Fysisk träning - Dialäsen

frekvensen verkar vara högre hos patienterna i det tidiga sjukdomsskedet
än hos dem som befinner sig strax före dialysstart.
Under sex månader deltog patienter i en utbildning kallad
»Kurs i njurhälsovård« där de fick lära sig hur de kan hantera
sin sjukdom på ett sätt som gör att de mår så bra som möjligt
så länge som möjligt. Utbildningen riktades till unga patienter
(29­65 år) med en måttligt nedsatt njurfunktion, GFR (glomerulär
filtrationshastighet) 30­60 ml/min. Dessa patienter besöker
vanligtvis njurmottagningen endast en till två gånger per år. De
var inte speciellt utvalda med tanke på ett uppenbart behov av
livsstilsförändring, utan var genomsnittspatienter på njurmottagningen.
Patienter i detta skede av sjukdomen, har ofta inte
några andra egentliga symtom på sin nedsatta njurfunktion än
högt blodtryck. Flera av de patienter som deltog i utbildningen
uttryckte att de betraktade sig som friska, och att deltagandet i
utbildningen inte ändrat deras syn på sig själva i det avseendet.
Åtta patienter och kursledare (sjukgymnast, sjuksköterska
och läkare) träffades vid nio tillfällen under sex månader. Två
av tillfällena var individuella. Varje kursträff hade ett särskilt
tema; njurens anatomi och fysiologi, motion, kost, blodtryck
och mediciner. Information gavs utefter patientgruppens kunskaper
och deras önskemål om vad de ville veta mer om. En
liknande utbildning som riktar sig till just denna patientgrupp
har tidigare inte erbjudits i Sverige.
När vi startade visste vi inte hur reaktionerna från deltagarna
skulle bli. Ganska snart märkte vi att de var överväldigande positiva,
nästan tacksamma över att få möjlighet till information
och samtal i grupp. Deltagarna uttryckte hur värdefullt de upplevt
att i lugn och ro få fundera över och ställa sina frågor. De
uttryckte även hur mycket de uppskattat känslan av att kursledarna
hade tid att i lugn och ro svara på frågor och förklara allt
möjligt om njursjukdomar, mediciner, blodtryck och andra ämnen
som kom upp. Samtliga deltagare i utbildningen uttryckte
hur bra det var att få bearbeta det faktum att de har en kronisk
njursjukdom och hur skönt det var att få prata om sin sjukdom.
Ett av syftena med patientutbildningen var att patienterna
tidigt skulle få kunskap om vad som krävs för att uppnå så
stor hälsovinst som möjligt. Varje patient testades i muskulär
styrka och uthållighet vid utbildningens början och sedan
igen efter sex månader. Var och en erbjöds också individuella
motivationssamtal där olika strategier för att kunna
börja träna och kanske även genomföra andra livsstilsförändringar
diskuterades fram tillsammans med patienten.
Det handlade framför allt om att hjälpa patienterna att hitta
sin inre motivation. Patienterna behöver information om träning
som är anpassad för just det sjukdomsskede de befinner
sig i. Det är viktigt att patienten följs upp och erbjuds stöd
och verktyg för att fokusera mer på det friska och därigenom
försöka leva ett så välfungerande liv som möjligt.
En annan aspekt av patientutbildningen var den stödjande
funktion som deltagarna tillsammans utgör. En del uttryckte
det som en känsla av befrielse, att ångesten inför det årliga
läkar besöket dämpats eller försvunnit. Det märktes också i
diskussionerna att behovet var stort att få prata om hur det
var att få diagnosen, vad läkaren sa och hur det kändes.
Det var mycket positivt att få möjlighet att arbeta med
denna grupp av patienter. Patientutbildningen fyllde ett behov
hos deltagarna. Den har definitivt ökat medvetenheten
om positiva livsstilförändringar och har även sporrat till genomförande
av sådana. Framförallt har patientutbildningen
haft en informativ och lugnande funktion för flera patienter
som nu ser framtiden an med större tillförsikt än tidigare.
Flera patienter uttryckte också att de från utbildningen tar
med sig en känsla av att vara bättre rustade inför framtiden.
Med tanke på det behov patientutbildningen i Njurhälsovård
verkat fylla för de patienter som deltagit, skulle det vara
positivt om utbildningen implementerades i njursjukvården.
I en fullt utbyggd verksamhet vore det önskvärt att samtliga
patienter som kommer till njurmottagningen remitteras till en
tidig patientutbildning, även om patienten efter det remitteras
till primärvården.
Träningens fördelar måste tidigt bli kända för patienter
med kronisk njursvikt. Därför är det viktigt att de så tidigt
som möjligt remitteras till en inom njurmedicin specialkunnig
sjukgymnast. Sjukgymnasten gör funktionstest, informerar
om och motiverar till regelbunden fysisk träning.
För att patienten ska bibehålla motivationen och för att få en
kvarstående effekt är det viktigt med kontinuerlig uppföljning
hos sjukgymnasten.
text och foto Mia Trondsen, sjukgymnast med
specialistkompetens inom hjärt- och kärlsjukdomar
med inriktning mot njurmedicin,
Kliniken för njurmedicin och transplantation,
skånes universitetssjukhus i Malmö.
e-post: mia.trondsen@skane.se
Vill du läsa mer?
Heiwe s. Experienced physical functioning and effects of resistance
training in patients with chronic kidney disease, 2004
Klang B.et al. Predialysis patient education: Effects on functioning
and well-being in uraemic patients. Journal of advanced nursing.
1998; 28 (1): 36-44.
Clyne n, ekholm J, Jogestrand t, lins le, Pehrsson sK. Effects of exercise
training in predialytic uremic patients. nephron. 1991; 59: 84-89
Boyce,Ml, et al. Exercise training by individuals with predialysis
renal failure: Cardiorespiratory endurance, hypertension, and renal
function. am J Kidn Dis. 1997; 30(2):180-192
Bandura a. Social cognitive theory: An agentic perspective. annual
Review of Psychology. 2001; 52(1): 1-26
Prochaska J o, DiClemente CC, norcross JC. In search of how people
change. american Psychologist. 1992; 47: 1102-1114
32
DIALÄSEN 3.2011