Lunginflammation hos kalv - Svenska Djurhälsovården

SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Djurhälsonytt
Tidningen för dig som är medlem i Svenska Djurhälsovården. NO 3/2012
Fästingburen
smitta
Senaste nytt
om MRSA
Hosta
hos kalv

Vi har järnkoll!
Gleptosil ® vet.
200 mg Fe 3+ /ml
injektionsvätska, lösning
Gleptoferron
Automatspruta i varje
förpackning!
Förebyggande och behandlande till
späd- och smågrisar vid järnbristanemi.
Djur med dålig vitamin E/selenstatus bör
ej behandlas innan bristen avhjälpts.
Receptfritt läkemedel.
Läs bipacksedeln noggrant. För mer
information, gå in på www.fass.se.
Pharmaxim
Tel. 042-38 54 50, www.pharmaxim.com
2 www.svdhv.se
Gleptosil_Djurhälsonytt_nr1,2_2012.indd 1
8/17/2012 4:25:09 PM

ledare
INNEHÅLL
DJURHÄLSONYTT
NUMMER 3 2012
4 Pungpeng - ersättning för lokalbedövning i
kombination med smärtlindring och vaccin
mot galtlukt
5 Senaste nytt om MRSA
6 Ansvarsfull antibiotikaanvändning
Europa har börjat vakna
8 Bland suggor och smågrisar i Katalonien.
11 Avvänjning på måndagar
- den nya modellen?
Varför vi vet att Bob Beamon
slog världsrekord i längdhopp
Alla vill vi bli bättre på det vi gör. Du som djuruppfödare vill förbättra produktionsresultaten
och nå bättre lönsamhet. Vi djurhälsoveterinärer vill ge dig
ännu bättre rådgivning. För att nå dessa mål krävs tillgång på uppmätta och
registrerade data.
Min drivkraft är att vår samlade kunskap och kompetens inom Svenska
Djurhälsovården så effektivt som möjligt ska omsättas till friskare djur, effektivare
produktion och ett lönsammare företag för dig. Vi behöver helt enkelt
veta vad vår rådgivning resulterar i omsatt i värde för dig som uppfödare. Hur
gick det när du gjorde som vi sa? Blev det både bättre och billigare? Eller blev
det rentav både sämre och dyrare?
Om effekten av rådgivning bäst ska kunna bedömas måste relevanta nyckeltal
mätas och registreras. Professionell rådgivning kan bara bygga på registrerade
data som analyseras och följs upp utifrån insatta åtgärder.
Du som djuruppfödare och vi som djurhälsoveterinärer har här ett delat
ansvar. Som stöd behöver vi hålla ordning på de data som registreras i olika
system. Både program som djurägaren använder och SvDHV:s egna. Längst har
vi kommit på fårsidan där vi kopplat samman Elitlamm och Fårhälsoprogrammet.
Ansvaret delas mellan dig som djurägare och oss som djurhälsoveterinärer.
I Elitlamm registreras produktions- och djurhälsodata av djurägaren
och genom Fårhälsoprogrammet kan veterinären analysera och dra
slutsatser för bästa rådgivning. Det eleganta i kombinationen Elitlamm och
Fårhälsoprogrammet ligger i integreringen av dessa datorprogram. Nu tittar
SvDHV vidare på samma tema för både gris- och nötköttsuppfödningen.
Vi vet att Bob Beamon hoppade 8,90 m i längdhopp vid OS 1968 i Mexiko
City därför att hans hopp mättes. Om inte hoppet mätts hade vi fått nöja oss
med Lennart Hylands ”han hoppar högt, högt, högt” och missat fakta ”åtta å
nittio, åtta meter nittio… åtta meter nittio”.
Det är aldrig fel att hoppa ”högt, högt” över sin produktion och djurhälsa
utan att mäta. Jag är dock övertygad om att både du som djurägare och vi som
djurhälsoveterinärer kan hoppa ännu högre och ännu längre om vi mäter det
vi gör.
Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org
VD
WEBB
WEBB
12 Fästingburen smitta
13 Bättre hantering vid fynd av
Salmonella diarizonae på fårgårdar
14 Hur övervintrar parasiter?
15 Se upp för Stora leverflundran
vid inköp av djur
16 Uppskattad kurs om kameler
18 Lunginflammation hos kalv
20 Nya riktlinjer för antibiotikabehandling
21 Nytt smittskyddsprogram som ska ersätta
frivilliga salmonellaprogrammet
22 Kontrollprogrammet: Utegångsdjur
utan ligghall, nötkreatur
SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Svenska Djurhälsovården
Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala
Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se
Foton i tidningen tillhör Svenska Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges.
Omslag: Djurhälsoveterinär Michael Stampe, Kalmar.
Tidningen har producerats av:
Box 86, 598 22 Vimmerby
Telefon: 0492-196 70
Internet: www.mediapartner.nu
Ansvarig utgivare: Sven-Olof Dimander
Projektledare: Björn Lilja
Mediasäljare: Richard Svensk
Text: Svenska Djurhälsovården
Foto: Svenska Djurhälsovården
Grafisk form: Ingela Koponen
Tryck: Elanders/NRS Tryckeri
www.svdhv.se
3

gris
Gunnar Johansson, djurhälsoveterinär, Linköping
gunnar.johansson@svdhv.org
Gunnar är djurhälsoveterinär i Östergötland och specialist
i grisens sjukdomar. Gunnars specialområde vid sidan av
besättningsarbetet är djurskydd och djurvälfärd.
