Josephine Graucob
Tänk dig att du är på ett torg och att du kan prata inte bara med människorna där, utan även med fontänen, skulpturerna, bänkarna, duvorna. Vad kan de säga till dig? Vad kan du säga till dem? Vilka andra har pratat med dem tidigare? Vad har de sagt? Bänken skulle kunna förmedla tankar, intryck och berättelser från dem <strong>som</strong> tidigare suttit på den. Duvorna skulle kunna berätta om var de helst sover och om vad <strong>som</strong> finns i luften du andas. På sistone har man börjat tala om ”sakernas internet” även utanför rena teknikkretsar. Sakernas internet, Internet of Things, byggs upp när i princip vad <strong>som</strong> helst runt omkring dig kan anslutas till internet; allting kan få en egen IP-adress. Med en teknik <strong>som</strong> kallas NFC (Near Field Communication) och <strong>som</strong> nu kommer i fler och fler mobiler rycker fantastiska möjligheter allt närmare. Genom att hålla mobilen nära en särskild ”tagg”, eller en annan NFC-försedd mobil, överförs information <strong>som</strong> kan vara, tja – vad <strong>som</strong> helst egentligen. Nya Sony Xperia S levereras med två NFC-brickor att leka med. Du kan till exempel ha en bricka vid sängbordet <strong>som</strong> aktiverar ditt alarm för morgonen, ställer in ljudlös signal och stänger av wifi för att spara på batteriet. Med två NFC-mobiler kan du dela foton, kontakter, vad du vill, mycket enklare och säkrare än med bluetooth. Taggarna kan göras mycket små och tunna. Framöver förväntas användning<strong>som</strong>rådena öka enormt: Tekniken kan användas i gatuannonser, på menyer och förpackningar, i böcker och broschyrer. Plötsligt blir en rik värld av information tillgänglig bara genom att finnas bokstavligen i närheten, rent fysiskt, i vad <strong>som</strong> helst. Tingen börjar kommunicera med oss, vi med dem och FANTASINS LANDSKAP MITT I VARDAGEN | KRÖNIKA Fantasins landskap mitt i vardagen Text: Per Johansson med varandra via tingen. ”Moln” av delad information kan byggas upp kring specifika platser, med NFC i kombination med andra tekniker. När sakernas internet har blivit lika självklart <strong>som</strong> Facebook är idag, kan vi förvänta oss en helt annan respons från och via den fysiska miljön. Gränsen mellan det lokala och det icke-lokala (det digitala) suddas ut, samtidigt <strong>som</strong> själva platserna kan laddas med lättillgänglig information av allehanda slag – och bara just där. Det blir ett fantasins landskap mitt i vardagen. Vi kan själva hitta på nya sorters lekar och spel <strong>som</strong> kopplar samman den digitala med den fysiska världen på nya sätt. Lite <strong>som</strong> geocaching fastän mera komplext och innehållsrikt. Geocaching går ut på att ange gps-koordinater vid vilka olika ”skatter” gömts. Sedan gäller det att ta sig dit. Deltagarna interagerar med en digital rymd, men det <strong>som</strong> verkligen händer är att de upptäcker och utforskar verkliga platser och vägen till dem. Om de kunde prata med alla möjliga ting på vägen – och få veta vilka tankar, upplysningar och bilder andra lämnat efter sig – då kan hela det fysiska rummet förmedla en pågående, allt rikare berättelse om livet här och nu, paradoxalt nog utan fysiska begränsningar. Oändliga lekar skulle kunna konstrueras allt efter <strong>som</strong>. Olika tidsdimensio<strong>ner</strong> kan få en ny, omedelbar betydelse. Varje plats, varje sak har en framtid, en historia och en rad samtidiga relatio<strong>ner</strong>. Historia kan skapas och återskapas, på plats och på ett sätt <strong>som</strong> både fördjupar och vidgar närvarokänslan. Och såväl avsiktliga <strong>som</strong> oavsiktliga mönster, summan av många aktiviteter under en längre tid, kan fångas upp och åskådliggöras på olika sätt. Science fiction-världen är här för att stanna. www.digitallife.se • <strong>Digital</strong> <strong>Life</strong> Nr 3, 2012 13