ATT SKRIVA ETT VETENSKAPLIGT REFERAT - Oulu
ATT SKRIVA ETT VETENSKAPLIGT REFERAT - Oulu
ATT SKRIVA ETT VETENSKAPLIGT REFERAT - Oulu
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>ATT</strong> <strong>SKRIVA</strong> <strong>ETT</strong> <strong>VETENSKAPLIGT</strong> <strong>REFERAT</strong><br />
Praktiska anvisningar<br />
Stencil om referatteknik<br />
i nordisk filologi<br />
Humanistiska fakulteten<br />
Uleåborgs universitet<br />
3.6.2010<br />
Jenni Tahkokorpi
2<br />
STENCIL OM REFER<strong>ATT</strong>EKNIK<br />
© Nordisk filologi, Humanistiska fakulteten, Uleåborgs universitet 2010.<br />
Materialet är sammanställt av Jenni Tahkokorpi<br />
Bilder: ClipArt
INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />
1. <strong>ATT</strong> <strong>SKRIVA</strong> <strong>ETT</strong> <strong>REFERAT</strong>: EN ÖVERBLICK.............................................................. 4<br />
2. TEKNISKA ANVISNINGAR OM UPPLÄGGNINGEN I EN VETENSKAPLIG<br />
UPPSATS ....................................................................................................................................... 6<br />
2.1. Allmänna anvisningar ........................................................................................................ 6<br />
2.2. Titelsida ............................................................................................................................... 6<br />
2.3. Innehållsförteckning........................................................................................................... 8<br />
2.4. Huvudtext............................................................................................................................ 8<br />
2.5. Litteraturförteckning ....................................................................................................... 10<br />
3. REFER<strong>ATT</strong>EKNIK ................................................................................................................12<br />
4. CIT<strong>ATT</strong>EKNIK ...................................................................................................................... 15<br />
5. STIL OCH ORDVAL I EN VETENSKAPLIG UPPSATS................................................. 16<br />
6. <strong>ATT</strong> FINSLIPA TEXTEN: KORREKTURLÄSNING OCH AVSTAVNING ................. 18<br />
LITTERATURFÖRTECKNING .............................................................................................. 20<br />
3
1. <strong>ATT</strong> <strong>SKRIVA</strong> <strong>ETT</strong> <strong>REFERAT</strong>: EN ÖVERBLICK<br />
Att skriva ett referat är att kort återge det centralaste innehållet i en text med egna ord. Man kan<br />
göra ett referat över en artikel, bok eller liknande. Det är också möjligt att referera till flera olika<br />
källor/verk i ett och samma referat. I synnerhet då är det mycket viktigt att man som referatskribent<br />
alltid tydligt anger källan till den refererade (eller citerade) delen med hjälp av ett speciellt<br />
källhänvisningssystem (se kapitlen 3 och 4).<br />
För övrigt är det också viktigt att påminna läsaren om att det är ett referat hon eller han läser genom<br />
att använda referatmarkeringar, till exempel Siv Strömqvist anser, skriver, hävdar, påstår,<br />
exemplifierar, resonerar, tycker, lyfter fram, framhäver, betonar … Genom att använda dylika<br />
referatmarkeringar visar man att det är en annan författares tankar och synpunkter som man återger.<br />
Man kan även använda fraser som<br />
4<br />
Inledningsvis pekar Svensson på …<br />
I första hand tar Svensson upp …<br />
I andra hand säger Svensson …<br />
Svensson hävdar dessutom …<br />
Avslutningsvis anför Svensson …<br />
När man skriver en vetenskaplig uppsats (referat, essä, rapport eller avhandling) brukar man<br />
strukturera uppsatsen enligt ett visst system. Denna struktur (i sin enklaste form) kan se ut som<br />
följande:<br />
titelsida/pärm (se 2.2.)<br />
innehållsförteckning (se 2.3.)<br />
huvuddel, som vidare indelas i:<br />
o inledning<br />
o huvudtext<br />
o avslutning (ofta i form av en kort sammanfattning)<br />
litteraturförteckning (se 2.5.).
