Starka band mellan SGK och Svenska Golfförbundet - Stockholms ...

Starka band mellan SGK
och Svenska Golfförbundet
Anders Janson, chefredaktör på Svensk Golf 1973 – 1994, presschef
på SGF 1995 –
Banden mellan Stockholms Golfklubb
och Svenska Golfförbundet är starka,
starkare än med någon annan svensk
golfklubb. Det beror på många faktorer,
långt fler än det idag direkt synliga, nämligen
att de två organisationerna sedan
drygt 25 år lever tillsammans i ett gott
samboförhållande.
För det första är SGK (Stockholms Golfklubb)
och SGF (Svenska Golfförbundet) jämnåriga,
100 år gamla år 2004.
För det andra har personbanden
varit täta, många ledande
personer inom SGK har också
haft ledande roller i förbundet.
För det tredje har SGK varit en
frekvent leverantör av personer
som haft ambitionen att rita och
bygga banor och därmed bidragit
till att golfsporten spritts till
nya platser i vårt land.
För det fjärde har SGK genom
året haft medlemmar med intresse
och kunnande att skildra golf
i olika media vilket bidragit till
att sprida information om golf.
För det femte har SGK bidragit med spelare
av hög klass vilka fått äran att representera Sverige
i landskamper och mästerskap och därmed
bidragit till den sportsliga utvecklingen av
golfspelet.
För det sjätte återfinns alltså både SGK och
SGF på samma adress: Kevinge, Danderyd.
Inspiration från England
Behovet av att bilda Svenska Golfförbundet
för hundra år sedan var inte stort. Det var obefintligt.
Då, år 1904, fanns en enda reguljär
golfklubb i Sverige, Göteborgs GK. En klubb
som efter en trevande start på 1890-talet formellt
bildades 1902 och just
1904 flyttade till det markområde
i Hovås där banan ännu
idag ligger kvar. Vidare fanns en
bana, dock ingen klubb, på godset
Ryfors i Västergötland.
Därtill fanns Stockholm där ett
antal herrar (ursäkta alla damer,
men golf på den tiden var en
till 98 procent manlig sport)
som prövat på golf utomlands
och prövade på att slå golfslag
på Ladugårdsgärde. Två av de
herrarna var bröderna Edvard
Viktor Balck – SGK:s grundare och Robert Sager som 1886 lät
bygga den första svenska golfbanan
som ett inslag i ”den engelska parken” på
Ryfors Bruk. Det var under sina studieår i England
som de två kom i kontakt med de sporter
som utövades vid de brittiska universiteten och
196

vid hemkomsten lät bygga såväl Sveriges första
golfbana som första (lawn) tennisbana.
På Ladugårdsgärdes öppna ytor kunde man
slå golfslag men inte anlägga en permanent
bana och därför blev en av den nya klubbens
första åtgärder att besluta om en bana. Platsen
var Fältrittsklubben vid nuvarande Östermalms
Idrottsplats varefter följde flyttningarna
till Råsunda – Lidingö – Kevinge vilket gör SGK
till Sveriges mest ambulerande golfklubb.
Det var den 27 maj 1904 i den dåtida Idrottsparken
(Stockholms Stadions föregångare)
som SGK bildades.
Maktkamp skapade förbundet
Alltnog, två klubbar, tre banor och ett sammanlagt
antal spelare av cirka 100 fordrade verkligen
inte bildandet av ett nationsförbund. Men.
På dåtidens idrottsscen fanns två rivaliserande
organisationer: det 1896 bildade Svenska Gymnastik-
och Idrottsförbundet
samt den ett år yngre Centralföreningen
för Idrottens Främjande.
Här gällde det att sno åt
sig nya idrotter och skaffa sig
makt. Victor Balck, även kallad
”den svenska idrottens fader”,
var stark man i båda organisationerna
– och för övrigt den som
redan 1888 översatte den första
texten om golfreglerna till svenska.
Han fick dåligt genomslag
med termer som ”stötaren” för
putter och ”skopan” för niblick
(motsvarande dagens järn-9)
men bestämde att Svenska Gymnastik-
och Idrottsförbundet, som 1911 bytte
namn till Svenska Riksidrottsförbundet, skulle
starta en sektion för golf. Därmed är faktiskt
SGK – SGF
golf en av de elva idrotter som redan från starten
ingått i Riksidrottsförbundet (RF).
Det var också RF som bestämde att förbundets
styrelse skulle bestå av tre representanter
för den klubb som onekligen hunnit längst i
utvecklingen, alltså Göteborgs GK (Tor Törnsten,
Viktor Setterberg och Ragnar Andrén), en
från SGK (Edvard Sager), med Sigrid Edström
från RF som ”beskyddare”. Det var den 24 april
1904 som Svenska Golfförbundet bildades, SGF
är alltså en dryg månad äldre än SGK.
18-hålsbana nr 1 och 4
En av Göteborgsklubbens styrelsemedlemmar,
Viktor Setterberg, fick sysslan som sekreterare
i såväl sin klubb som förbundet. Han var kort
sagt ett fynd. Han var den perfekte PR-mannen
långt innan termen var uppfunnen. Förutom
en mängd notiser om golf i den tidens tidningar
reste han runt och inspirerade till nya klubbar.
En del flammade upp och blev
kortvariga, inte minst vid landets
olika militärförband, andra lever
ännu idag. Det dröjde till 1909
innan Göteborg och Stockholm
fick sällskap av en tredje permanent
klubb (Falsterbo GK) och
i skuggan av första världskriget
dröjde sedan klubb nr 4 (Helsingborgs
GK) ända till 1924.
Så dags höll medlemmarna i
SGK tillgodo med sina nio hål
vid Råsunda (”fyrkantiga greener
och massor av diken” var
Edvard Sager prins Bertils minnesbild av den
banan). 1927 visade SGK vägen
mot framtiden genom att anlägga Sveriges första
18-hålsbana vid Sticklinge på Lidingö.
Fem år senare upprepade som bekant SGK
den proceduren genom sina 18 hål på Kevinge
197

