Gleptosil® vet. - Svenska Djurhälsovården

SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Djurhälsonytt
Tidningen för dig som är medlem i Svenska Djurhälsovården. NO 1/2012
Råmjölk – lammets
viktigaste mål
Biosäkerhetsprojekt
– gris
Gummispalt
för nöt

ledare
INNEHÅLL
DJURHÄLSONYTT
NUMMER 1 2012
Vi har järnkoll!
Gleptosil ® vet.
200 mg Fe 3+ /ml
injektionsvätska, lösning
Gleptoferron
Automatspruta i varje
förpackning!
Förebyggande och behandlande till
späd- och smågrisar vid järnbristanemi.
Djur med dålig vitamin E/selenstatus bör
ej behandlas innan bristen avhjälpts.
Receptfritt läkemedel.
Läs bipacksedeln noggrant. För mer
information, gå in på www.fass.se.
Detta är vad jag kallar
systematiskt förebyggande
djurhälsoarbete
En av Svenska Djurhälsovårdens största styrkor är vårt systematiskt förebyggande
djurhälsoarbete. Formuleringen kan låta pretentiös och fluffig. Låt mig därför ta
svindysenteri som konkret exempel.
Svindysenteri ger i dess kliniska form sjuka grisar med blodig diarré och orsakar
betydande ekonomiska förluster. Den viktigaste spridningsvägen är handel med
smittförande djur.
I många andra länder med grisproduktion är svindysenteri en vanligt förekommande
och kostsam sjukdom. Ökande problem med antibiotikaresistenta svindysenteribakterier
gör inte saken bättre.
För 12 år sedan bestämde vi oss. Ett nationellt certifieringsprogram mot svindysenteri
startades med siktet tydligt inställt på att säkerställa frihet från svindysenteri
i livdjursbesättningar. Med trygghet om fria livdjursbesättningar minskar risken för
spridning till bruksbesättningar. Parallellt startades ett smittspårningsarbete på jakt
efter positiva bruksbesättningar som säljer smågrisar.
Idag 2012 ser vi resultatet. Vi står på tröskeln till frihet från svindysenteri. Ytterligare
en sjukdomsryggsäck som våra konkurrentländer bär på kan lyftas av från svensk
grisuppfödning. Siffrorna talar för sig själv. Sedan 2001 har förbrukningen av den typ
av antibiotika som används mot svindysenteri minskat med 61 procent.
Med svensk svindysenteri i historieböckerna slipper vi sjuka grisar, minskar antibiotikaanvändningen
och därmed risken för utveckling av motståndskraftiga bakterier.
Inte minst ökar vi konkurrenskraften för svenskt griskött.
Certifieringsprogrammet är framtaget i samråd med expertis från SLU och SVA,
har god förankring inom näringen, bra diagnostisk och tydligt ledarskap. I tydligt
ledarskap ligger samordning av fältinsatser, smittspårning i bruksbesättningar och
bekämpning i alla positiva besättningar. Inte minst ser Svenska Djurhälsovårdens
veterinärer till att jobbet blir gjort. Dag för dag, år efter år maler vi ihärdigt på.
Detta är vad jag kallar systematiskt förebyggande djurhälsoarbete.
Framgångsfaktorn ligger i att höja blicken från den enskilda besättningen till
kollektivet. Bara med höjd blick och nationellt fokus kan systematiskt förebyggande
djurhälsoarbete fungera. Modellen är och har varit Svenska Djurhälsovårdens styrka.
Och så tänker jag fortsätta.
4 Krav för villkorad läkemedelsanvändning
6 Är ”snippar” vägen till framgångsrik grisavel?
8 En kort presentation av
”Biosäkerhetsprojekt gris”
9 Lönsamt vaccinationsförsök
10 Fuktig sommar och höst - risk för
svampoxiner i fodret
12 Livdjur från godkända avels- eller
gyltproducerade besättningar -
ett försäkringskrav
13 Mera råmjölk till lammen
15 Watery mouth - koliinfektion
hos nyfödda lamm
16 Så får du kontroll över juverhälsan
i din fårbesättning
17 Dags för träckprovsanalys
18 Ny lamningsfilm till lamningssäsongen
19 Bindvävsmask ger slaktanmärkningar
20 Checklista vid kalvning
21 Nya spännande forskningsprojekt 2012
22 Gummibeklädd betongspalt för ökad
välfärd hos växande ungnöt i helspaltboxar
SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Svenska Djurhälsovården
Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala
Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se
Foton i tidningen tillhör Svenska Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges.
Omslag: Djurhälsoveterinär Lena Stengärde, Kalmar.
Tidningen har producerats av:
Ansvarig utgivare: Sven-Olof Dimander
Projektledare: Björn Lilja
Mediasäljare: Richard Svensk
Text: Svenska Djurhälsovården
Foto: Svenska Djurhälsovården
Telefon: 0492-196 70
Grafisk form: Ingela Koponen
Pharmaxim
Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org
Internet: www.mediapartner.nu
Tryck: Elanders/NRS Tryckeri
Tel. 042-38 54 50, www.pharmaxim.com
VD
WEBB
2Gleptosil_Djurhälsonytt_nr1_2012.indd www.svdhv.se
1 2012-01-20 14:58:55
www.svdhv.se 3
WEBB
Box 86, 598 22 Vimmerby

Michael Stampe, djurhälsoveterinär Kalmar
michael.stampe@svdhv.org
Krav för villkorad
läkemedelsanvändning
Nötkreatur, undantaget mjölkkor,
omfattas av villkorad läkemedelsanvändning.
För grisbesättningar har krav på
djurskyddsdeklaration vid
varje besök tillkommit.
För snart tio år sedan vi hade de första kurserna i vad som då kallades delegerad
behandling. Den 1 oktober 2003 trädde Jordbruksverkets föreskrift SJVFS 2002:57
(C15) i kraft, och ersattes för något år sedan av SJVFS 2009:84 (D9). Här följer de
viktigaste punkterna i D9, avseende villkorad läkemedelsanvändning.
Den som ska utföra behandlingen ska ha genomgått kurs i villkorad läkemedelsanvändning
för de djurslag behandlingen avser. För grisbesättningar har dessutom
tillkommit kravet på djurskyddsdeklaration vid varje besök (se nedan).
De djurslag som omfattas av villkorad läkemedelsanvändning är
gris, nöt (utom mjölkkor), får, get, fjäderfä, pälsdjur och odlad fisk.
Svenska Djurhälsovårdens D9-kurser täcker gris, nöt och får.
För mjölkkobesättningar pågår ett pilotprojekt för villkorad
läkemedelsanvändning (ViLA), men i dagsläget omfattas inte
mjölkkor av D9.
Dokumentation av behandlingar
Alla behandlingar skall dokumenteras. Av behandlingsjournalen
skall det framgå sjukdom/symtom, vilket
läkemedel som använts, dos, datum för behandlingens
start, hur många dagar djuret behandlats, vem som
behandlade samt identitet på djuret; till exempel boxnummer
om öronnummer saknas. Även karenstiden ska
finnas i journalen.
Viktigt att instruktionerna följs
Den förskrivande veterinären skall lämna en noggrann
instruktion för hur behandlingar skall ske. Viktigt att veta
i detta sammanhang är att de instruktioner djurägaren får av
veterinären är det man har att rätta sig efter. Det är alltså inte fritt
fram för djurägaren att själva göra preparatval. Läkemedlen får bara
användas enligt instruktion. Står det att man skall behandla ledinflammationer
med Penovet/Ethacilin så får man inte, utan att först ha kontaktat förskrivande
veterinär, byta till ett annat preparat med annan aktiv substans.
Båda parters skyldigheter
Det är djurägarens ansvar att föra behandlingsjournal samt följa
behandlingsinstruktionen och hålla karenstider för slakt. Veterinären
har ansvar för att redovisa läkemedelsanvändningen i besättningarna till
Jordbruksverket samt att anmäla till länsstyrelsen i vilka besättningar han/hon
har villkorad läkemedelsanvändning. I samband med anmälan till länsstyrelsen
bifogas besättningens behandlingsinstruktioner samt djurskyddsdeklaration.
Vid villkorad läkemedelsanvändning i grisbesättningar måste veterinären
utfärda en djurskyddsdeklaration vid varje besök. Det är också veterinärens sak
att hålla det besöksintervall som det finns krav på från myndigheten. Normalt är
det fem veckor men under vissa förutsättningar kan det utökas till ett intervall
på upp till åtta veckor. Detta styrs av besättningsstorlek, besättningstyp och
läkemedelsförbrukning.
Djurskyddet skannas
Djurskyddsdeklarationen skall utföras som en skanning av djurskyddet i besättningen.
Om veterinären anser sig tvungen att, på grund av bristande djurskydd,
kryssa nej på någon punkt i deklarationen skall en kopia på djurskyddsdeklarationen
skickas in till länsstyrelsen. Den villkorade behandlingen ska avslutas tills
felet har rättats till.
Ett alternativ är att kryssa ja med anmärkning och att upprätta en åtgärdsplan
för att rätta till bristen/felet. Åtgärdsplanen måste följas då en anmärkning i
deklarationen inte kan stå utan åtgärd från gång till gång.
Indragning kan ske
Genomgången D9-kurs ger inte automatiskt rättighet att få tillgång till villkorad
läkemedelsanvändning. Det krävs att en veterinär är villig att ta på sig ansvaret
för besättningens behandlingar och att kraven enligt författningen följs.
Veterinären är skyldig att omedelbart upphöra med förskrivning av läkemedel
för villkorad läkemedelsanvändning om utfärdade instruktioner inte följs eller om
djurskyddet i besättningen inte är godtagbart. Det är också viktigt för dig som
djurägare att observera att brister i läkemedelsanvändningen och journalföring
kan leda till tvärvillkorsavdrag vid en kontroll.
