Profylaxkurs - Profylax Online

Kurskompendium
Profylaxkurs

Välkomna till
Babygruppens profylaxutbildning!
Att vara gravid och bli förälder
beskrivs ofta som något fantastiskt
och unikt som ingen annan
upplevelse i hela världen ens kan
komma i närheten av. Målet med
den här kursen är att ge blivande
föräldrar verktyg till att förbereda
sig inför den fina upplevelse som
en förlossning kan vara.
Denna kurs består av följande tre huvudområden, där vi
blandar teoretisk kunskap med många praktiska exempel
och övningar:
Mental träning
Ingen förlossning är den andra lik. Man kan inte alltid
påverka vad som händer under en förlossning men man kan
påverka sin inställning till det som händer och förbereda sig
mentalt på flera sätt. Genom mental träning förbereder vi
mamman på den smärta som finns under förlossningen och
hur hon ska förhålla sig till den. Att kvinnans kropp är skapad
för att föda barn är ett faktum. Vårt mål är därför att
stimulera mammor, så att de får kunskap om hur de kan
förhålla sig till förlossningssmärtan vilket leder till att de
vågar ge sig hän till den och att de vågar följa med värkvågorna
(i stället för att bli rädda för dem). Detta är oftast skillnaden
mellan att vara förberedd eller inte.
2
Ordet profylax kan översättas
till förebyggande. I förlossningssammanhang
används ordet som
en förkortning av psykoprofylax.
Fokuseringen ligger vid att förbereda
mamman på förlossningsförloppet
genom bland annat
avslappnings- / andningstekniker
och coachning / stöttning.
Förlossningsförloppet
Idag vet vi att en väl förberedd blivande mamma har
bättre förutsättningar att få en normal förlossning. Därför går
vi igenom ett generellt förlossningsförlopp och lär mamman
hur hon kan hantera värkarna under respektive förlossnings-
skede.
Eftersom barnet passerar bäckenbotten under förlossningen
går vi även igenom några övningar för den, vilket inte minst
är viktigt när mamman ska slappna av och släppa ut barnet.
Partnerns roll
Att man själv blir påverkad av och delaktig i allt som sker
under en förlossning kan de flesta som har stöttat en mamma
som föder barn intyga. Att vara väl förberedd inför denna
uppgift gör att man blir den bästa på att coacha och vara
mammans språkrör under födandet.

Partnerns
roll
Mental träning
I dagens samhälle är det tyvärr så att vi varken har lärt oss
att lyssna på eller att följa kroppens signaler. Om man t ex får
ont i huvudet är det vanligt att man tar en huvudvärkstablett
för att, så fort som möjligt, bli av med smärtan – i stället för
att ta reda på vad det är kroppen signalerar (man kanske
behöver vätska, vila eller göra något annat).
Kvinnans kropp är skapad för att klara av att föda barn.
Frågan är bara om man vågar lyssna på kroppens signaler
och vågar ge sig hän och följa med i förlossningsprocessen.
Eftersom en stor del av förlossningen sker i huvudet är det
optimala att lära huvudet att lyssna på kroppens signaler
och våga låta kroppen göra det den ska. Att kvinnans kropp
klarar av att föda barn är av mindre betydelse om inte
huvudet inser det.
Det är viktigt att förstå att våra liv i hög grad styrs av våra
tankeföreställningar, vilka vi oftast inte är medvetna om, och
som finns i vårt undermedvetna. Det undermedvetna kan
dock inte skilja på fantasi och verklighet, på vad vi faktiskt
upplevt och det vi bara tänkt, eller på positiva och negativa
tankar. Detta illustreras tydligt i övningen då vi tänkte på en
citron (salivproduktionen ökade trots att citronen inte fanns
där i verkligheten). Övningen sammanfattar mental träning
på ett oerhört bra sätt – den visar tydligt att det vi tänker
påverkar vårt fysiska jag, dvs. att vår kropp reagerar på våra
tankar. Den mentala träningen delas in i två moment:
Grundläggande
Målinriktad
Mental träning
Avslappning
Visualisering, målbilder
Mental träning
Förlossningsförloppet
Grundläggande mental träning
Den grundläggande mentala träningen består av olika
avslappnings- och/eller meditationsmetoder och syftar dels
till att ge oss möjlighet till uppladdning och återhämtning
och dels till att bli mer mottagliga för positiva budskap. Den
ökar även förutsättningarna för att kroppen och själen ska
orka med de förändringar och utmaningar som tillvaron
innehåller. Under denna återhämtningsfas inriktar sig kroppens
och själens system på läkning och uppladdning inför
nya uppgifter. Genom den grundläggande mentala träningen
kan vi alltså uppnå ett djupt vilotillstånd där vi blir mer
mottagliga för positiva budskap.
Eftersom det är lättare att få kontakt med vårt under-
medvetna och förändra våra tankar, känslor och beteenden
i ett avslappnat tillstånd rekommenderar vi att man tränar
avslappning kontinuerligt, gärna varje dag fram till och med
förlossningen.
Fördelarna med att träna avslappning är naturligtvis det vi
har gått igenom ovan men det finns även andra fördelar med
att träna avslappning inför förlossningen. Eftersom förlossningen
består mest av vila mellan värkarna, s k värkvila, är
det bra om man kan ta vara på den vilan och vara avslappnad
i hela kroppen då. Men den stora utmaningen är dock
att klara av att vara avslappnad även under värkarna, vilket
naturligtvis kräver mycket avslappningsträning.
Den grundläggande mentala träningen är en förutsättning
för den målinriktade mentala träningen, vilken är utformad
för att påskynda förverkligandet av olika mål man har i livet.
I det avslappnade tillstånd som den grundläggande mentala
träningen ger upphov till kan man lättare skapa en beredskap
för verkliga förbättringar eller förändringar. Man blir
som sagt mer mottaglig för positiva tankar. Våra mentala
budskap har, i ett avslappnat tillstånd, större effekt än om de
skulle ha verkat utifrån vårt vanliga medvetandetillstånd.
3