SGK – SGF
Gårds marker i Danderyd. Det var 18-hålsbana
nr 4 på svensk mark, mellan Lidingö (1927) och
Kevinge (1932) tillkom två banor 1930. Den
ena var Falsterbos utbyggnad till 18 hål, den
andra den bana som Ludvig Nobel lät bygga i
Båstad för att locka turister till Bjärehalvön.
Klubb med kunglig glans
Golf under 1900-talets första decennier var en
liten, sluten sport. Som alla den tidens sporter
som hämtades in till Sverige hade den
starka brittiska traditioner. Den utövades av de
bättre situerade i samhället – och av män. Det
fanns förstås kvinnliga undantag, men de var
inte många. Ida Sager, maka till Edvard Sager,
var med all sannolikt den första svenska dam
som spelade golf, dels på banan i Ryfors, dels
i Stockholm. En annan pionjär hade vår kronprins
Gustav Adolf (sedermera kung Gustav VI
Ida Sager, Sveriges första kvinnliga golfare?
Adolf) hämtat hem från England i form av sin
maka, kronprinsessan Margareta. Hon spelade
bandy på vintrarna och golf på somrarna. 1914
tyckte förbundet att det var dags för SGK att
arrangera Svenska Mästerskapen – herrarnas
SM hade startat 1904 och spelats på Hovås eller
Falsterbo, damernas dittills enda mästerskap
1911 hade också det spelats på Hovås. Och då
hände något unikt, för första gången i svensk
idrott nådde en medlem av kungafamiljen en
mästerskapsfinal. Den personen var just kronprinsessan
Margareta som dock föll med 5/3
i finalen mot försvarande mästarinnan Viveka
Rosencrantz från Göteborg. Kronprinsessan
gick tyvärr bort tidigt men inspirerade alla sina
barn att bli golfare. Så småningom lyckades en
kunglig person också vinna SM-tecken, hennes
äldste son Gustav Adolf. Fast inte i golf utan i
fäktning.
- Vi fick mer eller mindre order av min
mamma och min morfar, hertigen av Connaught,
att bege oss till Swinley Forrest GC för
att pron där skulle ge oss en golfsving i unga år,
berättade prins Bertil.
Prinsen kom att bli den skickligaste golfaren i
kungafamiljen (hcp 8 som bäst) men såväl hans
far som hans syskon kom att bli flitiga besökare
på Kevingebanan. Med roddbåt var sjövägen
över Edsviken från Ulriksdals slott inte lång.
Ett slutet golfsamhälle
Det dröjde över 20 år innan Svenska Golfförbundet
kunde räkna in 1 000 golfare i vårt
land. Innan den siffran tiodubblats dröjde det
ytterligare drygt 30 år, till 1959. Visst var andra
världskrigets år med stor brist på bollar (all
gummiråvara gick till krigsindustrin), med spelare
inkallade till beredskap och med spanska
ryttare utplacerade som landningshinder för
flygplan på banor i Sydsverige en förlamande
period – men sanningen bakom den långsam-
198

