Genusperspektivet vid Sahlgrenska akademin - Göteborgs universitet

Genusperspektivet vid Sahlgrenska 

akademin 

Under det senaste decenniet har betydelsen av kön och genus inom 

hälso- och sjukvården fått allt större uppmärksamhet. Att det 

förekommer skillnader i hur män och kvinnor bemöts och vilken vård 

de sedan erhåller är sedan länge känt och dokumenterat. Vården är 

inte jämställd och för att uppnå en sådan måste, som det påtalas i 

samhällsdebatten, ett genusperspektiv bli en självklarhet redan på 

de hälsovetenskapliga grundutbildningarna. Genom att anlägga ett 

genusperspektiv i utbildningen ska medvetenheten om den ojämlika 

vården öka bland både lärare och studenter. Forskning visar dock att 

införandet av ett genusperspektiv inte är helt lätt. Denna rapport, 

baserad på intervjuer med verksamma vid Sahlgrenska akademin 

som är Göteborgs universitets enhet för utbildning och forskning inom 

det hälsovetenskapliga området, visar också på detta. Visserligen 

har genusperspektivet börjat få ett visst genomslag bland 

medarbetarna inom akademin så till vida att genusfrågor diskuteras 

allt intensivare i det dagliga arbetet, men mycket kvarstår att göra 

inom området. Särskilt svårt har genusperspektivet att få fäste inom 

de medicinska utbildningarna. 

Föreliggande rapport grundar sig på en utvärdering av ett projekt som 

bedrivits vid Sahlgrenska akademin med titeln ”Genusperspektiv i 

grundutbildningarna vid Sahlgrenska akademin”. I projektet fanns 

medel avsatta för en extern utvärdering. 

Viveka Nilsson är fil dr i offentlig förvaltning och verksam som forskare 

vid Förvaltningshögskolan. 

ISSN 1401-7199 

Förvaltningshögskolan 

Göteborgs universitet 

Genusperspektivet vid 

Sahlgrenska akademin 

Göteborgs 

universitet 

Förvaltningshögskolans 

rapporter 

Viveka Nilsson 

Rapport 

88

Förvaltningshögskolans rapporter 

nummer 88 


Genusperspektivet vid 

Sahlgrenska akademin 


1

Genusperspektivet vid Sahlgrenska akademin 



Första upplagan 

Första tryckningen 

©2007 Författaren 

Omslagsidé Stefan Petersson 

Tryckning Elanders Infologistics Väst AB 

ISSN 1401-7199 

2


Innehåll 

1. Jämställd vård 7 

2. Syfte och tillvägagångssätt 17 

3. Respondenternas uppfattningar 19 

4. Förändring av rådande tankemönster 35 

Referenser 40 

Bilagor 

3


4


Förord 

Det har väl knappast kunnat undgå någon att begreppet genusperspektiv 

allt oftare förekommer i samhällsdebatten idag. Genus betyder kön och 

används för att beteckna ”socialt kön”, det vill säga det som samhället 

konstruerar som kvinnligt och manligt. Att se något ur ett genusperspektiv 

handlar om att ha denna konstruktion i åtanke. Det framhålls 

i debatten att man i samband med beslutsfattande bör beakta konsekvenserna 

ur olika perspektiv och att ett sådant viktigt perspektiv är 

genusperspektivet. Att tillämpa ett genusperspektiv innebär att se saker 

och ting ur flera olika synvinklar och försöka kasta av sig gamla fördomar, 

föreställningar och invanda tänkesätt. 

Diskussionen om vikten av ett genusperspektiv förs också inom 

universitetsvärlden. En disciplin som fått mycket uppmärksamhet här 

är den hälsovetenskapliga. Projekt med syftet att öka medvetenheten om 

vikten av ett genusperspektiv inom hälsovetenskapliga utbildningsorganisationer 

bedrivs runt om i landet. Man kan fråga sig vad det innebär 

att införa ett genusperspektiv inom sådana typer av organisationer, 

och det är denna frågeställning föreliggande rapport belyser. 

Den organisation som studerats är Sahlgrenska akademin, som är 

Göteborgs universitets enhet för utbildning och forskning inom det hälsovetenskapliga 

området. Vid Sahlgrenska akademin har ett projekt med 

titeln ”Genusperspektiv i grundutbildningarna vid Sahlgrenska akademin” 

bedrivits som syftade till att genomföra kompetenshöjande insatser 

i frågan. Föreliggande rapport utgör en utvärdering av det projek- 

5


tet. Rapporten baseras på intervjuer med verksamma vid akademin som 

tillfrågats om hur de ser på akademins jämställdhetsarbete i allmänhet 

och det bedrivna projektet i synnerhet. Intervjuerna visar att det inte är 

så enkelt att kasta av sig gamla fördomar, föreställningar och invanda 

tänkesätt. 

Författaren 

6


1. Jämställd vård 

Om betydelsen av ett genusperspektiv 

Denna rapport handlar om införande av ett genusperspektiv inom hälsovetenskapliga 

utbildningsorganisationer. Den organisation som studerats 

är grundutbildningen vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. I 

rapporten, som baseras på intervjuer med verksamma vid akademin, 

belyses frågeställningen ”Hur tas ett genusperspektiv emot inom hälsovetenskapliga 

utbildningar och varför ser mottagandet ut som det 

gör?”. Först diskuteras begreppet genusperspektiv och dess betydelse, 

varefter rapportens syfte och metod presenteras. Sedan följer en redogörelse 

för använt empiriskt material och sist några iakttagelser gjorda 

utifrån materialet. 

Under det senaste decenniet har betydelsen av kön och genus för 

hälsa, sjuklighet och behandlingsresultat i hälso- och sjukvården fått 

alltmer ökad uppmärksamhet. Man kan urskilja två huvudsakliga orsaker 

till denna utveckling (Socialstyrelsen 2004). Den ena är att man vill 

uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor ur ett övergripande 

hälsopolitiskt perspektiv. Med jämställd vård menas att män och kvinnor 

ska ha lika goda möjligheter att uppnå bästa möjliga hälsa genom 

bland annat likvärdig tillgång till bästa möjliga evidensbaserade sjukvård. 

Den andra orsaken är stigande hälso- och sjukvårdskostnader i de 

flesta västländer. Om hälso- och sjukvården i framtiden ska kunna använda 

sina resurser på ett effektivt sätt, måste skillnader mellan män 

och kvinnor när det gäller hälsa, sjuklighet, vårdens tillgänglighet, omhändertagande 

samt resultatkvalitet tas på allvar. 

Det finns många begrepp när man diskuterar jämställd vård. Två 

vanligt förekommande begrepp är kön och genus (se till exempel 

7


Hammarström 2004 för en utförlig beskrivning av begreppen). Kön används 

ofta i meningen biologiska skillnader mellan män och kvinnor. 

Det är till exempel allmänt känt att män har större muskelmassa än 

kvinnor. Med begreppet genus avses vanligen den sociala tolkningen av 

skillnader mellan män och kvinnor, det vill säga det handlar om vad det 

innebär att vara kvinna eller man i olika samhällen. Inom genusforskningen 

talar man om att olika manligheter och kvinnligheter skapas 

genom de ideal, normer och förväntningar som råder i samhället. Dessa 

ideal växlar beroende av tid och plats, vilket leder till att det skapas flera 

olika manligheter och kvinnligheter i varje samhälle och att dessa förändras 

över tid. Det finns i varje samhälle en genusordning som handlar 

om fördelningen av förvärvsarbete, hemarbete, ekonomiska resurser, 

beslutsfattande och känslomässiga bindningar mellan kvinnor och män. 

På en strukturell nivå leder denna fördelning till att män får privilegier 

på kvinnors bekostnad. 

Medan genusforskningen inom samhällsvetenskap och humaniora 

kan koncentrera sig på det sociala könet så måste genusforskningen 

inom hälsovetenskapen, med sin kroppsnära praktik, handla om både 

det sociala och biologiska könet. En vanligt förekommande definition 

på begreppet genus inom ett av hälsovetenskapens områden, nämligen 

medicinen, är ”kön med helhetssyn” (Hamberg 2003a). Det gäller att 

lyfta fram samspelet mellan kön och genus, det vill säga hur det biologiska 

könet påverkar det sociala könet och hur det sociala könet i sin tur 

kan påverka det biologiska. Alla skillnader mellan män och kvinnor 

gällande hälsa har inte biologiska orsaker. I vårt samhälle har vi olika 

förväntningar på män och kvinnor, varför ett genusperspektiv inom 

hälsovetenskapen handlar om att förstå hälsa utifrån såväl biologiska 

som sociala, strukturella och kulturella aspekter. Ett citat av Hammarström 

(2004) får illustrera det nyss sagda: 

8 

”Att lägga ett genusperspektiv på medicin kan till exempel innebära 

att ställa nya frågor om hur kvinnors och mäns olika villkor i samhället 

påverkar deras hälsa, att analysera genusrelaterade maktrelationer 

i mötet mellan patienter och vården eller att utveckla förklaringsmodeller 

till varför kvinnors symptom bedöms vara mer diffusa än


männens symptom.” (Hammarström 2004, s 5) 

Hälsovetenskapen har länge velat framställa sig som objektiv, neutral, 

rättvis och opolitisk vad gäller kön. Medicinen har till exempel ända 

fram tills nu ställt sig utanför debatten kring kön och genus (Hovelius 

och Johansson 2004). I undervisningen och forskningen framställs dock 

än idag mannen ofta som norm och kvinnan betraktas som avvikande. 

Den vanligaste undervisnings- och forskningspatienten är en man på 

70 kilo. Detta medför bland annat att kvinnors annorlunda och mer 

diffusa symptom än männens vid till exempel hjärt- och kärlsjukdomar 

försvårar diagnossättningen. Avsaknad av klassiska symptom och normala 

undersökningsfynd kan i värsta fall leda till att behandling uteblir 

(Hammarström 2004). Likaså beaktas inte heller kvinnors och mäns olika 

livsvillkor, livssituation och maktposition vid bemötande och innehåll i 

vården (Hovelius och Johansson 2004). Att det förekommer skillnader i 

bemötande och innehåll i vården är sedan länge känt och dokumenterat. 

Män behöver till exempel inte vänta lika länge som kvinnor för att få 

en läkartid på vårdcentralen. De får även komma snabbare till specialistläkare. 

Kvinnor får inte tillgång till by-pass-operationer eller starroperationer 

i den utsträckning som är motiverad. Kvinnor får också mer 

psykofarmaka utskrivet än män (bilden av hysteriska kvinnor fortlever). 

Om jämställd vård ska kunna uppnås måste, som det påtalas i den 

offentliga debatten, ett genusperspektiv bli en självklarhet redan på de 

hälsovetenskapliga grundutbildningarna. Dessa grundutbildningar är 

avgörande då olika yrkesgruppers förhållningssätt till könets betydelse 

för bemötande, diagnossättning och behandling av patienterna formas. 

