Här - Norstedts

Bibliografi 

Principer 

Denna bibliografi är en reviderad och uppdaterad version av de litteraturanvisningar 

som ingick i tidigare utgåvor av Litteraturens historia i Sverige. Till de verk som tidigare 

angivits i litteraturanvisningarna har tillfogats större studier samt doktorsavhandlingar 

(nedan angivet ”avhandling”) som tillkommit sedan 1990-talet och framåt. 

Eftersom det litteraturvetenskapliga forskningsfältet vuxit under perioden finns 

det inte utrymme att här också ange artiklar, essäer och mindre omfattande studier. 

Denna bibliografi gör således inte anspråk på att vara heltäckande utan skall betraktas 

som en allmän vägledning in i den litteraturvetenskapliga forskningen – både för 

forskare och för andra. Den som söker fullständiga bibliografiska uppgifter kan gå 

till tidskriften Samlarens bibliografier över svensk litteraturvetenskap. Genom den 

tekniska utvecklingen och tillgången till bibliotekskataloger och databaser via Internet 

har också möjligheterna att söka och finna forskning utvecklats och underlättats. 

Förkortningar 

BLM Bonniers Litterära Magasin 

KB Kungl. biblioteket 

LUÅ Lunds universitets årsskrift 

NS Nysvenska studier 

NT Nordisk Tidskrift 

S Samlaren 

SFS Samlingar utg. av Svenska Fornskriftssällskapet 

SFSVS Svenska författare utg. av Svenska Vitterhetssamfundet 

SLT Svensk litteraturtidskrift 

SOU Statens offentliga utredningar 

UUB Uppsala universitetsbibliotek 

UUÅ Uppsala universitets årsskrift 

VSLÅ Vetenskapssocietetens i Lund årsbok 

Allmänt 

En bred framställning av Sveriges politiska, ekonomiska, sociala och allmänt kulturella 

historia ges i Den svenska historien 1–10 (1966-68). Se även L. Schöns En modern 

svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling under två sekel (2000). 

Litteraturens Historia I Sverige | 1

Den idéhistoriska och vetenskapshistoriska utvecklingen fram till gustaviansk tid har 

skildrats av S. Lindroth i Svensk lärdomshistoria, där band I (1975) täcker medeltiden 

och reformationstiden, band II (1975) stormaktstiden, band III (1978) frihetstiden 

och band IV (utgivet postumt av G. Eriksson 1981) gustavianska tiden, nytryck av 

hela verket (pocket, 1988, ny uppl. 1997). Se även T. Frängsmyrs översiktsverk i två 

band Svensk idéhistoria (2000). 

Brett upplagda framställningar av den svenska litteraturhistorien är H. Schück och 

K. Warburgs Illustrerad svensk litteraturhistoria (1926-30, nytryck 1985) och Ny illustrerad 

svensk litteraturhistoria, utgiven av E.N. Tigerstedt (2:a uppl. 1965–67), till 

vilken fogats E.Hj. Linders Fem decennier av nittonhundratalet I–II (1965–66). 

Senare översiktsverk med bibliografier är Den Svenska litteraturen 1–7, red. L. Lönnroth 

& S. Delblanc (1987–91, rev. utgåva 1999), Nordisk kvinnolitteraturhistoria 1-5 

(1993-2000), red. E. Møller Jensen. Se även Ny svensk teaterhistoria, band 1-3, (2007), 

huvudred. T. Forser. 

G. Brandell/J. Stenkvist behandlar Svensk litteratur 1870–1970 I–III (1974–75). G. 

Hägg har skrivit Den svenska litteraturhistorien (2001), S. Bergsten Den svenska poesins 

historia (2007). 

Den finlandssvenska litteraturens historia beskrivs i Finlands svenska litteraturhistoria 

I–II (1968–69). Se även Finlands svenska litteraturhistoria I–II av J. Wrede och C. Zilliacus 

(1999–2000). 

Den svenska arbetarlitteraturen belyses i Svensk Arbetarlitteratur av L. Furuland och 

J. Svedjedal (2006), och immigrant och minoritetslitteraturer i Sverige i Litteraturens 

gränsland, red. S. Gröndahl (2002). 

Ett globalt perspektiv på litteraturhistorieskrivning tas i det svenskproducerade fyrabandsverket 

Literary History. Towards a Global Perspective (2006), red. G. Lindberg- 

Wada m.fl. 

Den svenska pressens historia finns samlad i översiktsverket Den svenska pressens historia, 

Band 1–5 (2000–2003), red. K. E. Gustafsson och P. Rydén. 

Den svenska psalmens historia har skildrats i E. Liedgrens Svensk psalm och andlig 

visa (1926), som sträcker sig fram till den Wallinska psalmboken, i A. Arvastsons 

2 | Litteraturens Historia I Sverige

översiktsarbete Den svenska psalmen (1963), i H. Möllers avhandling Den wallinska 

psalmen (1997), och i P.O. Nissers avhandling Ett samband att beakta (2005). I. Selander 

har i ett flertal arbeten behandlat den svenska psalmen, bl.a. i sin avhandling ”O 

hur saligt att få vandra” (1980). 

A. Blanck har i Den nordiska renässansen i sjuttonhundratalets litteratur (1911) följt den 

götiska tanken från 1600-tal till romantik. J. Mjöberg behandlar i Drömmen om sagatiden 

I–II (1967–68), ”den nordiska romantiken” från mitten av 1700-talet till våra 

dagar. 

C. Fehrman har studerat förgängelsemotivet och dess utveckling från antiken till 

romantiken: Diktaren och döden (1952), Kyrkogårdsromantik (1954), Ruinernas romantik 

(1956) och Liemannen, Thanatos och dödens ängel (1957). 

P. Hallberg har i en avhandling studerat Natursymboler i svensk lyrik från nyromantiken 

till Karlfeldt (1951) och i Diktens bildspråk (1982) beskrivit bildens betydelse, art 

och funktion i litteraturen från antiken, Bibeln och den norröna poesin till modernismen. 

En symbolstudie i svensk lyrik från 1880 till 1940 har gjorts av A. Kjellén i 

arbetet Diktaren och havet (1957). 

Åt antologin har S. Björck ägnat arbetet Svenska språkets skönheter. Om den lyriska 

antologin i Sverige (1984). 

Kvinnosynen i Sverige studeras av R. Nilsson i Kvinnosyn i Sverige. Från drottning 

Kristina till Anna Maria Lenngren (1973). Feministiska analyser finns samlade i antologierna 

I klänningens veck (1998) av U. Evers och E. Lilja och Feministiska litteraturanalyser 

1972–2002 (2005) red. Å. Arping och A. Nordenstam. 

K. Johannessons Svensk retorik. Från medeltiden till våra dagar (2005) behandlar talekonsten 

under olika epoker. Johannesson har också givit ut en systematisk framställning 

av retoriken: Retorik eller konsten att övertyga (ny utg. 2003) samt Tala väl (2001). 

B. Mral har skrivit Talande kvinnor (1999). Se även G. Häggs Stora retorikboken 

(2004) och J. Lindqvist Grinde Klassisk retorik för vår tid (2008). 

Den svenska romanen studeras i S. Björcks klassiska Romanens formvärld (7:e uppl. 

1983). 

Barnboken studeras av V. Edström i Barnbokens form (1980, 2001) och M. Nikolajeva 

i Barnbokens byggklossar (rev. och utök. uppl. 2004) samt Bilderbokens pusselbitar 


(2000). Flick- och pojkboken studeras i Om flickor för flickor (1994) red. Y. Toijer- 

Nilsson och B. Westin, av S. Mählqvist i Biggles i Sverige (1983), av C. Svensson i 

Tarzan i slukaråldern (1997), av M. Andræ i Rött eller grönt (2001), av G. Kolbe i Om 

konsten att konstruera en kvinna (2001), av M. Ulfgard i För att bli kvinna – och av lust 

(2002), av E. Söderberg i Askunge, madonna eller feminist? (2004), av B. Theander 

Älskad och förnekad (2006) och av C. Svensson i Pli på pojkar (2008). Se även ett flertal 

artiklar av U. Boëthius. Se även under respektive tid. 

Den svenska historiska romanen har studerats av H. Granlid i arbetet Då som nu 

(1964). Den svenska essäns historia återfinns i G. Häggs Övertalning och underhållning. 

Den svenska essäistiken 1890–1930 (1978). 

Brevet under olika tider har ägnats en studie av S. Hansson: Svensk brevskrivning. Teori 

och praktik (1988). Se även K. Perssons avhandling Svensk brevkultur på 1800-talet. 

Språklig och kommunikationsetnografisk analys av en familjebrevväxling (2005) samt M. 

Löwendahls avhandling Min allrabästa och ömmaste vän! Kvinnors brevskrivning under 

svenskt 1700-tal (2007). 

Muntlig diktning behandlas i Den dubbla scenen (ny utg. 2008) av L. Lönnroth. 

Problem i svensk litteraturhistoria granskas kritiskt i M. v. Platens Tvistefrågor i 

svensk litteraturforskning (1966). Litteraturvetenskap som ämne belyses i antologin 

Litteraturvetenskap. En inledning (1998) red. S. Bergsten. 

Om litteraturhistoria, litteraturvetenskap som ämne, se även A. Nordenstams avhandling 

Begynnelser. Litteraturforskningens pionjärkvinnor 1850–1930 (2001), B. 

Landgren och C. Ahnlunds Från etableringsfas till konsolidering. Svensk akademisk litteraturundervisning 

1890–1946 (2003), Universitetsämne i brytningstider. Aspekter på 

svensk akademisk litteraturundervisning 1947–1999, red. B. Landgren (2005), T. Forslid 

och A. Ohlssons Hamlet eller Hamilton (2007) samt H.- L. Anderssons avhandling 

Doxa och debatt. Litteraturvetenskap runt sekelskiftet 2000 (2008). 

Om litteraturhistorieskrivning, se A. Williams Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och 

kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet (1997). 

Om litteratur i skolan se S. Lundströms avhandling Textens väg. Om förutsättningar 

för texturval i gymnasieskolans svenskundervisning (2007). 


För studiet av svensk litteratur från medeltiden och fram till Almqvist se antologin 

Sveriges litteratur I–VIII (1963–68) med ett rikt urval och tillförlitlighet i textåtergivningen. 

Principerna för denna antologi följs också i dess nya ersättare Svensk litteratur 

1–5 (1993–1996), som går fram till och med 90-talisterna. 

Forntiden 

Om rundiktning se S.B.F. Janssons Runinskrifter i Sverige (3:e uppl. 1984). Om den 

forngermanska litteraturen på olika språk se Kurzer Grundriss der germanischen Philologie 

bis 1500, Bd 2: Literaturgeschichte (1971). Se även Vikingarnas egna ord (2003) av 

L.M. Enoksen, Gamla och nya runor (2003) av H. Gustavson, Vikingarnas språk (2004) 

av R. Palm. 

Medeltiden 

Allmänt 

För den europeiska litteraturen under medeltiden hänvisas till Litteraturens historia, 

bd 2: Medeltiden (1985). Se även Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, 1–22 

(1956–78). 

Olika slags medeltida texter ges ny belysning i A. Härdelin (red.): Från hymn till 

skröna (1989). 

Lagarna 

Den klassiska editionen av de gamla lagarna utfördes av C.J. Schlyter i Samling af 

Sveriges gamla lagar I–XIII (1827–77). Denna utgåva har senare kompletterats. En 

rad fotografiska återgivningar föreligger i serien Corpus codicum Suecicorum medii 

aevii. Samtliga landskapslagar och landslagar är översatta till nysvenska och kommenterade 

av E. Wessén i Svenska landskapslagar I–V (1933) samt Magnus Erikssons 

landslag (1962) och Magnus Erikssons stadslag (1966). Framställningar av lagarnas stil 

ger C.I. Ståhle: Syntaktiska och stilistiska studier i fornnordiskt lagspråk (1958) och B. 

Pettersson: Stilstudier i de svenska landskapslagarna (1959). 

Konungastyrelsen 

En analys av Konungastyrelsens stil ger N. Svanberg i ”Konungastyrelsen. En stilkarakteristik” 

(NS 1939). En modern monografi föreligger i L. Moberg: Konungastyrelsen. 

En filologisk undersökning (1984). 


Eufemiavisorna är utgivna i textkritiska editioner: Flores och Blanzeflor i SFS 46 (1921) 

och 61 (1956), Hertig Fredrik i SFS 49 (1927) och Herr Ivan i SFS 50 (1930–31). I 

V. Janssons Eufemiavisorna (UUÅ 1945), sammanfattas hela den tidigare diskussionen. 

Rimkrönikorna 

Erikskrönikan föreligger i textkritisk utgåva i SFS 47 (1921) och SFS 68 (1963). En 

för moderna läsare anpassad utgåva har ombesörjts av S.-B. Jansson (1985). Om 

Erikskrönikan som historiskt dokument och litterärt verk se I. Andersson: Erikskrönikans 

författare (1958). En analys av rimkrönikorna ger S.-B. Jansson i Medeltidens 

rimkrönikor. Studier i funktion, stoff, form (1971). Se även G. Vilhelmsdotters avhandling 

Riddare, bonde och biskop (1999). 

G. Blomquist har utgivit och analyserat Schacktavelslek och Sju vise mästare i avhandlingen 

Schacktavelslek och Sju vise mästare (1941). Skämtan om abbotar har presenterats 

av E. Noreen i Svensk stilparodi (1944). Se även O. Ferms Abboten, bonden och hölasset 

(2003) om skämt och humor under medeltiden. 

Pentateukparafrasen finns i modern kritisk utgåva i SFS 60 (1959). 

Petrus de Dacia 

En ej helt tillförlitlig översättning till modern svenska av biografin över Kristina 

finns i Petrus de Dacia: Om den saliga jungfrun Kristina av Stommeln, i översättning och 

med inledning av T. Lundén (1950, ny utg. 1965). Av litteraturen kan nämnas F. Ochsner: 

Petrus de Dacia, vänskapens mystiker (1969) och dens.: Petrus de Dacia, Sveriges 

förste författare (1977). M. Asztalos beskriver i Petrus de Dacia om Chrístina från Stommeln 

(1991) vänskapen mellan Petrus och Kristina och översätter breven. 

Birgitta 

Birgittas uppenbarelser, Revelaciones, finns utgivna i 8 band i vetenskaplig utgåva 

1978–2002. En fullständig översättning till svenska har utförts av T. Lundén 

(I–IV, 1957–59), som också gjort ett lättillgängligare sammandrag i ett band (1967). 

En modern biografi i större format har utarbetats av S. Stolpe: Birgitta i Sverige 

(1973, 5:e uppl. 1980) och Birgitta i Rom (1973, 5:e uppl. 1980 – utgiven under titel 

Boken om Birgitta, 2003). Av den rika litteraturen kan framhållas två böcker av 

B. Klockars: Birgitta och böckerna (1966, omarb. uppl. 1973) och Birgitta och hennes 

värld (1971, omarb. uppl. under titeln Birgittas värld 1973). För den djupa inlevelsen 

i Birgittas själsliv bör E. Fogelklous Birgitta (1919, ny uppl. 1955) nämnas. Se även 

B. Berghs Heliga Birgitta. Åttabarnsmor och profet (2002), antologin Birgitta - feminist, 


politiker och helgon (2005) utgiven i samband med jubileumsåret 2003, samt Uppenbarelser. 

Heliga Birgitta, i urval och översättning av A. Härdelin, med kommentarer av 

S. Borgehammar och med inledning av B. Trotzig (2004). 

Balladerna 

En samlad, modern utgåva av balladerna är Sveriges Medeltida Ballader Bd 1. Naturmytiska 

visor (1983), Bd 2. Legendvisor och historiska visor (1987), Bd 3. Riddarvisor 

(1990), Bd 4.1. Riddarvisor II, Band 4.2. Riddarvisor II, Bd 5.1. Kämpavisor, Bd 5.2. 

Skämtvisor. De svenska balladuppteckningarna har förtecknats och beskrivits av 

B.R. Jonsson i Svensk balladtradition I. Balladkällor och balladtyper (1967). Balladforskningen 

är samnordisk. En översikt av forskningen fram till 1956 ger E. Dal i Nordisk 

folkviseforskning siden 1800 (1956), vartill kan läggas kompletteringar som gjorts i 

Scandinavica 1962 och Deutsches Jahrbuch für Volkskunde 1964. Vidare hänvisas till 

årsboken Sumlen (1976–), som innehåller talrika uppsatser om balladen och anmäler 

ny forskning. Bland senare undersökningar kan framhållas K.-I. Hildemans Medeltid 

på vers (1958) och Tillbaka till balladen (1985) samt G. Fredéns Dans och lek och fagra 

ord (1976). I. Pigis avhandling Nye veje til folkevisen (1985) framför intressanta men 

diskutabla teorier. Se även S. B. Janssons Den levande balladen.Medeltida ballad i svensk 

tradition (1999). 

Reformation och humanism 

Allmänt 

Undersökningar av epokens kulturliv och idévärld är H. Sandblads De eskatologiska 

föreställningarna i Sverige under reformation och motreformation (1942), S. Lindroths 

Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt (1943) och S. Estborns Evangeliska bönböcker 

under reformationstidevarvet (1929). 

Reformationens litteratur 

Språket i reformationens biblar har undersökts av C.I. Ståhle i ”Några drag i det 

svenska bibelspråkets historia 1526–1917” i Nyöversättning av Nya Testamentet (SOU 

1968:65). Bibliografin där förtecknar tidigare studier. Olaus Petris Samlade skrifter, 

utg. av B. Hesselman, utkom i fyra band 1914–17. Hans språk och stil har studerats 

av J. Palmér i Undersökningar i Olavus Petris språk, 1–4 (LUÅ 1934, 1937, 1939, 

1942). Swenske songer eller wisor 1536 ingår i Olaus Petris Samlade skrifter II. Forsius 

psalmutgåva har ännu inte blivit föremål för vetenskaplig undersökning. Hans Physica 

är utg. av J. Nordström i UUÅ 1952. Johannes Bureus och hans författarskap har 

studerats i Lindroths Paracelsismen i Sverige (se ovan). Se även O.Ferms Olaus Petri 

och Heliga Birgitta (2007). 


Profan prosa 

Olaus Petris En swensk cröneka har ägnats en monografi av G.T. Westin: Historieskrivaren 

Olaus Petri (1946). Litteraturen om bröderna Magnus är omfattande. En 

perspektivrik undersökning av bägges författarskap föreligger i K. Johannesson: Gotisk 

renässans. Johannes och Olaus Magnus som politiker och historiker (1982). Se även B. 

Larssons avhandling Johannes Magnus’ Latin letters (1992). Olaus Magnus Historia är 

utgiven i svensk översättning i Historia om de nordiska folken I–V (1909–57), där sista 

bandet utgörs av en utförlig kommentar. En andra upplaga 1976 omfattar fyra band, 

ny utg. 2001. Se även S.Ö. Swahns Olaus Magnus bilder (2005). Per Brahes Oeconomia 

har getts ut i vetenskaplig edition med rik kommentar av J. Granlund och G. Holm 

(1971). Se även B. Erikssons avhandling Statstjänare och jordägare (2008) om adelsideologi 

i Oeconomia. 

Profan poesi 

Reformationstidens profana visdiktning har inte blivit systematiskt samlad och undersökt. 

En betydande del finner man i antologin 1500- och 1600-talens visböcker I– 

III (1884–1925), som utgör avtryck av det tidiga 1600-talets handskrivna visböcker, 

innehållande gods från skilda tider. En komplettering i registerform ger för 1600-talet 

B. Olssons Svensk världslig visa 1600–1730 (1978). 

Drama 

Tobiae comedia ingår i Olaus Petris Samlade skrifter (se ovan). Någon genrestudie över 

bibeldramat föreligger ännu inte, inte heller några moderna utgåvor. G. Ljunggren: 

Svenska dramat till slutet af sjuttonde århundradet (1864) är en sammanfattande framställning. 

Skoldramat har undersökts av A. Peterson i Studier i svenska skoldramat 

(1929). Asteropherus Tisbe är utg. av E. Meyer (1909). Messenius Samlade dramer har 

utgivits av H. Schück med komplettering av H. Lidell (1886–88, 1952–54). En analys 

ger H. Lidell i Studier i Johannes Messenius’ dramer (1935). 

Renässans, barock och begynnande klassicism 

Allmänt 

Litteraturens representativa roll under stormaktstiden undersöker K. Johannesson i 

avhandlingen I polstjärnans tecken. Studier i svensk barock (1968). Se även Ljuva möten 

och ömma samtal. Om kärlek och vänskap på 1700-talet, red. V. Lindgärde & El. Mansén 

(1999). 


Sverige och Europa 

Om Sveriges expansion i olika avseenden handlar en samlingsvolym: Europe and 

Scandinavia: Aspects of the Process of Integration in the 17th Century, ed. G. Rystad 

(1983). Studieresorna har behandlats av L. Nihlén: Peregrinatio academica. Det svenska 

samhället och de utrikes studieresorna under 1600-talet (1983). Översättningar och 

översättningspolitiken har ägnats en undersökning av S. Hansson i Afsatt på Swensko. 

1600-talets tryckta översättningslitteratur (1982). 

De kulturella miljöerna 

Allmänt se volymen Kultur och samhälle i stormaktstidens Sverige (1967), där L. Gustafsson 

skriver om ”Litteratur och miljö”. För adelskulturen hänvisas till L. Gustafsson: 

”Den litterate adelsmannen i den äldre stormaktstidens litteratur” (Lychnos 

1959). För hovet som kulturmiljö se Johannesson (1968). Kansliets roll för litteraturen 

har demonstrerats av S. Hansson i Svenskans nytta Sveriges ära. Litteratur och 

kulturpolitik under 1600-talet (1984). 

Litteraturens villkor och författarnas ställning 

Se B. Bennich-Björkmans Författaren i ämbetet (1970). Även de båda nyss nämnda 

arbetena av S. Hansson rör i hög grad författarnas villkor. 

Världsbild och livssyn 

Här hänvisas, utöver Lindroths Svensk lärdomshistoria (se ovan), till J. Nordströms 

Inledning till Stiernhielms filosofiska skrifter (1924) och hans De yverbornes ö (1934) 

samt till B. Olssons Spegels Guds Werk och Hwila (1963). Se även Frängsmyr (2004). 

Litteratursyn och genreteori 

Se G. Bergh: Litterär kritik i Sverige under 1600- och 1700-talen (1916). Stiernhielms, 

Lucidors och Runius eftermäle fram till romantiken studeras av S. Swahn i avhandlingen 

Ryktets förvandlingar (1974). Åt sonetten har L. Burman ägnat en avhandling: 

Den svenska stormaktstidens sonett (1990). Litteraturens övergång under 1600- och 

1700-tal från muntlighet till skriftlighet studeras av S. Hansson i Från Hercules till 

Swea. Den litterära textens förändringar (2000). M. Malm har i Det liderliga språket. Poetisk 

ambivalens i svensk ”barock” (2004) belyst synen på det farliga i språket och dess 

betydelse för diktningen. B. Olssons Stilutvecklingen i svensk litteratur 1600–1760. En 

kvantitativ undersökning av epokstilar, genrestilar och författarstilar (2006) föreligger nu 

och finns tillgänglig via Lunds universitets hemsida. Där ges begrepp som ”Renässansstil”, 

”Barockstil” och ”Klassicistisk stil” nytt innehåll och skillnaderna mellan 

genrer bestäms på nytt sätt. 


Förhållningssätt till poesi och allegori inom 1600-talets göticism har M. Malm 

studerat i avhandlingen Metafysik och pragmatism (1994). Se även Andreas Arvidi, 

Manuductio Ad Poesin Svecanam, Thet är/ En kort Handledning til thet Swenske Poeterij/ 

Verß- eller Rijm-Konsten utgiven av M. Malm i en del (1996). 

Den profana visan 

Epokens profana visa är svår att överblicka, då någon samlad utgåva ännu inte existerar, 

ej heller editioner av enskilda visdiktares produktion. De visor som fick spridning 

har för tryckens del registrerats i M. Jersilds avhandling: Skillingtryck. Studier 

i svensk folklig vissång före 1800 (1975) och för det otryckta materialets i B. Olsson: 

Svensk världslig visa 1600–1730. Ett register över visor i visböcker och avskriftsvolymer 

(1978). Se G. Castrén: Stormaktstidens diktning (1907) samt inledningen till B. Olssons 

ovan nämnda register och K. Johannessons I polstjärnans tecken (1968). 

Den andliga visan/religiös litteratur 

Den andliga visan har studerats av E. Liedgrens i Svensk psalm och andlig visa (1926). 

E. Belfrage har analyserat vissa viktiga psalmgrupper (morgon- och aftonpsalmer, 

passionspsalmer) av främst Lindschöld och Spegel i avhandlingen 1600-talspsalm. 

Litteraturhistoriska studier (1968). Monografier över några 1600-talspsalmer finner 

man i A. Arvastsons Imitation och förnyelse. Psalmhistoriska studier (1971). Den svenska 

psalmboken 1695. 1697 års koralbok har utgivits i faksimiltryck (1985) med förord av 

M. v. Platen och efterskrift av F. Bohlin. För tillkomsten av 1695 års psalmbok se B. 

Wahlström: Studier över tillkomsten av 1695 års psalmbok (1951). Se även V. Lindgärdes 

avhandling Jesu Christi Pijnos Historia rijmwijs betrachtad. Svenska passionsdikter 

under 1600- och 1700-talet (1999). 

Tillfällespoesi 

Tidens tillfällespoesi läses lättast i KB och UUB, som har stora, ordnade och väl 

katalogiserade samlingar. För båda genrerna hänvisas till G. Castréns Stormaktstidens 

diktning (1907), för bröllopsdikten dessutom till B. Olsson: Bröllops beswärs 

Ihugkommelse II. En monografi (1970) och för gravdikten till C. Fehrman: Diktaren 

och döden (1952). Lars Johanson (Lucidor), Samlade dikter, är utgivna av S. Hansson i 

en del (1997). En specialstudie över Lucidors tillfällespoesi är S. Hanssons avhandling 

”Bröllopslägrets skald och bårens”. En studie i Lucidors tillfällesdiktning (1975). Om 

tillfällesdikten i Stockholm se J. Drees Die soziale Funktion der Gelegenheitsdichtung 

(1986). 

Se även J. Lindqvists avhandling Dygdens förvandlingar. Begreppet dygd i tillfällestryck 

till handelsmän före 1780 (2002). Se även nedan nämnda monografier över Colum- 


us, Hiärne och Runius. Om genren se även A. Öhrbergs avhandling Vittra fruntimmer. 

Författarroll och retorik hos frihetstidens kvinnliga författare (2001) och A.C. Lindvalls 

avhandling Anpassade för tillfället. Bruket av personvers i Norrköpings tidningar 

1760 till 1869 (2004). 

Dramat 

För skoldramat se Ljunggrens och Petersons nämnda arbeten. Hovdramatiken behandlas 

av A. Beijer i Slottsteatrarna på Drottningholm och Gripsholm I (1937) och i 

Johannessons nämnda arbete. U. Hiärnes Rosimunda är utgiven av E. Wessén (1959) 

och behandlas i O. Strandbergs avhandling Urban Hiärnes ungdom och diktning 

(1942). Dän Swänska Theatrens dramatiska produktion är utgiven i Lejonkulans dramer, 

ed. E. Ljunggren, C. Polack och E. Noreen (1908-41), och har blivit föremål 

för en undersökning av G. Dahlberg: ”Dän Swänska Theatren”. Studier kring vår första 

fasta teatertrupp, dess scen och repertoar I (stencil, Gbg 1976). 