SGK – SGF
Prins Bertil, kungafamiljens bäste golfare
199

SGK – SGF
Sven Tumba – vår tids golfambassadör. Här vid ett
besök på Kevinge i samband med uppvisningsmatch
mot Sam Snead 1974.
ma utvecklingen var en annan. Inställningen.
Golfarna hade ingen ambition att sprida sin
sport, man såg klubbarna som slutna sällskap.
Nya medlemmars ansökningar skulle styrkas av
två sponsorer (i det begreppets ursprungliga
betydelse) för att nykomlingarna skulle passa
in i bilden. Kraven på banornas skötsel var låg,
klubbarnas administration sköttes ideellt, pron
var sin egen och följden var att en klubb kunde
klara sig på 200 – 300 medlemmar. Det finns
svenska golfklubbar som startat sin verksamhet
med mindre än 50 medlemmar. (Kontrasten
mot idag är enorm, idag har den svenska
genomsnittsklubben 1 300 medlemmar, överlägset
mest i världen.)
Samtidigt fanns det naturligtvis många plusvärden
i det svenska golfsamhälle som rådde
fram till 1960-talets början. Ingen trängsel på
första tee, snabbt spel, god kännedom om golfens
etikett samt ett livaktigt klubbliv där alla
kände alla och där golfen kompletterades med
bridge och modevisningar.
Växlingen mot dagens golfsamhälle skedde
under 1960-talet, levnadsstandarden höjdes,
femdagarsvecka och längre semestrar infördes.
Och så, 1963, tog Sven Tumba för första
gången på allvar i en golfklubba. (Han hade
gjort det en gång tidigare, 1957, vid ett jippo
på Lidingö GK – och gjort par på sitt livs första
golfhål).
Inom fem år hade han ordnat att Arnold
Palmer kom hit för uppvisning (Lidingö och
Falsterbo 1968)…
inom sju år den första svenska proffsgalan
(Volvo Open 1970) och …
inom tio år en permanent stortävling (SEO,
Scandinavian Enterprise Open 1973).
Plus att han däremellan gett alla Stockholms
golfare ett tält för vinterträning (varav det första
rasade ihop under snömassorna men snart var
ersatt av en permanent byggnad). Plus att han
200

själv hann bli både Skandinavisk Mästare och
landslagsman i sin tredje idrott – efter ishockey
och fotboll – när han var svensk VM-spelare i
Madrid 1970.
Det är svårt att värdesätta Sven Tumbas betydelse
för svensk golfsports utveckling. Risken
är stor att man undervärderar den.
Den kanske allra största insatsen gjorde han
genom att fara land och rike kring och propagera
och inviga golfbanor. Hans budskap var
enkelt och rakt:
– Det här spelet är alldeles för roligt för att
direktörerna ska få ha det för sig själva. Det här
är ett lir för vanliga lirare.
Inte minst det sista gick hem. Idag finns det
knappt någon idrott där de aktiva stjärnorna
inte har golf som sin andraidrott. Och tittar
man på spelarna i våra seniorlandslag (det som
förut kallades Oldboys och Oldgirls) så vimlar
det av spelare med meriter från andra idrotter.
Golf ställer som bekant inte stora fysiska krav
på utövarna, däremot har självfallet personer
med träningsvana och tävlingsinstinkt stora
fördelar.
SGK – SGF
Män med visioner
I det slutna golfsamhället var Svenska Golfförbundet
en återspegling av sina klubbar. Resurserna
var små, ambitionerna likaså. Förbundets
styrelse sammanträdde sällan och den lilla
administrationen handhades av sekreteraren
(fast säkert i realiteten till en del av dennes
sekreterare på sitt kontor…). Förbundet hann
nästan fira 50 år innan den första kontoristen
anställdes 1951, den första heltidsanställda lät
vänta på sig till 1964.
Ändå fanns det naturligtvis personer med
visioner. Den förste är redan nämnd, Viktor
Setterberg. Problemet med honom var att han
var långt före sin tid, 1917 föreslog han byggandet
av en riksanläggning (ännu inte byggd),
Erik Runfelt - också en duktig skribent
201