När man håller på att skriva ett referat, ska man i inledningen berätta titeln på och författaren till<br />
den bok eller artikel som man kommer att referera i uppsatsen samt utgivningsåret och namnet på<br />
förlaget. I inledningen borde man även ge en kort översikt över boken eller artikeln. Därtill ska<br />
man skriva om sitt syfte med referatet. Huvudtexten består sedan av själva referatet.<br />
Man kan skriva antingen ett objektivt referat eller ett kritiskt referat. Ett objektivt referat saknar<br />
referatskribentens egna synpunkter; referatet är då en neutral återgivning av källtexten med referatskribentens<br />
egna ord.<br />
I ett kritiskt referat bemöter skribenten i sin tur den refererade texten med sina egna (kritiska)<br />
åsikter och kommentarer; då blir referatet på sätt och vis en dialog mellan referatskribenten och<br />
källtextens författare. Skribenten till ett kritiskt referat ska emellertid alltid komma ihåg att argumentera<br />
för sina åsikter.<br />
Obs. Innan du sätter igång med referatskrivandet, fråga din lärare om du ska skriva ett objektivt<br />
eller ett kritiskt referat!<br />
5
2. TEKNISKA ANVISNINGAR OM UPPLÄGGNINGEN I EN VETENSKAPLIG<br />
UPPSATS<br />
2.1. Allmänna anvisningar<br />
6<br />
Typsnitt: Times New Roman eller Arial<br />
Teckengrad (storlek): 12 punkter<br />
Radavstånd: 1,5<br />
Marginaler<br />
o topp- och bottenmarginal: 2,5 cm<br />
o vänstermarginal: 3,0 cm<br />
o högermarginal: 2,0 cm Obs. Högermarginalen är oftast rak!<br />
Snittvariant: huvudsakligen normal omarkerad stil<br />
o Kursiv: för att markera titlar på verk (till exempel böcker,<br />
filmer och sånger), termer (när dessa nämns för<br />
första gången) och exempel<br />
o Fetstil: rubriker på första och andra nivån<br />
Sidnumrering:<br />
o Titelsidan är sida nr 1, men sidnumret sätts inte ut.<br />
o Man börjar sidangivelserna först efter innehållsförteckningen.<br />
2.2. Titelsida<br />
På följande sida ser du en mall för en titelsida som layoutmässigt motsvarar de krav som ställs för<br />
pärmen inom vårt läroämne nordisk filologi vid Uleåborgs universitet. Observera att man inte behöver<br />
ha någon undertitel med i sin uppsats men om man har den, brukar huvudtiteln vara något<br />
friare formulerad, medan undertiteln är mer formell och informativ.