Genomgången D9-kurs ger
inte automatiskt rättighet
till villkorad läkemedelsanvändning.
Indragning kan ske om inte de
Kartläggning av förekomsten av Salmonella
diarizonae i svenska fårbesättningar
SVA har fått i uppdrag av Jordbruksverket att kartlägga förekomsten
av Salmonella (S.) diarizonae i svenska fårbesättningar. Drygt
300 besättningar har slumpmässigt valts ut för att delta i studien.
Det är mycket viktigt för myndigheter och fårnäringen att få en
korrekt bedömning om hur vanligt förekommande S. diarizonae är
i svenska fårbesättningar. I dagsläget behandlas fynd av S. diarizonae
på samma sätt som övriga salmonellatyper det vill säga, gården
spärras och saneras. Om S diarizonae skulle visa sig vara vanligt
förekommande bör man se över vilka åtgärder som är optimalt att
vidta i besättningar där smittan påvisas.
Undersökningen är anonym. Inga resultat kommer att kunna
spåras till de deltagande gårdarna. I stället redovisas resultaten
länsvis vilket kan ge en indikation på om smittan är vanligare i vissa
delar av Sverige än i andra.
Undersökningen ger svenska myndigheter ett bra underlag att
kunna fundera vidare på hur denna typ av smitta skall behandlas i
framtiden. Om bakterien är vanligt förekommande kan det leda till
att nya regler tas fram på vilka åtgärder som skall vidtas i besättningar
där smittan påvisas.
Fårhälsovården ser fram emot resultatet av undersökningen och
hoppas att Du som erbjuds delta i studien kan tänka Dig att hjälpa
till och samla in träckprover till SVAs undersökning.
4 www.svdhv.se
www.svdhv.se 5

gris
Susanne Stjernelid, djurhälsoveterinär Linköping
susanne.stjernelid@svdhv.org
Är ”snippar” vägen till
framgångsrik grisavel?
Avelsframstegen snabbas upp
Genomisk selektion kommer i första skedet att användas inom durocaveln. Avsikten
är att tekniken inom kort även skall införas inom lantras- och yorkshireaveln.
Fördelarna med genomisk selektion anses vara att avelsframstegen går fortare,
att avelsvärderingen blir korrektare och att inaveln minskas. I första skedet
hoppas man att tidigare i djurets liv och även säkrare, kunna välja ut de galtar
som har störst potential för högt foderutnyttjande, hög tillväxt och hög köttprocent.
När metoden så småningom även börjar användas i lantras- och yorkshireaveln,
är förhoppningen, att man dessutom skall kunna selektera fram djur
med goda modersegenskaper och god hållbarhet.
Flera faktorer styr avelsarbetet
Förutsättningarna för att bedriva ett framgångsrikt avelsarbete avseende en
viss egenskap beror till stor del på tre faktorer:
1. Egenskapens ekonomiska betydelse
2. Dess arvbarhet och att det finns genetisk variation för egenskapen i populationen
3. Att egenskapen kan mätas säkert och objektivt.
Att avelsarbetet i första hand inriktas på ekonomiskt betydelsefulla egenskaper
är ju ganska självklart. Dessvärre har många av de viktiga egenskaperna, bland
andra de som berör sjukdomsresistens, hållbarhet, fruktsamhet, modersegenskaper
och spädgrisöverlevnad låg arvbarhet, det vill säga att slumpen
och miljön har större betydelse än generna. Detta har gjort det svårt att
med traditionellt avelsarbete nå framgångar. Som exempel, arvbarheten för
spädgrisdödlighet skattas vara 0,06, vilket betyder att de skillnader man kan
uppmäta i spädgrisdödlighet mellan olika individer i en population endast till 6
% beror på djurets gener. Resten, det vill säga 94 %, beror på det man kan kalla
miljöfaktorer.
En stor fördel med genomisk selektion är att metoden anses öka möjligheterna
för framgångsrikt avelsarbete, även för egenskaper med låg arvbarhet.
Avelsarbete kräver genetisk variation mellan individer och det är kunskap om
denna variation som genetisk selektion grundar sig på.
Vad är genomisk selektion?
Vid traditionell avelsvärdering används data från prövningsstationer, ekolodning,
exteriörbedömning, härstamning och suggkontroll. Information om det
enskilda djuret kompletteras med information om dess släktingar.
Vid genomisk selektion ”genkarteras” först en så kallad referenspopulation
bestående av djur som redan har traditionellt beräknade avelsvärden.
Genkarteringen innebär ett stort antal markörsegment som kallas ”snippar”
(SNPs=Single Nucleotide Polymorphism), i djurens DNA-strängar undersöks.
Resultaten av denna undersökning ger information till så kallade ”genkartor”.
Därefter skattas ett samband dessa drygt 60 000 ”snippar” och egenskaper registrerade
hos djur i referenspopulationen. På så sätt har man alltså framställt
ett ”lexikon”, som kan användas för att översätta resultaten av genkartering
gjorda på blod- eller hårprov från de tilltänkta avelsdjuren, men som ännu inte
är avelsvärderade. Eftersom ett djurs genuppsättning är densamma oavsett
ålder, kan djuren avelsvärderas redan som mycket unga.
Behovet av traditionell avelsvärdering kvarstår
För egenskaper med låg arvbarhet och för egenskaper som uttrycks sent i livet
finns troligen en hel del att vinna med genomisk selektion, likaså för egenskaper
som är svåra eller dyra att mäta. Hur mycket bättre och säkrare metoden är
jämfört med den traditionella är dock inte helt klart. Vad gäller mjölkkoaveln har
man sett att snipparnas ”värde” ändrar sig med selektionen. Därför tror man
att efter 7-8 generationer måste kanske snippeffekterna (= lexikonet) studeras
på nytt. Behovet av traditionella avelsvärderingsmetoder kvarstår alltså, även
om antalet djur som kommer att behöva avkommeprövas på traditionellt sätt
minskar.
Med den nya metoden kan lämpliga avelsdjur väljas ut tidigt. På så sätt förkortas
generationsintervallen, vilket leder till att framstegen går fortare.
Genkartering har på senare tid blivit billigare. Kostnaden ligger på 800-
1000 DKK/ prov. Eftersom genkartering kan göras med hjälp av ett enkelt
blod- eller hårprov kan metoden kanske i framtiden även vara till nytta i bruksbesättningarna.
Även om genomisk selektion förväntas öka avelsframstegen när det gäller
egenskaper med låg arvbarhet såsom hållbarhet, sjukdomsresistens och spädgrisöverlevnad
är ärftliga faktorer i dessa fall av underordnad betydelse. Vänta
därför inte på att gentekniken skall lösa dessa problem utan fortsätt att arbeta
med djurhälsa, management, utfodring och miljö.
Som första land i världen introducerar nu Danmark så
kallad genomisk selektion som ett komplement till den
traditionella grisaveln. Genomisk selektion används
redan på många håll inom mjölkkoaveln, men Danavl är
alltså först med att använda denna teknik i grisaveln.
Man bedömer att avelsframstegen härmed skall öka
med 25-30 %. Metoden har utvecklats genom ett samarbete
mellan Videncenter för svineproduktion och Det
Jordbrugsvidenskablige Fakultet i Foulum.
Genomisk selektion baseras på analys/kunskap om
hur djurens DNA ”ser ut”. En bidragande faktor till att
Danavl nu börjar med genomisk selektion är att kostnaden
för genkartering minskat rejält. Analys av ett
prov kostar numera 800 – 1000 DKK.
Vi anordnar kurser i ”Säker och smärtfri kastration”
Svenska Djurhälsovården har tillsammans med den övriga näringen
tagit fram en enkel och säker metod för lokalbedövning.
Nu anordnar vi endagarskurser som innefattar både teori och praktik.
Kursen avslutas med ett praktiskt prov.
Kursen är ett krav för att du själv ska få lokalbedöva dina grisar
vid kastration. Ett grundkrav för att gå kursen är att du
genomgått grundkursen i villkorad läkemedelsanvändning (D9).
Intresserad? Anmäl ditt intresse till Ulrika Andersson,
tel 013-27 06 90, ulrika.andersson@svdhv.org
Mer information djurhälsoveterinär Gunnar Johansson,
gunnar.johansson@svdhv.org
Foto: Marie Sterning, SLU
6 www.svdhv.se
www.svdhv.se 7

gris
Per Beskow, djurhälsoveterinär Vännäs
per.beskow@svdhv.org
Erik Nörregård, djurhälsoveterinär Tomelilla
erik.norregard@svdhv.org
Lönsamt
– Vi kan idag inte bortse från risken att få in allvarliga
sjukdomar i våra grisbesättningar. Den har ökat med
de allt mer öppna gränserna mot Sverige. PRRS är
en sådan sjukdom som ständigt utgör ett hot mot vår
produktion. För några år sedan kom sjukdomen in i
landet, men genom snabba och effektiva saneringsåtgärder
kunde vi snabbt utrota den.
Om vi i framtiden ska lyckas med att hålla Sverige
fritt från allvarliga sjukdomar krävs att vi har en god
biosäkerhet (smittskydd).
En kort presentation av
”Biosäkerhetsprojekt gris”
vaccinationsförsök
Vid en uppföljning av vaccinationsrutinerna i en besättning med två olika
strategier såg vi att den ena gruppen blev bättre betald vid slakt.
Hälften vaccinerades mot PCV2 och mycoplasma
I ett mellangårdssamarbete bestämde vi oss för att undersöka om vi kunde
förbättra slaktresultaten och ekonomin om vi förutom att vaccinera mot PCV2
även vaccinerade grisarna mot mycoplasma. När grisarna var cirka 3 veckor
vaccinerades hälften av kullarna mot både mycoplasma och PCV2 och resten
endast mot PCV2. Vid vaccinationen togs hänsyn till kullnummer och födelsedatum
så att grupperna blev så lika som möjligt.
