Nr. 15, september 2006 - Socialdemokraterna

More documents

Recommendations

Info

Fackligt Lill-Britt Johansen, Kommunal, Ann- Christin Hellman, Hotell o restaurang, Birgitta Johansson, Kommunal, Bodil Andersson, IF Metall, Christer ”Fika” Svensson, Kommunal, Anders Carlsson, LO Skara och Michael Karlsson, IF Metall vill se ett socialdemokratiskt Sverige efter valdagen 17 september. Facket ser hellre rött än blått De fackliga representanterna för undersköterskor, bilmekaniker, restaurang- och butikspersonal, förskolepersonal, fabriksanställda och många andra, har bestämt sig. De vill se ett fortsatt socialdemokratiskt Sverige efter höstens val. Ett land med moderaterna vid ratten skulle direkt leda till försämringar för landets miljontals löntagare, både vad gäller arbetsrätt och i förlängningen också i lönekuvertet. Sju fackligt engagerade skarabor samlades en högsommardag för att berätta för SkaraRosen vilka frågor som är viktiga i höstens val och varför de ser stora faror med ett blått maktövertagande. Anders Carlsson är ordförande för LO i Skara kommun. Han får medhåll när han konstaterar att om moderaternas förslag granskas närmare visar det sig att de inte alls är det arbetarparti de numera säger sig vara. – Bakom den nya lugna och vänliga tonen från moderaterna, ligger förslag som kommer att kosta LO:s medlemmar många tusen kronor. Det här är inget som ropas ut i tidningar eller i TV, men går man igenom moderaternas motioner och förslag ser man en politik som riktar sig mot löntagarna och speciellt mot gruppen kvinnor och invandrare. När de börjar diskutera alla försämringar som de moderata förslagen innebär, märks ilskan i deras röster och det är inte svårt att förstå varför. – Titta på sjukförsäkringen, säger Birgitta Johansson. Den vill den borgerliga alliansen försämra med 12,5 miljarder. Ersättningen ska sänkas till 70 % efter sex månader. Samtidigt ska ersättningen till den som är sjuk beräknas på inkomster från tidigare år, inte den senaste inkomsten. Det betyder att den som blir sjuk kommer att förlora mycket pengar. – Samma sak gäller förtidspensionerna som ska minskas med 4 miljarder, fortsätter Lill-Britt Johansen. Pensionen ska sänkas från dagens 64 % mot tidigare inkomst, till 60 %. Dessutom ska förtidspensionerade få sämre ålderspension när de blir gamla, jämfört med idag. Michael Karlsson har små barn. Barn blir ofta sjuka och måste stanna hemma från dagis eller skola. Även detta område kommer försämras med moderat politik. – Vård av sjuka barn får inte den höjning socialdemokraterna föreslagit, moderaterna vill minska antalet dagar man får vara hemma med sjuka barn från dagens 120 till 15 dagar per år. Ensamstående får alltså hoppas att barnen aldrig blir sjuka mer än någon dag då och då. Ann-Christin Hellman tillägger: – Är du föräldraledig får du i moderaternas förslag bara 75 % av din inkomst. Inte 80 % som i dag. Det är många tusenlappar på ett år. Christer Svensson ger fler exempel på moderata försämringsförslag: – Är du arbetslös blir det dyrt med en moderatledd regering. A-kassan ska sänkas till 70 % efter 200 dagar. Innan dess sänks maxersättningen från dagens 730 kronor till 680 kronor per dag. Det fackliga gänget har inte svårt att räkna upp moderata försämringsförslag. Visserligen lovar moderaterna också att sänka skatten. Det handlar om allt från minskad förmögenhetsskatt till sänkt bensinskatt och en kraftig höjning av grundavdraget, något som moderaterna valt att kalla för ett ”jobbavdrag”. – Sänkta skatter låter som en lättnad för plånboken, säger Bodil Andersson, men lägger man ihop plus och minus blir det en väldigt tråkig ”affär” för löntagarna. Den tiondel som tjänar mest i Sverige får ungefär 10 000 kr mer enligt moderaternas förslag, men de fem tiondelarna som har lägst inkomst förlorar allihop flera tusen kronor. Halva folket förlorar alltså på de moderata förslagen. Anders Carlsson avslutar: – Politik handlar ofta om så enkla grunder. Vem ska bestämma? Alla eller några få. En god politik handlar om att fördela pengar och välfärd så att den som har mindre ska få mer. Moderaternas förslag till budget handlar om motsatsen. Alla sju är överens och avslutar med att konstatera: Sverige och det svenska folket har inte råd med en borgerlig regering! Finns till din hjälp