Målinriktad mental träning
Den målinriktade mentala träningen handlar om att
förmedla positiva budskap till det undermedvetna. Kommunikationen
med det undermedvetna kan ske med hjälp av
visualiseringar och/eller så kallade affirmationer.
Vi ska nu gå in på hur man lär sig att arbeta med målinriktad
mental träning och då framför allt hur man kan arbeta med
målbilder och visualiseringar. Det finns vetenskapliga studier
som visar att den målinriktade träningen i form av visualiseringar
och affirmationer är en effektiv metod för att uppnå
speciella mål, som t ex att må och prestera bättre (notera att
förlossningen är en fysisk prestation). Affirmationstekniken
kommer vi inte att behandla, utan vi fokuserar på att arbeta
med målbilder och visualiseringar.
Målbilderna handlar om att skapa positiva visualiseringar
där man föreställer sig att man redan har uppnått det som
önskas. Uppsättandet av mål handlar inte alltid om att till
varje pris behöva uppnå dem. Allt eftersom ens behov och
intressen förändras kan man också, så ofta det anses vara
önskvärt och nödvändigt, ompröva och omvärdera sina mål.
Att fastställa mål är ett sätt att kanalisera sin energi mot en
önskvärd riktning. Om man hela tiden har målen för ögonen
är det lättare att hålla kursen.
Målbilderna bör utgå från följande utgångspunkter:
1. De ska vara positiva
Avsikten med att träna mentalt är att man vill förverkliga
något och/eller förbättra sin situation. Ofta är man dock
fokuserad på problemen och hindren, i stället för att se möjligheterna
och vilka mål man vill uppnå. De formulerade
målen ska alltså vara av positiv natur.
2. De ska vara motiverande
Målen ska vara motiverande, komma inifrån oss själva och
kännas meningsfulla och lustbetonade att uppfylla.
4
Visualiseringar handlar om att använda den
naturliga föreställningsförmågan på ett mer
medvetet och konstruktivt sätt. Genom visualiseringar
skapar man inre bilder av situationer
och händelser som man önskar ska inträffa.
Skapandet av dessa mentala föreställningsbilder
riktar vår psykiska energi gentemot de
mål man vill uppnå och ökar på så sätt möjligheterna
att de ska förverkligas.
Affirmation är en annan metod för att öka
förutsättningarna att förverkliga sina mål.
Att affirmera innebär att man medvetet
upprepar positiva ord eller meningar.
3. De ska vara realistiska, utvecklande och djärva
Målbilderna bör upplevas som realistiska, som att man kan
förverkliga dem. Man behöver även ha en positiv förväntan
om att ens mål kan uppfyllas. Trots att målbilderna ska vara
realistiska ska de samtidigt vara utvecklande och djärva.
Målen kan indelas i olika tidsperspektiv, alltifrån mål som
ska uppnås i livet, om ett år, om ett par månader eller om
några veckor. Övergripande och långsiktiga mål bör brytas
ner till mindre och mer konkreta mål. De kortsiktiga målen
ska vara enkla och realistiska. Ha dock inte alltför snäva
tidsramar, eftersom för korta tidsmarginaler lätt kan leda
till misslyckande och vacklande självkänsla om man inte
förverkligar sina målsättningar.
4. De ska vara konkreta
Det är angeläget att man tydliggör och konkretiserar sina
mål. Helst behöver de även innehålla någon form av mätbarhet,
så att man lättare är medveten om när målen har
uppfyllts.
5. De ska formuleras i presens
Målbilderna ska beskrivas i nutid, dvs. de mentala föreställningsbilderna
ska visa vad som har hänt efter det att man har
förverkligat sina mål, som om de redan har inträffat.
I målbilderna ska man, med så många sinnen som möjligt,
uppleva att man redan har eller är vad man har önskat sig.
Man visualiserar helt enkelt det positiva slutresultatet av vad
man vill ska inträffa.
Eftersom vi människor har en tendens att stanna upp precis
innan ett mål är det bra att visualisera vad som har inträffat
efter det att målet har nåtts (d v s målbilden). Tänk t ex på
100-meterslöpare som har målet fixerat på 110 meter (i stället
för 100 meter där mållinjen är), detta för att ha samma
kraft och styrka i sina löpsteg, rakt igenom ”mållinjen”.
Några exempel på målbilder:
”Jag är lugn och avslappnad under
varje värk under hela förlossningen”
”Jag klär på bebisen den nya sparkdräkten
när vi åker hem från BB”
Att arbeta med målbilderna så ofta som möjligt är en
förutsättning för att de ska kunna uppfyllas. Om man regelbundet
föreställer sig hur en livssituation kommer att bli
efter att ett mål har uppnåtts bidrar det till att underlätta genomförandet
av önskvärda förändringar. Den regelbundna
träningen är en förutsättning för att målbilderna ska kunna
förverkligas. Ju oftare man upprepar sina mentala bilder,
desto mer troligt är det att ens undermedvetna kommer att
handla därefter. Vid varje genomfört träningspass har man
med sig sina målbilder om hur man lyckas med sin träning.

