Udden - Håtuna-Håbo-Tibble Släkt-och Hembygdsforskning

När han nu fått se hur det låg till med dem beslöt han sig för att åka vidare på isen ända till Erikssund för
att hämta sin mor, så att hon kunde hjälpa dem några dagar. Modern fick sitta på en spark, väl påklädd,
medan Elis åkte skridsko och sköt sparken framför sig. Så fick de då hjälp med det nödvändigaste, som
mjölkning, matlagning och annat viktigt man inte kan klara sig utan. Detta år med den myckna snön var
våren och sommaren särskilt välkommen. Då fick man lätta på kläderna och även på en del bekymmer,
som följde med livet på landet, särskilt vintertid.
Kapitel 14
När Lilly och Joel varit gifta och bott vid fiskartorpet i två år var det dags för det första barnets ankomst.
Det var den tredje november 1923! Barnmorskan i Sigtuna hade meddelats i förväg och lovat att komma
för att bistå den blivande mamman om hon hade möjlighet just då. På morgonen när Lilly gjorde sig beredd
för att gå ut och mjölka kom de första värkarna. Nu visste hon vad som väntade. Hon fullföljde dock
mjölkningen och skötte om smådjuren som vanligt. Nu blev det bråttom för den blivande pappan att ge
sig ut med aktersnurran på båten och hämta den utlovade hjälpen. Tyvärr bar det sig inte bättre än att
barnmorskan redan var ute på annat håll när Joel kom dit för att hämta henne. Hur skulle han nu bära sig
åt? Här gällde det att komma på något mycket snabbt. “Slaktarfrun!”, tänkte han. “Kanske hon vet någon
råd.” Han skyndade sig dit, omtalade sitt bekymmer och sin oro. Lyckligtvis var hon hemma, och där
hade de även telefon. Hon ringde genast till barnmorskan i Vassunda och frågade, om hon kunde komma
till Sigtuna för vidare befordran över sjön till Negelstena för att hjälpa en barnaföderska. Den snälla fru
Andersson kom så fort hon kunde till den oroligt väntande mannen på stranden, och båtfärden kunde
börja. Det var i början på november så sjön gick helt öppen. Det blåste rätt hårt på Sigtunafjärden när de
styrde kosan mot den andra stranden. Båten var dock stadig och säker, så överfärden gick bra.
Kvinnan i stugan mådde efter omständigheterna väl, och värkarbetet fortsatte ännu några timmar. I den
mörka och blåsiga höstkvällen kom då så småningom den efterlängtade pojken, precis som de hade önskat.
Välskapt och fin var han, så glädjen och lyckan var stor i torpet. Nu var de ju tre, en riktig liten familj
med allt vad det innebar. Mycket blev annorlunda och kändes ovant i början, men man fick lära och
öva sig efter hand.
På kvällen måste den nyblivna pappan försöka mjölka korna, men de var inte villiga i början att ge ner
mjölken åt en ovan. Lite fick han väl ur, men inte var det så helt lyckat. Nästa morgon for Joel för att
hämta sin mor till hjälp åt sin hustru i hushållet och med djuren. Hon kunde även mjölka så det gick bra.
Nu blev ännu mera arbete att utföra i stugan med skötsel av den lille och all småbarnstvätt. Men så roligt
det var! Allt tvättades givetvis för hand, och en del av barntvätten kokades också i en kittel på spisen för
att bli riktigt vit och fin. Sedan hängdes det ut på tork, även vintertid. Hann det inte bli riktigt torrt så
hängdes det upp ovanför spisen till eftertorkning. Då fanns inte nutidens färdiggjorda blöjor, som bara är
att ta på och sedan slänga så fort det blivit blött. Nej, allt var av tyg och måste tvättas och sköljas ideligen.
Blöjorna var sydda av använt tyg, som gamla lakan och dylikt, för att vara mjuka åt den ömtåliga barnhuden.
När Lillys svärmor varit hos dem en liten tid kom hennes egen mor som avlösning. Hon ville väl bekanta
sig med det nya lilla barnbarnet och även ge en del hjälp och råd till sin dotter, som blivit mor för första
gången. Allt var ju nytt och ovant så här i början. De äldre mödrarna hade erfarenhet från sina egna barnafödslar
och hade därför mycket att ge till de yngre kvinnorna.
Arvid, som pojken fick heta, var född med ett ljumskbråck, som upptäcktes efter en liten tid. Han blev
därför opererad vid endast tio veckors ålder. Det skedde på Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus i Stockholm.
Då fick Arvid och hans mamma åka med båten till sjukhuset för att läggas in där några dagar. Pojken
hade bröstet, så mamma måste vara med hela tiden. På sjukhuset blev Lilly uppassad som en
prinsessa, tyckte hon. Systrarna kom in med stora travar av blöjor, mantlar och skjortor som ombyten till
den lille. Bara att byta och slänga i smutstvätten. Aldrig förr hade hon haft det så lindrigt. Maten lagad
och serverad på rummet och sängen bäddad. Hon behövde inte göra ett skapandes grand utom att sköta
20