”Pungpeng”
- ersättning för lokalbedövning i kombination
med smärtlindring och vaccin mot galtlukt
Redan för ett år sedan ansåg en riksdagsmajoritet att kastrering av grisar
utan bedövning skulle förbjudas. I mitten av juli beslutade så regeringen
att föreslå ett förbud mot obedövad kastration av grisar från 1 januari
2016. Samtidigt har Jordbruksverket arbetat fram ett förslag där ersättning
skall kunna betalas ut till dem som lokalbedövar vid kastration eller
använder vaccin mot galtlukt. Det är viktigt att känna till att enbart
smärtlindring (NSAID) utan lokalbedövning inte kommer att ersättas.
När grisar lokalbedövas ska de också ges smärtlindring med NSAID.
Förslaget har varit ute på remiss, beslutades helt nyligen och innebär
möjlighet till ersättning för faktiska kostnader för läkemedlen som
används (smärtlindring ersätts om det används tillsammans med lokalbedövning),
men också en viss kostnad för arbetstiden. Ersättningen för
merarbetet är en schablon på 4,45 kr/gris vid lokalbedövning respektive
5,75 kr/gris vid vaccination mot galtlukt. Denna typ av stöd är möjliga så
länge det inte finns ett lagkrav. Stödet kommer därmed troligen att försvinna
2016. Maximalt stöd är motsvarande 7 500 euro på tre år.
Jordbruksverket avser betala ut stöd två gånger per år, 15 februari och
15 augusti. Ersättning kan ges för kostnader som uppstår från och med
1 september i år. Kostnader kan ersättas förutsatt att de redovisas senast
12 månader efter att de uppstått.
För att du skall kunna bedöva dina grisar vid kastration behöver du
ha villkorad läkemedelanvändning i din besättning. Du behöver dessutom
gå en påbyggnadskurs för att lära dig tekniken och få behörighet
att lokalbedöva vid kastration. Svenska Djurhälsovården håller sedan årsskiftet
avgiftsfria kurser i lokalbedövning vid kastration av smågrisar och
säker injektionsteknik.
Är du intresserad av att gå kurs i lokalbedövning så anmäler du dig till
Ulrika Andersson eller Lena Hjorth på Svenska Djurhälsovården enligt
nedan.
Södra Sverige
Övriga Sverige
Lena Hjorth
Ulrika Andersson
Tel. 046-32 58 80 Tel. 013-27 06 90
lena.hjorth@svdhv.org
ulrika.andersson@svdhv.org
Mer info hittar du på vår hemsida: www.svdhv.se
4 www.svdhv.se

Gunnar Johansson, djurhälsoveterinär, Linköping
gunnar.johansson@svdhv.org
Senaste nytt om MRSA
Sverige har ett unikt gott läge när det gäller MRSA hos gris,
något vi kunnat visa i upprepade undersökningar. Läget i
många andra europeiska länder är dock ett helt annat. Tyskland
och Spanien är exempel på länder där varannan grisbesättning
är smittad. MRSA-smitta hos gris är i huvudsak ett
hot mot dem som arbetar med levande grisar, men kan även
ge sjukdom hos grisarna.
Bakterier utvecklar hela tiden motståndskraft mot antibiotika. Redan
Alexander Fleming, som var den som 1928 upptäckte penicillinet, förstod
och varnade för att bakterier kan utveckla resistens mot penicillin och
andra antibiotika. En av de största medicinska utmaningarna är den
ökande motståndskraften mot antibiotika hos bakterier världen över.
Utan verksamma antibiotika ökar inte bara dödligheten hos människor i
exempelvis lunginflammation. Mycket av den avancerade sjukvård vi tar
för given i vår del av världen äventyras utan fungerande antibiotika,
exempelvis canceroperationer.
Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) som förknippas
med den så kallade sjukhussjukan har länge varit en utmaning för humansjukvården.
På senare tid har den även spritts till djur. En viss typ som kallas
MRSA CC398 är utbredd bland framför allt kor och grisar världen över.
Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, sammanställde
en stor undersökning 2009 över förekomsten av MRSA hos gris
inom EU. Alla de 202 prover som togs hos svenska grisar var negativa.
Samtidigt konstaterade man att cirka hälften av de spanska och tyska
besättningarna var positiva. Grisarna blir vanligen inte sjuka, men de
kan däremot smitta personal som arbetar i besättningarna, eftersom
MRSA bland annat finns på djurens hud. Det har även visat sig att MRSA
lätt smittar vidare till djurskötarens familjemedlemmar.
Ingen MRSA funnen hos svenska livdjur
Svenska Djurhälsovården tillsammans med SVA undersökte under hösten
2011 samtliga avels- och gyltbesättningar i Sverige för att få en bild av
förekomsten av MRSA i vår avelspyramid. Samtliga dessa prover var negativa,
det vill säga vi hittade inga MRSA-bakterier i någon av våra livdjursproducerande
besättningar. Detta mycket glädjande resultat kunde jag
presentera vid IPVS-kongressen i Korea i somras.