Hamberg (2003b) konstaterar dock att genusperspektivet haft svårt att få 

fäste i läkarprogrammens kursplaner. De lärare som driver genusfrågor 

möts alltför ofta av ett svalt intresse från ledningshåll, och även studenterna 

är måttligt intresserade. Ett genusperspektiv kan betraktas som 

provocerande och kontroversiellt, men genom att studenterna får läsa 

om, öva på och diskutera kön/genusaspekter i olika situationer kan de 

utveckla sin förmåga att reflektera över sig själva, patienterna och 

9


interaktionen dem emellan. Och detta är till gagn för både dem själva 

och deras framtida patienter. Även Hammarström (2004) konstaterar ett 

ointresse för genusperspektiv inom medicinens område. Detta bottnar 

enligt författaren i att naturvetenskap och positivism är så självklara 

utgångspunkter inom medicinen att de ofta inte ens uppfattas som teorier, 

varför intresset för teoriutveckling inte är särskilt stort. Ett genusperspektiv 

innebär att kritiskt granska rådande paradigm (gemensamt 

tankemönster) och att förstå och kunna tillämpa genusteorier i praktiken. 

Ett genusperspektiv ifrågasätter den rådande kunskapssynen. 

Hammarström konstaterar också att genusforskningen med sitt reflekterade 

och kritiska förhållningssätt samt starka förankring i vetenskapsteoretiska 

skolbildningar torde ha mycket att bidra med inom det medicinska 

området. Hur det förhåller sig med intresset för genusperspektiv 

inom övriga områden inom hälsovetenskapen är inte särskilt väldokumenterat. 

Två studier inom området vårdvetenskap kan dock nämnas. 

Den ena är en granskning av sjuksköterskeutbildningen vid Linköpings 

universitet ur ett genusperspektiv (Andersson 2004). Granskningen visar 

att sjuksköterskeutbildningen inte präglas av genusmedvetenhet, 

men att intresse för att implementera genusmedveten undervisning finns 

hos både lärare och studenter. Viljan att lära finns, det som saknas är 

kunskap och pedagogiska verktyg. Den andra studien är en inventering 

av genusperspektiv i sjuksköterskeutbildningen vid Umeå universitet 

(Nygren, Lövgren och Lalos 2004). Av studien framgår att det finns en 

hel del genusinslag i utbildningen, men att dessa är punktinsatser utan 

systematik, varför det finns ett stort intresse för fortbildning i genusfrågor. 

Nyordningar inom professionella organisationer 

Svårigheten att få professionella grupper att tänka i nya banor är ett 

väldokumenterat faktum. Inom starka professioner utvecklas ett fokus 

på den egna verksamheten som innebär att försök till förändring utifrån 

10


ofta misslyckas. Studier visar att professionella som en naturlig reaktion 

tar avstånd från förändringsförslag av olika slag. Hög grad av autonomi 

och kunskapsövertag i verksamhetsfrågor förklarar avståndstagandet 

(Östergren och Sahlin-Andersson 1998, Nilsson 1999 och 2005). De professionella 

kräver en långtgående autonomi i sitt arbete och ser ogärna 

att andra än de professionella kollegorna blandar sig i verksamheten. 

Likaså värnar de professionella starkt om sitt kunskapsövertag i 

verksamhetsfrågor och vill inte gärna släppa in någon utomstående i 

den egna sfären. Kunskapsövertaget är ett kraftfullt maktmedel. 

Barnes med flera (2004) förklarar den professionella gruppen läkares 

motstånd mot förändringar med att läkarna upplever det som ett hot 

när de måste utföra något som de inte ”tränats” i att utföra. Den medicinska 

utbildningen är att se som en slags träning (Mintzberg 1989). 

Den sker vid särskilda institutioner under lång tid och syftar till att 

träna eleverna i att utföra ett antal inlärda program. Träningen fortsätter 

sedan i yrkeslivet genom överförandet av medicinsk kunskap från en 

generation läkare till en annan (Barnes med flera 2004). Man brukar 

säga att läkararbetet vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet. Träningen 

är ett maktmedel, varför de professionella känner sig hotade när 

nyordningar som inte kräver träning ska införas. För läkarstuderande 

gäller vidare att de tidigt blir avskilda och genomgår en socialiseringsprocess, 

vilket gör läkarna till en isolerad och självmedveten grupp 

(Garpenby 1995). Socialiseringsprocessen medför också att läkarna med 

tiden kommer att likna varandra alltmer i värderingar och attityder mot 

omvärlden (Abrahamsson 1986). Under utbildningen formas ett gemensamt 

tankemönster, eller ett paradigm som man brukar benämna det i 

vetenskapliga sammanhang, som sedan leder de professionella i deras 

gärning. 

Paradigm är en beteckning, introducerad av Thomas Kuhn (1962), 

på en vetenskaplig grens samlade föreställningar om sitt område. 

Paradigmet talar om vilka de intressanta frågeställningarna är, hur 

kunskapssökandet ska gå till och vilka teorier som finns. Teorier har en 

11


central ställning i all kunskapsverksamhet. När vi använder teorier formulerar 

vi explicit de uppfattningar vi har om verkligheten. Paradigmet 

kan sägas utgöra den vetenskapliga förebild ur vilken kunskap erhålls. 

Inom medicinen, som tillhör naturvetenskaperna, råder en positivistisk 

kunskapssyn. Inom den positivistiska traditionen tar man avstånd från 

spekulationer och kunskap baserad på iakttagelser. Fakta anses finnas 

klara att samla in och kan registreras och analyseras oberoende av 

individernas tolkningar av dem. Det handlar om att förklara och förutse 

skeenden i termer av orsak och verkan, och uppnå kunskap som utgörs 

av en uppsättning exakta och heltäckande ”lagar”. Den positivistiska 

kunskapen präglas av objektivitet och reproducerbarhet. 

Ett paradigm är inte alltid medvetet för sin bärare. Det finns på ett 

närmast omedvetet sätt och verbaliseras därför inte ofta. Paradigm manifesteras 

i vanemässiga handlingar och är ofta så självklara att ingen 

reflekterar över dem. De underlättar handling och styr individernas förehavanden. 

Samtidigt som paradigmen underlättar handling kan de 

dock försvåra förändring. De kan bli så starkt rotade i organisationen att 

de till slut hämmar ett effektivt beteende. Värderingar och attityder måste 

därför ifrågasättas för att undvika att verksamheten stelnar och inte är i 

samklang med de krav som ställs på organisationen. Konsten är att bryta 

upp etablerade tankemönster och handlingssätt och få individerna att 

uppfatta andra beteenden än de gällande som självklara och eftersträvansvärda. 

Enligt Kuhn (1962) förändras paradigm inte enbart genom att ny 

kunskap helt enkelt läggs till gammal kunskap i en ständigt pågående 

process. Istället menar författaren att paradigm genomgår en stegvis utveckling. 

Med tiden samlas det så många fakta som inte stämmer överens 

med de gamla grundsanningarna att dessa till slut måste lämnas 

och ersättas av nya sanningar som strider mot det som förut sagts vara 

sant. Motsägelsefulla fakta som inte kan förklaras utifrån paradigmet 

benämner Kuhn anomalier, vilket till exempel kan handla om att teori 

och praktik inte längre stämmer överens. Kuhn fortsätter sitt resone- 

12


mang med att konstatera att individernas första reaktion på anomalier 

är att försöka lösa dessa inom rådande paradigm genom att modifiera 

detta i enlighet med anomalierna. Med tiden blir dock paradigmet mer 

och mer otydligt och ett paradigmskifte som gör att individerna blir varse 

verkligheten på ett annat sätt är ofrånkomligt. Paradigmskifte inträder 

när någon bryter rådande tankemönster genom att förklara anomalin 

som en del i en större felaktig föreställning, och ett nytt tankemönster 

vinner gehör. Parto (2005) menar att paradigm undergår kumulativa 

förändringar, det vill säga att nytt läggs till gammalt, och betonar att den 

kumulativa förändringen är det naturliga förändringsförlopp som alla 

tankemönster för eller senare undergår. 

Törnebom (1984) som också skriver om paradigmförändringar benämner 

anomalierna för paradigmdefekter och betonar att sådana leder 

till diskussioner inom det berörda vetenskapskollektivet. De spörsmål 

som dyker upp är enligt författaren nära besläktade med filosofiska frågeställningar, 

varför han kallar diskussionerna för inomvetenskapligt 

filosoferande. Diskussionerna handlar om att individerna vill förstå 

varför defekterna uppstått och hur man kan finna en väg ut ur dessa. 

Diskussionerna har därmed både en diagnostisk funktion som syftar till 

att uppdaga fel och en terapeutisk funktion som syftar till att avlägsna 

felen genom att modifiera paradigmen. Detta inomvetenskapliga filosoferande 

medför enligt Törnebom att paradigm utvecklas på ett aktivt och 

medvetet sätt, varvid språket alltså är av stor betydelse. Språkets betydelse 

vid förändringar har det skrivits mycket om. Etablerandet av nya 

värderingar och attityder sker först i individernas vokabulär, det vill 

säga dessa börjar använda ett annat språk, föra att sedan gradvis tränga 

in i deras tänkande och slutligen påverka deras handlingar (se till exempel 

Dirsmith med flera 1997). Alla nyss nämnda författare betonar att 

förändringar av paradigm oftast är en lång och utdragen process. Värderingar 

och attityder förändras inte över en natt. Många anhängare av 

det gamla tankemönstret motarbetar de nya idéerna och värjer sig mot 

förändringar. 

13


Sahlgrenska akademins jämställdhetsarbete 

Sahlgrenska akademin bildades 2001 och är Göteborgs universitets enhet 

för utbildning och forskning inom det hälsovetenskapliga området. 

Akademin består av sex institutioner för odontologi, vårdvetenskap och 

hälsa, biomedicin, neurovetenskap och fysiologi, medicin samt kliniska 

vetenskaper. Akademin leds av en styrelse som till stöd har tre råd, ett 

för grundutbildningsfrågor, ett för forskarutbildningsfrågor och ett för 

forskningsfrågor. Antalet anställda uppgår till cirka 1 500 och antalet 

studenter till cirka 4 000. Sahlgrenska akademins jämställdhetsarbete 

ska leda till en miljö där alla kan arbeta och studera på lika villkor, 

oberoende av kön, och där jämställdhetsaspekten är naturligt integrerad 

i verksamheten (Sahlgrenska akademins jämställdhetsplan 2005- 

2007). Cheferna inom akademins linjeorganisation (dekanus, prefekter, 

kanslichef eller motsvarande) har undantagslöst allt ansvar för att jämställdhet 

upprätthålls inom respektive chefs verksamhetsområde. I 

jämställdhetsplanen står att läsa att alla anställda ska erbjudas utbildning 

i jämställdhetsfrågor, till exempel genom seminarier där genusperspektiv, 

jämställdhet och kvalitet diskuteras. Det står också uttryckligen 

att genusperspektivet ska belysas och tillämpas på ett tillfredsställande 

sätt i arbetsmiljö, grundutbildning, forskarutbildning och forskning. 

Några av de problemområden akademins jämställdhetsarbete inriktat 

sig på under perioden 2004-2006 (se http://www. 

sahlgrenska.gu.se/internt/jamstalldhet) är obalansen i könsfördelningen 

på högre befattningar, förekomsten av könskränkande beteende 

riktat mot anställda och studenter, omotiverade löneskillnader 

mellan män och kvinnor, underrepresentationen av manliga förebilder 

inom det vårdvetenskapliga området samt bristen på undervisning ur 

ett genusperspektiv inom akademins utbildningar. 