”DET SVENSKA VEMODET FINNS I MUSIKEN”<br />
Ett kritiskt referat av artikeln Svensk m usik –musik och s venskhet.<br />
Ett kulturanalytiskt perspektiv<br />
Referat i Skriftlig framställning<br />
i nordisk filologi<br />
Humanistiska fakulteten<br />
Uleåborgs universitet<br />
X.X.201X<br />
Lisa Larsson (xxxxxxxx)<br />
Huvudtitel<br />
• teckengrad 14 punkter<br />
• centreras<br />
• med versaler<br />
Eventuell undertitel<br />
• teckengrad 12 punkter<br />
• centreras<br />
• med gemener<br />
Kursnamn (eller avhandlingens art)<br />
Läroämne<br />
Fakultet<br />
Universitet<br />
Datum<br />
Namn (& studentnummer)<br />
vänsterjustering<br />
teckengrad 12 punkter<br />
7
1. INLEDNING [kommentar: rubriker på första nivån skrivs oftast med versaler + fet stil]<br />
1.1. Syfte [kommentar: rubriker på andra nivån skrivs oftast med gemener + fet stil]<br />
1.2. Material<br />
1.3. Metod<br />
2. TEORETISK BAKGRUND<br />
2.1. Inlärning<br />
2.1.1. Olika modeller [kommentar: rubriker på tredje nivån skrivs oftast med<br />
gemener och omarkerad stil]<br />
2.1.2. Inre modeller<br />
… [och så vidare]<br />
2.2. Inlärningssvårigheter<br />
2.2.1. Dyslexi<br />
2.2.2. [och så vidare]<br />
3. ANALYS OCH RESULTAT<br />
3.1. Bakgrundsuppgifter<br />
3.2. Enkätsvar<br />
3.3. [och så vidare]<br />
4. DISKUSSION<br />
eller SAMMANF<strong>ATT</strong>ANDE DISKUSSION<br />
5. SAMMANF<strong>ATT</strong>NING<br />
Dela in texten under en rubrik i olika stycken. Gränserna mellan olika stycken kan anges med<br />
hjälp av antingen en blank rad (såsom i denna text) eller ett indrag på cirka 1,3 cm (det första alternativet<br />
är att rekommendera).<br />
Se till att olika stycken på något vis bildar en logisk helhet. Några nyttiga bindeord och -fraser<br />
mellan olika stycken är exempelvis<br />
Dessutom …<br />
Däremot …<br />
Emellertid …<br />
I detta sammanhang …<br />
Likaledes …<br />
Gällande/Angående/Beträffande …<br />
Å andra sidan …<br />
Även/Också …<br />
9
2.5. Litteraturförteckning<br />
Ange alltid dina källor, dvs. böcker, artiklar, nätkällor eller liknande som du refererat och citerat i<br />
ditt referat eller i din uppsats, både i löpande text (se kapitlen 3 och 4) och i en litteraturförteckning<br />
som finns efter huvudtexten i slutet av uppsatsen.<br />
I en litteraturförteckning anger man källorna i alfabetisk ordning efter författarens efternamn.<br />
Man brukar först ange alla publicerade källor, dvs. källor som har ISBN-nummer, under rubriken<br />
Publicerade/Tryckta källor. Dessa källor är oftast böcker, artiklar (i redigerade verk) eller doktorsavhandlingar.<br />
Därefter nämner man alla opublicerade källor (källor som saknar ISBN), till exempel pro graduoch<br />
licentiatavhandlingar, under rubriken Opublicerade/Otryckta källor. Sedan anger man under<br />
rubriken Elektroniska källor de källor som man hittat på Internet eller som finns på cd-rom. Det<br />
kan vara svårt att veta vem som är skribenten till en webbtext. Då är titeln på texten den första<br />
uppgiften som brukar anges. Om en webbtext saknar både författare och rubrik, kan man exempelvis<br />
ange utgivande organisation först.<br />
Till sist nämner man under rubriken Muntliga källor de eventuella muntliga källor som man har<br />
använt sig av i arbetet. Då kan det vara fråga om traditionella brev eller e-brev, föredrag,<br />
diskussioner eller liknande. Observera dock att man inte nödvändigtvis har alla dessa<br />
underrubriker med i sin litteraturförteckning; kanske gör man sitt referat av bara en bok eller ett<br />
par artiklar. Då räcker det med att skriva Källor (eller Referenser) som rubrik i slutet av uppsatsen<br />
och ange all referenslitteratur under denna rubrik.<br />
Det finns en viss ordning i det hur man ska ange uppgifterna om de publicerade källorna i litteraturförteckningen.<br />
