Soma - Karolinska Sjukhuset

O1.11 

59 kr 

MEDICIN I SAMTIDEN. ETT MAGASIN FRÅN KAROLINSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET 

Arkitektur 

som räddar liv 

Bodybuilding 

kroppen bit för bit 

Michael J Fox 

(och andra sjuka 

kändisar) 

Uppåt 

framåt! 

TEMANUMMER OM 

FRAMTIDENS VÅRD

”Utvecklingen går 

mot individualiserad 

läkemedelsbehandling 

inom cancervården.” 

SE-DOC-10-04-04 

 

 

 

 

 

..

På spaning efter framtiden 

SOMA är en medicinsk tidskrift 

som produceras av Karolinska 

Universitetssjukhuset i samarbete 

med Aller Custom Publishing och 

Tidningsmakarna. SOMA ges ut av 

Karolinska Universitetssjukhusets 

informationsavdelning. 

Redaktion: 

Susanne Bergqvist (redaktör) 

Jonatan Leman (redaktör) 

Christer Classon 

Johan Lindberg 

Catarina Thepper 

Art Director: Olof Helldin 

Omslagsfoto: Emil Larsson 

Korrektur: Erika Gillblad 

Repro: Aller Media AB 

Tryck: AB Danagårds Grafiska 

Ansvarig utgivare: 

Margareta Hamark 

handen på omslaget är unik. Den är ett exempel på det senaste inom 

proteser, där varje finger styrs av en separat motor. Men den tekniska utvecklingen 

är i ständig rörelse. I framtiden kanske en protes kan styras av 

impulser från hjärnan, eller rentav bara bestå av ett litet chip som du petar 

in i hörselbarken. 

I det här numret av SOMA går vi på spaning efter framtidens sjukvård. 

Vi kartlägger den konstgjorda människan och möjligheten att odla fram 

nya organ. Vi besöker det brittiska sjukhuset CircleBath för att reda ut 

om arkitektur kan göra människor friskare. Och vi låter fem medicinska 

experter spekulera fritt om vårdens utmaningar de närmaste decennierna. 

Bland mycket annat. 

Vi är alla på något sätt berörda av medicinska frågor. Alla har vi anledning 

att förr eller senare besöka vården. Vår ambition med SOMA är att 

lyfta blicken, utforska nya rön från nya perspektiv och förklara komplexa 

tillstånd på ett begripligt sätt. Vi gläntar på dörren till sjukvårdens spännande 

värld för alla som är nyfikna. 

Sedan hösten 2008 har SOMA funnits i väntrum på mottagningar i 

Stockholm. Nu provar vi att också lansera den i butik. På så sätt hoppas vi 

att fler kan ta del av tidningen. Samtidigt passar vi på att göra om formen 

och ge utrymme till ännu mer fördjupning. Vi berättar helt enkelt lite mer 

på fler sidor. 

Trevlig läsning! 

Karolinska Universitetssjukhuset 

SOMA, informationsavdelningen 

171 76 Stockholm 

08-517 700 00 

Årsprenumeration: 99 kr 

Prenumerationsfrågor: 

soma@karolinska.se 

www.karolinska.se 

Susanne Bergqvist, 

redaktör 

ps. Hör gärna av dig till oss på soma@karolinska.se. Tyck till om tidningen, 

tipsa eller prenumerera.

Innehåll 

Soma 01.11: 

6 Fem redskap 

SOMA öppnar verktygslådan. 

12 Artificiellt liv 

Jens Liljestrand kartlägger 

den konstgjorda människan. 

20 Världen 2050 

Snillen spekulerar om 

hur vi mår i framtiden. 

På omslaget 

28 Helande design 

Följ med till det banbrytande 

sjukhuset CircleBath. 

36 Kroppsbyggare 

En bildstudie i kosmetiska 

armar och mekaniska knän. 

44 Serious games 

Läs om läkaren som avatar 

på virtuella kliniker. 

48 Kändissjukan 

Fox, Hoffsten och Kylie 

ger diagnosen ett ansikte. 

54 Lyckligt slut 

Ett återbesök i salen där 

Tobias lurade döden. 

58 Krönika 

PC Jersild om livets pris. 

i-LIMB med adaptivt femfingergrepp. 

Varje finger innehåller en separat motor, 

vilket gör att den kan ta extremt sofistikerade 

grepp och sluta hela handen runt ett föremål. 

Protesen styrs av två elektroder på stumpen 

som registrerar muskelkontraktioner i armen. 

I dag finns bara ett fåtal i-LIMB i bruk i Sverige 

men flera liknande modeller är på ingång, 

bland annat Michelangelo från Otto Bock. 

Tekniken räknas som det absolut senaste inom 

handproteser. 

20 

SOMA O1.11 4

”Vi plockade in fantastiska 

arkitekter som aldrig förut 

ritat ett sjukhus och lät dem 

göra något helt nytt.” 

28 

6 snabba 

06 12 

1Stamcellspistol. I Pittsburgh har 

forskare tagit fram en ”stamcellspistol” 

för att behandla svåra 

brännskador. Istället för tidskrävande 

odling av hud i laboratorium blandas 

stamceller från en liten, frisk hudbit 

av patienten i en vattenlösning och 

sprutas över skadan. Efteråt lindas 

skadan med ett specialförband som 

håller såret rent till dess att stamcellerna 

fästs. Det tar bara några dagar 

för skadorna att läka och infektioner 

minskar kraftigt. 

SOMA O1.11 5

1. MIKROTRÅDEN 

Ann-Charlott Docherty Skogh 

6 

SOMA O1.11

Toy story 

I den moderna läkekonsten spelar verktygslådan 

alltid en huvudroll. SOMA riktar ljuset mot fem 

innovativa redskap inom sjukvården just nu. 

TEXT SUSANNE BERGQVIST FOTO STEFAN HOLM 

2. FELSÖKAREN 

Kjerstin Ferm Widlund 

1. MIKROTRÅDEN 

Ann-Charlott Docherty Skogh är plastikkirurg 

och använder mikrotråd och fin nål till 

vardags. Den allra finaste, 12-0, är hon en av få 

i Sverige att kunna hantera – än så länge, i alla 

fall. De flesta mikrokirurgiska ingrepp gör hon 

i den här salen. Här finns mikroskopen. Glasögonen 

med lupparna är hennes egna. 

’’ 

I mikrokirurgin använder vi mycket 

tunna trådar. Vi kallar dem mikrotråd. 

De lite grövre, 8-0, använder vi till att koppla 

ihop vener. 10-0 använder vi till nerver. Artärer 

kopplas ihop med 9-0, det gäller blodkärl med 

en diameter på ungefär två millimeter. Med 

12-0 som vi precis har börjat använda utför 

vi supra micro surgery, som det också kallas. 

Med denna allra finaste tråd kan vi koppla ihop 

lymfkärl med små vener. Dessa kärl, är under 

0.5 millimeter i diameter. Nålen är två millimeter 

lång. 

Patienter som kan behandlas med tekniken 

har genomgått stora ingrepp vid gyncancer 

eller andra tumörer i bäckenet. De har gjort 

lymfkörtelutrymningar i ljumskarna och fått 

lymfödem, vilket kan vara väldigt handikappande, 

med svullnad i hela benet och svårigheter 

att röra sig. Sedan 70-talet har man försökt 

bota detta, men tekniken och utrustningen har 

inte varit tillräcklig. Det finns andra behandlingar, 

men den här nya metoden ger sannolikt 

bättre möjligheter. 

Tekniken är hämtad från Japan. Jag och en 

kollega har lärt oss den i Finland där man har 

utfört dessa ingrepp ett tag nu. Och som enda 

sjukhus i Sverige har vi precis börjat. Det är 

bra för patientgruppen och för oss är det en 

intressant och rolig teknisk utveckling. Det nya 

är att mikroskopen har större förstoring, att 

instrumenten och trådarna är finare, och att 

nålen är mindre. 

I mikrokirurgin är träningen väldigt viktig. 

Ju mer man tränar desto mer fingerfärdig 

blir man och då går det också att operera 

mycket mindre strukturer, som nu med den 

nya tråden. Alla ingrepp görs med hjälp av 

mikroskop eller med luppar när kärlen är 

större. Mikroskop med mycket stor förstoring, 

30–40 gånger, används för de pyttesmå kärlen, 

venerna eller lymfkärlen. 

Egentligen finns inga begränsningar i hur 

fina ingrepp man kan göra med ännu bättre 

utrustning, precision och finmotorik.” 

2. FELSÖKAREN 

Kjerstin Ferm Widlund är barnmorska på 

Centrum för Fosterdiagnostik. Hon har gjort 

ultraljud i 23 år. Just denna ultraljudsapparat 

är extrautrustad för att kartlägga fosterhjärtans 

förmåga att dra ihop sig och slappna av. 

’’ 

Vid ultraljudsundersökningar mäter 

vi bland annat storleken på fostret. Vi 

tittar på fostervattensmängden och på hjärtat 

strukturellt. Vi kan också mäta flöden i fostercirkulation. 

Det speciella med just den här 

SOMA O1.11 7

3. HJÄRTSTARTAREN 

Anders Günther 

8 

SOMA O1.11

apparaten är vävnadsdopplern som sitter på 

proben – den del som vi för runt på mammans 

mage för att kunna undersöka. Den är väldigt 

viktig för det forskningsprojekt jag arbetar 

med. 

Ultraljudsapparaten rullar jag med mig till 

förlossningen, mödravården eller till någon 

avdelning. Jag tar fram ett fyrkammarsnitt på 

fosterhjärtat, ibland på så små hjärtan som en 

och en halv centimeter. Rörliga sekvenser av 

hjärtat lagras för att sedan bearbetas offline. 

Vävnadsdopplern används standardmässigt på 

barn och vuxna för att bedöma konditionen på 

hjärtat. Det är de erfarenheterna vi nu flyttar 

över till gravida och foster. Vi samarbetar med 

KTH som har tagit fram den matematiska modell 

som analyserar den lagrade informationen. 

Det är väldigt speciellt att undersöka fosters 

hjärtan. De har en helt annan cirkulation än 

fullvuxna hjärtan. De använder inte sina lungor 

och har tre olika shuntar i hjärtat. Vi kartlägger 

först hjärtats kontraktilitet hos friska foster 

vid normala graviditeter. Doktoranderna på 

KTH tar sedan fram normalvärden utifrån de 

analyserna. 

Detta grundmaterial används som jämförelse 

på riskgraviditeter. 5–10 procent av alla 

graviditeter har en riskfaktor och foster som 

växer dåligt under graviditeten har större risk 

för hjärt- och kärlproblem senare. Vi vill därför 

kunna gå in tidigare i graviditeten för att se 

om det finns fördröjningar i hjärtats förmåga. 

Hjärtats arbetsförmåga är avgörande för hur 

barnet ska kunna växa.” 

3. HJÄRTSTARTAREN 

Anders Günther är anestesiolog. En defibrillator 

är ett viktigt redskap om en patient 

behöver få hjärt-lungräddning. Anders går jour 

regelbundet i tryckkammaren, som nyligen har 

fått sin första defibrillator. Den enda i världen 

faktiskt. 

’’ 

Med en defibrillator i tryckkammaren 

kan vi vinna mycket tid om vi får ett 

hjärtstopp. En defibrillator är inte mer nödvändig 

här än någon annanstans, men överallt 

på sjukhuset har vi defibrillatorer. Här har vi 

aldrig haft någon tidigare. Det handlar om patientsäkerhet; 

vi kan helt enkelt rädda fler liv. 

I hjärt-lungräddning är hjärtkompressioner 

och läkemedel livräddande och stabiliserar 

hjärtat. Men en defibrillator är jätteviktig när 

4. PROPPFÅNGAREN 

Tommy Andersson 

hjärtat inte pumpar på rätt sätt, särskilt för en 

intensivvårdspatient som kanske redan har dålig 

cirkulation. Det går snabbt, man har större 

chans att rädda utsatta organ, främst hjärnan. 

Tid är jätteviktigt i hjärt-lungräddning. Att få 

ner trycket för att komma ut ur tryckkammaren 

tar flera minuter, det går inte att skynda på. 

Om vi sänker trycket för fort blir alla dykarsjuka. 

Med en defibrillator vinner vi förstås 

mycket tid. 

De flesta som kommer hit har svåra djupdelsinfektioner 

och får behandling i tryckkammare 

som komplement till antibiotika och 

kirurgi. Även de som har kolmonoxidförgiftats 

eller fått dykarsjuka behandlas under tryck 

med 100 procent syrgas. De är mycket sjuka 

och det har hänt att vi har haft hjärtstopp här 

inne, även om det är sällsynt. Defibrillatorn 

är ny och vi som använder den utbildas nu. Så 

fungerar det med all ny utrustning i vården. 

Det är inte som med de självinstruerande 

defibrillatorer som finns ute på stan. 

Vi har alla headset på oss för att kunna prata 

med varandra och med den som sitter utanför 

tryckkammaren. Det är ett sådant oväsen. Vi 

är på motsvarande 18 meters djup härinne. All 

utrustning är anpassad för tryck såsom droppställningar 

och intensivvårdssäng. Defibrillatorn 

är senast i ordningen. Fyra år har den tagit 

att utveckla alltifrån knappsats till elektronik 

för att klara trycket i kammaren.” 

4. PROPPFÅNGAREN 

Tommy Andersson är neurokirurg och neuroradiolog. 

Den tunna slangen med det fina stentet 

i nät som han håller i handen, använder han 

dagligen på neuroradiologens angiolabb för att 

behandla stroke och andra skador i hjärnans 

kärl. Slangen förs in i kroppen via ljumsken. 

Det är själva nätet som fångar proppen. 

’’ 

Stroke behandlas akut. Med den tunna 

slangen tar vi oss fram till proppen, 

som finns i ett kärl i hjärnan, och det är med det 

här stentet i form av ett nät som vi fångar upp 

proppen. Stentet ligger hopfälld i slangen och 

SOMA O1.11 9

framme vid proppen spänner vi ut nätet över 

proppen. Proppen, som är mjuk, trasslar då in 

sig i nätet. Och så kan vi dra ut den. 

Vid ingreppet stoppar vi in en slang i ett 

stort kärl via ljumsken. Då får vi en förbindelse, 

en slags infart in i kärlen. I den förbindelsen 

för vi in en tunnare slang upp genom kroppen 

till halsen vid basen av huvudet. Där sprutar vi 

in kontrastmedel för att kunna se hjärnans kärl 

och då blir även proppen synlig. Den bilden 

fryser vi och parallellt med genomlysningen, 

som är en svag röntgen, får vi en karta över 

kärlen i hjärnan. Sedan förs ytterligare en tunn 

slang in. På tv-skärmarna i labbet följer vi live 

när den millimetertunna slangen med stentet 

förs vidare till rätt kärl för att fånga upp och ta 

bort proppen. 

Förra året behandlade vi 74 strokepatienter 

med metoden, förrförra 42. Stent är inte nytt, 

det har använts ett bra tag vid olika medicinska 

behandlingar. Men att använda stent på det här 

sättet i hjärnan är ganska nytt och vi blir allt 

bättre på det. Tekniken är under utveckling, och 

metoden och utrustningen förfinas. Den här 

typen av behandlingar kräver definitivt ökad 

specialisering av alla som ingår arbetslaget. Och 

för bästa resultat behöver behandlingen samlas 

på några få ställen i landet. 

Vid symptom på stroke – att man inte kan 

tala, inte kan lyfta en arm, är sned i ansiktet – är 

det avgörande att komma under vård snabbt. 

Då är möjligheten god att vården kan ge en bra 

behandling. Så förutom att vi blir mer specialiserade 

på än mer förfinad teknik är nog det allra 

viktigaste för stroke i ett framtidsperspektiv 

ändå att fler hinner få rätt behandling i tid. Mer 

kunskap till både allmänheten och vården är 

viktigt, men också bättre förutsättningar för 

snabba transporter till centra med specialister.” 

5. VIRUSDÖDAREN 

Jonas Mattsson är överläkare på CAST, 

Centrum för allogen stamcellstransplantation. 

Clinimax-maskinen vid hans sida gör det 

möjligt att ta fram T-celler som dödar ett visst 

virus. Metoden kallas riktad CTL-terapi och 

används på stamcellstransplanterade patienter 

som fått en svår virusinfektion och inte svarar 

på vanlig behandling. 

’’ 

Stamcellstransplantation används 

framför allt som behandling för patienter 

med leukemi, blod- och immunbristsjukdomar. 

Under lång tid efter en transplantation 

har patienterna nedsatt immunförsvar och är 

extremt infektionskänsliga. 

5. VIRUSDÖDAREN 

Jonas Mattsson 

För fyra år sedan började Michael Uhlin, 

som är biomedicinare, och jag att samarbeta. 

Det hela började med en ung flicka som efter 

en stamcellstransplantation hade fått körtelfeber 

som utvecklats till lymkörtelcancer. 

Efter en transplantation har man ofta inga 

T-celler som kan döda virus. Och den vanliga 

behandlingen vid körtelfeber hjälpte inte. Vi 

undersökte därför som sista utväg: om vi från 

mammans blod skulle kunna få fram T-celler 

för att döda viruset. 

Metoden vi utvecklade bygger på att med 

en konstgjord vävnadsmolekyl och en virusspecifik 

peptid ta fram rätt T-celler ur blodet. 

De framtagna T-cellerna injiceras sedan i patienten. 

Effekten hos patienten var dramatisk 

och all lymfkörtelcancer försvann. I dag, fyra år 

efter behandlingen, är hon helt återställd. 

Att använda T-celler mot virus är inte nytt. 

Det som är nytt med vår metod är snabbheten 

och att använda en tredje part – patienten får 

en nära anhörigs T-celler. Det tar en dag att 

kolla om en anhörig stämmer i vävnadstyp och 

ytterligare en dag att se om den anhöriga har 

celler som kan döda viruset. Efter bara 3–4 

dagar har vi cellerna klara. Andra metoder tar 

6–8 veckor. 

Vi har hittills behandlat åtta patienter som 

inte haft några alternativ då de inte svarat 

på konventionell behandling. Metoden är 

kostsam men har gett väldigt bra resultat. 

Majoriteten av patienterna har blivit av med 

den svåra och livshotande virusinfektionen. 

Detta skapar förstås möjligheter, även om det 

ännu sker på forskningsnivå. Sannolikt kommer 

terapin att öka, då den också kan vara av 

intresse för andra typer av svåra immunbristtillstånd.” 

■ 

10 

SOMA O1.11

Vårt syfte: 

Att göra skillnad 

Janssen har under mer än ett halvt sekel arbetat fokuserat med att 

finna innovativa lösningar och behandlingar för flera av vår tids stora 

och svåra sjukdomar. 

Forskning och utveckling sker främst inom fyra viktiga 

behandlingsområden: CNS, infektionssjukdomar, onkologi och 

immunologi. 

Vi är människor som hjälper människor - vi arbetar nära tillsammans 

och målet är att ge våra patienter en ökad livslängd och livskvalitet. 

Hos oss kommer patienten alltid först! 

Janssen-Cilag AB 

Box 7073 

SE-192 07 Sollentuna, Sweden 

Tel +46 8 626 50 00 

Fax +46 8 626 51 00 

www.janssen.se 

Mario Mesa, Social Fire 

Konstverk från National Art Exhibitions of the Mentally Ill Inc 

Janssen är stolt över att presentera konstverk som har skapats av 

människor som drabbats av sjukdomar, samma sjukdomar som vi har åtagit 

oss att behandla och förebygga. 

JC-110469-1

12 

SOMA O1.11

Den 

konstgjorda 

människan 

Vi går mot en framtid där alla organ kan skapas på artificiell väg. 

Jens Liljestrand söker den konstgjorda människans öde bland 

transplantationer, vävnadsodlingar och kärleksfulla maskiner. 

TEXT JENS LILJESTRAND ILLUSTRATION RAYMOND BIESINGER 

Sedan barndomen har jag varit astmatiker. 

Jag har alltså gått genom tre decenn 

ier med Bricanyl, Pulmicort, Symbicort 

och andra mediciner i badrumsskåp och 

toalettväskor, upplevt utvecklingen från 

stora sfäriska sprayinhalatorer som såg 

ut som PET-flaskor, plastampuller som 

skulle krossas i en särskild behållare för att sedan andas 

in, till dagens behändiga små vita skruvtuber. Hela tiden 

har en sak stått klart: Jag får inte röka. Med mina känsliga 

lungor skulle jag som rökare löpa ännu stor risk att få 

emfysem, eller rentav KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom), 

vilket innebär ett plågsamt liv med en förtida 

död. Cigaretternas skadliga effekt på kroppen har tidigt 

inpräntats i mig via skolans temadagar – diabilderna på 

den svartnade, äckliga rökarlungan intill den släta, rosa 

ickerökarlungan – och sjukvården. 

Den grundläggande premissen för den här typen av resonemang 

är förstås att organet på något sätt är oersättligt. 

Jag har bara två lungor. Förstör jag dem är de borta. 

Den första lungtransplantationen i världen utfördes 

av amerikanen James Hardy 1963, men det dröjde fram 

till 80-talet innan den medicinska tekniken gjorde att 

resultaten förbättrades. I dag lever fyra av fem patienter 

ett år efter transplantationen. I ett samhälle där 5–8 procent 

av befolkningen sägs lida av KOL är lungtransplantationen 

ofta den enda vägen till ett friskt liv. Ändå görs 

ingreppet sällan, främst på grund av organbrist. 

3 000 svenskar dör årligen i KOL. 2007 genomfördes 

totalt 43 lungtransplantationer i Sverige. Siffrorna speglar 

en situation där patienter avlider i väntan på räddningen. 

Vilket förstås gör samhällets massiva antirökpropaganda 

logisk. Cigaretterna är samhällsekonomiskt och 

mänskligt oacceptabla. 