MRSA som orsak till klövskador hos grisar i Tyskland
Ett annat föredrag vid konferensen berörde MRSA och det var ett tyskt föredrag
som redogjorde för ett fall där man konstaterade MRSA som orsak till
klövskador på nyavvanda grisar. Fem uppfödare hade köpt nyavvanda grisar
från samma besättning. Två till tre veckor efter det att grisarna kommit
till besättningarna såg man mycket fula klövinfektioner med bland annat
blåsbildning och total avlossning av klövar. Efter att ha uteslutit bland
annat mul- och klövsjuka konstaterade man efter utredning att det var
MRSA-bakterier som givit upphov till sjukdomen. Det finns i litteraturen
rapporter om MRSA som orsak till bland annat svartskorv, även om vi vanligen
inte ser MRSA som en huvudsaklig sjukdomsorsak på gris.
Förebygg spridning av MRSA bland svenska grisar!
Med flera undersökningar i ryggen kan vi med fog säga att vi har ett
mycket förmånligt smittläge när det gäller MRSA bland de svenska grisarna.
Det är synnerligen viktigt att vi så långt som möjligt håller avelspyramiden
fri från MRSA, eftersom smittan sprids med djur. Med MRSA-smittade livdjur
skulle bruksbesättningarna snabbt smittas. Vår väldokumenterade
hälsostatus gör det än viktigare att bara köpa in hälsodeklarerade livdjur.
Tänk också på:
• För att hålla besättningarna fria är smittskyddet eller bio-
säkerheten på gårdarna avgörande. Inköpta djur skall alltid
stå i karantän innan de tas in i besättningen. Du har då en god
möjlighet att upptäcka sjuklighet som många gånger utlöses
av transportstressen. Töm, tvätta och desinfektera karantänen
mellan varje djurgrupp.
• Lasta ut djur så att smitta inte kommer in från transportbilen.
Var tydlig med gränser för hur långt transportören får gå och
tvätta utlastningsrummet efter varje leverans.
• Alla besökare ska sätta på sig rena, gårdsegna skyddskläder
och tvätta händerna och gärna sprita dem innan kontakt med
gårdens grisar.
• Undvik hundar i stallet. De djur som har visat sig bära på
MRSA i Sverige är framför allt hundar och hästar, så ta inte
risken att dessa smittar grisar!
www.svdhv.se
5

gris
Carl-Johan Ehlorsson, djurhälsoveterinär,
Ängelholm
carl-johan.ehlorsson@svdhv.org
Carl-Johan började på SvDHV 1992. Han har
specialistkompetens i svinens sjukdomar och under
många år särskilt fokuserat på klövskador och
benlidande hos gris.
Ansvarsfull antibiotikaanvänd
- Europa har börjat vakna
Antibiotika är nödvändigt för att behandla och förhindra infektioner och
zoonoser hos både djur och människor. De är fundamentala för djurens
hälsa och välfärd och för att kunna erbjuda säkra produkter av animaliskt
ursprung. Risken för antibiotikaresistens är verklig och det är utan
tvivel så att en kontinuerlig användning av antibiotika till djur kommer
att leda till resistensutveckling och resistensöverföring till bakterier hos
människa.
Svenska grisuppfödare har visat att det omöjliga är möjligt
Onödig eller oriktig användning av antibiotika påskyndar utveckling och
spridning av resistenta bakterier (MRSA, ESBL, VRE). Under flera decennier
har denna utveckling pågått och nu är flera allvarliga infektioner
hos människa ibland omöjliga att behandla. Vissa sjukdomar bland djur
uppvisar samma utveckling. Ett exempel är Brachyspira hyodysenteriae,
som orsakar svindysenteri, och som i flera länder på kontinenten är resistent
mot tiamulin. Sedan 1986 har antibiotika i tillväxtstimulerande
syfte varit förbjudet i Sverige medan det i övriga EU-länder förbjöds först
2006. När beslutet togs i Sverige blev det för många grisproducenter ett
abrupt uppvaknande. Inledningsvis ökade antibiotikaförbrukningen för
behandling av sjuka avvänjnings/tillväxtgrisar, men efterhand utvecklades
och förbättrades foder, rutiner, inhysningsförhållande och produktionssystem.
Sedermera har uppfödningsförhållandena anpassats till grisarnas
behov och de senaste 10 åren har förbrukningen/behovet av antibiotika för
att behandla sjuka djur stadigt sjunkit. En liknande utveckling kan vi nu se
i flera länder i EU, exempelvis Danmark, Frankrike och Nederländerna.
Ny djurhälsolag i EU
Sedan 2007 har EU arbetat med en ny djurhälsolag för animalieproduktionen
(Animal Health Law). Tanken är att den ska träda i kraft nästa år
(2013) och kommer då att sätta ramarna för ”verksamheter som rör djurens
hälsa och välbefinnande” under många år framöver. En av grundidéerna
är att ”det är bättre att förebygga än att bota” och med detta sätta
fokus på förebyggande åtgärder inklusive övervakning av sjukdomar, biosäkerhet/smittskydd
och forskning. Målsättningen är att få ett tydligt
regelverk för djurhälsa i hela EU.