Vaccinationsförsöket omfattade två grisningsomgångar. De vacciner som
användes var Ingelvac Circoflex och Ingelvac Mycoflex.
Vid cirka 10 veckors ålder flyttades de 400 största grisarna i varje grupp på
cirka 450 grisar till slaktsvinsstallet. Övriga gick till ett reststall.
I slaktsvinsavdelningarna syntes inga uppenbara skillnader mellan grisarna
i de två vaccinationsgrupperna. Men när resultaten studerades närmare kunde
man utläsa att grisarna som var vaccinerade mot både mycoplasma och PCV2
växte snabbare, hade lite bättre köttprocent och därmed betaldes bättre vid
slakt.
Vaccinstudien presenterades på en stor konferens
för grisveterinärer i Phoenix, Arizona 2011.
Pengar att tjäna på dubbelvaccination
I kronor rörde det sig om drygt 21 kronor per gris. Den dagliga tillväxten från
födelse till slakt var 17 gram bättre i gruppen som var dubbelvaccinerade.
Detta är inga stora siffror, men då investeringen var knappt 7 kr, blev resultatet
ändå positivt. Arbetet var det samma då vaccinationerna gjordes samtidigt.
Sammanfattningsvis fanns det i dessa besättningar pengar att tjäna på
att vaccinera mot mycoplasma trots att anmärkningarna vid slakt var låga i
båda försöksgrupperna (0 – 3 %). Vidare ger en mycoplasmavaccination en
lite större säkerhet i produktionen. Detta sagt mot bakgrund av att grisarna i
gruppen som kom efter dessa två försöksgrupper plötsligt blev sjuka med luftvägssymptom.
Dessa grisar var endast vaccinerade mot PCV2. Vid uppföljande
undersökningar hittade vi infektion med mycoplasma och influensa. Denna
grupp fick en väsentlig högre dödlighet än vanligt i besättningen.
Under senare år har det skett stora strukturförändringar inom animalieproduktionen
som resulterat i allt större besättningar. I stora besättningar ökar risken
för omfattande ekonomiska och djurhälsomässiga konsekvenser om utbrott
med någon smittsam sjukdom inträffar. Det är därför viktigt att vi ser över våra
smittskyddsrekommendationer och utarbetar ett program som blir hållbart även
i framtiden. Svenska Djurhälsovården har tillsammans med andra organisationer
genom bland annat kursaktiviteter ökat smittskyddsmedvetenheten på gårdsnivå.
Smittskyddet i våra grisbesättningar är idag förhållandevis bra, men kan bli
bättre.
Syftet och nyttan med programmet
Då Jordbruksverket har beviljat ekonomiska medel kommer Svenska Djurhälsovården
i samråd med andra organisationer inom näringen (Svensk Mjölk) och
myndigheter (SVA) att utarbeta ett biosäkerhetsprogram som har till syfte att
- skapa ett hållbart smittskydd med särskilt fokus på zoonoser (smittsamma
sjukdomar som kan överföras mellan djur och människa, t.ex. salmonella)
- ersätta det frivilliga salmonellaprogrammet
- utgöra en vägledning för livdjurshandeln och en grund för olika ersättningsnivåer
vid t.ex. sjukdomsutbrott
Nyttan med programmet är att vi på ett ändamålsenligt och effektivt sätt ska
kunna förebygga smittsamma sjukdomar, minska antibiotikaanvändningen, hålla
bekämpningskostnaderna på en rimligt låg nivå och i slutändan också förbättra
folkhälsan.
Viktigt med en nulägesanalys
För att inte uppfinna hjulet två gånger och för att lära sig av tidigare misstag är
det viktigt att utföra en nulägesanalys. Analysen går ut på att göra en kartläggning
och utvärdering av befintlig rådgivning och information som är riktad
till lantbrukare, rådgivare, veterinärer m.fl. En målsättning är att på ett tidigt
stadium involvera djurägarna för synpunkter. De råd som vi senare ska dela ut ska
ha en praktisk inriktning och vara realistiska att genomföra. Genom att anordna
olika träffar med djurägare, rådgivare, transportörer och veterinärer samlar vi
information som senare kan ligga som underlag för ett biosäkerhetsprogram. En
betydelsefull del i detta arbete är att ta del av de erfarenheter som finns efter
salmonellautbrottet i Östergötland 2003.
I nulägesanalysen har även smittskyddet inom fjäderfäproduktionen samt
smittskyddet i våra grannländer Norge, Danmark och Finland studerats. Det känns
viktigt att ta del av andra länders erfarenheter även om produktions- och sjukdomspanoramat
kan se annorlunda ut i dessa länder jämfört med i Sverige.
Webbprojektet
Under 2012 kommer ett webbaserat projekt (”Stoppasmittan.nu”) att utarbetas
tillsammans med SVA och Svensk Mjölk. Det har till syfte att genom bilder,
filmer med mera, på ett illustrativt sätt visa hur ett bra smittskydd ska se ut i
besättningarna. Den webb-baserade produktionen ska kunna användas som ett
fristående hjälpmedel riktat till exempelvis transportörer, lantbruksskolor och i
kursverksamhet.
8 www.svdhv.se
www.svdhv.se 9

gris
Fredrik Engström, djurhälsoveterinär Gotland
fredrik.engstrom@svdhv.org
Genvägen till framgång!
Ta del av Nordic Genetics
genetik och avelsframsteg!
Positiv trend för levande födda smågrisar
hos Yorkshire
Ta del av avelsframsteget genom att
köpa in hybrider eller renrasig Yorkshire
för egen kärndel
Fuktig sommar och höst -
risk för svamptoxiner i fodret
Höstens veterinärmöte i Kolding, Danmark, fokuserade bland annat
på sommarens och höstens höga luftfuktighet och vad detta
kan innebära för fodrets innehåll av svamptoxiner. Ämnet är
högst relevant för oss i Sverige då vissa delar av landet förra året
drabbades av mer nederbörd och högre luftfuktighet än på länge.
13,5
13
12,5
12
11,5
11
10,5
10
Korsning med Hampshire ger fler starka
smågrisar, bättre tillväxt, effektivare
foderförbrukning och högre köttprocent!
Ekonomisk effekt av avelsframsteget är
20 SEK per slaktsvin och år
Har du råd att inte vara med i
utvecklingen?
För att ta del av vår Yorkshire och
Hampshire, kontakta Quality Genetics
livsvinsförmedling.
Södra Sverige
Johan Olsson
Tel: 0415-194 43
Levande födda smågrisar
2010 2011
Kull 2
Kull 1
Mellan & Norra Sverige
Mikael Johansson
Tel: 018-16 76 17
Bolaget Nordic Genetics ägs till 50 % av Quality
Genetics och 50 % av Finnpig. Nordic Genetics arbetar
för ett högt genetiskt framsteg för raserna Hampshire
och Yorkshire.
www.qgenetics.com • info@qgenetics.com
Här följer ett referat från Lisbeth Jörgensens och Jes Callesens föreläsningar på
Koldingmötet.
Fusarium angriper växten vid blomning
Svamptoxiner kan delas upp i de som bildas på fältet före skörd, fusariumtoxiner,
och de som bildas under lagringen, ochratoxiner. Dock kan fusarium som
angripit växten på fältet även fortsätta att växa under sämre lagringsförhållanden.
Fusariumsvampen bildar toxinerna deoxynivalenol (DON) och zearalenon (ZON)
och angriper växten om det är fuktigt under blomningen. Bästa förutsättningen
är om det är över 18ºC och nederbörd. Sen skörd på grund av mycket nederbörd
ökar också risken. Svamphyferna angriper hela växten, vilket innebär att både
kärnan och strået drabbas.
Andra förutsättningar som ökar risken för angrepp av fusarium är:
• Majs som förfrukt och plöjningsfri odling
• Majs som förfrukt och plöjning
• Vete som förfrukt och plöjningsfri odling
• Korn som förfrukt och plöjningsfri odling
• Odling av mottagliga sorter
Ökad risk för ochratoxin vid otillräcklig torkning
Om spannmålen inte torkas tillräckigt ökar risken för att svamp utvecklas under
lagringen och ochratoxin bildas. Ochratoxinet kan bidas under några få dagar
och det är de översta lagren i silon som har de högsta koncentrationerna.
Toxinernas effekt på grisarna
DON ger symptom som försämrad tillväxt, diarréer och sämre matlust. ZON ger
genom sin östrogenliknande effekt främst reproduktionsstörningar såsom ökat
antal omlöp, minskad kullstorlek, svullen och röd blygd på smågrisar samt dödoch
svagfödda grisar. Andra symptom är svansnekroser och hud- och slemhinneinfektioner.
Ochratoxin påverkar njurarna och ger ökad törst, nedsatt matlust
och dålig tillväxt. Immunsystemet påverkas också vilket kan leda till att grisarna
blir mer mottagliga för sjukdom.
Testa fodret vid misstanke
Det kan vara svårt att avgöra om växten drabbats av svamp, tillsynes felfri
spannmål och halm kan innehålla toxiner. Om du ser röda kärnor kan detta vara
ett tecken på fusarium.
Om du misstänker att du har försämrad kvalitet på fodret och/eller halmen
så är det alltid bra att göra en hygienisk analys samt fråga efter svamptoxiner.
Om resultatet visar på höga halter av toxiner så rekommenderade de danska föreläsarna
olika lösningar beroende på om du köper färdigt foder eller om du använder
egen spannmål. Vid färdigt foder kan lösningen vara att byta foderparti.
