2MAGASINET

4 MAGASINET
SvD lördag 14 januari 2012
Golvet är upphöjt för att ge intryck av en ”matta av trä”. Fåtöljer Catifa från
Arper, hos Asplund. Blank pall/sideboard från Minotti, hos Geco. Armaturer
Parentesi av Castiglioni för Flos.
Utdragna linjer och sammanhållna
material får rummet att kännas
större.
Stengolvet på toaletten fortsätter
upp på väggen, och mosaiken från
köksdelen syns även i duschen.
Vid dörren har Mats satt en bänkskiva
som fungerar som ett litet
arbetsbord.
Slösande
minimalism
LYXIGT Högst upp i ett 1960-talshus i Stockholms city har inredningsarkitekten
Mats Rabe skapat ett boende som för tankarna till ett lyxigt hotellrum. Att han
fastnade för den lilla 1:an var, enligt honom själv, helt oväntat.
– Man går där och tror att man har en idé om
hur man vill bo, och sen ramlar man på en
bostad som bara känns så rätt. Jag blev överraskad
av hur mycket jag tyckte om den stora
fönsterväggen, det var den jag föll för, säger
Mats Rabe.
När han gav sig in i budgivningen hade
han redan börjat tänka i ”liten skala”. För att
kunna bo bekvämt på 30 kvm bestämde sig
Mats för att skapa känslan av en lyxig hotellsvit.
– Bor man i en huvudstad så handlar det
mycket om läget. Här finns restauranger,
butiker och människor rör sig i kvarteret dygnet
runt. När jag kommer hem vill jag mötas
av en avslappnande kravlös miljö. Som om jag
hade checkat in på hotell. Jag vill kunna vila,
men samtidigt känna närheten till staden.
Av praktiska skäl har Mats reducerat antalet
ting han omger sig med, och har i dag bara
sådant som han verkligen tycker om och använder.
– Jag ser möbler och objekt som ett slags
modern konst. Det är lyckat att satsa på ett
par tre bra grejor, som man har länge. Däremot
gillar jag att det i inredningen också
finns inslag av enklare, billigare ting. Som
träpallen från Ikea, den är riktigt bra.
Till vardags jobbar Mats Rabe med inredningsarkitektur
och formgivning. Han arbetar
alltid minimalistiskt med dragning åt det
italienskt kvalitativa. Samma gäller den egna
bostaden. Här rev han ut allt som gick att ta
bort utan att ursprungsarkitekturen förvanskades.
Sen lade han krutet på material och
möbler: golv av keramisk granit, trätiljor
i oljad borstad ek och armaturer av Castiglioni.
Han valde också att sätta in en dagbädd/säng
i stället för soffa. Traditionell
inredning har fått stå tillbaka för bekväm
personanpassad lyx.
– Just kvalitet öppnar för improvisation, miljön
tål att brukas, möblerna kan flyttas runt.
Allt ser snyggt ut från alla håll, säger Mats.
Fönsterväggen ger om dagarna ett fantastiskt
ljusinsläpp. Kvällstid drar han för generösa
våder av grönskimrande textil, och välplacerade
ljuskällor som kan regleras till rätt nivå,
allt efter behov.
– Det är på detaljnivå som de spännande
och avgörande lösningarna uppstår. Det kan
vara så banala saker som att placera grepplisten
på köksbänken så att den förstärker en
linje längre in i rummet. Eller att skåpen
ovanför skrivbordet inte går riktigt ända upp
mot taket, det lurar ögat och ger intryck av
en luftighet och volym som egentligen inte
finns där.
Mats drar sig inte för radikala grepp, men
vid ombyggnationer är han noga med att
återkoppla nytt med gammalt.
– Det är charmigt om delar av ursprunget
finns med i den nya arkitekturen. Badrummets
originallampa i glas ville jag spara, den
är formpressad och sprider ljuset som en
stjärna. Men allt jag finner onödigt ryker.
Där det förra pentryt låg har Mats placerat
en vit kub med dusch och toalett. Sedan vårt
besök har han bestämt sig för, och beställt en
skjutdörr till kuben.
– Det blir en snygg och platsbesparande
lösning, skjutdörrar borde användas mer än
de gör i dag.
Stengolvet har dragits nästan en meter förbi
kuben för att tydliggöra den i rummet. På
motsatta väggen har även
kök- och förvaringsdelen
förlängts. Och placerats mot
en utskjutande fondvägg av
mosaik.
– Man kan skapa yta genom
att slösa med yta …
En raffinerad detalj är det
förhöjda trägolvet.
– Nivåskillnaden är avsiktlig.
Nu ligger trägolvet
som en ”matta” i rummet.
Stengolvet återkommer längs med fönsterväggen.
I ett litet rum tycker jag att man ska
hålla allting nära golvet, men ha något inslag
med höjd.
I sin urbana lya har Mats Rabe jobbat med
trä, sten och mosaik i blytunga nyanser som
svart, brunt och grönt. Och en aning vitt.
Resultatet är elegant och ytterst bekvämt.
Det enda som egentligen saknas är roomservice.
Och det lär Mats få klara sig utan,
tills vidare nöjer han sig med en formstark
vattenkokare som fixar morgonkaffet, och så
intar han sin middag ute.
– Mat är ändå bara bensin. Medan snygga
miljöer är en lisa för själen.
Just kvalitet öppnar
för improvisation,
miljön
tål att brukas,
möblerna kan
flyttas runt.
M
CIA WEDIN
magasinet@svd.se