Den veterinärmedicinska läkemedelslagstiftningen är också föremål
för översyn. Det finns en utbredd rädsla för att användningen av vissa
antibiotika kan leda till resistenta bakterier. Det stora samhällshotet ligger
i sämre folkhälsa genom fler svårbehandlade infektioner hos människor.
Röster höjs nu för att förbjuda användning av vissa typer av antibiotika
till djur. I bland annat Danmark, Frankrike och Nederländerna har
man redan idag frivilliga överenskommelser om att inte använda vissa
typer av antibiotika till livsmedelsproducerande djur. Utöver detta har
man i vissa länder tuffa målsättningar för minskning av antibiotikaförbrukningen.
I Nederländerna skulle förbrukningen minskas med minst
20 % fram till 2011 jämfört med 2009 års siffror och den ska minska ytterligare
fram till 2015.
Läkemedelsövervakning i Europa
Alla EU:s medlemsländer är genom det s.k. zoonosdirektivet skyldiga att
övervaka resistensutvecklingen hos livsmedelsproducerande djur. Dessutom
registreras den totala försäljningen av antibiotika. Den europeiska
läkemedelsmyndigheten (EMA) arbetar med att utveckla en gemensam
standard för att kunna jämföra olika länders förbrukning. Ett sätt är att
omvandla den totala förbrukningen till en förbrukning baserad på antal
kilogram levande djur .
- DANMAP (DK), NORM VET (NO), FINRES (FI), FARM (FR), MARAN (NL),
SVARM (SE) är exempel på nationella övervakningsprogram. Gemensamt
för dem är att de årligen sammanställer antibiotikaförsäljningen och
förekomst av resistens i respektive hemländer.
- ESVAC (European Surveillance of Veterinary Antimicrobial Consumption)
är ett projekt som drivs av EMA. Projektet startade i april 2010 efter
en begäran från EU-kommissionen. ESVAC samlar löpande in data över
antibiotikaförsäljningen från 22 medlemsländer. Dessa data används för
att identifiera eventuella riskfaktorer som kan leda till utveckling och
spridning av antibiotikaresistens inom djurhållningen.
- EFSA (europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten) är expertmyndighet
inom EU för vetenskaplig rådgivning i alla frågor som direkt eller
indirekt rör livsmedelsäkerhet, djurhälsa och djurvälfär
Försäljning av antibiotika för djur i Sverige uppdelat på läkemedel för behandling
av enskilda djur (injektioner och tabletter), behandling av grupper av djur
(foder och vatteninblandning) samt antibiotika i tillväxtökande syfte uttryckt
som mg aktiv substans per kg sammanlagd levandevikt.
Källa: SVA, Antibiotika och djur i Sverige, 2011.
6 www.svdhv.se

ning
ta del av Quality genetics
seminsortiment
Lantras Bas
Lantras moder +
Lantras topp
Yorkshire Bas
Yorkshire moder +
Yorkshire topp
hampshire mix
hampshire mix kött
hampshire mix Legs
Försäljning av antibiotika för djur 2009 i olika europeiska länder uttryckt som
mg aktiv substans per sammanlagd kg levandevikt.
Källa: SVA, Antibiotika och djur i Sverige, 2011.
Jämförelser svåra att göra
Dokumentationen över antibiotikaförbrukningen varierar mycket inom
EU vilket innebär att det är svårt att göra bra jämförelser mellan länder.
Från Danmark, med den sannolikt mest omfattande uppföljningen i världen,
kan man exempelvis tydligt utläsa förändringar över tid av förbrukningen
inom grisproduktionen. Även Nederländerna mäter förbrukningen
noggrant. Men, och det är ett viktigt men, det är svårt att korrelera
försäljningen av antibiotika till mängden djur. Det finns inga säkra uppgifter
på antalet djur över tid eller djurens totalvikt, varför det är viss osäkerhet
i alla tal. I Sverige har förbrukningen som tidigare nämnts minskat och
där det minskade djurantalet till viss del kan förklara minskningen. I Danmark
har det skett en minskning av antibiotikaförbrukningen till gris med
ca 18 % mellan 2010 och 2011 (Vetstat, DK). I Nederländerna har en liknande
minskning skett av den totala antibiotikaförsäljningen till livsmedelsproducerande
djur, ca 32 % mellan 2009 och 2011 (Bondt N, LEI Wageningen,
NL). I Sverige har antibiotika för inblandning i vatten och foder till
livsmedelsproducerande djur minskat med 38 % sedan 2006 (SVA).
Stort ansvar ligger på animalieproduktionen
Fortfarande säljs antibiotika i en del EU-länder utan recept och i vissa länder
säljs medicin direkt av veterinärer. Antibiotika är ofta mycket billigare
i det korta perspektivet jämfört med förebyggande åtgärder på gårdarna.
