Svedjefinnarna - Siirtolaisuusinstituutti

6
rymt till Hälsingland, nämndes på Älvdals ting 20.3.1653. Lars Andersson Kakkinen
levde inte i Västerbotten utan i Grythytta år 1640. 1
Års 1642 rulla är snäv till sin information över svedjefinnar. Randasalmibon Olof
Eriksson sades ha rymt till Ingermanland, men reste sedan till Delaware. 2 Det syntes
också annars befolkningens ombyte mellan Sverige och Ingermanland. Riksamiralen
Karl Karlsson Gyllenhjelm, som ärvt en del av sin fars förläningar och hade Karlbergs
grevskap i Nöteborgs län och Ingris socken, sände dit sina finska statare från Närke,
en del födda i Mellersta Finland och Österbotten. 3
De äldsta finska domböckerna härstammar från 1630-talet och bevarats som renovationer
i Åbo hovrätts arkiv. Av den viktigaste delen fattas dock Storsavolax domsaga
från åren 1650-1700. Uppgifter angående utflyttning finns endast slumpvis.
I civila akter finns antingen patronymikon eller släktnamnet, men sällan båda. På den
samma tid, slutet av 1620-talet, samlade volym 109 av Finska Kameralia i Riksarkivet
i Stockholm innehåller längder över utfattiga, döda och förrymda, hopsamlade av kyrkoherdarna.
Kari Tarkiainen utnyttjade i sin bok "Finnarnas historia i Sverige I" en bearbetad
källa, Finska bosättningens generalkatalog i Nationalarkivet och plockat namn som
försvunnit ur finska jordeböcker och tiondelängder på 1500-talet för att jämföra dem
med svenska källor. 4
Det kompletterar för en del andra samtida källor.
Rickard Brobergs samling omfattar material från kamerala akter: boskaps-, tionde-,
kvarntulls- och mantalslängder. De äldsta härstammar från början av 1600-talet. Denna
grupp innefattar även den andra elfsborgslösens räkenskaper från år 1614.
Anteckningarna från domböcker börjar redan mot slutet av 1500-talet. Från 1610-talet
hittades 18, från 1620-talet 21 och från 1630-talet 60 rättsfall angående finnar, och
antalet kulminerades på 1640-talet med 137 fynd. På 1650-talet nämndes en finne på
tinget 25 och därefter bara 11 gånger. På tidigare årtionden nämndes oftast Kopparbergs
domsaga, alltså Västmanland och Dalarna, och rättsfallen i värmländska domsagor
blir allmännare på 1640-talet. Det torde återspegla finnarnas roll som social
problem först i Bergslagen och senare i västra området Värmland. Någon slags räfst
över finnarna förrättades redan år 1619 i Nora och Linde, och protokollet av det kom
till Brobergs händer.
De äldsta svenska källorna innehåller bara förnamnet med attributet ”finne”. Eija Lähteenmäki
urskiljer äldsta svedjefinnar efter deras skatteparcell och boningssätt. Svedjefinnarna
betalade sin skatt i råg som de brukat i sveder, svenskarna i korn som åkerskörd.
Finnarna levde i pörtet, svenskarna i stugan. Tyvärr har dessa finnar endast förnamn
och kan således inte identifieras.
1
Rekr.rullor 609d-e Piexämäki, Nås mantalslängd 1636, Ore tiondelängd 1650, Grythytta tiondelängd
1640. Richard Brobergs samling
2
Rullor 1642 vol. 12 p. 32, Olov Olovsson Finnkultur XXII/1970, Ilmonen p. 36
3
Veijo Saloheimo: Inkerinmaan asutus ja väestö. Inkeri, historia, kansa, kulttuuri s. 74. Helsinki 1991
4
Suomen asutuksen yleisluettelo Rautalampi. Nationalarkivet Helsingfors