Om du blandar hemma finns det flera alternativ. Har du annan spannmål av bra
kvalitet kan du späda ut det drabbade fodret så att nivåerna av toxiner understiger
skadliga nivåer. Rensning av spannmålen som tar bort skal och damm har visat sig
sänka nivåerna av både toxiner och bakterier.
Det finns flera typer av toxinbindare på marknaden. De är i dag inte godkända
av EU och deras effekt är omdebatterad. Jes Callesen tog upp toxinbindare som
ett eventuellt alternativ vid höga toxinnivåer men underströk att det är ett dyrt
alternativ.
Slutligen kan alternativet vara att kassera foderpartiet och använda det till
bränsle eller biogasframställning.
Förebygg, den bästa åtgärden
Då det är besvärligt och dyrt att åtgärda ett skadat foderparti menade Callesen att
fokuseringen bör ligga på att förhindra svampväxt. Även här beror åtgärderna på
om du har eget spannmål eller köper färdigfoder. De danska föreläsarna förespråkade
följande förebyggande åtgärder för att förhindra problem;
Färdigfoder
Se till att du har bra kontrakt med foderleverantören och var försiktig med riskråvaror.
Se till att du har bra foderhygien. Kontrollerna regelbundet foderlinjen från silo
till krubba så att det inte finns några tecken på mögelskadat foder. Kontrollerna
fodret vid mottagning, gör syn-, lukt- och eventuellt också utlastningsprov.
Egen spannmål
Se till att spannmålen torkas och lagras korrekt. Kontrollera
att omrörningen och torkningen fungerar och kontrollera
vattenprocenten i det övre lagret i silon. Har du gastät
silo så bör den provtryckas före skörd, tillsätt CO ²
under fyllning av silon. Rensa spannmålen så att
orenheter som damm och skal tas bort, detta
minskar antalet bakterier samt innehållet
av toxiner i fodret. Se till att du har bra
foderhygien i hela foderlinjen (som beskrivs
under färdigfoder ovan).
Ny studie på gång
Svenska Djurhälsovården har i samarbete
med SVA (Statens veterinärmedicinska
anstalt) tagit spannmåls- och halmprover i
besättningar med och utan kliniska symtom
som tyder på toxiner i foder eller halm.
Proverna analyseras i skrivande stund och vi
återkommer med resultaten av dessa undersökningar.
Misstänker du problem med toxiner,
kontakta din djurhälsoveterinär.
10 www.svdhv.se
www.svdhv.se 11

gris
får
Monika Löfstedt, djurhälsoveterinär Skara
monika.lofstedt@svdhv.org
Livdjur från godkända
avels- eller gyltproducerande
besättningar – ett försäkringskrav
Försäkringen Svinhälsovård Grund, som försäkrar suggor och smågrisar upp till
förmedlingsålder, är en Agria försäkring som tecknas via Svenska Djurhälsovården.
Ulrika König, djurhälsoveterinär Uppsala
ulrika.konig@svdhv.org
Förutom att besättningen ska vara ansluten till Svenska Djurhälsovårdens program
för svinhälsovård och hälsokontroll, ställer Agria Djurförsäkring följande krav:
• Svenska Djurhälsovårdens anvisningar om smittskydd ska tillämpas.
• Beläggningsgraden ska vara enligt djurskyddslagens bestämmelser.
• Livdjur ska alltid rekryteras från svensk avels- eller gyltproducerande besättning
som har ett av Svenska Djurhälsovården utfärdat försäljningstillstånd med hälsodeklaration.
Alternativt ska livdjuren vara rekryterade inom egen besättning och
uppfödda på sätt som godkänts av Svenska Djurhälsovården.
• Inköpta djur ska hållas i karantän och genomgå de kontroller och behandlingar som
Svenska Djurhälsovården anvisar.
• Om sperma, embryo eller foder importeras eller exporteras ska svensk lagstiftning
samt Svenska djurhälsovårdens föreskrifter för förebyggande smittbegränsningar
följas.
Det är viktigt att känna till och följa Agrias krav för att erhålla ersättning vid eventuell
skada/sjukdomsutbrott. Kontrollera också att rätt antal suggor är försäkrade. Om
besättningen är underförsäkrad kommer Agria att reducera ersättningen.
HELHETSLÖSNING
FÖR SYDSVENSKT
LANTBRUK
Mera råmjölk till lammen
Råmjölken är det nyfödda lammets viktigaste skydd mot infektioner. Under fosterstadiet
sker ingen överföring av antikroppar (immunoglobuliner) från tackan,
så när lammet föds är det helt oskyddat till dess det har diat första gången.
Råmjölken är dessutom en livsviktig energikick för lammet. Här presenteras
delvis nya rekommendationer baserade på norsk och brittisk rådgivning.
Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu
MAFA siloprogram
MAFA silo för lagring av
torr spannmål
Uppbyggd av korrugerade,
varmgalvaniserade plåtar och
försedd med 30 o tak.
Kan förses med invändig kon,
alternativt ballerinaskruv för
enkel tömning av silon.
Besök www.mafa.se för mer info
Nöjda kunder är det bästa vi vet!
Tel. 0431 - 44 52 60. mafa@mafa.se
Livsviktig mjölk behövs snabbt
Råmjölken är den första mjölk som finns i juvret efter lamningen. Den bildas i
juvret under den sista delen av dräktigheten och innehåller antikroppar som
bildats av tackan genom att hennes immunförsvar reagerat på de smittämnen
som finns i besättningen. Vaccinationer mot till exempel gasbrand görs de sista
veckorna före lamning för att de skyddande antikropparna ska kunna föras över
via råmjölken till lammet.
Lammets föds med små energireserver i form av brunt fett. Inom några få
timmar är dessa förbrukade och lammet är därför i stort behov av den feta och
proteinrika råmjölken. Normal kroppstemperatur hos nyfödda lamm är 39-40°C.
Faller kroppstemperaturen under 39°C har lammet hypotermi som kan utvecklas
till ett livshotande tillstånd om det inte åtgärdas. Att kroppstemperaturen sjunker
kan bero på yttre nedkylning genom att lammet inte slickats torrt av tackan
efter lamningen. Det kan också bero på att lammet inte fått i sig någon råmjölk
efter födseln. Det typiska är då att man först har ett mycket piggt och livskraftigt
lamm som sedan efter några timmar blir liggandes med låg kroppstemperatur
(

får
råmjölkskvaliteten mellan olika tackor. Hos ko är det vanligare
att förstakalvare har sämre kvalitet på råmjölken än äldre kor.
Hos tacka har man däremot sett en tendens till sämre kvalitet
med stigande ålder. Juverinflammation eller juver som läcker
före lamningen ger naturligtvis dålig kvalitet. Råmjölk från
nyinköpta djur som inte har hunnit utsättas för alla de smittämnen
som finns i den nya besättningen, kommer att sakna
skydd mot en del av de infektionssjukdomar som lammet senare
kommer att stöta på. Underutfodring av tackan de sista sex
veckorna före lamning då råmjölken bildas, leder till en minskad
produktion av råmjölk.
Olika lamm får i sig olika mycket råmjölk
Genom att kontrollera nivåerna av immunoglobuliner i lammens
blod kan man få en uppfattning om hur mycket råmjölk lammen
fått i sig. På SvDHVs årliga djurhälsokonferens redovisade
veterinär Synnöve Vatn, Helsetjensten for sau resultat från ett
forskningsprojekt i Norge där man mätt nivåerna i blodet hos
lamm som var mellan 1-3 dagar gamla. I projektet letade man
efter faktorer hos tacka och lamm som kunde kopplas samman
med de uppmätta värdena. Nästan 30 % av lammen hade för
låga nivåer av immunoglobuliner i blodet, vilket indikerar att
de fått i sig för lite råmjölk. Hos lamm som hade dött de första
levnadsdagarna hade 67 % för låga nivåer. I samma undersökning såg man ett
det fanns en större risk för låga nivåer av immunoglobuliner hos vissa lamm.
Lamm från äldre tackor eller tackor med lågt hängande juver (

får
Tilda är veterinärstudent och har genomfört
ett examensarbete som handlar om mastit hos
tacka. Hela arbetet hittar du på länken http://
stud.epsilon.slu.se/ Mastit hos tacka- Celltalet
som markör för detektion av juverinfektion
Tilda Börjesson, veterinärstudent SLU Uppsala
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär Länghem
katarina.gustafsson@svdhv.org
Ylva Persson, stadsveterinär SVA
ylva.persson@sva.se
Karin Person Waller, stadsveterinär SVA
karin.persson-waller@sva.se
Så får du kontroll
över juverhälsan i din fårbesättning
veterinär visa hur du ska göra. Här följer dock några tips om vad som kan vara
bra att tänka på vid provtagningen.
• Minst två personer behövs vid provtagning, en som håller tackan och en som
tar provet.
• Mjölkprover tas lämpligen när tackorna står upp eftersom de tenderar att bli
stressade när man sätter dem ned vilket hämmar mjölknedsläppet.
• Det är också bra att separera lammen från tackorna en timme innan provtagning
för att inte riskera att lammen är i vägen vid provtagningen och diar slut på
mjölken.
• Kontrollera CMT i båda juverdelarna och gradera från 1-5. Från juverdelar med
CMT 3 tas prov för bakteriologisk odling.
• I varje enskilt fall av subklinisk mastit baseras vidare åtgärder på bakteriologiskt
fynd. Efter provtagningen bör du därför ha kontakt med din veterinär som
kan hjälpa dig att tolka bakteriefynden.
• Generellt bör dock tackor med smittsamma bakterier i juvret separeras från
friska tackor för att minska smittspridningen. Det är också viktigt att lammen
till tackor med subklinisk mastit stödutfodras eftersom sjukdomen leder till en
minskad mjölkmängd hos tackan.
FAKTA
California Mastitis Test (CMT)
• CMT är en enkel och billig indirekt metod som används för
att uppskatta antalet celler (ffa vita blodkroppar) i mjölk.
