Udden - Håtuna-Håbo-Tibble Släkt-och Hembygdsforskning

els föräldrahem. Där hade hon sin sovplats i kökssoffan. Det var vanligt på den tiden att pigorna hade det
så. Sin personliga hygien fick hon också sköta i köket på kvällen sedan det blivit mörkt.
Bonden, som hette Fröling, var även slaktare så därför kallades alltid gården för slaktargården. Han hade
också ett charkuteri och en köttbutik i det närbelägna Sigtuna, i vilken hans hustru ofta stod och sålde de
hemmagjorda korvarna, syltorna, pastejerna m m samt kött och fläsk förstås. Hit till slaktargården kom
traktens bönder med sina djur, som skulle säljas till slakt. Efter en stunds ackorderande om priset blev affären
alltid av. När djuraffären gjorts upp vankades alltid kaffe och slaktsupen, så Lilly fick se till att kaffepannan
alltid var varm och skorpfatet fyllt för jämnan. Skorporna bakades i stora mängder och
förvarades i en lår på vinden.
Det mesta i hushållsarbetet föll på Lillys lott eftersom slaktarfrun så ofta stod i butiken. I familjen fanns
också barn, en liten flicka i tvåårsåldern, som måste passas och skötas. Ja, det fanns mängder av arbete att
utföra. Förutom de vanliga sysslorna som bakning, matlagning, städning, tvätt och mjölkning fick hon
även vara med husmor vid uppsättning av vävar och eventuellt slå i väven en liten stund om det gavs tid.
Det var roligt med lite omväxling, tyckte hon.
I ladugården stod sju till åtta kor, som måste mjölkas för hand morgon och kväll. Höns och grisar fanns
också, som skulle ha sin mat på bestämda tider, och en sugga som fick smågrisar ibland. Många av
grannbönderna köpte där sin lilla griskulting, som de sedan hade som hushållsgris.
Mjölken hämtades med bil tidigt på morgonen och kördes till Knivsta mejeri, som var böndernas eget
andelsmejeri. De hade nämligen bildat en förening och satsat en del, så de rådde om både mejeriet och bilen,
som hämtade mjölken vid de olika gårdarna. Varje vinter hjälptes de sedan åt att köra upp is från den
närbelägna sjön till mejeriet för att kyla mjölken med sommartid. Även till bondgårdarna togs upp is till
isskåpen för att bevara maten så gott det gick. Det var dåtidens kylskåp. I mejeriet togs mjölken om hand
och separerades. En del kärnades så småningom till smör (av grädden). Det tillverkades även ost, som sedan
togs tillbaka till hushållen, jämte smöret. Skummjölken togs också tillvara för att bli föda åt gödkalvar
och grisar.
Höst och vår var det storstädning och i samband med den insättning respektive uttagning av innanfönstren.
Man hade enkla fönster på sommaren och dubbla på vintern för värmens skull. Först måste alla
fönster putsas med rödsprit och vatten på båda sidor så de var klara och blanka. Bara det var ett drygt arbete
till ett helt hus. Sedan sattes de in med fin, vit fönstervadd mellan varje luft. Det fanns särskilda små
glas med syra, som också ställdes där för att slippa imbildning mellan glasen. Så var det dags för tätning
med gammal fönstervadd i remsor eller klippta mjuka trasor. Till sist över springorna klisterremsor av
papper så absolut inte den minsta lilla vindpust kunde tränga in och skapa otrivsel. Dessförinnan hade
alla gardiner tvättats och stärkts så de var färdiga att sättas upp igen.
Tillfredsställelsen var stor när storstädningen var färdig, och den unga pigan betraktade sitt verk. Med
ens förstod hon vad det var som kändes så varmt i hjärtat. “Arbetsglädje!” tänkte hon. “Det här måste
vara arbetsglädje.” Hon kände sig mycket lycklig trots tröttheten i hela kroppen. Många gånger senare i
sitt liv skulle hon komma att känna denna vardagslycka.
Kapitel 12
Även hit kom förstås fästmannen cyklande ibland för att hälsa på sin vän. Nu styrdes kosan åt rakt motsatt
håll, men vägen dit var ungefär lika lång. Var det ruskigt väder någon gång så bjöd Lillys husbondfolk
honom att övernatta på kontoret. Nu började planerna om ett eget hem att få allt fastare konturer. Det
hade ryktats i trakten att ett fiskartorp vid Negelstena gård var arrendeledigt. Då beslöt de att slå till och
pröva sin lycka där. Det behövde de aldrig ångra. Det kom att bli en lycklig tid i deras liv om än väldigt
arbetsam. Att arbeta åt sig själv ger ändå i längden största tillfredsställelsen.
16