Gröna bilagan våren 2012 - Lärarförbundet

PROFILEN
”
Vilken uppståndelse vi skapade!
Vi var ett hundratal
som gick i fackeltåget och
det var väldigt många i
jämförelse med den demonstration
folk är vana
vid här i Töreboda, första maj-tåget, som
brukar dra 20 personer.”
Förutom Madeleine Crantz-Carlsson, som
varit fackligt aktiv i avdelningen i många år,
var det ytterligare några pensionerade medlemmar
som deltog.
Det var i slutet av februari som fackeltåget
gick genom hela den lilla köpingen, från högstadieskolan
där avdelningen har sitt kansli,
till kommunhuset där fullmäktige hade möte.
– Politikerna kom ut till oss på torget. Folk
kom fram och frågade vad det var frågan om
och många har pratat om det efteråt.
– Det kändes jättebra! På en liten ort känner
de flesta till varandra, många har varit mina
elever en gång i tiden. Jag känner ju politikerna
också.
Tror du att det är lättare att påverka på
en liten ort?
– Visst! Men det är också så att när man blir
äldre så vågar man säga ifrån mer. Man vågar
säga de där sakerna man inte sagt förut.
Vad beror det på?
– För mig som äldre spelar det ingen roll om
jag är obekväm. Man kan ställa krav muntligt
på ett annat sätt, vi pensionärer slipper
ju också att bli obekväma i relationen till
arbetsgivaren. Kan jag som pensionär stötta
I Töreboda väckte Lärarförbundets fackeltåg för högre lärarlöner
stor uppmärksamhet. En av deltagarna var Madeleine
Crantz-Carlsson, 69.
– Som pensionerad lärare kan man lättare säga sådant som
de som fortfarande arbetar drar sig för att ta upp. Pensionärer
kan ta en viktig roll som väckarklockor, säger hon.
Text: Anna Norrby Foto: M Svensson, M Rondslätt, O Lenander
Vågar säga mer på äldre dagar
och göra det bättre för de lärare som kommer
efter, så gör jag gärna det.
Lärarförbundet i Töreboda har ungefär 15
pensionerade medlemmar som träffas två
gånger om året, utöver medlemsmöten av
andra slag.
– Som änka sätter jag den här gemenskapen
högt. De som lever i tvåsamhet behöver kanske
inte gemenskapen på samma sätt? Fast
vi har också flera lärarpar bland våra aktiva
pensionärer.
Men viktigast av allt är barnen, menar hon.
– Vad ger vi våra barn? Duktiga lärare med
dåliga löner! Inaktuella läromedel som
lärarna får arbeta om, kopiera, klippa och
klistra, som stjäl tid. Tid som kunde användas
till något bättre som gynnar eleverna. Nu är
måttet rågat, mer pengar tack!
Madeleine Crantz-Carlsson har under sina
41 år som anställd i Töreboda kommun hunnit
med många arbetsplatser och tjänster.
Till en början var hon en ”gamla stammens
barnskötare” som med åren utbildade sig
till förskollärare och byggde vidare på det.
Hon har bland annat varit förskollärare,
föreståndare, lärare för särskoleelever och
på en kommunal skola för asylsökande barn.
Numera vikarierar hon ibland i Älgarås
skola och Kilenskolan, och tycker att det är
uppfriskande.
Hon har även ansökt om lärarlegitimation.
– Kanske är jag lite av en nörd, för vilken
pensionär slår sig ned och sätter samman sina
betyg? Jag gör det för att det skulle vara roligt
att se hur de värderar min utbildning och vad
mina poäng är värda, även om jag inte behöver
det som en bekräftelse. Om jag hinner få
den innan jag dör vill säga, skrattar hon. •
Gröna bilagan • Våren 2012 3