Målbilder
Det är nu dags att formulera en målbild. En del par har en
gemensam målbild (vilket naturligtvis går bra) andra par har
både en gemensam och varsin egen målbild. Ni ska göra det
som passar er bäst. Kom ihåg det vi pratade om på kursen,
dvs. att ni dels ska formulera en målbild som är efter förlossningen
(då allt är klart) och dels en eller flera målbilder som
kan användas under förlossningen.
Eftersom vårt undermedvetna inte kan skilja på tänkt tanke
och verklighet (tänk på citronen) vill vi att ni ska formulera
en s k drömförlossning – i detalj. Trots att målbilderna ska
upplevas som realistiska är det oerhört viktigt att våga tillåta
sig drömma. Att skriva ner en drömförlossning handlar inte
alltid om att till varje pris behöva uppnå den, men den ökar
sannolikheten att kroppen ska bete sig på det sätt som man
vill att den ska göra under förlossningen. När ni skriver ner
er drömförlossning föreslår vi att ni börjar med att sluta
ögonen och visualisera att ni är mitt i er drömförlossning.
Sedan beskriver ni det ni upplevde med ord.
Sammanfatta gärna drömförlossningen med 1-3 nyckelord
och låt sedan dessa ord finnas med er varje dag fram till och
under förlossningen. Använd dem gärna när ni visualiserar
era målbilder och tränar avslappning.
Eftersom den mentala inställningen kanske är det mest centrala
när man föder barn tycker vi att det är oerhört viktigt
att regelbundet arbeta med mental träning. Som vi tidigare
sagt spelar det ingen roll att kroppen kan föda barn om inte
huvudet inser det. Det vi har varit med om tidigare i livet
(vilket vi nedan kallar för vår ”ryggsäck”) tenderar att ha stor
makt över oss och våra tankar, som i sin tur påverkar hur
vår kropp reagerar. Detta innebär att man kan ha nytta av
att arbeta med eventuella rädslor inför förlossningen, för att
hitta en lösning på dem. Genom att berätta om dem ger man
sin partner möjligheten att kunna hjälpa till, dvs. han/hon
kan skaffa sig en strategi för att hantera dessa rädslor när och
om de dyker upp. Skriv därför ner eventuella rädslor ni har
inför förlossningen och prata om dem tillsammans. Om ni
har stora trauman med er i ”ryggsäcken” rekommenderar vi
starkt att ni diskuterar detta med er MVC-barnmorska och
lägger upp en handlingsplan tillsammans med henne.
Mental träning är just en träning som, om den praktiseras
regelbundet under en längre period, nästan alltid ger upphov
till någon form av positiv effekt. Detta kan naturligtvis
variera från person till person och kan uppnås snabbare eller
långsammare. Människor som börjar träna mentalt, bör vara
väl motiverade så att de fortsätter tills resultaten blir tydliga.
Ju längre tid vi har använt mental träning, desto mer märkbara
ser vi att resultaten blir.
Det går att läsa och i teorin ta till sig kunskap men så länge
man inte tillämpar det man har lärt sig sker det ingen utveckling.
Det är först när man omsätter det man har lärt sig
till aktiv handling som det sker en utveckling. Du förväntar
dig t ex säkert inte att få en betydligt bättre kondition genom
att springa ett varv på en motionsslinga, inte heller kan du
räkna med underverk genom att bara träna avslappning en
gång. Ju oftare du tränar mental träning desto snabbare går
det att slappna av. Kom ihåg – det du satsar har du möjlighet
att få igen många gånger om.
Målbild efter förlossningen:
Målbild under förlossningen:
Min drömförlossning:
Nyckelord:
Eventuella rädslor inför förlossningen:
5

Rötterna till att vår kropp reagerar som den gör när en muskel
spänner sig (d v s att man automatiskt slutar andas och spänner
sig i hela kroppen) hittar vi tidigt i människans utveckling.
Då var förmågan att snabbt och effektivt kunna reagera
på en fara livsviktig – man fick antingen fly fältet eller slåss
för sitt liv – och alla kroppsliga resurser gick åt till att lösa
båda dessa alternativ. Allt annat i kroppen, såsom matsmältning,
immunförsvar, logiskt tänkande eller dylikt sattes på
sparlåga. De behövdes ju inte för den direkta överlevnaden.
Man kan säga att man blev fysiskt pigg och stark men samtidigt
oförmögen att fatta rationella beslut och blind för vad
framtiden erbjöd. Vi har ärvt detta reaktionsmönster och tolkar
därför även idag smärta som ett hot. Denna reaktion är
alltså en djupt rotad reflex i oss, den kallas ibland för kamp-
och flyktsystemet. Detta system aktiverar stresshormonerna
6
En muskel som spänns i kroppen
i kroppen, höjer puls och blodtryck, frisätter energi och leder
blod från kroppens inre organ ut i musklerna – allt för att vi
ska kunna slåss eller fly. När en muskel spänner sig håller vi
automatiskt andan och samtidigt spänner sig andra muskler
i kroppen (det är som om muskler triggar igång varandra).
När en muskel spänns och vi slutar andas får inte muskeln
syre, vilket innebär att den inte kan arbeta på ett effektivt
sätt. Genom att slappna av och andas samtidigt som en muskel
spänner sig förser man muskeln med syre och hjälper den
att arbeta så effektivt som möjligt.
Utandningen har en naturlig funktion som hjälper kroppen
att slappna av, den ger också musklerna i kroppen signalen för
vila och återhämtning. Eftersom avslappningscentrum och
smärtcentrum inte kan vara fullt aktiva samtidigt i hjärnan