SGK – SGF
1934 efterlyste han ett riksmästerskap för ungdom
(blev verklighet 1976). Med mera.
Gunnar Tisell, bokförläggare och medlem
i SGK, var en annan visionär med kraft att
handla. Under sitt motto ”Det är billigare med
friskvård än sjukvård och golf är som sport billigare
än de flesta andra likvärdiga idrotter” gjorde
han flera betydande insatser. Verkade för att
golfen skulle få ett större RF-bidrag, införde
”Tylösandslägret” för lovande ungdomar och
var redaktör för Svenska Golfförbundets kalender.
Han hade rollen som sekreterare i SGF
1939 – 1945.
En annan person som möjligen inte kan kalllas
visionär, men en trägen arbetare i golfens
tjänst var Erik Runfelt. Han var, uppmuntrad av
Viktor Setterberg, troligen den första svenska
junior som spelade golf. Han spelade sin första
SM-final som 16-åring och kom under 40 år
som elitspelare att vinna 23 mästerskap. Även
om Göteborgs GK och Lidingö GK var hans
mest långvariga klubbar var han även under en
period medlem i SGK.
Den till det yttre bistre officeren utvecklades
till en förnämlig skribent och till svensk
golfsports centrala kunskapskälla, inte minst
i regelfrågor. Han engagerades av förbundet
i olika roller och bland annat var han i början
av 60-talet den som ledde uppbyggnaden
av förbundets första egentliga kansli, med den
talande adressen Tysta Gatan 4 på Östermalm.
En annan officer med djupare rötter i SGK är
Bengt Lorichs. I hans person sammanföll både
vision och handlingskraft. Med meriter som
idrottsman (lag-VM-guld i Militär Femkamp),
som elitspelare (hcp 1) och som styrelseledamot
i SGK stormade han in i förbundet 1974
som generalsekreterare efter ännu en officer,
Lennart Bunke. Det dröjde endast drygt ett år
innan Tysta Gatan-adressen var övergiven, i dub-
Bengt Lorichs, omkring 1971
202

SGK – SGF
bel bemärkelse. Eftersom Bengt var medlem på
Kevinge var det inte onaturligt att han sökte sig
dit när det snabbt expanderade kansliet behövde
större lokaler. Och så kom det sig att SGF:s
kansli om 10 personer 1975 hyrde in sig i ett av
de hus som ursprungligen byggts som personalbostäder
åt Kevinge Gård. (Att det var ett klokt
drag bevisas av att SGF finns kvar på Kevinge
ännu idag – numera med cirka 70 anställda.)
Man kan förenklat säga att om Sven Tumba
gjorde det synliga arbetet i golfens förvandling
från en liten idrott till en stor så gjorde Bengt
Lorichs det osynliga arbetet. Han argumenterade
för att golf skulle få ett rättvist stöd av det
officiella samhället (regering, kommuner och
RF) och det var under hans period som högste
tjänsteman som SGF införde en ungdomskonsulent,
startade RM för ungdomar (Colgate Cup
som numera blivit Bankboken Cup), tillsatte
tjänsten förbundskapten, ökade satsningen på
rådgivning i banfrågor med mycket mera.
Bengt Lorichs är den senaste i raden av betydande
namn i ledningen för SGF som hämtats
från SGK. Men han har många företrädare.
Fyra SGK-medlemmar har haft posten som
ordförande i förbundet:
Henry Lindberg 1932 – 1938
Prins Bertil 1946 – 1947
Sune Malmström 1950 – 1951
Axel Fahleson 1962 – 1963
Prins Bertil hade säkerligen innehaft den rollen
mycket längre om inte hans bror Gustav
Adolf som var ordförande i Riksidrottsförbundet
omkommit i en flygolycka. Prins Bertil fick
överta den rollen och kunde inte samtidigt vara
ordförande i ett av RF:s specialförbund.
Rollen som sekreterare i förbundet har innehafts
av fem SGK-medlemmar:
Gunnar Rising 1932 – 1938
Gunnar Tisell 1939 – 1945
Axel Fahleson 1946 – 1957
Erik Ekblad 1950 – 1952
Edvard Brändström 1957 – 1958
Därtill kommer alltså Bengt Lorichs som
anställd generalsekreterare.
Kvartetten bakom Svensk Golf
En annan yrkeskategori där SGK försett både
golfen i stort och förbundet synnerhet med
goda krafter är den som idag hänförs till mediaområdet.
Gunnar Tisells insats som skapare
av Svenska Golfförbundets kalender, som
utkom med nio utgåvor 1936 – 1945, är redan
nämnd.
Framme vid andra världskrigets slut börjar
världen andas morgonluft igen, mänsklig
energi kan riktas från krig till kreativitet. I det
svenska golfsamhället satte sig fyra man ner och
tog ett rejält riskabelt beslut. För en målgrupp
på endast 3 000 golfare beslöt de att starta en
golftidning, Svensk Golf. Tala om risktagande.
Förbundet gav sin välsignelse men inte ett öre.
Kvartetten hade starka bindningar till SGK, tre
var medlemmar och den fjärde före detta medlem.
S-O Blomqvist bidrog med kunnande och
kreativitet från den annonsbyrå han framgångsrikt
drev upp.
Georg Svensson bidrog med erfarenhet
från förlagsvärlden (Bonniers) och med en
välformulerad penna.
Rafael Sundblom bidrog med lång golferfarenhet
– och med startkapital.
Erik Runfelt (den fd. medlemmen) bidrog
med djup kunskap och med ett med åren allt
mer slipat skribentskap.
Tidningen blev en journalistiskt utmärkt produkt
– och ett evigt ekonomiskt problembarn.
203

