Bulletinen nr 2 2013 - Anonyma Alkoholister i Sverige

Service har givit mig tillhörighet och delaktighet
Hur det var
Allt började under 1970-talet i en ångermanländsk
småstad, där jag fick uppleva
ett utanförskap och finna sätt att dölja familjens
alkoholism. I mitt barndomshem
var det alkoholen som hade greppet om
mina föräldrar och jag fick bli smart på att
dölja vad som försiggick.
Jag kunde inte vara mig själv eller få
utveckla mig tillsammans med andra eftersom
det skulle vara för pinsamt att visa
upp vad som skedde bakom fasaden, där alkoholismen
härjade. Jag fann tillhörighet
hos andra som hade det på liknande sätt.
Jag hittade själv alkoholen tidigt och fick
tidigt konsekvenser. Trots att jag lovat mig
själv att jag inte skulle bli som mina föräldrar
så blev jag istället mycket värre än dem.
I tidiga tonåren fann jag tillhörighet
och fick delaktighet i kriminella sammanhang,
jag hade inga sunda förebilder, så jag
fann dessa bland kriminella. Det var naturligt
för mig att dricka alkohol dagligen
men att narkotika också skulle bli något
som jag började använda dagligen var inget
jag planerade.
Jag levde hela min tonårstid som blandmissbrukare/kriminell.
Jag hade fått min
identitet i dessa sammanhang och jag kände
en tillhörighet, verkade i något stort,
som alltid slutade hos kriminalvården, där
min nya tillhörighet och delaktighet bland
andra som var i liknande situationer blev
djupare och djupare.
Vad som hände
Eftersom mitt barndomshem ligger i en
stad där det startade ett stort behandlings-
hem enligt ”Minnesota-modell” i mitten
av 80- talet, lärde jag känna människor
som hade hittat programmet via det behandlingshemmet.
Några av dem som hittat
nykterheten var personer som jag missbrukat
tillsammans med under min tonårstid.
Dessa hade funnit något som jag blev
nyfiken på eftersom jag hade börjat få en
önskan att förändra mitt liv. Jag var nu 22
år gammal och jag hade känt att jag skulle
vilja bli en normal människa och få ett
normalt liv. Jag var beredd att sluta med
narkotika och bli som en vanlig person i
min ålder som kunde dricka på ett socialt
sätt.
Jag träffade en tjej som trodde på mig.
På våra fredagsmiddagar skulle vi dricka
lite vin till maten men jag blev aldrig nöjd
med det utan var snabbt tillbaks nere på
kvarterspuben!
10 11
Eftersom jag hade funnit mötena redan så
kunde jag efter ett tag identifiera mig med
vad de sagt, nämligen att alkoholen skulle
komma att leda mig tillbaks till mitt gamla
liv, vilket blev sant. En söndag kom jag tillbaks
till mötet och erkände mig slagen inför
alkoholen också. Jag hade bestämt mig,
eftersom den tjej jag träffat lämnat mig och
jag ville behålla det jobb jag fått. Jag insåg
att om jag skulle få ett bra liv så fick det bli
på AA:s sätt.
Jag var endast fyllda 22 år, de allra flesta
som gick på mötena i min hemstad kunde
vara mina föräldrar, vilket även skapade
en trygghet för mig. Jag kände värme och
kärlek från många av dem på ett sätt som
jag saknat under min uppväxt! Däremot
kunde jag börja känna mig ensam på ett
annat sätt, jag var ensam i min ålder som
erkänt mig slagen av alkoholen. För att
kunna ge upp ensamheten så började jag