På följande sida får du en mall för denna ordning samt några kommenterade<br />
exempel på hur man kan ange referensuppgifterna i slutet av uppsatsen. 2 Märk att alla dessa<br />
uppgifter nödvändigtvis inte är aktuella vid varenda källa.<br />
2 Du kan delvis följa detta mönster även när du anger opublicerade och elektroniska källor.<br />
10
Ordning<br />
1. Författarnamn, till exempel Svensson, B.<br />
2. Utgivningsår<br />
3. Titel i sin helhet<br />
4. (Upplaga, till exempel 3 uppl.)<br />
5. (Serie, till exempel Meddelanden från Institutionen för nordiska språk vid Uleåborgs<br />
universitet, Serie A nr 7)<br />
6. Förlag, till exempel Otava<br />
7. Förlagsort, till exempel Helsinki (eller Helsingfors)<br />
8. Sidor (när det gäller artiklar eller dylika), till exempel 45–59.<br />
Exempel [kommentarer anges inom hakparentes och i fotnoten]<br />
Publicerade källor<br />
Alberoni, F. 1995. Häälento. Otava. Helsinki. [Förlagsorten står på finska eftersom även boken<br />
står på finska.]<br />
Brolinson, P-E. – Larsen, H. 1981. ... and roll. Aspekter på text och vokal gestaltning. Esselte<br />
Studium. Stockholm.<br />
Björnberg, A. 1987. En liten sång som alla andra. Melodifestivalen 1959–1983. Skrifter från<br />
Musikvetenskapliga institutionen 14. Göteborgs universitet. Göteborg. [”Skrifter från<br />
Musikvetenskapliga institutionen 14” är namnet på serien.]<br />
Gelles, R. J. 1987. Family Violence. 2 nd ed. Vol. 84. Sage Library of Social Research. Sage<br />
Publications. Beverly Hills – London – New Delhi. [Upplagan anges på ”originalspråket”.<br />
Observera även att det kan finnas många förlagsorter.]<br />
Palm, A-M. 1996. Kampen mot kroppen – matmissbruk och självsvält. I: Kroppens tid. Om<br />
samspelet mellan kropp, identitet och samhälle. Lundin, S. – Åkesson, L. (red.). Natur och<br />
Kultur. Stockholm: 123–156. 3<br />
Statistisk årsbok för Sverige 2005. 2004. Årgång 91. Statistiska centralbyrån. Örebro. [Om boken<br />
saknar författare, börjar man med titeln.]<br />
Wentz, L. 2010. Agency hits: African-American favorites. Advertising Age, 81(1): 16. [en<br />
tidningsartikel publicerad i Advertising Age årgång 81, nummer 1]<br />
3 Här är det fråga om en artikel som ingår i ett annat verk. Ordning: (1) namnet på författaren till artikeln, (2) året, (3)<br />
titeln på artikeln (kursiveras inte!), (4) I:/i:, (5) namnet på verket med kursiv stil, (6) eventuell upplaga, (7) namnet<br />
på redaktören samt markeringen (red.), (edit.), (toim.) eller liknande, (8) eventuell serie, (9) förlag, (10) förlagsort,<br />
(11) sidor.<br />
11
Lägg märke till att radavståndet i en litteraturförteckning är 1 (i stället för 1,5). Observera även<br />
att om en referensuppgift hamnar på två eller flera rader, brukar man använda ett indrag på 0,5<br />
cm vad gäller raderna 2, 3 och så vidare.<br />
De eventuella elektroniska källorna i uppsatsen kan anges såsom i exemplen nedan.<br />
Elektroniska källor<br />
Cederskog, G. 2002. Pausen är över. Hämtat från<br />
.<br />
Publicerat 6.4.2002. Hämtat 12.5.2010.<br />
<strong>Oulu</strong>/Elinkeinot. Hämtat från . Publicerat 22.2.2010.<br />
Hämtat 7.5.2010. [I detta fall vet man inte namnet på författaren, så man börjar med<br />
titeln på texten]<br />
En förteckning över ens eventuella muntliga källor kan i sin tur se ut så här:<br />
Muntliga källor<br />
Sarajärvi, S. 2010. E-post. 3.9.2009.<br />
Öman, P. 2010. Att tala inför andra. Seminarium i nordisk filologi. Lunds universitet. 12.1.2010.<br />
3. REFER<strong>ATT</strong>EKNIK<br />
Att referera innebär att man alltid med egna ord återger det man läst. Du får varken kopiera eller<br />
översätta källans text och bara sätta in några egna ord för att låta texten framstå som din egen.<br />
När du får som uppgift att skriva ett referat, borde du börja med att läsa källtexten först. Sedan<br />