• Metoden baseras på mängden gel som bildas när mjölk
blandas med CMT-vätska i en så kallad paddel.
• Ju fler celler som finns i mjölken desto högre blir
viskositeten på gelen.
• Mängden gel som bildas graderas från 1 till 5.
Mastit (juverinflammation) är en betydelsefull sjukdom hos tacka som drabbar både mjölkfår,
pälsfår och köttfår. Sjukdomen har ett stort inflytande på både ekonomin och djurhälsan i fårbesättningar.
Den främsta orsaken till mastit är infektion i juvret med bakterier. Åtgärder för
att minska spridningen av smittsamma bakterier mellan tackor är därför viktiga för att minska
förekomsten av mastiter hos tacka.
Olika former av mastit
Beroende på symtom och varaktighet kan mastit delas in på olika sätt.
• Tackor med akut klinisk mastit har ofta tydliga symtom i form av förändringar i
mjölk och juver, hälta, feber och nedstämdhet. Sjukdomen är ofta mycket smärtsam
och allvarlig.
• Tackor med subklinisk mastit saknar synbara förändringar i mjölk och juver. Hos
dessa måste man förlita sig på analys av mjölk för att ställa diagnos.
• Kronisk mastit utvecklas från den akuta formen av sjukdomen och kännetecknas
av en långvarig inflammation i juvret. Kronisk mastit kan vara antingen klinisk
eller subklinisk. Den kliniska formen av kronisk mastit upptäcks lättast under
sintiden i form av knölar och förhårdnader i juvret.
Mastit påverkar både ekonomi och djurvälfärd
Det är väl känt att akut klinisk mastit hos tacka medför stora konsekvenser för
såväl ekonomin som för djurvälfärden. Sjukdomen leder till en ökad dödlighet hos
drabbade tackor, ett ökat behov av utslaktning och en minskad avvänjningsvikt
hos lammen. Akut klinisk mastit bidrar även till en ökad antibiotikaanvändning.
Konsekvenserna av subkliniska mastiter är dock inte lika välkända eller uppenbara.
Eftersom subkliniska mastiter är ”osynliga” bidrar de till en svårkontrollerad
spridning av smittsamma bakterier på gårdarna. Dessutom leder de till en
minskad mjölkproduktion hos tackan, en minskad avvänjningsvikt hos lammen och
de kan utvecklas till kliniska mastiter. För att förbättra den allmänna juverhälsan
i fårbesättningarna är det därför viktigt att införa kontrollåtgärder mot både
klinisk och subklinisk mastit.
Vad gör jag om min tacka visar symtom på mastit?
Staphylococcus aureus (S. aureus) är det vanligaste bakteriefyndet hos tackor
med klinisk mastit. Bakterien är mycket smittsam och därför är det viktigt att
tackor med symtom på mastit isoleras tillsammans med sina lamm. Fårägare bör
vara extra uppmärksamma på tackornas juver och allmäntillstånd under lamningsperioden
eftersom sjukdomen är vanligast i samband med lamning. Genom
att stödutfodra lammen till tackor med mastit kan man förhindra att sådana
lamm växer sämre än lamm till friska tackor.
Tackor med symtom på akut klinisk mastit bör få behandling så snabbt som
möjligt. Behandlingen består i de allra flesta fall av antibiotika, ofta i kombination
med understödjande behandling. Exempel på understödjande behandling är
urmjölkning, massage av juver, antiinflammatoriska preparat och vätskeersättning.
Vilken understödjande behandling som krävs måste avgöras i varje enskilt
fall och beror på symtomens allvarlighet. Vanligt smalspektrigt penicillin är
förstahandspreparat om tackan måste behandlas med antibiotika. Det är dock
viktigt att alltid ta ett mjölkprov för bakteriologisk odling i samband med att
behandlingen sätts in.
Knölar i juvret
Det är viktigt att inför varje ny avelssäsong undersöka tackornas juver och slå
ut tackor med knölar eller förhårdnader i juvret eftersom de löper en ökad risk
att drabbas av en ny episod av sjukdomen i kommande laktation. Tackor som har
haft tidigare episoder av klinisk mastit orsakat av S. aureus bör också slås ut
av samma anledning. Däremot kan tackor som har haft klinisk mastit tidigare,
orsakad av en annan bakterie än S. aureus och som har tillfrisknat helt eventuellt
betäckas på nytt.
Celltalet kan användas för att hitta juverinfektion hos tacka
Enligt utländska studier är subklinisk mastit vanligt förekommande hos både
mjölkfår och päls- och köttproducerande får. I besättningar som har problem
med hög förekomst av mastit är det viktigt att identifiera vilka tackor som sprider
smitta i besättningen. På mjölkkor är analys av antalet celler i mjölk i kombination
med bakteriologisk odling det vanligaste sättet att upptäcka mastit/juverinfektion.
Under våren och sommaren 2011 utfördes en studie i fyra svenska pälsoch
köttproducerande besättningar. Syftet med studien var att undersöka om
man precis som på mjölkkor kan använda sig av celltalet i mjölk för att upptäcka
juverinfektion hos tackor som saknar kliniska symtom på mastit. Mjölkprover från
80 tackor undersöktes med en automatisk cellräknare (DCC), California Mastitis
Test (CMT) och bakteriologisk odling. Resultatet från studien visade att subklinisk
mastit troligen är relativt vanligt förekommande i vissa päls- och köttproducerande
besättningar. I en av besättningarna hittades bakterier hos 10 av 20
provtagna tackor. Studien visade också att både den automatiska cellräknaren
och CMT fungerar bra för att identifiera tackor med juverinfektion.
Tips om hur provtagningen kan gå till
Att identifiera tackor med subklinisk mastit behöver inte vara svårt. Är du osäker
på hur provtagning med CMT och bakteriologisk odling går till kan du be din
Dags för träckprovsanalys
Nu är det snart åter dags att skicka träckprov från tackor för koll av parasitstatus. Rutinmässig
kontroll av tackor före betessläpp rekommenderas för att vid behov kunna vidta lämplig åtgärd
innan de går ut och smittar ner betet. Detta görs framför allt för att undvika att lammen utsätts
för ett alltför högt parasittryck, med sämre tillväxt och ibland sjukdom som följd. I vissa fall, framför
allt om Stora magmasken (Haemonchus) påvisas, rekommenderas avmaskning för att skydda
även tackor från ohälsa.
Skicka alltså in träckprover, gärna några veckor eller minst en vecka före planerat betessläpp,
dock inte tidigare än mitten av april. En del maskar lägger färre ägg vintertid och därför kan
provresultatet bli missvisande (falskt lågt) om det tas för tidigt på säsongen.
Ta kontakt med oss eller din besättningsveterinär när du fått provsvaret. Vi nås lättas på
telefontiden varje vardag. Vi strävar under samtalet att få en samlad bild av situationen i besättningen
och diskuterar tillsammans fram en god strategi för parasitbekämpning. Rådgivningen
sker alltid via en veterinär och alltså inte via labbet.
Ta, som vanligt, cirka två matskedar färsk träck från sex djur, gärna några ungtackor om de inte
är extra avmaskade, i separata plastpåsar och skicka till Vidilab enligt tidigare utskickad remiss
och provtagningsmaterial.
Observera att i våra rutinprover artbestäms ett stort antal parasiter, men inte Stora leverflundran,
Giardia och lungmaskar som kräver andra analysmetoder.
Om andra analyser ska utföras på träckproverna måste det anges på remissen och då skickar
Vidilab en faktura till er. En träckprovsanalys avseende Stora leverflundran kostar ca 250:- exklusive
moms.
16 www.svdhv.se
www.svdhv.se 17

får
Ulrika König, djurhälsoveterinär Uppsala
Ulrika.konig@svdhv.org
Ny lamningsfilm
till lamningssäsongen
Anja Pedersen, djurhälsoveterinär Linköping
anja.pedersen@dv.sjv.se
Bindvävsmask
ger slaktanmärkningar
nöt
Lamningen är den mest arbetsintensiva perioden under
fåråret. Det är viktigt att lägga ner den extra tid det tar att
förbereda och övervaka lamningen, det är tråkigt att förlora
lamm som man skulle ha kunnat rädda. Tackan ska inte störas
i onödan, men samtidigt ska du vara väl medveten om de olika
”tumreglerna” som finns för att veta när man bör rycka in och
undersöka och hjälpa tackan.
Fårhälsovården håller varje år lamningskurser på olika platser i landet. Vi går
igenom hur man förbereder sig inför lamningen, den normala lamningen och
komplikationer som kan inträffa före, efter och under lamningen. Vi tränar också
på fellägen i en så kallad lamningslåda. I år finns en helt nygjord film. Ulrika Rockström,
veterinär vid Svenska Djurhälsovården, har gjort filmen tillsammans med
filmarna Jesper Eggertsen och Olof Kyrkander. Filmen är finansierad med medel
från Landsbygdsprogrammet.
- Ulrika, varför ville du göra en film?
Deltagare vid tidigare lamningskurser har efterfrågat en ny lamningsfilm av
modernare tappning, jämfört med den film som redan finns. Lamningskurserna
ligger mig varmt om hjärtat och det är viktigt att deltagarna efter genomgången
kurs känner sig mer mogna inför den stundande lamningen och har en förståelse
för hur lägerättningar går till.
- Du har tillverkat lite tillbehör till filmen, till exempel en livmoder. Kan
du berätta lite om hur du tänkte?
Vid tidigare lamningskurser har vi haft problem med att på ett verklighetstroget
sätt kunna dra ut lammet genom bäckenet i lamningslådan. Det behövdes
helt enkelt en konstgjord livmoder för att göra träningen så bra som möjligt.