Det är en stor utmaning att förändra detta synsätt. Tanken med den nya
djurhälsolagen inom EU är att fokusera på förebyggande åtgärder i stället
för ”brandkårsutryckning”. Även om djurhälsan och biosäkerheten förbättras
kommer det alltid att finnas djur som drabbas av sjukdomar som är
behandlingsbara. För dessa måste möjligheten att bekämpa bakteriella
infektioner finnas kvar. Med tanke på att inga nya antibiotika med unika
verkningsmekanismer har utvecklats sedan slutet av 1970-talet måste all
användning av antibiotika ske med stort ansvar.
hampshire max
hampshire max kött
hampshire max Legs
hampshire max topp
tiLLvaL:
heLa hampshire-sortimentet kan BestäLLas
som deLuxe-dos. garanterat rn - - gen
Yorkshire och Lantras moder +
Från de 20 % bästa galtarna som har högst avelsvärde
på kullstorlek och kullvikt
Yorkshire och Lantras topp
Från de 20 % bästa galtarna som har högst
handelsvärde totalt
hampshire kött
Från de 10 % bästa galtarna som har högst
avelsvärde på köttprocent
hampshire topp
Från de 10 % bästa galtarna som har högst
handelsvärde totalt
hampshire Legs
Från de 10 % bästa galtarna som har högst avelsvärde
på ben och rörelser
hampshire deLuxe
Garanterat RN - - gen. Tillvalet kan göras på hela
hampshiresortimentet.
För mer information samt beställning
Kontakta ordermottagningen
016-17 45 70
www.qgenetics.com info@qgenetics.com
www.svdhv.se
7

gris
Rebecka Westin,
djurhälsoveterinär, Skara
rebecka.westin@slu.se
Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand och arbetar
med projektet ”Strategisk halmning” på Inst. för
husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.
Bland suggor och smågrisar
i Katalonien
I början av maj hade jag tillsammans med tre kollegor förmånen att
få följa med på en studieresa till Katalonien i nordöstra Spanien. Första
dagen ägnades åt besök på en vaccinfabrik och ett diagnostiskt
laboratorium. Dag två ägnades åt ett gårdsbesök i en stor smågrisproducerande
besättning. Med en grispopulation på nära 26 miljoner
grisar ligger Spanien på sjätte plats bland världens grisproducenter
efter Kina, USA, Brasilien, Vietnam och Tyskland.
Gården låg i närheten av staden Vic, ca 1.5 timmes bilresa norr om Barcelona.
Detta är ett väldigt gristätt område. I närområdet fanns det 100 000
suggor och ca 1 miljon slaktgrisar! Katalonien i sin helhet står för en tredjedel
av grisproduktionen i hela Spanien trots att landarealen utgör bara
ca 6 % av Spaniens totala yta. Detta beror till stor del på att klimatet här
lämpar sig väl för grisproduktion med svalare somrar jämfört med övriga
delar av landet. Man har också en lång tradition av att föda upp grisar här.
Huvuddelen av spannmålsproduktionen sker dock inte i Katalonien då
det är väldigt bergig terräng. Foder köps istället in från andra delar av landet.
1300 suggor och grisning varje vecka
När vi kör fram till boningshuset möts vi av djurägaren och besättningsveterinären.
Vi märker direkt att det inte går att köra in direkt på stallbacken
med mindre än att en grind låses upp. Biosäkerhet är man med
andra ord högst medveten om här. Djurägaren berättar att det här på gården
finns 1300 suggor där 70 suggor grisar varje vecka. Slaktgrisarna föds
sedan upp på en annan gård i närheten. Förutom honom arbetar fyra
anställda i produktionen. Gården är familjeägd och vi får höra att totalt
sett är bara ca 30-40 % av de grisproducerande gårdarna i Spanien som
numera är oberoende, familjeägda företag. Resten av produktionen drivs
av större företag, t.ex. olika foderföretag. Dessa köper upp djuren och
anställer lantbrukaren som sedan får månadslön för att sköta djuren på
sin egen gård.
Efter ombyte till skyddskläder visas vi så runt på gården. Första stoppet
sker i betäcknings- och sinavdelningen. Här står alla suggor fixerade i
långa rader på helspalt. Djurägaren berättar att suggorna är Svensk lantras
x Duroc-korsningar och som faderras används Pietrain. Av veterinären
får vi veta att samtliga suggor vaccineras mot PRRS, parvo, rödsjuka, nyssjuka
och spädgrisdiarré. Smågrisarna vaccineras mot mykoplasma (SEP)
och circovirus (PMWS). Även ett vaccinationsprogram mot aujeszkys sjukdom
(AD) pågår men under nästa år hoppas man få hela Spanien friförklarat
och då kommer man att kunna sluta med det. Alla byggnader var
genomgående mycket enkla. I regel tegelväggar och plåttak utan isolering.
Djurägaren visar stolt upp en stor låda på hjul som han vid seminering
låter galten åka i framför suggorna. Av hans min att döma förstod vi
att han var mycket nöjd med detta system och med sina reproduktionsresultat.
Inga hormoner användes för att brunstsynkronisera suggorna. En
svårighet var dock värmen på sommaren som ofta medförde en period av
sämre fruktsamhetsresultat.
Förbud mot fixering under sinperioden
Man födde även upp sina egna rekryteringsdjur. Dessa anlände till gården
vid 100 kg vikt och hölls isolerade från övriga suggor fram till grisning.