SGK – SGF
Sven-Olof Blomqvist, en av grundarna av Svensk Golf, och Georg Svensson, medlem av redaktionen
samt författare till bl a ”Femtitre år med Stockholms Golfklubb”.
204

SGK – SGF
Hur ”Blomman” & Co än kämpade lyckades
aldrig upplagan nå högre än 2 000. När S-O
Blomqvist inte orkade dra lasset som redaktör,
annonssäljare och distributör (han hade alltid
en bunt tidningar i sin stora amerikanare på
sina resor runt Sverige) var risken överhängande
att tidningen måste läggas ner. Då gjorde
förbundet en ur sina egna och Golfsveriges
ögon utmärkt affär när man 1964 köpte in
utgivningsbevis och bildarkiv för 10 000 kronor.
Samma år fick man förbundets årsmöte att säga
”ja” till obligatorisk medlemsprenumeration.
Och idag är Svensk Golf med en upplaga på
360-000 Europas överlägset största golftidning.
Samt ett oöverträffat medium för förbundet att
föra ut information.
100 år – stora förändringar
Hur man än ser det är det en lång resa den svenska
golfsporten upplevt, en omvänd klassresa om
man så vill. Dagens och gårdagens svenska golf
har få likheter med varandra. Den enda riktigt
gemensamma nämnaren är reglerna, i princip
utövar vi sporten på samma sätt nu på 2000-talet
som när de första reglerna präntades ner 1744.
Men under förbundets och SGK:s hundra år
har det hänt massor:
• Banorna, främst greener och tees, har en
kvalitet idag som ingen kunde drömma om för
hundra år sedan.
• Utrustningen ger dagens spelare helt andra
möjligheter än våra företrädare med sina klubbor
av hickoryskaft och bollar av guttaperka.
Att slå en drive med 240 meter carry måste låta
som science-fiction för det tidiga 1900-talets golfare.
• Klädseln är anpassad för golfspel på ett helt
annat sätt idag, herrar spelar inte längre i kavaj,
damer inte i långa klänningar.
• Vi underlättar spelet med pegs av trä (slipper
lägga bollen på en kon av fuktig sand), med lätta
skodon som med eller utan spikar/dobbar ger
bra fäste och vi har en handske för bästa grepp.
Allt okända begrepp för hundra år sedan.
• Vi har ett oändligt mycket större urval av
banor att välja bland både hemma i Sverige och
utomlands – och vi kan resa snabbt och smidigt
vart som helst på klotet för att spela.
Att vi sedan tappat saker på vägen är en annan
sak: den homogena golfklubben, kunskapen
om regler och golfvett, de snabba rondtiderna
och – inte minst – kännedomen om den snabbaste
och ursprungligaste spelformen: matchspel.
Det kan vi beklaga, men också göra något
åt. Golfen blir vad vi gör den till!
Svenska Golfförbundet i dag
Antal medlemsklubbar: 461
Antal medlemmar: 593 873
varav juniorer: 93 913
Medlemsutveckling 1904 100
1929 (25 år) 1 200
1954 (50 år) 7 000
1979 (75 år) 86 000
Antal anställda: 70
Omsättning, mkr: 240
Svensk golfsport av i dag
Sveriges största idrotter (antal utövare):
Fotboll 1 005 700
Golf 593 873
Friidrott 265 000
Europas största golfnationer:
Storbritannien 2 000 000
Sverige 593 873
Frankrike 340 000
Världens mest golftäta nationer:
Canada 17 %
USA 9 %
Irland 6 %
Sverige 5 %
205