Kundrådgivare Desirée Amby Med personligt engagemang, präglat av omtanke och valfrihet, hjälper vi dig med allt som rör en stilfull och värdig begravning. Välkommen till vårt kontor på Tullportsgatan 1, Skara Tel 0511-143 90 www.fonus.se • 020-87 00 87 FÖR JOBBEN I VÄST(S)VERIGE RÖSTA DEN 17 SEP. IF Metalls linje i valrörelsen är klar. Vi vill inte hamna i samma situation som 1991 då en borgerlig regering fick makten. Detta genom att locka med ofinansierade skattesänkningar som i sin tur gav underlag för att slakta stora delar av den offentliga sektorn. Vår offentliga sektor garanterar både hög kvalitet och jämlik behandling till skillnad från de borgerliga privatiserade alternativen. Generell välfärd är viktig anser IF Metall! Bra arbetsmiljö och goda möjligheter till rehabilitering ligger oss nära eftersom vi arbetar i en sektor där inte minst stenhårda rationaliseringskrav och ökat tempo skadar och slår ut våra medlemmar. Arbetsmiljön är viktig anser IF Metall! Ekonomisk trygghet åt de mest utsatta är en annan hjärtefråga. Stärk trygghetssystemen i stället för att montera ned dem. Vi arbetar för höjt tak i A-kassan och välkomnar det höjda basbeloppet i sjukförsäkringen. De största förstärkningarna åt de som behöver det mest anser IF Metall! En av grundstenarna för att driva utvecklingen i den riktning vi beskrivit här ovan är den fackliga-politiska samverkan som vi bedriver tillsammans med socialdemokraterna. Det är en stor styrka att ha IF Metallare (eller Kommunalare eller Byggnadsmedlemmar eller andra fackligt aktiva) med i det politiska livet. Vägarna att påverka blir bredare och lättare att orientera sig på när det är ”Lisa i klubbstyrelsen” som också sitter i gymnasienämnden. Stärkt och utökad facklig-politisk samverkan är viktigt anser IF Metall. Rösta på Socialdemokraterna den 17 september 6
Personligt med Christina Bergdahl I december månad 1999 fick jag diagnosen KML, Kronisk Myeloisk Leukemi. Jag har egentligen aldrig känt mig sjuk men har behandlats med olika preparat för att hålla sjukdomen i schack. 2002 fick jag börja med en ny revolutionerande medicin som heter Glivec. Vi hade stora förhoppningar att jag skulle bli fri från sjukdomen tack vare den. Men så blev det inte, den hade ingen effekt på mig. I höstas deltog jag i en studie och prövade ett nytt preparat, men av den fick jag hjärtflimmer, så försöket fick avbrytas. Då sökte man i de register som finns i Sverige och utomlands för att om möjligt finna en donator för stamcellstransplantation. Syskon kan fungera som donator men tyvärr inte för mig. Sent i våras kom beskedet att man hittat en donator som matchar perfekt mot mig. Än så länge vet jag bara att det är en kvinna som har blodgrupp Rh O+. Jag hoppas verkligen att så småningom få veta vem som döljer sig bakom denna solidaritetsgärning! När jag skriver detta har jag varit hemma i två veckor, jag mår bra men har dålig kondition. Jag är ute och promenerar, kan gå rätt långt men inte särskilt fort! Gör sådant som är roligt, läser, pratar med goda vänner i telefon, stryker lite tvätt och diskar ibland. Jag har hittills varit på Sahlgrenska sex gånger på återbesök, alla transplantationspatienter måste följas upp noga. Dels för att en del av medicinerna påverkar inre organ och dels för att det ständigt pågår studier för att utveckla och förfina metoderna kring transplantationer. Eftersom jag är infektionskänslig måste jag åka till Sahlgrenska ensam. Timmarna i bilen ger tillfälle till mycket tankar och reflektion. Några av dessa tankar vill jag dela med er med utdrag ur dagboken under sjukhusvistelsen 15 juni – 12 juli 2006 i samband med allogen stamcellstransplantation. 15 Torsdag juni 2006 Vi är på Sahlgrenska i god tid. Lasse, min man, Peter, min son och jag så vi hinner äta lunch innan det är dags för inskrivning. Dr Lars Bohlin tar hand om oss och går igenom resultaten av alla undersökningar som gjorts på Kärnsjukhuset under föregående veckor. Han undersökte mig, vi samtalade lite och konstaterade att vi har båda samma syfte – jag ska bli frisk! Så åker Lasse och Peter hem och jag är en av fjorton patienter på Hematologen avd 4. Solen skiner! Jag mår bra, morgonens rutiner är avklarade, ska nog börja lyssna på talboken jag fick av Christina Raud igår. Att jag blev trött igår tror syster Katarina beror på att vi gick en rejäl promenad i Botaniska trädgården, samt att jag strax innan hade fått första dosen Sandimmun, ett preparat som jag ska ha flera gånger per dygn, intravenöst. Jag känner mig en aning pirrig men har sovit bra inatt. Ibland känns det som jag är huvudrollsinnehavare i en riktig thriller! I går kväll åkte syster Camilla iväg ut i Europa för att hämta stamceller åt mig – det känns otroligt! 