kan vi kapa smärta genom att andas och vara avslappnade.
Att spänna sig och hålla andan samtidigt som en muskel
spänner sig är som sagt reflexer som är djupt rotade i oss.
Det krävs därför mycket träning för att lära sig att andas och
slappna av trots att en muskel (läs livmodern) spänner sig.
Det hjälper inte att bara känna till att man ska andas och
slappna av så fort en värk är på väg utan det krävs regelbunden
träning, så att kroppen vet vad den ska göra när en värk
startar – mammans kropp ska lära sig ett nytt sätt att agera
vid smärta.
Det som händer när man andas och slappnar av under en
värk är att livmodern och barnet syresätts samtidigt som
smärta kapas. Ytterligare en positiv egenskap som andningen
och avslappningen har är att de kan påverka längden på
förlossningen.
Använd gärna bilden av den avslappnade gorillan för att hjälpa
er att vara avslappnade under hela förlossningen. Partnern
kan använda denna bild som ett ”verktyg” om mamman börjar
spänna sig eller slutar att andas. Mamman ska alltså på
befallning kunna falla in i ”gorillarollen”.
Upplevelse av smärta
Smärta är personligt och situationsanpassat. Tänk t ex på ett
barn som springer snabbt och trillar. Vid ett tillfälle gråter
barnet hejdlöst för att det gör så ont, vid ett annat tillfälle
ställer barnet sig upp och springer vidare som om ingenting
har hänt. Alltså, samma smärta men olika upplevelser
beroende på tillfället/situationen och dagsformen.
Fundera på vad du kan göra för att påverka din upplevelse
av smärta, dvs. vad du kan göra för att klara av att vara lugn
och avslappnad under varje värk under hela förlossningen.
Saker som kan påverka smärtupplevelsen kan vara såväl
fysiska (som t ex att vara utvilad, mätt och belåten etc) som
känslomässiga (som t ex rädsla för sprutor etc). Kunskap och
trygghet är andra bidragande positiva bitar. Därför är det
bra att fundera på om ni har något med er i ryggsäcken som
Livmodern
Livmodern är en stor kraftfull muskel som drar sig samman
under varje värk. Man kan tänka sig att livmodern ser ut som
ett päron, med den breda sidan upp. Det smalnar av neråt i
livmoderhalsen.
Syftet med förlossningens första skede, det s k öppnings-
skedet, är att livmoderhalsen mjuknar och förkortas bit för
bit samtidigt som livmodermunnen öppnar sig så att päronet
till sist inte liknar något päron.
Varför ska munnen vara avslappnad?
Det hjälper livmodermunnen att slappna av
och underlättar för att den öppnar sig.
Varför C-formad kroppshållning i profil?
Barnet roterar ner lättare när man hänger med
bäckenet. Det är alltså viktigt att man inte
svankar utan att man skjuter fram bäckenet
och är i upprätt ställning med bäckenet. När
man spänner sig och får ont är det lätt hänt att
man trippar på tå och skjuter ut stjärten som
en anka.
skulle kunna tänkas påverka er smärtupplevelse under förlossningen.
Det är nämligen bra att ta itu med det innan
förlossningen startar.
Innan förlossningen tycker vi också att det är bra att fundera
på hur ni förhåller er till smärta rent generellt. Eftersom
förlossningssmärtan är en ”positiv smärta” är det bra om ni
försöker förlika er med den:
•
•
•
•
•
•
den är inte konstant
den är inte farlig
den har värkvilor
den går över
ju mer intensiv och frekvent den är, desto
närmare är mötet med ert barn
ni får ett barn!
Livmodern arbetar sakta och säkert, värkarna sprids som
vågor genom hela livmodern och har till uppgift att rotera
ned barnet i bäckenet så att barnets huvud pressar på liv-modermunnen
som då successivt öppnar sig.
Livmodern är gjord av glatt muskulatur, vilket innebär att man
inte själv kan styra över den – men den påverkas av hur man
mår. Att se till att mamman mår bra och känner sig trygg bidrar
starkt till att livmodern arbetar så effektivt som möjligt.
7

Förlossningsförloppet
Då ingen förlossning är den andra lik går vi igenom ett
generellt förlossningsförlopp under kursen. Förlossningsförloppet
består av tre skeden; öppningsskedet, utdrivningsskedet
och efterbörden.
Förlossningsförloppet
Öppning
Utdrivning
Efterbörd
Öppningsskedet
Andas
Krysta
Krysta igen
Öppningsskedet består av latensfasen, den aktiva fasen och
övergångsfasen.
Latensfasen
Latensfasen är den längsta fasen under förlossningen. I denna
fas är det viktigt att man sparar på krafterna vilket innebär
att mammans uppgift är att slappna av och förbereda sig,
både fysiskt och psykiskt, inför hela förlossningen. Här hand-
lar det alltså om att ”ladda batterierna”.
Under latensfasen klarar man ofta av att hantera värkarna
med djup-/långsam andning. Det är en skön, avslappnande
andning, precis som innan man somnar. Som vi nämnde
inledningsvis betyder profylax ”förebyggande”. För att förebygga
att mamman spänner sig och/eller slutar andas ska
hon ta två riktigt djupa andetag så fort hon känner att en
värk är på gång. Detta för att utandningen har en naturlig
funktion som hjälper kroppen att slappna av och för att den
ger musklerna i kroppen signalen för vila, återhämtning och
uppladdning.
Värkhantering: Djupandning Värkhantering: Ytlig andning
Värk Värk
8
Så fort en värk är på gång ”laddar” man med två djupa andetag.
Sedan andas man lika djupt, långsamt och avslappnat
under hela värken. När värken har gått över tar man två
djupa andetag igen, ett för att rensa ut eventuella spänningar
som har byggts upp i kroppen och ett för att få ny energi till
nästa värk. Kom ihåg att se ut som en avslappnad gorilla,
med C-formad kroppshållning under hela värken.
En del människor gillar att använda sig av bilder (visualiseringar)
under värkarna. I denna fas kan man t ex. tänka att
man förser barnet med syre och energi på inandningen och
på utandningen kan man t ex tänka att man sjunker tillsammans,
neråt.
All energi ska gå till livmodern eftersom man vill att den ska
få så mycket energi som möjligt. Kom ihåg att andningen är
individuell – det är alltså viktigt att hitta sin egen andning.
Det bästa är att andas in genom näsan och ut genom munnen.
In genom näsan för att fukta luften bättre, fylla lungorna
bättre och öka syreupptagningsförmågan. Ut genom
munnen för att det oftast är lättast.
Aktiva fasen
Andra delen av öppningsskedet, den s.k. aktiva fasen, går
vanligtvis fortare än den första. Under denna fas är det
många mammor som upplever att det är skönt att röra på
sig, vilket är bra eftersom man då utnyttjar tyngdlagen och
hjälper barnet att rotera ner i bäckenet. Barnet får alltså hjälp
av mamman om hon byter position. När man kommer in i
denna fas brukar karaktären på värkarna förändras, de ökar
i intensitet och kommer mer frekvent. Det är oftast svårt att
andas lika djupt och långsamt genom värkarna som under
latensfasen, man kan därför behöva hantera värkarna med
en ytligare andning – som är mer smärtlindrande. Under
förutsättning att man har tränat andning regelbundet är
andningen självaccelererande, d v s man andas automatiskt
ytligare och snabbare ju ondare man har. Om man t ex går
en promenad och plötsligt behöver öka takten ökar även
andningen automatiskt.

