StrÃ¥lsÃ¤kert nr 1, 2011 (Tidskrift) - StrÃ¥lsÃ¤kerhetsmyndigheten

More documents

Recommendations

Info

Internationellt samarbete höjer säkerheten i Sverige Radioaktiva material från uttjänta ubåtar, stulna radioaktiva ämnen som smugglas över gränserna och ett stort behov av moderna säkerhetsmetoder på kärntekniska anläggningar i Ryssland. Det är några av skälen till att Sverige bidrar till säkerhetsprojekt i Ryssland. Bara i år handlar det om insatser för nästan 50 miljoner kronor. INTERNATIONELLT – Vårt säkerhetsarbete i andra länder bidrar till att höja säkerheten här hemma, säger Lars van Dassen på Strålsäkerhetsmyndigheten. Han är ansvarig för samarbetet med länder i Centraloch Östeuropa. Började med Ignalina Sverige har en lång tradition av att stödja och aktivt bidra till att utveckla strålsäkerhetsarbetet i andra länder. När Sovjetunionen upplöstes i början av 1990-talet inleddes det första samarbetet mellan Sverige och länderna i forna Sovjetunionen. Då handlade det om att höja säkerheten på kärnkraftverket Ignalina i Litauen. I dag arbetar Strålsäkerhetsmyndigheten främst med säkerhetsprojekt i Ryssland, men också i Ukraina och Georgien. Under 2011 inleds ett samarbete med Moldavien och 2010 avslutades projektverksamheten i Armenien och Vitryssland. – När Sovjetunionen upplöstes splittrades ett land som både hade kärnvapen och hundratals anläggningar för produktion av klyvbara material för militära och civila ändamål. Och mängderna av radioaktivt avfall som har producerats sedan 1945 är gigantiska, säger Lars van Dassen. Ingen brydde sig om exakt vilka mängder det rörde sig om och var de hamnade. Jag har vid flera tillfällen stött på uppfattningen att den dåvarande regimen förväntade sig ett världskrig som skulle utkämpas med kärnvapen, och då skulle statistiska uppgifter och en bra ordning vara bortkastad energi. Radioaktiva sopstationer Det arbete som Strålsäkerhetsmyndigheten gör i Ryssland är främst koncentrerat till nordvästra delen av landet – den del som ligger närmast Sverige. En stor del av resurserna har gått till att höja säkerhetsnivån vid kärnkraftverk och kärntekniska anläggningar som är i drift. En annan uppgift är att förbättra skyddet på platser där radioaktivt avfall förvaras, både för att minska strålningsrisken för dem som arbetar på dessa platser och för att minimera risken för att avfallet stjäls. – Det finns mycket att göra för att se till att det radioaktiva avfallet förvaras på ett säkrare sätt än vad som är fallet i dag. Det här området utgör ett hot mot säkerheten och hotet blir större om inget görs, säger Lars van Dassen. Samarbete skapar kontakter Ryssland har gjort stora framsteg inom säkerhetsområdet på kärnkraftverken och andra kärntekniska anläggningar. Lars berättar att det oftast är lätt att se resultat av samarbetsprojekten när de drivs lokalt på ett kärnkraftverk. – Det är mycket givande och lärorikt att få vara med och bygga upp ett säkerhetssystem. Här i Sverige är ju allt på plats sedan länge, säger Lars van Dassen. Genom att samarbeta med andra länder skapar Strålsäkerhetsmyndigheten dessutom kontakter som kan vara värdefulla att ha om det skulle inträffa en kärnteknisk olycka. På myndigheten arbetar 14 personer med internationella säkerhetsprojekt. Smuggling i internationellt fokus Sverige är tillsammans med drygt tjugo andra länder deltagare i ett internationellt ramverk för säkerhetssamarbete, ett så kallat Global Partnership. Samarbetet har initierats och drivs av G8-länderna. Under de gångna åren har deltagarna gemensamt FOTO: LARS VAN DASSEN ansträngt sig för att bland annat minimera den illegala handeln med radioaktivt avfall. De projekt som Strålsäkerhetsmyndigheten har i Ryssland är en viktig del i detta arbete. – Smugglingen av radioaktivt avfall är ett stort hot mot säkerheten, men hotet minskar, säger Lars van Dassen. Det visar den statistik som finns över radioaktiva och nukleära material som har beslagtagits. Myndigheten deltar i säkerhetsprojekt inom tre huvudområden: • Reaktorsäkerhet som innebär att arbeta med säkerhetshöjande åtgärder på kärnkraftverk vad avser driften och hanteringen av radioaktivt avfall och använt bränsle. • Nukleär icke-spridning som handlar om att förhindra att nukleära och radioaktiva ämnen kommer i orätta händer. • Strålskydd som handlar om att utveckla strålskyddet för exempelvis personal som arbetar på kärntekniska anläggningar. Kärnkraft i Ryssland Ryssland har tio kärnkraftverk. Strålsäkerhetsmyndigheten deltar i arbetet på två av dem: ett i S:t Petersburg och ett söder om Murmansk. I övrigt finns ett hundratal kärntekniska anläggningar i landet. Det finns också ett flertal platser med stora mängder av radioaktivt avfall. Det är bland annat rester från kärnbränslet som användes i de atomdrivna ubåtarna som dåvarande Sovjetunionen förfogade över. I dag är nästan alla ubåtar borta, men det använda kärnbränslet finns kvar och måste tas om hand på ett bra sätt. Av de kärntekniska anläggningar som forna Sovjetunionen förfogade över finns uppskattningsvis 90 procent i Ryssland. Kärnkraftverk i drift finns, förutom i Ryssland, i Ukraina och Armenien. G8-länderna är Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA. Maria Stråhle 14 STRÅLSÄKERT #1–2011