Så, vad händer den dag det blir möjligt att på medicinsk 

väg skapa nya organ? Inte transplantation av en 

annan människas organ, utan en konstgjord vävnad, 

utvecklad genom patientens egna stamceller och därmed 

likvärdig med den egna kroppens organ. En sådan lunga 

skulle dessutom inte riskera att stötas bort på samma sätt 

som en lunga från en främmande kropp, och skulle inte 

heller kräva livslång immunhämmande medicinering. 

Skulle vi börja se på våra kroppar och vår hälsa annorlunda 

om vi visste att vitala organ kunde ersättas av 

6 snabba 

2Översättare. I ett land 

som USA där det talas 

över 170 olika språk kan 

språkbarriären mellan patienter 

och vårdpersonal ställa till 

problem, i synnerhet i akuta 

situationer. Den nya bärbara 

översättaren som kommer senare 

i år kan vara en lösning. 

På en skärm får patienten 

information på sitt hemspråk 

av en virtuell doktor, och 

matar därefter in symptom 

och annan information. Detta 

sparas sedan ner i en journal. 

På så vis sparas tid samtidigt 

som risken för felbehandling 

minskas. 

SOMA O1.11 13

”Skulle vi ta andra risker 

när delar av våra kroppar 

inte längre var omistliga?” 

DE FÖRSTA 

LYCKADE 

TRANSPLANTA- 

TIONERNA 

1905 Hornhinna 

Eduard Zirm, Tjeckien 

1954 Njure 

Joseph Murray, USA 

1963 Lunga 

James Hardy, USA 

1966 Bukspottskörtel 

Richard Lillehei och William Kelly, 

USA 

1967 Lever 

Thomas Starzl, USA 

1967 Hjärta 

Christiaan Barnard, Sydafrika 

1983 Två lungor 

Joel Cooper, Kanada 

1998 Hand 

Internationellt team, Frankrike 

1999 Konstgjord vävnad 

Anthony Atala, USA 

2006 Benmärg 

Eric M. Genden, USA 

2008 Armar 

Edgar Biemer, m fl, Tyskland 

2008 Luftstrupe 

Paolo Macchiarini, Sverige 

2010 Ansikte 

Joan Pere Barret, Spanien 

Källor: American Journal of 

Transplantation, Wikipedia. 

oss själva, att våra egna kroppar kunde fungera som 

reservdelsfabriker och reparera sig själva? Skulle vi 

ta andra risker när delar av våra kroppar inte längre 

var omistliga? Skulle livet bli annorlunda om livet 

gick att förnya? 

Frågan måste ställas, eftersom vi på många sätt 

redan är där. I dag kan brännskadade få ny hud som 

har odlats fram. Mindre skador på knän och käkar 

går att reparera med odlad vävnad. En sensationell 

studie, nyligen publicerad i tidskriften Nature, 

visar dessutom att stamceller från däggdjur har ett 

slags inneboende förmåga att bilda komplicerade 

strukturer. Ett japanskt laboratorium kunde på bara 

två veckor odlad en klump stamceller, med hjälp av 

särskild näringslösning, från musembryon till något 

som faktiskt liknar ögon. Studien är högintressant 

för de forskare världen över som just nu försöker odla 

fram tredimensionella kroppsdelar som innehåller 

flera slags celler: hjärtan, lungor, knäleder. 

Annika bergquist är överläkare och 

forskare på enheten för gastroenterologi 

och hepatologi på Karolinska 

Universitetssjukhuset, och tar i sitt 

arbete hand om patienter med kronisk 

leversjukdom. 

– Med tanke på den organbrist som i dag råder 

i Sverige skulle en utveckling av konstgjorda organ 

innebära närmast en revolution. Patienter dör i väntan 

på organ, inte minst eftersom den diagnosgrupp 

som har kronisk hepatit C eller levercancer ökar kraftigt. 

Det kan röra sig om personer som varit missbrukare, 

eller som har smittats via blodtransfusioner. 

För att komma i fråga för levertransplantation 

måste man vara så sjuk att man beräknas bara ha ett 

år kvar att leva – först då sätts man upp på väntelistan. 

Medelväntetiden till en ny lever är tre till sex 

månader. Marginalerna är alltså små, och det finns 

dessutom risk att patienten utvecklar komplikationer 

som omöjliggör transplantation. 

– Anledningen till att vi väntar så länge är att en 

transplantation innebär femton procents risk att dö, 

och vi kan inte utsätta patienten för den risken så 

länge de trots allt har större chanser att överleva med 

sitt organ kvar. 

– Med en konstgjord lever skulle man hypotetiskt 

kunna planera transplantationen på ett helt annat 

sätt, ”tajma” ingreppet så att det gjordes när patienten 

befann sig i ett visst stadium i sin sjukdom. 

När jag pratar med Annika Bergquist om etiska 

risker med regenerativ medicin, ser hon snarare en 

framtid där frågor om värderingar och moral skulle 

bli mindre viktiga än i dag. 

– I dagens läge är vi beroende av att människor 

donerar sina organ och vi har en situation där det 

råder stor organbrist. Det skapar en diskussion där 

värderingar och känslor styr – vissa kan till exempel 

ifrågasätta att en missbrukare eller alkoholist ska 

kunna få ett nytt organ, tycka att de själva borde ta 

ansvar. 

– Om transplantationen inte längre krävde en 

donator, skulle vi få bort den moraliska diskussionen 

om vem som ska ha ”rätt” till en ny lever. Det skulle 

i stället bli en samhällsekonomisk fråga, eftersom 

en transplantation kräver kompetens och resurser, 

liksom framtagningen av den nya vävnaden i sig. Det 

skulle flytta fokus från etiken, det icke-värderbara, 

till något vi kan värdera i form av en kostnad – är det 

värt att satsa pengarna? Detta blir då snarare en politisk 

fråga. Och då ska vi komma ihåg att en transplantation, 

även om det är en dyr verksamhet, är billig i 

förhållande till vad det kostar att vårda en kroniskt 

leversjuk patient. 

Paolo macchiarini är en av vår tids 

starkast lysande stjärnor inom regenerativ 

medicin, det fält inom medicin som 

fokuserar på skapandet av levande, funktionsdugliga 

vävnader som kan reparera 

eller ersätta mänsklig vävnad eller mänskliga organ. 

Den regenerativa medicinen har potential att både 

lösa den skriande bristen på tillgängliga organ för 

transplantation, liksom problemet med avstötning 

(eftersom den nya vävnaden består av samma celler 

som patientens kropp). 

Paolo Macchiarini, som delar sin tid mellan 

Italien och Sverige, tar emot i sitt arbetsrum på 

Karolinska Huddinge. Inom den medicinska världen 

är han just nu berömd för att 2008 ha utfört världens 

första framgångsrika transplantation av en luftstrupe 

14 

SOMA O1.11

SOMA O1.11 15

MARY SHELLEYS 

FRANKENSTEIN 

Världens mest kända konstgjorda 

människa heter förstås Frankenstein. 

Upphovsmakaren Mary Wollstonecraft 

Shelley (1797-1851) föddes i Somers 

Town, London som dotter till två filosofer. 

Blott 19 år gammal skrev hon 

sin första roman Frankenstein: eller 

den moderne Prometheus, under ett 

sommarlov i poeten Lord Byrons hus 

vid Genèvesjön. Idén sägs ha fötts ur 

en vakendröm efter att hon diskuterat 

möjligheten att ge liv åt död materia 

med sin make. Frankenstein publicerades 

anonymt 1818 och lästes inte minst 

som en skarp kritik av det rådande 

upplysningsidealet. Mary Shelley förblev 

en radikal författare genom hela 

sitt liv och skrev flera andra apokalyptiska 

framtidsvisioner, bland annat Den 

sista människan (1826). 

Frankenstein. 

(trachea) som odlats fram med vävnadsteknik, på ett 

sjukhus i Barcelona. Luftstrupen hade utvecklats i ett 

laboratorium med hjälp av stamceller från patientens 

egen benmärg. 

– Regenerativ medicin handlar om att skapa 

människoliknande vävnad eller återställa funktionen 

hos mänskliga celler, förklarar Macchiarini. Om 

man konstruerar organ med hjälp av patientens egna 

stamceller kan man undvika livslång immunhämmande 

medicinering, eftersom det nya organet blir 

en immunologisk kopia av kroppens egna organ. 

Och de konstgjorda organen är bara en del av den 

framtid som är på väg att bli möjlig. Forskarnas mål 

är också att kunna laga trasig vävnad med hjälp av 

cellterapi. 

– Det finns växande evidens för att regenerativ 

medicin en dag ska kunna användas för att bota sjukdomar 

som parkinson. Potentialen för vad som kan 

komma att ske på det här området inom de närmsta 

tjugo åren, är helt enkelt enorm. Den stora utmaningen 

nu är att också se till att tekniken inte bara 

blir möjlig, utan också tillgänglig – för alla. 

Det exploderande intresset för stamcellsforskning 

har också väckt debatt och en oro för att tekniken ska 

utnyttjas för oseriösa syften. 

– Det finns i dag brottslingar som säljer stamceller 

som mirakelmedicin, vilket givetvis är förkastligt 

och dessutom innebär stora risker för patienterna. 

Därför är det viktigt att användningen av stamceller 

i regenerativ medicin regleras av myndigheter och 

etiska kommittéer, betonar Paolo Macchiarini. 

Forskningen kring regenerativ medicin äger rum 

i stora internationella nätverk, bland annat på Karolinska. 

Under de kommande åren räknar Paolo Macchiarini 

med att se fler försök med transplantationer 

av konstgjorda organ. Framför allt kommer forskarna 

att vilja utforska möjligheten att genom stamceller 

skapa lever, hjärta och lunga – de organ som det i 

dag råder stor brist på och som har en livsavgörande 

skillnad för miljoner patienter runt om i världen. 

Jag frågar den sympatiske italienaren vad han tror 

om hjärnan. Han ser förvånad ut. 

– Nej, det går inte. Den är för komplicerad för 

att kunna ersättas. Däremot cellterapi för att kunna 

bota hjärnsjukdomar, men inte transplantation av 

själva organet. Då skulle ju patienten inte längre vara 

samma person, inte ha samma intelligens, samma 

minnen … Nej. Det blir för mycket Frankenstein. 

Mary wollstonecraft shelleys 

skräckroman från 1818 betraktas 

av många som den första science 

fiction-romanen. Doktor Viktor 

Frankenstein blir besatt av sökandet 

efter livets ursprung, och skapar en människoliknande 

varelse, Frankensteins monster. Monstret 

utvecklar snabbt en egen intelligens och blir till slut 

Frankensteins plågoande, terroriserar honom och 

mördar hans familjemedlemmar. Vetenskapsmannen 

kan inte längre kontrollera sin skapelse och till sist 

dör de båda två. 

Den fullständiga titeln på romanen är Frankenstein 

eller den moderne Prometheus, vilket syftar på 

den grekiska mytologins Prometheus, titanen som 

stal elden från gudarna och blev grymt bestraffad. 

Romanen kan sägas vara en variant på myten; genom 

den gotiska skräckberättelsens estetik formulerar romanen 

en stark kritik mot upplysningsfilosofins kunskapstörst 

och bejakande av vetenskapliga framsteg. 

Människan ska inte utmana naturen eller försöka 

efterlikna gudarna. Denna teknik- och utvecklingsfientliga 

hållning har funnits som en underström i 

det västerländska samhället sedan, åtminstone, industrialismens 

intåg. En ständig kritik av människans 

förändring av naturen – oavsett om det handlar om 

klimatförändringar, genetik eller kärnkraft – är att vi 

ALAMY/ALL OVER PRESS 

16 

SOMA O1.11

”Jag har glasögon eller 

linser och titan i ryggen. 

På sätt och vis lever vi som 

cyborger redan nu.” 

20TH CENTURY FOX, WARNER BROS 

kommer förlora makten över det vi skapat. 

Susanne Lundin, professor i etnologi vid Lunds 

universitet, forskar sedan många år kring de olika 

medicinska tekniker som kan vidmakthålla eller 

skapa liv, bland annat transplantationer och reproduktionsteknologi. 

Hon menar att en förändrad syn 

på kroppen och det mänskliga har vuxit fram under 

de senaste 50 åren. 

– När hjärttransplantationer först blev möjliga på 

1960-talet var det en omvälvande händelse, förklarar 

hon i telefon från Paris. Det uppstod en stor debatt, 

både generellt och i media, eftersom hjärtat så länge 

hade ansetts representera människans själ och 

personlighet. Skulle människans identitet förändras 

om hon plötsligt fick en annan människas hjärta? 

Dessutom innebar ju ingreppet att en annan människa 

måste dö. 

– Men det som hände var att vi väldigt pragmatiskt 

omdefinierade dödsbegreppet och införde 

termen ”hjärndöd”, för att göra transplantationer av 

fungerande organ möjliga. 

Lagändringen och införandet av begreppet hjärndöd 

som det kliniska kriteriet på död, i Sverige tillämpat 

sedan 1988, var på sin tid mycket kontroversiellt. 

– Dödsbegreppet omprövas kontinuerligt i 

förhållande till sociala faktorer. Numera är det till 

exempel möjligt att hålla liv i patienter även om det 

inte gagnar honom eller henne – att upprätthålla 

livet för att möjliggöra donation. Men det som väcker 

stor diskussion i dag är organhandel mellan den 

rika världen och tredje världen, eller den liknande 

debatt som nyligen har förts om äggtrafficking och 

surrogatmödraskap, där vissa anser att utsatta kvinnor 

utnyttjas för reproduktion. Från en filosofisk 

eller religiös diskussion har fokus flyttats över till 

de sociala orättvisor som kan finnas i samband med 

organtransplantation. 

För i grund och botten är människan alltid beredd 

att utmana både religion och natur för att förbättra 

sina livsvillkor, menar Susanne Lundin. 

– Ta som exempel shiamuslimer i Egypten. I det 

samhället förbjuder religionen reproduktionsteknologi, 

men samtidigt blomstrar IVF! Detta beror på 

att en människa i den kulturen är socialt värdelös om 

hon eller han inte kan få barn. Religionen kan inte 

stoppa den tekniska utvecklingen, inte när den går 

hand i hand med kulturellt oerhört starka normer 

och värderingar: alla människor vill leva, vara friska, 

kunna bilda familj. 

Men har vi inte fått en förändrad syn på 

kroppen? 

– Jo, i den mening att vi har gått mot ett mer individorienterat 

samhälle. I dag förväntas människor 

själva ta ansvar för sin hälsa och sina kroppar. Allt fler 

är villiga att gå utanför systemet för att få hjälp, man 

hoppar av väntelistan, åker utomlands, ställer upp på 

medicinska experiment. Medicinsk turism har blivit 

allt vanligare, liksom engagemang i olika patientföreningar. 

De nya medicinska tekniker som finns 

tillgängliga gör det möjligt att se om sitt eget hus på 

ett annat sätt än tidigare. 

– Jag minns när jag fick mitt första barn 1984 och 

det strax därefter var möjligt att inte bara se bebisen 

i magen, utan också få hem en bild – en bild från det 

biologiska inre – att sätta i familjealbumet. Det var en 

oerhörd omställning då, men i dag tar vi ultraljudet 

för givet. Medicinska framsteg blir mycket snabbt en 

del av vår vardag. 

Opinionsundersökningar visar 

att människor generellt är skeptiska 

till nymodigheter inom medicinen. 

Många har svårt att acceptera idén om 

att få ett organ från en främling – eller 

celler från en gris – inympade i sin kropp. 

– I de här sammanhangen finns det en väldig 

A.I. 

KONSTGJORD 

FILMHISTORIA 1 

A.I. (2001). Här möter vi världens första 

robot med förmågan att drömma 

och älska. 11-årige David ser ut som 

ett vanligt barn men är i själva verket 

en artificiell ”humanoid” ner i minsta 

synaps. Filmen regisserades av Steven 

Spielberg, efter en idé som Stanley 

Kubrick fick redan på 70-talet. 

Robocop (1987). Paul Verhoevens 

science fiction-dystopi utspelar sig 

i ett Detroit där polisen lämnat över 

makten till det privata företaget OCP. 

De lanserar cyborgen Robocop som 

byggs upp av en död polisman, vars 

minnen från det förflutna sakta väcks 

till liv i hans nya kropp. 

SOMA O1.11 17

Alien. 

KONSTGJORD 

FILMHISTORIA 2 

Alien (1979). I Ridley Scotts Alien får 

en android, som tillverkats i mänsklig 

skepnad av ett forskningsföretag, 

uppdraget att manipulera besättningen 

på rymdskeppet Nostromo. 

Filmen blev startskottet för en ny våg 

av biologiska skräckfilmer och fick tre 

uppföljare. 

Blade Runner (1982). Tre år senare 

återvände samme regissör med Blade 

Runner, baserad på Philip K. Dicks 

roman Androidens drömmar. Här har 

den mörka och regniga framtiden 

skapat organiska robotar, ”replikanter”, 

som är omöjliga att skilja från 

verkliga människor. 

skillnad mellan principer och pragmatiska val. När 

jag, eller mina anhöriga, plötsligt står inför situationen 

där det främmande blir aktuellt, är det ett annat 

värdemönster som gör sig gällande: vår beslutsamhet 

att överleva till varje pris. I mina undersökningar har 

jag träffat patienter som stått i transplantationsköer 

och inte kunnat acceptera döden: ”Men... om jag inte 

får en ny njure... då dör ju jag?” 

Jag tänker att Susanne Lundin har rätt. I vårt 

samhälle är det döden som är det onaturliga, inte 

tekniken, transplantationerna, medicinerna, allt det 

vi gör för att hålla oss friska och kunna leva längre. 

Det är inget nytt fenomen; historien visar att människan 

alltid har försökt övervinna döden och kroppens 

gränser – det är bland annat därför den medicinska 

teknikens landvinningar har drivits fram. 

– Och så kommer det fortsätta. När folk är i en situation 

där valet är mellan att vara död eller levande, 

eller vara blind eller se, då väljer man det artificiella. 

Och hittar ett sätt att legitimera det. Jag har intervjuat 

njursjuka patienter som gått i dialys och levt 

kopplade till maskiner. Deras situation kan upplevas 

som hopplös. Men de ifrågasätter inte tekniken. 

– Och se på mig: jag har glasögon eller linser, jag 

har titan i ryggen på grund av mitt diskbråck. Mycket 

av det artificiella finns redan i eller utanpå våra kroppar 

– på sätt och vis lever vi som cyborger redan nu. 

Ordet ”robot” användes första 

gången 1921 i pjäsen R.U.R. av den 

tjeckiske författaren Karel Čapek 

(”robota” är tjeckiska för ”slavgöra” 

eller ”rutinarbete”) och kom att bli den 

mänskliga varianten på ”maskin” eller ”automat”. 

I den berömda romanen Jag, robot från 1950 spred 

Isaac Asimov bilden av apparaten som i framtiden 

skulle bli människans tjänare. Romanen, som egentligen 

är en löst hopknuten novellsamling, beskriver 

dessutom en successiv utveckling: från enklare 

plåtnicklasmaskiner till allt mer kalibrerade och 

människolika figurer med välfungerande artificiell 

intelligens, som till sist rentav inte skulle gå att skilja 

från de levande – i den sista texten beskrivs hur en 

robot blir politiker och tar kontroll över världen. 

Samma scenario, men i mindre skala, ser vi till 

exempel i Stanley Kubricks 2001 – ett rymdäventyr 

från 1968. 

I min ungdom var roboten en projektionsyta för 

människans rädsla för teknikens växande inflytande 

över samhället. I Terminator från 1984 spelar Arnold 

Schwarzenegger den brutala maskinen som sänds 

tillbaka från framtiden för att förgöra den man som 

en gång ska bli datorernas motståndare i kampen om 

världsherraväldet. En av de obehagligaste scenerna i 

filmen är den där roboten själv reparerar sin sönderskjutna 

kropp – ögat, muskulaturen i armen – med 

stoisk, neutral min. 

Det intressanta med Terminator är att samma 

robot återkommer i uppföljaren, Terminator 2 – 

domedagen från 1991, men nu som den goda kraften. 

Fienden är i stället den nyare och långt farligare 

”T-1000”, en mordmaskin av flytande metall som 

kan forma sig till vilken skepnad som helst, krossas i 

småbitar och ändå snabbt rinna ihop och bli som ny. 

Schwarzenegger framstår i jämförelse som en tjurig, 

daterad rosthög. På bara sju år hade Terminatorn 

hunnit bli gammal och pålitlig – mardrömmen bestod 

i stället av det okända, det undflyende och opålitliga, 

den amöbalika roboten som lugnt växer fram en ny 

arm när den gamla huggits av. Medan Schwarzenegger 

utstrålar ett slags brutal trygghet med sin tjocka 

accent, granitkäke och svarta skinnjacka, en stridsvagn 

som kan knycklas ihop i vilken bilskrot som 

helst, är ”T-1000” – spelad av en iskallt leende Robert 

Patrick – obehaglig just i sin förmåga att efterlikna 

det mänskliga. 

Det känns länge sen. Den totala datorisering och 

digitalisering av samhället som galopperat fram 

sedan internetålderns inträde, har paradoxalt nog 

också åskådliggjort teknologins begränsningar. Som 

exempel: Trots den enorma utveckling som har skett 

på persondatorernas och den artificiella intelligensens 

område, ägnar vi fortfarande mängder av tid 

på virus, hårddiskkrascher och buggar. Vi lever med 

teknik som var science fiction för några generationer 

sedan, samtidigt som vi suckar, svär och skäller över 

datorer som inte är tillräckligt ”intelligenta” eller 

”snabba”. 

Den konstgjorda människan, i den mån hon kliver 

fram på scenen, gör det i form av ingrepp som var för 

sig egentligen är ganska vardagliga. Ta den ”konstgjorda” 

bukspottskörtel som just nu är under utveckling. 

