Untitled - Elib

16.
Tre offi cerare reste sig och betraktade honom nyfi ket när han steg
in i mässen. En man med närsynta ögon kände han igen. Det var
fl aggstyrman Höckert som tagit emot honom vid landgången kvällen
innan. Höckert presenterade de två andra offi cerarna i mässen.
– Mina kollegor här är löjtnant Sundfeldt och artillerikapten von
Sidenbahn.
Artillerikaptenen var lång och smal och luktade starkt av rakvatten
eller gin.
– Ni undrar naturligtvis vad en artillerikapten gör ombord på ett
fartyg ? Vi rör oss normalt med större tyngd och beslutsamhet på
land. Ibland kan dock artillerikaptener vara nyttiga även ombord
på en pansarbåt. Särskilt när nya kanonbesättningar ska trimmas
och det råder brist på offi cerare.
De satte sig ner. En mässuppassare serverade kaff e. Ingen ställde
några frågor. Kommendörkapten Rake hade naturligtvis informerat
offi cerarna om att de skulle ha en kapten med hemligt uppdrag med
sig ombord på färden mot Östergötlands yttersta havsband.
Löjtnant Sundfeldt och artillerikaptenen von Sidenbahn lämnade
mässen.
– Har ni träff at fartygschefen ? frågade Höckert.
Han talade utpräglad dialekt, möjligen småländska, eller så kom
han från Halland eller Bohuslän.
– Nej, svarade Lars Tobiasson-Svartman. Kommendörkapten
Rake är en man som jag bara känner ryktesvägen.
– Rykten är oftast felaktiga eller överdrivna. Men det fi nns alltid
en sanning innerst inne. Sanningen om Rake är att han är mycket
duglig. Möjligtvis en smula lat. Men vem är inte det ?
Höckert reste sig, slog ihop klackarna och antydde en honnör.
Lars Tobiasson-Svartman avslutade sin frukost i ensamhet. Från
däck hördes löjtnant Sundfeldts ilskna röst. Men han kunde inte
uppfatta vad det var som hade gjort honom upprörd.
Det var nu full dag. Kommendörkapten Rake väntade. Ur kassaskåpet
skulle han ta fram de hemliga instruktionerna.
24