Bulletinen nr 2 2013 - Anonyma Alkoholister i Sverige

Att acceptera
och att leva i stegen
Jag tror att det var när jag verkligen
accepterade att jag var alkoholist
som min väg mot verklig, varaktig
nykterhet började.
Att jag inte kunde sluta dricka, varken på
egen hand eller med hjälp av alkoholterapeuter,
det visste jag. Jag hade nog en föreställning
om att livet fick vara så här, alternativet
att leva nykter, att aldrig mer dricka
någon alkohol verkade omöjligt. Men till
slut blev det ohållbart, allt rasade, jag kunde
inte sluta dricka och jag kunde inte heller
fortsätta dricka.
Min räddning var en god vän som tog
mig till mitt första AA-möte. Jag hade
mina förutbestämda åsikter om vad AA
vad för något – ett gäng gamla alkisar som
satt och pratade om Gud och tyckte synd
om sig själva. Redan första gången kom
mina fördomar på skam, jag blev fantastiskt
fint mottagen och allt efter att tiden
gick och när jag fann min hemmagrupp så
växte något i mig.
När jag först kom till AA
Jag fick höra fantastiska människoöden
och känna en otrolig styrka och samhörighet.
Många berättade om hur de arbetade i
stegen och hur det påverkade dem. När jag
först kom till AA bestämde jag mig för att
göra dessa mystiska 12 steg snabbt och effektivt
och sedan vara frisk. Det verkade
ju inte allt för avancerat och jag ansåg mig
vara en snabb och läraktig person.
Efter ett längre tag bland mina kloka
AA-vänner och många möten senare, började
jag begripa allvaret i programmet och
innebörden och betydelsen av stegarbetet.
Jag började om, väntade och tog sedan
medvetet lång tid på mig och försökte att
verkligen tolka och förstå vad varje steg
innebar för mig.
Det är först nu, efter mer än fyra års
nykterhet jag tycker mig ha gått igenom
och verkligen arbetat i alla steg.
Skillnaden för mig är att jag nu förstått
att jag behöver leva i stegen. Jag får dagligen
påminnelser om att vilka problem eller
utmaningar jag än står inför, så finns
14 15
stöd och hjälp i något av stegen och i vår
sinnesrobön.
AAs program och stegarbete har inte
bara gett mig nykterhet, det är för mig en
ständig personlig utveckling mot att bli
en bättre människa. Det ger mig tålamod,
förståelse och förhoppningsvis ödmjukhet
att göra det jag kan för att hjälpa och stötta
min familj och andra människor. Det har
också lärt mig att ödmjukhet och acceptans
är grunden för min nykterhet och vägen
till ett helt liv.
Att acceptera något är ju inte samma
sak som att nödvändigtvis tycka om det,
det är för mig att se händelser för vad de
verkligen är. Jag kan ju välja hur jag uppfattar
en situation och hur jag reagerar på
den. Jag kan välja att reta upp mig på saker
jag inte kan påverka eller människor jag
träffar som inte tycker som jag eller uppför
sig på ett sätt jag tycker är rätt. Detta
är ett sätt som med all säkerhet leder till
harm och ilska och som sätter mig i situationer
som får mig att reagera på ett sätt jag
inte vill, som gör mig till en person jag inte
längre vill vara.
Jag kan sprida glädje
Om jag istället försöker lägga min energi
och kraft på saker jag kan påverka, där jag
och mina handlingar faktiskt kan göra en
skillnad så tror jag att även små handlingar
kan spela en stor roll, både för mig och
andra människor. På samma sätt som jag
kan sprida kaos, oreda och dålig stämning
omkring mig som en aktiv alkoholist, så
kan jag sprida glädje, omtanke och harmoni
som nykter alkoholist, om jag verkligen
försöker.
Det fantastiska i detta arbete är att jag
aldrig blir färdig, aldrig fullärd och det
gör att jag kan se fram emot varje dag med
nyfikenhet, förväntan och tillförsikt. Det
handlar för mig om att leva i programmet,
hela tiden, varje dag. Christian