Dessutom är det viktigt att de som står runt och tittar på förlossningsarbetet vid
lamningslådan ska kunna se vad som händer i livmodern, därför är den gjord av
genomskinlig plast.
- Vid lamningskurserna dyker vissa frågor alltid upp, till exempel är det
många som undrar om det verkligen är nödvändigt att lägerätta lamm som
ligger fel. Tackor kan ju klara av att föda fram lamm som ligger fel ibland
utan att man ingriper.
När man tränar lägerättningar i lammlådan på lamningskurserna ser man
väldigt tydligt att lammet absolut lättast föds fram i rätt läge. En lamning utan fellägen
är det mest optimala för lammets överlevnad och för tackans förmåga att ta
hand om det nyfödda lammet. Men det stämmer att en förlossning kan fortskrida
även om lammet ligger fel, särskilt om lammet är litet. Det kan dock lika gärna
innebära att felläget förhindrar lammet att komma ut. Ju längre ut i förlossningskanalen
ett lamm i felläge börjat tryckas ut, desto svårare är en lägerättning om
det visar sig att förlossningen förhindras av felläget. Sen så beror det ju på vilken
typ av felläge det är, ett lamm med ett bakåtslaget framben har större chans att
komma ut, medans ett lamm med ett bakåtslaget huvud inte kommer ut. Så grundregeln
är alltid att om lammet ligger fel ska en lägerättning ske innan man börjar
dra. Sen så är varje enskilt fall unikt och det är klart att har du ett lamm med
bakåtslaget framben och du inte kan putta tillbaka lammet in i livmodern, ja då är
ju enda alternativet att hoppas på det bästa och försiktigt lirka och dra. Är endast
huvudet ute och båda frambenen bakåtslagna, så är det dock nödvändigt att få
tillbaka lammet in i livmodern. Klarar du inte detta ska du ringa veterinär.
- En annan fråga är varför man ska klippa tackorna före lamning.
Man bör helst klippa tackorna innan lamningen. Alternativet är att begränsa
klippningen till runt könsöppningen och kring juver. Detta ger en bättre hygien vid
lamning och digivning. Dessutom blir det lättare för lammet att hitta till spenarna.
- Ska det vara släckt eller tänt i fårhuset under lamning?
Ljuset i fårhuset ska vara tänt. Det är viktigt både inför en eventuell lamningshjälp
men även till tackorna som då lättare kan hålla koll på sina nyfödda. Tackorna ser
nämligen dåligt i mörker.
- Hur vet man när tackan ska lamma?
Tecken på att det endast är dagar kvar till lamning kan vara att juver och spenar
fylls med mjölk. Ett annat tecken är att ligamenten vid svansroten förslappas, det
blir en inbuktning på vardera sida om svansen och när man tar tag i svansen och
”viftar” med den fram och tillbaka, känns det som den sitter löst. Ofta kan man
även se att blygdläpparna svullnar och rodnar.
Närmare lamningen kan tackan bli retlig gentemot andra tackor och intresserar
sig mycket för andras lamm. Aptiten blir dålig, till slut drar hon sig undan för att
kunna vara ifred. Hon lägger sig och reser sig om vartannat. Vanligen ser man att
hon skrapar med frambenet. Hon tömmer tarmen och skvätter urin ofta. Till slut
ser man att hon har ont genom att hon skjuter rygg och svankar. Ofta ser man
även hur hon lägger öronen bakåt och drar upp överläppen, vilket kallas för att
hon flemar. Vid det här laget har förlossningen startat och tackan befinner sig i
öppningsstadiet. Det är då livmoderhalsen vidgas vilket brukar ta några timmar.
- När ska man ingripa, hur ska man veta att det rör sig om ett felläge?
Det är inte lätt att veta när man bör gå in och undersöka, men följande tumregler
ger vägledning:
• Om öppningsstadiet tar mer än 4-5 timmar
• Om vattnet har gått, men inget händer på en halvtimme
• Om tackan har värkar utan att något händer
• Om fosterdelar syns i samma läge trots värkarbete
• Om det har dröjt mer än en timme efter föregående lamm utan att ännu ett
lamm eller efterbörd har blivit synlig
• Om värkarbetet avstannat
- Har du några särskilda tips som du vill dela med dig av?
Var noga med hygienen vid lamningshjälp. Tvållöddret ska vara vitt och inte gulbrunt
när tvätten av tackan avslutas. Använd mycket glidslem. Det minskar risken
att slemhinnorna skadas och det går mycket lättare att göra lägerättningarna och
att dra ut lammet. När det gäller själva förlossningsarbetet så ska man vara förberedd
på att det känns väldigt trångt när man väl fått in sin hand i förlossningsvägarna.
Handen domnar och det gör ont. Här ger många upp innan de ens har
börjat tänka, eftersom man är så överrumplad av det lilla utrymmet och lammet
som trycker på med kraft. Andas några gånger och tänk – vilket ben alternativt
huvud hör till samma lamm? Putta in lammet i livmodern och utför lägerättningen.
Sitter lammet fast när du börjar dra– kom då ihåg att lammet ska lirkas ut. Man
kan prova att skruva lite, huvudet måste följa med och du ska dra omväxlande i
höger och vänster ben. Kom sedan ihåg dragriktningen ner mot tackans has, aldrig
rakt ut.
- När ska man ringa till veterinär?
Ring alltid till veterinär om du bedömer att du inte klarar av en lägerättning. Om
du prövar själv, håll på max 15 minuter, annars kan du försvåra för veterinären att
förlösa tackan. Tacka och lamm kan dessutom ta skada. Om öppningsskedet varar
mer än 4-5 timmar och födelsevägarna fortfarande är för trånga för att förlösa
lammen och när tackan är sjuk ska du också kontakta veterinär.
Har du märkt att du fått anmärkningar gällande
parafilaria eller bindvävsmask vid slakt? Dessa slaktanmärkningar
omfattar två olika parasiter: Parafilaria
bovicola och Onchocerca spp. Vad är detta för sjukdomar
och varför kasserar vi kött på grund av dessa?
Parafilaria
Parafilaria bovicola är en parasit som lever under huden och i bindväven som
omger muskulaturen hos nötkreatur. Parasiten sprids via ansiktsflugan som
nötkreaturen kommer i kontakt med under betessäsongen. Nötkreaturen blir
infekterade genom att flugor smittar djuren med larver då de suger tårvätska
eller sätter sig i sår. Larverna borrar sig in i nötkreaturet och tar sig till sin
slutdestination som är underhud och bindväv. Larverna blir under vandringen
vuxna maskar. Maskarna är sytrådstunna och kan bli några centimeter långa. När
maskarna når underhuden och bindväven lägger honorna ägg. Äggläggning sker
genom att honan perforerar huden och lägger sina ägg i den blödning som uppstår.
Parasiten sprider sig vidare genom att flugor äter upp äggen i blödningen
och sedan utvecklas äggen till nya infektionsdugliga larver i flugan.
Ansiktsflugan lever enbart utomhus och smittar därför nötkreatur på betet.
Under vinterhalvåret kan flugan övervintra inomhus men är då inte aktiv och
sprider därigenom ingen smitta. Flugan kan röra sig över stora områden och
överföra parafilaria mellan djur i olika besättningar.
Symptom
Hos levande nötkreatur är inte symtomen på parafilaria speciellt uppenbara.
Hudblödningar kan ses på framför allt hals och rygg men även på kroppssidor
i samband med äggläggningen som sker under våren och första delen av sommaren
året efter att djuren har smittats. Hudblödningarna kan likna taggtrådsskador
och därigenom feltolkas. Blödningarna finns endast kvar något dygn och
sedan är djuret normalt igen.
Besiktningsfynd
Vid besiktningen efter slakt syns parafilariaangrepp desto mer. Bindväven och
den ytliga muskulatur som parasiten varit i kontakt med blir grönaktigt missfärgad
med blödningar och vätskeutträde. Skadorna kan likna dem som uppstår
vid muskelskador men parasiterna kan ibland ses i skadorna. Påverkad muskulatur
kasseras och även klassningen av slaktkroppen kan försämras.
Historia
Parafilaria dokumenterades i Sverige första gången på 1970-talet. Parasiten
kom troligen in i landet via import av levande djur. Parasiten finns hos nötkreatur
i bland annat Europa men där orsakar parasiten inga skador på slaktkropparna.
Det enda landet med liknande slaktskador som hos oss är Sydafrika. I Sverige
förekommer parafilaria framför allt i de sydöstra delarna av landet (Östergötland,
norra Småland och delar av Södermanland). Under 80-talet hade 2,5 % av alla
slaktkroppar inom Farmeks område anmärkning gällande parafilaria. I nuläget så
ligger det nationella genomsnittet för perioden oktober 2010 till oktober 2011
på 0,29 %. Andelen är dock högre i de sydöstra delarna av landet.
Vad kan man göra?
Om man slaktar på hösten är risken för parafilariaskador lägre. Anledningen till
detta är att det tar 6-7 månader från infektion till att parasiterna hittas i underhuden.
Vid slakt på hösten har skadorna inte hunnit uppkomma eller har gamla
skador fått tid att läka av.
Spridningen av parafilaria kan minskas genom att ansiktsflugan bekämpas.
Bekämpning sker utomhus och under betessäsong. Vid bekämpning är det viktigt
att tänka på att flugan kan röra sig över stora områden och att man samordnar
sin bekämpning med grannbesättningar. Vid upptäckt av nötkreatur med
hudblödningar så bör dessa stallas in tillfälligt. Detta minskar smittspridningen
eftersom ansiktsflugan då inte kommer åt äggen som finns i blödningarna.