I början av 2005 erhöll grundutbildningsrådet medel för genomförande 

av projektet ”Genusperspektiv i grundutbildningarna vid Sahlgrenska 

akademin” (i fortsättningen kallat Genusprojektet). Projektet 

14


avrapporterades i september 2006. Det motiverades av att kunskapen 

om jämställdhetsfrågor och innebörden av ett genusperspektiv behövde 

höjas inom akademins grundutbildningar, och syftade till att genomföra 

kompetenshöjande insatser inom området. Projektet hade följande 

delsyften: 

• Att öka kompetensen avseende jämställdhet, genusperspektiv och 

hälsa ur ett genusperspektiv bland lärarna vid Sahlgrenska akademin 

• Att skapa ett nätverk för lärare med särskilt intresse för att arbeta 

med en fördjupning av genusperspektivet inom sina program 

• Att initiera och stimulera en diskussion kring genusperspektiv 

och betydelsen av ett sådant för utbildningar inom det hälsovetenskapliga 

området 

De kompetenshöjande insatserna var planerade att handla om att vidareutveckla 

kontakter med genuskommittén vid medicinska fakulteten i 

Umeå som har kommit mycket långt i sitt arbete med genusperspektiv, 

genomföra utbildning i genusperspektiv i mindre grupper med lärarna, 

starta en seminarieserie med särskilt intresserade lärare där mer avancerade 

genusteoretiska texter kan granskas och diskuteras samt arrangera 

offentliga föreläsningar med inbjudna internationella föreläsare på 

temat genusperspektiv inom hälsovetenskapen. 

I samband med Genusprojektets avrapportering kan konstateras att 

en rad insatser företagits inom ramen för projektet. Det har arrangerats 

föreläsningar om genusperspektiv med inbjudna föreläsare, liksom en 

konferens där genuskommittén från Umeå medverkat. Det har också 

genomförts en studentenkät på temat genusfrågor. Likaså har utbildningen 

i genusperspektiv för lärarna planerats. Slutligen har man också 

startat en seminarieserie för lärare där man diskuterar önskemål om och 

behov av genuskompetens. Diskussionerna under seminarierna har resulterat 

i en folder (Genusperspektiv i grundutbildningarna vid Sahlgrenska 

akademin – fallbeskrivningar) som är tänkt att vara ett redskap 

15


för lärare som använder fallbeskrivningar i undervisningen. Fallbeskrivningar 

tjänar som utgångspunkt för diskussion av diagnos och 

behandling. Bakgrunden till foldern är att studenter kritiserat många 

existerande fallbeskrivningar för att vara stereotypa och ibland kränkande 

i sina beskrivningar av kvinnliga och manliga patienter. Huvudsyftet 

med foldern är att inbjuda till reflektion och den ställer därför 

medvetet fler frågor än den ger svar. 

I projektansökan framhölls att det är viktigt att Genusprojektet innebär 

starten på ett mer långsiktigt arbete med genusperspektiv samt att en 

central fråga i projektet är hur man når anställda med ledningsuppdrag 

samt lärare/forskare som har en skeptisk eller negativ inställning till 

kunskapsområdet. I projektet fanns avsatt medel för en extern utvärdering 

och det är denna utvärdering som föreliggande rapport utgör. Den 

externa utvärderingen motiverades i projektansökan med att det ”vore 

värdefullt att göra en kvalitativ utvärdering i form av intervjuer med 

nyckelpersoner och deltagare i den planerade verksamheten. Dessa intervjuer 

bör sedan ligga till grund för akademins fortsatta arbete med att 

implementera ett genusperspektiv i grundutbildningarna”. 

16


2. Syfte och tillvägagångssätt 

Syftet med föreliggande studie är att beskriva hur Sahlgrenska akademins 

jämställdhetsarbete i allmänhet och projektet ”Genusperspektiv i 

grundutbildningarna vid Sahlgrenska akademin” i synnerhet uppfattas 

av verksamma inom akademin, samt att förklara varför gällande 

uppfattningar råder. Därigenom ökas förståelsen för hinder och möjligheter 

i jämställdhetsarbete inom hälsovetenskapliga utbildningsorganisationer. 

Studien fokuserar på aktörers tankar och känslor och den naturliga 

datainsamlingsmetoden blir då intervjun. Det är aktörernas upplevelser 

och deras motiv och drivkrafter som är det centrala. Betydelsefullt blir 

att ge en så korrekt beskrivning av aktörernas verklighet som möjligt. 

Studien baseras på fjorton intervjuer med verksamma inom Sahlgrenska 

akademin genomförda vid två tillfällen, under december 2005 och augusti 

2006. De intervjuade återfinns inom akademistyrelsen, grundutbildningsrådet 

och institutionsstyrelser. Vid den första intervjuomgången 

befann sig Genusprojektet fortfarande på planeringsstadiet 

varför intervjuerna speglar respondenternas förväntningar på projektet. 

Under våren 2006 gick projektet in i ett mer aktivt skede och intervjuerna 

från den andra intervjuomgången speglar respondenternas uppfattningar 

om uppnådda resultat. 

Vid intervjuerna användes intervjumallar med öppna frågor (se bilaga 

1 och 2). Frågorna behandlar både jämställdhetsarbetet i allmänhet 

och Genusprojektet specifikt. Öppna frågor har den fördelen att de intervjuade 

inte tvingas in i på förhand bestämda tankemönster utan fritt 

kan uttrycka sina uppfattningar (för en utförlig beskrivning av intervjumetoden 

se till exempel May 2001.) Öppna frågor ger möjlighet till en 

17


dialog mellan forskare och respondent och intervjun får karaktären av 

ett samtal. Öppna frågor kan få respondenten att komma ihåg något, 

medan slutna frågor kan få respondenten att känna igen något, vilket är 

en klassisk formulering av Wärneryd (1967). Intervjuerna har spelats in 

på band och sedan avlyssnats från början till slut i syfte att presentera 

dem i så oförfalskad form som möjligt. I redovisningen av intervjumaterialet, 

som följer i nästa kapitel, har inte någon uppdelning gjorts 

på olika personalkategorier i syfte att bevara de intervjuades integritet. 

18


3. Respondenternas 

uppfattningar 

Den första intervjuomgången 

Jämställdhetsarbetet 

Den första intervjuomgången inleddes med att respondenterna ombads 

besvara frågan vad begreppet jämställdhet betyder för dem. Samtliga 

intervjuade använde ordet ”lika” i sina formuleringar. Fem av dem menar 

att jämställdhet handlar om att ”alla ska behandlas lika”, en sjätte 

att det handlar om människors lika värde och den sjunde resonerar i 

termer av att ”män och kvinnor ska ha lika möjligheter i samhället”. 

Respondenterna ombads också ange vad begreppet genusperspektiv 

betyder för dem. Här går uppfattningarna dock mer isär. Något gemensamt 

ord i redogörelserna går inte att finna. Svaren på frågan presenteras 

i det följande: 

• Har med maktstrukturer att göra. 

• Har med kön att göra, manligt habitus och kvinnligt habitus. Det 

råder en allmän föreställning att kvinnor är diskriminerade på olika 

sätt. I viss mån är det en berättigad kritik, i andra fall ganska oberättigad. 

• Genus är ett forskningsområde, en vetenskap. 

• Handlar om att belysa skillnaden mellan man och kvinna i olika 

situationer inom medicin och hälsa. 

• Handlar om att betrakta en företeelse utifrån ett perspektiv där 

man har en medveten tanke att uppmärksamma likheter och skillnader 

mellan könen. 

19


• Att man lyfter fram bägge sidor i olika sammanhang, att man tar 

upp kvinnliga och manliga symptom och biverkningar. Man reagerar 

olika beroende på de fysiologiska förutsättningarna. 

• Att man ska beakta att vi har olika sociala mönster och olika 

biologiska mönster beroende på om vi är man eller kvinna. 

De intervjuade är överens om att Sahlgrenska akademin bedriver ett 

aktivt jämställdhetsarbete på ledningsnivå, det vill säga inom akademistyrelse, 

grundutbildningsråd och institutionsstyrelser. De gör också 

gällande att man kommit en bit på vägen i arbetet. Ledningen har en 

positiv inställning till frågorna, och jämställdhet och genusperspektiv 

sägs vara en stående punkt på mötena. ”Det är ständigt på agendan.” 

Det påpekas att prefekterna har en ytterst viktig roll i sammanhanget 

eftersom det är dessa som fattar de operativa besluten. Två citat får belysa 

uppfattningarna: 

”Innan man klubbar igenom någonting i akademistyrelsen kommer 

nästan alltid frågan upp när jämställdhetskommittén kommer in i 

frågan. Man tar ett aktivt grepp på det sättet. Man försöker få de 

tankarna att finnas med redan från början.” 

”Genusperspektiv är mycket en ledningsfråga och det är bra att det 

hamnat på prefektens bord. Om inte ledningen ställer upp på det blir 

det inget. Attityden är viktig.” 

Två av de intervjuade hänvisar till akademins jämställdhetskommitté. 

En av dem berömmer kommitténs arbete, medan den andre har svårt att 

se hur arbetet egentligen bedrivs. En tredje berömmer organisationen i 

stort kring jämställdhetsarbetet, där det tydligt framgår vem som har 

ansvar för vad. Två av sagesmännen nämner också den genuskommitté 

som finns vid medicinska fakulteten i Umeå och berömmer inriktningen 

på dennas arbete. Genuskommittén beskrivs som en föregångare inom 

området. Sahlgrenska akademins jämställdhetskommitté ser till att lagar 

och regler följs på ett mer övergripande plan, medan arbetets bedrivande 

på verksamhetsnivå ligger utanför kommitténs ansvarsområde. 

20


Umeås genuskommitté arbetar däremot direkt med jämställdhetsfrågor 

på verksamhetsnivå. Genuskommittén har en specifik uppgift, medan 

jämställdhetskommitténs arbete mer sägs handla om att tillfredsställa 

lagens mening. Fyra av de tillfrågade lyfter fram seminarieserien Pedagogiskt 

Forum som ges tre gånger per termin, och där man under hösten 

2005 fokuserat på genusperspektivet. Det påpekas dock att man via seminarier 

bara når de intresserade medarbetarna och studenterna. Majoriteten 

av deltagarna sägs vara kvinnor och komma från de vårdvetenskapliga 

utbildningarna. En av respondenterna nämner de två jämställdhetsdagar 

som arrangerats under året, och poängterar att det endast 

var några enstaka män som besökte dem. 

Ledningens positiva inställning till jämställdhetsarbete är enligt de 

intervjuade en förutsättning för att nå ut till verksamhetsnivå. Alla tillfrågade 

utom en är överens om att jämställdhet och genusperspektiv 

ännu inte genomsyrar grundutbildningarna vid Sahlgrenska akademin 

i tillräcklig utsträckning. Det finns mycket kvar att göra, och respondenterna 

framhåller att särskilt genusperspektivet måste betonas mer i 

grundutbildningarna. Vissa punktinsatser har dock gjorts inom området. 

Tre av de intervjuade nämner att en inventering av kursplaner och 

kurslitteratur har företagits inom deras respektive institutioner. Det lyfts 

också fram att man gjort en inventering av de så kallade undervisningsfallen 

utifrån vilka man diskuterar diagnos och behandling, vilket lett 

till att man tagit bort fördomsfulla och olämpliga patientbeskrivningar. 

En respondent poängterar att de formuleringar gällande genusperspektivet 

och dess innebörd som står i akademins jämställdhetsplan 

är obegripliga och måste förbättras för att väcka intresse. ”Det är alltför 

flummigt för att tas på allvar.” En annan av de tillfrågade menar i sammanhanget 

att ledningen inte varit tillräckligt tydlig med att ge uppdrag 

till verksamhetsnivån. ”Vill man det ska hända något måste det komma 

uppdrag från ledningen.” Ett citat: 

”Det finns mycket att ta i. Jag sitter inte och säger att Sahlgrenska 

akademin har en jämställdhet som vi är nöjda med, långt därifrån. Vi 

har en hel del jämställdhetsproblem som vi behöver ta tag i.” 