Prosan 

Det mesta av epokens fiktionsprosa, mest översättningar och till stor del fragment, 

döljer sig ännu outgivet i arkiven. En inventering har gjorts i F. Bööks Romanens 

och prosaberättelsens historia (1907). En rad folkböcker är samlade i Svenska folkböcker, 

utg. av J. Sahlgren (1946–56). Hiärnes Stratonice har från manuskriptet utgivits med 

instruktiv kommentar av M. v. Platen (1952). Seigneur Hans Hanssons drömmar har 

utgivits med efterskrift av O. Wieselgren (1915). Delar av Stilpho Torgilssons historia 

har tryckts av K. Barr i S 1897. En modern vetenskaplig utgåva av Agneta Horns 

Beskrifningh öfwer min wandringestidh har ombesörjts av G. Holm (1959). Självbiografin 

har analyserats av S.A. Mitchell i Job in Female Garb. Studies on the Autobiography 

of Agneta Horn (1985). E. Haettner Aurelius har skrivit Inför lagen. Kvinnliga 

svenska självbiografier från Agneta Horn till Fredrika Bremer (1996). Mats Westerbergs 

Lefvernes beskrifning är utgiven av M. Hellquist (1973), Nils Matson Kiöpings Resa 

av T. Johannisson (1961) och Olof Celsius den äldres Diarium öfwer sin resa i Italien 

åren 1697 och 1698 av E. Lundström (1909). Olof Rudbecks Atland eller Manhem 

I–IV har jämte planschband utgivits av A. Nelson (1937–50). En helhetsbild av 

Rudbeck ger G. Eriksson i ”Olof Rudbeck d.ä.” (Lychnos 1984). Rudbecks prosa har 

i korthet beskrivits av H. Blume i ”Komplexität gelehrter Prosa im 17. Jahrhundert. 

Am Beispiel von Olof Rudbecks ‘Atlantica’” (Die nordischen Literaturen als Gegenstand 

der Literaturgeschichtsschreibung, 1982). Columbus Mål-Roo eller Roo-Mål är utgiven 

med kommentar av B. Hesselman (1935). Johan Ekeblads Bref är – otillfredsställande 

– utgivna av N. Sjöberg (1–2, 1911–15). Breven till brodern Claes föreligger i 

kritisk edition av S. Allén (1965). Ett urval av epokens predikan finns i Svensk predikan 

I, utg. av H. Wijkmark (1934), ett annat i Svensk predikan från reformationstiden 


till frihetstiden, utg. av A. Wifstrand (1960). Andaktslitteraturens former är kartlagda 

i S. Hanssons Ett språk för själen. Litterära former i den svenska andaktslitteraturen 

1650–1720 (1991). 

Renässansen 

Stiernhielms Samlade skrifter föreligger nu i SFSVS VIII, där del I omfattar Poetiska 

skrifter, utg. av J. Nordström och B. Olsson (1930–87), del II Filosofiska skrifter, utg. 

av J. Nordström (1924–) och del III Brev, utg. av P. Wieselgren (1937–57). Flera 

separata utgåvor av Hercules finns, däribland faksimilutgåvan av 1658 års tryck med 

kommentarer av S. Lindroth och C.I. Ståhle (1957) och den elektroniska utgåvan 

genom projekt Runeberg (1997). Av den rika litteraturen om Stiernhielm kan nämnas 

A. Friberg: Den svenske Herkules (1945), S. Delblanc: ”Hercules magnanimus” (S 

1961), B. Olsson: Den svenska skaldekonstens fader och andra Stiernhielmsstudier (1974) 

samt K. Johannessons I polstjärnans tecken (1968) och C.I. Ståhles Vers och språk i Vasatidens 

och stormaktstidens svenska diktning (1975). En samling studier belysande olika 

sidor av Stiernhielms författarskap föreligger i Stiernhielm 400 år. Föredrag vid internationellt 

symposium i Tartu 1998 (2000). 

Bröllops beswärs ihugkommelse är på grundval av kända avskrifter utgiven med kommentar 

av B. Olsson, som också författat en litteraturhistorisk monografi: Bröllops 

beswärs ihugkommelse I och II (1970). 

Thet swenska språketz klagemål föreligger i vetenskaplig utgåva av E. Källquist (1934), 

Venerid och Fyratijo små wijsor i normaliserade editioner av B. Sundborg (1951 resp. 

1955). Diskussionen sammanfattas kritiskt i M. v. Platens Tvistefrågor i svensk litteraturforskning 

(1966). Se även Wenerid. Skogekär Bergbo, utgiven med inledning och 

kommentarer av L. Burman (SFSVS, 1993). 

En samlad, vetenskaplig edition av Wivallius diktning saknas ännu. H. Schück har i 

sin biografi Lars Wivallius, hans lif och dikter I–II (1893–95) samlat och tryckt av huvudparten 

av Wivallius lyrik. Sweriges Rijkes Ringmur är utgiven med inledning och 

förklaringar av K. Johannesson (1980). Se även Hela världen är en teater. Åtta essäer 

om Lars Wivallius, red. K. Johannesson och H. Möller (2007), samt B. Berghs biografi 

Lars Wivallius. Skojare och skald (2005). 

För Urban Hiärne hänvisas till O. Strandbergs avhandling Om Urban Hiärnes ungdom 

och diktning (1942). Där meddelas nyfunna dikter. Ytterligare fynd är avtryckta 

i Johannessons I polstjärnans tecken (1968). Se även Urban Hiärne, Samlade dikter, 

utgivna av B. Olsson och B. Nilsson (SFSVS,1995). 


För Samuel Columbus se Hansellis ofullständiga och bristfälliga utgåva (1856). Den 

kompletteras med texter publicerade i S 1896, 1900, 1919 och 1953. Se även Samlade 

dikter . Samuel Columbus, 1-2 utgivna av B. Olsson och B. Nilsson (SFSVS, 

1994-1995). Huvudarbetet om Columbus författarskap är R. Ekholms avhandling 

Samuel Columbus (1924). 

Se även Israel Holmström, Samlade dikter, utgivna av B. Olsson, B. Nilsson, P. Henrikson 

och M. Malm i två delar (SFSVS, 1999–2001). 

Barocken 

Lucidors Samlade dikter är utgivna i SFSVS (1914–30) med utmärkt kommentar av 

F. Sandwall. Se även S. Hansson utgåva (1997). Viktiga utredningar om hans biografi 

har gjorts av G. Bolin i S 1934 och 1939. För tillfällespoesin se även S. Hansson: 

”Bröllopslägrets skald och bårens” (1975). 

Samlade skrifter av Haquin Spegel finns utgivna i fyra band med kommentarer 

(1998-2008). En normaliserad, förkortad utgåva av Guds verk och vila har gjorts av B. 

Olsson (1962), och samme editor har utgivit Emblemata från ett manuskript (1966). 

Spegels skapelseepos har ägnats en monografi av B. Olsson: Spegels Guds Werk och 

Hwila. Tillkomsthistoria, världsbild, gestaltning (1963). Se även N Ekedahls avhandling 

Det svenska Israel. Myt och retorik i Haquin Spegels predikokonst (1999). 

Dahlstiernas Samlade dikter är utgivna i SFSVS (1920–28) med kommentar av E. 

Noreen. En modern biografi föreligger i M. Lamm: Gunno Dahlstierna (1946). Viktiga 

analyser av Kunga-Skald har gjorts av Johannesson i hans I polstjärnans tecken 

(1968) och av B. Räftegård i doktorsavhandlingen Dahlstiernas Kunga-Skald. Komposition 

och genremässig gestaltning (stencil Gbg 1971). 

Torsten Rudeens författarskap måste ännu till stor del läsas i originaltryck eller avskrifter. 

En biografi över skalden ger A. Hultin i Torsten Rudeen, ett bidrag till karolinska 

tidens litteratur- och lärdomshistoria (1902). 

Sophia Elisabeth Brenners Poetiske Dikter utkom i två band (1713 och 1732). Författarskapet 

behandlas utförligt i R. Nilssons Kvinnosyn i Sverige (1973). Se även E. Göranssons 

avhandling Letters of a learned lady. Sophia Elisabeth Brenner’s correspondence, 

with an edition of her letters to and from Otto Sperling the Younger (2006). 


Johan Runius författarskap är utgivet i SFSVS (1933–55) med kommentar av E. Noreen, 

F. Sandwall och C. Larsson. En modern, mångsidig och inträngande studie ger 

M.v. Platen i Johan Runius, en biografi (1954). Någon modern utgåva av Jacob Freses 

diktning föreligger ej. En analys av väsentliga delar av författarskapet ger S.C. 

Swahn i Jacob Frese. Från en finlandssvensk 1700-talsdiktares liv och dikt (1971). 

Johan Gabriel Wervings dikter har utgivits av B. Olsson & B. Nilsson i en vetenskaplig 

edition 1989 SFSVS. Någon modern framställning av författarskapet finns 

ej. Carl Johan Lohmans diktning är inte samlad, men ett urval föreligger i utgåvan 

Bröllops- och begravningsdikter / Carl Johan Lohman, i urval och med inledning av T. 

Tranströmer (2007). En modern vetenskaplig studie saknas också, se otryckt lic.avhandling 

av Ulf Lindberg (stencil Lund 1971). 

Se även M. Malms Det liderliga språket. Poetisk ambivalens i svensk ”barock” (2004). 

Begynnande klassicism 

Petrus Lagerlöfs dikter är ofullständigt utgivna av Hanselli. Se även Petrus Lagerlöfs 

collegium 1691 angående wårt swenska språks cultiverande, utg. av Hans H. Ronge, 

Börje Tjäder och Gun Widmark (1999). 

Samuel Triewalds dikter utgavs efter hans död av L. Salvius under titeln Lärespån uti 

svenska skaldekonsten (1756). Hans författarskap har studerats av M. Lamm i S 1907. 

Upplysning, rokoko, klassicism och förromantik 

Allmänt 

Epokens attitydförändringar har skildrats i ett klassiskt arbete av M. Lamm: Upplysningstidens 

romantik I–II (1918–20, nytryck med förord av I. Jonsson och med 

register 1981). Det för tiden centrala dygdebegreppet har studerats av B. Lewan i 

Med dygden som vapen (1985). Bland andra arbeten som täcker hela epoken eller stora 

delar av den är S. Belfrage: Stilistiska studier över sammansättningarna i 1700-talets 

svenska litteratur (1920), G. Helén: ”Sjuttonhundratalets naturbeskrivning” (NS 

1942) och S. Göransson: Världsföraktaren. Studier kring ett motiv i frihetstidens litteratur 

(stencil Gbg 1972). M.-C. Skunckes Gustaf III. Offentliga barnet (1993) ger 

aspekter på hela epoken. Se även J. Christenssons avhandling Lyckoriket. Studier 

i svensk upplysning (1996), T. Frängsmyrs Sökandet efter upplysningen. Perspektiv på 

svenskt 1700-tal (rev. utg. 2005), C Wolffs Vänskap och makt. Den svenska politiska eliten 

och upplysningstidens Frankrike (2005). 


H. Engdahls Den romantiska texten (1986) innehåller kapitel om Oxenstierna, Kellgren, 

Thorild och Lidner. 

De kulturella miljöerna 

1700-talets akademier och sällskap har skildrats i flera arbeten. Se H. Schück: Svenska 

Akademiens historia I–VII + Register (1935–39), M.-L. Bachman: Studier i Kungl. 

Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens historia (1969) och de skrifter som utgavs 

i samband med Svenska Akademiens 200-årsjubileum 1986, särskilt då E. Lönnroth: 

Den stora rollen. Kung Gustav III spelad av honom själv, T.T. Segerstedt: Svenska Akademien 

i sin samtid. En idéhistorisk studie 1, 1786–1844, M. v. Platen: Diktare och domare. 

Svenska Akademiens pristävlingar och K. Ekman: Mine Herrar … Om inträdestalen i 

Svenska Akademien, vilka behandlar Svenska Akademiens förhistoria och tidiga historia. 

Se även M. Björkmans avhandling Läsarnas nöje. Kommersiella lånbibliotek i Stockholm 

1783-1809 (1992). 

Litteraturens ställning och författarnas villkor 

Se B. Bennich-Björkman: Författaren i ämbetet (1970), A. Burius: Ömhet om friheten. 

Studier i frihetstidens censurpolitik (1984) och S. Boberg: Gustaf III och tryckfriheten 

1774–87 (1951). Se även G. Sahlins avhandling Författarrollens förändring och det 

litterära systemet 1770-1795 (1989), H. Östmans avhandling Swedish non-academic 

criticism in the Era of Freedom 1718-1772 (1993) samt A. Öhrbergs avhandling Vittra 

fruntimmer. Författarroll och retorik hos frihetstidens kvinnliga författare (2001). 

Dalins Argus, tidskrifterna och tidningarna 

Dalins Argus är utgiven i SFSVS (1910–19). Tidskrifterna och tidningarna behandlas 

i O. Sylwan: Sveriges periodiska litteratur under frihetstidens första del (1892) och 

dens.: Svenska pressens historia till statshvälfningen 1772 (1896) samt i M. Berger: Äntligen 

ord från Qwinnohopen – om kvinnopress under 1700-talet (1984). 

Tidig upplysning och klassicism 

Dalins omfattande och spridda författarskap är under utgivning av SFSVS: Samlade 

skrifter av Olof von Dalin, under red. av B. Ståhle Sjönell och P. Söderlund (2008). 

Hans poesi utgavs, otillfredsställande, efter hans död i Witterhetsarbeten 1–6 (1767). 

Grundläggande textkritiska studier har gjorts av S.G. Hansson i S 1962–64. 

Ur den rika litteraturen må nämnas M. Lamms avhandling Olof Dalin (1908), N.-O. 

Dybergs Olof Dalin och tidsidéerna (1946) och I. Carlssons Olof Dalin och den politiska 


propagandan inför ”lilla ofreden” (1966), ett arbete som främst behandlar Sagan om 

hästen. En biografi om Dalin är I. Carlssons Olof von Dalin. Samhällsdebattör Historiker 

Språkförnyare (1997). 

Hedvig Charlotta Nordenflychts författarskap är utgivet i SFSVS (1924–38). Se 

även Skrifter . Hedvig Charlotta Nordenflycht, under red. av T. Stålmarck och med 

inledning av S. Allén (1996). Om Nordenflychts religiösa åskådning se A. Nilssons 

Fru Nordenflychts religiösa diktning (1918). En kortfattad biografi har presenterats 

av T. Stålmarck (1967). Nya bidrag till biografin ger T. Byström i Studier i Hedvig 

Charlotta Nordenflychts biografi (1980). R. Nilsson ägnar i Kvinnosyn i Sverige ett 

stort kapitel åt Nordenflycht. Se även S.G. Hansson i Satir och kvinnokamp i Hedvig 

Charlotta Nordenflychts diktning (1991), A. Öhrberg (2001), antologin Feministiska 

litteraturanalyser (2005) samt L. Elleströms En ironisk historia. Från Lenngren till Lugn 

(2005). 

Tankebyggarnas publikationer Våra försök I–III och Witterhets Arbeten I och II har 

getts ut på nytt med inledning av T. Stålmarck (1975–76, 1990–1992), som också 

ägnat sällskapet och dess litterära verksamhet en monografi: Tankebyggare 1753–62. 

Miljö– och genrestudier (1986). En fullständig, vetenskaplig utgåva av Creutz’ dikter 

saknas ännu. Se även Lettres inédites de Paris: 1766–1770 / le comte de Creutz, av M. 

Molander (1987),samt Lettres inédites à Gustave III: 1779–1780 / le comte de Creutz, 

un ambassadeur à la cour de France, av G. Mary (1987). Av specialstudier bör framhållas 

två studier över Atis och Camilla av L. Breitholtz, tryckta i författarens Studier i 

frihetstidens litteratur (1956). Creutz hela författarskap behandlas i G. Castrén: Gustav 

Philip Creutz (1917). 

Inte heller Gyllenborgs författarskap har fått någon vetenskaplig edition. Om honom 

handlar G. Sahlbergs Gustaf Fredrik Gyllenborg. Hans liv och diktning under frihetstiden 

(1943). L. Breitholtz behandlar i Studier i frihetstidens litteratur (1956) bl.a. 

ett par dikter av Gyllenborg. S. Högnäs har ägnat Gyllenborg en idéhistorisk undersökning: 

Människans nöjen och elände. Gyllenborg och upplysningen (1988). Se även Carl 

Gyllenborg. En frihetstida hattpolitiker av G. Nilzén (2007). 

Den religiösa litteraturen. Swedenborg 

Om den religiösa litteraturen se utom Lamms och Liedgrens översiktliga arbeten K. 

Dovrings Striden kring Sions Sånger och närstående sångsamlingar 1–2 (1951). Ur den 

omfattande litteraturen om Swedenborg se två arbeten av I. Jonsson: Swedenborgs 

skapelsedrama De cultu et amore dei (1961) och Swedenborgs korrespondenslära (1969). 

Jonsson har också ombesörjt en utgåva av De cultu et amore dei i svensk översättning 


(1961). Drömboken. Journalanteckningar 1743–44 är utgiven med kommentar av P.E. 

Wahlund (1964) och på nytt av L. Bergquist (1989). Se även S. Siewersons avhandling 

Sexualitet och äktenskap i Emanuel Swedenborgs religionsfilosofi (1993) samt D. Dunérs 

avhandling Världsmaskinen. Emanuel Swedenborgs naturfilosofi (2004). 

Bellman och visan 

Specialstudier över den svenska vistraditionen under 1700-talet saknas, dock har 

B. Nordstrand i Bellman och Bacchus (1973) följt dryckesvisans tradition fram till 

Bellman. T. Stålmarck har ägnat Samuel Oluf Tilas studien: Vår ungdom är en junidag. 

Samuel Oluf Tilas, en rokokopoet och hans omvärld (1990). Största delen av Bellmans 

diktning är utgiven i Bellmanssällskapets Standardupplaga av Bellmans skrifter 

(1921– ). Fredmans epistlar har getts ut i en text– och melodihistorisk utgåva – de i 

originalupplagan utelämnade epistlarna är medtagna – av G. Hillbom och J. Massengale 

(2 band, 1990). Fredmans sånger: fullständiga texter, Carl Michael Bellman, 

med ordförklaringar och melodikällor utgivna av G. Hillbom (1997). En biografi 

över Bellman är P. Britten Austins Carl Michael Bellman. Hans liv, hans miljö, hans 

verk (ny uppl. 1979), se även L. Landéns Carl Michael Bellman. En biografi (2008). Ur 

den rika litteraturen bör några verk framhållas. Om Fredmans epistlar se O. Byströms 

Kring Fredmans epistlar (1945), M. Hellquists avhandling Handskrifterna till Fredmans 

epistlar (1977) och C. Larssons och M. Hellquists Ordbok till Fredmans epistlar (1967). 

Samlingsvolymen Kring Bellman (1964) innehåller studier kring Bellmans konst och 

analyser av enskilda dikter, däribland S. Björcks ”Fredman som conférencier”, C. 

Fehrmans ”Bellman på kyrkogården” och Å. Janzons ”Fredmans elegier”. Studier 

av Bellmans konst finns i N. Afzelius Myt och bild. Studier i Bellmans dikt (ny omarb. 

uppl. 1964). Aspekter på Bellmans sociala roll och hans konst ger A. Kjellén i Bellman 

som bohem och parodiker (1971). C. Fehrman har i Vin, flickor och Fredmans stråke 

(1977) placerat in Bellmans visor i fransk vistradition. Den musikaliska aspekten studeras 

i J. Massengales Systerligt förente. En studie i Bellmans musikalisk-poetiska teknik 

(1979). Bellmans andliga diktning behandlas i S. Thoréns avhandling I Zions tempel. 

Carl Michael Bellmans andliga diktning (1986). En helhetsbild av Bellmans poesi ger 

L. Lönnroth i Ljuva karneval! Om Carl Michael Bellmans diktning (2005). 

Se även S. Ekmans avhandling ”I skuggan af din graf, jag på min lyra slår”. Carl Michael 

Bellmans dikter över döda i relation till dikttypens svenska tradition och funktion i 

nyhetspressen under senare delen av 1700-talet (2004). 

Den naturbeskrivande dikten. Johan Gabriel Oxenstierna 

Oxenstiernas centrala diktverk Skördarne och Dagens stunder, har efter manuskripten 

utgivits av H. Frykenstedt (1957 resp. 1962). Frykenstedt har också ägnat Skördarne 


en omfattande monografi (1961). För den naturbeskrivande dikten se även G. Heléns 

”Sjuttonhundratalets naturbeskrivning” (NS 1942). 

Upplysningens höjdpunkt och kris. Kellgren. Lenngren. Leopold 

T. Segerstedts monografi över N. v. Rosenstein (1981) är av betydelse för förståelsen 

av upplysningskampen under gustaviansk tid. 

Kellgrens Samlade skrifter är under utgivning i SFSVS (1923– ). Kellgrens liv och 

diktning skildras i S. Ek: Kellgren. Skalden och kulturkämpen I (1965) och II (utarbetad 

med Ingrid Ek, 1980). Se även L. Josephson: Kellgren och samhället. Kritik och 

satir till mitten av 1780-talet, N.-H. Gyllenbåga: Kellgrens rytm (1943) och L. Breitholtz: 

Studier i operan Gustaf Wasa (UUÅ 1954). C. Burman har studerat Kellgren 

och retoriken i avhandlingen Vältalaren Johan Henrik Kellgren (1988). Lenngrens 

Samlade skrifter är utgivna i SFSVS (1916–26). Till senare Lenngrenforskning hör 

H. Olssons ”Fru Lenngrens anonymitet” (i Törnrosdiktaren och andra porträtt, 1956) 

och M. v. Platens ”Den vittra mamsell Malmstedt” (i 1700-tal I, 1963). Se även L. 

Elleströms En ironisk historia. Från Lenngren till Lugn (2005) samt D. Siléns Rolldiktaren 

och ironikern Anna Maria Lenngren (2007). 

Leopolds Samlade skrifter är under utgivning i SFSVS (1912– ). En fyllig och sakrik 

biografi med utblickar över hela epoken har utarbetats av O. Holmberg I–V, 1953– 

65). Se även T. Stålmarcks Medelmåttan. Ett porträtt av Carl Gustaf af Leopold (2005). 

Linné och reseskildringen 

Linnés skrifter har i stor utsträckning kommit ut i moderna och i flera fall kommenterade 

utgåvor. Västgötaresan finns i nytryck, kommenterad av N. Beckman (1920), 

Skånska resan och Öländska och Gotländska resan i nytryck kommenterade av C.O. v. 

Sydow (1959 resp. 1962). Lapplandsresan har utgivits med kommentar av M. v. Platen 

och C.O. v. Sydow (1957) och Dalaresan jämte Bergslags– och utlandsresan under redaktion 

av A.Hj. Uggla med kommentar av flera experter (1953). Tre tal utgavs 1954 

av A.Hj. Uggla. Linnés självbiografier är utgivna av E. Malmström och A.Hj. Uggla 

under titeln Vita Caroli Linnaei. Carl von Linnés självbiografi (1957), och Nemesis Divina 

föreligger i rikt kommenterad utgåva av E. Malmeström och T. Fredbärj (1968). 

Utgåvan av Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1907– ) är ännu ej fullbordad. 

Även Linnélärjungarnas reseskildringar föreligger i stor utsträckning i moderna utgåvor. 


Ur den rika Linnélitteraturen kan endast det från litteraturhistorisk synpunkt viktigaste 

nämnas. En modern biografi är skriven av E. Malmeström (1964), se även W. 

Blunt: Carl von Linné (1977). Levertins stora Linnéessä har utgivits med förord av C. 

Fehrman (1968). En omvärdering av Linné ger S. Lindroth i ”Linné – legend och 

verklighet” i Löjtnant Åhls äventyr (1967, urspr. i Lychnos 1965/66). Studier av Linnés 

åskådning har gjorts av E. Malmeström, främst i Carl von Linnés religiösa åskådning 

(1926). Ett antal analyser av Linnés stil har samlats av S. Fries i Linnés språk och stil. 

Studier i Linnés svenska författarskap (1971). 

Ehrensvärds skrifter är utgivna i SFSVS (1923–25) men ännu utan kommentar. Resa 

till Italien finns i utgåva av H. Frykenstedt (1978) liksom Brev till Kickan (1971). Av 

litteraturen må nämnas H. Frykenstedts Studier i Carl August Ehrensvärds författarskap 

(1965). 

Franzéns Resedagbok är utgiven i urval och med normaliserad stavning av A. Hernmarck 

(1977). 

Se även O. Dixelius Linnétraditionen i svensk litteratur. En kritisk översikt (2000), J. 

Christenssons Konsten att resa. Essäer om lärda svenska resenärer (2001), samt K. Nybergs 

avhandling Bilder av Mittens rike. Kontinuitet och förändring i svenska resenärers 

Kinaskildringar 1749–1912 (2001). 

Fiktionsprosan 

1700-talets fabel har studerats av I. Hjertén i Fabel och anekdot inom Sveriges 

1700-talslitteratur (1910). För Sagan om hästen se främst I. Carlsson: Olof Dalin och 

den politiska propagandan inför ”lilla ofreden” (1966). Sagan om hästen finns i faksimil 

med kommentar av F. Askeberg (2:a uppl. 1963), Sagan om hästen och annan prosa har 

getts ut med inledning och kommentar av S.G. Hansson (1977), Sagan om hästen: 

faksimil av 1740 års utgåva, Olof von Dalin, ny version med förklaringar och kommentarer 

av I. Carlsson (2008). Om Tessins En gammal mans bref till en ung prints har 

W. Holst skrivit i sin biografi över Tessin (1936). 

Mörks (och Törngrens) romaner har ägnats en avhandling av T. Stålmarck: Jacob 

Mörk. Studier kring våra äldsta romaner (1974). En monografi över En Swensk adelsmans 

äfwentyr och dess författare har skrivits av O. Nordberg (1944). De tidiga svenska 

romanerna studeras av M. Malm i Textens auktoritet. De första svenska romanernas 

villkor (2001). 


Jacob Wallenbergs Samlade skrifter är utg. i SFSVS med kommentar av N. Afzelius 

(1929–41). Se även Jacob Wallenberg, Samlade skrifter, utgivna av T. Stålmarck och 

I. Rådberg i tre delar (1998–2004) samt I. Rådbergs avhandling En predikant på galejan. 

Om Jacob Wallenbergs predikningar (2004). 

Privatprosan 

Om brev och dagböcker, se C. Sjöblads Min vandring dag för dag. Kvinnors dagböcker 

från 1700-talet (1997) samt M Löwendahls avhandling Min allrabästa och ömmaste 

vän! Kvinnors brevskrivning under svenskt 1700-tal (2007). Se även Kvinnors självbiografier 

och dagböcker i Sverige 1650–1989. En bibliografi, E. Hættner, L. Larsson, 

C. Sjöblad (1991) samt Kärlekens villkor. Tre kvinnoöden 1780–1880 av E. H. Ulvros 

(1998). 

A. v. Fersens Historiska skrifter föreligger i åtta band (1867–72). Hamiltons Anekdoter 

är utgivna med kommentar av O. Levertin (1901). Schröderheims Skrifter är 

utgivna av E. Tegnér (1892). Skjöldebrands Memoarer I–V föreligger i utgåva av H. 

Schück (1903–04) och C. Tersmedens memoarer i sammandrag av N. Sjöberg och 

N. Erdmann (1912–19). Om Linnés Nemesis Divina och Swedenborgs Drömbok se 

under författarnamn. 

Ödmanns Hågkomster från hembygden och skolan ingår i Samuel Ödmanns Skrifter och 

brev (1925), som utgivits av H. Wijkmark, vilken också ägnat författaren en monografi 

(1923). Se även Kulturbilder från småländskt 1700-tal. En kommenterad och 

språkligt moderniserad utgåva av Samuel Kroks Urshults pastorats inbyggares seder och 

Samuel Ödmanns Hågkomster från hembygden och skolan, red. H. Nordmark (1997). 

Gustaf Fredrik Gyllenborgs Mitt lefverne är utgiven av G. Frunck (1885). Flera av 

Oxenstiernas dagböcker är utgivna: den franska från 1766–68 i svensk översättning 

under titeln Ljuva ungdomstid (1965, utg. I. Estrabaut), dagböckerna 1769–71 av G. 

Stjernström (1881), Mitt minne av H. Schück (1900), Journal för året 1780 av H. Frykenstedt 

(1967) och Journal, Skenäs 1805 av H. Frykenstedt (1964). Ödmanns brev 

finns i Skrifter och brev, Ehrensvärds Brev till Kickan är utgivna av H. Frykenstedt 

(1971). 

Talekonst 

Höpkens tal finns i A.J. v. Höpken: Skrifter I–II (1890–93). Linnés tal är tryckta i 

Tre tal (se ovan). Tessins och Lehnbergs akademiska tal är inte utgivna i moderna 

editioner. Ett urval tal från 1700-talet har publicerats av R. Hillman i Akademisk vältalighet 

från 1700-talet (1957). Ett urval predikningar, däribland av Lehnberg, ingår 


i H. Wijkmark: Svensk predikan II (1936), tre predikningar från frihetstiden i A. Wifstrand: 

Svensk predikan (1960). 