Sensorer ska kontinuerligt mäta av sockerhalten 

i underhudsfettet, och skicka signaler till en pump 

som administrerar insulin efter behov – en apparat 

som alltså har samma funktion som bukspottskörteln 

har hos friska människor. Inom fem år kommer det 

förmodligen finnas en teknisk lösning som gör att diabetespatienter 

varken behöver sticka sig i fingret eller 

hålla ordning på sprutor för att reglera sitt insulin. 

– Det kan komma att revolutionera tillvaron för 

våra patienter, säger Jan Bolinder, professor i klinisk 

diabetesforskning vid Karolinska, som har varit med 

och utvecklat de nya metoderna. Studier har visat att 

glukossensorer på ett effektivt sätt bidrar till förbättrad 

diabeteskontroll. 

– Tekniken gör det möjligt att på ett annat sätt 

agera förebyggande och vara steget före. Patienterna 

uppfattar därmed att de har bättre kontroll över 

sin egen sjukdom och känner en större säkerhet i 

tillvaron. 

Är det kanske så den konstgjorda kroppen kommer 

att se ut? En kombination av smarta tekniska 

lösningar, konstgjorda vävnader, stamcellsterapi 

och på sikt konstgjorda organ som hjälper oss att 

kapa transplantationsköer och minimerar risken för 

avstötning? Men ingen science fiction – åtminstone 

inte i den mening att våra liv i grunden kommer 

att förändras, åtminstone inte mer än den omvälvning 

som den medicinska utvecklingen i allmänhet 

har inneburit. Vi kommer fortfarande drabbas av 

obotliga sjukdomar. Vi kommer fortfarande inte 

kunna leva för evigt – kanske dör vi långsammare och 

senare, men odödliga blir vi aldrig. 

Fernando flores är docent i idé- och 

lärdomshistoria vid Lunds universitet 

och har forskat kring teknisk och 

vetenskaplig utveckling. Han tar emot en 

elegant miljö i ett vackert, gammaldags 

20TH CENTURY FOX, WARNER BROS 

18 

SOMA O1.11

Terminator. 

”Vi kan klippa 

och klistra 

liv, härma 

liv. Men inte 

skapa liv. ” 

CAROLCO/TRISTAR 

stenhus i Lund, tidigare säte för läkarstudenternas anatomiutbildning. 

Här, där man för någon generation sedan 

obducerade kroppar, pågår nu humanistisk forskning. 

– Vi kan fortfarande inte säga vad livet är, säger han 

lugnt. Även om vi har lärt oss manipulera liv eller skapa 

artefakter som imiterar liv, har vi fortfarande inte kommit 

en millimeter närmre själva definitionen av liv. 

– Försök själv att definiera ordet ”liv” utan att gå runt 

i en semantisk cirkel; livet är det som inte är dött, livet är 

det som är levande, och så vidare – det går inte! Det är en 

metafysisk grundkategori i likhet med ”rum” och ”tid”. 

Även om vi skulle hitta en planet i universum med någon 

form av organiskt liv – vilket förstås vore revolutionerande 

– skulle det inte hjälpa oss att förstå vad livet i sig är. 

Drömmen om den artificiella människan har funnits 

sen antiken. Först i de religiösa myterna – Eva skapas av 

Adams revben – sedan genom filosofer som Descartes, 

som införde ett mekanistiskt tänkande där man tänkte 

sig människan som ett urverk, hjärtat en mekanism som 

pumpade runt blodet i kroppen. Den högteknologiska utvecklingen 

väckte ett visst hopp om att man på artificiell 

väg skulle kunna skapa liv, berättar Flores. 

– Inom teknologiska kretsar trodde man att det skulle 

gå att skapa levande varelser på artificiell väg. På 1980-talet 

fanns en mystisk dröm om att man skulle kunna koppla 

samman datorer på måfå, och att själva komplexiteten 

skulle leda till att datorerna gemensamt producerade 

liv. Det var i samma veva som roboten var lockande som 

fantasiobjekt, man fantiserade om artificiell intelligens, 

om att maskinerna skulle ta över. I dag vet vi att en dator 

bara är ett avancerat verktyg. 

– Det som har hänt är att livets plasticitet – dess 

anpassningsbarhet – har visat sig vara mycket mer omfattande 

än vi hittills trott. Man kan i teorin skapa organ 

eller varelser från vilken cell som helst, vilket förstås 

har gett bränsle till allehanda fantasier om att återskapa 

Hitler, Leonardo da Vinci, dinosaurier … Men: vi kan inte 

skapa själva livet. Vi kan klippa och klistra liv, härma liv, 

men inte skapa liv. Livet kan bara skapas genom reproduktion. 

Därför tror inte Fernando Flores att vår grundläggande 

syn på vad som är mänskligt, kommer att förändras. 

– Nej. När p-pillren eller IVF eller fåret Dolly kom, 

trodde vi att det skulle leda till avgörande förändringar. 

Men nu vet vi att det fortfarande är långt kvar till en 

egentlig förändring av vår förståelse av livet. I stället 

har vi fortfarande samma tro på läkekonsten, men också 

samma besvikelse över dess oförmåga. Vi dör fortfarande. 

Vi blir äldre, visst, men det fanns människor som blev 75 

år gamla på Jesu tid också. 

Finns det något som på allvar skulle kunna förändra 

vår syn på människan? 

– Ett paradigmskifte vore om vi exempelvis skulle 

kunna manipulera åldrandet och plötsligt börja leva 

mycket längre – inte höja medellivslängden med några år, 

utan leva riktigt länge, bli 160 år gamla. Det skulle ge helt 

andra perspektiv och möjligheter och förändra vårt sätt 

att se på livet. Men så länge vi inte kan påverka livsrytmerna 

– reproduktionen, dödligheten – på ett avgörande 

sätt, är vi kvar inom samma paradigm. Vår makt över livet 

har inte förändrats. ■ 

Jens Liljestrand är författare och litteraturforskare. 

2008 debuterade han med den hyllade novellsamlingen 

Paris-Dakar och året därpå kom doktorsavhandlingen 

Mobergland. I höst släpps den nya romanen Adonis. 

6 snabba 

3Ögonimplantat. Tyska 

forskare har opererat 

in ett mikrochip i ögat 

på tre personer vilket har gett 

dem synen tillbaka. Chipet ersätter 

skadade ljusreceptorer 

i ögat, så att när det träffas av 

ljusstrålar skickas elektriska 

impulser till nervceller i ögat. 

Chipet drivs med hjälp av ett 

batteri som via en sladd placeras 

bakom örat. Patienterna 

kunde inom några dagar 

uppfatta former, objekt och i 

ett fall rentav se vad klockan 

var. Metoden skulle kunna 

hjälpa synskadade personer 

världen över. 

SOMA O1.11 19

Vart är 

vi på väg? 

Mediciner blir billigare. Tredje 

världen blir tjockare. Blodprov 

avslöjar risken för cancer. Och 

denguefebern når Europa. SOMA 

samlade fem experter för att sia 

om framtidens hälsa. 

TEXT NIKLAS ERIKSSON OCH JONATAN LEMAN 

ILLUSTRATION LARS REHNBERG 

12 

TRENDER 

USA: Världen förklarar krig mot 

neurologiska sjukdomar. 

LÄKEMEDEL 2 

Europa: Varje patient får en 

personlig läkemedelscocktail. 

14 

PANDEMIER 

Centralafrika: Pengar och 

utbildning är bästa medicinen 

mot stora epidemier. 

Anna Mia 

Ekström 

Docent i internationell 

hälsa. 

Mai-Lis 

Hellénius 

Professor i 

kardiovaskulär 

prevention. 

Håkan 

Mellstedt 

Professor i 

onkologisk 

bioterapi. 

Anna 

Thorson 

Docent i global 

hälsa. 

Elisabet 

Lindgren 

Forskare i 

klimathälsa. 

20 

SOMA O1.11

13 

SCREENING 

Norden: Ett enkelt blodprov 

avslöjar risken för cancer. 

KOST & LIVSSTIL 9 

Finland: Livsstilsmottagningar 

öppnas för alla. 

10 

JÄMSTÄLLDHET 

Ryssland: En ny mansroll 

skapar en bättre värld. 

MEDIA 6 

Sverige: Har vetenskapen vunnit 

kampen om samhällsdebatten? 

TROPISKA SJUKDOMAR 

Sydeuropa: Denguefeber och 

Rift Valley når Europa. 

4 

DIAGNOSTIK 5 

Uganda: Snabbare och mer träffsäkra 

diagnoser räddar miljontals liv. 

TASKSHIFTING 7 

Tanzania: Förenklade rutiner 

ruckar på sjukvårdens hierarkier. 

PRISPRESS 8 

Kina: Läkemedel från Asien blir 

40 procent billigare. 

KLIMAT & HÄLSA 3 

Bengaliska viken: Lokal riskanalys 

blir ett måste när klimatet. förändras. 

RÖKNING 1 

Vietnam: Asien och Afrika drabbas 

hårt av välfärdssjukdomar. 

11 

ARV & MILJÖ 

Tanzania: Personliga kostråd 

baseras på gener. 

SOMA O1.11 21

RÖKNING: VIETNAM 

Asien och 

Afrika drabbas 

hårt av välfärdssjukdomar. 

1 

I takt med att medelklassen 

växer i de rikare 

delarna av Asien 

och Afrika får nya 

sjukdomar fäste. Det handlar inte 

minst om hjärt-kärlsjukdomar, 

högt blodtryck, diabetes, övervikt, 

cancer och den typen av hälsoproblem 

som är direkt kopplade 

till västvärldens livsstil. Jämfört 

med infektionssjukdomar är dessa 

kroniska sjukdomar avsevärt 

dyrare att behandla, då de 

kräver både utredning och 

livslång medicinering. 

– Deras hälsosystem 

blir alltså dubbelt drabbade: Ett 

afrikanskt låginkomstland har i dag 

lika hög andel kroniska sjukdomar 

som vi, plus en många gånger 

större börda smittsamma sjukdomar. 

Så de har en enorm belastning 

men bara 10–15 dollar per person 

och år att lägga på hälsa. Så vart ska 

de här pengarna komma ifrån? Den 

utveckling som här i Norden pågick 

under flera hundra år har där gått 

på några decennier. Det sker 

så snabbt att hälsosystemen 

inte hinner anpassa sig, säger 

Anna Mia Ekström, docent i 

internationell hälsa. 

Med de nya kulturella influenserna 

från väst kommer 

dessutom nya vanor. 

Anna Thorson och Anna 

Mia Ekström berättar 

om hur dessa förändringar 

går att se med blotta ögat. Som i 

Vietnam där en ökad konsumtion 

av importvaror och snabbmat har 

skapat problem med övervikt. Eller 

som i Uganda där multinationella 

tobaksbolag med en skrämmande 

framgång jobbar stenhårt på 

att få folket att börja röka. 

– I Uganda kan man se 

medicinstudenter som går runt 

med reklamtröjor för tobak och 

cigaretter. I stora delar av Asien 

röker redan hälften av männen 

och får vi nu samma scenario i 

Afrika innebär det förstås extrema 

hälsokonsekvenser. När vi förbjuder 

rökning i västvärlden så flyttar 

tobaksbolagen sina kampanjer dit. 

Det är en riskfaktor som man borde 

kunna påverka med internationella 

lagar och förbud – men lobbyn är så 

stark, suckar Anna Mia Ekström. 

LÄKEMEDEL: EUROPA 

Varje 

patient får 

en personlig 

läkemedelscocktail. 

2 

Drömmen om en mirakelmedicin 

som förändrar 

hela sjukvården är 

naturligtvis evig. Men inte sedan 

antibiotika uppfanns har man 

kunnat tala om en regelrätt revolution 

inom läkemedelutvecklingen. 

I dag är det få som tror att 

plötsliga genombrott ska lösa alla 

gåtor i ett slag. Snarare handlar 

det om att förfina de befintliga 

behandlingarna i successiva steg. 

Och två nyckelord på den resan är 

skräddarsytt och målsökande. 

– Vad vi främst hoppas på i 

dag är personalized medicine och 

targeted therapy, säger Håkan 

Mellstedt, professor i onkologisk 

bioterapi. Det förra handlar om att 

skapa en molukulär eller cellulär 

profil av patienten och på basen 

av det avgöra vilken läkemedelskombination 

de svarar bäst 

på. Det senare går ut på att man 

hittar en viss struktur i cellen mot 

vilken man riktar sin behandling, 

istället för att slå brett. Dessa två 

områden kommer väldigt starkt i 

framtiden. 

Håkan Mellstedt nämner 

läkemedlet Glivec som ett typexempel. 

Det utvecklades i slutet av 

90-talet för att behandla patienter 

med kronisk leukemi. Genom 

22 

SOMA O1.11

att påverka ett specifikt protein 

i leukemicellerna som gav cellen 

en tillväxtsignal, uppnådde Glivec 

fantastiska resultat på extremt 

kort tid. Många menade då att 

svaret på hela cancerfrågan fanns 

inom räckhåll men så var som 

bekant inte fallet. Däremot blev 

upptäckten ett första steg mot mer 

riktade och personligt anpassade 

läkemedel. 

– Nu fokuserar många företag 

sin forskning mot vissa strukturer, 

såsom en familj proteiner som 

heter tyrosinkinasreceptorer. Vi 

börjar även förstå mer och mer om 

cancerns mikromiljö, till exempel 

hur det bildas nya blodkärl i tumören 

mot vilka nu nya läkemedel 

utvecklas för att beröva cellen 

på syre. Så i framtiden tror jag 

vi kan ge läkemedel som är mer 

anpassade till individens tillstånd. 

Vi kommer att kunna säga: du har 

koloncancer av typen XY, därför 

ska du ha just den här kombinationen 

av mediciner, säger Håkan 

Mellstedt. 

KLIMAT & HÄLSA: 

BENGALISKA VIKEN 

Lokal riskanalys 

blir 

ett måste 

när klimatet 

förändras. 

3 

Inte många vetenskapliga 

frågor har det senaste 

decenniet nagelfarits med 

sådan iver som den så kallade klimatfrågan 

– både inom forskningens 

borgar och i den breda samhällsdebatten. 

En översikt av den 

här typen låter sig med andra ord 

knappast göras utan att man tar 

med de djupgående hälsoeffekter 

som ett förändrat klimat riskerar 

att få om vi inte i högre grad rustar 

samhället för de förändringarna. 

Enligt Elisabet Lindgren, 

forskare i klimathälsa och en 

av huvudförfattarna till FN:s 

klimatrapport, krävs ett brett 

tvärvetenskapligt samarbete som 

tar hänsyn till de stora lokala variationerna 

(i hur till exempel en 

epidemi slår). Två punkter, menar 

hon, är särskilt viktiga. 

– Dels att klimatet interagerar 

med andra faktorer – ekonomi, 

befolkningsutveckling, ingrepp 

i ekosystem – och gör det värre i 

områden där det redan är jobbigt. 

Det är en av de stora utmaningarna 

att få bukt med en sådan 

multifaktoriell problematik. Dels 

ska man komma ihåg att det inte 

primärt är klimatet som orsakar 

ohälsa, utan själva förändringarna 

och de effekter dessa orsakar. Här 

handlar det om beredskap, att 

lyckas omforma samhället så att vi 

klarar av nya klimatförhållanden. 

Det ser väldigt olika ut i olika länder, 

i olika ekosystem, beroende 

på hur sårbart området är för en 

sådan förändring, säger Elisabet 

Lindgren. 

Hon hänvisar till värmeböljan 

i Europa 2003 som ett ”wake up 

call” för Europas del. Där dog 

totalt omkring 35 000 människor 

– om man räknar bort de som 

normalt dör under en vanlig sommarperiod. 

Det handlade både om 

höga utomhustemperaturer som 

är skadliga i sig, men också om 

byggnader som inte var anpassade 

för höga ihållande temperaturer. 

Det var Europa. Hur ser den 

här beredskapen ut globalt 

sett? 

– Forskning om hälsoeffekter 

av klimatförändringar är 

ett förhållandevis nytt område. 

Hittills har flest studier fokuserat 

på Europa och USA eftersom 

det var här denna nya inriktning 

utvecklades. Men sedan några år 

har området nästan exploderat 

i främst Kina men även Indien. 

Just delar av Asien och Afrika 

kommer att bli värst drabbade 

av en klimatförändring, förutom 

de små önationerna. Problemet 

med forskning här är att få fram 

bra data. Det saknas ofta historik, 

kontinuitet och man kanske bara 

har siffror från en by. Så klimatforskning 

i framtiden fordrar ett 

ökat tvärvetenskapligt samarbete. 

Dessutom behövs mer fokus på 

lokala riskanalyser: hur samhälle, 

ekonomi och infrastruktur i kombination 

med klimatförändringar 

inverkar på hälsa. 

TROPISKA SJUK DOMAR: SYDEUROPA 

Denguefeber 

och Rift Valley 

når Europa. 

4 

2014 kommer nästa 

upplaga av FN:s klimatrapport, 

där fokus 

ligger på vad som kan 

hända under detta sekel. Elisabet 

Lindgren poängterar att det 

förstås är omöjligt att kvantifiera 

exakt hur det kommer att se ut om 

nästan fyrtio år, men att de stora 

trenderna i dag är tydliga. Hon 

menar att de framför allt är på fyra 

plan som klimatförändringarna 

kan få svåra konsekvenser för 

hälsan. 

* Dödsfall och andra konsekvenser 

av de extrema händelserna 

kommer att bli vanligare 

(stormar, översvämningar, värmeböljor, 

torka, etc.). 

* Spridningen av infektionssjukdomar, 

och då speciellt de 

som sprids med insekter och 

fästingar, dricksvatten, badvatten 

och i samband med mathantering. 

* En försämrad luftkvalitet 

med mer luftföroreningar och fler 

och kraftigare bränder, något som 

vi redan nu sett otäcka exempel 

på i bland annat Ryssland och 

Australien. 

* En förstärkning av ohälsa i 

låginkomstländerna på grund av 

klimatets påverkan på lokal jordbruksproduktion, 

vattentillgång, 

befolkningsförflyttningar, undernäring, 

diarrésjukdomar, samt de 

stora vektorburna sjukdomarna 

som malaria. 

Till de mest utsatta platserna, 

menar Elisabet Lindgren, hör 

Korallöarna, Bengaliska viken 

och andra låglänta tättbefolkade 

kustregioner runt om i världen, 

liksom katastrofbenägna områden 

och redan i dag ekonomiskt svaga 

områden. Men även i Europa 

väntar förändringar: 

– Ett ökat resande innebär 

snabb spridning av smittämnen 

och smittspridande arter över 

jordklotet. När klimatet ändras 

lokalt kan dessa överleva i nya 

områden. Vi kommer att få in nya 

sjukdomar i nya områden, till 

exempel tropiska sjukdomar som 

denguefeber och Rift Valley-feber 

i Europa. Vi kommer att få se mer 

malariamyggor i Sverige, men 

detta är fortfarande inget problem 

så länge vi har en välfungerande 

sjukvård. Det saknas malariasmittämnen 

och det skulle krävas 

oerhört mycket för att sjukdomen 

skulle få fäste hos befolkningen, 

det är inte ett troligt scenario. 

SOMA O1.11 23

DIAGNOSTIK: UGANDA 

Snabbare och 

mer träffsäkra 

diagnoser räddar 

miljontals liv. 

5 

Det finns i dag 

läkemedel som skulle 

kunna lösa många 

av de stora hälsoproblemen 

i tredje världen. Nya, 

effektiva vaccin och antibiotika 

har potential att kraftigt begränsa 

flera av de vanligaste sjukdomarna. 

Men ett stort hinder i Afrikas 

fattigaste länder är diagnostiken. 

I brist på riktiga laboratorier 

och rätt utrustning tvingas man 

istället utgå från den kliniska 

symptombilden, vilket betyder att 

diagnosen ofta blir en chansning. 

– Om det kommer in ett barn 

med hög feber är det kliniskt svårt 

att skilja mellan malaria och lunginflammation. 

Sedan bedömer 

man det kanske som malaria för 

att en lokal epidemi pågår och 

man har ett lager med malariamedicin 

inne – och så visar det sig 

att det var lunginflammation. Men 

i dag finns forskning från IHCAR 

som visar att om man 

istället ger en dubbel 

läkemedelsbehandling 

mot både malaria och 

lunginflammation så 

har det gett väldigt 

positiva resultat, säger 

Anna Thorsson, docent 

i global hälsa. 

Modern teknik kan 

vara en annan väg mot 

en mer träffsäker diagnostik. 

På senare år har det nämligen 

tagits fram nya snabbtest som 

inte kräver några högteknologiska 

labb och som skulle kunna 

göra att man slipper frakta ett 

blodprov mil efter mil. Dessa går 

att använda ute i fält och kan ge en 

direkt, mer exakt diagnos. 

– Jag tror att mobiltelefonin 

kan bidra på ett intressant sätt 

där, säger Anna Mia Ekström. 

Man kan ta ett kort på en malariaslide 

långt ute på landsbygden 

och sms:a vidare till en läkare. För 

nästan alla har mobiler i Afrika i 

dag. Det är ett ganska häftigt sätt 

att utnyttja ny teknologi till att 

speeda upp utvecklingen. Problemet 

är att det inte får ersätta de 

strukturella åtgärderna. Att bygga 

hälsosystem tar 20–30 år och då 

tycker bidragsgivarna kanske att 

det är roligare att satsa på mobiltelefoner 

än att borra brunnar. 

MEDIA: SVERIGE 

6 

Även om mycket av 

folkhälsoarbetet förstås 

handlar om att förstå nya 

grundläggande samband, genomföra 

breda studier och hitta nya 

läkemedel, så finns det fortfarande 

en rad områden där vi redan vet 

vad som är hälsosamt. Det måste 

bara nå ut och omsättas i praktik 

– inte sällan i ett medialandskap 

som hela tiden letar efter det nya 

och spännande och okonventionella. 

För Mai-Lis Hellénius, professor 

i kardiovaskulär prevention, 

är en av de viktigaste framtidsfrågorna 

just att de vetenskapligt 

beprövade kost- och livsstilsråden 

når ut och får fäste i befolkningen. 