21


Flera av respondenterna menar att de tycker sig se många både okunniga 

och ointresserade medarbetare på verksamhetsnivå, det vill säga 

att kunskapen om och engagemanget för jämställdhet och genusperspektiv 

totalt sett är lågt bland lärarna. Framförallt sägs detta gälla 

de lärare som inte har så tunga undervisningsuppdrag, med vilka avses 

de läkare som bland annat har hand om de praktiska undervisningsfallen. 

Och dessa lärare är många till antalet. Två citat illustrerar det 

sagda: 

”Det finns höga ambitioner och aktiva grupperingar. Det finns bra 

mycket kunskap och centrala kärnor där mycket arbete sker. Men jag 

tror att det stora flertalet av akademins medarbetare är både okunniga 

och ointresserade.” 

”De som har mycket undervisning har mer reflekterat i dessa banor 

och kanske förändrat sin undervisning så att perspektivet belyses. De 

andra som inte har så mycket undervisning är mer ointresserade. 

Åtminstone vad gäller männen.” 

Ointresset för jämställdhet och genusperspektiv bottnar enligt fyra av de 

intervjuade i den manliga patriarkaliska värdestruktur som genomsyrar 

Sahlgrenska akademin. Ointresset finns enligt sagesmännen inbyggt i 

de traditioner som präglar organisationen, vilka återspeglar både fördomar 

och okunskap vad gäller jämställdhetsarbete. Ett första steg i 

jämställdhetsarbetet blir därför enligt de tillfrågade att öka medvetenheten 

bland medarbetarna om de värderingar som finns inom akademin. 

Värderingarna är enligt respondenterna så inrotade att många nog inte 

ens är varse om att de ger uttryck för dem. Man har inte tänkt igenom sitt 

eget förhållningssätt, och detta måste göras för att förstå behovet av jämställdhetsarbete. 

Många varken vill eller vågar fundera över sina egna 

värderingar. En av sagesmännen säger så här: 

”En del tycks obildbara och saknar förmåga till reflektion fastän de 

kan vara välutbildade. Små möjligheter att granska och reflektera 

över sina egna hållningar. Det är för mycket inrotat värdesystem. 

Man vågar helt enkelt inte.” 

22


Samme sagesman påpekar att denne hyser stora förhoppningar till att 

Genusprojektet ska leda till att medarbetarna får insikter i de egna värderingarna 

och att förändringar av värdestrukturen därefter kan komma 

till stånd. 

Genusprojektet 

I en av intervjufrågorna ombads de tillfrågade att beskriva bakgrunden 

till Genusprojektet. Samtliga intervjuade är överens om att bakgrunden 

har att göra med att kunskapen inom området är bristfällig bland såväl 

lärare som studenter. Tre av de tillfrågade hänvisar till att det idag finns 

fler nyantagna kvinnor än män på läkarutbildningen och att detta är en 

möjlig orsak till den ökade uppmärksamhet genusperspektivet fått. ”Det 

är kvinnorna själva som kräver detta. Förut har man kunnat blunda för 

problemet.” Fyra av respondenterna nämner den massmedialt uppmärksammade 

händelsen där några läkarstuderande under en termins tid 

fört dagbok över allt könskränkande som gjorts och sagts på läkarutbildningen. 

Dagboken visar att könskränkningar förekom i både kursinnehåll 

och attityder hos vissa lärare. Studenterna uppmärksammade 

brister i jämställdhet och genusperspektiv på ett mycket tydligt sätt, vilket 

sägs ha ökat upp intensiteten i arbetet med frågorna. 

De intervjuade ombads också svara på frågan om vilket syftet med 

Genusprojektet är. Tre av dem menar att projektet i första hand syftar till 

att utbilda akademins lärare i genusperspektiv så att de i sin tur på ett 

bättre sätt kan utbilda studenterna i detsamma. En annan av de intervjuade 

menar att syftet med Genusprojektet är att vinna en högre grad av 

jämställdhet och att introducera ett genusperspektiv på ett mer genomtänkt 

sätt. Ytterligare två menar att projektet ska utmynna i en konkret 

handlingsplan som det ska arbetas aktivt med framöver. Det handlar 

om att kartlägga hur man på bästa sätt implementerar ett genusperspektiv. 

Tre av sagesmännen anser dessutom att Genusprojektet handlar 

om att göra en inventering av hur man kommer till rätta med genusfrågor 

i ett längre tidsperspektiv, det vill säga att projektet är början på 

23


ett långsiktigt arbete. Genusperspektivet ska bli en självklar del i grundutbildningarna, 

en rutinsak. Behovet av långsiktighet påpekas av samtliga 

respondenter. ”Det får inte bli en modegrej.” Man måste aktivt arbeta 

med genusperspektivet kontinuerligt, det får aldrig bli vilande. 

Kursplanerna måste ses över med återkommande mellanrum och intresset 

för genusperspektiv måste underhållas. Det pekas särskilt på betydelsen 

av utvärderingar för att se om projektet haft avsedda effekter. Det 

gäller ju att de lärare som fått utbildning i genusperspektiv förmedlar 

kunskaperna vidare inom ramen för sina respektive kurser. Likaså pekar 

flera av de intervjuade på ledningens betydelse för ett långsiktigt 

arbete med genusperspektiv. Ledningen måste motivera medarbetarna 

att fortsätta arbeta med frågorna. Ett citat får belysa det nyss sagda: 

”Det får inte bara bli en ’issue’ då har man misslyckats. Det ska vara 

inbakat i det ordinarie arbetet, en självklarhet som man inte behöver 

fundera över. Undervisningen ska genomsyras av det.” 

Även om de tillfrågade hyser stora förhoppningar till Genusprojektet 

ser de en rad hinder som kan försvåra genomförandet av detsamma. 

Enligt flera av de intervjuade utgörs ett hinder av att den utbildning i 

genusperspektiv som lärarna ska erhålla inte är obligatorisk, varför man 

inte kommer att nå dem som bäst behöver utbildningen. Projektet vänder 

sig till de intresserade lärarna, och därför borde det enligt sagesmännen 

vara obligatorisk närvaro på utbildningen så att även de kritiska lärarna 

nås. ”De kritiskt inställda lärarna når man inte med frivilliga 

utbildningar.” De tillfrågade är medvetna om problematiken med ett 

sådant förfaringssätt. Ett ointresse för genusperspektiv återfinns bland 

många av akademins lärare enligt de intervjuade. En av sagesmännen 

uttrycker det som att ”Hela projektet har en viss motvind. Inte så att 

medarbetarna gör aktivt motstånd men det blir nog inte så mycket skjuts 

i projektet”. Flera av sagesmännen menar att det inom vissa områden 

[läs medicin] är väldigt svårt att få gehör för ett genusperspektiv, för att 

inte säga lönlöst. ”Man har så starka åsikter redan som jag tror är omöjliga 

att förändra” och ”kvinnorna där har samma sätt att uttrycka sig 

24


som männen många gånger, det blir en kultur”. En respondent berättar 

att man haft två lunchmöten om en halvtimme vardera riktade till hela 

läkarkåren vid Sahlgrenska sjukhuset där man gått igenom genusfrågor 

och ”försökt att i läkarna inpränta betydelsen av genusperspektiv”. 

Mötena fick dock enligt den intervjuade mer karaktären av en moralpredikan. 

Sagesmannen poängterar att halvtimmespassen kan tyckas lite, 

men att det är svårt att få läkare att komma på en tvåtimmars föreläsning 

om genusperspektiv. Ytterligare ett hinder som framförs är att en stor del 

av undervisningen inom de medicinska utbildningarna utförs av läkare 

som inte är anställda av Göteborgs universitet utan av Västra Götalandsregionen. 

Det är enligt de tillfrågade svårt att nå ut till dessa lärare med 

information och påverkan. Så här säger två sagesmän om förhållandet: 

”Mycket av lärararbetet görs av läkare som inte är anställda av universitetet, 

utan av Västra Götaland. De är inte formellt anställda av 

Sahlgrenska akademin. Jag kan inte direkt bestämma och tala om 

vad som är lämpligt. Det finns ett samverkansavtal som vi kan åberopa, 

att de måste rätta sig efter det, men jag kan inte avskeda någon 

eller ge en prickning. Mer försöka predika viktigheten av att iaktta 

regelverket.” 

”När studenterna ska gå ut och göra AT har vi flera hundra lärare 

som agerar gentemot studenterna och som vi har väldigt lite koppling 

till. Att nå ut till alla dessa. Vi måste ju börja med våra egna 

lärare. Sedan får vi försöka få med de andra också. Det visar lite 

vilken resa vi har att göra.” 

En av respondenterna berättar vidare att det förefaller vara svårt att 

rekrytera medarbetare till den arbetsgrupp som ska driva Genusprojektet. 

Arbetsgruppen måste enas om en strategi och ”ställa sig på barrikaderna”, 

en verkligt delikat uppgift enligt sagesmannen. Denne poängterar 

också att ”Det gäller att sikta lagom högt, siktar man för högt skjuter 

man sig i foten”. Ytterligare två av respondenterna är inne på liknande 

tankegångar när de poängterar att man inte får driva genusfrågor för 

hårt. Arbetet med genusperspektiv måste anta rimliga proportioner och 

man måste vara vaksam på att det inte går för långt. Då kan man hamna 

i en situation med omvänd diskriminering. Försiktighet är viktigt. Fyra 

25


av de tillfrågade pekar så slutligen på att ett grundläggande hinder i 

Genusprojektet är de manliga värderingar som genomsyrar Sahlgrenska 

akademin, särskilt de medicinska utbildningarna, och som många av 

medarbetarna inte ens är medvetna om att de har. ”En läkare ska vara 

stöpt i en viss form”, som en av sagesmännen uttrycker det. Värderingarna 

medför att Genusprojektet enligt de intervjuade kan upplevas som 

ett hot av vissa män. Medan en av sagesmännen talar om hot mot status, 

privilegier och förmåner, talar en annan om hot mot tjänster, löner och 

forskningsmedel. En rådande uppfattning bland medarbetarna sägs vara 

att ”Om det blir för många kvinnliga läkare sjunker lönerna, många 

privilegier försvinner och status sänks”. Det sägs dessutom finnas manliga 

läkare som motarbetar kvinnor inom medicinen på olika sätt. Det 

gäller därför enligt de tillfrågade att få berörda personer att inse att de 

har en oacceptabel attityd, det vill säga det handlar om att hos enskilda 

individer öka medvetenheten om deras värderingar och beteenden. Så 

här säger en av de intervjuade: 

”Det krävs en mental revolution för att komma åt hela problematiken. 

Man måste uppmärksamma strukturerna. Annars kommer vi 

att anpassa frågorna så att de passar i de manliga strukturerna och 

det blir bara polityr.” 

Samme sagesman fortsätter med att poängtera att det måste till nya 

värdestrukturer i organisationen som förhindrar att man binds i vissa 

tankemönster. Strukturer som leder till nyfikenhet och nytänkande. 

Den andra intervjuomgången 

Jämställdhetsarbetet 

På samma sätt som i den första intervjuomgången ombads respondenterna 

även i den andra intervjuomgången ange vad begreppet genusperspektiv 

betyder för dem. Svaren på frågan löd så här: 

26


• Att man ska ha det perspektivet i sin yrkesroll och i sin lärargärning, 

och att man reflekterar över genus i de olika situationer som 

kan uppstå. 