R. Hillman har i flera arbeten studerat 1700-talets talekonst: ”Lovisa Ulrikas Vitterhetsakademi 

och den retoriska stilen” (Svensk stil. Studier tillägnade Bengt Hesselman, 

1935), Gustaviansk retorik (1962) och Svensk prosastil under 1700-talet (1970). C. Burman 

har studerat J.H. Kellgren och retoriken i avhandlingen Vältalaren Johan Henrik 

Kellgren (1988). 

K. Ekman har i en av skrifterna till Svenska Akademiens 200-årsjubileum, Mine Herrar 

… Om inträdestalen i Svenska Akademien (1986), skildrat en genre inom den akademiska 

talekonsten. 

Äreminnets idéhistoria har blivit föremål för en lärd avhandling av S. Delblanc: Ära 

och minne. Studier kring ett motivkomplex i 1700-talets litteratur (1965). 

1700-talets predikan och dess typer har med lärdom och pregnans karakteriserats av 

A. Wifstrand i Andlig talekonst (1943). Se även G. Stenbergs avhandling Döden dikterar. 

En studie av likpredikningar och gravtal från 1600– och 1700-talen (1998). 

Se även N. Ekedals avhandling Det svenska Israel. Myt och retorik i Haquin Spegels 

predikokonst (1999), A. Öhrbergs avhandling Vittra fruntimmer.Författarroll och retorik 

hos frihetstidens kvinnliga författare (2001), samt J. Lindqvists avhandling Dygdens förvandlingar. 

Begreppet dygd i tillfällestryck till handelsmän före 1780 (2002). 

Förromantiken. Thorild. Lidner. Franzén 

Thorilds Samlade skrifter är under utgivning i SFSVS (1932– ). Thorildforskningen 

är omfattande, främst med avseende på författarens idévärld. Nämnas kan S. Arvidsons 

båda arbeten Thorild. Studier i hans ungdomsutveckling (1931) och Thorild och 

den franska revolutionen (1938) samt O. Herrlin: Religionsproblemet hos Thorild (1947). 

I Passionernas diktare I (1990) har S. Arvidson gett första delen av en biografi över 

Thorild. Den har följts av en andra del 1993. 

Se även Att följa ögonblicken. Texter i urval, Thomas Thorild, under red. av och med 

inledning av H. Engdahl (2000, ny utg. 2008). 

Lidners Samlade skrifter är utgivna i SFSVS (1932–1992 ). En modern biografi saknas 

ännu. Lidners stil har studerats av S. Belfrage i Gustavianska dikter i stilhistorisk 

belysning (2:a uppl. 1950). Lidnerforskningen har ett flertal nya studier på gång. 


Om Thorild och Lidner se även K Hoffs Die Entdeckung der Zwischenräume. Literarische 

Projekte der Spätaufklärung zwischen Skandinavien und Deutschland (2003). 

Någon modern vetenskaplig utgåva av Franzéns dikter föreligger inte. Ett omfattande 

urval av den tidigare lyriken finns i Frans Michael Franzéns Åbodiktning (utgiven 

med inledning och kommentar av K. Allardt Ekelund, 1969). Ur litteraturen kan 

nämnas S. Ek: Franzéns Åbodiktning (1916) och G. Lundström: Frans Michael Franzén. 

Liv och diktning under Kumlatiden (1947). 

G. Sahlin har i en avhandling studerat Författarrollens förändring och det litterära systemet 

1770–1795 (1989). 

Dramat 

Endast ett fåtal av epokens dramer föreligger i vetenskapliga utgåvor. Carl Gyllenborgs 

Swenska sprätthöken är utgiven med kommentar av L. Breitholtz och E. 

Törnquist (1959) och R.G. Modées Fru Rangsiuk med kommentar av P.E. Wahlund 

(1961). 

Epokens dramatik har studerats av L. Breitholtz i Våra första fransk-klassiska dramer. 

Celsius Ingeborg och Dalins Brynilda (1944), T. Byström i Svenska komedien 1737–1754 

(1981), L. Breitholtz i Studier i operan Gustaf Wasa (UUÅ 1954) och M.-C. Skuncke: 

Sweden and European Drama 1772–1796 (1981, rör huvudsakligen utländsk repertoar 

i Sverige). Se även Svenska operans födelse. Studier i gustaviansk musikdramatik av M.C. 

Skuncke & A. Ivarsdotter (1998) samt I. Nordin Hennel Mod och försakelse. Livs– och 

yrkesbetingelser för Konglig Theaterns skådespelerskor 1813–1863 (1997). 

Romantiken 

Allmänt 

Ett centralt arbete om romantikens idévärld är A. Nilsson, Svensk romantik (1916, 

ny uppl. 1964). Ett annat äldre översiktsverk är F. Bööks Den romantiska tidsåldern 

i svensk litteratur (1918). En senare genomgång av den tyska romantiska filosofin 

och dess betydelse för nordisk litteraturhistoria under 1800-talet är Chr. Westlings 

Idealismens estetik (1985). Se även s. Nordins Romantikens filosofi. Svensk idealism från 

Höijer till hegelianerna (1987). 

En retorisk textstudie är H. Engdahls Den romantiska texten (1986), som behandlar 

Atterbom, Stagnelius, Almqvist och Tegnér. En idéhistorisk undersökning av epo- 


kens svenska vetenskap gör G. Eriksson i Romantikens världsbild (1969). Litteratursociologiska 

aspekter på epoken ger V. Svanberg i Romantikens samhälle (1980). 

Se även H. Östholm avhandling Litteraturens uppodling. Läsesällskap och litteraturkritik 

som politisk strategi vid sekelskiftet 1800 (2000) samt U. Josefssons avhandling ”Det 

romantiska tidehvarfvet”. De svenska romantikernas medeltidsuppfattning (2002). 

Salongskulturen 

Se E. Manséns avhandling Konsten att förgylla vardagen. Thekla Knös och romantikens 

Uppsala (1993) samt I. Holmquists avhandling Salongens värld. Om text och kön i romantikens 

salongskultur (2000). Se ävenNordisk salonkultur. Et studie i nordiske skønånder 

og salonmiljøer 1780–1850 red. A. S. Sørensen (1998). 

Bokmarknad 

Se J. Svedjedals Bokens samhälle. Svenska bokförläggareföreningen och svensk bokmarknad 

1887–1943 (1993), B. Petersons avhandling Boktryckaren som förläggare. Förlagsfunktion 

och utgivningspolitik hos P.A. Norstedt & söner 1879–1910 (1999), P. Söderlunds 

avhandling Romantik och förnuft. V.F. Palmblads förlag 1810–1830 (2000), B. Petersons 

Välja & sälja. Om bokförläggarens nya roll under 1800-talet (…) (2003) samt P. Gedins 

Litteraturens örtagårdsmästare. Karl Otto Bonnier och hans tid (2002, nyutg. 2004). 

Esaias Tegnér 

En modern kommenterad upplaga av Tegnérs lyriska produktion finns i Samlade 

dikter I–VI (1964–), redigerade och kommenterade av Å.K.G. Lundquist och C. 

Svensson. Hans brev har redigerats av N. Palmborg i en omfångsrik utgåva om elva 

band (1953–76), hans profana tal av U. Törnqvist i en volym (1982). Samtliga volymer 

har utgivits av Tegnérsamfundet, som också publicerat ett stort antal Tegnérstudier 

alltifrån 1948. Ett Ordindex till Esaias Tegnérs lyrik (1798–1824) har sammanställts 

av J. Thavenius (1970). Tegnérs liv och verk har studerats av A. Werins Tegnér 

1782–1825 och Tegnér 1826–1846 (1974–76). En biografi har också utgivits av F. 

Böök i två band (1946). Den samtida Tegnérbilden återspeglas i den av N. Palmborg 

redigerade volymen Esaias Tegnér sedd av sina samtida (1958). En framställning av 

den akademiska Lundamiljön ges i C. Fehrmans Lärdomens Lund (1984). Volymen 

Tegnérbildens förvandlingar (1983) ger receptionshistoriska infallsvinklar. Bland specialstudier 

kan nämnas A. Nilssons kapitel om Frithiofs saga i Tre fornnordiska gestalter 

(1928), G. Janssons Tegnér och politiken 1815–40 (1948), J. Mogrens Tegnérs översättningsverksamhet 

(1971) och D. Brenneckes Tegnér in Deutschland (1975). 


Erik Gustaf Geijer 

Geijers Samlade skrifter är utgivna och kommenterade i 13 band av J. Landquist 

(1923–31). Band XII och XIII av denna utgåva innehåller korrespondens. Ett senare 

urval brev finns i W.G. Stiernstedts Ur Erik Gustaf Geijers liv I–II (1963–64). En biografisk 

framställning är J. Landquists Geijer. En levnadsteckning (1954). Ett centralt 

verk i Geijerforskningen är också E. Norbergs Geijers väg från romantik till realism 

(1944). Olika sidor av Geijers insats belyses i arbeten som A. Blancks Geijers götiska 

diktning (1918). T. Norlinds Geijer som musiker (1919), C.A. Hesslers Geijer som politiker 

(1961) och E. Färnströms Fredrika Bremer och Erik Gustaf Geijer (1964). En mer 

essäistisk framställning har gjorts i en monografi av S. Stolpe (1947, ny utg. 1976). 

Geijersamfundet utger sedan 1951 Geijerstudier,. Vid Geijerjubiléet 1983 utgavs exempelvis 

volymen Att följa sin genius. Tio studier om Erik Gustaf Geijer. Vidare utgavs 

då volymen Geijerjubiléet i Uppsala 1983. Föreläsningar hållna vid symposium 12 och 13 

januari 1983. Götiska förbundet har behandlats av I. Stenroth i ett arbete från 1972, 

Manhemsförbundet i ett arbete av G. Hedin från 1928. Värdefulla källor beträffande 

Geijers Uppsalamiljö är Malla Silfverstolpes Memoarer, som i ofullständigt skick 

utgivits 1908–11 och i urval 1960, samt Adolf Törneros brev och dagboksanteckningar, 

utgivna av N. Afzelius i SFSVS i fem delar (1950–62). Malla Silfverstolpes 

memoarer behandlas av P. Fröberg i Minnen och bikt (1975). Miljön belyses också i 

M. Holmströms biografi över Amalia von Helvig: Från Goethes Weimar till Geijers 

Uppsala (1934). Se även under rubriken Salongskultur. 

Johan Olof Wallin och 1819 års psalmbok 

Wallins Dikter 1–4 föreligger i en vetenskaplig edition av E. Liedgren och S. Malmström 

i SFSVS (1955–67). Bland studierna över Wallin och hans psalmdiktning se E. 

Liedgrens arbeten Wallins läroår som psalmdiktare (1916), Johan Olof Wallin i yngre år 

(1929) samt H. Möllers avhandling Den wallinska dikten. Från informatorsåren till Dödens 

ängel (2000) . Wallins predikostil har behandlats av T. Persson i Studier i Johan 

Olof Wallins predikostil (1950) och av F. Askeberg i ”Tradition och mönster i Wallins 

predikostil” (i NS 1958). Biografiska studier har H. Olsson gjort i sitt arbete Från 

Wallin till Fröding (1939). Vidare föreligger en kort monografi av D. Andreae (1956). 

Ett Wallinsamfund utger en skriftserie. 1819 års psalmbok blir belyst bl.a. i E. Liedgrens 

Den svenska psalmboken (7:e uppl. 1952), i D. Helanders Svensk psalmhistoria 

(1946) och framför allt i A. Arvastsons tidigare omnämnda arbete Den svenska psalmen 

(1963). Frans Michael Franzéns roll som psalmdiktare belyses i en avhandling 

av G. Lundström (se ovan). Se även Den gamla psalmboken. Ett urval ur 1695, 1819 

och 1937 års psalmböcker, red. av H. Möller och med inledning av G. Vallquist (2001). 


Per Daniel Amadeus Atterbom 

Någon modern vetenskaplig edition av Atterboms arbeten föreligger inte. Samlade 

dikter 1–6 utgavs 1854–65, Valda skrifter 1–6 av F. Böök 1927–29. Se även Atterbom, 

Minnen från Tyskland och Italien, red. Bengt Lewan och med inledning av H. Engdahl 

(2002) samt Skrifter. 1, Rimmarbandet. En satirisk pjäs, med inledning och kommentarer 

av L. Vinge (1992). En biografisk framställning över Atterbom föreligger i E. 

Tykessons Atterbom. En levnadsteckning (1954). Se även G. Axbergers Den unge Atterbom 

(1936) och H. Frykenstedts Atterboms kunskapsuppfattning (1949) och Atterboms 

livs– och världsåskådning 1–2 (1951–52). 

Lycksalighetens ö har blivit föremål för flera specialstudier, se H. Frykenstedts Atterboms 

sagospel Lycksalighetens ö (1951), C. Santessons Mot Lycksalighetens ö (1956), samt 

O. Fischers avhandling Tecknets tragedi. Symbol och allegori i Atterboms sagospel Lycksalighetens 

ö (1998). Atterboms ”Minnes-runor” behandlas i en längre uppsats av V. 

Edström i S 1969. Atterboms insats som kritiker och litteraturhistoriker belyses av J. 

Kulling i Atterboms Svenska siare och skalder (1931) och av K. Aspelin i Poesi och verklighet 

1 (1967). Atterbom som resenär behandlas av B. Lewan i Drömmen om Italien 

(1966), som ger en översikt över 1800-talets hela Italienromantik fram till Snoilsky, 

samt av P. Fröberg i en uppsats i S 1981. 

Fosforismen och Uppsalaromantiken har vidare belysts av L. Vinge i Morgonrodnadens 

stridsmän (1978), som lägger tonvikten vid epokbildningen som motiv. Ett 

annat verk är S. Magnussons Det romantiska genombrottet i Auroraförbundet (1936). T. 

Ljunggren har behandlat Lorenzo Hammarsköld som kritiker i ett arbete med denna 

titel (1952). Av Samuel Hedborn har T. Fogelquist tecknat ett personligt porträtt 

(1937). Om Hans Järtas litterära position under romantiken har O. Dixelius skrivit 

ett arbete, Hans Järta och litteraturen (1973), som bl.a. belyser striden mellan den nya 

och den gamla skolan samt epokens bondeidealisering. Se även rubrikerna salongskultur, 

bokmarknad, romankonst. 

Erik Johan Stagnelius 

En vetenskaplig edition av Stagnelius Samlade skrifter utkom 1957 i fyra band, redigerad 

av F. Böök. Över Stagneliuslitteraturen finns en ej helt tillfredsställande bibliografi 

av S. Bergsten (1965). I den rika litteraturen om Stagnelius se F. Bööks Stagnelius. 

Liv och dikt (1954), kompletterad med nya rön i Kreaturens suckan och andra 

studier (1958), som belyser Stagnelius sista tid. Grundläggande biografisk forskning 

utfördes av J.B. Simonsson i Erik Johan Stagnelius, liv och dikt (1909). Andra verk är 

S. Cederblads Studier i Stagnelii romantik (1923) och Stagnelius och hans omgivning 

(1936), O. Holmbergs Sex kapitel om Stagnelius (1941) samt S. Bergstens Erotikern 


Stagnelius (1966). Den den svårbestämda kronologin i Stagnelius produktion har, 

förutom av F. Böök och O. Holmberg, studerats av A. Nilsson i Kronologien i Stagnelius’ 

diktning (1926). Över Stagnelius lyrik har ett stilhistoriskt arbete skrivits: S. 

Malmströms Studier över stilen i Stagnelius’ lyrik (1961). En tematisk studie över ”det 

absoluta begäret och själens historia” i Stagnelius’ lyrik har skrivits av R. Lysell i 

arbetet Erik Johan Stagnelius (1993). 

Se även C Sjöholms avhandling Föreställningar om det omedvetna. Stagnelius, Ekelöf 

och Norén (1996); P. Henriksons avhandling Dramatikern Stagnelius (2004) samt G. 

Häggs I världsfurstens harem. Erik Johan Stagnelius och hans tid (2007). 

Romantikens romankonst 

F. Böök har skrivit en studie över Fredrik Cederborgh (1925). Epokens romankonst 

blir belyst i N. Sylvans Svensk realistisk roman 1795–1830 (1942). En studie över 

Walter Scott-inflytandet på epokens svenska roman och novell har skrivits av E. 

Lindström (1925). Cederborghs och Clas Livijns romaner belyses av O. Holmberg i 

Lovtal över svenska romaner (1957). 

Se även E. Borgströms avhandling ’Om jag får be om ölost’. Kring kvinnliga författares 

kvinnobilder i svensk romantik (1991); H Wallheims avhandling En underbar berättelse 

om ridderliga äventyr. V. F. Palmblad och den romantiska romanen (2007) samt J. Asklunds 

avhandling Humor i romantisk text. Om Jean Pauls estetik i svensk romantik. C.F. 

Dahlgrens Mollbergs epistlar (1820), C.J. L. Almqvists Amorina (1822) och C. Livijns 

Spader Dame (1825) (2008). 

Carl Jonas Love Almqvist 

Almqvist samlade verk är under utgivning av SFSVS (2002–). I redaktion av F. Böök 

utgavs Samlade skrifter (1921–38), som omfattar såväl duodes– som imperialoktavupplagan 

av Törnrosens bok. Ett värdefullt brevurval har utgivits av B. Romberg 1968, 

brev och korrespondenser från Almqvists utlandsresa 1840–41 av K. Aspelin (i Hvad 

är en tourist? 1961). En översikt av Almqvistforskningen har gjorts av B. Romberg 

i SLT 1966. OmAlmqvist se H. Olssons Törnrosens diktare (1966). Mer ingående 

studier i Almqvists utveckling hade H. Olsson tidigare gjort i arbeten som C.J.L. 

Almqvist före Törnrosens bok (1927) och Carl Jonas Love Almqvist till 1836 (1937). 

Andra studier är O. Holmbergs C.J.L. Almqvist. Från Amorina till Colombine (1922) 

och A. Werins C.J.L. Almqvist. Realisten och liberalen (1923). ”Det går an”-debatten 

har belysts av S. Hellsten i ett arbete från 1951, Almqvists kvinnouppfattning av K. 

Westman-Berg i ett arbete från 1962. A Bergstrand har studerat Songes i en avhandling 

från 1953. K. Aspelin behandlar litteraturkritikern Almqvist i Poesi och verklighet 


I och II (1967, 1978) och i sina ofullbordade studier i Almqvists författarskap omkring 

1840: ”Det europeiska missnöjet” (1979) och ”Poesi i sak” (1980). Den sista tiden 

i Almqvists liv har behandlats av R. G:son Berg i C.J.L. Almqvist i landsflykten (1928) 

och av A. Hemming-Sjöberg i Rättegången mot C.J.L. Almqvist (1929). Frågan om 

Almqvists skuld har aktualiserats av S. Jägerskiöld i en uppsats i SLT 1969 (se även 

hans bok Från Jaktslottet till landsflykten, 1970). Se även C. Sidenbladhs Rättegången 

mot Almqvist (2008). 

Se även G. Balgårds Carl Jonas Love Almqvist – samhällsvisionären (1973), Perspektiv på 

Almqvist (1973), samlade av U.-B. Lagerroth och B. Romberg. En litteratursociologisk 

undersökning av Almqvists produktion omkring 1840 är J. Svedjedals Almqvist 

– berättaren på bokmarknaden. Berättartekniska och litteratursociologiska studier i C.J.L. 

Almqvists prosafiktion kring 1840 (1987). Almqvists relation till bildkonsten har studerats 

av C. Sidenbladh i Ty så roar mig att måla. C.J.L. Almqvist och de visuella konstarterna 

(1987). En modern lingvistiskt baserad stilstudie är L. Melins Stil och struktur 

i C.J.L. Almqvists Amorina (1976) Se även P. Mårtensons avhandling Stilstudier i Carl 

Jonas Love Almqvists exilförfattarskap (2005). Sitt studium av Almqvists romankonst 

har B. Romberg redovisat i VSLÅ 1973 (1975). Romberg har också skrivit en Almqvistmonografi 

på engelska (1977), i en utvidgad och omarbetad svensk version, Carl 

Jonas Love Almqvist. Liv och verk (1993). 

Se även L. Burmans Tre fruar och en mamsell. Om C.J.L. Almqvists tidiga 1840-talsromaner 

(1998). Senare avhandlingar om Almqvist är: A. Perssons ”Försonarn vid 

sitt bröst, en stjernkrönt Qvinna”. Jungfru- och moderstematiken hos C.J.L. Almqvist och 

P.D.A. Atterbom (1998). J. Almers Variation på götiskt tema. En studie i C.J.L. Almqvists 

Sviavigamal (2000), J. Stabergs Att skapa en ny man. C.J.L. Almqvist och MannaSamfund 

1816–1824 (2002), E. Perssons C. J. L. Almqvists slottskrönika och det indirekta 

skrivsättet (2003), J. Viklunds Ett vidunder i sitt sekel. Retoriska studier i C.J.L. Almqvists 

kritiska prosa 1815–1851 (2004), A. Burmans Politik i sak. C.J.L. Almqvists samhällstänkande 

1839–1851 (2005), G. Hermanssons avhandling At fortælle verden. En 

studie i C.J.L. Almqvists Törnrosens bok (2006). 

Johan Svedjedal skriver på en stor biografi om Almqvist, tre delar är utgivna: Kärlek 

är. Carl Jonas Love Almqvists författarliv 1793–1833 (2007) Rosor, törnen. Carl Jonas 

Love Almqvists författarliv 1833–1840 (2008) samt Frihetens rena sak. Carl Jonas Love 

Almqvists författarliv 1841-1866 (2009). 


Liberalism, realism och efterromantik 

Allmänt 

Litteratursociologiska aspekter på epokens realistiska litteratur och dess förspel 

lägger V. Svanberg i Medelklassrealism (1980), A. Kjellén i Sociala idéer och motiv hos 

svenska författare under 1830– och 1840-talen (1937). Idéhistoriska speglingar av skedets 

intellektuella liv ger Ö. Lindberger i sin avhandling Prometeustanken hos Viktor 

Rydberg (1938) och N.Å. Sjöstedt i sin avhandling Seren Kierkegaard och svensk litteratur 

från Fredrika Bremer till Hjalmar Söderberg (1950). 

Arbeten om tidens litteraturkritik är D. Andreae, Liberal litteraturkritik (1940) och 

K. Aspelins omnämnda Poesi och verklighet I och II. Se även Å. Arpings avhandling 

Den anspråksfulla blygsamheten. Auktoritet och genus i 1830-talets svenska romandebatt 

(2002). Litteratursociologiska aspekter från marxistisk horisont anlägger A. Melberg 

i Realitet och utopi (1978). Epokens litteraturvetenskap behandlar T. Olssons Idealism 

och klassicism (1981), K. Moniés Den etablerade vetenskapsmannen. Gustaf Ljunggren – 

svensk litteraturhistoriker (1985) och L. Gustafssons Estetik i förvandling (1986). Om 

bokhandeln och bokförlagen vid denna tid kan man läsa i S. Rinmans Studier i svensk 

bokhandel (1951). Om Bonniers föreligger ett omfångsrikt arbete i fem band av K.O. 

Bonnier (1930–31, 1956) samt en släktkrönika omfattande åren 1778–1941, skriven 

av Å. Bonnier (1974). Se även rubrik bokmarknad ovan. 

L. Kihlberg har tecknat en bild av Hierta i Lars Hierta i helfigur (1968). Volymen 

Aftonbladet (1980), redigerad av G. Fredriksson, ger en bred historik över tidningens 

150-åriga existens. En biografisk framställning utan vetenskapliga anspråk över 

Wendela Hebbes liv föreligger i B. Hebbes Wendela. En modern 1800-talskvinna 

(1974, ny utg. med förord av E. Witt-Brattström 2002). Volymen Åtta presshistoriska 

studier (1974) ger värdefulla inblickar i svensk tidningshistoria under 1800-talet och 

även senare. Tidnings- och tidskriftshistoria för epoken återfinns också i E. Johannessons 

avhandling Den läsande familjen (1980), som behandlar familjetidskriften i 

Sverige 1850–80, och I. Oscarssons avhandling ”Fortsättning följer” (1980), som belyser 

följetong och fortsättningsroman i dagspressen till ca 1850. 

Se även översiktsverket Den svenska pressens historia (2000–2003). 

För E.G. Geijer och C.J.L. Almqvist, se bibliografi under romantiken. 

Se även L. Wendelius avhandling Bilden av Amerika i svensk prosafiktion 1890–1914 

(1982), C. Ahlunds avhandling Den skandinaviska universitetsromanen 1877–1890 

(1990), A. Williams avhandling Skribent i Svensk-Amerika. Jakob Bonggren, journalist 


och poet (1991), K. Rydbecks avhandling Nykter läsning. Den svenska godtemplarrörelsen 

och litteraturen l896–1925 (1995). 

Fredrika Bremer 

Någon samlad vetenskaplig edition av Fredrika Bremers verk föreligger inte. Däremot 

finns hennes brev i en kommenterad utgåva om fyra band (1915–20), redigerad 

av K. Johanson och E. Kleman, samt Brev. Ny följd, tidigare ej samlade och tryckta brev, 

Fredrika Bremer, utgivna i 2 volymer av C. Burman (1996). Dessutom Fredrika 

Bremer, Famillen H***, utgiven och med kommentar av Å. Arping i en del (2000), 

samt Grannarne, utgiven och med kommentar av C. och L. Burman i en del (2000). 

Arbeten om Fredrika Bremer är E. Wägners och E. Ehnmarks monografier (1949 

resp. 1955), vidare G. Axbergers Jaget och skuggorna (1951) och G. Fredéns Arvet från 

Fredrika Bremer (1952) samt C. Burmans Bremer. En biografi (2001). Resenären Fredrika 

Bremer belyses av S. Rooth (Fredrika Bremer and America, 1953), av S. Linnér 

(Fredrika Bremer i Grekland, 1965) av E. Färnström (Fredrika Bremer i Schweiz, 1968). 

Den senare har också behandlat vänskapen mellan Fredrika Bremer och E.G. Geijer 

i ett arbete från 1964. Se även G. Qvists studie av de feministiska frågorna i Fredrika 

Bremer och kvinnans emancipation (1969), G. Wieselgrens Fredrika Bremer och verkligheten 

(1978), som belyser romanen Herthas tillkomst, samt B. Holms Fredrika Bremer 

och den borgerliga romanens födelse (1981), som sätter in författarskapet i ett romanhistoriskt 

perspektiv och belyser hennes arbeten från strukturella, psykologiska och 

sociologiska infallsvinklar (jfr M.-Chr. Skunckes essä ”Fredrika Bremer, kornetten 

Carl och Iphigenia” i S 1984). Om Fredrika Bremers mottagande i Tyskland har 

K.C. Montén skrivit arbeten (t.ex. Fredrika Bremer in Deutschland, 1981). 

Se även två uppsatsvolymer om Fredrika Bremer: Aktuell Fredrika Bremer forskning (i 

Meddelanden från Avdelningen för Litteratursociologi, Uppsala 1972) samt symposierapporten 

Fredrika Bremer i redaktion av K. Westman-Berg och B. Onsell (1979), L. A. 

Lofsvolds avhandling Fredrika Bremer and the writing of America (1999), Mig törstar! 

Studier i Fredrika Bremers spår, red. av Å. Arping & B. Ahlmo-Nilsson (2001), Å. 

Arpings avhandling Den anspråksfulla blygsamheten. Auktoritet och genus i 1830-talets 

svenska romandebatt (2002). 

Romanförfattare 

Sophie von Knorring, Illusionerna, är utgiven och kommenterad av Theres Kessler 

Agdler i en del (2000). Över Sophie von Knorrings författarskap har skrivits en monografi 

av B. Nelson (1927) och en avhandling av N.E. Wallen: Sophie von Knorring 

och samhället (1962). Se även Å. Arpings nämnda avhandling (2002). 


Emilie Flygare-Carléns Ett köpmanshus i skärgården. D. 1 är utgiven av SFSVS i tre 

delar med inledning och kommentarer av Y. Leffler, huvudred. B. Ståhle Sjönell, 

biträdande huvudred. P. Söderlund (2007). Pål Värning. En skärgårds-ynglings äfventyr. 

Utgiven av SFSVS med inledning och kommentarer av Johan Svedjedal (2000). 

Över Emilie Flygare-Carlén har A. Kjellén skrivit en avhandling (1932). Se även M. 