20 Tisdag juni 2006 Dagen 0! Syster Katarina kom och talade om att donatorns celler nu finns på plats och kl 13.00 ska vi sätta igång. Lasse och Peter är här när Katarina kopplar in den lilla påsen via en smal slang in i min CVK (central venkateter). Jag får alltså stamceller som skördats ur blodet på en kvinna från för mig okänt land. Jag kände ingen smärta eller obehag men var lite tårögd efteråt – detta är något verkligt stort att få uppleva! Personalen här är så underbar, jag hittar inte ord nog för att beskriva hur professionella och empatiska de är! Det finns mycket mer att skriva om denna omvälvande dag men nu är jag trött! 21 Onsdag juni 2006 Illamående hela natten och dagen börjar med svår huvudvärk. Fick starka mediciner så när Johan och Karin kom och hälsade på kunde jag knappt hålla mig vaken. Inga, Ingela, Mojdeh och Inger ringde, sedan drog jag ur telefonen – jag orkade inte. Efter lunchen kom Lasse, Johan och Karin tillbaka, då var jag lite piggare. 27 Tisdag juni 2006 Lite piggare i dag. De vita blodkropparna är nu nere i 0.6, så under eftermiddagen flyttar jag till ett s k slussrum. I detta rum kan man inte öppna fönstret, istället finns en ventilationsanläggning som susar och går för jämnan. Än så länge får jag gå ut i korridoren och dagrummet men när de vita blodkropparna kommer ner under 0.5 är jag isolerad i detta rum. Det ska nog inte bli några problem, telefonen ringer ofta och jag får post i princip varje dag så jag känner mig aldrig ensam. Och jag får ta emot besökare, bara de inte är förkylda. Har ont i munnen och svalget, tuggar på isbitar för att bedöva! Fått 2 påsar blod. 30 Fredag juni 2006 Sovit gott. Ringt Lasse. Han kommer vid 13- tiden. Håret faller i mängder. Doktorn tycker att jag återhämtat vikt. Allt är bra. Peter kom en timme efter Lasse, då hade vi precis blivit serverade det första kaffet på en vecka! Så har då Peter fått raka av mitt hår! Det känns skönt att det är borta, det är jobbigt när det bara ramlar omkring en hela tiden. Tisdag 4juli 2006 Dag 15 efter transplantationen. Mina värden i dag: Hb 81, vita blodkroppar 0.4, trombocyter (blodplättar) 40. Nu är det definitivt isolering som gäller! Om jag ställer droppställningen vid kortändan på sängen kan jag gå 8+8 steg. Det är inte mycket när mitt beting är 1 000 steg per dag. Torsdag 6juli 2006 Dagen det vände! Det har vänt! Tack gode Gud! Mina värden i dag: Hb 113, vita 0.9 trombocyter 65! Lasse och Peter kom halv tolv och vi hade stort kramkalas! Att det skulle ha hänt något med de vita blodkropparna hade jag lite på känn under natten. När det onda började så sade någon att det inte går över förrän de vita ökar i antal, det är bara de som kan läka ut det onda. Det här betyder att de nya stamcellerna trivs i mig och har börjat producera vita blodkroppar! Jag har fått en annan hälsning från dem också, utslag på bröst och rygg! Söndag 9juli 2006 Sovit gott i natt, vaknade av att solen sken in på mig! Vanliga morgonritualen med en avgörande skillnad – jag tog på mina egna kläder! Det känns skööööönt! Usk Erik undrade vad det första jag ska göra när jag kommer hem är? Gå runt i trädgården! Äta sill och färsk potatis! När jag hade packat ihop alla prylar var jag alldeles matt – orken är inte den man tror. Så var det dags att säga adjö till de fantastiska människor som skött om mig de här fyra veckorna, i dag var det Malin, Johanna, Anita, Camilla, Erik och Jakob! Några av dem kommer jag att träffa när jag är på återbesök. I mitt minne kommer de att fortsätta att sprida glädje och värme länge, länge än! 12 Onsdag juli 2006 ANNONS Lär dig något nytt! Skaraborg www.skaraborg.abf.se 7
Page 1 and 2: GRUPPFÖRSÄNDELSE TILL ALLA HUSHÅ
Page 3 and 4: Skara är fantastiskt - socialdemok
Page 5: er till Skara kommunfullmäktige 26

Nr. 15, september 2006 - Socialdemokraterna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?