Onchocerca
Onchocerca spp. är ett gemensamt namn för flera olika arter av bindvävsmaskar
som smittar nötkreatur. Maskarna sprids genom flera knottarter från djur till
djur. Parasiten lever under huden på nötkreatur och hittas framför allt i områden
där knotten gärna angriper och där det finns hård bindväv såsom vid leder och
bukens mittlinje. Skador på hud och ligament uppkommer vid äggläggning då
honorna penetrerar huden för att lägga ägg på hudens yta. Äggen äts sedan upp
av knott och i knottet utvecklas ägget till en smittosam larv som kan infektera
djur som knottet biter. De vuxna maskarna som lever i nötkreatur orsakar inte
speciellt mycket skada.
Parafilaria och Onchocerca har en liknande säsongsbundenhet då de smittar
djuren när det finns flugor och knott det vill säga på sommaren ute på betet.
Onocerca orsakar dock inte alls lika mycket slaktkassation som parafilaria trots
att andelen slaktanmärkningar nationellt är högre. Anledningen till detta är att
onocerca inte ger så mycket skador samt lever i områden på djuret som inte
omfattas av köttkassation.
Vad kan man göra?
Spridningen av Onchocerca kan minskas genom att man minimerar kontakt
mellan nötkreaturen och de knottarter som sprider smitta. Eftersom Onchocerca
ofta inte orsakar några större köttkassationer så är slaktanmärkningen av mindre
betydelse än för parafilaria.
18 www.svdhv.se
www.svdhv.se 19

nöt
Anita Jonasson, djurhälsoveterinär Linköping
anita.jonasson@svdhv.org
Checklista vid kalvning
Målet med dikoproduktionen är att kon skall producera en
avvand kalv per år. Födseln är den största risken för kalvförluster.
Statistik ur KAP (2009-01-01 till 2010-08-31) visar
att frekvensen svåra kalvningar hos kvigor är 4-5 % och hos
kor 0,5-1,5 %. Eftersom svåra kalvningar ökar risken för att
kalven dör i samband med förlossningen är frekvensen
dödfödslar för kvigor 5-6 % och för kor 2-4 %. God skötsel
och bra rutiner under kalvningsperioden bidrar till
hög kalvöverlevnad i din besättning. Här är en checklista
för viktiga faktorer kring kalvningen.
Nya spännande forskningsprojekt 2012!
SVARMpat kalv 2012,
obduktionsprojekt
• Kor i god kondition
Väl mineralförsörjda kor i lagom hull som är vana vid miljön som de
ska kalva i ger goda förutsättningar för en komplikationsfri kalvning
och en livskraftig kalv. Kvigor skall vara tillräckligt stora och ett riktvärde
är att de skall väga 85 % av vuxenvikten när de kalvar in.
• Kalvningsutrymmen
Tillräckligt stora och rena utrymmen för kalvning ger kon plats för
kalvningen och minskar risken för infektioner hos den nyfödda kalven. Ensamboxar
bör användas vid behov, till exempel vid komplicerade förlossningar
där både ko och kalv behöver avskildhet. Ensamboxar kan också vara en fördel i
samband med förlossningshjälp.
• Kalvningsövervakning
Att i god tid kunna upptäcka och vid behov assistera vid kalvningskomplikationer är
av mycket stor vikt för att inte förlora kalvar.
• Kalvningshjälp, när?
Om kalvningen inletts (öppningsstadium) men inget händer inom ett par timmar
eller om värkarna kommit igång utan att kon gör framsteg inom ett par timmar är
rikttider för att det kan vara något fel. Om det finns tecken på felläge (till exempel
bara ett ben som syns) är det självklart viktigt att undersöka tidigare.
• Hjälpmedel vid förlossningshjälp
Väl rengjorda kedjor eller linor, handtag och eventuellt ytterligare
linor skall finnas till hands innan man överväger
kalvningshjälp. Glidmedel är värdefullt vid lägrerättningar
och draghjälp. Kalvutdragare får endast användas efter
godkännande av veterinär i varje enskilt fall.
• Undersökning
Det är viktigt med god hygien för att undvika infektioner i
förlossningsvägarna. Tvätta såväl kon kring slidöppningen som
armar och händer på den som skall undersöka kon. Vid normalt fosterläge
med framdelsbjudning känner man två klövar med sulorna nedåt och mulen
placerad på skenbenen. Vid ett normalt fosterläge med bakdelsbjudning känner man
två klövar med sulorna uppåt, hasspetsarna uppåt och lite längre in ofta svansen.
• Att ge draghjälp
Fäst kedjorna ovanför kotorna. Dragning skall alltid göra i takt med kons värkar.
Riktningen på draget skall vara nedåt i en halvcirkel. Dra inte med mer kraft än vad
två personer klarar. Om inte det räcker tillkalla veterinär!
• Den nyfödda kalven
Förlossningen är en påfrestning för kalven och ett bra omhändertagande innebär
både ökad överlevnad men minskar även risken för sjukdomar senare under kalvens
liv. När kalven ärframfödd är det viktigaste att den kommer igång att andas. Dessutom
är det viktigt att miljön är ren för hålla ett lågt smittryck, att kalven blir torr
för att minska avkylningen och att den tidigt får i sig tillräckligt med råmjölk.
FAKTA normal förlossning FAKTA RÅMJÖLK
Råmjölk är den första mjölken som kon producerar efter
kalvningen. Den är mycket rik på energi och innehåller
dessutom antikroppar för att ge kalven skydd mot infektioner.
Kalven kan endast ta upp antikropparna under
en kort tid och den bör dricka sitt första råmjölksmål
inom 4 timmar efter födseln.
Kon är normalt dräktig cirka 280 dagar. När kalvningen
börjar närma sig (några dagar till någon vecka) fylls juvret
och de yttre könsdelarna svullnar. Någon dag innan
kalvningen kan ofta en klar flytning ses från slidöppningen
och bäckenbanden på vardera svansen slappnar.
Förlossningen inleds med öppningsstadiet när födslovägarna
mjukas upp och värkarbetet inleds. Värkarna är
svaga men kon kan vara orolig, slå med svansen och titta
sig mot buken. Under utdrivningsskedet sker det egentliga
förlossningsarbetet och värkarna blir allt starkare
och fosterhinnor/ fosterblåsa kan ses i slidöppningen.
Själva födseln går hos nötkreatur vanligtvis fort hos kor
(upp till en halvtimme) men kan ta längre tid för kvigor.
När kalven är född ställer sig kon ofta upp snabbt och
börjar slicka kalven. Efterbörden lossnar vanligen inom
någon timme upp till ett dygn.
Mastit hos dikor
– ett hot mot
kalvens tillväxt
Kalvens avvänjningsvikt är viktig för ekonomin i dikoproduktionen. Faktorer
som är negativa för kons mjölkproduktion har direkt påverkan på
kalvens vikt.
Mastit (juverinflammation) är en sjukdom i juvret som avsevärt minskar kons mjölkproduktion
och ofta uppträder i subklinisk (osynlig) form i samband med juverinfektion med
bakterier. Förekomsten av subklinisk mastit/juverinfektion hos dikor i Sverige är inte
känd men eftersom studier från utlandet har visat att subklinisk mastit kan vara av stor
betydelse för kalvens tillväxt bör detta undersökas även på svenska gårdar. Forskare vid
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Svenska djurhälsovården (SvDHV) har
nyligen beviljats finansiering för ett sådant projekt från Stiftelsen Lantbruksforskning.
Hur går det till?
SVA vill tillsammans med SvDHV undersöka hur vanliga subkliniska mastiter och
juverinfektioner är hos dikor samt undersöka avvikelser i juvrets kondition bland dikor i
12 besättningar. Besättningsarbetet görs av veterinär från SvDHV vid två besök i varje
besättning under 2012. Det första besöket sker när det finns minst 10 kor som kalvat
3-6 veckor tidigare och det andra besöket sker strax före avvänjning. Vid besöken undersöks
juver och individ- och besättningsuppgifter samlas in. Besättningen behöver vara
ansluten till KAP för att vi skall kunna följa upp besättningsresultaten.
Vad har Du för nytta av projektet?
Besättningarna som är med i projektet kommer att få rådgivning om hur juverundersökning
går till samt resultat från provtagningarna. När projektet är klart kommer en
sammanfattning av studien med de viktigaste resultaten att publiceras. Vi hoppas att
resultaten leder till förbättrad juverhälsa, bättre hälsa och tillväxt hos kalvar och därmed
förbättrad ekonomi för svenska dikobesättningar.
Hör gärna av dig till någon av oss som arbetar med studien om du har frågor.
Karin Persson Waller, Enhet för djurhälsa och antibiotikafrågor, SVA, Uppsala,
karin.persson-waller@sva.se, telefon 018-67 46 72
Ylva Persson, Enhet för djurhälsa och antibiotikafrågor, SVA, Uppsala,
ylva.persson@sva.se, telefon 018-67 41 62
Lena Stengärde, SvDHV, Kalmar, lena.stengarde@svdhv.org, telefon 0480-573 43
Spädkalvar som drabbas av olika slags livshotande
infektioner behandlas ofta med antibiotika
antingen av veterinären eller djurägaren som har
villkorad läkemedelsbehandling. Varje år drabbas
ett stort antal kalvar av diarré, navel- eller ledinfektioner.
Inom SVARMpat (svensk antibiotika
resistens monitorering patogena bakterier) skulle
vi nu vilja kartlägga de infektionsagens som är
betydelsefulla orsaker till dödsfall hos kalvar upp
till 3 veckors ålder.
Målsättningen är att inom Skara och Kristianstads upptagningsområde
obducera så många döda kalvar som möjligt
för att kunna dra korrekta slutsatser om infektionsagens. Om
oturen är framme just i din besättning: kontakta din besättnings-
eller nöthälsoveterinär för en obduktionsremiss och
hjälp till med forskningen! Då kan vi öka våra kunskaper om hur
infektionssjukdomar hos kalv bäst behandlas och förebyggs. Du
kan också få hjälp direkt via obduktionen att reda ut problemen
i din egen besättning. Obduktionskostnaden betalas av
projektet.