Eftersom värkarna kommer tätare och är mer intensiva i den
här fasen hinner inte alltid mamman ta två laddnings-andetag
när en värk är på gång. Detta innebär att det är bra att
träna på att endast ta ett laddningsandetag innan man börjar
andas ytligt – mamman får naturligtvis ta fler om hon hinner
det.
Att andas ytligt är något som kan kännas ovant i början,
därför krävs regelbunden träning för de flesta. När man utan
svårigheter klarar av att andas i 20 sekunder kan man pröva
med att öka tiden till 30 sekunder och så vidare. För att
undvika hyperventilering är det viktigt att inte forcera andningen.
Fokuseringen ska ligga på att andningen ska vara
mjuk, lätt och avslappnad – kom ihåg den avslappnade
gorillan.
Under slutet av öppningsarbetet, när mamman har öppnat
sig ca 7–8 cm, går hon in i den som många mammor
upplever är den jobbigaste fasen. Den här fasen kräver
mycket av partnern. Han/hon behöver nu hjälpa mamman
att hitta tillbaka om hon spänner sig och/eller slutar andas
- andas med, påminn hela tiden om avslappning, serva med
dryck, påminn om målbild, stötta/coacha, ge beröring etc.
Partnern behöver även kontrollera att mamman inte börjar
hyperventilera.
Övergångsfasen
När modermunnen öppnat sig tio cm eller är fullt öppen är
det inte ovanligt att livmodern tar en liten paus. Värkarna
kommer då med glesare intervall och är då inte lika intensiva.
Man kan säga att detta är en ”återhämtningsfas” inför
nästa skede. Detta är den s k övergångsfasen.
Utdrivningsskedet
Nästa skede i förlossningsförloppet är utdrivningsskedet,
dvs. när man ska krysta ut barnet. Under utdrivningsskedet
fortsätter livmodern att arbeta, d v s värkarna fortsätter att
komma och gå, men under värkarna får man nu en impuls
att hjälpa till. Känslan kan beskrivas som ett enormt tryck på
ändtarmen. I stället för att ”andas igenom” värkarna ska man
alltså, under detta skede, vara aktiv och krysta. FORTS.
Värkhantering: Krystning
Värk
Övning – simulera värk
Som vi tidigare har nämnt är reflexen att sluta andas
och spänna sig, när man får ont, djupt rotad i oss.
Man behöver därför regelbundet träna på att andas
och slappna av samtidigt som man känner smärta,
vilket vi gör genom att simulera en värk (partnern
simulerar en värk genom att t ex nypa mamman på
insidan av låret/armen).
Mammans uppgift: slappna av (visualisera), andas
ytligt och följ partnerns instruktioner.
Partnerns uppgift: simulera en värk som till en
början är 20 sekunder lång. Börja med att testa hur
hårt du får nypa mamman genom ett s k ”testnyp”.
När hon säger ”AJ” så vet du hur hårt du får nypa
när du är på den s k värktoppen. Du ska lära dig
mammans andning och andas med henne, i hennes
takt. Du ska guida henne genom värken och sist
men inte minst ge henne beröring, för att frisätta
oxytocin (kroppens eget lugn- och rohormon). Tänk
dig själv hur du skulle vilja bli coachad genom en
jobbig uppgift/händelse.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
Partnern börjar med ett ”testnyp”.
Mamman ligger, sitter eller står upp och tänker
på att vara avslappnad i hela kroppen (gorillan).
Partnern ligger, sitter eller står så att han/hon
kan se mammans ansikte och gärna kan beröra
mamman.
Partnern säger till mamman att en värk är på
väg.
Mamman tar ett djupt andetag – i sin egen takt.
När mamman har tagit ett djupt andetag börjar
partnern simulera värken genom att nypa mamman,
kraften i nypet ska öka successivt, som en
våg.
Mamman andas ytlig andning genom hela
värken, avslappnat.
När värken är över tar mamman två djupa
andetag - ett för att rensa ut eventuella spänningar
som byggts upp i kroppen och ett för att
ladda med ny energi till nästa värk. Under dessa
andetag passar partnern på att ge mamman
beröring – eftersom det fungerar smärtlindrande
och stimulerar mammans eget lugn- och
rosystem.
Eftersom man ska lära kroppen att hantera smärta
på ett nytt sätt krävs regelbunden träning. En del
rekommenderar att öva minst tre veckor för att
märka en förändring när man ska ändra ett beteendemönster.
Vi rekommenderar att man, oavsett
hur lång tid man har till förlossningen, tränar andning
cirka tio minuter per dag – hellre det än en timme
i veckan. Vi lär ut grundkunskaperna på kursen,
resten gör man hemma. Kom ihåg – det du satsar
har du möjlighet att få igen många gånger om.
9

