P 18- A 7-Lv 2-KA 3 KF 08.indd - Gotlands Försvarsmuseum

Försöksexemplar av spaningsradar PS-70/R. Bilden ur Arménytt 4 / 74
bara en fördel, då vi slapp utbilda med hjälp av trälådor som substitut
för MDM (måldatamottagare) mm. och att vi kunde ta del av de
andra förbandens erfarenheter. Inledningsvis hade vi bara tillgång
till tre MDM, och det var ett ständigt problem att planera vem som
skulle ha dem och när. Befälsskolan prioriterades naturligtvis och
alla som skulle ha utbildning på MDM fick det också. Under utbildningsåret
levererades efter hand ytterligare MDM så problemet
minskade eller utgick successivt. Inledningsvis hade vi också bara
tillgång till attrapp- och simulator-sikten, men lagom till slutövningen
i maj 1979 kom fältsiktena och utbildning på dessa skedde
i fält. Vi kunde sammanfattningsvis utbilda hela första årsklassen
på riktig och rätt materiel förutom terrängbilen och radarstationen.
Beträffande radarn var det dock ingen skillnad på tjänsten i stationen
mellan PS-04-70 och PS 70, interiört såg den ut som en riktig PS 70.
En erfarenhet vi gjorde efter det första året var att vi underskattade
hur mycket utbildningstid som måste till för att robotskyttarna skulle
nå tillräcklig nivå. En personlig reflektion är varför man behöll den
föråldrade 20 mm kanonen med sin begränsade verkan mot luftmål.
Hade det inte varit bättre att lägga den utbildningstiden på robotriktning
och för de pengar man sparat på ammunition och flygtimmar
istället utrustat varje lvtropp med en kulspruta 58? 20 mm lvakan
m/40 utgick ur organisationen utbildningsåret 91 / 92 men den ersattes
ej av något annat vapen.
P 18 • A 7 • Lv 2 • KA 3 Kamratföreningars Tidskrift
Reglementerat utrustad och eldberedd robotskytt
Terrängbil 20, den s.k. ”Taxen”. Bilden ur Arménytt 4 / 74
37
Om flytten till Wisborgsslätt skrev jag en utförlig artikel i Ledstrålen
nr 9. En flytt av Lv 2 hade övervägts redan 1972-1973, men då
till KA 3 och Fårösund. En bevekelsegrund var att båda förbanden
utbildade på samma pjäser, 20 och 40 mm lvakan. Det som slutligen
avgjorde flytten var det bedrövliga skick som kasern III (10.kompaniet)
befann sig i. Det hette att flytten var temporär i väntan på renovering
av kasernen, istället blev det ju så att A 7 flyttade efter och att
all militär verksamhet koncentrerades till Wisborgsslätt från 1986.
I praktiken gick flytten, som leddes av Leif Delén, till så att vi efter
rekognosering på ”Slätten” märkte upp befälsrummens inventarier
med rumsnumren i vår nya kasern. Sedan flyttade en flyttfirma
över hela rasket och söndagen den 8 oktober var vi alla i tjänst för
att packa upp och ställa möbler mm på plats så att vi kunde verka
i de nya lokalerna från måndag 9 oktober. Två dagar senare ryckte
huvuddelen av årsklassen in.
Idag står kasernerna på Wisborgsslätt tomma och öde och väntar på
att bli ombyggda för kommunens behov. Men robotsystem 70 lever
vidare, har under hela sin livstid genomgått modifieringar och har
blivit en exportsuccé. Det lär dröja innan det hamnar på museum.
RUTGER EDWARDS