För så är det långt ifrån alltid. 

Livsstil och kanske främst mat och 

hälsa, menar hon, påverkas väldigt 

mycket av trender och attityder. 

Och just nu ser man i Sverige en 

återgång till matvanor med mera 

animaliska fetter igen. 

– Det är den farligaste trenden 

vi haft på länge. Vi har i dag 

patienter med så höga blodfetter 

att vi inte har sett något liknande 

på 20 år! Det finns till och med en 

ledare i The Lancet om ”den urspårade 

fettfrågan i Sverige”. Det är 

så oerhört lättsålda budskap: ”Det 

är fritt fram med grädde, smör, bacon, 

ägg – strunta i professorerna 

som sitter i expertgrupper”. 

– Det har nu kommit stora 

studier som visat – helt väntat – 

att de som äter på det här sättet 

med mycket animaliskt fett och 

lite frukt, grönsaker och fibrer, de 

förkortar sitt liv, de dör tidigare i 

hjärt-kärlsjukdomar, löper större 

risk att få cancer, och så vidare. 

Det här vet vi i dag, det är därför 

de vetenskaliga kostråden ser ut 

som de gör. Synd bara att vi gör 

det här experimentet en gång till. 

Vetenskapssamhället når 

inte fram i mediabruset? 

– Nej, precis. Livsstilsområdet 

överlag är jättetrendkänsligt. 

Dessutom tror jag att det handlar 

om att man misstror experter. Det 

enda vi kan göra som forskare och 

lärare är att vara ute ännu mer i 

samhället. Vi som har jobbat med 

detta i 30 år måste kanske bli tydligare 

med hur vi arbetar. Lyckas 

vi inte blir priset högt. För det 

är här ju väldigt publika ämnen: 

mat och motion vätter rakt ut i 

folkhälsan! 

TASKSHIFTING: 

TANZANIA 

Har vetenskapen 

vunnit 

kampen 

om samhällsdebatten? 

Förenklade 

rutiner 

ruckar 

på vårdens 

hierarkier. 

7 

Ett begrepp som får allt 

större utrymme inom den 

globala hälsovården är 

taskshifting. Det innebär i korta 

drag att man skiftar uppgifter 

från högre till lägre personal 

för att förenkla rutinerna. Anna 

Thorsson och Anna Mia Ekström 

menar att vi måste trotsa gamla 

stelbenta hierarkier och sluta 

stirra oss blinda på högteknologiska 

lösningar som quick fixes. 

Deras kollegor leder nu ett projekt 

där man visat att barnmorskor i 

Moçambique kan utbildas till att 

utföra kejsarsnitt, vilket alltid görs 

av läkare i Sverige. Och ett aktuellt 

experiment i Tanzania ger ett annat 

konkret exempel. 

– Där har man provat att låta 

den som är ansvarig för läkemedelsförråden 

få några kronors 

påfyllning på sitt mobilkonto om 

han ringer på fredag klockan 14 

och kollar vilka mediciner som 

saknas, istället för att göra det när 

hyllorna redan är tomma. Och 

detta har fungerat strålande. Då 

utnyttjar man både teknologin 

och det personliga incitamentet. 

Man räddar en massa liv – och 

det kostar nästan ingenting alls! 

Sådana lösningar kommer allt mer 

i framtiden. 

24 

SOMA O1.11

PRISPRESS: KINA 

Läkemedel från 

Asien blir 40 

procent billigare. 

8 

Läkemedelsindustrin 

flyttar sakta men 

säkert österut. De 

senaste åren har allt 

fler kliniska studier, som tidigare 

genomförts i USA eller Västeuropa, 

istället haft sin utgångspunkt 

i Östeuropa, 

Kina eller Indien. Även 

på forskningsplanet ser 

vi en liknande rörelse. 

Flera stora företag inom 

läkemedel eller medicinteknik 

bygger nu upp nya 

påkostade center för forskning 

på de snabbt växande marknaderna 

i Asien. 

Förklaringen är förstås i första 

hand ekonomisk, men även kompetensmässig. 

Moderna 

proteinläkemedel och 

antikroppar är dyra att 

producera och har 

ofta långa patenter. 

Men 

i takt med 

att patenten 

löper ut så 

dyker nu allt 

fler kopior upp 

och företagen 

som tillverkar dessa 

finns inte minst 

i Indien och Kina. De kan 

helt enkelt leverera samma 

tjänster till lägre kostnad, 

på kortare tid. Enligt Håkan 

Mellstedt kan denna utveckling 

i framtiden att få omfattande konsekvenser 

– på både gott och ont. 

– I dag har de asiatiska 

länderna inte riktigt samma 

kringresurser och kvalitetskrav 

som Europa, men det är på väg att 

ändras. Och vi ska akta oss för att 

tro att de inte saknar kompetens. 

Rent medicinskt är man i Indien 

och Kina lika välutbildad och uppdaterad 

som vi. Så många av de 

stora biologiska läkemedlen kommer 

i framtiden att produceras i 

Asien och då kommer de samtidigt 

att bli billigare. Jag gissar att vi når 

en prisreduktion på ungefär 40 

procent. Det är inte dåligt. 

Hur påverkar detta vilka 

läkemedel som utvecklas? 

– Vi kan inte sticka under stol 

med att ett av industrins främsta 

intressen är att tjäna pengar. Är de 

således mer intresserade av folksjukdomar 

än sällsynta former? 

Jag vet inte. Men om du verkligen 

lyckas med ett läkemedel så blir 

det en framgång i vilket fall. Se 

bara på Glivec. Kronisk leukemi är 

ingen stor sjukdom, ungefär 125 

svenskar insjuknar per år, ändå 

blev det en jättesuccé globalt. Så 

jag tror inte det går att styra forskning 

efter lönsamhet. Medicinska 

framsteg kommer mer slumpartat 

än så. 

KOST & LIVSSTIL: 

FINLAND 

Livsstilsmottagningar 

öppnas 

för alla. 

9 

En grundläggande 

parameter när det gäller 

kampen mot ohälsa är 

onekligen om vi ska lägga de riktigt 

tunga resurserna på att bota 

och lindra en persons befintliga 

sjukdomar, eller om vi istället ska 

flytta fokus mot att i högre grad 

förebygga dem. Det senare kan 

förstås många gånger vara oerhört 

svårt. Vi kanske vet för lite om en 

viss sjukdoms etiologi. Det kanske 

är svårt att samla in relevanta 

data. Men i de fall det är möjligt 

kan vinsterna, både mänskligt och 

ekonomiskt, bli enorma. Så, hur 

gör man? 

För Mai-Lis Hellénius, som är 

chef för Karolinska Universitetssjukhusets 

livsstilsmottagning på 

Hjärtkliniken, kommer en viktig 

trend under de närmaste decennierna 

att vara breda livsstilsmottagningar 

som syftar till diagnostik 

och medvetandegörande långt 

innan sjukdomen fått fäste. Och 

det gäller inte bara hennes eget 

område, hjärt-kärlsjukdomar, 

utan prevention inom alla områden. 

– Jag tror att vi kommer att 

tvingas – och själva inse vikten 

av att – samarbeta mycket mer 

mellan olika discipliner. Livsstil 

kommer ha en ännu större plats 

inom det medicinska eftersom 

befolkning och patienter trycker 

på. Folk bryr sig om sin hälsa. De 

är vetgiriga. Livsstilsmottagningar 

poppar upp överallt. Vi är inte 

ensamma längre. Sjukhus och 

vårdcentraler startar livsstilsmottagningar, 

det är en stark trend. 

När det gäller ”livsstil”, kan 

man se mönster på vilka särskilda 

grupper som har sämre 

eller bättre prognos? 

– Bra och viktig fråga. Det 

gäller ju att se till att alla är med 

på tåget här, så att inte livsstilsförändring 

är något som bara en 

del i samhället kan ta del av. För 

det finns en tydlig tendens att 

exempelvis funktionshindrade 

och människor med psykiatriska 

diagnoser inte kan få del av detta. 

Faktum är att skillnaderna nästan 

tenderar att öka mellan olika 

socioekonomiska grupper. Det är 

tydligt – även i Sverige. En kvinna 

som är arbetare och bara har 

grundskoleutbildning löper tre 

gånger som stor risk att drabbas av 

hjärtinfarkt som en akademikerkvinna 

eller tjänsteman. 

Och vad ska vi göra åt det? 

– Ja, vad ska vi göra? Jag brukar 

slänga ut den frågan till mina 

studenter. Varför lider den välutbildade 

så mycket mindre risk 

att drabbas av hjärt-kärlsjukdom, 

diabetes, övervikt, cancer? Vi har 

en jätteutmaning framför oss, och 

ska jag nämna något drömscenario 

för 2050 är det att vi, med 

bland annat Finland, Stanford och 

Västerbotten som förebilder, ska 

kunna erbjuda och fånga in hela 

befolkningen på systematiska livsstilsmottagningar. 

Om det sker vet 

jag inte, men jag hoppas. 

SOMA O1.11 25

JÄMSTÄLLDHET: RYSSLAND 

En ny mansroll 

skapar en 

bättre värld. 

10 

Kvinnor lever längre 

än män. Och de har 

bättre tillgång till 

sjukvård. Dessa 

tydliga statistiska skillnader beror 

dels på att kvinnor har mer kontakt 

med vården i samband med 

graviditeter, medan män generellt 

sett söker medicinsk hjälp senare. 

Men det har också sin förklaring i 

en gammal schablonbild av hur en 

”riktig man” ska vara. 

– Ryssland är ett praktexempel 

på det. Där lever män nästan tio 

år kortare än kvinnor på grund 

av sitt riskbeteende. De röker, 

dricker, slåss, kör utan bilbälte. 

Machorollen är stark på många 

håll och den är livsfarlig. Det ser 

man också tydliga exempel på 

i fattiga länder där arbetslösheten 

är hög. För om 

man inte kan vara familjeförsörjare 

så får man 

istället visa sig manlig 

genom att ha många 

sexpartners. Och det 

ökar förstås risken för 

HIV, säger Anna Mia 

Ekström. 

Men den mansroll som dominerar 

i stora delar av världen 

drabbar inte bara männen själva. 

Fortfarande är många kvinnor 

beroende av att deras män ger 

dem pengar eller skjuts för att 

föda på sjukhus hos en barnmorska, 

vilket radikalt minskar risken 

för att kvinnan ska skadas eller dö. 

Dessutom gör fertilitetskulten att 

man i många länder motarbetar 

tillgången på preventivmedel och 

möjligheten till abort. 

– Om man tittar på FN:s millenniemål 

för så ser det hyfsat ut 

vad gäller till exempel infektionssjukdomar, 

fattigdomsbekämpning 

och barnsjukdomar. Det som 

verkligen släpar efter är målen 

om att minska mödradödligheten. 

Och det största hotet där är 

förlossningar där kvinnor föder 

utan assistens av barnmorska. 

Även illegala aborter som utförs 

av outbildad personal bidrar förstås. 

Så en ökad jämställdhet, som 

leder till att kvinnans utbildning 

och ställning stärks, skulle betyda 

oerhört mycket för världshälsan, 

betonar Anna Thorsson. 

Hur ska man lyckas förändra 

den rollen? 

– Jag tänker på Jasminrevolutionen 

i Nordafrika. Tänk om man 

kunde ha en förebild, kanske en 

populär skådis, som säger att det 

är coolt att använda kondom, 

att inte slå sin fru, att vara en 

närvarande pappa. Då skulle 

männen kunna börja bry sig 

om sina ungar och inte bara 

alstra barn som kvinnorna 

sedan är ensamma med. Och 

där finns det anledning att 

vara optimist – för det kan 

inte bli sämre, säger Anna Mia 

Ekström. 

ARV & MILJÖ: 

TANZANIA 

Personliga 

kostråd 

baseras på 

gener. 

Allt är inte datorernas fel, 

11 men kanske en del. För 

ingen lär ha missat att 

arbetslivet i hela västvärlden de 

senaste decennierna har förskjutits 

mot allt mer stillasittande 

och allt mindre fysisk aktivitet. 

Det här är inte bara starka och 

svårrubbade trender. Det är också 

trender som hastigt sprider sig till 

allt fler delar av världen, där den 

växande medelklassen har tid och 

råd att röra sig allt mindre och 

äta allt mer. Enligt en färsk studie 

uppfyller till exempel hela 80 

procent av vuxna män och kvinnor 

i Tanzanias storstäder kriterierna 

för metabolt syndrom (ökad risk 

för hjärt-kärlsjukdomar). 

Men på individnivå, vad är 

det egentligen som avgör om 

en person drar på sig så mycket 

bukfetma genom den livsstilen att 

hälsan sätts i fara, medan andra 

tycks relativt opåverkade? Och 

inte minst: hur identifierar vi 

riskgrupper? Mai-Lis Hellénius 

menar att ett av de allra hetaste 

framtida forskningsfälten här 

kommer vara hela frågan hur arv 

och miljö samverkar. 

– Det är redan ett viktigt 

område, men vi står bara och kikar 

genom nyckelhålet. Vi har redan 

börjat förstå varför det är svårare 

för vissa att gå ner i vikt. I dag vet 

vi att de som sa: ”Jag behöver bara 

titta på en Daim så går jag upp i 

vikt”, de hade i någon bemärkelse 

rätt, säger Mai-Lis Hellénius och 

visar som exempel en slående 

kurva på hur olika överviktiga 

personer svarar på fysisk träning 

beroende på vilken genvariant 

av FTO-genen de bär på: AA, AG 

eller GG. 

– Just detta har varit svagheten 

i våra allmänna råd – de har uttalat 

sig om den totala vetenskapliga 

forskningen och hela befolkningen. 

Sedan har vi inte förmått att 

skräddarsy det tillräckligt mycket. 

26 

SOMA O1.11

För det finns inte en kost eller livsstil 

som passar alla, det vet vi i dag. 

Men det finns en stark förhoppning 

att vi i framtiden kommer 

att veta väsentligt mycket mer om 

hur arv och miljö samverkar och 

på så sätt kan ordinera stringenta, 

välfungerande kostråd och livsstilsråd 

för varje enskild person. 

TRENDER: USA 

Världen 

förklarar 

krig mot 

neurologiska 

sjukdomar. 

12 

På en kongress i Vita 

Huset i december 1971 

förklarade president 

Nixon ”war against cancer”. 

Målet var att sjukdomen skulle 

vara helt utrotad till 1976. Under 

80-talet blev det istället en väldig 

koncentration kring HIV och aids. 

Forskargrupper slogs samman och 

fick enorma summor i stöd. Resultaten 

må ha varit blandande, men 

poängen är en annan – medicinsk 

forskning är en högst trendkänslig 

bransch. Så vad säger magkänslan? 

Vilken sjukdom förklarar vi 

krig mot 2050? 

– Något som blivit riktigt hett 

på senare tid är neuro science, 

säger Håkan Mellstedt. Det är 

bara att titta på vilka läkemedel 

som registreras hos myndigheterna 

i dag och vid sidan av cancer 

handlar det framför allt om neurologiska 

sjukdomar. Där kommer 

det mängder av nya riktade 

läkemedel. Nya läkemedel mot 

hjärt-kärlsjukdomar har däremot 

minskat. Vad som sker i framtiden 

hänger givetvis på vilka framsteg 

man lyckas nå, men jag är ganska 

säker på att intresset för onkologiska 

och neurologiska sjukdomar 

kommer att fortsätta stiga. 

SCREENING: NORDEN 

Ett enkelt 

blodprov 

avslöjar 

risken för 

cancer. 

13 

Alla som följt debatten 

kring PSA-test vet att 

screening är en kontroversiell 

fråga. Risken finns 

alltid att man överbehandlar 

eller väcker onödiga farhågor. 

Dessutom är det dyrt. Samtidigt 

står det numera klart att dödligheten 

i exempelvis bröstcancer 

och kolorektal cancer minskar om 

den bara upptäcks i tid. Ju mindre 

avancerad en tumör är, desto färre 

mutationer, vilket i sin tur gör att 

behandlingen svarar bättre. 

– Jag tror personligen att 

nyckeln till framgång är att 

upptäcka cancern i tid. Så 

någon form av screening kommer 

att bli nödvändig för att 

upptäcka cancern tidigare. Sedan 

har vi det där eviga tjafset 

med PSA. Det kommer bättre 

tester i framtiden, men visst 

kommer vi att överbehandla 

vissa patienter. Samtidigt är 

det kanske priset vi måste 

betala för att kunna rädda livet 

på fler med prostatacancer. Jag 

tycker personligen det är värt 

det, säger Håkan Mellstedt. 

Kommer vi ha infört 

obligatoriska cancertester 

2050? 

– Vi bör införa screeningsprogram 

för fler cancerformer. 

En lösning skulle kunna vara att 

hitta en screeningmetod för cancer 

med något så enkelt som ett 

blodprov. Det skulle vara bra! Då 

har du en metod som inte belastar 

vården allt för mycket. Tumörer 

utsöndrar olika produkter som 

finns i blodet så därför bör det 

gå att upptäcka det DNA eller 

proteiner i blodet som skiljer en 

cancercell från en normalcell. Det 

finns sådan forskning på gång och 

jag tror faktiskt det är rimligt att 

blodprovsscreening är verklighet 

år 2050. 

PANDEMIER: 

CENTRALAFRIKA 

Pengar 

och utbildning 

är bästa 

medicinen 

mot stora 

epidemier. 

14 

Trots att både Spanska 

sjukan, asiaten, Hong 

Kong-influensan och 

svininfluensan slog till med relativt 

jämna mellanrum har de inte 

kunnat gå att förutsäga. Vi vet att 

pandemier kommer inträffa, men 

inte exakt när. Ett annat problem 

i relation till akuta utbrott av nya 

infektioner är att de får en sådan 

stor medial uppmärksamhet, även 

om antalet svåra sjukdomsfall 

hittills varit jämförelsevis få. 

Samtidigt som många miljoner 

dör i malaria, tuberkulos eller HIV 

i den fattiga världen varje år. 

– Pandemier sprider sig väldigt 

snabbt och det i sig väcker skräck, 

säger Anna Mia Ekström. Jämför 

man med HIV så upptäcktes 

de första fallen i Afrika redan 

på 50-talet och spreds sedan 

långsamt till dess att de nådde den 

epidemiska fasen på 80-talet när 

homosexuella män i USA drabbades. 

Och jag tror det kommer 

fler epidemier som är kopplade 

till just vårt beteende. Sjukdomar 

som sprids av att vi fortsätter dela 

kroppsvätskor och blod. 

Anna Mia Ekström och Anna 

Thorson, som leder en forskargrupp 

om global hälsa och HIV 

vid institutionen för folkhälsovetenskap 

på Karolinska Institutet, 

menar att det bästa vi kan göra för 

att stoppa eller begränsa framtida 

epidemier är att satsa på utbildning 

och ekonomisk utveckling i 

låginkomstländer. Ofta är det kunskap 

om enkla saker som att koka 

vatten, handhygien eller tillgång 

till kylskåp och elektricitet som 

har störst betydelse. Men det är 

också viktigt att stärka kvinnornas 

roll genom att låta flickor gå i skolan 

för att öka läskunnigheten. 

– Man har jämfört familjer som 

fått pengar om döttrarna gick i 

skolan med familjer som inte fått 

något extra bidrag. Det visade sig 

att bland döttrarna i familjerna 

som fick bidrag var fallen med 

HIV mycket mindre vanliga. Jag 

tror att det där är väldigt talande. 

Ska man få bukt med de stora 

epidemierna handlar det i första 

hand om utbildning och pengar. 

Och då ser det faktiskt ganska ljust 

ut på många håll i fattiga delar av 

världen, även om det går långsamt 

i flera afrikanska länder. Ofta 

beroende på politisk instabilitet, 

säger Anna Thorson. 

Är ni optimister om ni ser på 

världen 2050? 

– Jag är optimist vad gäller 

Asien, säger Anna Mia Ekström. 

Men medan Asien de senaste 

hundra åren gått från att en majoritet 

lever i fattigdom till att en 

minoritet lever i fattigdom, så har 

stora delar av Afrika inte alls följt 

med. Därför är det väldigt viktigt 

att Afrikas enorma naturtillgångar 

kommer invånarna själva till 

del. Att man inte bara tömmer 

kontinenten på resurser som de 

skulle kunna använda till att bygga 

upp sina hälsosystem. Men det 

kräver förstås bra ledare som ser 

till folkets bästa. ■ 

SOMA O1.11 27

Arkitektur 

som medicin 

Måste sjukhus se ut som de alltid har gjort? Magnus 

Larsson tar tåget till den engelska landsbygden 

för att undersöka arkitekturens läkande effekt. 

Välkommen in på CircleBath. 

TEXT MAGNUS LARSSON FOTO MAJA FLINK 

28 

SOMA O1.11

Enkelrum på CircleBath, april 2011. 

SOMA O1.11 29

Interiör i dova färger. 

Jonathan Boulton. 

Jonathan Boulton, klinikchef 

på CircleBath Hospital och en 

lika välstruken som vältalig blond 

oftalmologisk kirurg, visar mig 

ett av de 30 varmt inredda privata 

rummen i deras nybyggda sjukhus, 

det första att designas av det 

välrenommerade engelska arkitektkontoret 

Foster + Partners. En 

stram låda i tre våningar exteriört klädd i vikta, överlappande 

aluminiumskivor, interiört utförd i dova 

färger mjukt kontrasterande mot golv i natursten 

eller ek. En låg byggnad som står stadigt i landskapet 

men utan att larma eller göra sig till. Blinka till i taxin 

på väg dit och du riskerar att missa den. 