Vanliga frågor kring utdrivningsskedet
•
•
•
•
Vad är krystning?
En impuls att hjälpa till.
Hur börjar det?
En del mammor får en kraftig krystimpuls när krystvärkarna
börjar. Det vanligaste är dock att mamman får
en mindre kraftig krystimpuls, ungefär som en stånkning
(ett litet tryck neråt). En del mammor får ingen
krystimpuls alls.
Hur känns det?
Det vanligaste är att mamman känner det som om hon
behöver gå på toaletten, d v s det trycker kraftigt mot änd-
tarmen.
Hur upplevs krystningen?
Upplevelsen av krystningen varierar från person till
person. En del mammor upplever krystningen som det
skönaste skedet av förlossningen, nästan lustfyllt, de kan
tycka att det är skönt att ”äntligen” få hjälpa till. En del
upplever dock krystningen som den mest skrämmande
och jobbigaste delen av förlossningen.
Det viktigaste att tänka på är att krystningen är ett sam-
arbete mellan barnmorskan, mamman och partnern,
givetvis är barnmorskan närvarande hela tiden.
10
Kombinerad avslappnings- och andningsövning
Ett effektivt sätt att kombinera avslappnings- och
andningsträningen är att använda sig av en övning som
barnmorskan Signe Jansson använde sig av. Signe
Jansson införde profylaxandningen till Sverige på 1970talet.
Denna övning går ut på att mamman tränar på att
slappna av i övriga kroppen samtidigt som hon spänner
en muskel – man tänker sig att den muskel som
spänns simulerar en värk (d v s att det är en sammandragning
av livmodermuskeln).
Mammans uppgift: slappna av (visualisera), andas
och simulera en värk genom att t ex spänna ett ben
och/eller en arm.
Partnerns uppgift: kontrollera att mamman är av-
slappnad i övriga kroppen. Det är alltså endast den del,
t ex benet, som mamman spänner som ska vara spänd
– övriga delar av kroppen ska vara helt avslappnade
(som en trasdocka). För att kontrollera detta ska man
lyfta det ben och de armar som ska vara avslappnade.
Om mamman är spänd i dessa delar, hjälper man
henne att slappna av där. Ibland räcker det att säga till
mamman att hon ska slappna av i t ex vänster ben (man
nämner de delar som inte är avslappnade trots att de
ska vara det) och ibland behövs beröring för att hjälpa
Några saker att tänka på
•
•
•
henne slappna av. Även här är det bra att andas med
mamman, i hennes takt.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Krysta i rätt tid – barnmorskan säger till när och hur
mamman ska krysta.
Krysta på ett effektivt sätt – riktningen på trycket är
väsentligt, tänk neråt. Under krystningen ska man hjälpa
livmodern att göra det jobb den gör, dvs. trycka på
”uppifrån och ner” för att hjälpa barnet neråt. När barnmorskan
säger ”krysta” håller man andan och trycker
på uppifrån och ner. Man ska krysta flera gånger på
en och samma värk, vilket innebär att man då behöver
hämta ny luft och trycka på flera gånger under en och
samma värk.
För
att hitta krystmuskeln kan man göra en liten sit-up,
dvs. man lägger hakan mot bröstkorgen och drar fram
axlarna – i profil ska kroppen vara C-formad. För att
underlätta passagen för barnet ska hela underkroppen
vara avslappnad när man krystar (se sid 12 för en bra
övning). Mellan krystvärkarna andas mamman djupandning
och slappnar av för att samla energi till nästa
krystvärk, precis som i värkvilan under öppningsskedet.
Krysta lagom mycket – mamman ska absolut inte
forcera trycket, vilket är speciellt viktigt att tänka på
såväl i början av som i slutet av krystningsskedet. Det
kan beskrivas som att ”mamman bara ska hänga med
Mamman ligger eller sitter så bekvämt som möjligt
och slappnar av i hela kroppen
Mamman tar ett djupt andetag in genom näsan
och ut genom munnen och fortsätter sedan att
andas så, lugnt och långsamt.
Mamman simulerar en värk genom att lyfta t ex
höger ben samtidigt som hon slappnar av i resten
av kroppen.
Mamman tar ett djupt andetag och växlar sedan
över till ytlig andning.
Partnern kontrollerar att båda armarna och vänster
ben är avslappnade, genom att lyfta dem högt och
känna att de är tunga och avslappnade.
Mamman avslutar med att ta två djupa andetag, då
hon får beröring av partnern.
Det går att öka svårighetsgraden i denna övning genom
att spänna flera delar av kroppen samtidigt, när man
simulerar värken i punkt 3. Spänn t ex vänster ben och
vänster arm medan resten av kroppen är avslappnad
för att sedan spänna vänster ben och höger arm när
resten av kroppen är avslappnad.

i det som sker”. Lyssna på barnmorskan – hon ska guida
mamman i hur mycket hon ska trycka på (krysta).
Efterbörden
Placentan, dvs. moderkakan, implanteras i livmoderväggen
där den tar emot näringsämnen och syre från moderns blod
och överför det till fostret samt tar emot avfallsprodukter
från fostret som moderns kropp sen kan göra sig av med. De
två blodomloppen är helt skilda. Gränsen mellan moderkakans
två delar utgör en barriär som filtrerar bort det som kan
skada fostret. En del ämnen, som t ex alkohol, tränger igenom
denna barriär och går direkt över från mamman till barnet.
Mellan moderkakan och fostret löper navelsträngen, som
består av blodkärl och bindväv. Efter barnets födelse ska
moderkakan, som ofta kallas efterbörden, krystas ut. Det kan
då kännas som en ny sammandragning och då kan mamman
hjälpa till genom att krysta en gång till – mamman
krystar ut moderkakan. Navelsträngen klipps i allmänhet av
efter ett par minuter efter födelsen.
Några vanliga frågor
i samband med förlossningsförloppet:
•
•
Hur vet man att förlossningen har börjat?
Oftast uppstår något av följande: vattenavgång, värkar
som kommer alltmer regelbundet och som tilltar i styrka
och frekvens eller blödning.
Vad är slemproppen?
Slemproppen fungerar som en effektiv bakteriespärr som
sitter i livmoderkanalen. När vävnaden är mogen lossnar
den, vilket oftast sker någon vecka eller ett par dagar
före förlossningen startar. Att slemproppen lossnar är
•
•
•
•
Vad är en värk?
En värk är när livmodermuskeln drar ihop sig och roterar
ner barnet i bäckenet och trycker på livmodermunnen
där smärtreceptorerna sitter, som ett halsband.
Hur känns en värk?
Det vanligaste är att det känns som molande mensvärk,
man kan få ont runt ljumskarna och i nedre delen av
ryggen och med ett starkt tryck nedåt – smärtan ökar
i intensivitet ju längre in i förlossningen man kommer.
Hur långa är värkarna?
Generellt sett kan man säga att de längsta värkarna är
60-90 sekunder, men de varierar en del och ju längre in
i förlossningen man är desto längre tenderar de att vara.
Som vi nämnde inledningsvis består förlossningen av
mer vila än värkar, vilket är bra att bli påmind om. Här
har partnern en viktig roll – påminn om att det kommer
en paus efter varje värk, även om de är korta ibland
(framför allt i slutet).
När ska man åka in till förlossningen?
De generella riktlinjer man brukar ange är:
1.
2.
3.
4.
5.
Om man har tre värkar eller fler på tio minuter.
När mamman inte känner sig trygg hemma längre.
Vid vattenavgång.
Vid blödning (ta alltid kontakt med förlossningen
vid blödning).
När mamman upplever att hon behöver en ytligare
andning än den djupa-/ långsamma andningen.
Ring gärna och konsultera förlossningen om ni känner er
oroliga.
11

