Magasin - Ung&Dum

Hösten 2009 fick Basar Gerecci och
hans kompisar nog. De var less på att
medierna rapporterade om ett Husby
de inte kände igen, så de startade
föreningen Megafonen. Från början
var det tänkt att de skulle skriva en
webbtidning, för att visa sin bild av
Husby. Sidan blev inte så snygg så
de visade den bara för vänner och
familj. Men föreningen växte och på
ett år har de nu hunnit med att bland
annat arrangera en festival, startat
diskussionskvällarna Harakat Café,
släppt en tidning i pappersformat
och en massa andra saker.
Idag består Megafonen av en kärngrupp
på fem personer och ett 40-tal unga som
hjälper till och engagerar sig så mycket
de vill och hinner. Vi träffade Basar och
Tan i Megafonens lokal i Husby.
- Megafonen är en organisation för unga
som vill jobba med politiskt förändring
här i Järvaområdet och ett forum för
unga att göra sina röster hörda,
förklarar Basar.
Precis som många andra unga, känner
Megafonen, att det är svårt för unga att
få vara med och påverka. De forum som
finns släpper antingen inte in unga alls,
eller så gör de en speciell ungdomsdel.
Som kanske är snygg på ytan, men som
inte leder till att unga får igenom sina
idéer eller vara med och påverka. Basar
berättar om det ungdomsråd som han
satt med i tidigare, där det inte hände
något och där de ungas åsikter inte togs
på allvar.
- Vad är det för mening med att ha ett
ungdomsråd om det enda de unga får
ha en åsikt om är färgen på väggarna?
När Järvalyftet drog igång såg Megafonen
sin chans att verkligen få vara
med och påverka. Järvalyftet är ett
samarbete mellan bland annat Stockholms
Stad och Svenska Bostäder,
där man jobbar fram hur framtidens
Järva ska se ut. Megafonen tyckte att
eftersom det är de som är unga nu som
kommer att få leva med det de vuxna
bestämmer så borde deras önskemål
vara en del av projektet. De tog kontakt
med Svenska Bostäder och fick uppdrag
av dem att ta kontakt med områdets
unga och se vad de tyckte. Resultatet
blev rapporten ”Att vara ung i Husby”
som nu används både i Järvalyftet och
på andra sätt.
Ett annat projekt som Megafonen driver
tillsammans med Rädda Barnen och
Röda Korset, är Harakat Café. Harakat
betyder rörelse på bland annat turkiska
och arabiska, och det är precis det som
de vill åstadkomma.
- Harakat är ett sätt att få folk att snacka
om sånt man annars inte pratar om,
trots att de är de viktigaste frågorna. Vi
pratar om demokrati, HBT-rättigheter,
islamofobi och en massa andra frågor,
berättar Basar.
Harakat började i våras och kommer att
fortsätta under hösten. Varannan vecka
kommer en föreläsare och pratar om
något ämne, och varannan vecka
diskuteras det som kom upp på före-
läsningen veckan innan. På Harakat
samlas allt från pensionärer, unga i
gymnasieåldern och folks småsyskon
som dras in från torget för att vara med.
Under våren kom bland annat författaren
och journalisten, Gellert Tamas, och
Arash Mokhtari, från Quick Response,
på besök. Varje träff har haft ungefär
60 besökare och diskussionerna har varit
intensiva.
- Viktigaste arbetet vi gör är att fånga
upp det engagemang som finns här.
Det kan vara en halvställd fråga på
Harakat Café eller någon som börjar
snacka med mig på bussen, men det
gäller att se de personerna och få dem
att inse att de kan göra och förändra
saker, säger Basar.
Basar och Tan menar att Megafonens
viktigaste uppgift är att vara ett naturligt
schysst forum där alla är välkomna, där
allas ideér får utrymme och där alla
peppar varandra till att genomföra
dem! De jobbar lokalt, utan hierarkier
mellan dem som kommer som ”nya”
till Megafonen eller de som varit med
sen början. Det ska inte vara någon
skillnad på de som varit med från
starten som Basar eller de som börjat
engagera sig efter ett tag som Tan.
För Basar själv har arbetet med Megafonen
gett honom självförtroende. Innan
han började med Megafonen trodde
han inte att han själv kunde göra dessa
saker eller jobba för förändringar. På
frågan om Megafonen stött på något
motstånd svarar Basar att det ända
motståndet egentligen är det han själv
har inom sig, eller andra unga personer
har inom sig.
- Man kanske känner att det är hopplöst,
att det aldrig kommer gå att förändra
något. Att makten bara finns där
pengarna finns, inne i stan eller nån
annanstans. Inte här där vi bor, inte
hos oss unga.
Därför menar Basar och Tan att det
är viktigt att peppa folk till att våga tro
på att det går att förändra genom att
engagera sig. Ett annat motstånd som
dykt upp när de försökt värva andra att
hjälpa till med Megafonens arrangemang,
är att vissa tror att de i kärngruppen
tjänar pengar på Megafonen
och därför inte vill gå in och jobba gratis.
Men Basar och Tan berättar att det
inte finns någon inom Megafonen som
tjänar pengar på det de gör. Alla pengar
de får in i stöd från olika företag,
organisationer och kommunen går
direkt in i verksamheten. Alla i Megafonen
pluggar eller jobbar för att
försörja sig. Ändå lägger de många
timmar i veckan på att arbeta med
Megafonen, men de klagar inte.
- Man träffar massa människor och det
är riktigt kul. Och faktiskt är det viktigt
att det är kul. Om det inte var roligt
skulle jag aldrig orka lägga ner tiden på
detta, säger Tan.
Det är just engagemanget i det de gör
som driver dem framåt. Vi pratar om
vad engagemang är och Basar säger
att det är en för svår fråga att svara på.
Ska han svara på det, kommer det bara
sluta med att han läser sitt svar i den
här tidningen och tänker ”åh nej, varför
sa jag så”. Men Tan och Basar börjar
snacka om engagemang och då
kommer den ena smarta formuleringen
efter den andra.
- Engagemang handlar ju bland annat
om att våga och att organisera sig.
Egentligen handlar det bara om att
göra det som redan finns där.
Engagemanget finns redan, det
handlar bara om tron på sin egen
möjlighet att förändra. Få folk att
våga tro att de kan göra verklighet
av sina idéer, säger Basar.
På frågan vad Megafonen har för framtidstankar
och drömmar blir svaret dels
att motverka och komma förbi de hinder
unga känner inför att engagera sig. En
annan plan för framtiden handlar om hur
de ska få pengar till föreningen för att
göra bra grejer.
- I framtiden vore det soft om vi kunde
skapa ett långsiktigt förtroende hos
lokalbefolkningen här i området. Tänk
om de människor som vi tycker att
vi försöker göra det bättre för, också
kunde bli våra finansiärer! säger Basar.
forts. sid 8