Vid frågor kontakta din Nöthälsoveterinär
Elöd Szanto, Västra Götaland, tel 0511-251 91
elod.szanto@svdhv.org
Katinca Fungbrant, Skåne, tel 046-32 58 81
katinca.fungbrant@svdhv.org
eller Virpi Welling, Uppsala tel 018- 16 75 05
virpi.welling@svdhv.org
20 www.svdhv.se
www.svdhv.se 21

Djurhalsonytt_90x273_1 2012-01-16 17.00 Sida 1
nöt
Ditt DJURAPOTEK med
stor specialkompetens för
lantbrukets djur och
stor personlig service!
Ulrika H Per Birgitta Ulrika J Gunnel Åsa
Vi hanterar snabbt och professionellt alla dina
• telefonrecept
• faxrecept
• e-recept
• beställningar till veterinärer
• veterinärarvoden
• licenser
Djurfarmacia – Apoteket Trollet är distansapotek,
som levererar förmånligt direkt till
alla veterinärer och djurägare i hela Sverige!
Kontakta oss – det lönar sig!
Anna Hessle, forskare vid Husdjurens miljö och hälsa, SLU, Skara
anna.hessle@slu.se
Christer Bergsten, forskare vid husdjurens miljö och hälsa, SLU, Skara
christer.bergsten@slu.se
Gummibeklädd betongspalt för ökad välfärd
hos växande ungnöt i helspaltboxar
När de svenska djurskyddsföreskrifterna ändrades år 2007
förbjöds nybyggnation av helspaltboxar med betongspalt till
ungdjur såvida inte spalten kläs med gummi eller annat mjukt
material. Kalvar under fyra månader får från augusti 2012 överhuvudtaget
inte hållas på helspalt av betong om inte denna kläs
med mjukt material.
Med den här beskrivna studien ville vi se hur olika typer spaltgolv påverkade
djurens beteende, renhet, klövhälsa, benhälsa och produktionsnivå hos mjölkrastjurar
i helspaltboxar. Resultaten visade att gummibeläggning på helspalt
var positivt eftersom djurens naturliga beteende förbättrades och de fick
färre bensvullnader och blödningar i klövsulan jämfört med på betongspalt.
Dessutom förkortades uppfödningstiden med gummibeläggning. När man
väljer gummibeläggning måste man dock vara noga med att få en tillräckligt bra
golvfunktion så att djuren hålls rena och inte halkar.
Försöksupplägg
I vårt försök studerades mjölkrastjurar från 225 kg vikt till slakt vid 650 kg.
Djuren var fördelade i helspaltboxar med tre olika golvtyper. Från försöksstart
var det fem tjurar i varje box, men vid 400 kg vikt flyttades den lättaste tjuren
i varje box ut så att det blev fyra tjurar per box fram till slakt. De 16 boxarna
fördelades på tre golv:
- Sex boxar med 30 år gammal betongspalt (BS) med en öppningsandel på 21%
- Fem boxar med gummispalt (GS) , bestående av aluminiumprofiler täckta
med syntetiskt gummi och en öppningsandel på 20 % (Rubber-Slat®II, Fritz
Foderstyrning AB)
- Fem boxar med gummimatta (GM) ovanpå den befintliga betongspalten och en
öppningsandel på 14% (LOSPA, Gummiwerk Kraiburg Elastik GmbH, Tyskland).
Beteende
Tjurarna videofilmades vid tre tillfällen; 250, 450 och 650 kg medelvikt, och
deras beteenden avlästes från filmerna. Det var tydliga skillnader i beteende
hos tjurarna på de tre olika golven. Den totala liggtiden per dag var samma hos
tjurarna på de olika golven under hela studien. Men, tjurar på BS hade flest
avbrutna läggningsförsök (dubbelt så många som på gummigolven) och färre
liggtillfällen än gummigolven. Vid 250 kg innebar det att tjurarna på BS låg
längre tid vid varje liggtillfälle än vad tjurarna på de båda gummigolven gjorde.
Vid 450 kg tenderade tjurarna på BS fortfarande att ligga längre än tjurarna på
GM men inte längre än tjurarna på GS. Tjurar på BS hade vidare flest onormala
läggningsrörelser och det tog också längst tid för dem att lägga sig ner medan
tjurar på GM lade sig ner snabbast. Resultaten visar att tjurarna hade det mest
bekvämt på det mjukaste underlaget, GM, och minst bekvämt på det hårdaste
underlaget, BS, och att det var lägst risk för dem att halka på GM.
det till ett märke som brändes i hornväggen på en bakklöv vid försöksstart.
Dessa mått avlästes vid 450 och 650 kg. Både klövarnas tillväxt och slitage var
större hos tjurar på BS än på de båda gummigolven. Man skulle kunna tro att
det mjukare underlaget gav alltför litet slitage med förvuxna klövar som följd. Så
var det dock inte utan det lägre slitaget på gummigolven kompenserades av att
klövarna fick en lägre tillväxt så att nettotillväxten av klövhornet var densamma
oavsett golvtyp.
Benskador
Tjurarnas klöv- och benhälsa kontrollerades vid 450 och 650 kg vikt. Benskador
var generellt sett vanliga och de flesta av tjurarna hade någon form av benskada,
vanligen hasskada. Tjurar på BS hade flest och mest allvarliga benskador jämfört
med tjurar på gummiunderlagen. Alla djur på BS hade svullna hasar och 2/3 hade
allvarliga bensvullnader. Sannolikt härrörde dessa skador från de längre liggperioderna
hos tjurarna på BS men man kan inte utesluta att ledsvullnader också
skulle kunna bero på att djuren stod på ett hårdare och stummare underlag.
Klövhälsa
Alla tjurar hade någon anmärkning på klövarna, men allvarliga blödningar i
sulan eller vita linjen förekom endast hos djuren på BS och mindre allvarliga
blödningar sågs minst på GM. Klöveksem fanns i alla grupperna men allvarliga
eksem var mest frekvent på BS. Trots det hade tjurarna på BS mindre klövröta än
tjurarna på de båda gummigolven. Tjurarna på BS borde inte ha mindre klövröta
än tjurarna på GS eftersom hygienen var lika bra på de båda golven. Att vi hittade
mindre klövröta hos tjurarna på BS än hos tjurarna på GS beror antagligen
på att deras klövar växte och slets snabbare, vilket gjorde att klövröta hann slitas
bort mellan inspektionerna.
I försöket hölls djuren på olika golv:
betongspalt, gummispalt eller gummimatta
på befintlig betongspalt.
Foder och tillväxt
Foderkonsumtionen var lika stor hos tjurarna på alla de tre golven. Däremot
växte tjurarna på BS sämre än tjurarna på gummigolven under första halvan av
slutuppfödningen och deras fodereffektivitet tenderade också att vara lägre
då. Den lägre tillväxten under första halvan av slutuppfödningen ledde till en
månads högre slaktålder för tjurarna på BS jämfört med GM medan slaktvikt,
slaktutbyte, formklass och fettklass var samma hos de tre tjurgrupperna. En
förkortad uppfödningstid kan till viss del kompensera en högre kostnad med
gummibelagt golv jämfört med traditionell betongspalt.
De stora fördelarna med gummibeklädda golv för djurens välfärd, naturligare
beteende samt mindre klöv- och benskador, torde väl motivera lagstiftningens
beslut att även fortsatt tillåta helspaltboxar med gummibelagd yta för växande
nötkreatur. Den sämre hygienen med lägre öppningsandel på GM kan förbättras
med skrapor ovanpå spalten, vilket är vanligt på spaltgångar inom mjölkproduktionen.
Förhållandet mellan spaltbredd och öppningar, boxstorlek och
beläggningsgrad bör ses över för att få bättre komfort och hygien i framtidens
uppfödningssystem.
Studien finansierades av Sveriges lantbruksuniversitet, Stiftelsen lantbruksforskning
och Agroväst.
Källa: Graunke, K. L., Telezhenko, E, Hessle, A., Bergsten, C., Loberg, J. M. 2011.
Does rubber flooring improve welfare and production in growing bulls in fully
slatted floor pens? Animal Welfare 20, 173-183.
Trollgatan 12, 461 34 Trollhättan
Tfn vet. 0520-520 892, -350 60 Fax 0520-520 893
info@djurfarmacia.se
www.djurfarmacia.se
Renhet
Renheten på tjurarna bedömdes varje månad under hela studien. Tjurarna som
hölls på BS och GS var renare än tjurarna på GM. Att djuren var smutsigare på
GM än på de andra spaltgolven berodde förmodligen på att öppningsandelen
var minst. Oavsett golvtyp var djuren smutsigast på bakdelen och renast på ryggen.
Överlag var alla djur tillfredsställande rena och inga djur fick prisavdrag
för gödselförorenad hud vid slakt.
Klövarnas tillväxt
Klövarnas tillväxt och slitage beräknades genom att mäta tålängd och avstån-
22 www.svdhv.se
www.svdhv.se 23

AVS: Svenska Djurhälsovården AB
Box 814
391 28 Kalmar
Lägger du ner för mycket
tid på din utfodring?
Cormalls stationära foderblandare
till en rälshängd
fodervagn.
Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga
nytt stall?
Då kan vi hjälpa dig att:
• minska arbetsinsatsen vid utfodring
• spara pengar vid nybyggnation
• reducera driftskostnaderna
• spara in en traktor och dess underhåll
• förbättra hygienen på foderbordet
• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur
Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3
och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare,
fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i
såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar.
3
Jonas Johansson
Cor i Centrum AB
Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!)
Fax: 044-20 21 27
Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg
Telefon 0045 7448 6111
www.cormall.dk