Myndigheten begär oberoende granskning av Westinghouse FOTO: WESTINGHOUSE I höstas brast ett siktglas på Westinghouse kärnbränslefabrik i Västerås. 50 kilo uranpulver läckte ut i en av verkstäderna. Nu kräver Strålsäkerhetsmyndigheten att företaget ska utvärdera sin egenkontroll. INGEN SÄNKNING AV RIKT- ELLER GRÄNSVÄRDET FÖR RADON Dagens rikt- och gränsvärde på 200 becquerel per kubikmeter (Bq/m 3 ) för radon i bostäder bör inte sänkas. Det konstaterar Boverket tillsammans med fem andra myndigheter som har utrett WHO:s nya rekommenderade gränsoch riktvärde för radon i bostäder på 100 Bq/m 3 . RADON Myndigheterna konstaterar bland annat att det inte är rimligt eller praktiskt genomförbart att genomföra en skärpning av rikt- och gränsvärdena. Myndigheterna ser även en stor risk för höga kostnader för enskilda byggnadsägare om riktvärdet sänks. Befintliga och nya bostäder I rapporten har myndigheterna utrett både Socialstyrelsens riktvärde för radon i inomhusluften för befintligt bestånd och Boverkets gränsvärde vid nybyggnation. I båda fallen konstateras att dagens värde ska fortsätta gälla. Det är till exempel oklart om alla byggnader i det befintliga beståndet kan nå så låga radonvärden som 100 Bq/m 3 . I rapporten konstaterar myndigheterna att information troligen är en effektivare metod för att få ner radonhalterna i nybyggda bostäder än ett sänkt gränsvärde. Sex myndigheter bakom rapporten Radonsamordningsgruppen som står bakom rapporten består av representanter från Arbetsmiljöverket, Boverket, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen, Strålsäkerhetsmyndigheten och Sveriges Geologiska Undersökning. Världshälsoorganisationen WHO gick ut med nya rekommendationer för högsta tillåtna radonvärde för drygt ett år sedan. De rekommenderar 100 Bq/m 3 , men säger samtidigt att värdet åtminstone inte bör överstiga 300 Bq/m 3 . NYHET Westinghouse kärnbränsle fabrik måste låta ett oberoende kontrollorgan utvärdera hur de tillämpar ett myndighetsbeslut från 2006. Bakgrunden är att Westinghouse kan ha brustit i egenkontroll och regelefterlevnad. Ett exempel är händelsen i oktober 2010 då ett siktglas i en transportledning brast och 50 kilo uranpulver läckte ut i en av verkstäderna. Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer att händelsen kan tyda på brister i Westinghouse egenkontroll. Ett annat exempel är att Westinghouse började installera en ny så kallad virvelbäddsugn och stabiliseringskanna utan att först informera Strålsäkerhetsmyndigheten om förutsättningarna, något som de enligt myndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:13) är skyldiga att göra. Strålsäkerhetsmyndigheten menar nu att företagets sena anmälan kan vara ett tecken på att de inte fullt ut förstår innebörden av myndighetens föreskrifter och det tidigare beslutet från 2006, som fattats av myndighetens föregångare Statens Kärnkraftinspektion (SKI). Beslutet innebär att Westinghouse får göra vissa undantag från nämnda föreskrifter. Därför kräver Strålsäkerhetsmyndigheten att Westinghouse låter ett oberoende kontrollorgan utvärdera hur Westinghouse tillämpar SKI:s beslut från 2006. FAKTA RIKT- OCH GRÄNSVÄRDE: För nya bostäder gäller Bo verkets gränsvärde, 200 Bq/m 3 , ett tvingande värde som alla nya bostäder ska ligga under. Riktvärdet, som är en rekommendation från Socialstyrelsen, för befintliga bostäder är 200 Bq/m 3 . Beslut om kärnavfallsavgifter för 2010 NYHET Alla som har tillstånd att driva en kärnteknisk anläggning ska enligt lagen betala en kärnavfallsavgift. Tillståndshavarna delas in i två grupper, reaktorinnehavare och övriga avgiftsskyldiga tillståndshavare. Nu har Strålsäkerhetsmyndigheten fattat beslut om avgiften för år 2010 för fem av tillståndshavarna i den sistnämnda kategorin. Tillståndshavarna gör en beräkning av vad det kostar att ta hand om det kärntekniska avfallet och andra restprodukter som verksamheten genererat. De skickar kostnadsberäkningarna till Strålsäkerhetsmyndigheten, som granskar beräkningarna och fattar beslut om kärnavfallsavgift. STRÅLSÄKERT #1–2011 15
Page 1 and 2: NUMMER 1 ÅR 2011 • ÅRGÅNG 2 40
Page 3 and 4: FOTO: ROBERT HENRIKSSON / SCANPIX A
Page 5 and 6: Du kan se hur du ser ut inuti ... M
Page 7 and 8: GRAFIK: SOLVEIG HELLMARK Cesium-137
Page 9 and 10: FOTO: LEIF WIKBERG Konsekvenser fö
Page 11 and 12: Svenska reaktorer påverkades inte
Page 13: Fakta om undersökningen I december
Page 17 and 18: FOTO: MATTIAS FORSBERG 40 år efter
Page 19 and 20: STRÅLNING I SJUKVÅRDEN - EN BALAN

StrÃ¥lsÃ¤kert nr 1, 2011 (Tidskrift) - StrÃ¥lsÃ¤kerhetsmyndigheten

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?