Löfgrens avhandling Emancipationens gränser. Emilie Flygare-Carléns 1840-talsromaner 

och kvinnans ställning (2003) och M. Lauritzen En kvinnas röst. Emilie Flygare-Carléns 

liv och dikt (2007). 

August Blanche har behandlats av M. Lamm i August Blanche som Stockholmsskildrare 

(ny uppl. 1950), C.V.A. Strandberg av B. Tarschys i Talis Qualis, studentpoeten (1949). 

Se även A. Öhmans avhandling Äventyrets tid. Den sociala äventyrsromanen i Sverige 

1841–1859 (1990). 

Johan Ludvig Runeberg och Fredrika Runeberg 

Av Runebergs Samlade skrifter föreligger en vetenskaplig edition i 20 delar, SFSVS 

och Svenska Litteratursällskapet i Finland (1933–2005). Runebergs manuskript har 

förtecknats av L. Castrén (1949). Hans brev föreligger i del 9 av Samlade skrifter 

(1970). 

Om hans liv och verk se W. Söderhjelms monografi (ny uppl. 1929), R. Hedvalls 

Johan Ludvig Runeberg och hans diktning (ny uppl. 1941), L. Viljanens Runeberg och 

hans diktning (sv. övers. 1947 och 1969) samt G. Castréns monografi från 1950. Olika 

aspekter på Runebergs författarskap belyses i R. Hedvalls Runebergs poetiska stil 

(1915), G. Tideströms Runeberg som estetiker (1941), Y. Hirns Runebergskulten (1935) 

och A. Nilssons Tre fornnordiska gestalter (1928) (om Kung Fjalar) samt E. Hornborgs 

Fänrik Ståls sägner och verkligheten (1954). 

Bland senare arbeten märks T. Wretös sammanfattningsavhandling Runebergs midsommaridyller 

(1972). Wretö har också utgivit en översikt på engelska över Runebergs 

författarskap (1980). L. Huldén har skrivit boken Runeberg och hans vänner 

(1978), och E. Brydolf har belyst relationen Runeberg och Sverige under perioden 

1848–63 i ett arbete från 1966. En omvärderande syn på Runebergs politiska ställning 

har framlagts av den finländske historikern M. Klinge (bl.a. i NT 1978). 

Se även M. Ekmans avhandling Kaos, ordning, kaos. Människan i naturen och naturen i 

människan hos J.L. Runeberg (2004), M. Klinges Den politiske Runeberg (2004), J. Wredes 

Världen enligt Runeberg. En biografisk och idéhistorisk studie (2005). 


Om Fredrika Runeberg se M. Mazzarellas Fredrika Charlotta, född Tengström. En nationalskalds 

hustru (2007). 

Zacharias Topelius 

Topelius verk har ännu inte utgivits i en vetenskaplig edition. En Topelius-bibliografi 

finns från 1954, utarbetad av B. Lunnelund-Grönroos, liksom utgåvor av dagböcker 

(1918–22) och brev (1948, 1956–60). Om Topelius se V. Vasenius, Zacharias 

Topelius. Hans liv och skaldegärning 1–6 (1912–30). 

Se även N.E. Forsgårds avhandling I det femte inseglets tecken. En studie i den åldrande 

Zacharias Topelius livs– och historiefilosofi (1998) samt M. Klinges Idyll och hot. Zacharias 

Topelius – hans politik och idéer (2000). 

Barnlitteratur 

E. von Zweigbergks Barnboken i Sverige 1750–1950 (1965). Om äldre barnböcker 

har G. Klingberg skrivit ett arbete: Svensk barn– och ungdomslitteratur 1591–1839 

(1964), med en bibliografi (1967), samt även Den tidiga barnboken i Sverige. Litterära 

strömningar, marknad, bildproduktion (1998). Se även G. Klingbergs Folklig vers 

i svensk barnlitteratur (1994) samt I. Bratts Barnböcker utgivna i Sverige 1890–99. En 

kommenterad bibliografi (1996). Onkel Adams barntidning Linnea har blivit föremål 

för en undersökning av B. Tornell (1982). Om de svenska skolsångböckerna alltifrån 

1842 till 1972 har M. Netterstad skrivit en avhandling: Så sjöng barnen förr (1982). 

Se även Vällingsäck och sommarvind. Versen i barnens värld, red. V. Edström och M. 

Netterstad (1987). 

Viktor Rydberg 

Någon fullständig utgåva av Rydbergs verk föreligger inte. Den senaste utgåvan 

Skrifter, redigerad av I. Wizelius, är från 1945-46 och består av tolv band. Viktor 

Rydbergs Singoalla är utgiven av Ingemar Wizelius. En ofullständig brevutgåva finns 

i tre band från 1923–26, utgiven av E. Haverman. Ett biografiskt arbete om Rydberg 

är A. Forsströms Viktor Rydberg. Barndom och ungdom (1960). Rydbergs lyrik har behandlats 

av O. Holmberg i Viktor Rydbergs lyrik (1935), av O. Lindberger i dennes 

tidigare omnämnda Prometeustanken hos Viktor Rydberg (1938) samt av H. Granlid i 

Nya grepp i Rydbergs lyrik (1973). Rydbergs romaner har blivit föremål för specialstudier 

av V. Svanberg i Rydbergs Singoalla (1923) och Novantiken i Den siste atenaren 

(1928) och av G. Löwendahl i Vapensmedens Viktor Rydberg (1954). Idéhistoriska 

aspekter på Rydbergs insats har vidare lagts av T. Hegerfors i Viktor Rydbergs utveckling 

till religiös reformator (1960). Se även B. Sjöbergs Den historiska romanen som 


vapen. Viktor Rydbergs Fribytaren på Östersjön och hans ungdomsjournalistik (2005), T. 

Lunds Den trogne smugglaren. Viktor Rydberg och textens spegel (2006) samt M. Grams 

Viktor Rydberg. En läsande skald (2008). 

Carl Snoilskys författarskap föreligger inte i modern vetenskaplig edition, ej heller 

hans brevväxling. Hans liv och verk har behandlats av H. Olsson i arbeten som 

Den unge Snoilsky (1941) och Carl Snoilsky (1981). Om C.D. af Wirsén har A. Kjellén 

skrivit: Bakom den officiella fasaden. En studie över Carl David af Wirséns personlighet 

(1979). 

Det moderna genombrottet 

Allmänt 

En tidsöversikt ger Signums svenska kulturhistoria. Det moderna genombrottet, red. J. 

Christensson, (2008). 

Om litteraturen, se G. Ahlström, Det moderna genombrottet (1947), K.-E. Lundevalls 

Från åttital till nittital (1953), idéhistoriska aspekter ger M. Johnsson i sin avhandling 

om Geijerstam, En åttitalist (1934) och S. Björck i sitt arbete Heidenstam och sekelskiftets 

Sverige (1946). En central motivkrets och litterär roll i epokens diktning studeras 

av T. Stenström i Den ensamme (1961). Aspekter på epoken ger också G. Brandells 

Vid seklets källor (1961). Se även P.A. Tjäders avhandling ”Det unga Sverige”. Åttitalsrörelse 

och genombrottsepok (1982). Aspekter på nittitalsdiktarna ger volymen Nittitalister 

i 80-talsperspektiv (1986) i redaktion av T. Althén och V. Edström. Skedets symbolistiska 

underströmmar belyses av Chr. Sjöblad i hennes avhandling Baudelaires väg 

till Sverige (1975). En studie i det litterära klimatet i 1900-talets inledningsskede är 

Chr. Jacobssons På väg mot tiotalet (1961). G. Michanek har skrivit en monografi om 

Oskar II (1979), som ger information om denna epok. Bokförlags- och bokhandelshistoria 

återfinns i K.O. Bonniers, S. Rinmans samt Svedjedals tidigare omnämnda 

arbeten. Sveriges Författareförenings bildande och fortsatta arbete från 1893 till 

1968 har skildrats av B. Julén i Att skriva och ändå leva (1968). 

Central tidningshistoria förmedlas i I. Andersson m.fl. Svenska Dagbladets historia 

1–2 (1960–65) och i S. Hadenius, J.-O. Seveborg och L. Weibull, Socialdemokratisk 

press och presspolitik 1899–1909 (1968). Epokens litteraturvetenskap belyses i C. Fehrman, 

Forskning i förvandling. Män och metoder i svensk litteraturvetenskap (1972). Hans 

Larssons estetik har ägnats en avhandling av R. Ekner: Hans Larsson om poesi (1962). 

Se även T. Gårdlunds monografi om Knut Wicksell (1956) och N. Beyers om Bengt 

Lidforss (1968, ny uppl. 1987). J. Mjöbergs De sökte sanningen (1977), behandlar tidens 

konstnärsroman, för svenskt vidkommande Strindbergs Röda Rummet, liksom 


C. Svenssons Åttiotalet och konstnärsromanen (1985). Epokens proletärdiktning skildras 

i A. Uhléns Arbetardiktningens pionjärperiod 1885–1909 (1964, ny uppl. 1978). Om 

K.G. Ossiannilsson och arbetarrörelsen har M. Lehtilä-Olsson skrivit en avhandling 

(1982). 

Från teaterhistorisk horisont är G.M. Bergmans Den moderna teaterns genombrott 

1890–1925 (1966) central. L. Nylanders Prosadikt och modernitet (1990) ger viktiga 

aspekter på epokens prosadikt, främst Vilhelm Ekelunds. Se även M. Wirmarks Noras 

systrar. Nordisk dramatik och teater 1879–99 (2000). 

Se även C. Ahlunds Medusas huvud. Dekadensens tematik i svensk sekelskiftesprosa 

(1994) samt E. Heggestads En bättre och lyckligare värld. Kvinnliga författares utopiska 

visioner 1850–1950 (2003). 

August Strindberg 

Strindbergs Samlade skrifter finns utgivna i 55 band av J. Landquist (1912–20). En ny 

modern och fullständig nationalupplaga av hans arbeten, som utgår från manuskripten, 

är sedan 1981 under edition och beräknas omfatta 72 volymer samt lika många 

textkritiska kommentarer i elektronisk form. Språkbanken har skapat databaser och 

gjort materialet digitalt sökbart. Strindbergs brev föreligger i en utgåva om cirka 

10 000 brev, samlade i 22 volymer utgivna av Strindbergssällskapet. 

Litteraturen om Strindberg är oerhört rik. Om Strindbergs liv och verk, se M. 

Lamms monografi i två delar (ny reviderad uppl. 1948, ny utg. 1986). Senare biografiska 

arbeten är O. Lagercrantz monografi (1979, ny utg. 2007), ett av G. Brandell 

1983 påbörjat arbete i fyra delar, samt M. Meyers engelskspråkiga biografi (1985, 

1987). Andra arbeten av biografiskt och psykologiskt värde är A. Hagstens Den 

unge Strindberg 1–2 (1951), T. Eklunds Tjänstekvinnans son (1948) och G. Brandells 

Strindbergs Infernokris (1950). Av idéhistoriskt intresse är S.-G. Edquists Samhällets 

fiende. En studie i Strindbergs anarkism till och med Tjänstekvinnans son (1961), U. Boethius 

Strindberg och kvinnofrågan (1969), H. Lindströms Hjärnornas kamp. Psykologiska 

idéer och motiv i Strindbergs åttitalsdiktning (1952) och G. Stockenströms Ismael 

i öknen. Strindberg som mystiker (1972). Litterära studier är K.-Å. Kärnells Strindbergs 

bildspråk (1962), B. Westins Strindberg, sagan och skriften (1998), G. Olléns Strindbergs 

dramatik (ny uppl. 1982) och densammes Strindbergs 1900-talslyrik (1941) samt C.R. 

Smedmarks Mäster Olof och Röda Rummet (1952). 

Litterära specialstudier är B. Liljestrands Strindbergs Mäster Olof-dramer (1980), 

L. Josephsons Strindbergs drama Fröken Julie (1965), L. Dahlbäcks Strindbergs 


Hemsöborna (1974), E.O. Johannessons The Novels of August Strindberg (1968), H. 

Müsseners August Strindberg: ”Ein Traumspiel” (1965), R. Barcks Strindbergs drömspelsteknik 

– i drama och teater (1981), E. Törnqvists Strindbergian Drama (1982), H. 

Carlssons Strindberg och myterna (1979) och B. Ståhle Sjönells Strindbergs Taklagsöl 

– ett prosaexperiment (1986), M. Wirmarks båda arbeten Den kluvna scenen. Kvinnor 

i Strindbergs dramatik (1988) och Kampen med döden. En studie över Strindbergs Dödsdansen 

(1989), samt W. Berendsohns August Strindbergs skärgårds- och Stockholmsskildringar 

(1962). Om dramatiken har E. Törnqvist även skrivit Strindberg’s The ghost 

sonata. From text to performance (2000), Det talade ordet. Om Strindbergs dramadialog 

(2001) samt Strindberg som TV-dramatiker (2004). Se även F. Marker och L.L. Markers 

Strindberg and modernist theatre. Post-Inferno drama on the stage (2002). Se även 

U. Olssons Levande död. Studier i Strindbergs prosa (1996) samt H.G Ekmans Villornas 

värld. Studier i Strindbergs kammarspel (1997). En receptionshistorisk studie föreligger 

i S. Ahlströms Strindbergs erövring av Paris (1956). Om Strindbergs bibliotek har 

H. Lindström skrivit ett verk i två delar, Strindberg och böckerna (1977, 1990). Om 

Strindbergs relation till måleriet finns en avhandling av G. Söderström. Strindberg 

och målarkonsten (1972), vidare praktverket Strindbergs måleri (1972), i redaktion av 

T.M. Schmidt. Om Strindberg som brevskrivare har K. Dahlbäck skrivit en studie: 

Ändå tycks allt vara osagt (1994). Om Strindbergs brev till dottern, se B. Meidals God 

dag, mitt barn! Berättelsen om August Strindberg, Harriet Bosse och deras dotter Anne- 

Marie (2003). Debattinlägg och kommentarer i Strindbergsfejden har utgivits av H. 

Järv i Strindbergsfejden (1968). En avhandling om Strindberg och Strindbergsfejden 

har skrivits av B. Meidal, Från profet till folktribun (1982). Dessutom föreligger ett 

stort antal uppsatsvolymer om Strindbergs verk, t.ex. Perspektiv på Röda Rummet 

(1971) och Perspektiv på Fröken Julie (1972). Ett Strindbergslexikon har utgivits av K.- 

Å. Kärnell (1969). Strindbergssällskapet utger regelbundet Meddelanden, som innehåller 

uppsatser och notiser av värde. Även den utländska litteraturen om Strindberg 

är omfattande. Utöver arbeten, som nämnts i det föregående, kan anföras B. Steenes 

August Strindberg. An introduction to his major works (1982. Om Strindberg i ett genusteoretiskt 

perspektiv se M. Fahlgrens Kvinnans ekvation. Kön, makt och rationalitet 

i Strindbergs författarskap (1994) samt antologin Det gäckande könet. Strindberg och 

genusteori, red. A. Cavallin & A. Westerståhl Stenport (2006). 

Doktorsavhandlingar som publicerats om Strindberg sedan 1996 är E. Szalczers 

Strindberg’s cosmic theatre. Theosophical impact and the theatrical metaphor (1997), J.L. 

Austins Intima teatern and the formations of theatrical modernity in Sweden (1997), K. 

Tidströms Cette fameuse Sonate des spectres. Une pièce de chambre d’August Strindberg 

en France. Traduction et réception (1999), C.J. Mitchells The proto-feminist construction 

of gender in August Strindberg’s pre-Inferno plays (1999), J. Spens “I musernas 


idé”. En essä om Strindbergs “fula” poesi omkring 1883 (2000), S. Norrmans Jag ser 

din musik. Musik som uttrycksmedel i August Strindbergs prosa (2000), M.M. Roys August 

Strindberg’s perversions. On the science, sin and scandal of homosexuality in August 

Strindberg’s works (2001), S.O. Ullströms Likt och olikt. Strindbergsbildens förvandlingar 

i gymnasiet (2002), S.M. Petris ”Blås upp vind och gunga bölja–”. August Strindbergs 

sagospel Lycko-Pers resa, Himmelrikets nycklar, Abu Casems tofflor. Sago- och sägenmotiv, 

narrativa grundmönster och mytisk initiationssymbolik (2003), J.-U. Hongs Creating 

theatrical dreams. A Taoist approach to Molander’s, Bergman’s and Wilson’s productions of 

Strindberg’s A dream play (2003), A. Westerståhl Stenports Making space. Stockholm, 

Paris, and the urban prose of Strindberg and his contemporaries (2004), L. Gröndahls 

Experiences in theatrical spaces. Five scenographies of Miss Julie (2005), S. Ericsons Två 

drömspel. Från Strindbergs modernism till Potters television (2004), P. Stounbjergs Uro 

og urenhed. Studier i Strindbergs selvbiografiske prosa (2005), M. Cedergrens L’ecriture 

biblique de Strindberg. Étude textuelle des citations bibliques dans Inferno, Legendes et Jacob 

(2005), F. Heeschs Strindberg in der Oper. August Strindbergs Opernpoetik und die 

Rezeption seiner Texte in der Opernproduktion bis 1930 (2006), S. Ekblads Författaren. 

En studie i litteraturvetenskaplig argumentation med analyser av August Strindbergs I 

havsbandet som exempel (2006), L. von Bergens Nordisk teater i Montevideo. Kontextrelaterad 

reception av Henrik Ibsen och August Strindberg (2006), V. Hockenjos Picturing 

dissolving views. August Strindberg and the visual media of his age (2007), A.S. Lönngrens 

Att röra en värld. En queerteoretisk analys av erotiska trianglar i sex verk av August 

Strindberg (2007), H. Sabzevaris Varför tiger du? Expositionen i sju enaktare av August 

Strindberg (2007), A.Regnells Att se stjärnor på ljusa dagen. Förvandling och försoning i 

August Strindbergs En blå bok (2009), H. Johnssons Strindberg och skräcken. Skräckmotiv 

och identitetstematik i August Strindbergs författarskap (2009). 

Victoria Benedictsson 

Samlade skrifter utgavs i sju band av A. Lundegård 1918–20, någon modern vetenskaplig 

edition föreligger inte. Däremot finns Victoria Benedictssons Stora Boken 

i modern utgåva, redigerad av Chr. Sjöblad (1978–85). Se även Ord på liv och död. 

Kortprosa, drama, dagbok, Victoria Benedictsson, under red. av E. Witt-Brattström 

och med inledning av H. Engdahl (2008). Biografiska arbeten om Victoria Benedictsson 

är F. Bööks monografi från 1950, K.E. Rosengrens korta biografi från 1965 

och M. Sjögrens populärt hållna levnadsteckning Rep utan knutar (1979). Om hennes 

litterära verk se S. Linders Ernst Ahlgren i hennes romaner (1930). En feministiskt 

inriktad framställning om hennes ideologi och estetik finns i danskan J. Lundbo 

Levys bok Dobbeltblikket (1980, även svensk utgåva, Den dubbla blicken, 1982). Se även 

M. Norrmans avhandling I livets hand. En studie i Victoria Benedictssons religiösa föreställningsvärld 

(1978). 


Senare studier är G. Claesson Pippings avhandling Könet som läsanvisning. George 

Eliot och Victoria Benedictsson i det svenska 1880-talet. En receptionsstudie (1993), I. 

Primanders avhandling Den auktoritativa texten. Studier i Victoria Benedictssons författarskap 

(1993), B. Holms Victoria Benedictsson (2007, ny utg. 2008), N. Björks avhandling, 

Fria själar. Ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson (2008) samt L. 

Larssons Hennes döda kropp. Victoria Benedictssons arkiv och författarskap (2008). 

Ola Hansson 

Någon modern utgåva av Ola Hanssons verk finns inte, Samlade skrifter trycktes 

1919–22 i 17 band i en otillfredsställande edition. Efterlämnade skrifter i urval utgavs 

av Hj. Gullberg i fem band (1928–31). Brevväxlingen mellan Ola Hansson 

och Strindberg finns utgiven 1938. Framställningar av monografityp finns av S. 

Ahlström (1958) och A. Österling (1966). Litterära studier föreligger i avhandlingar 

som E. Ekelunds Ola Hanssons ungdomsdiktning (1930), H. Levanders Sensitiva amorosa 

(1944) och I. Holms Ola Hansson. En studie i åttitalsromantik (1957). En receptionshistorisk 

avhandling, omspännande åren 1890–93, finns i A. Widells Ola Hansson 

i Tyskland (1979). 

Se även I. Månesköld-Öbergs avhandling Att spegla tiden – eller forma den. Ola Hanssons 

introduktion av nordisk litteratur i Tyskland 1889–1895 (1984) samt hennes Ola 

Hanssons livsdikt. Om mottagandet i Sverige och det sena författarskapet (1998), R. Humes 

avhandling The German literary achievements of Ola Hansson 1888–1893 (2002), 

och E. Witt-Brattströms Dekadensens kön. Ola Hansson och Laura Marholm (2007, ny 

utg. 2009). 

80-talister 

Litteraturen om de övriga åttiotalisterna är relativt sparsam. En avhandling har ägnats 

Gustaf af Geijerstam av M. Johnson (1934). Tor Hedberg har varit föremål för 

en monografi av H. Ahlenius (1935). Se även Det moderna genombrottets dramer. Fem 

analyser, red. Y. Leffler (2004, 2007) samt hennes Det moderna genombrottets prosa 

(2005). En avhandling om Anne Charlotte Leffler är M. Sylvans Anne Charlotte Leffler. 

En kvinna finner sin väg (1984), se även M. Lagerströms avhandling Dramatisk 

teknik och könsideologi. Anne Charlotte Lefflers tidiga kärleks- och äktenskapsdramatik 

(1999). År 1993 utkom en avhandling om Stella Kleve: B. Neys Bortom berättelserna. 

Stella Kleve – Mathilda Malling. Se även I. Nordin-Hennels, Dömd och glömd. En 

studie i Alfhild Agrells liv och dikt (1981), E. Heggestads avhandling Fången och fri. 

1880-talets svenska kvinnliga författare om hemmet, yrkeslivet och konstnärskapet (1991), 


samt D. Gedins avhandling: Fältets herrar. Framväxten av en modern författarroll: 

artonhundraåttiotalet (2004). 

Verner von Heidenstam 

Heidenstams Samlade verk finns utgivna av K. Bang och F. Böök i 23 band (1943- 

44). En brevutgåva (i urval) härrör från 1949. Brev 1884–1890: Verner von Heidenstam, 

August Strindberg, kommentarer av G. Fröberg, med en inledning av 

M. von Platen (1999). Om Heidenstam, se P.I. Gedins Verner von Heidenstam. Ett 

liv (2006, ut utg. 2007). Ett centralt verk är F. Bööks monografi i två band från 

1945–46 (ny reviderad och förkortad uppl. 1959). Andra arbeten är H. Kamras Den 

unge Heidenstam (1942), S. Björcks nämnda Heidenstam och sekelskiftets Sverige (1946) 

och densammes Verner von Heidenstam (1947, ny uppl. 1964). En motivstudie med 

psykologisk inriktning är G. Axbergers Diktaren och elden (1959). En studie över 

Heidenstams politiska roll fr.o.m. Strindbergsfejden och framåt har skrivits av J. 

Stenkvist i Nationalskalden. Heidenstam och politiken från och med 1909 (1982). Senare 

avhandlingar är B. Olléns Heidenstam som barnboksförfattare (1992), som behandlar 

Svenskarna och deras hövdingar, S. Lovéns Skuggornas rike (1993), som studerar den 

mytiska tematiken i Heidenstams diktning, samt G. Fröbergs ”Inifrån det svenska” 

(1994), som är en monografi över romanen Folke Filbyter, A. Nybloms Ryktbarhetens 

ansikte. Verner von Heidenstam, medierna och personkulten i sekelskiftets Sverige (2008), 

S. Järnegards ”En konstnärs rätta namn det är hans verk”. Orienten, pilgrimen och den 

svenska poesin i Verner von Heidenstams Vallfart och vandringsår (2009). 

Se även I. Larssons avhandling Text och tolkning i svenska författarbiografier. Elin 

Wägners Selma Lagerlöf, Elisabeth Tykessons Atterbom och Fredrik Bööks Verner von Heidenstam 

(2003), P. Rydéns Verner & Oscar. En kärlekshistoria: Heidenstam och Levertin 

1888–1906 (2006) samt C. Sarrimos Heidenstams harem (2008). 

Oscar Levertin och Ernst Josephson 

Levertins Samlade skrifter finns utgivna i 24 band 1907–11. Se även Kritisk prosa. 1 

och 2, Oscar Levertin, i urval och med inledning av U. Linde samt under redaktion 

av P. Rydén (2007). Monografier har skrivits av W. Söderhjelm (1914–17), H. Ahlenius 

(1934) och F. Böök (1944). En avhandling som behandlar Levertins lyrik har 

skrivits av C. Fehrman (1945). Biografiska aspekter ger B. Juléns avhandling Hjärtats 

landsflykt (1962). Litteraturkritikern Levertin har behandlats i två utförliga arbeten 

av P. Rydén: En kritikers väg (1974), som sträcker sig fram till 1896, och En kritikers 

värderingar (1977). Se även H. Dackensbergs avhandling Oscar Levertin som konsthistoriker 

(1994), A. Krummachers avhandling Stadt als ambivalenter Raum im Werk 


Oscar Levertins (2003), Rydéns nämnda Verner & Oscar (2006) samt N. Shachars 

Blodseld och nordisk längtan. Oscar Levertin och hans tid (2006). 

Litteraturen om Ernst Josephson är i huvudsak konsthistorisk. E. Blomberg har 

skrivit en stor monografi 1–3 (1951–59). 

Gustaf Fröding 

Frödings Samlade skrifter har utgivits i 16 band med kommentarer av R. G:son Berg 

(1917–22). Hans Brev föreligger i en modern edition i två band (1981–82), utgivna 

och kommenterade av G. Michanek och I. Rosenblad. Se även Eva Jonssons avhandling 

Hospitaltidens lyrik. Textkritisk edition av Gustaf Frödings lyriska produktion dec. 

1898 – mars 1905, med inledning och kommentarer (2002), samt Dikter från hospitalet, 

Gustaf Fröding, utgivna med inledning och kommentarer av E. Jonsson (2005). 

J. Landquist har skrivit en monografi från 1956 och H. Olssons från 1950, den senare 

är biografiskt inriktad och sträcker sig fram till början av 1890-talet. H. Olsson 

har också i ett senare arbete, Vinlövsranka och hagtornskrans (1970), gett aspekter på 

den senare Fröding. Frödingsminnen har delgivits av M. Hellberg (1925, ny uppl. 

1980), av S. Fröding (1953) och C. Fröding (1960, ny utg. 2007) och förtecknas av 

G. Michanek i en volym (1960). Michanek har också skrivit arbeten som Fröding och 

Ida Bäckman (1955), Skalden och sköterskan. En bok om Gustaf Fröding och Signe Trotzig 

(1973), samt Fröding själv. Så såg han på sig själv, sin dikt och sin samtid (2002). Se även 

S. Bergstens Gustaf Fröding (1999, ny utg. 2002) samt J. Cullbergs Gustaf Fröding och 

kärleken. En psykologisk och psykiatrisk studie (2004, ny utg. 2006). 

Litterära specialstudier är bl.a. O. Holmbergs Frödings mystik (1921), A. Munthes 

Frödings sociala diktning (1929) och G. Michaneks avhandling En morgondröm (1962). 

Gustaf Fröding-sällskapet utger sedan 1970 en utmärkt skriftserie, som omspänner 

uppsatsvolymer likaväl som de ovan nämnda brevutgåvorna. I den ingår också 

en Fröding-bibliografi, upprättad av I. Rosenblad och J. Szczepanski (1978), och 

en förteckning Litteratur om Gustaf Fröding, sammanställd av J. Szczepanski, samt 

G. Michaneks uppsatsvolym Från Frödings värld (1992), som bl.a. trycker Frödings 

sjukjournal. Se även E. Zilléns avhandling Den lekande Fröding. En författarskapsstudie 

(2001) samt K. Warmlands Den sorgsne skrattarn. En bok om Frödings dikter (2001). 

Erik Axel Karlfeldt 

Ingen samlad vetenskaplig utgåva av Karlfeldts verk föreligger. Se Till bönder och 

till lärde män. Erik Axel Karlfeldts tal, urval och kommentarer: C. Åsberg, inledning: 

K. Johannesson (2004), samt Samlade dikter, Erik Axel Karlfeldt, med kommentarer 

av Johan Stenström (2001, 2002). Om Karlfeldt se C. von Sydows Jag ville ha 


sagt dig det ömmaste ord. Kärleken mellan Gerda och Erik Axel Karlfeldt (1999) samt S. 

