Läs mer (PDF)

Livet i en organisation uppvisar en mängd fenomen som skulle kunna hänföras till
övergångsområdet. Mest påtagligt är det naturligtvis i innovativa organisationer, med relativt
hög grad av lekfullhet, tillit och acceptans för oprövade idéer (Ekwall, 1990). Men även i en
traditionell trögrörlig organisation, kan sådant som ger mening och vi-känsla räknas dit. En
gemensam jargong 2 eller en gemensam fiende förstärker känslan av delad verklighet, särskilt
när individernas utsatthet är som störst.
Harold Bridger vid Tavistock Institute i London har studerat hur övergångsfenomen påverkar
förändringsprocesser i organisationer (Morgan, 1986, s.221 ff). Ett skäl till motstånd mot
förändringar kan vara att individerna i en organisation använder olika företeelser i
organisationen som övergångsobjekt, dvs som något som är viktigt för känslan av mening,
trygghet och identitet. Det kan vara ett favoritprojekt, en metod att göra saker, det egna
arbetsrummet eller kanske t o m arbetet som sådant. En aldrig så rationell förändring (även ur
individens synpunkt) kan då väcka reaktioner som påminner om barnets när mamma hotar att
tvätta snuttefilten.
Här kommer vi in på en kluvenhet hos övergångsfenomenen. Etablerandet av
övergångsområden förefaller vara en förutsättning för kreativitet och lärande i en
organisation. Övergångsobjekten kan däremot bli ett hinder för dessa processer. Det pekar
mot en förbisedd kvalitetsskillnad mellan de två fenomenen. Övergångsobjektet kan ses som
en ritualisering av övergångsområdet, vilket innebär att inslaget av kontroll är större 3 . Med
utgångspunkt i vårt tidigare resonemang kan vi förstå ritualiseringar som starka
återförsäkringar om att man lever i en delad verklighet och att människans existentiella
ensamhet bara är en ond dröm 4 .
I sammanhanget bör nämnas att även genuint kreativa övergångsfenomen kan tjäna som
hinder för nödvändiga förändringar. Ett exempel är det som brukar kallas "Groupthink".
Problemet här är inte att de berörda fastnat i ritualiseringar, utan att den ”verklighet” de
tillsammans skapar tränger bort viktiga realitetsaspekter.
Forskning - lek eller spel?
Pelle Positivist tycker om att spela schack. Monopol kan gå an, även om tärningens
slumpmässighet ger en vag känsla av otillfredsställelse. Att alla siffror har samma
chans att komma upp lugnar honom dock en smula.
Hans kusin Fia Fenomenolog leker med sina dockor. Hon iscensätter olika
fantasifulla situationer som dockorna är inblandade i. "Barbie vill inte gifta sig
med Ken" säger Fia. "Hur vet du det?" frågar Pelle Positivist elakt. Än värre är det
2 Fackspråket som övergångsområde kan studeras hos människor på kurs som på skoj använder de termer och
teorier som de just har lärt på det mesta som sker omkring dem. Denna kreativa inlärningsprocess är något annat
än att memorera ett faktainnehåll.
3 Winnicott gör, såvitt jag har kunnat utläsa, ingen principiell distinktion mellan övergångsobjekt och
övergångsområde. Däremot nämner han hur användandet av övergångsobjektet kan få en sekundär ( dvs
kompensatorisk, fetischistisk) karaktär och därigenom hindra utvecklandet av normala relationer till andra
människor. /Referens/
4 Jfr Jaques syn på organisationer som ångestdämpande strukturer (Morgan, 1986 s 217 ff).
© Lars Johan Clemedson 1991