• Handlar om hur vi ser på rollerna man och kvinna. Inte sådant 

som är verkliga skillnader, utan sådana skillnader vi ser i det sociala 

samhället. 

• Att de olika könen ska ha lika förutsättningar så att ingen ska bli 

diskriminerad på grund av att de tillhör endera könet. 

• Att man har ett synsätt att det finns människor av olika kön och 

att det finns teorier om hur vi blir könsvarelser. Att man medvetet 

betraktar olika företeelser utifrån detta perspektiv. 

• Det handlar om likaberättigande och är inte en jämställdhetsfråga. 

• Att män och kvinnor ska behandlas lika i alla sammanhang oavsett 

kön. Man ska ha samma rättigheter och samma skyldigheter. 

• Att man i utbildningen för in att det finns skillnader i manliga 

och kvinnliga symtombilder. 

Återigen lyfts det fram att ledningen inom Sahlgrenska akademin har en 

positiv inställning till jämställdhetsfrågor och bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete. 

”Det signaleras från ledningshåll att det är en angelägen 

fråga.” Det påpekas dock att arbetet kommit lite i skymundan under 

våren eftersom andra frågor stulit uppmärksamheten. De intervjuade 

nämner den så kallade Bolognaprocessen och Högskoleverkets utvärdering 

i sammanhanget liksom att akademins ledningsorganisation 

undergått förändringar. Några av sagesmännen poängterar att 

jämställdhetsarbetet är beroende av enskilda personers ageranden, varför 

omorganisationen varit olycklig. Nyss nämnda ting sägs ha tagit all 

tid och kraft i anspråk, med följden att jämställdhet och genusperspektiv 

inte längre är en stående punkt på mötena. Ett citat får belysa det nyss 

sagda: 

”Det har varit lite tyst om det [jämställdhetsarbetet] under våren. 

27


Omorganiseringen har tagit tid och genus har fallit bort. Man måste 

ta itu med det igen.” 

Samtliga intervjuade pekar på berömvärda insatser som gjorts i arbetet 

med genusperspektiv. Flera av dem säger att genusfrågor diskuteras 

flitigt i olika sammanhang och finns med i beslutsfattande och vardagshändelser. 

”Varje gång man fattar ett beslut frågar man sig om man tar 

hänsyn till båda könen” och ”det är inte någonting som bara sopas 

under mattan, utan är en stor del av agendan och finns med i vardagen”. 

De intervjuade lyfter också fram rent praktiska insatser som företagits 

inom området. Sex av dem berättar att det gjorts en inventering av kursplaner 

och kurslitteratur liksom också av undervisningsfallen där man 

tagit bort fördomsfulla och olämpliga patientbeskrivningar. En av de 

tillfrågade nämner till exempel att i samtliga patientbeskrivningar som 

denne stött på gällande patienter med alkoholmissbruk så har personen 

i fråga varit en man. Ytterligare två av respondenterna påpekar att det 

inom grundutbildningarna vid Sahlgrenska akademin fortfarande i 

mångt och mycket är så att det manliga är norm och det kvinnliga avvikande. 

Några citat: 

”Vi har gått igenom alla kurser och sett om de tar upp genusfrågor. 

Man tittar medvetet på om genusfrågorna tas upp. Vi ser till att det 

kommer med litteratur och vi har tittat på inlämningsuppgifter så 

att de också ställer frågor om det. Det får inte finnas en enda kursplan 

utan att det förekommer genuslitteratur.” 

”Konkret har vi tittat på kursinnehållet och mönstrat ut exempel på 

patienter med en viss sjukhistoria som funnits där i många årtionden. 

I dem finns det en del fördomsfulla påståenden. När de gjordes 

uppfattades de nog inte som stötande, men i den tid vi lever i nu kan 

de uppfattas så.” 

”Det förekommer grejer som inte är bra såsom att typpatienten är en 

man. Även alla exempel där normalitetsbegreppet ofta är en ung, 

frisk och vältränad man. Kvinnan som norm förekommer inte lika 

mycket.” 

Omvänt har samtliga intervjuade också kritik att framföra gällande ar- 

28


betet med genusperspektiv. De är av uppfattningen att genusperspektivet 

ännu inte genomsyrar grundutbildningarna i tillräcklig utsträckning. 

Även om de rent praktiska insatser som företagits inom området är viktiga, 

framhåller sagesmännen att det är minst lika viktigt att arbeta med 

medarbetarnas värderingar och attityder i frågan. Och detta arbete anses 

vara eftersatt. ”Man går inte tillräckligt långt i arbetet med genusperspektiv” 

och ”attityden kan man bara nöta in”. Det sägs finnas både 

okunskap om och ointresse för jämställdhetsarbete bland medarbetarna 

på verksamhetsnivå, varför dessa måste fås att fundera över sina egna 

värderingar och attityder som alltjämt präglas av fördomar vad gäller 

jämställdhetsarbete. Endast så kan de inse behovet av ett genusperspektiv. 

En av de tillfrågade påpekar dessutom att fokus legat alltför mycket på 

lärarna i jämställdhetsarbetet och att studenterna också borde få kunskap 

om genusperspektiv. Till exempel måste de göras uppmärksamma 

på att det finns ”en del väldigt generaliserade patientbeskrivningar” 

och lära sig att själva reflektera över undervisningsfallen. Om studenterna 

bara får allting serverat ser de inte felaktigheterna. Så här säger två 

av sagesmännen om ovanstående: 

”Det skulle vara bra om någon kom till klassen och öppnade upp 

ögonen på studenterna. Man vet inte vad genusperspektiv är, utan 

tror att det handlar om jämställdhet. Det verkar som om genusperspektivet 

kommer ut mer till lärarna, men studenterna behöver 

också få veta.” 

”Man kan göra mer i klassrummen, på ett mer aktivt sätt. Det kan 

vara genom rollspel där studenterna får aha-upplevelser.” 

En av respondenterna menar att man ännu inte lyckats definiera begreppet 

genusperspektiv på ett tydligt sätt. Det är fortfarande alltför 

luddigt och obegripligt, med följden att många av lärarna och studenterna 

likställer genusperspektiv med jämställdhet. En annan av 

respondenterna önskar att arbetet med genusperspektiv skulle gå fortare, 

men pekar på att det inte avsatts tillräckligt med tid för att få snabba 

resultat. 

29


Genusprojektet 

I en av intervjufrågorna ombads de tillfrågade att beskriva och kommentera 

de insatser som gjorts inom ramen för Genusprojektet sedan förra 

intervjuomgången. Samtliga svarade då att de inte vet vilka insatser som 

gjorts, och flertalet av dem att de inte fått någon information om projektet 

under våren. ”Om det är någonting som saknas så är det att information 

inte gått ut till dem som inte är delaktiga direkt i projektet”, ”jag har inte 

fått information om hur Genusprojektet framskridit och inte kommit i 

kontakt med det under våren” och ”jag har ingen aning om vad som 

hänt i projektet”. Ingen av respondenterna nämner något om den seminarieserie 

för lärare som startat eller den utbildning för lärare i genusperspektiv 

som är planerad. En av dem nämner dock att genuskommittén 

från Umeås medicinska fakultet varit på besök. Ett citat: 

”I grundutbildningsrådet har frågan rests i början av året hur det går 

i Genusprojektet, men på sistone har frågan inte varit uppe.” 

Däremot nämner flera av sagesmännen att diskussionerna om genusperspektiv 

blivit allt intensivare i det verksamhetsnära arbetet. Genusperspektivet 

har börjat få ett visst genomslag, även om mycket kvarstår 

att göra. Några av de intervjuade säger sig dock ha svårt att se om genomslaget 

är en direkt effekt av Genusprojektet eller ett resultat av den allmänna 

samhällsutvecklingen. Det påpekas att genusperspektivet är en 

politisk fråga och att det handlar om gemene mans inställning i frågan. 

”Alla ser ju att de här frågorna är i fokus och sker förändringar i samhället 

följer Sahlgrenska akademin automatiskt efter.” De tillfrågade framhåller 

i sammanhanget att ett genusperspektiv måste bli en självklar del 

i grundutbildningarna vid Sahlgrenska akademin, en rutinsak, och att 

arbetet därför måste vara långsiktigt och fortsätta även efter det att Genusprojektet 

avslutats. Intresset för genusperspektiv måste underhållas. ”Det 

måste hållas öppet och tas fram om och om igen” och ”man måste hela 

tiden hålla det aktuellt och jobba aktivt”. Respondenterna poängterar 

att det gäller att påminna om genusperspektivet både i tal och skrift och 

30


att man inte får glömma bort att införandet av detsamma är ett arbete 

som tar tid när man inte tycker sig se resultat tillräckligt fort. ”Det tar tid 

att komma ner till varje professor.” En av de tillfrågade menar att man 

kanske skulle uppmärksamma Genusprojektet mer i massmedia för att 

få större genomslag. En annan att ”man måste göra medvetna satsningar 

som ger klirr i kassan”. Personen i fråga tycker att de institutioner som 

arbetar aktivt med genusperspektivet borde få ett tillskott, medan de 

institutioner som inte engagerar sig i frågan skulle få sämre tilldelning. 

”Man vet ju att om det tillförs makt och pengar då händer det något, det 

är morötter och belöningar som gäller.” Några citat får illustrera det som 

sagts: 

”Bara det att projektet finns har lyft uppmärksamheten mot genusperspektiv. 

Man pratar mer om och reflekterar mer över vad ett genusperspektiv 

är. Man frågar sig vilken skillnaden mellan genus och 

jämställdhet är. Genusperspektivet finns med i medvetandet på ett 

annat sätt.” 

”Det sker en kontinuerlig utveckling i samhället med ökad medvetenhet 

[i genusfrågor]. Man påminns ständigt om frågorna i massmedia. 

Vi är på väg in i ett mer genusmedvetet paradigm och det 

spelar ju det här arbetet i händerna.” 

”Det gäller att inte ge upp. Det tar tid och handlar om varje individs 

medvetande i frågan. Vi måste hjälpas åt att upprätthålla.” 

”Hela samhället rör sig åt det hållet så vi får väl stödja när det behövs 

och styra när det behövs. Det här löser man inte genom enstaka 

punktinsatser. Det måste ske under längre tid. Många tycker att det 

sker för sakta och andra att det är ointressant.” 

Under intervjuerna diskuterades också hinder som kan försvåra genomförandet 

av Genusprojektet. Fem av de tillfrågade tycker sig se ett ointresse 

för genusperspektiv bland många av akademins medarbetare och 

då särskilt inom de medicinska utbildningarna. Man inser inte behovet, 

och detta gäller inte enbart männen. Även många kvinnor inom medicinen 

tycker inte att genusfrågor är behövliga. ”Man har inte sjukdoms- 

31


insikt.” Särskilt tydligt sägs förhållandet komma till uttryck bland de 

lärare som är läkare och anställda av Västra Götalandsregionen. Dessa 

läkare svarar för en stor del av undervisningen inom de medicinska 

utbildningarna och är samtidigt extra svåra att nå med information och 

påverkan. ”Det är en grupp som är diffust avgränsad och svår att nå” 

och ”det som är vår huvuduppgift är en biuppgift för dem, vilket medför 

att deras motivation att engagera sig i de här frågorna inte är så stark”. 

