Strålsäkert nr 1, 2011 (Tidskrift) - Strålsäkerhetsmyndigheten

Internationellt samarbete
höjer säkerheten i Sverige
Radioaktiva material från uttjänta ubåtar, stulna radioaktiva ämnen som smugglas
över gränserna och ett stort behov av moderna säkerhetsmetoder på kärntekniska
anläggningar i Ryssland. Det är några av skälen till att Sverige bidrar till säkerhetsprojekt
i Ryssland. Bara i år handlar det om insatser för nästan 50 miljoner kronor.
INTERNATIONELLT – Vårt säkerhetsarbete i
andra länder bidrar till att höja säkerheten
här hemma, säger Lars van Dassen på
Strålsäkerhetsmyndigheten. Han är ansvarig
för samarbetet med länder i Centraloch
Östeuropa.
Började med Ignalina
Sverige har en lång tradition av att stödja
och aktivt bidra till att utveckla strålsäkerhetsarbetet
i andra länder. När Sovjetunionen
upplöstes i början av 1990-talet
inleddes det första samarbetet mellan
Sverige och länderna i forna Sovjetunionen.
Då handlade det om att höja säkerheten
på kärnkraftverket Ignalina i Litauen.
I dag arbetar Strålsäkerhetsmyndigheten
främst med säkerhetsprojekt i Ryssland,
men också i Ukraina och Georgien. Under
2011 inleds ett samarbete med Moldavien
och 2010 avslutades projektverksamheten
i Armenien och Vitryssland.
– När Sovjetunionen upplöstes splittrades
ett land som både hade kärnvapen och
hundratals anläggningar för produktion av
klyvbara material för militära och civila ändamål.
Och mängderna av radioaktivt avfall
som har producerats sedan 1945 är gigantiska,
säger Lars van Dassen. Ingen brydde
sig om exakt vilka mängder det rörde sig
om och var de hamnade. Jag har vid flera
tillfällen stött på uppfattningen att den dåvarande
regimen förväntade sig ett världskrig
som skulle utkämpas med kärnvapen,
och då skulle statistiska uppgifter och en
bra ordning vara bortkastad energi.
Radioaktiva sopstationer
Det arbete som Strålsäkerhetsmyndigheten
gör i Ryssland är främst koncentrerat
till nordvästra delen av landet – den del
som ligger närmast Sverige. En stor del av
resurserna har gått till att höja säkerhetsnivån
vid kärnkraftverk och kärntekniska
anläggningar som är i drift. En annan
uppgift är att förbättra skyddet på platser
där radioaktivt avfall förvaras, både för att
minska strålningsrisken för dem som arbetar
på dessa platser och för att minimera
risken för att avfallet stjäls.
– Det finns mycket att göra för att se till
att det radioaktiva avfallet förvaras på ett
säkrare sätt än vad som är fallet i dag. Det
här området utgör ett hot mot säkerheten
och hotet blir större om inget görs, säger
Lars van Dassen.
Samarbete skapar kontakter
Ryssland har gjort stora framsteg inom
säkerhetsområdet på kärnkraftverken och
andra kärntekniska anläggningar. Lars
berättar att det oftast är lätt att se resultat
av samarbetsprojekten när de drivs lokalt
på ett kärnkraftverk.
– Det är mycket givande och lärorikt att
få vara med och bygga upp ett säkerhetssystem.
Här i Sverige är ju allt på plats
sedan länge, säger Lars van Dassen.
Genom att samarbeta med andra länder
skapar Strålsäkerhetsmyndigheten dessutom
kontakter som kan vara värdefulla att
ha om det skulle inträffa en kärnteknisk
olycka. På myndigheten arbetar 14 personer
med internationella säkerhetsprojekt.
Smuggling i internationellt fokus
Sverige är tillsammans med drygt tjugo
andra länder deltagare i ett internationellt
ramverk för säkerhetssamarbete, ett så
kallat Global Partnership. Samarbetet har
initierats och drivs av G8-länderna. Under
de gångna åren har deltagarna gemensamt
FOTO: LARS VAN DASSEN
ansträngt sig för att bland annat minimera
den illegala handeln med radioaktivt
avfall. De projekt som Strålsäkerhetsmyndigheten
har i Ryssland är en viktig del i
detta arbete.
– Smugglingen av radioaktivt avfall är
ett stort hot mot säkerheten, men hotet
minskar, säger Lars van Dassen. Det visar
den statistik som finns över radioaktiva och
nukleära material som har beslagtagits.
Myndigheten deltar i säkerhetsprojekt
inom tre huvudområden:
• Reaktorsäkerhet som innebär att arbeta
med säkerhetshöjande åtgärder
på kärnkraftverk vad avser driften och
hanteringen av radioaktivt avfall och
använt bränsle.
• Nukleär icke-spridning som handlar om
att förhindra att nukleära och radioaktiva
ämnen kommer i orätta händer.
• Strålskydd som handlar om att utveckla
strålskyddet för exempelvis personal som
arbetar på kärntekniska anläggningar.
Kärnkraft i Ryssland
Ryssland har tio kärnkraftverk. Strålsäkerhetsmyndigheten
deltar i arbetet på två
av dem: ett i S:t Petersburg och ett söder
om Murmansk. I övrigt finns ett hundratal
kärntekniska anläggningar i landet. Det
finns också ett flertal platser med stora
mängder av radioaktivt avfall. Det är
bland annat rester från kärnbränslet som
användes i de atomdrivna ubåtarna som
dåvarande Sovjetunionen förfogade över.
I dag är nästan alla ubåtar borta, men det
använda kärnbränslet finns kvar och måste
tas om hand på ett bra sätt.
Av de kärntekniska anläggningar som
forna Sovjetunionen förfogade över finns
uppskattningsvis 90 procent i Ryssland.
Kärnkraftverk i drift finns, förutom i Ryssland,
i Ukraina och Armenien.
G8-länderna är Frankrike, Italien, Japan,
Kanada, Ryssland, Storbritannien, Tyskland
och USA.
Maria Stråhle
14 STRÅLSÄKERT #1–2011