Bergstens Karlfeldt. Dikt och liv (2005). Essäistiska studier har gjort av T. Fogelqvist 

(1940) och O. Lagercrantz (Jungfrun och demonerna, 1938). En central litterär studie 

är J. Mjöbergs Det folkliga och det förgångna i Karlfeldts lyrik (1945), se även hans 

Många maskers man. Vad dikterna berättar om Karlfeldt (1997). Bland senare verk se 

K.-L. Hildemans Sub luna och andra Karlfeldtsessäer (1966) samt hans En löskekarl 

(1977), som belyser den unge Karlfeldt. En mångsidig volym är Karlfeldt, synpunkter 

och värderingar (1971), redigerad av M. Banck, liksom analysvolymen Karlfeldtdikter 

(1972) och uppsatsvolymerna På Karlfeldts vägar 1–2 (1981–82). Dessa volymer 

liksom andra av ovanstående verk ingår i Karlfeldt-samfundets skriftserie, där man 

också finner studier i Karlfeldts växtmotiv (av Th. Thunman, 1979) och över Karlfeldt 

och första världskriget (av Th. Palmlund, 1980), samt över Karlfeldts betydelse 

för 1900-talets diktare (red. J. Mjöberg, 1992 och 1993). Se även K.I. Hildemans 

Karlfeldt före Karlfeldt (1995), I. Fries Karlfeldt och dalmålarna (1996) samt Mellan 

myrten och rönn. Tolv texter om Erik Axel Karlfeldt, red. H. Landberg (1998). 

En bok med förklaringar och kommentarer till Karlfeldts dikter har utgivits av K. 

Wennerberg (Vårgiga och hösthorn, 1944, ny omarb. upplaga 1977). Dessutom finns 

en Karlfeldtbibliografi av N. Afzelius och A. Bergstrand (1974). 

Selma Lagerlöf 

Skrifter av Selma Lagerlöf utkom 1933 i tolv band, någon modern vetenskaplig edition 

existerar ännu inte men förberedelser pågår. Brev i urval har utgivits av Y. Toijer-Nilsson 

i två band (1967–69). En bibliografi över Selma Lagerlöfs originalskrifter 

har upprättats av N. Afzelius och E. Andersson (1975). Se även Mammas Selma. 

Selma Lagerlöfs brev till modern, redigering och kommentarer av Y. Toijer-Nilsson 

(1998), En riktig författarhustru. Selma Lagerlöf skriver till Valborg Olander, urval och 

kommentarer av Y. Toijer-Nilsson (2006), samt Du lär mig att bli fri. Selma Lagerlöf 

skriver till Sophie Elkan, urval och kommentarer av Y. Toijer-Nilsson (2008). 

I den rikhaltiga Selma Lagerlöf-litteraturen är E. Wägners monografi i två delar 

(1942–43) en omfattande biografi. Se även V. Edströms Selma Lagerlöf (1987, 2003) 

och hennes Selma Lagerlöf. Livets vågspel (2002), samt E.H. Ulvros Sophie Elkan. Hennes 

liv och vänskapen med Selma Lagerlöf (2001, 2003). Inom studiet av Lagerlöfs litterära 

arbeten intar V. Edströms Selma Lagerlöfs litterära profil (1986, ny utg. 2003) en 

rangplats, liksom hennes avhandling om berättarkonsten i Gösta Berlings saga. Livets 

stigar (1960). Flera studier av enskilda verk och berättartekniska aspekter har gjorts: 

G. Ahlströms Den underbara resan (ny uppl. 1958), som handlar om berättelsen om 

Nils Holgersson, E. Lagerroths Landskap och natur i Gösta Berlings saga (1958), Selma 


Lagerlöf och Bohuslän (1963) och Selma Lagerlöfs Jerusalem (1966) och U.-B. Lagerroths 

Körkarlen och Bannlyst (1963). Andra verk är B. Eks Selma Lagerlöf efter Gösta 

Berlings saga (1951), G. Weidels Helgon och gengångare (1964) och N. Afzelius Selma 

Lagerlöf – den förargelseväckande (1969). B. Holms Selma Lagerlöf och ursprungets roman 

(1984) är en feministiskt inriktad, såväl berättarteknisk som psykoanalytisk studie. 

Avhandlingar om Lagerlöf och hennes verk som skrivits sedan 1990 är: H. Wivels 

Selma Lagerlöf og biografien. Tillæg til Snedronningen. En bog om Selma Lagerlöfs kærlighed 

(1991), U. Torpes Orden och jorden. En studie i Selma Lagerlöfs roman Liljecronas 

hem (1992), S. A. Bergmanns Getabock och gravlilja. Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen 

som konstnärlig text (1997), J. L Madlers The literary response of German-language 

authors to Selma Lagerlöf (1998), E. Segerbergs Nostalgia, narrative, and modernity in 

Swedish silent cinema (1999), E. Ann de Nomas Multiple melodrama. The making and 

remaking of three Selma Lagerlöf narratives in the silent era and the 1940s (2000), A. Nix 

Das Kind des Jahrhunderts im Jahrhundert des Kindes. Zur Entstehung der phantastischen 

Erzählung in der schwedischen Kinderliteratur (2000), L. Stenbergs En genialisk lek. Kritik 

och överskridande i Selma Lagerlöfs tidiga författarskap (2001), I. Desmits En underbar 

färd på språkets vingar. Selma Lagerlöfs Nils Holgersson i tysk och nederländsk översättning/bearbetning 

(2001), Brandby-Cösters Att uppfatta allt mänskligt. Underströmmar 

av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap (2001), M. Karlssons Känslans 

röst. Det melodramatiska i Selma Lagerlöfs romankonst (2002), J. Bergenmars Förvildade 

hjärtan. Livets estetik och berättandets etik i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga (2003), 

A. Nordlunds Selma Lagerlöfs underbara resa genom den svenska litteraturhistorien 

1891–1996 (2005), E. Erlandssons Hammargrens Från alpromantik till hembygdsromantik. 

Natursynen i Sverige från 1885 till 1915, speglad i Svenska turistföreningens årsskrifter 

och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (2006), K. Bonneviers Behind 

straight curtains. Towards a queer feminist theory of architecture (2007), A. Bolins Röstens 

anatomi. Läsningar av politik i Elin Wägners Silverforsen, Selma Lagerlöfs Löwensköldtrilogi 

och Klara Johansons Tidevarvskåserier (2008). 

Selma Lagerlöf-sällskapet utger regelbundet en skriftserie, vars volymer innehåller 

ett stort antal uppsatser. Se även L. Wolffs Att möta sina domare. Selma Lagerlöfs väg 

till Gösta Berlings saga och bokens mottagande (2000) samt I Selma Lagerlöfs värld. Fjorton 

uppsatser, red. M. Karlsson och L. Vinge (2004). 

Hjalmar Söderberg 

Hjalmar Söderbergs Skrifter I–X utgavs 1943 med kommentarer av T. Söderberg 

och H. Friedländer och 1977–78 med kommentarer av T. Söderberg och H. Le- 


vander samt förord av P. Wästberg. Hans brevväxling med Bo Bergman har utgivits 

i Kära Hjalle Kära Bo (1969) av P. Wästberg. En Hjalmar Söderberg-bibliografi har 

sammanställts av H. Friedländer (1944). 

En stor biografi föreligger genom B. Holmbäcks Hjalmar Söderberg – ett författarliv 

(1988). En minnesteckning har skrivits av B. Bergman (1951). Tidiga avhandlingar 

är S. Reins Hjalmar Söderbergs Gertrud (1962) och B. Holmbäcks Det lekfulla allvaret 

(1969), som behandlar Den allvarsamma leken. Om Söderbergs Historietter har R. Ekner 

skrivit i sin essäsamling En sällsam gemenskap (1967) och P. Cassirer Stilen i Hjalmar 

Söderbergs Historietter (1970). Senare avhandlingar är T. Olofssons Frigörelse eller 

sammanbrott. Stephan Daedalus, Martin Birck och psykologin (1981), som sammanställer 

James Joyce och Söderberg och studerar romanformen i Martin Bircks ungdom, 

B. Sundbergs Sanningen, myterna och intressenas spel (1981), som belyser Söderbergs 

utveckling fr.o.m. Hjärtats oro, samt L. Ljungbergs Alltför mänsklig. Om Hjalmar 

Söderbergs kristendomskritik (1982). S. Lagerstedt har skrivit ett arbete om Hjalmar 

Söderberg och religionen (1982). 

Se även Den mångsidige Stockholmsflanören. Perspektiv på Hjalmar Söderbergs debutroman 

Förvillelser, red. B. Holmbäck (1995), E. Balzamos Den engagerade skeptikern. 

Hjalmar Söderberg och politiken (2001), M. Ciaravolos En ungdomsvän från Sverige. Om 

mottagandet av Hjalmar Söderbergs verk i Finland 1895–1920 (2001), samt N.O. Sjöstrands 

Viljans frihet och mordets frestelse. Iakttagelser angående Doktor Glas (2003). 

Se även Hjalmar Söderbergsällskapets skriftserie. 

Per Hallström och Albert Engström 

Om Per Hallström har R. Arvidsson skrivit en avhandling: Den unge Per Hallström. 

Lyriskt åttital (1969). Ett äldre arbete är H. Gullbergs Berättarkonst och stil i Per Hallströms 

prosa (1939). Se även C. Svenssons avhandling Åttitalet och konstnärsromanen 

(1985). 

Albert Engströms Skrifter 1–28 utkom i nationalupplaga 1939–41, i övrigt ett flertal 

utgåvor av varierande omfattning. Om Engström har H. Lång skrivit Den unge 

Albert Engström (1959) och avhandlingen Kolingen och hans fäder. Om internationell 

vagabondkomik och Albert Engström (1966). 

Vilhelm Ekelund 

Ingen vetenskaplig edition av Vilhelm Ekelunds samlade verk föreligger ännu. En 

brevutgåva i två band har dock ombesörjts av Vilhelm Ekelund-samfundet 1968–70 


under redaktion av N.G. Valdén och A. Werin. Samfundet har också svarat för ett 

antal posthuma utgåvor och nytryck samt en samlingsvolym Ekelundsstudier 1912–76 

(1976). 

Om Ekelund se A. Werins monografi i två band (1960–61). Aspekter på Ekelunds 

liv och verk läggs också av K.A. Svensson i Vilhelm Ekelund. Moralisten – kulturkritikern 

(1946) och Vilhelm Ekelund i samtal och brev 1922–49 (1958). Avhandlingar om 

Ekelund: P. Naerts från stilistiksynpunkt Stilen i Vilhelm Ekelunds essäer och aforismer 

(1949), N.G. Valdéns Grekiska termer hos Vilhelm Ekelund (1961) – densamme har 

också skrivit Inledning till Vilhelm Ekelund (1965), S. Lindqvists Dagbok och diktverk 

(1966), som framför allt behandlar Nordiskt och klassiskt, P.E. Ljungs Vilhelm Ekelund 

och den problematiska diktarrollen (1980) samt E.-B. Ståhls Vilhelm Ekelunds estetiska 

mysticism (1984), som fokuserar Ekelunds lyrik. En metrisk studie i Ekelunds lyrik 

har E. Norrlind Lilja gjort i sin avhandling Studier i svensk fri vers (1981). R. Ekman 

har undersökt frågan Vilhelm Ekelund och Nietzsche (1951), H. Elovsson frågan 

”Vilhelm Ekelund och Rousseau” (i VSLÅ 1966–68). I personlig, essäistik form om 

Ekelund, framför allt aforistikern Ekelund, se C.-E. af Geijerstams Det personliga 

experimentet (1963) . 

Se även A. Olssons Ekelunds hunger (1995), Den största lyckan. En bok till Vilhelm Ekelund, 

red. P.E. Ljung och H. Nilsson (1999), Ett nytt språk. Essäer om ord och begrepp 

hos Vilhelm Ekelund, red. I. Schaar (2002) samt Drömmens vin, ordets blod. Tolv föredrag 

om Vilhelm Ekelunds lyrik, red. P.E. Ljung, (2004). 

Bo Bergman och Anders Österling 

Bo Bergmans verk finns inte heller utgivna i vetenskaplig edition. Hans brevväxling 

med Hjalmar Söderberg, se under Söderberg. Se även Vårfrost. Poesi och prosa 

1903–1967, Bo Bergman, under redaktion av och med inledning av P. Wästberg 

(2005). En avhandling har skrivits om Bo Bergman: I Gavelius Renvik, Bo Bergmans 

tidigare lyrik (1966), se även hennes Känt och okänt i Bo Bergmans poesi (1988). Äldre 

monografier föreligger av S. Linder (1940) och S. Arvidsson (1945), en senare minnesteckning 

av K. Asplund: Bo Bergman. Människan och diktaren (1970). B. Liljenberg 

svarar för Bo Bergman. De sista åren (1981). 

Anders Österlings verk finns inte heller i vetenskaplig edition. Däremot finns en 

bibliografi, upprättad av S. Colliander, T. Tottie och U. Willers (1939, 44, 64, 74). 

En stilstudie finns i S. Engdahls Anders Österlings ungdomslyrik (1942). Österlings insats 

som kritiker har bl.a. belysts av B. Julén i Svenska Dagbladets historia 2 (1965). Se 

även K. Österlings Skribentens landskap. Anders Österling och hans närmsta krets (1996), 


samt J. Lundbergs En evighet i rummets former gjuten. Dekadenta och symbolistiska inslag 

i Sven Lidmans, Anders Österlings och Sigfrid Siwertz lyrik 1904–1907 (2000). 

Ellen Key 

En modern Ellen Key-utgåva saknas. En liten urvalsvolym, Hemmets århundrade, 

utgavs 1976 med inledning av R. Ambjörnsson. 

Arbeten om Ellen Key har bl.a. skrivits av A. Forsström (1949 och 1963). En idéhistorisk 

aspekt lägger U. Wittrock i sin avhandling Ellen Keys väg från kristendom 

till livstro (1953), om ”Ellen Key och nittiotalets kulturdebatt” har han skrivit en 

uppsats i S 1967. R. Ambjörnsson belyser Ellen Keys kvinnouppfattning till och med 

1896 i avhandlingen Samhällsmodern (stencil 1974). T. Lengborn har som avhandling 

skrivit En studie i Ellen Keys pedagogiska tänkande främst med utgångspunkt från 

”Barnets århundrade” (1976). En kvinnohistorisk behandling ges i B. Losmans Kamp 

för ett nytt kvinnoliv (1980). En litteraturhistorisk aspekt lägger R. Ekner i uppsatsen 

”Rilke, Ellen Key och Sverige” (S 1965). 

Senare avhandlingar om Key är: G. Skölds Från moder till samhällsvarelse. Vardagskvinnor 

och kvinnovardag från femtiotal till nittiotal i familjetidningen Året runt (1998), 

F. Lagergrens På andra sidan välfärdsstaten. En studie i politiska idéers betydelse (1999), 

K. Hägglunds Ester Boman, Tyringe helpension och teatern. Drama på en reformpedagogisk 

flickskola 1909–1936 (2001), T. Lengborns Ellen Key och det skönas värld. Estetiska, 

konstpedagogiska och religiösa utvecklingslinjer (2002), och C. Lindéns Om kärlek. Litteratur, 

sexualitet och politik hos Ellen Key (2002). 

Se även I. Sanners Den segrande eros. Kärleksföreställningar från Emanuel Swedenborg 

till Poul Bjerre (2003) samt M. Grams Ellen Key om böcker och läsning. En studie (2008). 

Barn och ungdomslitteratur 

Beträffande barn– och ungdomslitteraturen under epoken, se även tidigare rubriker 

om barnlitteratur. Se även tidigare nämnda arbete av E. von Zweigbergk (1965). G. 

Klingberg har skrivit arbetet Sekelskiftets barnbokssyn och Barnbiblioteket Saga (1966). 

Av S.U. Palme föreligger Några anteckningar ur de svenska barntidningarnas historia 

(1963), av S.H. Wranér I Sagas tjänst (1966). En stilhistorisk och textrelaterad analys 

av illustrationerna i de äldsta volymerna i barnbiblioteket Saga har gjorts av U. 

Bergstrand i avhandlingen Från Prins Hatt till Gulliver (1982) som även behandlat 

bilderbokens historia i Europa (1996). Barnvisans blomstring kring sekelskiftet, dess 

bakgrund, genrer och motiv, belyses av F. Zetterholm i Barnvisan i Sverige (1969). 

Konsthistorikern M. Rossholms Sagan i nordisk sekelskifteskonst (1974) har ett litte- 


aturhistoriskt intresse. En kvantitativ analys av barn– och ungdomslitteraturen har 

gjorts av S. Mählqvist i Böcker för svenska barn 1870–1950 (1977). I sin avhandling 

Gurli Linders barnbokskritik (1977) har L. Kåreland givit en översikt över den svenska 

barnbokskritikens framväxt. Se även S. Svenssons Läsning för folkets barn. Folkskolans 

Barntidning och dess förlag 1892–1914 (1983) samt L. Kårelands Möte med barnboken. 

Linjer och utveckling i svensk barn– och ungdomslitteratur (1994, ny rev. utgåva 2006). 

Om Elsa Beskow har P. Bergman skrivit Studier kring Tant Grön, tant Brun och tant 

Gredelin (1971). Se även M. Sjögrens Elsa Beskow och hennes värld (1983) och S. Hammars 

Solägget. Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst (2002). 

Uppsatser om bilderböcker från epoken och senare står att läsa i volymen I bilderbokens 

värld 1880–1980 (1985), redigerad av K. Hallberg och B. Westin. 

Se även M. Ehrenbergs avhandling Sagans förvandlingar. Eva Wigström som sagosamlare 

och sagoförfattare (2003). 

1900-talslitteraturen I (1909–45) 

Allmänt 

En översikt finns i E.Hj. Linders Fem decennier av nittonhundratalet 1–2 (1965–66), 

ingående i Ny illustrerad svensk litteraturhistoria. Tiotalsklimatets inledningsskede 

skildras i C. Jacobsons omnämnda På väg mot tiotalet. En studie av en trend inom 

litteraturen under perioden 1915–25 ger S. Linnér i Livsförsoning och idyll (1954). 

Se även A. Williams Tillträde till den nya tiden. Fem berättelser om när Sverige blev 

modernt. Ivar Lo-Johansson, Agnes von Krusenstjerna, Vilhelm Moberg, Moa Martinson 

(2002). En översiktsbild av det litterära klimatet omkring 1930 ger I. Holm i sin bok 

om Harry Martinson (1960). Beredskapsstämningarna under periodens slutskede 

tecknas av J. Mjöberg i hans Dikt och diktatur (1944) och av B. Landgren i hans 

Hjalmar Gullberg och beredskapslitteraturen (1975). Om de svenska författarna och det 

spanska inbördeskriget har Å. Risberg skrivit en avhandling, Diktarnas krig (1986). 

En stilstudie över lyriken under epokens inledningsskede är S. Malmströms Stil och 

versform i svensk poesi 1906-1926 (1968). Kosmiska analogier i svensk 1900-talslyrik 

har studerats av S. Bergsten i hans arbete Jaget och världen (1971). Den finlandssvenska 

litteraturens historia tecknas av B. Holmqvist i Modern finlandssvensk litteratur 

(1951) och av Th. Warburton i flera arbeten, senast i Åttio år finlandssvensk litteratur 

(1984). E.N. Tigerstedt har skrivit en avhandling om Det religiösa problemet i modern 

finlandssvensk litteratur (1939). 


Om periodens litterära tidskrifter finns Å. Runnqvists Litterära tidskrifter 1920–60 

(1964). För hela 1900-talet fram till 1970 finns en kommenterad bibliografi av C.- 

G. Holmberg Litterära tidskrifter i Sverige 1900–1970 (1975). Densammes Upprorets 

tradition (1987) är ett hjälpmedel i studiet av det svenska avantgardet och dess tidskriftsflora. 

Om 1930-talets kulturtidskrifter har B. Hultén skrivit en avhandling 

(1977). Om svensk litteraturkritik efter 1880 har P. Rydén skrivit i verket Domedagar 

1987. Se även T. Forser Kritik av kritiken. 1900-talets svenska litteraturkritik (2002) 

samt C. Burmans K.J.. En biografi över Klara Johanson (2007). 

Radioteatern har studerats i en avhandling av G. Hallingberg, Radiodramat. Svensk 

hörspelsdiktning – bakgrund, utveckling och formvärld (1967) samt i S. Lundgrens avhandling 

Dikten i etern. Radion och skönlitteraturen 1925–1955 (1994). 

Om kåserier, se M. Fernbergs avhandling Kåseristil (2004). 

Se även G. Wendels Från trettiotal till trettiotal. Betydelsefull social och politisk diktning 

i Sverige 1830–1930 (1995), C. Brödjes avhandling Ett annat tiotal. En studie i Anna 

Lenah Elgströms tiotalsprosa (1998), M. Ronnes avhandling Två världar – ett universitet. 

Svenska skönlitterära universitetsskildringar 1904–1943. En genusstudie (2000), G. 

Domellöfs Mätt med främmande mått. Idéanalys av kvinnliga författares samtidsmottagande 

och romaner 1930–1935 (2001), M. Ståls avhandling Signaturen Bansai. Ester 

Blenda Nordström. Pennskaft och reporter i det tidiga 1900-talet (2002), K. Lundgrens 

avhandling Solister i mångfalden. Signaturerna Bang, Maud och Attis och andra kvinnliga 

dagspressjournalister med utgångspunkt i 1930-talet (2002), K. Fjelkestams avhandling 

Ungkarlsflickor, kamrathustrur och manhaftiga lesbianer. Modernitetens litterära gestalter i 

mellankrigstidens Sverige (2002), K. Edlunds avhandling Från den västerbottniska frostmyren 

till den socialpolitiska hetluften. Astrid Väring – konservativ författare i Folkhemmets 

Sverige (2003), M. Nilsons avhandling Att förhålla sig till moderniteten. En studie i 

Gertrud Liljas författarskap (2003), E. Heggestads En bättre och lyckligare värld. Kvinnliga 

författares utopiska visioner 1850–1950 (2003), E. Rees On the margins. Nordic 

women modernists of the 1930s (2005), K. Järvstads Den kluvna kvinnligheten. ”Öfvergångskvinnan” 

som litterär gestalt i svenska samtidsromaner 1890–1920 (2008) samt B. 

Jonssons Blod och jord i trettiotalet. Kvinnorna och den antimoderna strömningen (2008). 

Den borgerliga realismen 

Om Sven Lidman utkom 1952 Boken om Sven Lidman (1952) med en utförlig bibliografi. 

K. Ahnlund har i sin essäbok Diktarliv i Norden (1981) ägnat Lidman ”några 

memoarfragment” (tidigare tryckta i SLT 1977) samt skrivit Sven Lidman. Ett 

livsdrama (1996). Se även T. Lengborns Fosterlandet, kärleken och Gud. En biografisk- 


psykologisk studie i Sven Lidmans liv och diktning (1991), J. Lundbergs En evighet i rummets 

former gjuten. Dekadenta och symbolistiska inslag i Sven Lidmans, Anders Österlings 

och Sigfrid Siwertz lyrik 1904–1907 (2000) samt S.J. Enlunds Sven Lidman och Augustinus. 

En komparativ autobiografisk studie (2005). 

Gustaf Hellström har ägnats en avhandling: B. Tomsons Gustaf Hellström och hans 

väg till Snörmakare Lekholm får en idé (1961). Se även I. Hermanssons Att vidga sitt 

synfält – Gustaf Hellström. Författare och utrikeskorrespondent (2003). 

Henning Berger har blivit föremål för en avhandling: S. Lagerstedts Drömmaren 

från Norrlandsgatan (1963). 

Olle Hedbergs arbeten har studerats av B. Svenninger i Sprickan i universum (1965). 

Hedberg har också blivit föremål för en personligt skriven biografi av V. Sjöman, 

Drömtydare. Min bok om Olle Hedberg (1992). 

Av de vardagsrealistiska skalderna har Gabriel Jönsson blivit föremål för en avhandling: 

K. Karlssons Sångaren vid Öresund (1977). 

Sten Selanders liv och författarskap har blivit föremål för en monografi av M. Kylhammar 

(1990). Se även B. Landgrens Sten Selander. Lyrik och litteraturkritik 1916– 

1957 (2009). 

Stina Aronsson 

Om Stina Aronsson, se P Broomans avhandling ”Jag vill vara mig själv”. Stina Aronson 

(1892–1956), ett litteraturhistoriskt öde. Kvinnliga författare i svensk litteraturhistorieskrivning 

– en metalitteraturhistorisk studie (1998) samt hennes Detta är jag. Stina 

Aronsons litteraturhistoriska öde (2001), Domellöf (2001), C. Graeskes avhandling 

Bortom ödelandet. En studie i Stina Aronsons författarskap (2003) samt Å Nilsson Skåves 

avhandling Den befriade sången. Stina Aronsons berättarkonst (2007). 

Agnes von Krusenstjerna 

Agnes von Krusenstjerna har ägnats en monografi av O. Lagercrantz (ny omarb. 

uppl. 1980). Andra verk är S. Ahlgrens Krusenstjernastudier (1940) och U. Örnkloos 

Preludier till Krusenstjernafejden (Litteratur och samhälle 4, 1968), som gäller presskritiken 

av hennes böcker fram till 1930. En feministiskt upplagd undersökning av von 

Krusenstiernas von Pahlen-svit är B. Svanbergs avhandling Sanningen om kvinnorna 

(1989). 


Se även M. Mazzarellas Agnes von Krusenstjerna (1992), K. Järvstads avhandling Att 

utvecklas till kvinna. Studier i den kvinnliga utvecklingsromanen i 1900-talets Sverige 

(1996), Domellöf (2001), Williams 2002), R. Paqvalens avhandling Kampen om Eros. 

Om kön och kärlek i Pahlensviten (2007) och Tänd eld! Essäer om Agnes von Krusenstjernas 

författarskap, red.: J. Björklund & A. Williams (2008). 

Ludvig Nordström och Marika Stiernstedt 

Om Nordström och Stiernstedt, se L. Larssons Sanning och konsekvens. Marika 

Stiernstedt, Ludvig Nordström och de biografiska berättelserna (2001). 

Om Ludvig Nordström finns G. Qvarnströms avhandling Från Öbacka till Urbs 

(1954), som belyser hans världsstadsföreställningar. M. Stiernstedts Kring ett äktenskap 

(1953) är av biografiskt intresse, liksom det utdrag ur hans omfattande dagböcker 

som publicerades av T. Bonnier (1955). En kort monografi har skrivits av T. 

Hallén (1952), som också utgivit en specialstudie över Planeten Markattan (1948). 

Om rötterna till Nordströms totalism har Ö. Lindberger skrivit en uppsats i volymen 

Till Axel Gjöres på sextioårsdagen (1949). Se även Framtidsvittnet. Ludvig Nordström 

och drömmen om Sverige av O. Fagerstedt och S. Sörlin (1987). samt L. Wolfs 

Ludvig Nordström. Tiofalt speglad (2006). 

Om Stiernstedt, se M. Fahlgrens Spegling i en skärva. Kring Marika Stiernstedts författarliv 

(1998), E. Martinssons avhandling Attentatet på Dramaten. En studie av Alf Sjöbergs 

uppsättning av Marika Stiernstedts drama (2000), och S. Qvarnströms avhandling 

Motståndets berättelser. Elin Wägner, Anna Lenah Elgström, Marika Stiernstedt och första 

världskriget (2009). 

Elin Wägner 

Elin Wägners Valda skrifter i 14 band utgavs 1950–54 med inledningar av H. Ahlenius. 

Hennes liv och verk får belysning i biografin i två delar av U. Isaksson och E.Hj. 

Linder (1977, 80, ny utg. 2003). Se även B.Hackmans Boel Hackman om Elin Wägner 

(2005). 

Senare avhandlingar om Wägner: B. Jonssons I den värld vi drömmer om. Utopin i 

Elin Wägners trettiotalsromaner (2001), I. Larssons Text och tolkning i svenska författarbiografier. 

Elin Wägners Selma Lagerlöf, Elisabeth Tykessons Atterbom och Fredrik 

Bööks Verner von Heidenstam (2003), K. Läppenens Rethinking civilisation in a European 

feminist context. History, nature, women in Elin Wägner’s Väckarklocka (2005), B. 

