad?
Sätt in 140 kr på plusgirokonto 70 94 25-3 så blir du automatiskt prenumerant.
Ni kan även ringa på 08-642 26 09 eller skicka in denna kupong.
Du får en årsprenumeration (6 nr) och detta är en tillsvidareprenumeration.
Namn:______________________________________________________
Adress:______________________________________________________
Postnr och Ort:________________________________________________
Bulletinen utkommer med sex nummer per år, första veckan i varje jämn månad.
Gud giv mig Sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden
AA:s TOLV TRADITIONER
TRADITION 1
Vår gemensamma välfärd bör komma i första
hand, personligt tillfrisknande beror på sammanhållningen
inom AA.
TRADITION 2
För vår grupp finns bara en högsta auktoritet
– en älskande Gud, såsom han kommer till uttryck
i vårt gemensamma gruppsamvete. Våra
ledare är blott betrodda tjänare – de styr inte.
TRADITION 3
Det enda villkoret för medlemskap i AA är en
önskan att sluta dricka.
TRADITION 4
Varje grupp bör vara självstyrande – utom i angelägenheter
som berör andra grupper eller AA
som helhet.
TRADITION 5
Varje grupp har endast ett huvudsyfte – att föra
budskapet vidare till de alkoholister som
fortfarande lider.
TRADITION 6
En AA-grupp bör aldrig gå i borgen för, finansiera
eller låna sitt namn till närbesläktade
sammanslutningar eller utomstående företag,
annars kommer problem med pengar, egendom
och prestige att skilja oss från vårt ursprungliga
syfte.
TRADITION 7
Varje AA-grupp bör vara helt självförsörjande
och vägra ta emot ekonomiskt stöd utifrån.
TRADITION 8
Anonyma Alkoholister bör alltid förbli icke
professionellt – men våra servicecentra kan anställa
personal för speciella uppgifter.
TRADITION 9
AA som sådant bör aldrig organiseras, men vi
kan tillsätta kommittéer för service – dessa är
direkt ansvariga inför dem de tjänar.
TRADITION 10
Anonyma Alkoholister tar aldrig ställning för
eller emot i yttre angelägenheter, alltså bör AA:s
namn aldrig dras in i offentliga tvister.
TRADITION 11
Vår kontakt med allmänheten är baserad på
rörelsens egen kraft snarare än på direkt propaganda.
Vi bör alltid iakttaga personlig anonymitet
i förhållande till press, radio och film.
TRADITION 12
Anonymiteten är den andliga grundvalen för
våra traditioner och påminner oss ständigt om
att sätta princip före person.
När helst, var helst, någon ber om hjälp
vill jag att AA alltid ska
finnas till hands och för det är
jag ansvarig.

Konvent i Sverige och utomlands
2013
6 april,Härnösand
AA Härnösandsgruppen inbjuder till
endagskonvent, Aprilmötet 2013
13 april, Göteborg
Göteborgskretsen inbjuder till temadag
”Sponsorskap”
20 april, Falun
AA Falugruppen fyller 25 år
27 april, Västerås
Krets 8 inbjuder till en Gränslös
Gemenskap på årets Arosmöte
26 - 28 april, Stockholm
AA SwEnglish Group’s invites to the 4th
Anniversary International A.A. Convention.
27 april, Björklinge
AA Björklingegruppen bjuder in till Endags-
konvent i samband med gruppens 10 års dag.
1-5 maj, Spanien/Costa Blanca
Andra internationmella konventet i Alicante
9 - 12 maj, Gotland
AA Gotland inbjuder till Konvent i Visby.
10-12 maj, Norge/Haugsund
AA Norge inbjuder till Landsmöte
16 - 19 maj, Grekland/Anavyssos
AA Grekland inbjuder till internationellt
konvent.
24
23-26 maj, Norrtälje
Sveriges Finskspråkiga AA grupper inbjuder
till Vårdagar
8 juni, Litauen
AA Litauen inbjuder till konvent
14 - 15 juni, Helsingborg
AA i Helsingborg inbjuder till Sommarkonvent.
21 - 23 juni, Malta/Qawra
EURYPAA inbjuder till Europeiskt Konvent
5-7 juli, Älvsbyn
AA Älvsbyn inbjuder till sitt traditionella
Älvsbykonvent.
26-28 juli, Mongoliet
AA Mongoliet inbjuder till konvent
2 – 4 augusti 2013, Göteborg
AA Sveriges Landsmöte med Nordiskt möte.
17 augusti, Nyköping
AA Gästabudsgruppen inbjuder till endagskonvent.
6 - 8 september, Halmstad
AA Tylögruppen inbjuder till Höstmöte
Ytterligare information finner du under fliken ”Kalender” på vår hemsida www.aa.se