Vid betäckning var de fixerade i en egen betäckningsavdelning, men
under senare delen av sinperioden hölls de däremot numera i stora helspaltboxar
med 6-7 djur/box. Dessa var nyligen tagna i bruka och gjorda
med anledning av EU:s nya direktiv om förbud av fixerade djur under sinperioden
fr.o.m. 1 januari 2013. Även nya sinavdelningar för suggorna
planerades men dessa var ännu inte klara. När vi frågade veterinären om
hur det ser ut i Spanien generellt på denna punkt så berättade han att
grisproducenterna jobbar intensivt med att ställa om till de nya kraven
nu. Den spanska regeringen har satt ner foten och sagt att det är nu eller
aldrig det ska ske! Vilka åtgärder de kommer att vidta för dem som inte
ställt om till nästa år visste han dock inte.
Dödligheten bland suggorna låg på 2,8 % vilket veterinären var mycket
nöjd med. Medeltal för hans övriga besättningar var 8 %. Av detta att
döma förstod vi att denna besättning nog var en av hans besättningar
med bäst produktion. Hälta och benproblem, reproduktionsproblem
samt ”sudden death” (dvs. plötslig död orsakad av bakterien Clostridium
novyi) nämndes som de vanligaste orsakerna till varför suggorna dog eller
slaktades ut.
Många och små grisningsavdelningar
Efter besök hos suggor och gyltor gick vi vidare till grisningsavdelningarna
som var många och väldigt små med svenska mått mätt. I varje avdel-
8 www.svdhv.se

Byggnaderna var enkla och låg tätt i vackra omgivningar.
Box för tillväxtgrisar
Tillväxtavdelning
Pappersströ används vid grisning. Smågrisar
ligger på en eluppvärmd platta.
ning fanns bara 10-12 grisningsboxar. Detta medförde att det var väldigt
lugnt inne i varje avdelning då det var så få djur där. Det blev däremot
mörkt med endast ett eller två fönster vid ena kortsidan. Fixerade suggor
på helspalt av metall eller plast var ett genomgående inslag. Djurägaren
berättade dock att han håller på att byta ut metallspalten då denna är så
kall att ligga på vintertid. Smågrisarna hade en eluppvärmd platta att
ligga på men inga värmelampor. Man strödde bakom suggan med strimlat
papper vid grisning men annars inte. Någon form av amsuggsystem
användes men vi fick ingen detaljerad förklaring på hur suggorna flyttades.
100 % svankupering förekom men däremot kastrerade man inga smågrisar.
Veterinären förklarade att ungefär hälften av hans producenter
inte kastrerar längre. Om slakteriet klagar kastrerar man under en
period, men det händer väldigt sällan. Hur kontrollen av galtlukt går till
eller i vilken utsträckning den sker på slakteriet visste han inte. Han upplevde
heller inte några problem med att föda upp intakta galtar till slakt.
Slaktvikten låg på 100-105 kg levande vikt.
Tidig avvänjning
Även tillväxtavdelningarna byggde på principen många och små avdelningar.
Smågrisarna vandes av efter 3 veckors ditid vid en genomsnittlig
vikt på 6 kg. Veterinären berättade dock att han länge försökt få sina
besättningar att övergå till 4 veckors avvänjning utan att få gehör detta.
För att få den tidiga avvänjningen att fungera sker den under ett paraply
av antibiotika i fodret. Detta ges under flera veckors tid. När jag frågar
veterinären under hur många veckor exakt så svarar han bara, – Många,
många. Ett noggrannare svar än så får jag helt enkelt inte på den frågan.
Veterinären poängterar dock att antibiotika får användas endast efter
veterinär förskrivning. Tillväxtboxarna var något större än vad vi är vana
vid med 20-25 kultingar per box. Genomgående bestod golvytan av plast
eller metallspalt utan fasta liggytor. Ingen form av strö eller annan berikning
användes. Trots antibiotikan nämndes diarré, ledinflammationer
och ödemsjuka som förekommande problem under tillväxten. Man hade
också stora problem med hudinfektioner på smågrisarna. För att förebygga
problem med sjuklighet jobbade man aktivt med smittskydd. Alla
avdelningar tvättas mellan varje omgång även om tomtiderna inte var så
långa som man kunde önska. Hela stallområdet var dessutom inhägnat så
att obehöriga inte kommer in, varken personer eller fordon. Ett nytt hus
med omklädningsrum och hygienutrymmen för personalen höll på att
byggas. Man hade också en väldigt god produktionsuppföljning på sina
djur. Vi fick många detaljerade tabeller och färgglada grafer presenterade
för oss under besökets gång. Både veterinären och djurägaren verkade ha
ett stort intresse för detta. Det enda som saknades var siffror på medicinförbrukningen.
Hållbar produktion?