Två av de intervjuade talar i sammanhanget om de manliga värderingar 

som genomsyrar Sahlgrenska akademin och speciellt medicinens område. 

Värderingarna medför att Genusprojektet kan upplevas som ett 

hot av vissa män beträffande deras privilegier. Det sägs råda en uppfattning 

om att ”om man uppvärderar viss fruntimmersforskning kan det 

bli ett hot mot privilegier”. Det gäller därför enligt sagesmännen att få de 

berörda personerna att inse att de har en oacceptabel attityd. Fyra citat 

som belyser de intervjuades uppfattningar: 

”Problemen med genus förekommer i utkanten av akademins arbete. 

Det handlar om landstingets lärare. Akademins lärare är duktiga och 

väl medvetna om hur sådana här frågor ska hanteras. Det är de 

landstingsanställda läkarna som har mest problem.” 

”Vi har talat med läkare som är anställda av landstinget där vi inte är 

huvudman och sagt att de får skärpa sig för att tala ren svenska. Det 

har skett på lunchmöten. Uppenbarligen tycker man inte att det här 

är tillräckligt intressant.” 

”Många tycker att det inte är en viktig fråga och motverkar det hela. 

Det kan också upplevas som hotfullt och att man kan mista sina 

privilegier. Det handlar om pengar och makt. I all akademi finns ett 

elitistiskt tänkande som är förödande. Det binder tankar och det 

binder energi.” 

”Det finns kritiker inom systemet som menar att man pratar för 

mycket organisations- och genusfrågor så att huvuduppgiften, det 

vill säga forskning, tar skada av det. Det är för mycket fokus på 

demokratifrågor. Forskare måste visa resultat hela tiden. Att sitta i 

kommittéer och diskutera jämställdhet räknas inte i den akademiska 

världen.” 

32


Två av respondenterna poängterar att man inte får driva genusfrågor för 

hårt. Arbetet med genusperspektiv måste anta rimliga proportioner och 

man måste vara vaksam på att det inte går för långt eftersom man då kan 

man hamna i en situation med omvänd diskriminering. 

Sammanfattning 

Av den första intervjuomgången framgår att ledningen inom Sahlgrenska 

akademin sägs bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete. De intervjuade 

ger exempel på insatser som gjorts inom området och hyser förhoppningar 

till Genusprojektet. Samtidigt framgår det av intervjuerna att projektet 

stöter på ett visst motstånd från medarbetare på verksamhetsnivå, 

och då särskilt inom de medicinska utbildningarna. Respondenterna 

framhåller att kunskapen om och engagemanget för jämställdhet och 

genusperspektiv totalt sett är lågt bland många av lärarna, och att insikten 

om behovet av ett genusperspektiv har särskilt svårt att få fäste inom 

medicinen. På de seminarier som hållits i ämnet har de flesta deltagarna 

varit kvinnor från de vårdvetenskapliga utbildningarna. Speciellt svårt 

tycks det vara att nå de lärare som är verksamma som läkare och därmed 

inte är anställda av Göteborgs universitet. De starka värderingar som 

genomsyrar Sahlgrenska akademin, och speciellt de medicinska 

utbildningarna, framhålls av flera av de intervjuade som ett grundläggande 

hinder i Genusprojektet. Det sägs råda en manlig värdestruktur i 

vilken ointresse för jämställdhetsarbete av tradition finns inbyggd. 

Den andra intervjuomgången visar att ledningen inom Sahlgrenska 

akademin visserligen sägs ha en positiv inställning till jämställdhetsfrågor, 

men att arbetet inom området kommit lite i skymundan sedan 

första intervjuomgången. Respondenterna pekar på berömvärda insatser 

som gjorts i arbetet med genusperspektiv, men har också kritik att 

framföra gällande detsamma. De anser att man inte arbetat tillräckligt 

mycket med medarbetarnas värderingar och attityder i frågan. Det sägs 

finnas både okunskap om och ointresse för jämställdhetsarbete bland 

33


medarbetarna på verksamhetsnivå, vilket utgör ett grundläggande hinder 

i Genusprojektet. Man inser inte behovet av ett genusperspektiv och 

detta gäller särskilt inom de medicinska utbildningarna. Dock nämner 

flera av de intervjuade att diskussionerna om genusperspektiv blivit allt 

intensivare i det verksamhetsnära arbetet, men undrar samtidigt om detta 

är en direkt effekt av Genusprojektet eller ett resultat av den allmänna 

samhällsutvecklingen. Samtliga tillfrågade känner inte heller till vilka 

insatser som egentligen företagits inom ramen för projektet. 

Efter denna beskrivning av hur de intervjuade uppfattar Sahlgrenska 

akademins jämställdhetsarbete i allmänhet och Genusprojektet i 

synnerhet, följer i nästa kapitel möjliga förklaringar till varför gällande 

uppfattningar råder. En återkoppling till studiens frågeställning och 

syfte görs därmed och förståelsen för hinder och möjligheter i jämställdhetsarbete 

inom hälsovetenskapliga utbildningsorganisationer ökas. 

34


4. Förändring av rådande 

tankemönster 

Föreliggande studie visar att genusperspektivet har börjat få ett visst 

genomslag bland Sahlgrenska akademins medarbetare på verksamhetsnivå 

så till vida att genusfrågor diskuteras allt intensivare i det dagliga 

arbetet. Studien visar också att mycket kvarstår att göra inom området 

framförallt vad gäller det stora flertalet medarbetares värderingar och 

attityder gällande jämställdhetsarbete. Det framkommer att genusfrågor 

och därmed Genusprojektet förefaller ha särskilt svårt att få genomslag 

inom de medicinska utbildningarna till stor del beroende på att det inom 

läkarkåren, som ansvarar för en stor del av undervisningen, råder starka 

värderingar som innefattar ett ointresse för jämställdhetsarbete. 

Inom de medicinska utbildningarna gäller att studenterna utbildas 

till starkt professionella av starkt professionella, och det blir naturligt att 

det är kårens normer som i högre grad styr läkarnas beteenden än ledningens 

styrinstrument. Studenterna tränas i att fatta beslut som accepteras 

av kåren och denna indoktrinering i gemensamma värderingar är 

ett kraftfullt maktmedel som bidrar till bevarandet av rådande tankemönster. 

Det motstånd Genusprojektet möter är långt ifrån unikt. I 

rapportens början konstaterades att professionellas ointresse för 

nyordningar är ett väldokumenterat faktum, och att hög grad av autonomi 

och kunskapsövertag i verksamhetsfrågor förklarar ointresset 

(Östergren och Sahlin-Andersson 1998, Nilsson 1999 och 2005). De sedan 

urminnes tider rådande tankemönstren om självständighet i och 

inflytande över den egna arbetssituationen värnar man starkt om. Ivarsson 

(2005) som själv är kirurg till yrket menar att även den beprövade 

erfarenhet, det vill säga den erfarenhetsbaserade kunskap, som läkarar- 

35


betet vilar på kan utgöra ett hinder för implementering av nyordningar. 

Författaren vittnar om svårigheter att implementera forskningsresultat i 

såväl klinisk vardag oavsett resultatens evidensstyrka, som på hemmaplan 

fastän samma forskningsresultat implementerats internationellt. 

Som Hammarström (2004) konstaterar innebär ett genusperspektiv 

inom medicinen att kritiskt granska och ifrågasätta rådande paradigm 

(gemensamt tankemönster) och kunskapssyn inom området samt att förstå 

och kunna tillämpa genusteorier i praktiken. Som bekant är har 

positivismen dominerat den medicinska teoribildningen. Inom positivismen 

vill man kunna förklara skeenden för att kunna förutsäga kommande 

händelser, medan man inom icke-positivistiska forskningstraditioner 

såsom genusforskningen snarare vill förstå mänskligt handlande. Inom 

medicinsk forskning är målet att finna ovedersägliga fakta och universella 

samband av biologisk art. Det socialt skapade, kontextuella och 

historiskt bestämda lämnas därhän. Inom medicinen distanserar man 

sig från den sociala verkligheten och menar att fakta enkelt bara kan 

samlas in från denna, och detta är enligt May (2001) ett felaktigt betraktelsesätt 

på kunskap när man vill förbättra kvinnans ställning i samhället. 

Att sträva efter den rationella vetenskapens mål med dess distansering 

till den sociala verkligheten leder enligt författaren bara till att man 

för vidare den ojämna maktfördelning som råder i samhället. Ett genusperspektiv 

innebär att teorier som utvecklats av aktörer utanför medicinens 

område med en icke-positivistisk kunskapssyn måste släppas in i 

den medicinska sfären. Och en inblandning av utomstående i de professionellas 

värld kan upplevas som ett hot mot både autonomin och 

kunskapsövertaget, vilka båda är kraftfulla maktmedel som professionen 

inte vill ge avkall på. Tankemönstren om självständighet i och inflytande 

över den egna arbetssituationen, som leder de professionella i 

deras gärning, utmanas. Förändringar som bryter mot rådande tankemönster 

hotar den sociala ordningen och organisationens stabilitet. 

Jarrick (2005) konstaterar dock att man ser allt fler exempel på hur samhällsvetenskaplig 

forskning söker medicinska förklaringar, liksom de- 

36


lar av den medicinska forskningen finner sina svar inom samhällsvetenskapen. 

De traditionella gränserna mellan de båda forskningsområdena 

inbjuder enligt författaren alltmer till uppmjukning och modifiering. 

May (2001) påpekar att alla vetenskaper mycket påtagligt påverkas 

av intressen som befinner sig utanför disciplinerna och att paradigm 

inte är några slutna tankesystem som saknar beröringspunkter med varandra. 

Detta gör det enligt författaren fullt möjligt att klargöra olika teorier 

och integrera delar av dem. 

Rådande tankemönster måste dock utmanas för att förhindra att de 

hämmar ett effektivt beteende. Paradigm är ofta så självklara att ingen 

reflekterar över dem och kan bli så starkt rotade i organisationen att de 

försvårar förändring, vilket tydligt kommer till uttryck i föreliggande 

studie. Många av medarbetarna inom Sahlgrenska akademin sägs till 

exempel vara omedvetna om de oacceptabla värderingar och attityder 

de har till jämställdhetsarbete och därmed inte inse behovet av detsamma. 

De är inte varse om de fördomar i frågan som de ger uttryck för. Det 

framhålls bland annat av de intervjuade att ett genusperspektiv kan 

upplevas som ett hot av vissa män i det att beaktandet av detsamma i 

den praktiska verksamheten skulle leda till lägre löner och status liksom 

till sämre privilegier och förmåner. Risberg (2004) har tittat närmare på 

läkarlärares attityder till genusfrågor och konstaterar i sin studie att 

kvinnliga läkare anser ett genusperspektiv vara mer betydelsefullt i alla 

de professionella sammanhang som undersöktes jämfört med manliga 

läkare. Genusfrågor betraktas av männen som kvinnofrågor och deras 

inställning har med könsmaktssystemet att göra där mannen setts som 

norm och därmed som könlös medan kvinnan har ”könats” och setts 

som avvikande. Det råder enligt författaren förutfattade meningar om 

kvinnor och män inom medicinen och detta får betydelse vid försök att 

implementera ett genusperspektiv i de medicinska utbildningarna. 