återger du vad du läst med egna ord och tvingar dig själv att på detta vis förstå det du läst.<br />
Det är oerhört viktigt att man efter varje refererad textbit hänvisar till källan. I vetenskapliga<br />
sammanhang borde man göra detta enligt ett visst källhänvisningssystem. Inom läroämnet nordisk<br />
filologi vid Uleåborgs universitet brukar vi använda det så kallade Harvardsystemet. Enligt<br />
detta system utformas källhänvisningarna i löpande text efter samma principer som litteraturförteckningen.<br />
Då redovisas författarnamnet (eller någon annan uppgift som anges först i litteratur-<br />
12
förteckningen), textens utgivningsår och den aktuella sidan inom parentes, till exempel Man kan<br />
inte använda begreppet rocklyrik (Lilliestam 1998:347). Man kan även skriva: Enligt Lilliestam<br />
(1998:347) kan man inte använda begreppet rocklyrik.<br />
Var referenserna ska placeras och om de ska avslutas med eller utan punkt vållar ofta problem.<br />
Enligt huvudregeln placeras referensen efter den refererade textbiten. Om denna textbit består av<br />
fler än en mening, ska den refererade textbiten avslutas med punkt. Observera att det däremot inte<br />
kommer någon punkt efter själva referensen (se exemplet nedan)!<br />
Exempel 1<br />
Det hur en läsare tolkar en viss text och vilka teman hon/han hittar i den beror på läsarens<br />
tidigare kunskaper. Temat kan ses som resultat av interaktion mellan text och läsare, då<br />
textens objektivitet och läsarens subjektivitet förenas för ett gemensamt ändamål. (Suomela<br />
2001:141–144, 151–152)<br />
Emellertid placeras punkten först efter referensen om hänvisningen avser bara en fras, sats eller<br />
mening:<br />
Exempel 2<br />
Trop är en benämning för metafor och symbol (Kantola 2001:273).<br />
Lägg märke till att om man i brödtexten hänvisar till en elektronisk källa, skriver man exempelvis<br />
(Cederskog 2002 [www]) eller (<strong>Oulu</strong>/Elinkeinot [www]). Om man i sin tur hänvisar till en muntlig<br />
källa, skriver man bara så här: (Öman 2010).<br />
Angående referattekniken finns några speciella skrivtekniska detaljer som man ska lära sig utantill<br />
(se nedan).<br />
13
14<br />
1. Man hänvisar till ett verk med två författare enligt följande mall:<br />
(Berg – Westersund 1999:123, 167).<br />
2. Ett verk med fler än tre författare hänvisas till så här:<br />
(Lindberg et al. 2002:12) eller (Lindberg m.fl. 2002:12).<br />
3. En refererad textbit som finns på sidor som kommer efter varandra i originalet (i en bok<br />
eller artikel) hänvisas till enligt följande mallar:<br />
a. (Eriksson 2003:35f.) = (Eriksson 2003:35–följande sida, dvs. s. 35–36)<br />
b. (Eriksson 2003:35ff.) = (Eriksson 2003:35 + högst fem följande sidor)<br />
c. längre textbitar: (Eriksson 2003:35–55, 67, 99).<br />
4. Om precis samma information finns i flera källor, nämns dessa i kronologisk ordning:<br />
(Lilliestam 1998:89, Lindberg 2001:145).<br />
Man ska göra en tydlig skillnad mellan de refererade textdelarna och ens egna kommentarer i<br />
uppsatsen. Exemplet nedan tydliggör detta.<br />
Exempel 3<br />
Ett effektivt sätt att lära sig svenskt uttal är inte enligt Svensson (2009:89) att lyssna på<br />
didaktiserat ljudmaterial. Jag anser emellertid att …<br />
Det är även värt att observera att användningen av så kallade sekundära källor inte är att rekommendera.<br />
I stället ska man i främsta rummet leta efter originalkällan och referera den. Om det<br />
emellertid absolut inte är möjligt att få tag på originalkällan, ska man alltid tydligt ange att man<br />
refererar en källa/en författare som i sin tur refererar till någon annan källa i sitt verk (se exemplet<br />
nedan).<br />
Exempel 4<br />
Marjomaa refererar Tennovs artikel då hon skriver att kärleken även kan få negativa<br />
konsekvenser (Tennov via Marjomaa 2010:178).