På CircleBath behandlas patienter på avdelningar 

för allt från oftalmologi och gynekologi via gastroenterologi 

och vaskulär kirurgi till radiologi och avancerad 

fysioterapi för skadade elitidrottsmän. Den 

”korridorfria” byggnaden är planerad runt en central 

ljusgård, ett trivsamt om än lite opersonligt inrett 

atrium med flera funktioner: välkomnande reception, 

restaurangmatsal, souvenirbutik, pianosalong 

(en svart flygel är det första man ser när man kliver 

in på sjukhuset), biografsalong, föreläsningslokal, 

allmän mötesplats och så vidare. Den stora volymen 

är förvånansvärt lugn och näst intill helt fri från 

skyltar. Här finns alltid personal till hands som visar 

dig vägen, ett beräknat sätt att addera en mänsklig dimension 

till något så fundamentalt som att orientera 

sig i miljön. 

Rummet vi befinner oss i har dörren mot ljushallen 

och fönstret mot den engelska landsbygdsidyllen. 

Jag skjuter den vita mörkläggningsgardinen åt sidan 

och blickar ut över de böljande kullarna utanför: den 

ringlande vägen, de höga, brandgula träden, molntussarnas 

dans genom det grå, silade ljuset. Lavendelträden 

vajar sakta i vinden utanför fönstret. Atmosfären 

är egendomligt rogivande, som om man skulle vilja 

dra ut gästsängen (intelligent inbyggd i en väggmöbel) 

och vila ett par timmar. Eller en natt. 

Det är en förvånande känsla inte bara därför att 

jag någon halvtimme tidigare klev in i en byggnad 

som på ett närmast generat sätt placerats i en anonym 

företagspark på landsbygden utanför staden 

Bath i Somerset – 159 kilometers tågresa från London 

– utan även därför att den utgör den diametrala 

motsatsen till hur jag brukar känna mig på sjukhus. 

Redan när molnen tornar upp sig då tåget rullar ut 

från Paddington Station anar jag oråd, väl framme i 

Bath känner jag mig som någon av huvudpersonerna 

i Bruce Robinsons legendariska komedi Withnail and 

I från 1986, vilka i en scen förtvivlat utbrister att de 

åkt ”on holiday by mistake”. 

Jag är en barnmorskas son. Jag har växt upp med 

en mamma som varje kväll (hon jobbade natt när jag 

var liten) gav mig en kram och gick till sjukhuset. I 

skolan gjorde vi studiebesök på hennes avdelning, 

30 

SOMA O1.11

”Vi märker att patienterna 

är mer avslappnade, mer 

positiva, behöver mindre 

bedövningsmedel.” 

3 FRÅGOR 

TILL DARRON 

HAYLOCK, 

ARKITEKT PÅ 

FOSTER + 

PARTNERS 

och som före detta idrottsman har jag haft min 

beskärda del av besök på olika kliniker. Närmast 

klippkortsåterkommande naprapatbehandlingar, 

en korsbandsoperation, en till synes oändlig räcka 

rehabiliteringspass. Jag har förstört en trumhinna 

och slagit upp min haka och ryckt ut tänder och 

vrickat fötter; jag borde inte ha några problem med 

medicinska miljöer. Ändå är jag lätt nosocomefobisk: 

En obehaglig rysning av sjukhusrädsla gnager längs 

ryggraden varje gång jag kliver in på ett sjukhus. 

Aldrig känner jag mig närmare döden. 

Men alltså inte här, nio kilometer sydost om Bath, 

där jag nu står i Physiotherapy & Sports Medicinerummet 

och lyssnar på Jonathan Boulton som 

berättar om olika maskiner och hur en viss motionscykel 

– komplett med syrgasmask – gör det möjligt 

för elitidrottsmän att minska syretillförseln för att 

kunna rehabiliteringsträna under betydligt förkortade 

perioder och därför minska den stress kroppen 

utsätts för. 

CircleBath är inte som andra sjukhus. Mina lätt 

mardrömslika mentala bilder av sjukhuset som en 

plats där infekterade och plågade människor sprider 

smittor omkring sig – en grotta för de grånade, en silo 

för de sjuka – kommer på skam här, där renlighet inte 

verkar behöva innebära den där vedertagna antiseptiska, 

sterila miljön som alltid tenderar att föra 

tankarna till Jeremy Irons skräckinjagande identiska 

tvillingar Elliot och Beverly Mantle i David Cronenbergs 

psykologiska thriller Dead Ringers. Eller till ett 

fängelse. CircleBath för snarare tankarna till något 

designhotell och luktar till och med annorlunda än 

alla andra sjukhus jag varit på. Jag ser blommor här 

och var, och när vi sätter oss för att äta lunch i ljushallen 

ackompanjeras menyn (utsökt vildsvampsrisotto 

i mitt fall) av en förhållandevis sofistikerad vinlista. 

Egentligen är det förstås uppseendeväckande att 

jag tycker att det här är uppseendeväckande. Varför 

ska faktumet att man befinner sig på ett sjukhus 

innebära att man plötsligt inte får ta ett glas vin till 

maten (eller en drink för den delen), njuta av välvald 

samtida konst och sätta ner fötterna på ett ekgolv 

när man vaknar på morgonen? Varför ska man inte 

kunna spela tv-spel inför operationen? Varför ska 

det inte vara självklart att man behöver en extra säng 

på sitt rum så att en nära anhörig kan sova över? 

Varför ska man inte få en specialdesignad goodie bag 

med sjukhusbrandade skönhetsprodukter när man 

checkar in på rummet? 

– Ser du hur lamporna är placerade i taket? frågar 

Jonathan Boulton när vi en våning upp flyttar oss 

mellan två operationssalar. Det var en av diskussionerna 

vi hade med arkitekterna. När man ligger på en 

brits har man på vanliga sjukhus ofta starka lampor 

mitt i ögonen, som bländar en medan man rullas in 

för att opereras. Det gör att patienten blir mer orolig, 

mer uppskrämd av situationens allvar. Så vi flyttade 

ut dem på sidorna i stället, vilket ger ett mycket lugnare 

och mer sansat intryck. 

Det är sådana detaljer som skiljer CircleBath från 

andra sjukhus. Även om det finns vissa detaljer att invända 

mot (ett rum där patienter och läkare samtalar 

inför operationer erbjuder exempelvis inte tillräcklig 

avskildhet; Boulton låter mig veta att de planerar 

montera in nya glaspaneler för att komma till bukt 

med problemet – ”Vi lär oss allt eftersom”) bidrar 

väldigt många smarta lösningar till en rakt igenom 

genomtänkt och medmänsklig helhet. 

Många av oss föddes på sjukhus, 

många av oss kommer även att dö 

i en medicinsk miljö. Den första 

världen, den sista världen är också 

traditionellt den tråkigaste, minst 

inspirerande, mest skräckinjagande miljö vi möter 

i livet. Det finns fler än 17 000 sjukhus jorden runt – 

men hur många av dem tar seriöst konsekvenserna 

av de rapporter som visar att helhetsupplevelsen av 

sjukhusvistelsen påverkar patienterna på ett sätt som 

kan vara svårt att kvantifiera men som läkarna och 

sjuksköterskorna märker gör avsevärd skillnad? 

– Vi har inte vetenskapliga belägg ännu som visar 

exakt vilken påverkan sjukhusmiljön har på patienterna, 

förklarar Jonathan Boulton. Men vi märker 

CircleBath är ert första sjukhus. Vilka 

implikationer hade det för designarbetet? 

– Att aldrig förut ha ritat något 

sjukhus var en fördel – vi kunde 

närma oss byggnadstypen med en 

oförstörd blick. Vi ville inte heller 

skapa en typisk vårdmiljö utan en 

bekväm och välkomnande byggnad, 

så vi tog bort alla onödiga skyltar och 

andra institutionsbaserade referenser. 

I stället för ändlösa korridorer byggde 

vi ett centralt, ljusfyllt atrium. 

Tror ni på att arkitektur kan fungera 

som en del av den medicinska behandlingen? 

– Vi tror på arkitekturens möjligheter 

att inverka positivt på humöret 

och hade som mål att skapa en 

avslappnande miljö. När patienterna 

slappnar av behöver de mindre 

bedövningsmedel och vaknar därför 

upp på ett mer bekvämt sätt och i 

bättre form. Vi har fått väldigt positiv 

respons på det här området från såväl 

kirurger som patienter. 

Idén om den läkande arkitekturen 

låg till grund för Alvar Aaltos sanatorium 

i Paimio. Studerade ni sådana 

föregångsbyggnader? 

– Vi gjorde mycket research, men 

med utgångspunkt från patienternas 

behov, vilket snarare innebar att inleda 

samtal med läkare än att studera 

historiska exempel. En viktig aspekt 

av sjukhusdesign är att tänka kring 

hur byggnaden fungerar inte bara för 

människor utan även för maskiner 

och sjukhusutrustning. Sköterskornas, 

läkarnas och den övriga personalens 

arbetsmiljö är också avgörande, vilket 

gjorde det lika viktigt att designa 

moderna kontor med mycket dagsljus 

som själva sjukhussalarna och patienternas 

rum. 

SOMA O1.11 31

”Att gå till sjukhuset för 

att få medicinsk vård är en 

förhållandevis ny företeelse.” 

32 

SOMA O1.11

att de är mer avslappnade, mer positiva, behöver 

mindre bedövningsmedel och repar sig snabbare än 

vi är vana vid från våra tidigare arbetsplatser. Och vi 

som arbetar här mår bättre, vilket säkert påverkar 

slutresultatet även det. 

I arkitekturvärlden ligger sådana idéer till grund 

för det som kallas evidensbaserad design (EBD), en 

metodik som framför allt är populär när det gäller 

just sjukhusformgivning och som bygger på ett 

akademiskt användande av befintlig litteratur och 

information, en sorts design-genom-statistik som 

syftar till att uppnå mätbara förbättringar. Det är 

en tvärvetenskaplig idé vars historia går att spåra 

åtminstone till den engelska sjuksköterskelegenden 

och statistikföregångaren Florence Nightingales 

fokus på ventilation och frisk luft på 1860-talet. 

Även om de inte talar om EBD är det uppenbart 

att såväl Boulton som hans kollegor på CircleBath 

är stolta över sjukhusets nytänkande arkitektur. 

Arktiekturhistorien bjuder på en handfull verkligt 

intressanta medicinska byggnader, från Alvar Aaltos 

sanatorium i Paimio via några av Maggie’s Centrecancerhemmen 

i Storbritannien till Morphosis 

närmast hotfulla Cedar Sinai Comprehensive Cancer 

Center i Los Angeles, men de är definitivt undantagen 

som bekräftar regeln. Snarare har en initialt 

välmenande funktionalism löpt amok och i renlighetens 

tecken förvandlat alla sjukhus till modernistiska 

experiment i tråkighet, till synes designade för att 

döda bakterier med tristess. 

Det brukar kallas en utilitaristisk hållning. Inom 

arkitekturen är utilitarismen ett knepigt koncept. 

Ända sedan skyskrapans fader Louis Sullivan skrev 

sin artikel The Tall Office Building Artistically Considered 

år 1896 – en text innehållande några poetiska 

rader som sedermera blev ett stridsrop för modernisterna: 

”It is the pervading law of all things organic 

and inorganic [...] That form ever follows function. 

This is the law” – har arkitekter brottats med frågor 

kring huruvida ”icke-funktionella” element har 

någon plats i designade miljöer. Särskilt infekterad 

har frågan blivit när det gäller just sjukhusmiljöer. 

Allt som inte direkt går att koppla till vetenskapligt 

mätbara medicinska resultat har fått stryka på foten i 

utilitarismens namn. 

Det har sin historiska förklaring. I slutet av 

1700-talet hade Paris äldsta sjukhus, Hôtel-Dieu, 

grundat av ärkebiskop Saint-Landry så tidigt som år 

651 (det var stadens enda sjukhus fram till renässansen), 

blivit en anfrätt och djupt förfallen smitthärd, 

ett genom hela Europa illa beryktat likhus för sjuka 

fattighjon. I den oventilerade trängseln uppges en 

bestört besökare ha räknat antalet patienter och fått 

det till runt 3 500 – på 1 219 sängar. Det rådde i princip 

ingen uppdelning mellan infektionssjuka och övriga 

patienter, eller för den delen mellan avlidna och 

levande. Solkiga och blodiga dunmadrasser piskades 

någon gång emellanåt och floden Seine fungerade 

som både vattenkälla och avlopp. Dödligheten var 

vedervärdig, enligt vissa källor närmare 25 procent. 

Sent i december 1772 fattade sjukhuset 

eld, och brann i elva dagar. Flera hundra 

människor miste livet i lågorna, många 

oförmögna att komma upp ur sina sängar. 

Men trots den tragedin fick incidenten i 

slutänden en positiv effekt; inför byggandet av ett 

nytt sjukhus att ersätta det gamla inleddes en debatt 

som skulle bli en viktig del i det moderna sjukhusets 

framväxt. 1773 lades ett förslag fram att flytta sjukhuset, 

året därpå ett annat om att bygga en solfjäderlik 

byggnad uppdelad i små paviljonger som strålade ut 

från en central rotunda. 

Den franska revolutionen satte stopp för de 

planerna, men diskussionens karaktär och idén om 

ett sjukhus grundläggande funktion hade förändrats i 

botten: det var nu på väg att bli vad vi i vår tid har lärt 

oss att uppfatta som en läkemaskin, en institution 

som behandlar patienter för att de ska bli friska. 

Så hade alltså inte alltid varit fallet. Att gå till 

sjukhuset för att få medicinsk och kirurgisk vård 

är en förhållandevis ny företeelse som sträcker sig 

kanske tio generationer tillbaka i tiden – blott ett 

ögonblick i mänsklighetens historia. Redan för 6 000 

år sedan fanns i det antika, hippokratiska Grekland 

en sorts religiöst baserade läkeplatser, helgedomar 

där läkeguden Asklepios kunde tillbedjas. Romarrikets 

valetudinaria var byggnader där slavar, soldater 

och vandrare kunde söka lindring från vardagens 

vedermödor, men det fanns ingen specifik arkitektur 

vigd åt behandlingen av sjuka förrän kristendomen 

tagit över på allvar. 

År 390 grundade kvinnan Fabiola vad som kommit 

att ses som västvärldens första sjukhus, vilket 

öppnade sina dörrar för alla lidande, oavsett rikedom 

eller samhällelig tillhörighet. Fabiolas lärare Jerome 

skrev om henne att hon ”bar på sina egna skuldror 

människor behäftade med gulsot” och ”matade 

patienterna ur sin egen hand” – ett kristet vårdideal 

som förblev inflytelserikt under hela medeltiden. 

Många av de sjukhus som började växa fram 

under den här tiden var också utväxter ur religiösa 

byggnader som kloster, vilka ändå behövde ta hand 

om sina egna sjuka. Medeltida barmhärtighetsinrätt- 

VÅRDMILJÖ 

PÅ NKS 

2016 öppnar Nya Karolinska Solna för 

de första patienterna. Under ledordet 

”patienten först” ska man här bedriva 

högspecialiserad sjukvård, forskning 

och utbildning av yppersta världsklass. 

Ett viktigt område är just utvecklandet 

av en modern vårdmiljö. Per Gillström, 

senior rådgivare för NKS-förvaltningen, 

berättar mer om sjukhusets riktlinjer. 

Enkelrum. ”Väldigt mycket av vården 

kommer att ske i patientens eget 

rum. Det blir en terminal vid sängen, 

där man kan beställa mat, se på film, 

sköta bankärenden eller själva studera 

sin journal. Syftet är både att minska 

infektionsrisken genom att man slipper 

flyttas runt och att ge en mer individuell 

vård med större integritet.” 

Säkerhet. ”Ett exempel är att elektriciteten 

kommer vara av bättre kvalitet. 

Reservkraften består av dieselgeneratorer 

som drivs av tryckluft och 

har roterande svänghjul vilka jämnar 

ut sinuskurvan och gör att vi aldrig 

riskerar bortfall av ström. Vidare byggs 

virusskyddet in i datanätet och vi har 

även virtuellt selekterade nät, där 

studenter och forskare kan använda 

avgränsade nät inom det stora.” 

Mobilitet. ”Personalen ska röra sig 

runt patienten. Med hjälp av nya 

identifieringssystem går det alltid att 

veta exakt var jourhavande personal 

befinner sig. Personalen taggas så 

att de automatiskt loggas på när de 

kliver in i ett rum och direkt får rätt 

information. Dessutom kommer det att 

finnas arbetsstationer utspridda bland 

vårdrummen för att ytterligare öka 

tillgängligheten.” 

Interaktion. ”Med en ny chatt kommer 

vi att kunna överföra bilder av 

HD-kvalitet och med hög hastighet 

till experter världen över. En kirurg i 

Texas eller Tokyo kan alltså hjälpa till 

vid operationen. Vi får också inbyggda 

kameror i operationssalarna som går 

på fasta spår. Detta gör att man med 

röst och bild kan diskutera ingreppet, 

på andra platser i sjukhuset såväl som i 

andra delar av världen.” 

SOMA O1.11 33

”Vår kökschef handplockades 

från ett 

femstjärnigt hotell.” 

URSPRUNGS- 

MODELLEN 

Den franske filosofen och idéhistorikern 

Michel Foucault ägnade sin andra 

bok, 1963 års Naissance de la clinique: 

une archéologie du regard médical åt 

medicinkårens utveckling i allmänhet 

och universitetssjukhusen i synnerhet. I 

bokens viktigaste filosofiska diskussion 

introducerar Foucault begreppet ”den 

medicinska blicken”, den avhumaniserande 

medicinska separationen av 

patientens kropp från hennes person. 

En ständig referens är den engelske 

juristen, filosofen och ärkeutilitaristen 

Jeremy Benthams idéer om det så 

kallade panoptikonfängelset: en rund 

byggnad från vars centrala torn en 

övervakare kan observera tårtbitsliknande 

celler, i vilka fångarna aldrig kan 

veta huruvida de är aktivt övervakade 

eller inte, vilket Bentham menar skulle 

leda till en ”känsla av ett osynligt allvetande”. 

Flera sådana fängelser har 

byggts, inklusive Presidio Modelo som 

diktatorn Gerardo Machado lät uppföra 

på Isla de la Juventud i Kuba. 

Enligt Foucault utgör panoptikonmodellen 

en sorts spegelvänd fängelsehåla; 

tillsammans med övervakarens 

blick fångar dagsljuset den inspärrade 

mer effektivt än mörkret. Benthams 

förslag leder till en sorts kostnadseffektiv 

maktfullkomlighet: utan fysiskt våld, 

med endast den granskande blicken 

som hjälp, en blick som snart interioriseras 

av den betraktade, förvandlas 

patienten till sin egen övervakare. 

ningar var mer intresserade av att se till så att människor 

dog med bibehållen värdighet och i enlighet 

med den kristna tron än av att förlänga flyktiga människoliv. 

Nyckelordet var ”omsorg” snarare än ”vård”, 

byggnaderna en sorts hospis eller klosterhärbärgen 

där de halta och lytta, de ålderdomliga och mindre 

bemedlade kunde åtnjuta gästfrihet. 

Med 1100- och 1200-talets spetälska öppnade en 

rad vårdhem för de leprasjuka. År 1225 fanns det runt 

19 000 sådana ”leprosarier” i Europa, vilka framför 

allt erbjöd en hög vägg mellan de sjuka och det övriga 

samhället. 1377 öppnade i kroatiska Dubrovnik det 

första dokumenterade pesthuset, när den svarta 

döden gjorde sitt intåg. Annars var det under den här 

tiden framför allt i de italienska städerna – Venedig, 

Bologna, Florens, Neapel – som de främsta medeltida 

sjukhusen växte fram. 

År 1700 fanns det fortfarande bara två sjukhus i 

London – vilket vid den här tiden fått en halv miljon 

invånare och jämte Paris var Europas största stad – 

och inga alls utanför huvudstaden. I de katolska länderna 

växte sjukhusen i takt med befolkningen, men 

de medicinska målen samsades med mer gudfruktiga 

avsikter och den engelska fattigstugans franska 

motsvarighet hôpital général var fortfarande mer av 

ett härbärge, eller närmast en avstjälpningsplats för 

samhällets olycksbarn. 

När Hôtel-Dieu stod i lågor var tiden alltså mogen 

för en ny era. Habsburgske kung Joseph II lät bygga 

sitt berömda Allgemeine Krankenhaus i Wien 1784, 

följt av liknande institutioner i Olmütz (1787), Linz 

(1788) och Prag (1789). Ur ett europeiskt vårdperspektiv 

låg England länge efter, men i och med 

upplysningen förändrades situationen i grunden allt 

eftersom nya sjukhus öppnade i stad efter stad, inklusive 

ett i Bath 1742. År 1800 hade alla större engelska 

städer inrättat sina egna sjukhus. 

Kanske var det i askan efter Hôtel-Dieu som 

grunden lades till den panoptikonska sjukhusmodellen 

(se faktaruta), en utilitaristisk design som i 

förlängningen förvandlade våra sjukhus till något 

som påminde om fängelser och därigenom raderade 

minsta spår av hospitalitet ur hospitalen. Det är 

förstås ett hårddraget och amplifierat argument, men 

Jonathan Boulton håller med om att utgångspunkten 

för CircleBath var att något inte stod rätt till. 

– Vi kände redan från början att det fanns vissa 

svagheter i det här landets sjukvårdssystem, saker 

som vi kunde göra bättre. Det hade uppstått en 

underlig klyfta mellan de som styrde sjukhusen 

och de som faktiskt utförde operationerna. Om det 

affärsmässiga rimmar med det medicinska kan sjukhuset 

fungera mycket bättre än om de två motverkar 

varandra. Som kirurg påverkar mina beslut närmare 

80 procent av sjukhusets kostnader, oavsett om jag 

vet vad mina beslut faktiskt kostar. 

Och när du väl vet det kan du också föreslå 

andra investeringar? 

– Ja. Vilket leder oss till punkt två: vi ville säkerställa 

att sjukhusupplevelsen skulle vara något helt 

annat än vad som vanligen är fallet. Vi har accepterat 

alldeles för länge att pengar som spenderas på vårdmiljön 

och upplevelsen är pengar som hade kunnat 

spenderas på tekniska aspekter av sjukvården. De 

flesta som kommer hit väntar sig därför inte den 

servicegrad vi håller. De är vana vid att den sidan av 

sjukvården kompromissas bort. 