Det är många tankar som passerar revy under ett sådant här besök. Djuren
såg i allmänhet välmående ut, var i gott hull och väldigt rena. Produktionssiffrorna
kan man heller inte klaga på MEN till vilket pris? Med
ledord som ”minskad antibiotikaresistens” och ”gott djurskydd” med sig
i bagaget känns detta långtifrån som någon hållbar produktion. När man
förstår vilken hög antibiotikaförbrukning de måste ha undrar man verkligen
om det är värt det, och då var detta ändå en ”fin” besättning vi fick
se. Samtidigt inser man att även vi har en del att lära. Den höga medvetenheten
om biosäkerhet och den detaljrika produktionsuppföljningen
var i särklass bättre än vad jag sett på många svenska gårdar. En ljusglimt
i tillvaron var också djurägarens förvånansvärt positiva inställning till de
nya EU-reglerna. Jag hade förväntat mig något helt annat. Det var också
väldigt roligt att se en djurägare som var så öppen med att visa och prata
om sin produktion. Han skämdes inte för vad han höll på med utan var
uppenbart stolt. Den stoltheten önskar jag vi kunde se mer av här i Sverige
också. I jämförelse med Spanien har svenska bönder mycket att vara
stolta över!
www.svdhv.se
9

gris
HELHETSLÖSNING
FÖR SYDSVENSKT
LANTBRUK
www.noj.se
SPECIALISTEN PÅ ENKLA
OCH DRIFTSÄKRA LÖSNINGAR
Westfalia Surge •
DanInredning •
LR-System •
• Torrutfodring
• Blötutfodring
• President kvarnar
• Ventilation, larm
• Stallinredning
• Rostfri inredning
• Biobränsleanläggn.
Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu
klf.indd 1 07-01-16 15.16.50
Använd potentialen
– effektivare grisproduktion
Höstens Nyheter!
RES MED SVENSKA PIG
SVINEKONGRESEN I HERNING 23–24 okt 2012
GRISRESA TILL SPANIEN 18–22 mars 2013
ERFA GRUPPERNA FORTSÄTTER
NYTT ÄMNE SUGGPENGEN!
Utbyt erfarenheter och lär av varandra!
WINPIG SLAKT
Beställ ditt nya uppföljningsprogram nu!
10 www.svdhv.se
För mer information besök www.svenskapig.se

Johanna Fjelkner, djurhälsoveterinär,
Staffanstorp
johanna.fjelkner@svdhv.org
Johanna är uppvuxen på grisgård och
utbildad i Danmark med inriktning på
produktionsdjur.
Avvänjning på
måndagar - den
nya modellen?
När produktionen ökar gäller det att tillrättalägga
sin planering så att arbete som kräver stor
närvaro i stallen kan utföras under veckan och
inte på helgen.
Från att göra som man alltid gjort till att tänka nytt
Vid IPVS, internationellt möte för grisveterinärer världen över, höll John
Carr ett inspirerande inlägg kring att ändra de traditionella rutinerna för
att anpassa till dagens arbetstider. Carr är veterinär med specialistkompetens
i grisens sjukdomar och numera internationell konsult.
I dagsläget är det redan en hel del producenter som lagt om från den
traditionella rutinen med seminering i början av veckan och avvänjning
och grisning i slutet av veckan. Men som John Carr poängterade under
sitt föredrag, är det alltid nyttigt att ifrågasätta rutiner som går av gammal
vana och överväga varför man egentligen gör som man gör.
Optimera produktionsresultat –
utför svårplanerade moment under arbetsveckan
Under de senaste åren har vi blivit bättre och bättre på att sköta semineringen.
Detta arbetsmoment är enligt Carr oftast något lättare att planera
in i helgarbetet. Däremot menar han att vi lägger för lite tid på våra nyavvanda
grisar. Dessa grisar kräver, som vi alla vet, optimal miljö och skötsel
när det gäller värme och utfodring vid avvänjning, för att förebygga
Presentation
av en ny
medarbetare
Jag heter Johanna Fjelkner och avslutade min veterinärutbildning
i Köpenhamn våren 2011. Mitt intresse för lantbruk och grisproduktion
har jag med mig hemifrån, då jag är uppvuxen på en grisgård
utanför Kristianstad. Under utbildningen valde jag produktionsdjursinriktningen
med fokus mot gris.
Efter att jag avslutat min utbildning arbetade jag ett år som
Distriktsveterinär i Kristianstad. Numera är jag bosatt i Lund och
sitter på vårt kontor i Staffanstorp. Jag kommer främst att köra i de
östra delarna av Skåne. Jag ser fram emot många intressanta diskussioner
kring hälsoläge och grisproduktion med er!
att det uppstår problem längre fram. Genom att avvänja tidigt i veckan så
är man ofta bättre bemannade och har tid att ge grisarna den extra
omsorg de behöver. Detta kan enligt Carr rent praktiskt resultera flera
utfodringar per dag, med noggrannare uppföljning och justering av
fodergivan. Bättre kontroll av temperatur och justering av klimat i avdelningen.
Tidig upptäckt och omhändertagande av grisar som inte kommer
igång att äta.
Även grisningen flyttas
Som en följd av att avväjningen flyttas kommer grisningen att ligga tidigare
i veckan. Även detta är positivt! Grisningen kräver en hel del passning,
så även här är det en fördel att vara bättre bemannade. Då kan man,
precis som vid avvänjningen, få tid för extra omsorg. Carr tycker att man
här bör få ett ökat fokus på att säkra råmjölken, genom exempelvis skiftdigivning
av stora kullar. Genom en ökad närvaro i stallet är det möjligt
att minska dödligheten under de första dygnen. Eventuella grisar som
blir sjuka upptäcks också tidigare och kan där med behandlas snabbare.
Kurskalender
Kurser i Villkorad
läkemedelsanvändning (D9)
Västerås den 6 november (gris, nöt, får).
Anmälan till Anette Larsson, 018-16 75 70
Linköping den 18 oktober (nöt, får)
och den 14 november (gris).