Wistrands Elin Wägner i 1920-talet. Rörelseintellektuell och internationalist (2006), A. 

Bohlins Röstens anatomi. Läsningar av politik i Elin Wägners Silverforsen, Selma Lager- 


löfs Löwensköldtrilogi och Klara Johansons Tidevarvskåserier (2008) samt S. Qvarnströms 

Motståndets berättelser. Elin Wägner, Anna Lenah Elgström, Marika Stiernstedt och första 

världskriget (2009). 

Hjalmar Bergman 

Hjalmar Bergmans Samlade skrifter har utgivits i 30 band (1949–58), redigerade 

och kommenterade av J. Edfelt. Brevutgåvor föreligger bl.a. från 1959 (förlagskorrespondensen 

med Bonniers), från 1964 (i urval) och från 1983 (korrespondens med 

Stina Lindberg). Se även Brev. 1, Hjalmar Bergman, redigerade och kommenterade 

av K. Dahlbäck och S. R. Ek (2008). Hjalmar Bergman Samfundet utger sedan 1959 

en årsbok, som innehåller bl.a. brevsamlingar, omtryckta manuskript och uppsatser 

och analyser samt en fortlöpande bibliografi, som kompletterar E. Lunds Bergmanbibliografi 

från 1939. E.Hj. Linder har skrivit en biografi i tre delar: Sju världars 

herre (1962), Kärlek och fadershus (1973) och Se, fantasten (1983). Sin avhandling om 

Bergman skrev Linder 1942 (Hjalmar Bergmans ungdom). Av biografiskt intresse är 

volymen Minnen och biografiskt (1940) av S. Bergman m.fl. Volymen Kring Hjalmar 

Bergman (1965), utgiven av S.R. Ek, innehåller ett flertal uppsatser, t.ex. G. Tideströms 

om katt och råtta-motivet i Markurells i Wadköping (ursprungligen i S 1964). 

Arbeten i övrigt är G. Axbergers Den brinnande skogen (1960) med dess psykologiserande 

symboltolkning, G. Qvarnströms I lejonets tecken (1959), S.R. Eks avhandling 

Verklighet och vision. En studie i Hjalmar Bergmans romankonst (1964), H. Levanders 

monografi (2:a uppl. 1962), M. Bergom-Larssons monografi över Herr von Hancken: 

Diktarens demaskering (1970) samt K. Pethericks avhandling Stilimitation i tre av 

Hjalmar Bergmans romaner (1971). En Michail Bachtininspirerad studie av Bergmans 

romankonst mellan åren 1913–1918 har skrivits av E. Hästbacka: Det mångstämmiga 

rummet (1990). Såväl Bachtin som Gérard Genette är metodiska utgångspunkter för 

P. Wallroth i hans avhandling Eländets triumfator (1992), som behandlar Knutsmässo 

marknad. 

Bergmans dramatik har bl.a. behandlats i en monografi över dramat Spelhuset av 

M. Wirmark (1971). I Hjalmar Bergman Samfundets årsbok för 1980 har Wirmark 

skrivit om Swedenhielms och U.-B. Lagerroth om Sagan. Se även M. Wirmarks Narrens 

bjällror. Hjalmar Bergmans kammarspel (2002). 

Se även S. Wistrands avhandling Att slås till insikt. Hjalmar Bergmans roman Clownen 

Jac (1999), E. Furumarks Besinningens konst. Hjalmar Bergmans romaner (2001), J. 

Balbierz ”Det är inte alls någon självbiografi. Hjalmar Bergmans roman Jag, Ljung och 

Medardus som självbiografisk text (2003) samt I. Borgströms avhandling ” –besynnerligt 


men alls inte underligt”. En studie i Hjalmar Bergmans roman Markurells i Wadköping 

(2004). 

Den proletära realismen 

Se översiktsverket Svensk arbetarlitteratur av L. Furuland och J. Svedjedal (2006, 

2007). 

Arbetarlitteraturen har skildrats av H. Ahlenius i Arbetaren i svensk litteratur (1934), 

av Å. Runnqvist i Arbetarskildrare. Från Hedenvind till Fridell (1952), av L. Furuland 

i avhandlingen Statarna i litteraturen (1962). Om diktarnas reaktioner på 1909 års 

storstrejk har L. Wolf skrivit en studie: Tigande diktare? (1975). Volymen Vardagsslit 

och drömmars språk (1981) innehåller uppsatser om svenska proletärförfattarinnor, 

t.ex. Maria Sandel och Moa Martinson. Se även S.L. Godins avhandling Klassmedvetandet 

i tidig svensk arbetarlitteratur (1994). 

Folkhögskolan som bildningsmiljö för proletärförfattare har behandlats av L. Furuland 

i ”Folkhögskolan – en bildningsväg för svenska författare” (i Svensk folkhögskola 

100 år, 4, 1968) och även av A. Ahlberg i Brunnsviks folkhögskolas historia 1–2 

(1952–56). En litteratursociologisk uppsats är L. Thorsells ”Den svenska parnassens 

‘demokratisering’ och de folkliga bildningsvägarna” (S 1957). 

Gustav Hedenvind-Eriksson 

Om Gustav Hedenvind-Eriksson har Ö. Lindberger skrivit en monografi från 1945. 

En avhandling, som är en studie i några av hans romaner, har skrivits av C. Svensson: 

Idé och symbol (1974), han har även upprättat en Hedenvindbibliografi. Av A. 

Lundkvist föreligger en monografi från 1982. Om Hedenvinds brevsamling i Uppsala 

Universitetsbibliotek har G. Broberg skrivit i Litteratur och samhälle 22 (1966). 

Se även A. Öhmans De förskingrade. Norrland, moderniteten och Gustav Hedenvind- 

Eriksson (2004). 

Dan Andersson 

Dan Anderssons Samlade skrifter utkom i fem band 1930. Valda brev 1914–20 utgavs 

1976 med kommentarer av E.R. Gummerus. Se även Hjärtats oro. Dan Anderssons 

brev till Elsa Ouchterlony, Eva von Bahr och systern Anna Andersson, sammanställda och 

med kommentarer av G. Johansson (1993). Mycket har skrivits om Dan Andersson. 

Se E. Uhlins Dan Andersson före Svarta ballader (1950) och G. Ågrens Dan Anderssons 

väg (1970) och densammes avhandling Kärlek som i allting bor (1971), som omspänner 

perioden 1916–20. Dan Andersson-sällskapet utger sedan 1963 en skriftserie 

med flera enskilda studier av värde. 


Se även O. Hemmiläs avhandling En yogi kommer till stan. Indisk religiositet i svensk 

skönlitteratur med särskild tonvikt på Dan Anderssons författarskap (2002), H. Granlids 

Spänningarnas förlösning. Om Dan Anderssons verk och verklighet – med särskild hänsyn 

till hans sena prosa (2004), samt G. Greiders Det gångna är som en dröm och det närvarande 

förstår jag icke. En bok om Dan Andersson (2008). 

Ragnar Jändel, Erik Lindorm och Rudolf Värnlund 

Om Ragnar Jändel finns en populär bok av V. Moberg och S. Arnér: Hatets och kärlekens 

diktare (1946, 1995) och en studie över hans liv och diktning: Å. Åkessons 

Hjärtat och facklan (1978). En modern studie är J. Stenkvists Proletärskalden. Exemplet 

Ragnar Jändel (1985). Se även B. Jändels Ragnar Jändel. En levnadsskildring (1998). 

I litteraturen om Erik Lindorm finns en avhandling av E. Palmlund: Väderhatt och 

väderflöjel (1981), som innehåller en bibliografi för åren 1901–24. 

Av Rudolf Värnlund utgavs Skrifter i urval 1–6 (1956) samt en utgåva om tio romaner 

1984 med inledning av P.O. Mattsson, som också skrivit en avhandling om 

Värnlund som prosaförfattare, Amor fati (1989), och gjort en utförlig Värnlund-bibliografi, 

omfattande tiden 1918–1984 (1988). D. Nordmark har skrivit avhandlingen 

Samhället på scenen (1978), som behandlar Värnlunds drama Den heliga familjen. Se 

även H. Värnlunds Fem steg över parketten. Holger Värnlund om Rudolf Värnlund (1992) 

samt J. Vulovics avhandling Ensamhet och gemenskap i förvandling. Vägar genom Eyvind 

Johnsons och Rudolf Värnlunds mellankrigsromaner (2009). 

Martin Koch 

Martin Kochs Valda verk 1–7 utgavs 1940–41 under redaktion av T. Jonsson. Se 

även Martin och Ingeborg. Martin Kochs brev till sin första hustru, sammanställda och 

kommenterade av A. Svedberg (1996). En kort monografi föreligger av T. Jonsson 

(1941). H. Granlids avhandling Martin Koch och arbetarskildringen (1957) innehåller 

också en översikt över svensk arbetardiktning fram till 1910. E. Sundströms avhandling 

Radikalism och religiositet (1961) är ”en studie av tidsattityd och idébakgrund 

i Martin Kochs diktning”. S. Cederblad har skrivit studier över Koch i Svensk litteraturtidskrift 

(1948, 50). S. Björck har skrivit en uppsats om Kochs berättarkonst: 

”Färgad berättelse” i NS 1949. Martin Koch – tre studier (1988) innehåller uppsatser 

av G.D. Hansson, I. Algulin och J. Lindhagen. Studier över Kochs Guds vackra värld 

och dess bakgrund har J. Engblom gjort i bl.a. Samlaren 1954, SLT 1955 och 1966 

och i sin avhandling om denna roman (1991). Se även J. Engbloms avhandling Mar- 


tin Kochs roman Guds vackra värld (1991). samt J Anshelms avhandling Industrisamhället 

och det folkliga kulturarvet. Ett tema i Martin Kochs författarskap (1993). 

Statarskolans diktare 

Se översiktsverket Svensk arbetarlitteratur av L. Furuland och J. Svedjedal (2006, 

2007) samt M, Nilssons Arbetarlitteratur (2006). 

Några fullständiga utgåvor av Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson och Jan Fridegård 

föreligger ännu inte. 

En bibliografi över Lo-Johansson finns i L. Furulands och R. Oldbergs Ivar Lo i 

trycksvärtans ljus (1961). Om Ivar Lo-Johansson se L. Furulands Statarnas ombudsman 

i dikten (1976). En annan monografi har skrivits av R. Oldberg (1957) och 

ytterligare en av M. Edström: Äran, kärleken, klassen (1976). Om Lo-Johanssons 

Måna-romaner har O. Holmgren skrivit en avhandling: Kärlek och ära (1978). 

Se även O. Holmgrens Ivar Lo-Johansson. Frihetens väg (1998), A. Williams 2002, M. 

Nilssons avhandling Den moderne Ivar Lo-Johansson. Modernisering, modernitet och 

modernism i statarromanerna (2003, 2005), H. Lagerbergs Ivar och Eyvind. En bok om 

relationen mellan Sveriges två största arbetarförfattare (2003), samt M. Wersälls Fattighusliv 

i ensamhetsslott. Ivar Lo-Johansson och de äldre i samhällsdebatt och dikt (2006). 

Över Moa Martinsons liv och diktning föreligger en avhandling i E. Witt-Brattströms 

Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet (1988, ny utg. 2004). Hennes relation 

till Harry Martinson belyses i S. Erfurth, Harry Martinson och Moa: 1921–1931 

(1987). Se även Domellöf (2001), Williams (2002), samt K. Engmans Moa Martinson. 

Ordet och kärleken. En biografi (2004). 

Om Jan Fridegård se E. Schöns Jan Fridegård. Proletärdiktaren och folkkulturen (1978) 

och densammes avhandling om Fridegårds historiska romanserie: Jan Fridegård och 

forntiden (1973). A. Lundkvist och L. Forssell utgav 1949 en bok med var sin essä om 

Fridegård. En monografi av E. Gamby föreligger från 1956, liksom En bok om Jan 

Fridegård från 1957. 

Se även E. Peurells avhandling En författares väg. Jan Fridegård i det litterära fältet 

(1998) samt L. Furulands Arbetarförfattarna och syndikalismen (1999). 

Vilhelm Moberg 

Ingen fullständig kommenterad utgåva av Vilhelm Mobergs arbeten existerar, en nyutgåva 

av hans romanproduktion gjordes 1974–75 och det finns även senare utgåvor 


av flera av hans titlar. En bibliografi finns: Vilhelm Moberg. En bibliografi 1912–2005. 

D. 1 och D. 2, sammanställd av A. Carlsson (2007). Se även ”Om Gud vill och hälsan 

varar”. Vilhelm Mobergs brev 1918–1949, red. J. Liljestrand (2007) samt ”Du tror väl 

att jag är död”. Vilhelm Mobergs brev 1950–1973, red. J. Liljestrand (2008). 

Om Moberg har M. v. Platen skrivit en biografi Den unge Vilhelm Moberg (1978), 

som sträcker sig fram till 1935. En biografi av äldre datum har skrivits av S. Mårtensson 

(1956). G. Eidevall har ägnat sin doktorsavhandling åt Vilhelm Mobergs 

emigrantepos (1974) och även skrivit ett arbete om Mobergs romaner: Berättaren 

Vilhelm Moberg (1976). Ett par uppsatsvolymer av intresse föreligger: Vilhelm Moberg 

– en vänbok (1973) och Perspektiv på Utvandrarromanen (1971), redigerad av E. 

och U.-B. Lagerroth. Moberg har också ägnats en engelskspråkig monografi av Ph. 

Holmes (1980). Vilhelm Moberg-sällskapet utger en skriftserie som bl.a. innehåller 

S. Mårtenssons Vilhelm Moberg och teatern (1992) och uppsatsvolymer som Porträtt 

av Vilhelm Moberg (red. G. Eidevall, 1993) och Vilhelm Moberg läst på nytt (red. G. 

Eidevall, 1994). 

Se även J. Norbergs Motståndsmannen Vilhelm Moberg (1997), B. Forslunds Vilhelm 

Moberg, filmen och televisionen. Fakta och kommentarer. Brevväxlingar och debattinlägg 

(1998), P. Holmes Vilhelm Moberg. En introduktion till hans författarskap (2001), Williams 

(2002), O. Holmgrens Emigrant i moderniteten. Vilhelm Mobergs mansfantasier 

(2005), samt A.C. Bramells avhandling Vilhelm Moberg tar ställning. En studie av hans 

journalistik och tidsaktuella diktning (2007). 

Den lyriska modernismen 

Om den svenska lyriska modernismen se G. Printz-Påhlssons essäsamling Solen i 

spegeln (1958, ut. uppl. 1996) och K. Espmarks Själen i bild (1977, ny utg. 2003), som 

studerar själslandskapets bildvärld i 1900-talslyriken med exempel valda från Strindbergs 

och Ola Hanssons poesi fram till 1950- och 1960-talen. Över den svenska 

1900-talslyriken ger T. Hedlund en översiktlig historik i Den svenska lyriken från 

Ekelund till Sonnevi (1978). 

Se även N. Burton Den hundrade poeten. Tendenser i fem decenniers poesi (1988), I. 

Haags avhandling Det groteska. Kroppens språk och språkets kropp i svensk lyrisk modernism 

(1998), M. Wasilewska Chmuras avhandling Musik, metafor, modernism. En 

linje i den svenska modernismens poetologiska reflexion (2000), A. Smedberg Bondessons 

avhandling Anna i världen. Om Anna Rydstedts diktkonst (2004), N. Schiölers Begränsningens 

möjligheter. Svensk kortdikt från Heidenstam till Jäderlund (2008). 


Pär Lagerkvist 

Ingen kommenterad upplaga av Pär Lagerkvists samlade arbeten föreligger ännu, en 

utgåva Prosa 1–6 utkom 1949–59. En Lagerkvistbibliografi av U. Willers föreligger 

från 1951, kompletterad med en bibliografi över Lagerkvist i översättning av A. Ryberg 

(1964). Se även Brev, Pär Lagerkvist, urval av I. Schöier (1991). 

En omfattande modern biografi har 1987 utgivits av I. Schöier. Se även B. Lagerkvists 

Vem spelar i natten. Den unge Pär Lagerkvist (2001). Ett centralt verk är S. 

Linnérs Pär Lagerkvists livstro (1961). Andra övergripande arbeten är J. Mjöbergs 

Livsproblemet hos Lagerkvist (1951) och G. Fredéns Pär Lagerkvist. Från Gudstanken 

till Barabbas (ny utvidgad uppl. 1954). Om den unge Lagerkvist har E. Hörnström 

skrivit arbetet Pär Lagerkvist. Från den röda tiden till Det eviga leendet (1947). Fördjupade 

aspekter på den tidige Lagerkvists relationer till den samtida modernismen ger 

U.-L. Karahka i sin avhandling Jaget och ismerna (1978), som bygger på Lagerkvists 

rikhaltiga litterära kvarlåtenskap. Specialstudier är H. Granlids Det medvetna barnet. 

Stil och innebörd i Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten (1961), E. Lagerroths studier i 

Onda sagor och Sibyllan i sin Svensk berättarkonst (1968), och I. Schöiers avhandling 

Som i Aftonland (1981), som behandlar Lagerkvists sista diktsamling men också ger 

överblickar över författarskapet som helhet. Moderna textteorier har bl.a. varit utgångspunkt 

för R. Schönström i hans avhandling Dikten som besvärjelse (1987) med 

underrubriken: ”Begärets dialektik i Pär Lagerkvists författarskap.” Om den tidige 

dramatikern Lagerkvist skrev G.M. Bergman ett arbete redan 1928: Pär Lagerkvists 

dramatik. Ett senare arbete är U.-B. Lagerroths Regi i möte med drama och samhälle 

(1978), som behandlar Per Lindbergs uppsättning av Lagerkvistdramer. En uppsatsvolym 

föreligger i Synpunkter på Pär Lagerkvist (1966), utgiven av G. Tideström, en 

annan i Pär Lagerkvist 100 år (1992). I den utländska Lagerkvistlitteraturen märks 

framför allt O. Oberholzers Pär Lagerkvist. Studien zu seiner Prosa und seiner Dramen 

(1958). 

Se även J. Mjöbergs Ångest var hans arvedel. Om Pär Lagerkvist som lyriker (1999) 

samt B. Brodows Ett författarskap speglat i språket. Struktur och stil i Pär Lagerkvists 

prosa (2003). 

Senare avhandlingar om Lagerkvist: R. Schönströms Dikten som besvärjelse. Begärets 

dialektik i Pär Lagerkvists författarskap (1987), M. B.H. Lunds Frigjort fra Gud – og 

bundet til Ham. Pär Lagerkvists selvbiografiske roman Gäst hos verkligheten (1925) og 

romanserien ”korsfestelsessyklusen” (1950–1964) (1999), C. Z. Siklós The rhetoric of 

resistance. A study of Pär Lagerkvist’s prose and drama, 1933–1944 (2001), S. Klints Romanen 

och evangeliet. Former för Jesusgestaltning i Pär Lagerkvists prosa (2002) samt K. 


Fabreus Sagan, myten och modernismen i Pär Lagerkvists tidigaste prosa och Onda sagor 

(2002). 

Eyvind Johnson 

Någon kommenterad utgåva av Eyvind Johnsons verk existerar inte. P.O. Mattsson 

har gett ut en bibliografi Eyvind Johnson. Bibliografi (2000). Se även Och så vill jag 

prata med dig. Brevväxlingen mellan Eyvind Johnson och Elmer Diktonius, red. och kommentarer 

av Ö. Lindberger (1997), Resebrev 1921–1952, Eyvind Johnson, förord & 

kommentarer: B. Gustavsson, brev & fotografier: Eyvind Johnson (2006). 

En biografi föreligger i Ö. Lindbergers två arbeten Norrbottningen som blev europé 

(1986) och Människan i tiden (1990), den senare delen tar vid fr.o.m. 1938. Ett översiktsarbete 

har skrivits av G. Orton (1972, svensk uppl. 1974). Ett brett grepp tar 

också T. Stenström i sin bok Romantikern Eyvind Johnson (1978), som behandlar musikens, 

anarkismens och lidandets roll i Johnsons författarskap. 

Ett flertal specialstudier i avhandlingsform föreligger. Johnsons historiska romaner 

studeras av S. Bäckman i hans Den tidlösa historien (1975), som framför allt fokuserar 

Livsdagen lång, av dansken O. Meyer i hans Eyvind Johnsons historiska romaner (1976) 

och av B. Söderberg i hennes lingvistiskt inriktade Flykten mot stjärnorna (1980), 

som behandlar Hans nådes tid. M. Mazzarella har skrivit om berättandets problem i 

Strändernas svall i avhandlingen Myt och verklighet (1981). N. Schwartz har gjort en 

ideologisk studie i Johnsons 20-talsromaner i Hamlet i klasskampen (1979), och M. 

Kårsnäs har studerat ett motivkomplex kring den politiska ondskan i Eyvind Johnson 

och Djävulen (1984). 

Se även L. Dahlbergs avhandling Tre romantiska berättelser. Studier i Eyvind Johnsons 

Romantisk berättelse och Tidens gång, Lars Gustafssons Poeten Brumbergs sista dagar och 

död och Sven Delblancs Kastrater (1999), B. Munkhammars Hemligskrivaren. En essä om 

Eyvind Johnson (2000), J. Vulonics avhandling Ensamhet och gemenskap i förvandling. 

Vägar genom Eyvind Johnsons och Rudolf Värnlunds mellankrigsromaner (2009), H. Lagerbergs 

Ivar och Eyvind. En bok om relationen mellan Sveriges två största arbetarförfattare 

(2003). Se även tidskriften Artes: tidskrift för litteratur, konst och musik. Årg. 26:4 

(2000), Eyvind Johnson 100 år. 

Walter Ljungkvist, Tage Aurell och Thorsten Jonsson 

Om Walter Ljungquist har B. Nerman skrivit en diger avhandling: Den skapande 

processen (1976), som framför allt fokuserar romanen Resande med okänt bagage. Se 


även B. Georgii Hemmings avhandling Träd. Ett försök till lacansk läsning av Walter 

Ljungquists berättelser särskilt Jerk Dandelinsviten (1997). 

Tage Aurell har också blivit föremål för en avhandling: R. Matssons Berättaren från 

Mangskog (1970). Se även L. Anderssons Platsens ande. En bok om Tage Aurell (1995). 

Om Thorsten Jonsson handlar P.-O. Erixons avhandling Ett spann över svarta ingentinget 

(1994). 

De finlandssvenska modernisterna 

Se T. Petterssons Gåtans namn. Tankens och känslans mönster hos nio finlandssvenska 

modernister (2001), A. Möller Sibelius avhandling Mänskoblivandets läggspel. En tematisk 

analys av kvinnan och tiden i Solveig von Schoultz poesi (2007). 

Arvid Mörnes författarskap har bl.a. studerats av P.O. Barck (Arvid Mörne och sekelskiftets 

Finland, 1953), av J. Wrede i två centrala studier (1967 och 1968) och av T. 

Hedlund i en avhandling från 1974, som behandlar Mörnes senare lyriska författarskap. 

Över Runar Schildt finns ett centralt arbete av G. Castrén från 1927. H. Cederlöf 

har i en avhandling gjort stilstudier i Schildts novellistik (1967). Se även A.M. Londons 

avhandling Litterärt talspråk. Studier i Runar Schildts berättarteknik med särskild 

hänsyn till dialogen (1989) och H. Rosenbergs Från Runar Schildts novell ”Köttkvarnen” 

till filmen Den stulna döden. En adaptations tillkomst och tidsnivåer (1995). 

Över Hagar Olssons manuskript finns en kommenterad förteckning utgiven av R. 

Holmström (1989). Hagar Olssons tidiga författarskap har studerats av O. Enckell 

i Den unga Hagar Olsson (1949) och hennes dramatik av L. Fridell i avhandlingen 

Hagar Olsson och den nya teatern (1974). Se även M. Wegelius avhandling Civilisation 

kontra inre människa. En studie i ”Jag lever” med utgångspunkt i Hagar Olssons 40-tal 

(1991), och R. Holmströms Hagar Olsson och den öppna horisonten. Liv och diktning 

1920–1945 (1993) samt hans Hagar Olsson och den växande melankolin. Liv och diktning 

1945–1978 (1995). 

Elmer Diktonius Dikter 1912–1942, Prosa 1925–1943 och Meningar 1921–1943 utgavs 

1956–57 av O. Enckell, som också skrivit verket Den unge Diktonius (1946). Se 

även Brev, Elmer Diktonius, utgivare: J. Donner och M. Lindqvist (1995) samt Och 

så vill jag prata med dig. Brevväxlingen mellan Eyvind Johnson och Elmer Diktonius, redigering 

och kommentarer av Ö. Lindberger (1997). 


T. Henriksson har i sin avhandling Romantik och marxism (1971) behandlat relationen 

Diktonius och Otto Ville Kuusinen. I B. Romefors avhandling Expressionisten 

Elmer Diktonius (1978) studeras hans lyrik under åren 1921–30. Se även J. Larssons 

avhandling Poesi som rörelse i tiden. Om vers som källa till kognitiv rytmisk respons. Exemplet 

Elmer Diktonius (1999), Gudsöga, djävulstagg. Diktoniusstudier, utgivna av A. 

Rahikainen, M. Lindqvist och M. Antas (2000), J. Donners Diktonius. Ett liv (2007). 

Över Gunnar Björling finns en avhandling av B. Carpelan: Studier i Gunnar Björlings 

diktning 1922–1933 (1960). En studie över Björlings reducerande lyrik har gjorts av 

M. Enckell i Över stumhetens gräns (1972). Se även A. Olssons Att skriva dagen. Gunnar 

Björlings poetiska värld (1995), F. Hertzbergs avhandling Moving materialities. On 

poetic materiality and translation, with special reference to Gunnar Björling’s poetry (2002), 

samt L. Fribergs avhandling Från sonett till drömtext. Gunnar Björlings väg mot modernismen 

(2004). samt 

Rabbe Enckells författarskap har belysts i L. Ekelunds arbeten: avhandlingen Rabbe 

Enckell. Modernism och klassicism under tjugotal och trettital (1974) och Rabbe Enckell, 

lyriker av den svåra skolan. Studier i diktningen 1935–1946 (1982). Personliga arbeten 

om Enckell är O. Enckells Rabbe Enckell i Borgå.En kommentar till hans diktning 

(1978) och M. Enckells Under beständighetens stjärna (1986). Se även M. Enckells 

–dess ljus lyse!. En biografisk studie över Rabbe Enckell 1937–1950 (1991) samt dennes 

Öppningen i taket. En biografisk studie över Rabbe Enckell 1950–1974 (1997), samt L. 

Ekelunds Rabbe Enckell. Gräshoppans och Orfeus diktare (1999). 

Om Henry Parland, se P. Stams avhandling Krapula. Henry Parland och romanprojektet 

Sönder (1998). 

Edith Södergran 

Edith Södergrans Samlade dikter finns utgivna, red. av G. Tideström (ny uppl. 1949, 

ny utg. 1990). O. Enckell har utgivit hennes flickpoesi från åren 1907–09 med inledning 

och kommentarer (1961). Hennes brev till Hagar Olsson har utgivits 1955 i 

volymen Ediths brev (ny uppl. 1973, ny utg. 1990). Se även Samlade skrifter. 1, Dikter 

och aforismer (1990), samt Samlade skrifter. 2, Brev, utgivna av A. Rahikainen (1996). 

Ett centralt verk om Edith Södergran är G. Tideströms monografi (ny uppl. 1960). 

Flera avhandlingar har skrivits om hennes verk: O. Enckells Esteticism och nietzscheanism 

i Edith Södergrans lyrik (1949), E. Brunners Till fots genom solsystemen (1985), J. 

Hedbergs Eros skapar världen ny (1991) och U. Evers’ Hettan av en gud (1992). Södergrans 

fria vers behandlas av E. Norrlind Lilja i tidigare anfört arbete. 


Se även Åttio år Edith Södergran. Verk och reception 1916–1995. En bibliografi, sammanställd 

av C. Backman och S. Storå (1996), E. Witt-Brattströms Ediths jag. Edith 

Södergran och modernismens födelse (1997, ny utg. 1999), B. Hackmans avhandling Jag 

kan sjunga hur jag vill. Tankevärld och konstsyn i Edith Södergrans diktning (2000), E. 