Så hur tacklade ni den utmaningen? 

– Vi enades om vissa grundläggande faktorer. Vi 

plockade in fantastiska arkitekter som aldrig förut 

byggt en medicinsk byggnad och lät dem göra något 

helt nytt och spännande. Vi omdefinierade hur vi 

ser på allt som har med hospitalitet och patientupplevelser 

att göra. Där borta sitter vår head chef och 

vår head of hospitality. De handplockades båda från 

Lucknam Park, ett lyxigt, femstjärnigt spahotell 

utanför Bath med ett Michelin-bestjärnat brasserie. 

Nu levererar de den kalibern av matlagning, om än 

lätt omgjord för våra medicinska matgäster, på en 

nivå som helt enkelt aldrig förut har uppnåtts på ett 

sjukhus i det här landet. 

Hur har ni råd med det? 

– Jag får ofta den frågan. Genomsnittskostnaden 

för maten på det sjukhus där jag jobbade innan jag 

kom hit ligger någonstans runt 2.50 pund (ungefär 25 

kronor) per patient och dag. Här spenderar vi kanske 

tre gånger så mycket. Men om du kommer hit för att 

göra en höftoperation är totalkostnaden för dig som 

konsument runt 7 000-10 000 pund (70 000-100 000 

kronor). Vi alltså talar om ytterst små tillägg för att 

uppnå en väldigt stor skillnad i din upplevelse medan 

du är här. 

Under mina timmar på sjukhuset 

noterar jag med jämna mellanrum 

den totala avsaknaden av nosocomefobiska 

symptom. På väg tillbaka mot 

tågstationen slås jag igen av kontrasten 

mellan den anonyma företagspark CircleBath 

ligger i och den överväldigande skönheten i det omgivande 

landskapet. Det är som om själva skillnaden 

mellan de två signalerar en tröskel i verkligheten. Så 

fort du klivit in genom sjukhusets dörrar befinner du 

dig i en annan – vackrare, skönare, bättre – värld än 

den du just lämnat bakom dig. Det finns en värdighet 

i den kontrasten, ett slags tyst motstånd mot alla de 

där andra antiseptiska, sterila, livsfientliga fängelsesjukhusen. 

Den dag jag behöver en höftoperation 

kommer den att ackompanjeras av lite pianoklink 

och en förhållandevis sofistikerad vinlista. ■ 

Magnus Larsson är journalist och arkitekt som 

driver en egen studio i Finsbury Park, London. Hans 

TED-presentation av arkitekturprojektet Dune har 

hittills översatts till 21 språk. 

34 

SOMA O1.11

SOMA O1.11 35

Body 

building 

Varje år amputeras tusentals svenskar. Orsakerna 

varierar mellan allt från tumörer och infektioner 

till trafikolyckor och krigsskador. Med hjälp 

av avancerad teknik och nya material kan vi i 

dag tillverka proteser som ersätter så gott som 

alla kroppsdelar. SOMA har gjort en noggrann 

inventering av de mest raffinerade modellerna. 

FOTO EMIL LARSSON TACK TILL OT-CENTER 

36 

SOMA O1.11

1. Kosmetisk underarm för kvinna och man. Används 

primärt för sitt verklighetstrogna utseende men har även en 

stödjande funktion. Den här protestypen är en av de vanligaste 

i Sverige och finns i en uppsjö modeller, storlekar och färgval. 

Detaljer som blodådror och naglar finputsas ständigt för att 

komma så nära originalet som möjligt. Tillverkas antingen i 

silikon, vilket brukar bli lite snyggare, eller pvc-plast, vilket 

brukar bli lite mer hållbart. 

SOMA O1.11 37

2. Myoelektrisk hand med trefingergrepp. 

Drivs av en motor som styrs av två elektroder på 

stumpen. I protesen finns en växellåda som gör 

att fingrarna kan ta grepp på motsvarande tio 

kilo när de möter motstånd, genom att motorn 

går upp i varv. Modellen är känd för att vara 

mycket slittålig och passar för amputerade från 

handled till överarmsnivå. Handen är byggd i 

aluminium, titan och plast. Kläs vanligen i ett 

ytterskal för att likna en normal hand. 

38 

SOMA O1.11

3. Lårbensprotes för höftamputerade. Knäleden styrs av 

mikroprocessorer som går att programmera för önskad aktivitet: 

cykling, gång, skidåkning, osv. Höftleden är hydraulisk 

och hjälper till att lyfta fram höften med en aktiv rörelse, till 

skillnad från tidigare modeller med gångjärn. Användaren 

sitter i höftkorgen som ska hålla för hela kroppsvikten. 

Protesen går att klä i skal, men i takt med att tekniken blir 

mer avancerad väljer fler att ha sin protes oklädd. 

SOMA O1.11 39 

SOMA O1.11 24

4. Delhandsprotes, färgskala och barnhand. 

Fingret tillverkas i silikon och görs helt unikt efter 

användarens fingrar med hjälp av en vaxavgjutning. 

Nagelband, blodkärl, hårstrån och liknande detaljer 

kopieras så exakt som möjligt. Färgskalan används för 

att få rätt nyanser på protesen. På ett enda finger kan 

det finnas sju-åtta olika nyanser. Barnhanden lämpar 

sig för barn från sex månader till ett år och fungerar 

som ett stöd när de lär sig att krypa. 

40 

SOMA O1.11

5. Lårbensprotes för osseointegrerade. 

Fotleden har en fiberteknik med energilagrande 

effekt som ger fjädring i steget. Röret 

leder upp till en hydraulisk knäled som styrs 

av olja. Protesen är skelettförankrad och 

kopplas ihop med en titantapp i lårbensstumpen. 

Detta gör att känslan blir mer 

kroppsnära, samtidigt som risken för skavsår 

minskar och rörligheten ökar. Modellen blir 

allt vanligare och används främst när stumpen 

är kort eller har mycket ärr. 

SOMA O1.11 41 

SOMA O1.11 24

”Hur känner man igen sin kropp?” 

Henrik Ehrsson är den nya stjärnan inom svensk hjärnforskning. Hans snillrika 

experiment lurar människan till att uppleva proteser som verkliga kroppsdelar. 

TEXT JONATAN LEMAN 

Din forskning visar att hjärnan har en 

förmåga att uppleva proteser som en del av 

den egna kroppen. Varför är denna kroppstillhörighet 

så viktig? 

–Vi tror det kan bli lättare att använda protesen. 

Många amputerade vill inte ha protes, de 

tycker bara den är i vägen eller bökig. Men om 

du inte längre tänker på protesen som ett verktyg 

du måste lära dig hantera utan upplever 

den som din riktiga kroppsdel, så kan du röra 

den mer intuitivt. Du behöver inte tänka efter. 

Sedan finns det en kosmetisk dimension också 

– känslan av att vara hel. Om man är otillfredsställd 

med sitt utseende efter en olycka kan 

känslan av kroppstillhörighet göra att man blir 

mer nöjd med sin kropp. 

Ni framkallar illusionen genom experiment 

där ni penslar på en gummihand och 

en riktig hand samtidigt. Lurar ni hjärnan? 

– De senaste fem åren har vi tittat på vilka 

regler som styr när hjärnan inkorporerar något 

i den egna kroppen. Och allt tyder på att införlivningen 

styrs av korrelationer mellan signaler 

från olika sinnessystem. Till exempel visar 

våra experiment att kopplingen mellan syn och 

beröring är väldigt viktig. Ser du en proteshand 

beröras från toppen av pekfingret ner mot knogen, 

då måste du känna beröring på ditt riktiga 

finger på exakt samma sätt för att hjärnan ska 

lägga ihop de här signalerna och ta beslutet att 

den här gummihanden, den är min egen. På så 

sätt kan man säga att vi lurar hjärnan. 

Gäller samma principer även när man 

inte har en riktig kroppsdel att jämföra 

med? 

– Jobbar man med amputerade blir det lite 

mer komplicerat. Men det verkar vara ungefär 

samma principer även för dem. Där finns det 

dock ytterligare en komponent: 99 procent 

av de amputerade känner sin bortopererade 

kroppsdel. De har alltså fantomkänslor. Man 

kan tänka sig att hjärnan har kvar minnet 

av hur handen kändes och det minnet kan vi 

använda oss av för att skapa illusioner om att 

protesen är ens bortopererade hand. Vi kan få 

dem att uppleva att fantomkänslan befinner sig 

inuti i protesen och skapa en samstämmighet 

mellan det man känner och ser. 

När tror du att din forskning kan resultera 

i en helt ny typ av proteser? 

– Om 10–15 år kanske. Vi har ett samarbete 

Lunds Tekniska Högskola där vi tar fram en 

prototyp till en protes enligt den här principen. 

Man måste ha sensorer i protesens fingrar 

och stimulatorer på stumpen så att rätt nerver 

stimuleras. På stumpen hittar man nämligen 

en karta där beröring av olika punkter förläggs 

på fantomfingarna. Så för att personen ska 

uppleva kroppstillhörigheten måste vi sätta 

sensorerna över rätt fantomfingrar. Det är 

svårt, men vi vet att hjärnan har en otrolig 

förmåga att lära in nya saker. Tänk på hörselapparater. 

Först är det bara brus men snart lär sig 

hjärnan tolka signalen så att man efter några 

veckor hör saker. Hjärnan är en väldigt bra 

samarbetspartner. 

Vilka andra användningsområden för 

proteserna ser ni? Kan du ge några exempel? 

– Bland annat inom kärnkraftsindustrin 

där man inte kan genomföra vissa uppgifter 

själv utan måste styra robotar. Jag tror 

att man kan framkalla en mycket starkare 

närvarokänsla genom att man får en illusion 

av att robothanden är ens egen hand. I dag är 

det mer som ett dataspel där man styr roboten 

med två joysticks. Men även inom vården: när 

en kirurg befinner sig på ett sjukhus och kan 

operera på ett annat sjukhus genom att styra 

en robothand med hjälp av handskar. Då är det 

viktigt att kunna reagera snabbt och intuitivt, 

så där kan vår forskning vara till stor nytta 

tror vi. 

Så man kan ta på sig handskar och operera 

en patient på andra sidan jorden? 

– Ja, handskar som mäter rörelserna i realtid 

och ger en taktil feedback. Det måste vara 

ganska avancerade handskar som ger sensorisk 

återkoppling till händerna och så måste 

det ske tillräckligt snabbt. Fördröjningen på 

det man känner och ser får max vara 100–150 

millisekunder. Om systemet visar bilderna 

för långsamt bryts illusionen. Och bilderna 

måste presenteras på så sätt att de stämmer 

överens med den egna kroppen ur ett första 

person-perspektiv. Handskarna måste alltså se 

ut ungefär som dina riktiga händer. De flesta 

robothänder i dag liknar mer två klor. 

Vad har gjort dig mest förvånad under 

det här arbetet? 

– Att det har varit så lätt att lura hjärnan. Vi 

har haft vår kropp en hel livstid och ändå kan 

du på trettio sekunder få hjärnan att tro att en 

gummihand är din egen. Det var väldigt förvånande, 

att vi inte är mer hard-wired än så. Men 

vi vet fortfarande så lite om hjärnan. Vi har 

precis klivit i land på den här kontinenten och 

bara börjat utforska kusterna. Hjärnan är trots 

allt det mest avancerade system vi känner till i 

42 

SOMA O1.11

6. Split Hook med gängat fäste. 

Vajerstyrd handprotes som öppnas 

och stängs med hjälp av en sele över 

axeln. Hårdheten på greppet kan 

varieras med olika antal fjädrar. 

Fästet har även fördelen att det 

passar flera olika typer av specialverktyg, 

på så vis kan man välja 

att byta till en hammare, läsköppnare, 

svetsstång, gaffel eller andra 

verktyg. Tillverkas i stål, titan eller 

lättmetall beroende på önskad vikt. 

Mycket hållbar och fukttålig. 

universum. Man kan jämföra det med att försöka 

förstå hela universum. 

Hur kom det sig att du blev intresserad av 

proteser från första början? 

– Det började inte med proteser. Det började 

som en nyfikenhet kring frågan: Hur känner man 

igen sin kropp? Jag har forskat i England under 

fem år och lärde mig mycket där. Så drivkraften 

var nyfikenhetsbaserad. Sedan har nya möjligheter 

dykt upp längs vägen. Proteser är en, virtuella 

verkligheter är en annan. Så fungerar det ofta. 

Många av dagens stora tekniska framsteg – som 

Google eller hela internet – startade med små 

experiment byggda på nyfikenhet på akademiska 

institutioner. 

Om du får vara visionär: Hur ser proteserna 

ut år 2050? 

– Ett helt nytt område skulle kunna vara att 

man har ett chip eller interface som gör att man 

kan föra över information direkt mellan hjärnan 

och datorer. En protes behöver ju inte vara något 

fysiskt, utan det kan röra sig om mer abstrakt 

information. Om fyrtio år slipper man nog bära 

runt på sin mobil, utan kan maila, ladda upp 

bilder eller bara i sitt inre prata med en annan 

person som också har ett chip i huvudet. När 

man väl börjar koppla ihop hjärnan med datorer 

skapas en väldig massa möjligheter. 

Men det förutsätter att vi är beredda att 

operera in chip i hjärnan. 

– Ja, precis. Och det pågår mycket forskning på 

att operera in ett chip i den motoriska hjärnbarken 

för att styra proteser. Jag tror det blir mer 

som i Terminator i framtiden, alltså någon sorts 

cyborghänder som styrs intuitivt med hjärnan. 

Tekniska tidsskalor är lika svåra att förutsäga som 

börsen, men får man ta ut svängarna så kanske en 

iPhone år 2050 är ett litet chip som du bara petar 

in i hörselbarken. ■ 

Henrik Ehrsson är docent i neurovetenskap och 

hjärnforskare vid Karolinska Institutet, samt 

grundare av Brain, Body and Self Laboratory. 

SOMA O1.11 43

Det virtuella 

sjukhuset 

En kirurg går in operationssalen för första gången men känner 

genast igen sig. Hon har varit där tidigare – som avatar. Serious 

games är en av de nya möjligheterna att utbilda vårdpersonal. 

TEXT CATARINA THEPPER FOTO ANDERS NORDERMAN 

ORDLISTA 

Simulering, att försöka återskapa 

verkligheten i en kontrollerad miljö. 

Angiografi, kontraströntgen av 

blodkärl. 

Kateter eller sond, rörformat 

instrument av varierande material 

som kan införas i rörformade organ, 

som blodkärl eller urinrör. 

Teamträning, träning av ett 

arbetslag som samarbetar i ett 

bestämt syfte och är beroende av 

varandra i arbetet. 

Situationsbaserad träning, ett 

deltagarstyrt lärande mot tydliga 

mål. Övningarna bygger ofta på 

verkliga situationer från yrkeslivet. 

Biodesign, en systematisk 

genomgång av behov när ny 

biomedicinsk teknik ska tas fram 

och införas. 

Virtual hospital, ett sjukhus som 

virtuell värld. 

Avatar, jaget i en ny gestalt. Ordet 

kommer från hinduismen och 

syftar då på en guds nedstigande 

till jorden i människo- eller djurgestalt. 

Serious games, dataspel för 

utbildning. 

På karolinskas centrum för 

avancerad simulering, CAMST, testas 

det allra senaste: en simulator för 

kärlkirurgi. Ulf Jensen, thoraxkirurg 

och kardiolog, letar sig fram inne i 

simulatorns låtsaskärl. Han ska göra en 

ballongvidgning i hjärtat. Han flyttar 

sonden framåt med tummen och pekfingret med ytterst 

små rörelser. 

Precis som vid en riktig operation står Ulf Jensen 

vid sidan av patienten med blicken riktad mot skärmen 

ovanför. Att arbeta under likadana förhållanden och med 

samma instrument som i verkligheten är viktigt för att 

få rätt känsla ända ut i fingertopparna. Muskelminnet 

tränas. Det är den färdigheten som gör att en skicklig 

violinist sätter fingrarna på exakt rätt ställe varje gång 

utan att behöva tänka efter. 

Just den här simulatorn är unik eftersom den kan 

laddas med data från en verklig patient. Kirurgen har 

därmed möjlighet att förbereda sig för problem och 

svårigheter redan innan operationen genomförs i 

verkligheten. Det är en användbar funktion eftersom vi 

människor ser minst lika olika ut i våra kärl som vi gör i 

våra ansikten. 

Att operera via kärlen, så kallad angiografi, eller med 

övrig titthålskirurgisk teknik, endoskopi, har många 

fördelar. Operationssåren blir mindre vilket gör att patienter 

kan återhämta sig snabbare. Vistelsen på sjukhus 

blir kortare och kostar mindre. Men patientsäkerheten 

kräver nya färdigheter av kirurgerna som ska manövrera 

känsliga instrument, samtidigt som de orienterar sig i 

kroppens labyrinter via en skärm. Inte olikt de tekniska 

färdigheter man behöver för att bli duktig på konsolspel. 

Därför är det inte så konstigt att medicinska simulatorer 

har blivit en växande marknad. Li Felländer-Tsai, 

professor i ortopedi och verksamhetschef för CAMST, 

talar om en apparatdjungel. 

– Många företag har förstått att simulatorer kommer 

att bli en viktig del av den medicinska utbildningen. 

Så vi lider verkligen inte av någon apparatbrist. 

För oss gäller det att skrapa på ytan så att det vi köper in 

inte bara är ett tjusigt skal, utan har ett verkligt värde, 

säger hon. 

Nu behöver metoderna för att använda simulatorerna 

utvecklas. Dessutom tror Li Felländer-Tsai att själva 

begreppet simulering måste vidgas så att hela system 

inom sjukvården kommer att omfattas. 

– Vi behöver förstå medicinska situationer på 

djupet. Det handlar om allt som behövs för att patienter 

ska uppleva att det blev ett bra resultat av behandlingen. 

Det man tidigare kallat för läkekonst, säger hon. 

Hon ger ett exempel: Ett tekniskt helt perfekt utfört 

kirurgiskt ingrepp. Enligt alla mätbara data är kirurgen 

en verklig virtuos. 

– Men om ingreppet görs på fel patient, eller på felaktig 

beslutsgrund, är den tekniskt lyckade operationen 

fortfarande en katastrof. 

Vården har tagit intryck av de undersökningar som 

visat att kommunikationsmissar ligger bakom många 

vårdskador. För att komma till rätta med det används 

teamträning, eller situationsbaserad träning, där ett arbetslag 

får träna rätt beteende i en simulerad situation 

som är så lik verkligheten som möjligt. 

Li Felländer-Tsai siktar ännu högre när hon försöker 

beskriva vad simulering kan tänkas handla att om i framtiden. 

Hon tror att vården kommer att analysera och bygga 

44 

SOMA O1.11

CLINISPACE 

Innovation in Learning är ett litet 

företag som drivs av Parvati Dev, 

tidigare chef för SUMMIT Lab, 

på Stanforduniversitetet. Hennes 

affärsidé är att utveckla tredimensionella 

sjukhusmiljöer med 

virtuella patienter för utbildning 

av vårdpersonal. Det mest kända 

heter CliniSpace. Simuleringar 

och scenarion har byggts upp 

från forskning om hur man lär sig 

saker i den här typen av miljöer, 

forskning som till stor del kommer 

från Stanford. 

Dataspelen riktar sig till 

sjukhus och vårdföretag över hela 

världen. Det är spelarens egna 

erfarenheter i den virtuella världen 

som ska ge kunskap och färdigheter. 

Som avatar i CliniSpace 

sköter man om patienter och deras 

anhöriga. Patienternas tillstånd är 

dynamiskt, det vill säga det påverkas 

av det spelaren gör med dem. 

För att undersöka en patient kan 

man till exempel göra ett utraljud, 

kontrollera syresättning och EKG, 

och ge läkemedel. Man kan också 

vara flera spelare som samverkar 

i ett sjukvårdsteam. Avataren kan 

vara sjukvårdspersonal, spelledare 

eller observatör. 

SOMA O1.11 45

1 

2 

Ballongvidgning. Med 

en spruta pumpas ballongen 

upp i hjärtats 

kranskärl och spränger 

isär förträngningen som 

hindrar blodet. 

Mätare som visar trycket 

man blåser in luften med. 

För hårt tryck skadar 

kärlen. 

4 

3 

Angiomentor. En simulator 

där man tränar på undersökning 

och behandling 

av förträngningar i 

blodkärlssystemet. Det 

går både att göra generella 

övningar och öva 

på en viss patient. Vid en 

riktig operation brukar 

patienterna vara vakna. 

5 

4 

5 

Röntgenbild av hjärtats 

kärlträd. Här ser kirurgen 

vad han gör. 

På skärmen visas 

patientdata, till exempel 

hur hjärtat slår, påverkan 

på blodtryck och syresättning. 

Kirurgen kan 

parera ingreppet efter 

hur patienten reagerar. 

1 

2 

3 

6 

Kateter som går in i 

blodbanan via patientens 

ljumske. Med den hittar 

kirurgen fram till rätt 

position för ballongvidgningen. 

Ulf Jensen, kardiolog och thoraxkirurg, 

testar angiomentorn, den senaste medicinska 

simulatorn på Karolinska. Bakom: Ann Kjellin, 

kirurg och ledningsansvarig på CAMST. 

6 

CAMST 

Centrum för avancerad 

medicinsk simulering och 

träning på Karolinska 

Universitetssjukhuset, 

ger kurser för medicinsk 

personal med simulatorer. 

Man kan träna på 

behandlingar som görs 

via kärlen, knäleden, bukhålan, 

urinorganen eller 

tarmen, så kallad bildstyrd 

intervention. Det 

finns också utbildningar 

för icke-tekniska färdigheter 

som till exempel 

informationsöverföring, 

situationsmedvetande 

och kommunikationsförmåga. 

om hela arbetsflöden från grunden, så kallad biodesign. 