Gällande exemplet ovan har uppsatsskribenten läst Marjomaas bok (som även ska vara med i<br />
litteraturförteckningen), där Marjomaa i sin tur refererar till Tennov. Ur uppsatsskribentens synvinkel<br />
fungerar Tennov som sekundär källa, som inte bör anges i uppsatsens litteraturförteckning.<br />
4. CIT<strong>ATT</strong>EKNIK<br />
Om man vill citera någon källa i sin text, ska man använda citattecken runt den lånade textbiten<br />
samt ange den exakta källan (så nära den citerade delen som möjligt). Den citerade textbiten brukar<br />
oftast vara kort och koncis. Man ska inte citera i onödan: använd citat endast då något är särskilt<br />
väl formulerat! Om man emellertid är tvungen att citera en längre textdel, såsom en dikt eller<br />
dylik, kan man ange den i form av ett blockcitat (se exempel 5). Vid blockcitat används ett indrag<br />
på cirka 1,3 cm och därtill även ett mindre radavstånd (såsom i exemplet ovan) eller kursivering.<br />
Exempel 5<br />
En av Edith Södergrans mest kända dikter är Dagen svalnar … ur verket Dikter från år<br />
1916. Nedan finns andra versen av denna dikt.<br />
Du kastade din kärleks röda ros<br />
i mitt vita sköte –<br />
jag håller fast i mina heta händer<br />
din kärleks röda ros som vissnar snart … blockcitat<br />
O du härskare med kalla ögon,<br />
jag tar emot den krona du räcker mig,<br />
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta …<br />
I denna vers beskrivs …<br />
Man får aldrig citera så att innehållet i det citerade partiet förändras; med andra ord måste man<br />
återge citatet precis såsom det står i originalet. Om det exempelvis finns ett tryck- eller sakfel i<br />
originalet, ska man som referatskribent upprepa samma fel i sitt referat. Man borde ändå låta läsaren<br />
veta att det är originalförfattaren – inte en själv – som har gjort felet genom att skriva [sic!]<br />
efter felet. Om originalet i sin tur saknar något visst skiljetecken, får man inte heller lägga till det<br />
i citatet. I första exemplet nedan ingår punkten (i slutet av meningen) i originalet, och då ska man<br />
sätta ut citattecknet först efter punkten. I andra exemplet nedan finns det ingen punkt i originalet<br />
efter ordet äppelträd, och därför sätts citattecknet ut före punkten.<br />
15
16<br />
Självständigt citat:<br />
Eriksson (2000:37) skriver: ”Om man läser mycket, blir man smartare.”<br />
Invävt citat:<br />
Enligt Åkerström (2007:15) finns livets mening i ”barnens skratt och äppelträd”.<br />
Om man inne i citatet vill göra ett tillägg som exempelvis förtydligar innehållet i den citerade<br />
textbiten, eller på något annat sätt kommentera den, ska man göra detta inom hakparentes:<br />
”Han [Axelsson] är en bra kock” (Nilsson 1987).<br />
Om man i sin tur vill göra en utelämning inne i citatet, måste man markera det på följande sätt:<br />
”Kan man verkligen påstå […] att det är lätt att dansa salsa?” (Lövdal 2001:123).<br />
[...] markerar utelämning inom en och samma mening.<br />
”Det var svårt att förstå honom. [---] Han kunde inte uttrycka sina känslor.” (Berg 2007:13)<br />