Ströms Edith Södergran (1994, ny utg. 2001), H. Lillqvists avhandling Avgrund och 

paradis. Studier i den estetiska idealismens litterära tradition med särskild hänsyn till Edith 

Södergran (2001), J. Hälls Vägen till landet som icke är. En essä om Edith Södergran och 

Rudolf Steiner (2006), H.F. Rostbølls Skrevet med blod. Kroppens retorik hos Edith Södergran 

med et perspektiv til den danske 1980’er– og 90’ erdigtning (2008). 

Birger Sjöberg 

Någon modern kommenterad utgåva av Birger Sjöbergs verk föreligger inte. Ett 

biografiskt arbete har skrivits av A. Peterson: Birger Sjöberg, den okände (1944). 

Kompletterande biografiska belysningar ges i H. af Petersens’ Om Birger Sjöberg 

(1956) och i A. Rosdahls Mina minnen av Birger Sjöberg (1956). En central studie är 

G. Axbergers Lilla Paris’ undergång (1960). En stilistiskt inriktad avhandling skrevs 

1946 av G. Helén: Birger Sjöbergs Kriser och kransar i stilhistorisk belysning. En modern 

studie av Fridadiktningens paroditeknik föreligger i E. Haettner Olafssons avhandling 

Fridas visor och folkets visor (1985). En minnesteckning av Sjöberg har gjorts av J. 

Edfelt (1971). 

En samling uppsatser om Birger Sjöberg finns i Synpunkter på Birger Sjöberg (1966). 

Alltsedan 1962 utger Birger Sjöbergssällskapet en välfylld serie årsskrifter, där man 

trycker efterlämnat material, brev och ett stort antal värdefulla uppsatser. Se även J. 

Svedjedals Skrivaredans. Birger Sjöbergs liv och diktning (1999). 

Clarté 

Clartékretsens diktare behandlas av J. Stenkvist i hans avhandling om Erik Blomberg: 

Den nya livskänslan (1968), som studerar dennes författarskap fram till 1924, 

samt i densammes Arnold Ljungdahl, Clarté och tjugotalet (1971). 

Karin Boye 

Karin Boyes Samlade skrifter 1–11 utgavs 1947–49 med inledning av M. Abenius, 

som också skrivit en grundläggande bok om hennes liv och diktning (ny uppl. 1965). 

Se även Ett verkligt jordiskt liv. Brev, Karin Boye, urval och kommentarer: P. Helgeson 

(2000). Om Boye som kritiker och prosamodernist har G. Domellöf skrivit en 

avhandling: I oss är en mångfald levande (1986). 


Se även B.G. Rosenqvists avhandling ”Att skapa en ny värld”. Samhällssyn, kvinnosyn 

och djuppsykologi hos Karin Boye (1999), P. Broomans nämnda (1999), M. Moréns avhandling 

Ditt namn bland keruberna. En studie i Karin Boyes poetik och poesi (2001), C. 

Hammarströms Karin Boye (1997, ny utg. 2001), samt nämnda G. Domellöf (2001). 

Hjalmar Gullberg 

Hjalmar Gullbergs Samlade dikter 1–6 1948–63 är okommenterade, en ettbandsvolym 

av hans Dikter utkom 1985 med efterord av A. Palm. En Hjalmar Gullbergbibliografi 

har upprättats av O. Wangson (korrekturupplaga 1958, förefintlig på universitetsbiblioteken) 

och fullbordats av L. Karlström i Hjalmar Gullberg. En bibliografi 

1952–1979 (1981). En konkordans och ett ordindex till Gullbergs dikter har utgivits 

av J. Thavenius (1971). Se även Hjalmar Gullberg. Diktarkritikern. Hjalmar Gullbergs 

litteraturkritik, inledning: A. Palm (2004) samt Ungdomsstaden. En brevväxling, Hjalmar 

Gullberg, Sigfrid Lindström, utgiven och kommenterad av J. Ellerström (2007), 

Om Gullberg har C. Fehrman skrivit en monografi (3:e uppl. 1968). Andra monografier 

har skrivits av L. Göthberg, Hjalmar Gullberg och hans värld (1943), E.Hj. 

Linder (1946) och O. Holmberg i en ”vänbok” (2:a uppl. 1969). En studie gör A. 

Palm i sin avhandling Kristet, indiskt och antikt i Hjalmar Gullbergs diktning (1976). 

Se även B. Landgrens tidigare omnämnda Hjalmar Gullberg och beredskapslitteraturen 

(1975). 

En senare avhandling är H. Bodins Hjalmar Gullberg och bysantinismen.”Som paradoxer 

i tid och rum” (2002). 

Johannes Edfeldt och Bertil Malmberg 

Johannes Edfelts Dikter finns i en äldre okommenterad utgåva I–III från 1949. Se 

även Dikter, Johannes Edfelt, urval och förord av A. Cullhed (2004). En omfattande 

biografi över Edfelt har skrivits av U.-B. Lagerroth (1993). En Edfelt-bibliografi 

föreligger, redigerad av E. Eriksson (1975). Uppsatsvolymen Perspektiv på Johannes 

Edfelt (1969) är redigerad av U.-B. Lagerroth och G. Löwendahl. En central studie i 

Edfelts diktning från Högmässa till Bråddjupt eko har skrivits av B. Landgren: De fyra 

elementen (1979), se även hans Dödsteman. Läsningar av Rilke, Edfelt, Lindegren (1999). 

Bertil Malmbergs verk finns inte i någon modern kommenterad utgåva. Hans skolpojksbrev 

och ungdomsdikter har utgivits av S. Vallmark (1975). En liten Malmbergmonografi 

har skrivits av A. Ahlberg (1939). En avhandling om Malmbergs 

förhållande till Tyskland och tysk kultur 1908–28 har skrivits av E. Bergman: Diktens 

värld och politikens (1967). Om Bertil Malmbergs och Hjalmar Gullbergs senare dikt- 


ning och dess relation till den lyriska modernismens genombrott har I. Algulin skrivit 

sin avhandling Tradition och modernism (1969). Se även C. Ahnlunds Diktare i krig. 

K.G. Ossiannilsson, Bertil Malmberg och Ture Nerman från debuten till 1920 (2007). 

De fem unga 

Några kommenterade editioner av De fem ungas verk föreligger ännu inte. Om de 

Fem Unga, se M. Kylhammars Frejdiga framstegsmän och visionära världsmedborgare. 

Epokskiftet 20-tal – 30-tal genom Fem unga och Lubbe Nordström (1994). 

Artur Lundkvists författarskap behandlas i K. Espmarks avhandling Livsdyrkaren Artur 

Lundkvist. Studier i hans lyrik till och med Vit man (1964). Verk av mer översiktlig 

karaktär är P. Lindbloms Artur Lundkvist i en föränderlig värld (1976) och Samtiden i 

ögat (1991) samt C.-E. Nordbergs Det skapande ögat. En färd genom Artur Lundkvists 

författarskap (1981). Se även M. Wines Minnena vakar (1994), J. Arnalds avhandling 

Genrernas tyranni. Den genreöverskridande linjen i Artur Lundkvists författarskap 

(1995), R. Vázquez Oliktänkaren. En bok om Artur Lundkvist (2006). 

Över Harry Martinson finns en bibliografi. D. 1, På svenska tryckta texter, av C.O. 

v. Sydow (2005). Se även Poetiska törnbuskar i mängd. Brev 1929–1949, Harry Martinson, 

urval och kommentarer: P. Helgeson (2004). Harry Martinson studeras i I. 

Holms Harry Martinson. Myter, målningar, motiv (1960) och framför allt K. Espmarks 

Harry Martinson finner sitt språk (1970). J. Lundberg har studerat Martinsons lyrik 

1935–1945 fram till och med Passad i sin avhandling Den andra enkelheten (1992). En 

monografi finns från 1950 av L. Ulvenstam, en stilstudie från 1941 av P. Hallberg. 

Viktig biografisk belysning ger S. Erfurth i böckerna Harry Martinsons barndomsvärld 

(1980), Harry Martinson och Vägen ut (1981) och Harry Martinson och Moa: 

1920–1931 (1987). Aniara har blivit föremål för flera studier: T. Halls Vår tids stjärnsång 

(1958), J. Wredes avhandling Sången om Aniara (1965) och G. Tideströms Ombord 

på Aniara (1975) samt J. Stenströms Aniara. Från versepos till opera (1994). I sin 

avhandling, Tre lärodiktare (1974), har M.-L. Ramnefalk ägnat Martinson ett kapitel. 

En bok med personliga minnen är G. Svenssons Harry Martinson – som jag såg honom 

(1981). En liten uppsatsvolym är betitlad Harry Martinsons landskap (1985). 

Se även S. Söderbloms Harry Martinson (1994, ny utg. 2002), B.E. Andersons avhandling 

Att rannsaka en barndom. Harry Martinsons Nässlorna blomma: tillkomst och 

tematik (2000), K. Espmarks Harry Martinson – mästaren (2005), D. Liebels avhandling 

Tageslichtfreude und Buchstabenangst. Zu Harry Martinsons dichterischen Wortbildungen 

als Übersetzungsproblematik (2009). 


Josef Kjellgren har ägnats en monografi av R. Matsson (1957) och en avhandling av 

G. Kvant, Arbetsglädje och gemenskapstro (1979). 

Gunnar Ekelöf 

Gunnar Ekelöfs Skrifter 1–8, med ett efterföljande register, har utgetts under åren 

1991–93 av R. Ekner . Ett urval Brev 1916–1968 (1989) har utgivits och kommenterats 

av C.O. Sommar, som också skrivit en omfattande, populärt hållen biografi 

(1989). En bibliografi har upprättats av R. Ekner (1970). Se även Översätt inte ett 

levande språk till ett dött. Gunnar Ekelöf på sju språk, sammanställd av K.-J. Liedtke 

(2007). Ekelöf har studerats av B. Landgren i hans avhandling Ensamheten, döden och 

drömmarna (1971) och i hans strukturanalytiska studie Den poetiska världen (1982) 

samt av A. Olsson i hans avhandling Ekelöfs nej (1983), som anlägger ett övergripande, 

tematiskt perspektiv. Vidare R. Ekners essäsamling I den havandes liv (1967) och 

P. Hellströms avhandling Livskänsla och självutplåning (1976), som studerar framväxten 

av Strountes-diktningen. M.-L. Ramnefalk har i sin tidigare omnämnda avhandling 

även ett Ekelöfkapitel. Se även B. Wigforss Konstnärens hand (1983). I Ekelöflitteraturen 

på främmande språk märks L. Sjöbergs A Reader’s Guide to Gunnar Ekelöf’s 

A Mölna Elegy (1973). 

Se även C. Sjöholms avhandling Föreställningar om det omedvetna. Stagnelius, Ekelöf 

och Norén (1996), A. Olssons Gunnar Ekelöf (1997, ny utg. 2002), B. Landgrens Polyederns 

gåta. En introduktion till Gunnar Ekelöfs Färjesång (1998), T. Mobergs Gunnar 

Ekelöf framför bilden (1999), A. Mortensens avhandling Tradition och originalitet hos 

Gunnar Ekelöf (2000), A. Fryds avhandling Billedtale. Om mødet mellem billedkunst og 

litteratur hos Gunnar Ekelöf, Ole Sarvig og Per Højholt (2002), U. Larssons avhandling 

De fyra elementen. En semantisk motivstudie i Gunnar Ekelöfs En Mölna-elegi (2004), D. 

Anderssons Poeten och sophelikoptern. Gunnar Ekelöf, folkhemmet och vetenskapen (2004), 

A. Lundvalls avhandling Till det omöjligas konst bekänner jag mig. Gunnar Ekelöfs 

konstsyn (2009). 

Nils Ferlin, Evert Taube, Karl Gerhard, Frans G. Bengtsson och Fritiof 

Nilsson Piraten 

Nils Ferlin har ägnats en monografi av Å. Runnquist (1958), och en avhandling av 

J. Westerström: Barfotapoeten Nils Ferlin (1990). Se även G. Nordlander avhandling 

Veva jämnt, din fan!. Om rytm och klang i Nils Ferlins lyrik (1994), K.O. Anderssons 

Nils Ferlin – poet i livets villervalla (1998, ny utg. 2001), J. Westerströms Nils Ferlin. 

Ett diktarliv (1998). 


Om Evert Taube, se R. Schills avhandling Evert Taubes genombrott (1984), som ingår 

i Evert Taube-sällskapets serie årsskrifter. Se även M. Timms Evert Taube. Livet som 

konst, konsten som liv (1998), O. Edströms Evert Taubes musik. En musikvetenskaplig 

studie (2007), D. Anthins avhandling Evert Taubes scener. Från Cabaret Läderlappen till 

Gröna Lund (2007), O. Edströms Evert Taube. Sånger och musikalisk värld (2008). 

Även Karl Gerhard har blivit avhandlad: i Åke Petterssons En klassisk komedi i revyform. 

En studie över Karl Gerhards revykomedi Oss greker emellan (1976). Pettersson 

har också skrivit volymen Ett bedårande barn av sin tid (1977). Se även Karl Gerhard 

sällskapets skriftserie. 

Frans G. Bengtssons Samlade skrifter utkom i tio band 1950–55. Se även Frans G. 

Bengtsson. En brevbiografi, sammanställd av J. Ellerström, S. Nordin, B. Romberg 

(2005). En monografi av E. Ehnmark utgavs 1946. Ett kapitel om hans essäkonst 

finns i G. Häggs tidigare omnämnda Övertalning och underhållning (1978). Se även 

Frans G Bengtsson-sällskapets skriftserie, studier som utgivits sedan 1995. 

Om Fritiof Nilssons Piraten se M. Öhrns avhandling Talat glöms men skrivet göms. 

En studie i Fritiof Nilsson Piratens författarskap (2005). Se även Piratensällskapets 

skriftserie. 

1900-talslitteraturen II (1945–65) 

Allmänt 

Ett kortfattat översiktsarbete över periodens litteratur finner man i den danske kritikern 

T. Broströms Modern svensk litteratur 1940–72 (1974). 

En idéhistorisk studie över epoken är T. Stenströms Existentialismen i Sverige (1984). 

En kort men väsentlig översikt över fyrtiotalslyriken har skrivits av B. Holmqvist: 

Svensk 40-talslyrik (1951). I. Algulins motiv– och temahistoriska arbete Den orfiska 

reträtten (1977) innehåller bl.a. kapitel om Erik Lindegren, Karl Vennberg, Werner 

Aspenström, Sven Alfons och Ragnar Thoursie samt ytterligare några lyriker ur 

fyrtiotalsgenerationen. B. Holms monografi över Gösta Oswald (1969) innehåller 

övergripande aspekter på 1940-talets litteratur. G. Printz-Påhlssons och K. Espmarks 

tidigare omnämnda arbeten behandlar epokens poesi, liksom K. Henmarks 

En fågel av eld (1962). I. Algulins tidigare nämnda avhandling om Malmbergs och 

Gullbergs senare diktning belyser stildragen i tidens lyrik. L. Hagerfors avhandling 

På väg in i femtiotalet (1979) innehåller både en översikt över klimatet omkring 1950 

och kapitel om Lars Forssell, Folke Isaksson och Bo Setterlind. L. Eriksson belyser i 


sin avhandling ”Man måste ha sin prövosten” (1982) Ekelöfs betydelse för Göran Palm 

och andra sextiotalspoeter. Ett centralt idékomplex under tidigt 60-tal belyses av B. 

Jansson i avhandlingen Trolösheten (1984). En uppsats rörande det tidiga 1960-talets 

berättarkonst är P. Hallbergs ”Dokumentarisk berättarkonst” i Vinduet 1977. 

Uppsatsvolymer av intresse är 40-talsförfattare (1965), redigerad av L.-O. Franzén, 

och Femtitalet i backspegeln (1968), redigerad av K.-E. Lagerlöf. Den senare utgav 

1965 en artikelserie, Samtal med 60-talister, av intresse för förståelsen av det tidiga 

1960-talet. Två volymer personliga deklarationer av intresse är Varför skriver vi? 

(1953) och Tryckpunkter (1967). Se även H. Sandgrens avhandling Landskap på jorden 

och i drömmen. Studier i Folke Isakssons lyrik (1999), S. Nybergs avhandling ”Jag kommer 

ur den frusna världen”. Sandro Key-Åbergs diktning 1947–1965 (2001). 

Recensioner och essäer från 1940-talet har samlats i den viktiga volymen Kritiskt 40tal 

(1948), utgiven av K. Vennberg och W. Aspenström. En motsvarande volym från 

1960-talet är Sextiotalskritik (1966), redigerad av P.O. Enquist. 

Se även P. Rydéns Till de folkhemske. Om den verkliga vitterheten under efterkrigstiden 

(1994). 

Om journalistik och reseskildringar, se A. Lagerkvists avhandling Amerikafantasier. 

Kön, medier och visualitet i svenska reseskildringar från USA 1945–63 (2005), 

G. Leths Jolo – den förarglige iakttagaren. Journalisten och författaren Jan Olof Olsson 

(2007). 

Erik Lindegren 

En Erik Lindegren-bibliografi har upprättats av F. Sandgren (1971). En översikt av 

liv och verk-karaktär har gjorts av L. Bäckström (2:a omarb. uppl. 1979). Lindegren 

har studerats i C. Hermelins avhandling Vinteroffer och Sisyfos (1976) och K. Hallinds 

avhandling Tavlor och deviser (1978), som studerar Lindegrens dikter till Halmstadgruppens 

tavlor, samt i A. Cullheds avhandling ”Tiden söker sin röst”. Studier kring 

Erik Lindegrens mannen utan väg (1982) och R. Lysells avhandling Erik Lindegrens 

imaginära universum (1983), som tillämpar en modern tematisk metod på hela diktningen. 

Se även B. Landgrens Dödsteman. Läsningar av Rilke, Edfelt, Lindegren (1999), 

samt J. Stenströms avhandling Aniara. Från versepos till opera (1994). 

Rut Hillarp, Ella Hillbäck och Ann Margret Dahlquist-Ljungberg 

Om Rut Hillarp och det litterära 1940-talet har A. Bränström Öhman skrivit avhandlingen 

Kärlekens ödeland. Rut Hillarp och kvinnornas fyrtiotalsmodernism (1998). 


Se även J. Björklunds Hoppets lyrik. Tre diktare och en ny bild av fyrtiotalismen: Ella 

Hillbäck, Rut Hillarp, Ann Margret Dahlquist-Ljungberg (2005). 

Karl Vennberg, Werner Aspenström, Tomas Tranströmer, Östen Sjöstrand 

Karl Vennberg har blivit föremål för en avhandling av K.-E. Lagerlöf: Den unge 

Karl Vennberg (1967), och M.-L. Ramnefalk ägnar honom ett kapitel i Tre lärodiktare 

(1974). En studie av hans lyrik har gjorts av L. Elleström i hans avhandling Vårt 

hjärtas lysande skrift (1992). Se även A. Johanssons avhandling Poesins negativitet. En 

studie i Karl Vennbergs kritik och lyrik (2000). 

Om Werner Aspenström har N. Burton skrivit avhandlingen Mellan eld och skugga. 

Studier i den lyriska motsägelsen hos Werner Aspenström (1984) och H. Attius en annan 

avhandling, Estetik och moral (1982), som lägger tonvikten på den unge Aspenströms 

författarskap. Se även. H Isakssons Werner Aspenström (2003, ny utg. 2004). Se även 

Werner Aspenströmsällskapets skriftserie utgiven sedan 2000. 

Om Tomas Tranströmers lyrik finns ett standardverk: K. Espmarks Resans formler 

(1983). S. Bergstens Den trösterika gåtan (1989) innehåller tio essäer om Tranströmers 

lyrik. 

Se även N. Schiölers avhandling Koncentrationens konst. Tomas Tranströmers senare poesi 

(1999), T. Rönnerstrands Varje problem ropar på sitt eget språk”. Om Tomas Tranströmer 

och språkdebatten (2003), 

Östen Sjöstrand har blivit föremål för en monografi på engelska av S. Bergsten 

(1974). 

Stig Dagerman 

Om Stig Dagerman har O. Lagercrantz skrivit en monografi (ny uppl. 1967, ny utg. 

2004). En bibliografi har upprättats av H. Sandberg (1975). Sandberg har också 

skrivit boken Den politiske Dagerman (1979). Studier i Dagermans författarskap har 

gjorts av P.E. Ljung, K. Hansen och S. Dahl i volymen Ångestens hemliga förgreningar 

(1984). En avhandling om den existentiella tematiken har skrivits av K. Laitinen: 

Begärets irrvägar (1986). På engelska finns en monografi av L. Thompson (1983). 

Se även K. Palmkvists avhandling Diktaren i verkligheten. Journalisten Stig Dagerman 

(1989), C. Ahlunds Fallets lag och jagets stjärna. En studie i Stig Dagermans författarskap 

(1998), L. Lotass avhandling Friheten meddelad. Studier i Stig Dagermans författarskap 

(2002), K. Dahls avhandling La mythification d’un écrivain étranger. La réception de 

l’œuvre de Stig Dagerman en France et en Italie (2008). 


Lars Ahlin 

Ett nytryck av Lars Ahlins prosaarbeten gjordes 1977–79. En biografi i två delar har 

skrivits av G. Ahlin: Lars Ahlin växer upp (2001), Nu ska vi ta pulsen på världen!. Lars 

Ahlin åren 1946–1997 (2005). E.A. Nielsen har studerat sex av hans romaner i ett arbete 

från 1968. Essäer har skrivits av U. Linde (BLM 1960 och 1965), av S.E. Liedman 

(BLM 1962) och av G. Palm och B. Trotzig (BLM 1965) samt av L. Andersson 

i hans essäbok Försöksgrupp (1980). Innehållsrik är volymen Synpunkter på Lars Ahlin 

(1971), redigerad av L. Furuland. Avhandlingar om Ahlin har skrivits av A. Melberg: 

På väg mot realismen (1973) och av H.-G. Ekman: Humor, grotesk och pikaresk (1975) 

– bägge studerar karaktären i Ahlins realism men med divergerande resultat. Studier 

i romanen Fromma mord har G.D. Hansson gjort i sin avhandling Nådens ordning 

(1988). En monografi på engelska har skrivits av T. Lundell (1977). 

Se även C. Röjdalens avhandling ”Men jag ville hjälpa”. Studier i Lars Ahlins 

1940-talsnovellistik (1997), H. Anderssons avhandling Det etiska projektet och det estetiska. 

Tvärvetenskapliga perspektiv på Lars Ahlins författarskap (1998), A. Tyrbergs 

avhandling Anrop och ansvar. Berättarkonst och etik hos Lars Ahlin, Göran Tunström, 

Birgitta Trotzig, Torgny Lindgren (2002), M. Essungers avhandling Kärlekens möjlighet. 

Skönlitterär gestaltning och teologisk reflektion hos François Mauriac och Lars Ahlin 

(2005). 

Lars Gyllensten 

En bibliografi över Lars Gyllensten finns, Lars Gyllenstens bibliografi: 1946–1992 av 

Å. Lilliestam (1993). Se även I. Karlströms Lars Gyllensten bibliografi 1993–2005. 

Tillägg till Lars Gyllenstens bibliografi 1946–1992 av Åke Lilliestam (2006). Om Lars 

Gyllenstens prosakonst har H. Isaksson skrivit en avhandling: Hängivenhet och distans 

(1974). Isaksson svarar också för en monografi på engelska över hela författarskapet 

(1978). Andra avhandlingar om Gyllensten är K. Muneks Gyllenstens roller (1974) 

och H.-E. Johannessons Studier i Lars Gyllenstens estetik (1977) samt S. Oscarssons 

Gyllensten som Orfeus (1992), som fokuserar mytiska inslag i författarskapet. T. 

Stenström har gjort en analys av Gyllenstens Barnabok i sin Berättartekniska studier 

(1964). 

Se även T. Stenströms Gyllensten i hjärtats öken. Strövtåg i Lars Gyllenstens författarskap, 

särskilt Grottan i öknen (1996), C. Brudin Borgs avhandling Skuggspel. Mellan 

bildkritik och ikonestetik i Lars Gyllenstens författarskap (2005). 


Sivar Arnér, Gösta Oswald, Willy Kyrklund, Peder Sjögren 

Sivar Arnérs författarskap avhandlas i B. Sjöbergs Sivar Arnér – den livsbejakande nihilisten 

(1993). Se även S. Brandorfs avhandling Från den förbergade människan till den 

upplösta. En linje i Sivar Arnérs författarskap fram till 1973 (1989). 

Gösta Oswald, se Skrifter. 1 och 2, Gösta Oswald, under medverkan av B. Holm och 

med inledning av B. Trotzig (2000). Se även Breven till Ranveig, Gösta Oswald, redigerade 

med förord och kommentarer av T. Ekbom (1995). Gösta Oswald har även 

blivit föremål för en avhandling av B. Holm (1969). 

Om Willy Kyrklund har G. Arrias skrivit sin avhandling med titeln Jaget, friheten 

och tystnaden hos Willy Kyrklund (1981). Se även G. Bäcks avhandling Ord och kött. Till 

teaterns fenomenologi med Larssons och Kyrklunds Medea (1992), P. Norléns avhandling 

”Textens villkor”. A study of Willy Kyrklund’s prose fiction (1998), J. Anderssons avhandling 

Rivalitet, våld, revolt. Kain och Abel hos Willy Kyrklund, Bengt Anderberg, Lars Gyllensten 

(2004), O. Widhes avhandling Främlingskap. Etik och form i Willy Kyrklunds 

tidiga prosa (2005), J. Sahlins avhandling Om kyrklundheten. Värde, kunskap och skrivande 

i Willy Kyrklunds Om godheten (2008). 

Peder Sjögrens 40-talsromaner studeras av P. Forsgren i hans avhandling Att lyssna 

med ögat (1992). Se även A. Tyrbergs avhandling Skuldkänslans broderskap. En bok om 

Peder Sjögrens romaner (1996), R. Yrlids Till Madrid. Tre svenskars närvaro under det 

spanska inbördeskriget (2006). 

Paul Andersson och Majken Johansson 

Om Paul Andersson finns P. Tenngarts avhandling Jag spelar er förväntan. Självdramatisering 

i Paul Anderssons diktverk Berättarna (2002) samt J. Magnussons Blodrikets 

bortersta gränser. Om Paul Andersson (2004). 

Om Majken Johansson har K. Hartman skrivit Bottenglädjen. En bok om Majken Johansson 

(2002). 

Per Wästberg, Åke Wassing, Sven Fagerberg, Per Anders Fogelström 

Över Per Wästbergs skrifter har upprättats en bibliografi i två delar av A. Ryberg: 

1943–1973 (1973) och 1973–1983 (1983). Se även T. Schiölers Per Wästbergs skrifter 

1983–2003. En bibliografi (2003). 

Åke Wassing och hans roman Dödgrävarens pojke har blivit föremål för en avhandling 

av E. Funck: Berättaren från fattighuset (1980). 


Sven Fagerbergs Höknatt har studerats i en avhandling av T. Rönnerstrand (1976). 

Se även C.J. Ljungbergs Fagerberg. Sven Fagerberg som romanförfattare och polemiker 

(1999). 

Över Per Anders Fogelström författarskap finns en bibliografi: A. Bodins Per Anders 

Fogelström. En bibliografi (2004). Fogelström har blivit föremål för en biografisk studie 

av Ch. Kassman: Per Anders Fogelström. Liv och litteratur (1986). Se även L. Guerriens 

avhandling Le cycle romanesque Ville de Per Anders Fogelström – Une médiation 

littéraire (1994), A. Rebergs Per Anders Fogelström. Stockholms förste älskare (1997). 

Pär Rådström, Per Olof Sundman, Per Olov Enquist 

Pär Rådström har biograferats i J. Werkmästers avhandling Pär Rådström. Ett författarliv 

(1990). Se även D. Brundins avhandling Omvägens estetik. Lättillgänglighet och 

komplexitet i Pär Rådströms sena verk (2006). 

Om Per Olof Sundman finns ett arbete på engelska: L.G. Warmes Per Olof Sundman. 

Writer of the North (1984). Se även P. Svenssons Frostviken. Ett reportage om Per 

Olof Sundman, nazismen och tigandet (1998), J. Lundströms avhandling Terrängbeskrivning. 

P. O. Sundman, moderniteten och medmänniskan (2006). 

Om Per Olov Enquist: R. Shidelers Per Olov Enquist. A critical study (1984). Se även 

H. Janssons avhandling Per Olov Enquist och det inställda upproret. Ett författarskap i 

relation till svensk debatt 1961–1986 (1987), E. Ekselius avhandling Andas fram mitt 

ansikte. Om den mytiska och djuppsykologiska strukturen hos Per Olov Enquist (1996), 

G. Syréns Mellan sanningen och lögnen. Studier i Per Olov Enquists dramatik (2000), F. 

Rudels ”Hon hade verkligen många ansikten”. Växelverkan mellan karaktär och struktur i 

Livläkarens besök av Per Olov Enquist (2006). 