– Men då måste vi engagera fler delar av samhället. 

Sjukvårdens kunskaper räcker inte, vi är för smala. Teknologer, 

beteendevetare och samhällsvetare kommer att 

behövas, säger hon. 

Hela sjukhus kan göras till föremål för simuleringar. 

Allt från sjukhusledningens beslut till detaljer som handlar 

om vilka instrument som levereras från sterilcentralen 

till operationssalarna. I dag finns egentligen bara en 

organisation som genomför sådana här fullskaleövningar 

och som arbetar under förhållanden jämförbara med 

vården – nämligen militären. 

– Vårdens förebilder hämtas i dag från kärnkraften 

och flyget. Och visst kan vi lära oss mycket av deras 

säkerhetstänkande, men i nästa steg måste vi konstatera 

att vi inte kan kopiera arbetssättet. Sjukvården är mer 

komplex, konstaterar Li. 

Vardagen för en pilot är en standardiserad flygning 

mellan två städer. Det är mycket sällan piloten utsätts för 

ett haveri. Men i sjukvården tillhör haverier vardagen. 

– Att patienten är sjuk, kanske till och med riskerar 

att dö, är en förutsättning för att utöva vård. I krig är 

utgången lika osäker. 

Krig som metaforisk jämförelse till vård känns främmande, 

åtminstone här i Sverige. Det handlar ju faktiskt 

om verksamheter vars mål är varandras motsatser. Men 

i länder med en militär organisation så stor att den är 

en del av samhället, är det inte lika kontroversiellt med 

samarbeten för att utveckla träning och ny teknik. Det är 

till exempel ingen slump att simulatorn för kärlkirurgi 

som nämns i den här artikeln, är israelisk. 

I USA används så kallade ”serious games”, dataspel 

med ett lärande syfte, allt oftare i utbildningar. Föregångare 

är just militären. Serious games brukar uppskattas av 

studenter. Li Felländer-Tsai har varit med och utvärderat 

ett förstahjälpen-scenario med medicinstudenter som 

fick vara avatarer vid en virtuell olycka. Forskningsresultatet 

visade att eleverna tyckte att de lärt sig något nytt 

trots att de redan genomgått en klassisk förstahjälpenutbildning. 

Uppskattningen av den egna förmågan ökade, 

något som forskare brukar ha som måttstock för att 

inlärd kunskap ska kunna omsättas i handling. 

Li Felländer-Tsai visar också upp en simulerad akutmottagning, 

en del i ett utbildningsspel som kallas det 

virtuella sjukhuset. Som grönklädd avatar lär man sig att 

hitta i mottagningsrummen, tolka patientjournaler, eller 

undersöka och beställa prover. Li har deltagit i förarbetet 

av just det här programmet, som senare, och utan några 

kopplingar till Li, utvecklades till produkten CliniSpace. 

– Det krävs mer utvecklingsarbete, men jag tror att 

något liknande skulle kunna användas som ett komplement 

när man lär upp ny personal. De är orienterade i 

rummet redan innan sin första arbetsdag, och kan därför 

lättare sortera alla nya intryck, säger hon. ■ 

46 

SOMA O1.11

Nya tider kräver 

befriande beslut för 

patientens bästa. 

Förr var svenska Nycomed bara ett läkemedelsföretag 

som alla andra. Som enbart försåg vården med bra 

läkemedel. 

Det tänker vi naturligtvis fortsätta med. Men nu utvecklar 

vi dessutom behovsanpassade tjänster och spetskunskap 

inom våra terapiområden. Kvalificerad vårdsupport som 

besparar patienter onödigt lidande, som undanröjer hinder 

för läkare och vårdpersonal i det dagliga arbetet, och som 

förenklar beslutsfattarnas ställningstaganden. 

Vi kallar det befriande insatser för vårdens bästa. 

Vi som står bakom insatserna är ett team dokumenterat 

professionella. Som brinner för att förbättra vården. 

Som aldrig tummar på kvaliteten. Och som prestigelöst 

älskar att inspirera varandra att hjälpa andra. Läs mer 

om oss på: www.nycomed.se 

Nycomed AB, Box 272 64, 102 53 Stockholm

SCANPIX 

48 

SOMA O1.11

Sjukt 

kända 

Kändisar som ger sjukdomar ett ansikte blir allt vanligare. Men 

hur påverkar det vår bild av diagnosen? Johan Wirfält granskar 

fenomenet i sällskap med Louise Hoffsten och Michael J Fox. 

TEXT JOHAN WIRFÄLT ILLUSTRATION OLOF HELLDIN 

Ärligt talat är jag trött på att 

prata om MS. När jag fick diagnosen 

pratade jag om det tills jag 

höll på att spy. 

Louise Hoffsten är Sveriges 

mest kända MS-patient. När jag 

når henne på telefon hemma i 

Enskede förklarar hon att hon numera tackar nej till 

de flesta intervjuförfrågningar som rör hennes sjukdom. 

Hoffsten diagnostiserades med multipel skleros 

i mitten av 90-talet. Då hon fick veta att den nervsjukdom 

som drabbat henne var obotlig föddes en stor 

ilska – och samtidigt ett behov av att ventilera den. 

– Jag valde själv att gå ut och tala om det. Då hade 

det skrivits mycket i medierna om aids och bromsmediciner, 

tack vare att kända personer berättat att de 

var drabbade. Innan jag fick min diagnos skrevs det 

ingenting om MS. Då tänkte jag att om jag som känd 

person talar om MS kommer sjukdomen att uppmärksammas 

mer, vilket hjälper forskningen. Och jag 

känner också att diagnosen tas mer på allvar i dag. 

Louise Hoffsten sätter därmed fingret på något 

som blivit allt vanligare: Kändisar som ger sjukdomar 

ett ansikte eller, ännu vanligare, blir affischnamn för 

kampanjer till stöd för forskning kring olika sjukdomar. 

Effekten av kändissyndromet kan man tydligt 

avläsa i mediearkiven. Louise Hoffsten berättade för 

första gången om sin MS-diagnos i en dokumentär på 

TV 4 hösten 1997. En sökning i Presstext på artiklar 

som nämner ”multipel skleros” under de föregående 

tio åren ger 43 träffar. För tioårsperioden efter att 

Louise Hoffsten gått ut och talat om MS är motsvarande 

siffra över 300. 

Ur ett internationellt perspektiv har skådespelaren 

Michael J Fox på liknande sätt blivit ett ansikte 

för Parkinsons sjukdom, precis som popstjärnan Kylie 

Minogue blivit det för bröstcancer, cyklisten Lance 

Armstrong för testikelcancer eller basketspelaren 

Earvin ”Magic” Johnson för hiv/aids. 

Men kändisar som faktiskt talar offentligt om sjukdomar 

de drabbats av är än så länge ganska ovanligt 

– att de lånar sina namn och ansikten till insamlingskampanjer 

är däremot vanligare. Genom att engagera 

kända människor i sin kommunikation är organisationer 

som arbetar för att öka uppmärksamheten 

kring en viss sjukdom närmast garanterade utrymme 

i medierna. 

SJUKA KÄNDISAR 

Michael J Fox 

Stjärnan från Tillbaka till framtiden 

och Spin City diagnostiserades 

med Parkinsons sjukdom 1991, men 

offentliggjorde inte sin sjukdom förrän 

sju år senare. 2000 drog han sig 

tillbaka från skådespeleriet (även om 

han gjort kontinuerliga inhopp), och 

har istället drivit en stiftelse som till 

dags dato samlat in över en miljard till 

parkinsonforskningen. Han är hedersdoktor 

på Karolinska Institutet sedan 

mars 2010. 

Louise Hoffsten 

”Jag har the blues. Den kallas MS”, 

skrev rock- och bluessångerskan Louise 

Hoffsten i sin självbiografi Blues 

från 1998. Året innan hade hon gått ut 

med sin MS-diagnos i medierna. I dag 

kombinerar Louise Hoffsten uppdrag 

som föreläsare med en artistkarriär. 

Förra året till delades hon Evert 

Taube-stipendiet. 

SOMA O1.11 49

FLER SJUKA 

KÄNDISAR 

Kylie Minogue 

I maj 2005 avbröt den australiensiska 

popstjärnan en världsturné sedan 

hon fått en bröstcancerdiagnos. Kylie 

Minogue opererades strax därefter, 

och har sedan dess blivit ett globalt 

ansikte för kampen mot bröstcancer. 

2008 förklarade den franska kulturministern 

Christine Albanel i en intervju 

att det numera finns en påtaglig 

”Kylie-effekt”, som innebär att fler 

unga kvinnor än tidigare genomgår 

regelbundna bröstcancerundersökningar. 

Lance Armstrong 

Amerikansk cykelikon som 1996 drabbades 

av testikelcancer som spred 

sig till lungor och hjärna. Genomgick 

omfattande operationer och cellgiftsbehandlingar, 

och friskförklarades i 

slutet av 90-talet. Han vann därefter 

Tour de France sju gånger i rad – ett 

historiskt rekord. Han driver sedan 

1997 stiftelsen Livestrong, vars motto 

är ”att inspirera och stärka” cancerdrabbade 

och deras familjer. 

Jade Goody 

Brittisk skandalkändis som slog 

igenom i Big Brother. När Jade 

Goody 2008 diagnostiserades med 

livmodercancer valde hon att göra 

en dokumentärfilm om sin kamp mot 

sjukdomen. Mängder av brittiska kvinnor 

testade sig därefter för cancer, 

samtidigt som engelska sjukvårdsmyndigheterna 

omprövade riktlinjer 

som inneburit att man tidigare inte 

erbjudit livmoderhalsundersökningar 

till kvinnor under 25 år. Hon gick bort 

i mars 2009 – dagen efter var hon på 

förstasidan av samtliga stora brittiska 

dagstidningar. 

”Det finns ett stigma 

kring att prata om 

sjukdomar. När kändisar 

som själva drabbats talar 

om det blir det därför 

väldigt starkt.” 

Ulrica Klettner är informationschef på Hjärt- och 

lungfonden, en ideell insamlingsorganisation och 

en av Sveriges största bidragsgivare till forskning 

om hjärt- kärlsjukdomar. Under våren har Amelia 

Adamo och Charlotte Perelli stött deras kampanj 

Rädda kvinnohjärtat, och i en ny kampanj medverkar 

Jan Rippe från Galenskaparna som själv drabbats av 

hjärtinfarkt. 

– Alla kända personer som tar ställning för vår 

fråga väcker intresse. Om människor som folk känner 

igen engagerar sig och stödjer en fråga blir även 

andra människor i större utsträckning engagerade, 

säger Ulrica Klettner. 

Michael J Fox arbete med parkinson är kanske det 

tydligaste exemplet på ett globalt plan. Den stiftelse 

han grundade i början av 2000-talet, några år efter 

att han offentliggjort att han själv drabbats av sjukdomen, 

är i dag världens största privata bidragsgivare 

till parkinsonforskningen. Michael J Fox stiftelse 

har skänkt över en miljard kronor till studier kring 

sjukdomen – och den amerikanske skådespelaren 

utsågs förra våren till hedersdoktor på Karolinska 

Institutet. 

Kändisar har ett ”uppmärksamhetsvärde”, säger 

Ulrica Klettner. Däremot vill hon inte gå så långt som 

att mäta effekten av kampanjer med kändisar jämfört 

med dem utan. 

– Det vi i första hand gör i vår kommunikation är 

att berätta om allvaret i hjärt- kärlsjukdomar. Inte 

många känner till att över en miljon svenskar lider av 

dem och att det är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. 

Vi berättar detta, och att forskning är en lösning 

som vi kan erbjuda och som kan rädda fler. Forskarna 

är våra verkliga hjältar, och de förekommer lika ofta 

i våra kampanjer och vi vill ge även dem status som 

kändisar, framhåller Ulrica Klettner. 

– Men vi använder kända personer på olika sätt. 

Ibland är det någon som drabbats själv. Innan han 

gick bort medverkade längdskidåkaren Assar Rönnlund. 

Han hade själv hade drabbats av hjärtinfarkt, 

och genom att en idrottsman som tränat och levt 

hälsosamt medverkade i en kampanj kunde vi slå hål 

på myten om att hjärt- kärlsjukdomar bara drabbar 

dem som lever osunt. 

Att använda en kändis i kommunikationen 

handlar i slutändan om igenkänningsfaktor och 

identifikation, säger Ulrica Klettner. Där får hon 

medhåll av Johannes Ivarsson som är copywriter på 

reklambyrån Waters Widgren/TBWA och har gjort 

flera kampanjer för Cancerfonden, Sveriges största 

insamlingsorganisation. 

– Tyvärr finns ju ett stigma i samhället kring att 

prata om sjukdomar, och när kändisar som själva 

drabbats går ut och talar om det blir det därför väldigt 

starkt. Av någon halvkonstig anledning har vi alla en 

relation till kändisar, oavsett vad vi tycker om dem, 

säger Johannes Ivarsson. 

Men just detta, att vi redan har en relation till 

kändisar, kan också vara ett problem på ett mer generellt 

marknadsföringsplan. 

– Det är alltid vanskligt när man hänger upp en 

kampanj på någon annans varumärke, eftersom du 

inte kan styra en kändis utanför själva kampanjen. 

Säg att Unicef använder en kändis och så går han 

plötsligt ut och säger att han gillar kokain. Då blir 

kändisens kokainproblem också ett Unicef problem, 

50 

SOMA O1.11

CANCER 

Idag kommer Ingrid att kunna leka med sina barnbarn. 

Förra året fick Ingrid* diagnosen multipelt myelom, en allvarlig typ av cancer. Tack vare rätt behandling för Ingrid är 

hon nu hemma och kan tillbringa mer tid med sin familj. Janssen läkemedel ger hopp till Ingrid och tusentals patienter 

som hon. Ändå återstår en hel del hårt arbete. Genom forskning kan vi erbjuda innovativa behandlingar inom CNS, 

infektionssjukdomar, onkologi och immunologi. Vårt mål är att Ingrid och andra patienter kan leva livet fullt ut. 

Extraordinära insatser för ett normalt liv. 

* Ingrids berättelse är sann. På grund av patientsekretessen så porträtteras hon av en modell. 

Janssen-Cilag AB Box 7073, SE-192 07 Sollentuna, Sweden, Tel +46 8 626 50 00, Fax +46 8 626 51 00, www.janssen.se 

JC-110470-1

säger Johannes Ivarsson. 

I slutänden handlar effekten och trovärdigheten i 

kändiskampanjer förstås om hur djupt engagemanget 

är hos dem som medverkar. Johannes Ivarsson 

påpekar dessutom något annat: 

– När det gäller de här mer behjärtansvärda 

frågorna har det gått lite inflation i kändiskampanjer. 

Både kändisen och organisationen vinner på det: 

kändisen framstår som god medan organisationen 

får mer uppmärksamhet. 

Det här är talande för en accelererande 

medieutveckling som har 

gjort just det ”uppmärksamhetsvärde” 

som Ulrica Klettner talar om till en 

kändis främsta kapital. Skådespelare 

och popstjärnor har förmågan att höras genom det 

allmänna informationsbruset. Därmed skapas också 

en marknad för dem som allmänna reklampelare 

för olika frågor, oberoende av om syftet är att rikta 

uppmärksamhet mot en sjukdom, stödja mänskliga 

rättigheter eller liknande. 

Brittiska tidningen The Guardian skrev i vintras 

om hur det på den globala kändisscenen numera 

finns en mindre industri av specialiserade agenter 

– deras huvuduppgift är att föra samman kända 

människor som letar efter en ”god sak” att stödja för 

att höja sin image i allmänhetens ögon med organisationer 

som kan utnyttja samma kändisstöd i sin 

kommunikation. 

Med detta i bakhuvudet, finns det inte en risk att 

kändisar generellt reducerar budskapet i en kampanj 

till något ytligt? Ulrica Klettner tror inte det. 

– Kändisar väcker olika känslor hos olika människor, 

både onda och goda. Vad det handlar om är 

framför allt att bara använda dem som har ett äkta 

engagemang. Det tror jag att de flesta kändisar som 

gör sådana här saker, åtminstone i Sverige, har i dag. 

Kändisar som skapar medieintresse kring 

sjukdomar som tidigare varit okända kan däremot 

leda till andra problem. Philip Stevens är brittisk 

forskare och konsult inom vårdpolitik, och tidigare 

ansluten till den internationella tankesmedjan IPN. 

Han menar att kändisar, just genom att de är så bra 

på att skapa uppmärksamhet kring de sjukdomar de 

engagerar sig i, snedvrider fördelningen av vårdens 

resurser. Hiv/aids är ett talande exempel, säger han 

på telefon från London: 

– Aids står bara för ungefär fem procent av 

dödsfallen i utvecklingsländerna, men ändå går 

runt en fjärdedel av allt internationellt vårdstöd 

till bekämpning av sjukdomen. Jämför det med de 

tusentals andra saker som gör att människor dör för 

tidigt i utvecklingsländerna – till exempel diarré och 

sjukdomar till följd av smutsigt dricksvatten, som 

är det absolut största problemet. Att åtgärda det är 

mycket billigare än aids-medicin, men skulle rädda 

många fler liv. 

När kändisar engagerar sig för att öka uppmärksamheten 

kring en sjukdom innebär det – om kampanjen 

är framgångsrik – att sjukdomen politiseras, 

menar Stevens. Politiker och andra beslutsfattare 

påverkas precis som alla andra, säger han. 

– Även om man önskar att vård inte vore ett 

ÄNNU FLER 

SJUKA 

KÄNDISAR 

Sighsten Herrgård 

Den 30 juli 1987 kallade modedesignern 

Sighsten Herrgård till presskonferens. 

”Jag ska dö. Jag har aids. 

Det rör sig kanske bara om några 

månader. Men jag vill dö med värdighet”, 

löd hans besked. Seklets stora 

farsot hade därmed fått ett ansikte 

i Sverige. Aids var fortfarande en 

förhållandevis ny sjukdom i vår del av 

världen, behäftad med många rykten 

och fördomar. Sighsten Herrgårds 

frispråkiga utspel bidrog inte minst 

till förståelsen om att vem som helst 

kunde drabbas. Han dog två år senare 

under värdiga former. 

Ronald Reagan 

Mot slutet av Eugene Jareckis nya 

dokumentär Reagan (2011) sitter den 

amerikanske ex-presidenten med en 

modell av Vita Huset och försöker 

minnas varför den känns så bekant. 

Det är en gripande bild över människans 

sårbarhet. Ronald Reagan meddelade 

att han drabbats av alzheimer 

i ett handskrivet brev till nationen i 

november 1994. Därefter drog han sig 

tillbaka från den offentliga scenen. Ett 

år senare startade han och hustrun 

The Ronald and Nancy Reagan Research 

Institute som starkt bidragit till 

nya framsteg i alzheimerforskningen. 

6 snabba 

4Headset. I Storbritannien 

arbetar forskare med att ta 

fram en apparat som läser av 

ansiktsrörelser och gör om dem till 

ord. Apparaten använder sig av små 

magneter på tungan och läpparna för 

att skapa ett magnetfält i munnen. 

Förändringar i magnetfältet skickas 

vidare till ett headset som tolkar vad 

personen försöker säga. Hittills kan 

50 ord identifieras. Målet är att kunna 

hjälpa bland annat patienter som 

tvingats operera bort struphuvudet 

till följd av cancer. 

nollsummespel, finns det i slutänden bara en viss 

mängd resurser som ska fördelas. Problemet när 

man involverar kändisar är att det sätter press på 

politikerna. För att behålla sitt väljarstöd känner 

de att de måste ge pengar till den sjukdom som för 

tillfället är ”mest populär” – om Bono eller Madonna 

säger att ”nu måste vi stödja den här forskningen”, så 

är det vad politikerna vill göra. Problemet är förstås 

att fördelningen av vårdresurser är en mycket mer 

komplex fråga än så. 

När en sjukdom politiseras kan det skymma 

behovet av stöd till vård av och forskning inom andra 

”mindre glamorösa sjukdomar”, säger Philip Stevens. 

– I Storbritannien finansieras vården av staten. 

Samtidigt har vi en stor och kraftfull bröstcancerlobby. 

Om vi tittar på hur det ser ut hos oss ser vi att 

bröstcancervården är väl finansierad. Å andra sidan 

har vi stroke, eller cancertyper som framför allt 

drabbar män. De har mycket mindre kändisstöd, och 

vården där har också mycket mindre resurser. 

Philip Stevens har ingen enkel lösning på fördelningsproblemet. 

Även han menar att kändisengagemang 

kan föra mycket gott med sig. Han nämner 

den brittiska dokusåpakändisen Jade Goody, en före 

detta Big Brother-deltagare som 2008 drabbades av 

livmodercancer och gjorde en dokumentärfilm om 

sin kamp mot sjukdomen. Följden blev att mängder 

av brittiska kvinnor valde att kontrollera om de 

själva hade cancer, och därmed vändes en nedåtgående 

trend. När Jade Goody avled i mars 2009 gjorde 

Storbritanniens premiärminister Gordon Brown ett 

officiellt kondoleansuttalande. 

– Man kan förstås inte förbjuda kändisar från att 

kampanja, säger Philip Stevens. 

Ur ett globalt perspektiv tycker han snarare att 

det handlar om att decentralisera besluten och tilldelningen 

av vårdresurser. 

– Mycket av de pengar som ska fördelas finns i dag 

hos några få myndigheter. Det vore bättre att sprida 

ut resurserna, så att människor som sitter närmare 

dem som faktiskt ska få vården kan lägga pengarna 

där de behövs bäst, säger Philip Stevens. 

Att vara drabbad av allvarliga 

sjukdomar är fortfarande tabubelagt 

i samhället. Därför får kända människor 

som själva drabbas av dem så stor 

betydelse. Genom att tala i medierna 

om sina diagnoser löser kändisarna, normalt förknippade 

med underhållning eller sport, upp en del 

av den ångest vi känner inför sjukdomarna. 