Införandet av ett genusperspektiv handlar om att bryta upp rådande 

tankemönster och handlingssätt och få individerna att uppfatta andra 

beteenden än de gällande som självklara och eftersträvansvärda. Att få 

37


de professionella att acceptera ett genusperspektiv inom ramen för 

autonomin och kunskapsövertaget, och att tillämpa perspektivet i den 

praktiska verksamheten tar dock tid. Paradigm förändras inte över en 

natt, utan det handlar ofta om en lång och utdragen process. Nilsson 

har i ett flertal studier (se till exempel Nilsson 1999 och 2005) studerat 

professionellas förhållande till ekonomisering och funnit att de professionella 

idag till skillnad från i början av 1990-talet accepterar ekonomiska 

värderingar. Värderingsförändringen har pågått under mer än ett 

decennium, och sakta med säkert har hushållning kommit att uppfattas 

som ett självklart beteende. Hushållning har införlivats i det inom professionen 

rådande paradigmet. Paradigm genomgår en stegvis utveckling 

(se också Kuhn 1962 och Törnebom 1984). 

Att man inom Sahlgrenska akademin börjat uppfatta genusperspektivet 

som något självklart och eftersträvansvärt är uppenbart, 

även om de intervjuade är tveksamma till om detta är en direkt effekt av 

Genusprojektet eller ett resultat av den allmänna samhällsutvecklingen. 

Man vet att den vanligaste undervisningspatienten är en man och att 

symtombilden oreflekterat generaliserats till att gälla hela befolkningen. 

Man har också uppmärksammat betydelsen av att genus inom medicinen 

har vidare innebörd än biologiska könsskillnader och att sociala 

villkor relaterat till kön inverkar i sjukdomsprocesser. Genusfrågor diskuteras 

allt intensivare i det dagliga arbetet på verksamhetsnivå och 

finns med i beslutsfattande och vardagshändelser. Om man använder 

Törneboms (1984) terminologi kan konstateras att de diskussioner gällande 

genusperspektiv som förs inom Sahlgrenska akademin är av 

diagnostiskt slag. Sådana diskussioner syftar till att få individerna att 

uppdaga defekter inom rådande paradigm, det vill säga motsägelsefulla 

fakta som inte kan förklaras utifrån paradigmet såsom att teori och 

praktik inte längre stämmer överens, och förstå varför defekterna uppstått 

och ett nytt tankemönster blivit aktuellt. Törnebom (1984) talar också 

om diskussioner av terapeutiskt slag som syftar till att finna en väg ut ur 

defekterna genom att modifiera paradigmet i enlighet med det nya tanke- 

38


mönstret. För Sahlgrenska akademin gäller här att en viss grad av konsensus 

uppstått om värdet av ett genusperspektiv, även om det stora 

flertalet medarbetare alltjämt bjuder motstånd mot jämställdhetsarbete 

och inte inser behovet av ett genusperspektiv. Ett fullt genomslag för 

genusperspektivet kräver att detta får fäste i organisationen genom en 

modifiering av rådande tankemönster gällande jämställdhetsarbete som 

är allomfattande för medarbetarna. Här kommer tidsfaktorn in. Med tiden 

samlas det så många fakta som inte stämmer överens med de gamla 

grundsanningarna att dessa till slut måste lämnas och ersättas av nya 

sanningar som strider mot det som förut sagts var sant. Rådande paradigm 

blir med tiden mer och mer otydligt så att en förändring av detsamma 

som gör att individerna blir varse verkligheten på ett annat sätt 

är ofrånkomlig. 

39


Referenser 

Abrahamsson, Bengt, 1986. ”Vad är intressant med professioner?”. I 

Broady, Donald (red), Professionaliseringsfällan, s 19-24. Stockholm: 

Carlssons. 

Andersson, Lina, 2004. Granskning av sjuksköterskeutbildningen i Norrköping 

ur ett genusperspektiv. Linköpings universitet: Dnr LiU 1586/03- 

17. 

Barnes, William, Myles Gartland och Martin Stack, 2004. ”Path 

Dependency and Behavioral Lock-in”. Journal of Economic Issues, vol 

38, nr 2, s 371-377. 

Dirsmith, Mark W., James B. Heian och Mark A. Covaleski, 1997. 

”Structure and Agency in an Institutionalized Setting: The Application 

and Social Transformation of Control in the Big Six”. Accounting, 

Organizations and Society, vol 22, nr 1, s 1-27. 

Garpenby, Peter, 1995. ”Den medicinska professionen - tre samhällsvetenskapliga 

perspektiv”. I Carlsson, Per och Clas Rehnberg (red), 

Hälsoekonomiska perspektiv. Tolv forskare om utveckling, styrning och 

utvärdering av hälso- och sjukvården, s 40-62. Stockholm: SNS Förlag. 

Hamberg, Katarina, 2003a. ”Genusperspektiv relevant för många av 

läkarutbildningens ämnen. Viktigt att betrakta män och kvinnor med 

helhetssyn”. Läkartidningen, vol 100, nr 49, s 4078-4083. 

Hamberg, Katarina, 2003b. ”Få och spridda genusinslag i Umeås 

läkarprogram. Lärarna nyckelgrupp för att sjösätta förslagen till förbättringar”. 

Läkartidningen, vol 100, nr 49, s 4084-4090. 

Hammarström, Anne, 2004. Genusperspektiv på medicinen. Två decenniers 

utveckling av medvetenheten om kön och genus inom medicinsk forskning 

och praktik. Stockholm: Högskoleverket. 

40


Hovelius, Birgitta och Eva Johansson (red), 2004. Kropp och genus i medicinen. 

Lund: Studentlitteratur. 

Ivarsson, Marie-Louise, 2005. Evidensbaserad medicin och dess implementering 

i vården. Växjö universitet: Institutionen för pedagogik, projektarbete. 

Jarrick, Arne, 2005. ”Kunskapsvinster med individen som analysenhet”. 

Tvärsnitt – tidskrift för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, 

4:05, s 12-15. Stockholm: Vetenskapsrådet. 

Kuhn, Thomas S., 1962. The Structure of Scientific Revolutions. Chicago: 

University of Chicago Press. 

May, Tim, 2001. Samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur. 

Mintzberg, Henry, 1989. Inside Our Strange World of Organizations. New 

York: The Free Press. 

Nilsson, Viveka, 1999. Empati och distans. Om överläkares förhållande till 

ekonomistyrning. Göteborgs universitet: Förvaltningshögskolan, doktorsavhandling. 

Nilsson, Viveka, 2005. Från ekonomi till ledarskap. En organisationsförändring 

vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Göteborgs universitet, 

Förvaltningshögskolan: Utvärderingsprogrammet Västra Götalandsregionen, 

rapport nr 24. 

Nygren, Björn, Gunvor Lövgren och Ann Lalos, 2004. Inventering av genusperspektiv 

vid sjuksköterskeprogrammet samt övrig grundutbildning vid 

Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet 2004. Umeå universitet: 

Institutionen för omvårdnad. 

Parto, Saeed, 2005. ”Economic Activity and Institutions: Taking Stock”. 

Journal of Economic Issues, vol 39, nr 1, s 21-52. 

41


Risberg, Gunilla, 2004. I am solely a professional – neutral and genderless. 

On gender bias and gender awareness in the medical profession. Umeå 

universitet: Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, doktorsavhandling. 

Socialstyrelsen, 2004. Jämställd vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården. 

Törnebom, Håkan, 1984. ”En modell av aktiv paradigmutveckling”. I 

Bärmark, Jan (red), Forskning om forskning eller Konsten att beskriva en 

elefant, s 24-37. Stockholm: Natur och Kultur. 

Wärneryd, Karl-Erik, 1967. Ekonomisk psykologi. Stockholm: Natur och 

Kultur. 

Östergren, Katarina och Kerstin Sahlin-Andersson, 1998. Att hantera 

skilda världar: läkares chefskap i mötet mellan profession, politik och administration. 

Stockholm: Landstingsförbundet. 

42


Bilaga 1 

Intervjumall vid första intervjutillfället 

1. Vad betyder begreppet jämställdhet för dig? 

2. Vad anser du om Sahlgrenska akademins jämställdhetsarbete? 

3. Vad betyder begreppet genusperspektiv för dig? 

4. Vad anser du om Sahlgrenska akademins arbete med genusperspektiv? 

5. Vilka anledningar finns det att berömma arbetet med jämställdhetsfrågor 

och genusperspektiv? 

6. Vilka anledningar finns det att kritisera arbetet med jämställdhetsfrågor 


7. Är det något du skulle vilja förändra i arbetet med jämställdhetsfrågor 


8. Vad anser du om Genusprojektet? (Genusperspektiv i 

grundutbildningarna vid Sahlgrenska akademin) 

9. Vilken är bakgrunden till och syftet med projektet? 

10. Vad har man uppnått hittills med projektet? 

11. Vilka är möjligheterna respektive hindren i projektet? 

12. Är det något du skulle vilja förändra i projektet? 

43


13. Vad krävs för ett långsiktigt arbete med genusperspektivet? 

14. Är det något ytterligare du vill tillägga? 

44


Bilaga 2 

Intervjumall vid andra intervjutillfället 

1. Vad betyder begreppet genusperspektiv för dig? 

2. Vad anser du om Sahlgrenska akademins arbete med genusperspektiv? 

3. Vilka anledningar finns det att berömma arbetet med genusperspektiv? 

4. Vilka anledningar finns det att kritisera arbetet med genusperspektiv? 

5. Är det något du skulle vilja förändra i arbetet med genusperspektiv? 

6. Vad anser du om genusprojektet? (Genusperspektiv i 

grundutbildningarna vid Sahlgrenska akademin) 

7. Vilka är de viktigaste förbättringarna man vill åstadkomma med 

projektet? 

8. Vilka insatser har gjorts inom ramen för projektet? 

9. Vad har man uppnått hittills med projektet? 

10. Vilka är de största hindren mot att projektet ska lyckas? 

11. Vilka är projektets viktigaste lärdomar? 

12. Hur borde enligt din mening projektet bedrivas? 

45


13. Vad krävs för ett långsiktigt arbete med genusperspektivet? 

14. Är det något ytterligare du vill tillägga? 

46


47


48


Följande rapporter är publicerade i 

Förvaltningshögskolans rapporter: 

07:88 Viveka Nilsson 

Genusperspektivet vid Sahlgrenska akademin 85:- 

06:87 Lena Lindgren 

Arbetsmarknadspolitik ”på det nedersta trappsteget” 

En utvärdering av projekt ENTER 85:- 

06:86 Sara Brorström 

Något utöver det vanliga – en studie av sex kommunala projekt 100:- 

06:85 Jane Backström 

Inget är för evigt – en studie av sextimmarsdagen i Kiruna 85:- 

06:84 Pierre Donatella 

Bra och dåliga årsredovisningar – en studie om kvalitetsskillnader 85:- 

06:83 Vicki Johansson red. 

Tillsynens mångfasetterade praktik 

inom det sociala och hälso- och sjukvårdsområdet 150:- 

06:82 Anders Björnsson 

Max Weber – inblickar i en tid och ett tänkande 85:- 

06:81 Alexander Baena 

Varför slösas det samtidigt som det sparas? 