Birgitta Trotzig 

Birgitta Trotzigs roman De utsatta har blivit föremål för en studie av U. Olsson i 

avhandlingen I det lysande mörkret (1988). Se även C. Bergils avhandling Mörkrets 

motbilder. Tematik och narration i fem verk av Birgitta Trotzig (1995), A. Tyrbergs Anrop 

och ansvar. Berättarkonst och etik hos Lars Ahlin, Göran Tunström, Birgitta Trotzig, Torgny 

Lindgren (2002), P.Y. Anderssons avhandling Överskridandets strategier. Lyrisk romankonst 

och dess uttryck hos Rosendahl, Trotzig och Lillpers (2004), M. Pirholts avhandling 

Ett språk, ett spår. En studie i Birgitta Trotzigs författarskap (2005), K. Baks Den intersubjektiva 

synden i Birgitta Trotzigs Dykungens dotter (2005),C. Franzéns För en litteraturens 

etik. En studie i Birgitta Trotzigs och Katarina Frostensons författarskap (2007). 


Ingmar Bergman och dramatiken 

Över Ingmar Bergman föreligger ett stort antal monografier och studier (framför 

allt om Bergman som filmskapare, vilka inte listas nedan): Se studier av J. Donner 

(Djävulens ansikte, 1965), av H. Sjögren (1968 och 1969) och av M. Bergom-Larsson 

(Ingmar Bergman och den borgerliga ideologin, 1977). Se även M. Timms biografi Lusten 

och dämonerna. Boken om Bergman (2008). Av den utländska litteraturen kan nämnas 

F. Gados monografi The Passion of Ingmar Bergman (1986). Senare avhandlingar 

med fokus på teaterscenen: J.U. Hongs Creating theatrical dreams. A Taoist approach to 

Molander’s, Bergman’s and Wilson’s productions of Strindberg’s A dream play (2003), R. 

Lomans Avstånd – närhet. Ingmar Bergmans Vintersagan på Dramaten (2005), M. Holdars 

Scenography in action. Space, time and movement in theatre productions by Ingmar 

Bergman (2005).), 

Se även Ingmar Bergman – film och teater i växelverkan, red. M. Wirmark (1996). 

Lars Forssell 

Lars Forssells dramatik behandlas i G. Syréhns trilogi: Osäkerhetens teater (1979), 

Makten och ensamheten (1985), som består av studier i historiedramatiken, och Gycklaren 

och vanmakten (1991), som fokuserar Forssells ”kabarédramatik”. Se även L. 

Hagerfors avhandling På väg in i femtiotalet. en studie i Lars Forssells, Folke Isakssons och 

Bo Setterlinds tidiga lyrik (1979). 

Astrid Lindgren 

Om Astrid Lindgrens liv och verk har V. Edström skrivit i Astrid Lindgren. Vildtoring 

och lägereld (1992), samt i Det svänger om Astrid (2007). Se även M. Strömstedt Astrid 

Lindgren. En levnadsteckning (1977, 2007). En avhandling om Pippi Långstrump har 

skrivits av U. Lundquist: Århundradets barn (1979). Vidare har utgetts En bok om 

Astrid Lindgren (1977), redigerad av M. Ørvig och med en Astrid Lindgren-bibliografi, 

upprättad av L. Törnqvist. Se även V. Edströms Astrid Lindgren och sagans makt 

(1997) och hennes Kvällsdoppet i Katthult. Essäer om Astrid Lindgren diktaren (2004). 

Senare avhandlingar om Lindgren: S. Blumes Pippi Långstrumps Verwandlung zur 

”dame-bien-élevée” – die Anpassung eines Kinderbuches an ein fremdes kulturelles System. 

Eine Analyse der französischen Übersetzung von Astrid Lindgrens Pippi Långstrump 

(1945–48) (2001), A. Surmatz Pippi Långstrump als Paradigma. Die deutsche Rezeption 

Astrid Lindgrens und ihr internationaler Kontext (2005), S. Maldackers Mattisräuber 

und Meisterdetektive. Astrid Lindgren auf der Leinwand (2005), N. Kuliks Das Gute und 

das Böse in der phantastischen Kinder– und Jugendliteratur (2005). 


Tove Jansson 

Om Tove Janssons muminvärld har B. Westin skrivit en avhandling: Familjen i dalen 

(1988), samt Tove Jansson. Ord, bild, liv (2007). Se även B.K. Gustafssons avhandling 

Stenåker och ängsmark. Erotiska motiv och homosexuella skildringar i Tove Janssons senare 

litteratur (1992), G. Märaks avhandling Barns tolkningar av fiktiva figurers tänkande. 

Om Snusmumrikens vårvisa och en björn med mycket liten hjärna (1994), A. Rehal Johanssons 

avhandling Den lömska barnboksförfattaren. Tove Jansson och muminverkets 

metamorfoser (2006). 

Barn och ungdomslitteratur 

Porträtt av svenska ungdomsboksförfattare ger volymen De skriver för ungdom (ny 

uppl. 1978), redigerad av C.-A. Lövgren. Se även C. Tellgrens avhandling På barnens 

bokmarknad. Utgivningen av barn– och ungdomslitteratur i Sverige 1966–1975 (1982). 

Senare avhandlingar är: C. Lidströms Sökande, spegling, metamorfos. Tre vägar genom 

Maria Gripes skuggserie (1994), K. Järvstads Att utvecklas till kvinna. Studier i den 

kvinnliga utvecklingsromanen i 1900-talets Sverige (1996), A.M. Flodins Sångskatten 

som socialt minne. En pedagogisk studie av en samling skolsånger (1998), A. Nix Das 

Kind des Jahrhunderts im Jahrhundert des Kindes. Zur Entstehung der phantastischen 

Erzählung in der schwedischen Kinderliteratur (2001), I. Nilssons Krakel Spektakel, hör 

hur det låter!. Studier i Lennart Hellsings språkvärld (2001), M. Jendis Mumins wundersame 

Deutschlandabenteuer. Zur Rezeption von Tove Janssons Muminbüchern (2001), M. 

Andraes Rött eller grönt?. Flicka blir kvinna och pojke blir man i B. Wahlströms ungdomsböcker 

1914–1944 (2001), G. Stolts Att bryta egen väg. Jeanna Oterdahl i föredrag och 

författarskap (2002), W. Frimans Växandets gestaltning i Peter Pohls romansvit om Micke 

(2003), H. Ehrianders Humanism och historiesyn i Kai Söderhjelms historiska barn– och 

ungdomsböcker (2003), E. Söderbergs Askunge, madonna eller feminist? Kontextuella 

läsningar av Martha Sandwall-Bergströms Kulla-Gullasvit (2004), M. Österlunds Förklädda 

flickor. Könsöverskridning i 1980-talets svenska ungdomsroman (2005), H. Magnussons 

Berättande bilder. Svenska tecknade serier för barn (2005), A.K. Kriströms ”De 

gränslösa böckerna”. Allålderslitteratur i Sverige under 1960– och 1970-talen, med studier 

i Hans Alfredsons och Barbro Lindgrens tidiga författarskap (2006, ny utg. 2008), E. 

Drukers Modernismens bilder. Den moderna bilderboken i Norden (2008). 

Populärlitteratur 

Ett historiskt perspektiv på populärlitteraturens genombrott i Sverige 1908 och den 

debatt som följde ger U. Boethius i arbetet När Nick Carter drevs på flykten (1989). 

En översikt över populärlitteratur och dess former ger Å. Lundqvist i Masslitteraturen. 

Förströelse, förförelse, fara? (1977), ytterligare en ger Y. Lindung i Äventyr och 


kärlek. Om kiosklitteraturen (1980). L. Larsson har i avhandlingen En annan historia 

(1989) undersökt kvinnors läsning och svensk veckopress. 

Se även antologin Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur, red. D. Hedman 

(1995), Populära fiktioner, red. K. Jonsson & A. Öhman (2000), A. Öhmans Populärlitteratur. 

De populära genrernas estetik och historia (2002, 2003), M. Perssons avhandling 

Kampen om högt och lågt. Studier i den sena nittonhundratalsromanens förhållande till 

masskulturen och moderniteten (2002). 

Den första avhandlingen om ett populärlitterärt författarskap är D. Hedmans studie 

i Frank Hellers romaner: Eleganta eskapader (1985). Hedman har också sammanställt 

en Frank Heller-bibliografi (1987). 

Om romances, Eva Hemmungs–Wirtén har skrivit avhandlingen Global infatuation. 

Explorations in transnational publishing and texts. The case of Harlequin Enterprises and 

Sweden (1998). 

Om populärmusik, se K. Strands avhandling Känsliga bitar. Text– och kontextstudier i 

sentimental populärsång (2003). 

Om skräck, se Y. Lefflers Skräck som fiktion och underhållning (2001, 2006). 

Om science fiction, se M. Godhes avhandling Morgondagens experter. Tekniken, ungdomen 

och framsteget i populärvetenskap och science fiction i Sverige under det långa 1950-talet 

(2003), J. Määttäs avhandling Raketsommar. Science fiction i Sverige 1950–1968 

(2006), se även hans Science fiction i Sverige 1950–1968. En bibliografi (2008). 

Om läsning se även B.L. Wersälls avhandling Veckotidningsnovellen 1950–1975. En 

sociologisk analys (1989), M. Kolbes Om konsten att konstruera en kvinna. Retoriska strategier 

i 1800-talets rådgivare och i Marie Sophie Schwartz’ romaner (2001), M. Ulfgars 

avhandling För att bli kvinna – och av lust. En studie i tonårsflickors läsning (2002). 

Se även C. Renanders avhandling Förförande fiktion eller historieförmedling? Arnserien, 

historiemedvetande och historiedidaktik (2007). 

Kriminalromanen 

En bibliografi över svensk kriminalroman finns i I. Hedmans Deckare och thrillers på 

svenska 1864–1973 (1974). Se även hans Prosaberättelser om brott på den svenska bokmarknaden 

1885–1920. En bibliografi (1997). Andra böcker om svensk detektivroman 


är Svensk mordbok (1957) av J. Elgström och Å. Runnquist, Mordisk familjebok (1972) 

av J. Broberg och The Swedish Crime Story/Svenska deckare (1981) av B. Lundin. 

S. Kärrholm har skrivit avhandlingen Konsten att lägga pussel. Deckaren och besvärjandet 

av ondskan i folkhemmet (2005). 

Se även I. I. Morelius Kriminallitteratur på svenska 1749–1985. Suppl. Kriminallitteratur 

på svenska 1986–1990 (1992), B. Lundins Spårhundar, spioner och spännande 

personer (1993) och Århundradets svenska deckare (1993), B. Erikssons Deckarhyllan. 

Från Hans Alfredson till Margaret Yorke (1995), L. Wendelius Deckarförfattaren H.-K. 

Rönblom. En profilteckning (1995), B. Lundins Studier om mord. Från Trenter till Mankell 

(1998), J. Sundholms avhandling Populärt berättande och offentlighet. Sujet, excess, 

den sociala detektiven och den privata familjen (1999), L. Wendelius Rationalitet och 

kaos. Nedslag i svensk kriminalfiktion efter 1965 (1999), I neonljusets skugga. Den moderna 

kriminalhistorien, red. B Eriksson (1999), B. Gräslunds Mysteriet Balderson. En 

deckargåta (2002), P. Olaisens Tankar om kriminallitteratur (2003), Kriminalnovellen i 

Sverige. Bidrag till en historik (2007), K.G. Fredriksson och L. Fredrikssons Nåd och 

straff. Religiösa motiv i deckare och thrillers (2007), D. Hedmans Extravaganta eskapader. 

Gösta Palmcrantz’ liv och verk (2008), samt hans Gösta Palmcrantz (Gösta Segercrantz). 

En bibliografi (2008). 

1900-talslitteraturen III (1965–) 

En essäistisk framställning av det nya litteraturklimat som inträdde under andra 

hälften av 1960-talet är K.-E. Lagerlöfs Strömkantringens år (1975). Ett annat översiktligt 

arbete är A. Lundqvists Från sextital till åttital. Färdvägar i svensk prosa (1981), 

som bl.a. innehåller kapitel om Sven Delblanc, P.O. Enquist, Lars Gustafsson, P.C. 

Jersild m.fl. I boken Mitt i 70-talet har T. Hedlund presenterat 15 yngre svenska 

författare. Många av de senaste årens författarskap belyses i volymen Linjer i nordisk 

prosa. Sverige 1965–1975 (1977), redigerad av K. Norén. En kort översikt på engelska 

över periodens berättarkonst har skrivits av I. Algulin: Contemporary Swedish 

Prose (1983, även tysk övers. Schwedische Erzählkunst der Gegenwart, 1983). 

Om byråkratframställningar i litteraturen har I. Jonsson skrivit ett arbete: Maktens 

verktyg (1978) med tonvikt på periodens litteratur. 

Analyser av rocklyriktexter finns i O. Thörnvalls Svensk rocklyrik (1981). Se även U. 

Lindbergs avhandling om Ulf Lundell Rockens text. Ord, musik och mening (1995), 


H. Ganetz avhandling Hennes röster. Rocktexter av Turid Lundqvist, Eva Dahlgren och 

Kajsa Grytt (1997). Se även L. Lilliestam Svensk rock. Musik, lyrik, historik (1998). 

Om visan, se U. Carlssons avhandling Cornelis Vreeswijk. Artist – vispoet – lyriker 

(1996), F. Mossbergs avhandling Visans kontinuum. Ord, röst och musik. Studier i Olle 

Adolphsons musik och framförandekonst (2002), samt C. Ulmerts avhandling Visan som 

gåva. Olle Adolphsons litterära konstnärskap (2004). 

Två volymer personliga deklarationer av nyare svenska poeter är Diktaren om sin 

dikt 1–2 (1979 och 1982). En annan sådan volym med 24 nya författare är Självdeklaration 

(1982), redigerad av M. Ringgren. 

Studier över de senaste årens litteratur återfinns i Samtida (red. L. Elleström & C. 

Hansson, 1990), samt i Att skriva sin tid. Nedslag i 80– och 90-talet (red. M. Grive & 

C. Wahlin, 1993). 

Se även E. Vikströms avhandling Sverigespel. Kent Anderssons och Bengt Bratts dramatik 

1967–71 mot bakgrund av samhälls– och teaterdebatten (1989), B. Ivarson Bergstens 

”Förflytta berg till bokstäver”. Utvecklingslinjer i Elisabet Hermodssons författarskap 

(1989, ny utg. 2006), J. Svedjedals Gurun och grottmannen och andra litteratursociologiska 

studier. Om Birger Sjöberg, Vilhelm Moberg, Bruno K. Öijer, Sven Delblanc, Bob Dylan 

och Stig Larsson (1996), I. Littbergers avhandling Ulla Isakssons romankonst (1996), P. 

Hansens avhandling Romanen och verklighetsproblemet. Studier i några svenska sextiotalsromaner 

(1996), M. Fyhrs avhandling De mörka labyrinterna. Gotiken i litteratur, 

film, musik och rollspel (2003), J. Ingvarssons avhandling En besynnerlig gemenskap. 

Teknologins gestalter i svensk prosa 1965–70 (2003), J. Anderssons avhandling Rivalitet, 

våld, revolt. Kain och Abel hos Willy Kyrklund, Bengt Anderberg, Lars Gyllensten (2004), 

B. Sundbergs Nedslag i nutida svensk dramatik. Katarina Frostenson, Kristina Lugn, Lars 

Norén, Agneta Pleijel (2005), M. Öhrmans avhandling ”Här kan jag äntligen tala”. Tematik 

och litterär gestaltning i Åsa Nelvins författarskap (2007). 

Sara Lidman 

Om Sara Lidmans liv och verk har B. Holm skrivit Sara Lidman – i liv och text (1998, 

ny rev. utg. 2005). 

Se även K.G. Zetterqvists avhandling Att vara kroppssubjekt. Ett fenomenologiskt bidrag 

till feministisk teori och religionsfilosofi (2002), A. Olssons avhandling Att ge den andra 

sidan röst. Rapportboken i Sverige 1960–1980 (2002, ny rev. utg. 2004), L. Sjöbergs 

avhandling Genesis och Jernet. Ett möte mellan Sara Lidmans Jernbaneepos och bibelns be- 


ättelser (2006), A. Bränström Öhmans ”kärlek! och någonting att skratta åt! dessutom”. 

Sara Lidman och den kärleksfulla blicken (2008). 

Sven Delblanc 

Om Sven Delblanc har L. Ahlbom skrivit i Sven Delblanc (1996). Sven Delblancs 

diktning har blivit föremål för en avhandling med hermeneutisk inriktning av B. Agrell: 

Frihet och fakticitet. Om oordning, ordning och lydnad i Sven Delblancs roman Prästkappan 

(1982) och för en lingvistiskt orienterad avhandling av B. Fritzdorf: Symbolstudier 

i Sven Delblancs Hedebysvit (1980). En studie i åskådning och tematik ger L. 

Ahlboms avhandling Frihetens tragedi. Livssyn, estetik och hjälteroller i Sven Delblancs 

författarskap (1989). Se även senare avhandlingar: L. Dahlbergs Tre romantiska berättelser. 

Studier i Eyvind Johnsons Romantisk berättelse och Tidens gång, Lars Gustafssons 

Poeten Brumbergs sista dagar och död och Sven Delblancs Kastrater (1999), H. Blomqvists 

Vanmaktens makt. Sekulariseringen i Sven Delblancs Samuelsvit och Änkan (1999), T. 

Forslids Fadern, sonen och berättaren. Minne och narrativitet hos Sven Delblanc (2000), 

L. Risbergs Den politiske Sven Delblanc. En studie i hans skönlitteratur, litteraturkritik 

och debattartiklar 1956–1966 (2003). 

Kerstin Ekman och Torgny Lindgren 

Den första avhandlingen om Kerstin Ekmans romankonst har skrivits av M. Schottenius: 

Den kvinnliga hemligheten (1992). Se även senare avhandlingar: A.S. Andersdotters 

Det mörka våldet. Spåren av en subjektprocess i Kerstin Ekmans författarskap 

(2005), C. Lindhés Visuella vändningar. Bild och estetik i Kerstin Ekmans romankonst 

(2008). 

Den första avhandlingen om Torgny Lindgrens författarskap av I. Pehrson: Livsmodet 

i skrönans värld (1993), belyser dess teologiska bakgrund. Senare avhandlingar är 

Tyrbergs nämnda studie (2002), M. Nilssons Mångtydigheternas klarhet. Om ironier 

hos Torgny Lindgren från Skolbagateller till Hummelhonung (2004), M. Willéns Konsten 

att upphöja det ringa. Om Torgny Lindgrens litterära metod (2008). 

Göran Tunström 

S. Hammars Duets torg. Göran Tunström och tankekällorna (1999), A. Vargas avhandling 

Såsom i en spegel. En studie i Göran Tunströms roman Juloratoriet (2002), A. Tyrbergs 

nämnda 2002, S. Kersti Nilssons avhandling Det förlorade paradiset. En studie i 

Göran Tunströms Sunneromaner (2003), R. Alsings Prästunge och maskrosboll. En bok om 

Göran Tunström (2003), A. Jarl Iremans avhandling Quête et intertextualité. Une étude 

thématique de l’œuvre en prose de Göran Tunström (2004), K. Birgitta Adams avhandling 

Jag kräver en inre Columbus (2004). 


Erik Beckman, Per Gunnar Evander, P.C. Jersild, Göran Sonnevi 

Erik Beckmans väg mot en ny romanform belyses i S. Hansells avhandling Livet, 

även om jag dog av det (1991). Senare avhandlingar är C. Ekholms Nervositeten kommer 

utifrån. Om Erik Beckmans tidiga författarskap (2005). Se även Erik Beckmansällskapets 

skriftserie utgiven sedan 1996. 

Per Gunnar Evanders roman Uppkomlingarna står i centrum för I. Netterviks avhandling 

Ängslans bilder (1984), hans ”existentiella tematik och narrativa strategier” 

i A. Ohlssons avhandling Behovet att bli sedd (1993). Om Evander föreligger också en 

monografi på engelska, skriven av K. Petherick (1982). 

Studier i P.C. Jersilds författarskap föreligger i avhandlingar som R. Nordwall-Ehrlows 

Människan som djur (1983) och J. Anshelms Förnuftets brytpunkt. Om teknikkritiken 

i P.C. Jersilds författarskap (1990). 

Uppsatser om Norén, Sonnevi och Bengt Emil Johnsson innehåller A. Olssons essäsamling 

Mälden mellan stenarna (1981). En avhandling över Göran Sonnevis lyrik 

föreligger numera i M. Sandqvist, Alkemins tecken i Göran Sonnevis ”Det omöjliga” 

(1989). 

Lars Gustafsson 

Se I. Fribergs avhandling ”Jag är alltid annorlunda”. En studie i identitetsproblematiken 

i Lars Gustafssons tidiga författarskap mellan åren 1959 och 1967 (1996), UC Sanders 

Ichverlust und fiktionaler Selbstentwurf. Die Romane Lars Gustafssons (1998), L. Dahlbergs 

nämnda avhandling från 1999, B. Anderssons Att visa vägen ut. En studie av 

den estetiska praktiken i Lars Gustafssons Bröderna (2000), U. Noltes Schwedische ”social 

fiction”. Die Zukunftsphantasien moderner Klassiker der Literatur von Karin Boye bis Lars 

Gustafsson (2002), K. Bergmans avhandling En möjlig värld. En tematisk studie av Lars 

Gustafssons 1990-talsromaner (2002), H. Söderströms avhandling Bilden som byggsten. 

Om Lars Gustafssons poetik och lyriska praktik (2003). 

Reportage, reseskildringar och rapportböcker 

Göran Palms böcker om LM har blivit föremål för en avhandling av L.-G. Malmgren: 

Göran Palms LM-böcker. Två industrireportage och deras mottagande (1977). 

M. Petersson har skrivit avhandlingen Indien i svenska reseskildringar 1950–75 (1988). 

Rapportlitteraturen som genre har A. Olsson studerat i avhandlingen Att ge den 

andra sidan röst. Rapportboken i Sverige 1960–1980 (2002, ny rev. utg. 2004). 


Jan Myrdal 

En kronologisk bibliografi har upprättats av B.-L. Jansson över Jan Myrdals författarskap 

1943–76 (1977). Se även E. Edwardsons Jan Myrdal. En kronologisk bibliografi. 

1943–1992 (1999). 

Avhandlingar om Myrdal är C. Cervins Det illojala barnets uppror. Studier kring Jan 

Myrdals självbiografiska texter (1997), samt A. Olssons nämnda avhandling (2002, ny 

rev. utg. 2004). 

Bekännelselitteratur/Självbiografi 

Se M. Fahlgrens Det underordnade jaget. En studie om kvinnliga självbiografier (1987), 

C. Sarrimos avhandling När det personliga blev politiskt. 1970-talets kvinnliga bekännelse 

och självbiografi (2000), M. Jönssons avhandling Som en byracka. Självbiografi, estetik 

och politik i Agneta Klingspors författarskap (2006). 

Suzanne Osten 

Se B. Johansson avhandling Befrielsen är nära. Feminism och teaterpraktik i Margareta 

Garpes och Suzanne Ostens 1970-talsteater (2002), C. Svens avhandling Regi med feministiska 

förtecken. Suzanne Osten på teatern (2002), T. Rosenbergs Besvärliga människor. 

Kommunikation till varje pris! Teatersamtal med Suzanne Osten (2004). 

Stig Larsson 

Se B. Kristersons avhandling Stig Larssons idé– och romanvärld (1994), G. Beyer- 

Jordans avhandling Literarische Labyrinthe. Über die Bewegungen des skandinavischen 

Romans der 1980er Jahre zwischen Ich und Welt, Wirklichkeit und Fiktion, Mythos und 

Aufklärung (1997), P. Berglunds avhandling Segrarnas sorgsna eftersmak. Om autenticitetssträvan 

i Stig Larssons romaner (2004). 

Lyrik 1965– 

Se J.O. Ulléns Det skrivna är partitur (1979), som bl.a. innehåller kapitel om Lars 

Norén, Göran Sonnevi och Tobias Berggren, E. Liljas Den dubbla tungan. En studie i 

Sonja Åkessons poesi (1991), B. Everlings avhandling Blå toner och svarta motiv. Svensk 

jazzlyrik från Erik Lindorm till Gunnar Harding (1993), I. Rings avhandling Minnet 

regngardinen genombryter. En studie av Ragnar Thoursies lyrik till och med Emaljögat 

(1997), S. Bergstens Klang och åter. Tre röster i samtida svensk kvinnolyrik (1997), Lena 

Malmbergs Från Orfeus till Eurydike. En rörelse i samtida svensk lyrik (2000), D. Sandströms 

avhandling Tvinga verkligheten till innebörd. Studier i Kjell Espmarks lyrik fram 

till och med Sent i Sverige (2002), Å. Beckmans Jag själv ett hus av ljus. 10 kvinnliga 

poeter (2002), M. William-Olsson, ”Det är för att jag har lärt mig av Homeros”. Poesi 

på 2000-talet (2003), P. Bäckströms avhandling Aska, tomhet & eld. Outsiderproblema- 


tiken hos Bruno K. Öijer (2003), A. Smedberg Bondessons avhandling Anna i världen. 

Om Anna Rydstedts diktkonst (2004), M. Silkebergs Avståndsmätning (2005), J. Olssons 

avhandling Alfabetets användning. Konkret poesi och poetisk artefaktion i svenskt 1960-tal 

(2005), Åsa Warnqvists avhandling Poesifloden. Utgivningen av diktsamlingar i Sverige 

1976–1995 (2007), P. Hultbergs avhandling Därför berör oss fåglarnas liv. Lennart Sjögrens 

poetiska livsförståelse (2008), A. Björks Sonja Åkesson (2008, ny utg. 2009). 

Katarina Frostenson 

Se S.Bergstens nämnda 1997, B. Sigfridssons avhandling Jagets plats. Gestaltningen 

av det kvinnliga subjektet i Katarina Frostensons Nilen, Traum, Sal P och Staden (2003), 

B. Sundbergs nämnda 2005, C. Franzéns För en litteraturens etik. En studie i Birgitta 

Trotzigs och Katarina Frostensons författarskap (2007). 

Lars Norén 

Se C. Sjöholms avhandling Föreställningar om det omedvetna.Stagnelius, Ekelöf och 

Norén (1996), Lars Nylanders Den långa vägen hem. Lars Noréns författarskap från 

poesi till dramatik (1997), Mikael van Reis avhandling Det slutna rummet. Sex kapitel 

om Lars Noréns författarskap 1963–1983 (1997), P. Mehrens avhandling Mellan ordet 

och döden. Rum, tid och representation i Lars Noréns 70-talslyrik (1999), B. Apelkvists 

avhandling Moderskonflikten i Lars Noréns åttiotalsdramatik (2005), P Zetterfalks avhandling 

Inter esse. Det skapande subjektet, Norén och reality (2008). 

Den nya arbetarlitteraturen 

Se T. Samuelssons Arbetarklassens bästa partytricks. Liv, läsning, litteratur (2006), M. 

Nilssons Arbetarlitteratur (2006), L. Furulands och J. Svedjedals Svensk arbetarlitteratur 

(2006), M. Nilssons avhandling Den föreställda mångkulturen. Klass och etnicitet i 

svensk samtidsprosa (2009). 

Finlandssvensk litteratur 

Se T. Söderlings Drag på parnassen. Två sextiotalsstudier, D. 1: Medelklass med mänskligt 

ansikte. Medelklassradikalism i fyra sextiotalsromaner av Christer Kihlman, Jarl Sjöblom, 

Marianne Alopaeus och Ulla-Lena Lundberg (2008), D. 2: Modernistdebatten. Sak, 

person och fält i en finlandssvensk litteraturdebatt år 1965 (2008) samt Finlands svenska 

litteraturhistoria. D. 2: 1900-talet, utgiven av C. Zilliacus, red. M. Ekman (2000). 

Digitala medier 

Se J. Svedjedals Den sista boken (2001), A. Gunders avhandling Hyperworks. On digital 

literature and computer games (2004).

Här - Norstedts

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?