När man föder fram barnet passerar barnet bäckenbotten.
Att träna bäckenbotten är positivt eftersom det både ökar
mammans spänst och skyddar mot påfrestningar. Det är bra
att kunna hitta bäckenbottens muskler under förlossningen
för att kunna slappna av i dessa när man ska släppa ut
barnet.
Andra positiva effekter man kan få av att träna bäckenbotten
är att det kan öka den sexuella njutningen och så förebyggs
inkontinens.
12
Träning av bäckenbotten
Övning 1 - Träning
Ligg på rygg eller på sidan, med fötterna uppdragna
mot stjärten. Börja med att ta några djupa andetag
och slappna av, slut ögonen och koncentrera dig
på underlivet. Känn hur underlivet vilar tungt och
slappt.
Tänk att du har en hasselnöt i underlivets mynning.
Knip om nöten och lyft den uppåt som i en hiss,
våning för våning ända upp till vinden och sedan
sakta tillbaka ner igen, våning för våning.
Skinkor, lår och magens muskler ska vila. Om det
är svårt att slappna av dessa delar kan du prova att
göra övningen långsammare, i en annan liggställning
eller genom att stå på alla fyra med knäna brett
isär och axlarna vilande mot golvet så att stjärten
står rakt upp.
Vi rekommenderar att göra dessa
övningar varje dag fram till och
med förlossningen. Om man gör
dem långsamt så räcker det med
tio gånger per dag.
Övning 2 - Avslappning
Lägg dig bekvämt på rygg och slappna av i hela
kroppen, ta några djupa andetag och slappna av,
slut ögonen.
Knip ihop skinkorna och spänn bäckenbotten.
Håll kvar spänningen i skinkorna, slappna av i
bäckenbotten.
Slappna av i skinkorna och vila.

Partnerns roll
Att vara väl förberedd inför uppgiften som mammans partner
kan bidra mycket till att få den mest unika och fantastiska
upplevelse som man någonsin varit med om. Att man
blir påverkad av och delaktig i allt som sker är ett faktum.
Den viktigaste uppgiften man har som partner är att se till
att mamman andas och slappnar av under varje värk under
hela förlossningen. Man ska alltså arbeta profylaktiskt,
d v s förebygga att mamman spänner sig och/eller slutar att
andas genom värkarna. Eftersom reflexen att spänna sig och
sluta andas vid smärta är så djupt rotad kan man behöva
påminna mamman om andning och avslappning under varje
värk, även om mamman ser avslappnad ut.
Naturligtvis kan det vara tröttsamt att vara partner – man
kan vilja åka hem, ge upp, bli arg, rädd, ledsen etc – men den
viktiga uppgiften behöver gå före den känslan. Om mamman
blir rädd eller tappar kontrollen ska man som partner
behålla lugnet och våga stanna kvar hos henne, våga vara
nära henne.
Ibland kan man behöva visa mamman hur hon ska göra. Om
man t ex vill att hon ska slappna av i ansiktet kan man beröra
ansiktet lite lätt (om man får) och säga, med en lugn röst och
ett avslappnat ansikte, ”slappna av i ansiktet, titta på mig”.
Arbeta profylaktiskt
Coachning
Partnerns roll
Andning/avslappning
massage etc
1. Lyssna och bekräfta
2. Coacha och stötta
Beröring - massage
Någon kramar dig, lägger en hand på din arm eller masserar
din spända nacke – och vips känns livet lite lättare. Du blir
lugn och känner dig kanske som en lyckligare människa,
kroppen och själen jublar. Att fysisk beröring gör oss gott
och får oss att slappna av vet vi av erfarenhet. Förklaringen,
eller åtminstone en del av den, heter oxytocin.
Oxytocin är ett hormon och en signalsubstans som sätter
fart i kroppen vid välvillig fysisk beröring. Oxytocinets
effekter är häpnadsväckande – det lindrar smärta, skyndar på
läkning av sår och skador, sänker blodtrycket och halterna av
stresshormoner. Man blir även mer lugn, social och nyfiken
på sin omgivning. Verkningarna är inte bara tillfälliga utan
dröjer sig kvar en tid, dessutom ger de mersmak – beröring
är alltså beroendeframkallande.
För att hjälpa mamman slappna av
och andas kan man t ex:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
påminna om avslappningen och andningen.
Gärna andas med i mammans andning
(gärna under varje värk)
se till att hon vilar under värkvilan
vara språkrör
uppmuntra ge feed-back
se till att hon får i sig energi – mat/dryck
se till att hon går på toaletten
sätta på musik som mamman gillar
påminna om målbilden och fira eventuella
delmål
ge massage
Oxytocinets effekter kan beskrivas som kroppens lugn- och
rosystem – en motsats till det flykt-system som vanligtvis aktiveras
vid smärta. Lugn- och rosystemet ser till att kroppen
går ner i varv och att vi känner oss trygga och avslappnade
(dvs. stressens raka motsats).
För att lugn- och rosystemet ska aktiveras krävs bara lätta
strykningar som väcker hudens beröringsreceptorer. För hårda
tag aktiverar i stället smärtreceptorer, som sätter igång
flyktsystemet.
Även värme, mättnad, sex och socialt umgänge kan sätta fart
på oxytocinet, som dessutom sprids via luften och tas upp
i vårt luktsinne. Lugn smittar alltså, och luktar. Att en del
människor blir lugnade av viss musik eller vackra vyer tyder
även på att oxytocin sprids via fler sinnen.
Beröringens smärtlindrande effekter verkar på flera nivåer.
Dels skickar oxytocinet signaler till hjärnan så att den tolkar
smärta på ett annat sätt – vi blir inte lika känsliga (smärttröskeln
höjs).
Dels har vi betydligt fler beröringsreceptorer än smärtreceptorer
i huden – om vi rör vid ett område som gör ont rusar
beröringsimpulser mot det centrala nervsystemet och tränger
undan smärtsignalerna (som inte har samma chans att ta sig
fram).
Som partner böra man verkligen ta vara på alla de positiva
effekter som beröringen har och därför konstant fråga mamman
om man får massera eller beröra henne. Nedan följer
några exempel på vad man kan prova när förlossningen har
börjat (eller varför inte redan innan förlossningen börjar).
13

Beröring-/ massageövningar
Knäpress
Mamman bör sitta på ett sådant sätt att hon har stöd för
svanken. Tag dina händer och pressa dem mot knäna
under utandningen. Övningen lindrar smärta i korsryggen.
Handlov – massage
Använd handloven och massera muskulaturen på
bäckenets baksida. Stöd med andra armen på
bäckenets framsida under magen.
Bäckenpress
Partnern tar ett stadigt grepp och trycker ihop händerna
runt kvinnans höfter. Försök att hålla ett konstant tryck.
14
Fingertoppsmassage
Stryk eller cirkla lätt med fingertopparna under mammans
navel. Övningen avleder smärta i nedre delen av magen
och ner i ljumskarna.
Mottryck
Tryck handloven, underifrån och upp, mot mammans
svanskota. För att reglera trycket kan mamman pressa
emot.
Dansa Tryckare
Håll om din partner och
gunga lätt från sida till sida.
Passa även på att massera
mammans nacke och rygg.