[---] markerar att referatskribenten har utelämnat en eller flera meningar.<br />
Slutligen, ett citat inne i citatet (så kallat inre citat) markeras med enkla citattecken:<br />
”Möjligheterna till ’bättre liv’ ska vara desamma för alla” (Magnusson 1999:15).<br />
5. STIL OCH ORDVAL I EN VETENSKAPLIG UPPSATS<br />
I en akademisk uppsats ska språket vara sakligt och språkligt korrekt. Därtill föredras ord och uttryck<br />
av mer formellt stilvärde framför talspråkligare ord och fraser. I vänstra spalten nedan finns<br />
några exempel på talspråkliga uttryck som ska undvikas i en vetenskaplig uppsats, medan uttryck<br />
som är att föredra finns i högra spalten.
alltså därmed/härmed<br />
den här denna<br />
det här detta<br />
de här dessa<br />
dom de, dem (som objekt)<br />
jobba arbeta<br />
la lade<br />
nån, nåt, nåra någon, något, några<br />
plugga studera<br />
sen sedan<br />
stan staden<br />
sån, sånt, såna sådan, sådant, sådana<br />
tillbaks tillbaka.<br />
I en vetenskaplig uppsats borde man även undvika vaga/oklara ord, modeord, känsloladdade uttryck<br />
och onödigt bruk av ord av främmande ursprung. Man får ändå använda fackuttryck, men<br />
man ska komma ihåg att definiera och förklara dem när man nämner dem för första gången i texten.<br />
Därtill ska man kunna uttrycka sig klart och tydligt; exempelvis underlättar användningen av<br />
korta satser och meningar samt exemplifieringen läsarens arbete.<br />
Många tycker om att odla förkortningar när de skriver olika slags texter, men i själva verket<br />
borde man hellre skriva ut den fullständiga frasen. Visserligen är det vanligt att använda mycket<br />
vanliga förkortningar, såsom t.ex. och osv. Om du vill använda förkortningar i någon text du håller<br />
på att skriva, kom ändå ihåg att vara konsekvent: Använd alltid samma stavningssätt av en och<br />
samma förkortning, till exempel alltid dvs. i stället för d.v.s. Observera även att om du en gång<br />
använder en viss förkortning av en viss fras, ska du alltid även i fortsättningen förkorta detta uttryck<br />
i den text du håller på att skriva. Nedan finns en lista över några av de vanligaste förkortningarna.<br />
17
18<br />
bl.a. bland annat,<br />
bland andra<br />
ca cirka<br />
dvs./d.v.s. det vill säga<br />
e.d. eller dylikt<br />
el. eller<br />
etc. et cetera<br />
f.d. före detta<br />
fr.o.m. från och med<br />
i st.f. i stället för<br />
jfr jämför<br />
kl. 1) klockan 2) klass<br />
kr/kr. krona, kronor<br />
m.a.o. med andra ord<br />
m.fl. med flera<br />
m.m. med mera<br />
nr nummer<br />
o.d. och dylikt<br />
osv./o.s.v. och så vidare<br />
p.g.a. på grund av<br />
s. sidan, sidor(na)<br />
sg. singular<br />
s.k. så kallad(e), så kallat<br />
st. styck, stycke<br />
t.ex. till exempel<br />
tfn/tel. telefon<br />
t.o.m. till och med.<br />
6. <strong>ATT</strong> FINSLIPA TEXTEN: KORREKTURLÄSNING OCH AVSTAVNING<br />
När du har skrivit hela referatet/uppsatsen är det dags för att korrekturläsa arbetet. Detta är en<br />