När kändisar ger en dödlig sjukdom ett ansikte 

blir döden i sig kanske inte mindre skrämmande – 

men åtminstone något mer mänsklig. 

Vi avslutar där vi började, med Louise Hoffsten. 

– Många människor som själva har en MS-diagnos 

har hört av sig till mig genom åren. De tycker det 

är skönt att kunna prata om sjukdomen mer öppet. 

Och de kan känna igen sig i min situation, säger hon. 

– Jag är ingen expert på MS. Men jag kan prata 

utifrån min egen situation och mina egna livserfarenheter. 

Alla går igenom jobbiga saker, man går inte 

igenom livet utan dem. Jag lever med min sjukdom, 

jag är inte sjukdomen. ■ 

52 

SOMA O1.11

Om vi ger, 

finns att få. 

www.geblod.nu

Tack för 

hjälpen! 

Strax utanför Gnesta sladdar en motorcyklist, 

kör in i ett räcke och sliter av kroppspulsådern. 

Tobias Seger hade turen att hamna i händerna 

på Linus Blohmé i Karolinskas hybridsal. 

TEXT CHRISTER CLASSON FOTO PYSSE HOLMBERG GRAFIK MATS JERNDAHL 

54 

SOMA O1.11

Det sista minnet jag har är att 

vi stannade till på en rastplats i 

Lästringe och diskuterade vart vi 

skulle åka, säger Tobias Seger. 

Han är en 24-åring från Flen 

som förra sommaren tillsammans 

med sin bror och en kompis var 

ute med sina sportmotorcyklar. Det var en varm och 

solig dag i juli, sista helgen på semestern. Precis som 

de brukade göra varje lördag stack de iväg utan något 

direkt mål, fikade på någon rastplats och körde vidare. 

– Vi åkte mot Gnesta på en liten 70-väg som vi 

inte kände till så väl. Kanske gick det lite för fort. Det 

var grus i kurvorna, jag fick bakhjulssläpp och körde 

in i vägräcket. Brorsan hann precis styra undan men 

kompisen körde på min cykel och for också in i räcket, 

berättar Tobias. 

Hans bror vände en bit upp på vägen och när han 

kom tillbaka låg Tobias på mittlinjen och kompisen 

hängde över räcket. Motorcyklarna var mosade och 

i panik drog brodern av Tobias tidigare vita, numera 

röda, hjälm. Tobias bara stirrade tomt och gick inte att 

få kontakt med. Ambulansen kom efter en kvart och 

körde dem till Nyköpings lasarett. 

Kompisen hade flera svåra frakturer och flögs 

med ambulanshelikopter till Traumacentrum på 

Karolinska Universitetssjukhuset medan Tobias, som 

hade vaknat och pratade men inte mindes olyckan, 

trots allt verkade ha klarat sig osannolikt bra och 

fick stanna kvar i Nyköping. Men en datortomografi 

(skiktröntgen) senare var även Tobias på väg i en 

ambulans med högsta fart mot Karolinska, omedveten 

om hur allvarliga skador han hade. 

– Enligt pappa satt jag i ambulansen och pratade 

om hur kul vi haft på dagen. Jag förstod nog inte var 

jag var utan trodde att vi fortfarande var ute och 

körde, säger Tobias. 

SOMA O1.11 55

Tillbaka i hybridsalen ett år efter olyckan. Från 

vänster: Linus Blohmé, röntgenläkaren Maria Vinell, 

narkosläkaren Jonas Tunelli och Tobias Seger. 

6 snabba 

5Organskrivare. Med hjälp av en 

3D-modell av en njure och en 

liten bit vävnad från en patient 

har forskare i USA skapat en konstgjord 

njure. Vävnadsbiten stoppas in i 

något som kan liknas vid en skrivare, 

där lager för lager byggs på tills 

njuren är färdig. Hittills har man dock 

inte lyckats skapa en fungerande 

njure utan bara en modell. Däremot 

tillverkade man en fungerande 

urinblåsa redan för tio år sedan. Så 

sent som i mars i år presenterades en 

studie där fem unga pojkar fått nya 

urinrör, skapade i labb av deras egen 

vävnad. 

Linus Blohmé är medicinskt ledningsansvarig för 

Karolinskas hybridsal, landets kanske modernaste 

operationssal för patienter i behov av kärlkirurgi och 

optimerad för de allra svårast skadade patienterna. 

Han sitter på sitt arbetsrum och förklarar hur en 

skada på kroppspulsådern kan uppstå vid en krock. 

Kroppspulsådern är uppbyggd av tre lager och delar 

av den är fäst längs med bröstkorgen medan andra 

delar hänger löst. 

– Kommer du farande i hög fart och det blir stopp 

så fortsätter allt löst framåt medan det som sitter 

fast stannar och det bildas en slitskada, säger Linus 

Blohmé. 

Det var precis vad som hade hänt Tobias. På röntgenbilderna 

hade läkarna i Nyköping upptäckt blod i 

lungsäcken och en så kallad inkomplett avslitning av 

kroppspulsådern i brösthöjd. Bara det yttersta lagret 

höll ihop, men det hade börjat läcka. Det var som en 

pyspunka och hela systemet riskerade att kollapsa. 

– Det var en direkt livshotande skada. Hade det 

yttre lagret gått sönder direkt hade han dött på plats, 

säger Linus Blohmé. 

Läkarna i Nyköping reagerade omedelbart, 

kontaktade kärlkirurgen på Karolinska och snabbt 

fattades beslutet att transportera Tobias till Stockholm. 

Det blev ambulans eftersom helikoptern redan 

var i Stockholm. Under tiden Tobias i hög hastighet 

närmade sig ringdes expertis in till hybridsalen och 

röntgenbilderna skickades till Karolinska via telemedicinsk 

utrustning. 

– Det gjorde att vi kunde vårda patienten tillsammans 

med Nyköping trots att Tobias flyttades. Vi kunde 

titta på bilderna medan han var på väg och utifrån 

dem beslutade vi att lägga in ett så kallat stentgraft, 


Ett stentgraft är en slags innerslang som täpper till 

och reparerar kroppspulsådern inifrån. Kirurgen går 

in i kärlsystemet, oftast via ljumsken eftersom pulsådern 

där ligger nära ytan och är relativt grov, och kan 

tack vare att hela kärlsystemet hänger ihop som ett 

rörsystem komma fram till och reparera skadan. Ett 

i det här sammanhanget mycket säkrare och mindre 

påfrestande ingrepp för patienten än öppen kirurgi. 

Ambulansen var framme efter 40 

minuter och precis när Tobias rullade in 

på akuten tappade han medvetandet till 

följd av allt blod han förlorat. 

– Det var riktigt nära att det inte 

skulle gå bra, men eftersom Nyköping hade skickat 

iväg honom så fort, kontaktat rätt personer här och 

skickat bilder var vi förberedda på att det här kunde 

hända. Tobias fick dropp och vaknade snart upp igen, 


Tobias rullades vidare in i hybridsalen, lokalbedövades 

och var sedan vaken operationen igenom vilken 

tog mindre än en timme och gick väldigt smidigt. 

Kirurgens enda problem var att Tobias var oerhört 

kittlig i ljumskarna och inte ville ligga stilla. 

Kunde inte Tobias ha opererats i Nyköping? 

– För att sätta in ett stentgraft behövs avancerad 

röntgen och avancerad anestesi (bedövning), ett stort 

lager reservdelar och endovaskulära (inuti kärlsystem) 

verktyg och dessutom en hyfsat stor vana vid att 

56 

SOMA O1.11

”Om y t t re 

lagret gått 

sönder hade 

han dött på 

plats.” 

Intima/svagast 

Muskler/elastiskt 

Bindväv/starkt 

Stent 

Inkomplett 

slitskada 

göra ingreppet i akuta situationer. Vi gör liknande 

ingrepp dagligen och blir hela tiden bättre, säger 

Linus Blohmé. 

Samtidigt pekar han på Nyköpings snabba agerande, 

den telemedicinska tekniken och transporten 

av Tobias som avgörande faktorer i att historien fick 

ett lyckligt slut. 

– Det vi gjorde i hybridsalen har med 99 procents 

sannolikhet räddat livet på Tobias, men sjukvården 

är en kedja där alla enskilda insatser är lika viktiga. 

Att vi som sista länk har hybridsalen gör att vi kan 

operera patienterna – men då gäller det att de kommer 

hit. Det finns ingen vits i att ha resurser om de 

inte används på bred front. I det här fallet gjorde man 

det och det var direkt livräddande. 

För att närmare illustrera hur allvarlig skadan var 

så tömdes ena sidan av Tobias bröstkorg på 1,5 liter 

blod under operationen. Två dagar senare tömdes 

andra halvan på ytterligare 1,6 liter. En vuxen man 

har ungefär fem liter blod i kroppen så Tobias förlorade 

alltså över tre liter. Dräneringen av andra halvan 

var för övrigt hans första minne efter Lästringe. 

– Det var rätt obehagligt när de gick in genom 

bröstkorgen, berättar han. 

Han hade också en skada på ena njuren och kissade 

blod i tre dagar samt en fraktur på en ryggkota, 

men de skadorna läkte av sig själva. De enda resterna 

av olyckan han har idag förutom stentgraftet i 

kroppspulsådern och minnesluckan från den där 

helgen, är domningar på underarmen och insidan 

av låret samt att han måste ta en tablett blodförtunnande 

om dagen mot blodproppar. 

– Och Linus tillåter inte att jag går några matcher i 

thaiboxning än, säger Tobias. 

Han är vältränad och det bidrog starkt till att han 

överlevde. För två år sedan vann han SM i 84-kilosklassen 

i kickboxning. En vanlig vecka tränade Tobias 

sex pass, inför tävlingar ännu mer. När han väl kom 

hem från sjukhuset efter tio dagar hade han gått ner 

tolv kilo. 

– I början kunde jag inte ens lyfta handen. Det tog 

sex dagar innan jag kunde gå igen och då orkade jag 

bara röra mig 30–40 sekunder innan jag var tvungen 

att vila. 

Men återhämtningen gick fort. Inom två månader 

var han tillbaka nere på gymmet igen och efter tre 

månader tränade han för fullt. 

Vad tänker man efter en sådan här olycka? 

– Det är tråkigt men det är sånt som händer. Man 

är väldigt utsatt när man åker motorcykel och när det 

smäller så smäller det ofta ordentligt. Men jag har 

inte ältat så mycket. Jag fick riskerna klara för mig 

redan när jag tog mc-kort. Fast det är klart, man ska 

vara glad att man sitter här i dag. 

P 

å dagen åtta månader efter olyckan 

är Tobias tillbaka i hybridsalen. Han 

träffar Linus Blohmé och de pratar om 

olyckan och ingreppet. Tobias berättar 

att första och enda gången han kände 

obehag var efter tre månader när Linus visade bilder 

på skadan och på stenten inne i kroppen. Då insåg 

han allvaret och var nära att svimma. 

Hur känns det att veta att du har en ”reservdel” 

i kroppen? 

– I början var det lite konstigt och lite nervöst. 

Men efter första sparringpasset kändes det bra, som 

att den faktiskt håller. 

I dag ligger satsningen på kickboxning på is tills 

Linus Blohmé ger klartecken. Tobias säger att det är 

skönt med ett litet uppehåll och tränar nu fyra gånger 

i veckan (för att hålla igång) och ägnar desto mer tid 

åt sitt nya projekt: mecka med bilen. 

Kommer du åka motorcykel igen? 

– Jag har funderat på den frågan hela vintern. Nu 

när asfalten torkar och solen skiner så lockar det, 

men vi får se. Jag funderar på att skaffa en banhoj 

istället. Där är det inte så många räcken och det är 

mycket säkrare. ■ 

Ingång 

HYBRIDSALEN 

I Hybridsalen kan vårdteamet genomföra 

öppna operationer, kateterburen 

kirurgi och röntgenundersökningar 

utan att patienten behöver flyttas. 

Den speciella utrustningen i salen gör 

det möjligt att välja mellan olika tekniker 

eller rent av växla mellan dem 

under pågående ingrepp. En kombination 

av öppen kirurgi och kateterburen 

behandling kan vara livsavgörande 

för multitraumapatienter. Och 

valmöjligheterna sparar viktig tid. 

Hybridsalen är särskilt anpassad 

för traumapatienter, akuta blödningstillstånd 

och kärlkatastrofer. Salen är 

också strategiskt placerad nära övriga 

traumasalar och akutavdelningen. 

Den speciella röntgenutrustningen 

i hybridsalen manövreras med en 

robotarm, eller en så kallad C-båge. 

När patienterna har röntgats direkt 

på operationsbordet kan hela armen 

på några sekunder flyttas åt sidan. 

Patientbordet är genomlysbart och 

rörligt i alla riktningar. I salen finns 

dessutom ett så kallat laf-tak, där ren 

luft strömmar ner. 

Karolinska Solna, där hybridsalen 

ligger, tar som Traumacentrum för 

Stockholmsregionen årligen emot 

cirka 1 400 traumafall. I hybridsalen 

genomförs även planerade ingrepp. 

SOMA O1.11 57

PC Jersild: Har vi råd med de äldsta? 

Framtidens sjukvård sätter sitt hopp till en snabb teknisk utveckling. 

Men vi får inte glömma det viktigaste: mötet mellan läkare och patient. 

PC Jersild är författare och 

läkare. Bland hans fyrtiotal 

böcker hör Barnens Ö och 

Babels Hus till de mest kända. 

Han är även hedersdoktor 

vid Uppsala Universitet och 

Kungliga Tekniska Högskolan, 

samt ledamot i Kungliga 

Vetenskapsakademin. 

6 snabba 

6Hjärnchip. I mer än 

1 000 dagar har en 

totalförlamad amerikansk 

kvinna haft ett litet 

chip i hjärnan som läser av 

hjärnans signaler. Med hög 

precision har kvinnan kunnat 

utföra enkla uppgifter som 

att peka och klicka på en 

skärm genom att tänka att 

hon flyttat markören med 

sin hand. Förhoppningen är, 

enligt forskargruppen vid 

Brown University i Rhode 

Island som tagit fram chippet, 

att förlamade i framtiden ska 

kunna styra exempelvis datorer, 

robotarmar eller rullstolar 

med tankekraft. 

den moderna medicinen har räddat livet på mig två 

gånger, hittills. Första gången var när jag som barn fick 

en varig öroninflammation som hotade sprida sig in i 

huvudet. Kirurgerna lyckades tömma varet genom att 

mejsla hål i skallbenet. Andra gången var när jag som tjugoåring 

fick lung-tbc. Då botades jag med nya antibiotika. 

I generationen före mig var tbc den vanligaste dödsorsaken 

bland unga. Jag är därför en varm anhängare av 

medicinska framsteg. Men det räcker inte med tekniska 

landvinningar. Den som spekulerar om framtidens sjukvård 

bör också ta ställning till frågor som: Hur kommer 

Sveriges befolkning att se ut de närmaste decennierna? 

Vilka sjukdomar är aktuella? Vilka värderingar ska styra 

vårdutbudet? Och vad får det kosta? 

Vi äldre blir allt fler. Behovet av geriatrik (vården av 

gamla) kommer att öka kraftigt. När ungdomen flyttar 

från glesbygden medan de äldre stannar kvar, blir det allt 

svårare att upprätthålla en god vård. Psykiska sjukdomar 

– som i dag tar en tredjedel av resurserna – kommer förmodligen 

också att bli vanligare. Inte minst demenser. 

Lagstiftningen säger att vård ska ges efter behov. 

Denna vackra slogan kan tolkas litet olika – men man kan 

knappast acceptera att lindrigt sjuka suger åt sig vård på 

svårt sjukas bekostnad. Här finns en motsättning mellan 

de medelålders, som har mindre behov av vård, och barn 

och gamla som har ett större behov. Ökar privatiseringarna 

och privata sjukförsäkringar finns en uppenbar risk 

att vård efter behov inte kan upprätthållas. 

En annan styrande faktor är patientens ökade självbestämmande. 

Vården bestämmer inte längre vad som 

ska göras; i stället får vi förslag som vi kan ta emot eller 

förkasta. Men för att detta ska fungera måste vi förstå 

vad vi tar ställning till. Det kallas ”informerat samtycke” 

och kräver stora pedagogiska insatser. Inte minst mot 

bakgrund av all vilseledande eller rent av felaktig information 

på nätet. 

hur ser då det framtida medicinska utbudet ut? Det 

finns i dag helt andra möjligheter att titta direkt in i kroppen 

och söka efter avvikelser; den tekniken kommer att 

förfinas. Vi börjar också kunna ”skräddarsy” mediciner 

för individuellt bruk. Avancerad kirurgi kommer att bli 

tillgänglig också för äldre. För en rad sjukdomar, som 

tumörer, hjärtsjukdomar och stroke, finns i dag effektiva 

behandlingar. Den utvecklingen kommer säkert att 

fortsätta. För nervsjukdomar, som parkinson, finns också 

nya metoder. Stamcellsterapi, som hittills inte hållit vad 

den lovat, kommer förmodligen så småningom att hinna 

ikapp sina löften. Vaccinationer kommer att användas 

inte enbart för att förebygga infektioner utan också mot 

alkohol- och narkotikamissbruk. Kanske också mot vissa 

psykiska sjukdomar när deras orsaker blir bättre kända. 

Finns det då inga avigsidor med en snabb teknisk 

utveckling? Absolut, ty hur kommer det viktigaste mötet 

av alla – det mellan patient och läkare – att gestalta sig? 

För att mötet ska fungera krävs inte minst gott om tid. En 

stressad läkare som sitter lutad över datorns tangentbord 

kommer aldrig att få den goda kontakt som är nödvändig 

för att patienten ska känna tillit. Vårdens splittrade och 

usla datasystem utgör inte bara en barriär mellan läkare 

och patient utan stjäl oacceptabelt mycket tid. Om den 

frågan inte löses riskerar vården att inte kunna utnyttja 

de nya landvinningarna. 

Kommer människor då alltid att vilja ha en allt mer 

sofistikerad vård? Överlevnaden i cancer har ökat tack 

vare allt bättre men ofta plågsamma cellgifter. Många 

kommer kanske att sätta livskvalitet framför livsförlängning. 

Vi vill kanske inte leva en tid extra om vi tvingas 

betala med ett utdraget lidande. Dagens läkare tycker 

inte om att besvara den sortens frågor. De upplevs som 

ett misstroende mot vården – och ofta vet man vad inte 

riktigt vad som händer den som avstår från behandling. 

Men vi lär bli tvungna att ta reda på det, om vi ska fortsätta 

betrakta sjuka människor som mogna och beslutskapabla. 

Några svårt sjuka kommer också att vilja ha 

hjälp att dö – politiker och läkarkåren kan inte fortsätta 

ducka för den frågan. 

stora växlar brukar dras på förebyggande åtgärder, 

det som kallas prevention. Det är naturligtvis mycket 

angeläget att upptäcka en växande cancer i tid – förutsatt 

att det leder till förlängd överlevnad. Andra exempel 

på god prevention är blodtrycksbehandling, rökfrihet, 

bättre livsstil, självmordsprevention och hårdare trafikövervakning. 

Däremot är det inte säkert att ny gendiagnostik 

– där var och en erbjuds en karta på sin arvsmassa 

– kommer att fungera som tänkt. 

Vad får det kosta? Sjukvårdens andel av Sveriges 

BNP har länge legat under nio procent. Jämför man med 

andra välfärdsstater är det ingen hög siffra. Flera länder 

i vår närhet ligger på tio kanske elva procent. Så i slutänden 

måste frågan ställas hur mycket av sin konsumtion 

som de arbetsföra är beredda att avstå ifrån. Tekniska 

resurser kommer att finnas – men har framtidens samhälle 

råd med den personalkrävande vården av de allra 

äldsta? ■ 

SCANPIX 

58 

SOMA O1.11

Nya tider kräver 

en befriande 

pateintnära vård. 

Förr var svenska Nycomed bara ett läkemedelsföretag 

som alla andra. Som enbart försåg vården med bra 

läkemedel. 

Det tänker vi naturligtvis fortsätta med. Men nu utvecklar 

vi dessutom behovsanpassade tjänster och spetskunskap 

inom våra terapiområden. Kvalificerad vårdsupport som 

besparar patienter onödigt lidande, som undanröjer hinder 

för läkare och vårdpersonal i det dagliga arbetet, och som 

förenklar beslutsfattarnas ställningstaganden. 

Vi kallar det befriande insatser för vårdens bästa. 

Vi som står bakom insatserna är ett team dokumenterat 

professionella. Som brinner för att förbättra vården. 

Som aldrig tummar på kvaliteten. Och som prestigelöst 

älskar att inspirera varandra att hjälpa andra. Läs mer 

om oss på: www.nycomed.se 

Nycomed AB, Box 272 64, 102 53 Stockholm

Har du diabetes? 

Vet du vad du har 

för målvärde? 

Bli expert på diabetes! 

De nationella riktlinjerna för diabetesvården i Sverige publicerades i januari 2010. De betonar 

vikten av att patienter med diabetes ska nå sina målvärden. Enligt de nationella riktlinjerna 

bör personer med diabetes ha ett målvärde under 6% i HbA1c. Diskutera med din läkare 

vilket målvärde som kan passa för dig. 

 

med diagnosen diabetes, men många har sjukdomen utan att känna till den. 90% har en 

form som kallas typ 2-diabetes. Dessa patienter har nedsatt känslighet för kroppens eget 

 

insjuknande och saknar egen insulinproduktion. Med större kunskap om sin diabetes och 

moderna behandlingsmetoder kan patienten få god kontroll över sin sjukdom. 

SE.GLA.10.02.01 

Lär dig mer om diabetes och insulinbehandling, eller anteckna dig för vårt e-nyhetsbrev om 

diabetes på www.insulin.se 

sanofi-aventis AB. Tel 08-634 50 00. www.sanofi-aventis.se 

För frågor om våra läkemedel kontakta: info@sanofi-aventis.com

Soma - Karolinska Sjukhuset

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?