Läs mer (PDF)

Frågor av detta slag kan naturligtvis inte ges några definitiva svar, utan möjligen fördjupas
och vidgas mot en ökad förståelse. En tänkare som givit bidrag av intresse för en sådan
förståelse är den engelske psykoanalytikern D.W. Winnicott.
Övergångsområdet
"It is assumed here that the task of reality acceptance is never completed, that no
human being is free from the strain of relating inner and outer reality, and that
relief from this strain is provided by an intermediate area of experience that is not
challenged (arts, religion, etc.) This intermediate area of experience, unchallenged
in respect of its belonging to inner or external shared reality, constitutes the
greater part of the infant's experience and throughout life is retained in the intense
experiencing that belongs to the arts and to religion and to imaginative living, and
to creative scientific work. A positive value of illusion can therefore be stated"
(Winnicott, 1953, s. 97)
Winnicott var barnläkare och blev sedermera psykoanalytiker. I sitt arbete kom han att
intressera sig för hur barn frigör sig från beroendet av modern och hanterar den existentiella
ensamhet som separationen innebär. Här följer en kortfattad summering av hur han ser på
denna process.
I begynnelsen är mor-barn en enhet. Barnet är inte medvetet om att modern är en separat
individ med egna känslor, upplevelser etc. Den goda modern finns där när barnet behöver
henne. I barnets fantasi är modern en förlängning av barnets behov och önskningar. Denna
gemensamma mor-barn-matris har benämnts "symbios" (Mahler m fl, 1984) eller
"själv-objekt" (Kohut, 1971). I bibeln beskrivs det metaforiskt som Paradiset. Winnicott
beskriver den som en illusion av delad verklighet.
Under senare hälften av första levnadsåret inträffar en rad saker som hotar paradiset.
Upptäckten av en egen vilja och rörelseförmåga gör att barnet kan närma sig och fjärma sig
modern. Att hon kan göra detsamma visavi barnet kommer som en smärtsam upptäckt.
Förmågan att själv plocka frukter från kunskapens träd bidrar till utforskandet av
verkligheten, men också till förlusten av paradiset: verkligheten går alltför ofta på
kollisionskurs med illusionen om mor-barn som en enhet.
I denna livets första existentiella kris efter födelsen, kan barnet utveckla olika strategier för att
överleva psykiskt. Till psykopatologin hör de narcissistiskt lösningarna, där barnet symboliskt
"sväljer" paradiset, med ett primitivt inre liv och ett utarmat yttre liv som resultat. För barn
med sund utveckling utvecklas den enhet som omslutit mor-barn till ett mellanområde, en
delad illusion, som utgör grunden för barnets förmåga att empatiskt relatera till andra
människor i framtiden. Winnicott kallar detta mellanområde för övergångsområde
("Transitional Area").
Till övergångsområdet hör barnets användande av ett övergångsobjekt. Det kan vara en nalle,
en filt eller något liknande. Övergångsobjektet hör varken till den yttre världen (det är inte
dess realfunktion som filt som barnet relaterar till) eller till den inre världen (den är inte en
© Lars Johan Clemedson 1991