Lite praktiska råd inför uppgiften
som mammans partner:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
Ta gärna med några ombyten med kläder och tandborste.
Ta med mat till dig själv, gärna mat som du snabbt kan
värma i mikrovågsugn samt dryck till mamman. Ta
gärna med sådant som du vet att mamman gillar – om
inte annat så kan det fungera oerhört bra som motivation
för att t ex ”peppa” henne att ta ett par värkar till
– överraska gärna med ”efter nästa värk ska du få …”
Se till att mamman får i sig energi så att hon orkar hela
förlossningen, kom ihåg att man gör av med ungefär lika
många kalorier under en förlossning som man gör när
man åker Vasaloppet!
Se till att mamman går på toaletten, hon ska gärna kissa
en gång i timmen.
Tänk på att ditt sätt att vara och reagera påverkar mamman.
Om du blir orolig, rädd, arg eller dylikt, så känner
mamman det och det påverkar naturligtvis henne. Se
därför till att du är lugn och att du förmedlar att du tror
på henne.
Våga ta plats och ställ frågor. Ju längre in i förloss-
ningen mamman kommer desto mindre kommunikativ
blir hon – ställ därför frågor så att du vet hur hon mår
och så att du känner dig delaktig i det som sker. Ställ
även frågor till personalen och fungera som ”språkrör”.
Kom överens om ett teckenspråk som ni båda känner till
– som t ex en ”stopphand”. Om du föreslår att ge mamman
massage och hon inte tar upp stopphanden vet du
att det du har föreslagit är OK.
Hjälp mamman med hur hon ska förhålla sig till tiden
– mellan och under värkarna. Uppmärksamma pauserna
åt henne. Påminn om att när en värk är över så kommer
den aldrig mer tillbaka – som en knut på ett rep
– och den har fört er ett steg närmare ert barn! Få henne
att fokusera på nuet och ta en värk i taget (inte på hur
många och hur tuffa värkarna eventuellt kommer att
bli), efter den får hon massage.
Kom ihåg att ge mamman beröm – hon ska ju snart föda
ert barn!
Samarbeta med barnmorskan och övrig personal. Du
ska känna till mammans innersta önskan (drömförlossning,
förhållning till medicinsk smärtlindring etc) för
att kunna stötta hennes önskan (och fungera som hennes
språkrör). Skriv därför födelseplanen tillsammans.
Det kan ibland vara otacksamt att vara partner. Se till
att du låter allt negativt rinna av dig – du har en uppgift
som ska utföras och det spelar ingen roll vad mamman
säger åt dig, du ska stå fast vid att utföra uppgiften så bra
du kan, oavsett vad hon säger eller gör!
Tänk på dig själv – en bra partner tar hand om sig själv
för att orka stötta mamman under hela förlossningen. En
trött, hungrig partner är inget bra stöd. Hämta någon i
personalen om du behöver en paus men mamman inte
vill att du ska lämna henne.
13. Kom ihåg att ni är ett team som ska föda barn tillsammans
– förbered dig inför den uppgiften så att du kan
få den mest unika och fantastiska upplevelse som du
någonsin varit med om.
Mammans humör och känslotillstånd kan växla under
hela förlossningen. Det är vanligt att hon är fokuserad men
hon kan även bli uppgiven vilket inte är helt ovanligt vid
övergångarna (vid 3-5 cm respektive vid 7-8 cm). Det är inte
alla mammor som hamnar i en sådan situation men om hon
skulle göra det är det bra att partnern vet hur man ska göra
då. Hur stöttar man en mamma som t ex vill åka hem eller
ge upp?
•
•
Lyssna och bekräfta
De flesta mammor har ett stort behov av att känna sig
sedda och hörda. Som partner ska man tänka på att man
inte ska komma med lösningar på hennes situation. Ställ
istället frågor som visar att du är intresserad av varför
hon känner som hon gör och våga vänta på svaret – svara
inte på din egen fråga. Bekräfta därefter att du har hört
vad hon har sagt.
Coacha/stötta henne
Nu ska du som partner stötta mamman så att hon ”kommer
tillbaka” och fokuserar på att föda barn.
Tänk på att mamman eventuellt beklagar sig för att hon
behöver höra att du tror på henne. ”Jag tror inte att jag klarar
det här” är ofta = ”tror du att jag klarar det här?”.
Ett exempel:
Mamman: ”Jag ångrar mig, jag vill inte föda
barnet längre, jag vill åka hem!”
Partnern: ”Vad hände, varför känner du så?”
Partnern väntar på svaret.
Mamman: ”Det gör så fruktansvärt ont, det är
outhärdligt – jag vill åka hem!”
Partnern: ”Jaha, du menar att det gör så ont
att du till och med vill åka hem?”
Mamman: ”Ja!”
Partnern: ”Vet du älskling, du ska få åka hem,
men inte nu. NU ska du föda vårt barn (påminn
gärna om målbilden). Vi har ju tränat tillsammans
så jag vet att du kan det här och jag
är jättestolt över dig. Vi tar nästa värk tillsammans
och sen får vi se hur du känner efter det
– OK?”
Mamman: ”OK”
Källor
”Träna mentalt och förbättra ditt liv” av Bosse Angelöw
Signe Janssons kompendium
”Att föda” av Gudrun Abascal
”Föda barn” av Ulla Waldenström
”Innan du föder” av Anna Wilsby
15

© 2009 Babygruppen AB
Textförfattare: Eva Wissing
Korrektur: Barnmorska Ulrika Wester
Design & illustrationer: Mikael Hagström / Goodness AB
www.babygruppen.se