oerhört viktig (samt tidskrävande) arbetsfas: en lyckad uppsats har bra innehåll, layout och språk.<br />
Efter korrekturläsningen avstava hela uppsatsen för att undvika för stora ordmellanrum. Med MS<br />
Word gör du detta genom att välja Verktyg (Työkalut) Språk (Kieli) Avstavning (Tavutus)<br />
Manuell (Manuaalinen). På detta vis kan du själv ta ställning till datorns avstavning.<br />
I det följande finns några tumregler för avstavningen.<br />
1) Avstava sammansatta ord i ordgränserna, till exempel smal-spårig, hundra-åring, nageltrång,<br />
trottoar-kant.<br />
2) Enkla ord kan avstavas på två sätt. Antingen mellan ordens olika led (ordledsprincipen),<br />
till exempel bil-ar, spring-are, park-er-ing, hund-ar-na, pass-era, eller genom att föra en
konsonant till den senare stavelsen (enkonsonantsprincipen), till exempel bi-lar, far-lig,<br />
stru-ma, klip-pa, fönst-ret, da-tor, musi-ker.<br />
3) Sje-ljud hålls emellertid oftast samman och förs till den senare stavelsen, till exempel<br />
männi-ska, ma-skin, fa-sci-nerande.<br />
4) Till den första stavelsen förs ng-ljud och x, till exempel kung-ar, eng-elska, sväng-er, boxare,<br />
lax-ar, tox-in.<br />
Obs. När ng uttalas som [ŋ] + [g], avstavar man enligt huvudregeln, till exempel tan-go,<br />
man-go.<br />
5) När det gäller ord som stavas med ck kan man välja det avstavningssätt som är lämpligast,<br />
till exempel smyc-ken eller smyck-en, lyc-kad eller lyck-ad.<br />
6) I sammansatta ord där man utelämnar en tredje konsonant skriver man ändå ut den tredje<br />
konsonanten vid avstavning, till exempel damm-moln, till-låta, miss-sämja, gitarr-repertoar.<br />
7) Ord som inte får betoning på den första stavelsen ska avstavas så att så många konsonanter<br />
som normalt kan inleda ett svenskt ord förs till den betonade stavelsen, till exempel<br />
pro-gram, di-strikt, kon-trakt, pro-blem.<br />
8) Avstava inte förkortningar, datum, summor, webb- och e-postadresser eller andra<br />
sammanhängande siffer- eller teckengrupper. Namn borde inte heller avstavas.<br />
9) Avstava inte så att en ensam bokstav hamnar på endera raden (FEL: ä-ta, spring-a, igångsätta).<br />
10) Man får avstava mellan två vokaler om de i uttalet hör till olika stavelser, till exempel<br />
soci-al, muse-um, fre-on, expedi-era, speci-ell (FEL: stati-on, so-ul, je-ans, passi-on).<br />
Kom även ihåg att uppdatera innehållsförteckningen genom att klicka på högra musknappen och<br />
välja Uppdatera fält (Päivitä kenttä). På detta sätt kan du vara säker på att en viss rubrik finns på<br />
den sida där innehållsförteckningen anger den finnas.<br />
19
LITTERATURFÖRTECKNING<br />
Publicerade källor<br />
Lagerholm, P. 2005. Språkvetenskapliga uppsatser. Studentlitteratur. Lund.<br />
Strömquist, S. 1998. Uppsatshandboken. Råd och regler för utformningen av examensarbeten<br />
och vetenskapliga uppsatser. Hallgren & Fallgren. Stockholm.<br />
Svenska skrivregler (utgivna av Språkrådet). 2008. 3 utg. Karlsson, O. (red.). Liber AB.<br />
Stockholm.<br />
Muntliga källor<br />
Rossi, P. 2009. Samtal. 13.8.2009.<br />
20
Change language