Läs hela numret - Svenska Cardiologföreningen

asala EKG och ekokardiografiska kriterier.
Biventrikulär pacing som generell behandlingsmetod
vid svår hjärtsvikt kan dock inte
anses vara en rekommenderad metod, utan
snarare en tilläggsbehandling för en selekterad
patientgrupp. Ytterligare förfining av
urvalskriterier behövs för att öka andelen
patienter med positiv effekt av biventrikulär
pacing. Vilka patienter som skall ha kombinerad
behandling med ICD och biventrikulär
pacing återstår också att definiera.
Tydliga resultat, med minskad sjukvårdkonsumtion
för hjärtsviktsbehandling efter
inledande av biventrikulär pacemakerbehandling,
visar på betydande samhällsekonomiska
vinster. Införande av behandlingsmetoden
ställer dock stora krav på teknisk
utrustning och skicklighet hos implantatören.
Tillsvidare bör behandlingsmetoden
vara begränsad till center med stor erfarenhet
av pacing, utöver detta bör patienter som
erhåller biventrikulär pacemakerbehandling
ingå i kliniska studier för fortsatt dokumentation
av behandlingsmetoden. ■
REFERENSER
1. Grines CL, Bashore TM, Boudoulas H et al.
Functional Abnormalities in Isolated Left Bundle
Branch Bloc. The effect of interventricular asynchrony.
Circulation 1989; 79:845-53.
2. Shamim W, Francis DP, Yousufuddin M et al.
Intraventricular conduction delay: a prognostic
marker in chronic heart failure. Int J Cardiol
1999;70:171-8.
3. Gottipaty VK. The resting electrocardiogram
provides a sensitive and inexpensive marker or
prognosis in patients with chronic heart failure.
(Abstract 847-4). J Am Coll Cardiol
1999;33:145A.
4. Xiao HB, Roy C, Fujimoto S et al. Natural history
of abnormal conduction and its relation to
prognosis in patients with dilated cardiomyopathy.
Int J Card 1996;53:163-70.
4. Blanc JJ, Etienne Y, Gilard M et al. Evaluation of
different ventricular pacing sites in patients with
heart failure. Results of an acute haemodynamic
study. Circulation 1997; 96:3273-7.
6. Leclercq C, Cazeau S, Le Breton H et al. Acute
haemodynamic effects of biventricular DDD
pacing in patients with end-stage heart failure. J
Am Col Cardiology 1998; 32:1825-31.
7. Leclercq C, Cazeau S, Ritter P et al. A pilot
experience with permanent biventricular pacing
to treat advanced heart failure. Am Heart J
2000;120:862-70.
8. The MUSTIC study investigators, Cazeau S,
Leclercq C, Lavergne T et al. Effects of multisite
Biventricular pacing in patients with heart failure
and intraventricular conduction delay. N Engl J
Med 2001;344:873-80.
9. Linde C, Leclercq C, Rex S et al. Long term
benefits of biventricular pacing in congestive
heart failure: Results från the MUltisite
STimulation in Cardiomyopathy (MUSTIC)
study. JACC 2002;40(1):111-8.
10. Auriccio A, Stellbrink C, Sack S, et al. Longterm
effect of hemodynamically optimized cardiac
resynchronization therapy in patients with heart
failure and ventricular conduction delay. J Am
Coll Cardiol 2002;39:2026-2033.
11. Sogaard P, Egeblad H, Kim WY et al. Tissue
Doppler imaging predicts improved systolic performance
and reversed left ventricular remodelling
during long term cardiac resynchronization
therapy. JACC 2002;40(4):723-30.
12. Ansalone G, Giannantoni P, Ricci R et al.
Doppler myocardial imaging to evaluate the
effectiviness of pacing sites in patients receiving
biventricular pacing. JACC 2002;39(3):489-99.
13. Cleland JGF, Daubert E, Erdman N et al. The
CARE-HF study (CArdiac Resynchronisation in
Heart Failure): rotationale, design and endpoints.
Eur J Heart Failure 2001;3:481-9.
14. Bristow MR, Feldman AM, Saxon LA. Heart
failure management using implantable devices
for ventricular resynchronization: Comparison
of Medical Therapy, Pacing and Defibrillation in
Chronic Heart Failure (COMPANION) trial,
COMPANION Steering Committee and COM-
PANION Clinical Investigators. J Cardiac
Failure. 2000;6(3):276-85.