– en studie om budgetproblematik i kommunal verksamhet 85:- 

06:80 David Karlsson 

Den svenske Borgmästaren. Kommunstyrelsens ordförande och den 

lokala demokratin 100:- 

05:79 Kerstin Bartholdsson 

Tre nyanser av grönt: Om betydelsen av kommunala miljöchefers 

personliga engagemang för miljön 150:- 

05:78 Björn Brorström, Stellan Malmer och Viveka Nilsson 

Varför tillväxt i kommuner? En studie av nyckelaktörers 

uppfattningar 60:- 

49


05:77 Thomas Vilhelmsson 

Kommunala pensionsavsättningsbeslut 85:- 

05:76 Henry Bäck, Folke Johansson, Adiam Tedros 

Ledarskap och lokalsamhälle i urban politik. Fyra politiska 

initiativ i Göteborg och Stockholm i komparativ belysning 150:- 

05:75 Östen Ohlsson och Björn Rombach 

Den friska organisationen 85:- 

05:74 Henry Bäck, Nina Granqvist, Siv Sandberg, 

Susan Sundback 

Svenskt och finskt i kommunerna 250:- 

05:73 Charlotta Ekman 

Varför görs det ris i Åhus? 

Om mötet mellan näringslivspolitik och etableringsstrategi 100:- 

05:72 Sven Siverbo (red.) 

Evolutionsteori för offentliga organisationer 100:- 

05:71 Nazem Tahvilzadeh 

Minoritetsmedier i Göteborgs Stad 

En studie om integration, makt och icke-beslut i stadspolitiken 100:- 

05:70 Sven Siverbo 

Inkomstutjämning och kommunalekonomiska incitament 85:- 

05:69 Andreas Ivarsson 

På väg mot paradoxala resultat? – En studie av möjligheter till ökad 

handlingskraft genom resultatstyrning av sektorsövergripande frågor 

inom statsförvaltningen med jämställdhetspolitiken som exempel 150:- 

05:68 Sofie Cedstrand 

Idealism till salu? – Om ideella organisationers strategival och dess 

demokratiska betydelse 150:- 

04:67 David Karlsson och Carina Andersson 

84 % män. Kvinnor och män i kurslitteraturen 60:- 

04:66 Björn Brorström och Sven Siverbo 

Skattehöjning enda lösningen? Om ekonomiska problem och 

behov av avceremonialisering och självständighet 50:- 

50


04:65 Anders Falk 

Varför lyckades Geriatriken? En fallstudie av två verksamhetsområdens 

implementering av balanserade styrkort inom hälso- och sjukvården 100:- 

04:64 Daniel Lindin och Josip Mrnjavac 

– Varför blir det detta pris? En studie i hur kommuner sätter sina 

tomtpriser 85:- 

04:63 Elisabeth Ravenshorst 

Den sensuella organisationen. Ett perspektiv på kommuner och 

dess chefskap 150:- 

04:62 Katrin Söderlind 

Målstyrning av grundskolan. En fallstudie i Partille kommun 85:- 

04:61 Henry Bäck och Maritta Soininen 

Politisk annonsering eller nätverkande? 

Uppföljning och utvärdering av partiernas särskilda 

informationsinsatser till invandrarväljare vid 2002 års val 250:- 

04:60 Anette Gustafsson 

Vem är feminist? Om politiska könsideologier i svensk 

kommunalpolitik 200:- 

04:59 Henry Bäck 

Av de många ett. Västra Götalandsregionens politiker. 

Partipolitiska och territoriella skiljelinjer 150:- 

04:58 Tobias Johansson 

Kollision eller konfirmation?- Ett möte mellan transaktionskostnadsteorin 

och kommunal äldreomsorg 150:- 

04:57 Anna Berg och Charlotta Fagring 

Internationella reglers påverkan på kommunal redovisning 

– Ett resultat av anpassning eller anpassning som ett resultat 100:- 

04:56 Aida Alic och Pernilla Wallén 

Centralisera mera? Hur organiseras inköpsfunktionen i en kommun 

för en bättre efterlevnad av LOU? 100:- 

03:55 Mats Lindblad 

Perspektiv på europeisk integration i svensk riksdag. Jämförande analyser 

av riksdagsdebatterna om grundlagsändringarna 1994 och 2002 

angående överlåtelse av beslutsrätt till EG/EU 150:- 

51


03:54 Mia Davidsson 

Kommunala upphandlare – En studie om hur de fattar beslut 85:- 

03:53 Mats Bengtsson 

Kvinnor och män i lokalpolitiken 85:- 

03:52 Peter Arkevåg, Björn Brorström, Carina Andersson och 

Tobias Johansson 

För bra för för få – Årsredovisningar inom staten 85:- 

03:51 Johan Berlin och Eric Carlström 

Balans eller nonchalans? – En studie av kommuner som 

beviljats extra finansiellt stöd av staten 85:- 

03:50 Roger Andersson 

Praktisk kommunal upphandling 85:- 

03:49 Carina Andersson med flera 

Intervjuer 50:- 

03:48 Kaisa Värna och Birgitta Örnfelt 

Långlivade förvaltningschefer – strateger som verkar utan att synas 100:- 

02:47 Paula Rodrigo Blomqvist 

Från assimilation till separation. Den finska invandrargruppens 

krav på finskspråkig skolundervisning 150:- 

02:46 Henry Bäck, Gunnar Gjelstrup, Folke Johansson och 

Jan Erling Klausen (red)Lokal politik i storstad – stadsdelar i 

skandinaviska storstäder 250:- 

02:45 Lena Andersson-Felé 

När gamla vårdar ännu äldre ..... 150:- 

02:44 Björn Brorström och Sven Siverbo 

Framgångsrik vändning 85:- 

02:43 Ann-Charlotte Bengtsson och Eva-Britt Pettersson 

Modell för kvalitetsmätning inom äldreomsorgen. Finns det något 

samband mellan kvalitet och kostnad? 100:- 

02:42 Joacim Rydmark 

Beslut under osäkerhet. En experimentell mikrovärldsstudie av 

metoder för att hantera osäkerhet vid ledning och beslutsfattande 

i komplexa och dynamiska miljöer 100:- 

52


02:41 Anna Holmqvist 

Beslutsprocesser och investeringskalkyler i fastighetsbranschen. 

En jämförelse mellan allmännyttiga och börsnoterade fastighetsbolag 85:- 

02:40 Carina Andersson 

Tidens ekonomi 85:- 

02:39 Patrik Johansson 

Vem tar notan? Skandaler i svensk offentlig sektor 150:- 

02:38 Conny Pettersson 

Från global idé till lokal praktik.Om näringspolitik för hållbar 

utveckling 200:- 

02:37 Gustaf Kastberg 

Omsorg om marknaden. En studie av hur reglerna på en offentlig 

marknad skapas och förändras 150:- 


Sveriges kommunala kulturpolitiker 100:- 

01:35 Anders Björnsson 

Systemskiften – En explorativ essä 85:- 

01:34 Henry Bäck, Sven Siverbo och Björn Brorström 

Ny politisk organisation i Härryda och Stenungsund 150:- 

01:33 Maria Palm 

Maxtaxa – en studie av nytt avgiftssystem inom den kommunala 

barnomsorgen 75:- 

01:32 Alexandra Jönsson 

Den Sociala dialogen i EU och jämställdheten i Europa 75:- 

01:31 Björn Brorström och Pär Falkman 

Kommunal redovisning – teoriutveckling 75:- 

01:30 Niklas Theodorsson 

Det lokalas uppror – om aktionsgrupper i den kommunala 

demokratin 160:- 

00:29 Theresa Larsen 

Kommunerna som arbetsgivare 160:- 

53


00:28 Björn Brorström 

Kommunalekonomen – några funderingar om förutsättningar, 

förhållningssätt och professionens utveckling 75:- 


Organisationspyramiden och Buridans Åsna – en lagom teori 85:- 

00:26 Jenny Svärd 

Bestående nätverk – en studie av den sociala dimensionens betydelse 150:- 

00:25 Lillemor Bergman och Virginia Leinen 

Ekonomisk information i vården – en studie om styrmodellens 

påverkan på förhållningssättet till ekonomisk information 150:- 

00:24 Rolf Solli, Rob Sims och Peter Demediuk 

Chief Finance Officer in local government – Sweden vs Australia 85:- 

00:23 J. Henrik Bergström 

Hur ölskatterna sänktes – Om lobbning, pilsner och pluralism 150:- 

99:22 Björn Brorström 

Institutioner och institutionell förändring 

– perspektiv, teori och tillämpning på kommunal utveckling 70:- 

99:21 Ylva Mühlenbock 

När det lokala tar hand om det centrala 

– hur två kommuner omvandlar den statliga styrningen av skolan 150:- 

99:20 Malgorzata Erikson 

Frihet inom rollen – den politiska ledningens betydelse för en kommuns 

utveckling i ett längre perspektiv 150:- 


Kommuner och ekonomisk kris 

– en studie av kommuner som sökt extra finansiellt stöd av staten 70:- 

99:18 Pär Falkman 

Statlig redovisning ur två perspektiv 70:- 

98:17 Anette Gustafsson, David Karlsson och Paula Rodrigo 

Blomqvist 

Forskning att räkna med – tre kvantitativa studier om den 

lokala demokratins förutsättningar 120:- 

98:16 Katarina Orrbeck 

Finansiella rapporter och ekonomiska krav – politikernas perspektiv 85:- 

54


98:15 Björn Brorström och Rolf Solli 

Ekonomistyrning har betydelse 70:- 

98:14 Björn Rombach 

Nöjdhetsmätningar 

– en kritisk granskning av attitydundersökningar i sjukvården 85:- 

98:13 Björn Brorström, Henry Bäck, Sven Siverbo och Annika 

Svensson 

Ingen nämnd 

– Stenungsunds modell för vitalisering av kommunalpolitiken 120:- 

98:12 Henry Bäck och Folke Johansson 

Politisk decentralisering i skandinaviska storstäder 85:- 


Kapacitet att handla? Om politisk styrning och omprövning 

av verksamhet på lokal nivå 120:- 


Kommunerna och rättvisan 85:- 

97:9 Patrik Johansson och Jonas Persson (redaktörer) 

KommunAktuellt nummer 5 1997 – sju betraktelser 60:- 

97:8 Björn Brorström och Bo Hallin 

Varför är kommuner framgångsrika? 50:- 


Res pyramiderna 50:- 

97:6 Hasse Ekstedt och Stellan Malmer 

Ränta är priset för att vänta – En analys av den kommunala 

kalkylräntan 50:- 

97:5 Björn Brorström, Rolf Solli och Östen Ohlsson 

Minihandbok i utvärdering 50:- 

96:4 Anna Cregård och Patrik Johansson 

89 % män – Vem skriver kurslitteraturen? 60:- 

96:3 Rolf Solli 

Kommunalekonomen i imperfektum, presens, futurum eller i 

cyberspace 60:- 

55


96:2 Henry Bäck och Maritta Soininen 

Invandrarna, demokratin och samhället – 

Om invandrarnas politiska deltagande i dagens Sverige 150:- 

96:1 Björn Brorström och Björn Rombach 

Kommunal förändringsobenägenhet 50:- 

56

Förvaltningshögskolans rapporter 

Redaktionsrådet för Förvaltningshögskolans rapporter består av 

följande personer: 

Björn Brorström, professor 

Henry Bäck, professor 

Björn Rombach, professor 

Rolf Solli, professor 

Förvaltningshögskolans rapporter kan beställas via brev, 

telefon, fax och e-post. 

Förvaltningshögskolan 

Box 712 

405 30 GÖTEBORG 

Telefon: 031 773 16 26 

Telefax: 031 773 47 19 

E-post: registrator@spa.gu.se 

En lista över publicerade rapporter i serien finns längst bak 

i rapporten. 

97:8

Genusperspektivet vid Sahlgrenska akademin - Göteborgs universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?