Anmälan till Ulrika Andersson, 013-27 06 90
Staffanstorp den 23 oktober (gris, nöt).
Anmälan till Lena Hjorth, 046-32 58 80
www.svdhv.se
11

får
Jan Chirico, forskare SVA, Uppsala
jan.chirico@sva.se
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär, Länghem
katarina.gustafsson@svdhv.org
Katarina är både biolog och veterinär. Hon blev veterinärmedicine
doktor 1997 och har arbetat på SLU och SVA i
drygt tio år. Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2004.
Fästingburen
smitta
Fästingar kan sprida olika bakterier och virus till en rad djur
inklusive människa. I vissa svenska fårbesättningar kan
fästingburen smitta orsaka stora problem och då rör det sig i
första hand om sjukdomen betesfeber.
På fästingfilten kan även större djur än fästingar fastna.
Fästingar kan bära smitta
I Sverige har det påvisats 13 olika arter av fästingar. Många av arterna har
endast återfunnits i samband med importer eller är tillfälliga gäster med
flyttfåglar. Den dominerade arten är Ixodes ricinus, så kallad allmän fästing.
Denna fästing angriper många olika värddjur, även många i den
vilda faunan, vilket gör den till en effektiv smittspridare. Den finns i stora
delar av landet, men är sällan påvisad i Norrlands inland. Fästingen brukar
i sig själv inte orsaka så mycket problem, men om den bär på bakterier
och virus kan den överföra dessa när den suger blod. När det gäller får och
fästingspridd smitta är det framför allt bakterien Anaplasma phagocytophilum
som anses orsaka sjukdom och nedsatt produktion. Sjukdomen kallas
betesfeber eller anaplasmos (tidigare erlichios).
Framför allt i östra Sverige men ingen går säker
Problem har framför allt rapporterats från Gotland, och tidigare undersökningar
har visat att anaplasmos är en vanlig orsak till sjukdom hos årslamm
på bete. På fastlandet påvisas smittan framför allt längs ostkusten
bland annat i Uppland. Det finns dock stora lokala variationer både vad
gäller fästingpopulation och andel fästingar som bär på smittan, vilket kan
förklara att drabbade gårdar förekommer lite här och där. I pågående studier
av fårbeten på fastlandet har Anaplasmabakterien påvisats i fästingar
från alla undersökta områden, det vill säga i Uppland, Västra Götaland,
Småland och Skåne.
Symtom
Anaplasmos hos får resulterar i hög feber, ofta över 42 o C, och nedsatt motståndskraft/immunitet
mot diverse smittämnen. Den mest allvarliga konsekvensen
av sjukdomen är de sekundärinfektioner som uppstår till följd
av att immuniteten kraftigt försvagas. Ledinflammation med åtföljande
hälta ses ofta hos drabbade djur, och då är det alltså andra bakterier, till
exempel Staphylokocker, som lätt kan etablera sig på grund av att fåret
fått anaplasmos. Även akuta lunginflammationer kan ses som en följd av
den försvagade immuniteten.
Stor variation och stora konsekvenser
Det finns en rad genetiskt olika Anaplasma-bakterier - på ett och samma
bete har man i Norge påvisat så många som 24 varianter. Symtomens art
och omfattning varierade mycket, både beroende på individen som smittas
och typen av bakterie. Sjukdomsfall var vanligare under maj/juni och
september/oktober, när fästingpopulationen också är som störst.
Diagnos
Att fastställa diagnos kan vara svårt. I tidig akutfas kan man påvisa bakterien
i blodceller (med hjälp av blodprov i så kallad EDTA-rör). Oduktioner
ger även i detta sammanhang värdefull information, och drabbade djur
uppvisar ofta en kraftig förstorad mjälte där bakterien även kan påvisas.
Man kan också visa om djuret varit i kontakt med smittämnet genom att
söka efter antikroppar i blodet.
Antibiotikabehandling av sjuka djur
Behandling av fåren sker ofta mot de ovan beskrivna sekundärinfektionerna,
men då man inriktar sig på själva Anaplasma-bakterien i den tidiga
akutfasen krävs så kallad bredspektrumantibiotika. Veterinär bedömer
lämplig strategi i den enskilda besättningen.
Medel mot fästingar
All spridning av anaplasmos sker via fästingar och bland förebyggande
åtgärder ingår därmed att hålla fästingarna kort. Lättare sagt än gjort,
bland annat beroende på att de även förekommer i den vilda faunan hos
såväl smågnagare som större djur! I Sverige har pour-on preparat såsom
Flusa och Fly Tix , använts i många fårbesättningar för att minska fästingangrepp.
De klassas som bekämpningsmedel och kunde tidigare köpas
fritt i handeln. Enligt tidigare information bland annat i Djurhälsonytt
har dessa ersatts av de receptbelagda medlen Bayticol® och licenspreparatet
Coopersect®, det senare i första hand till mjölkproducerande får.
Profylax framför allt avseende lamm
och framför allt tidigt och sent på bete
Nyfödda (upp till en veckas ålder) och äldre får (andraårsbetare och äldre)
är inte lika känsliga för anaplasmos. Fästingarna har en populationstopp
på våren och en på hösten. En gängse förebyggande behandlingsstrategi
mot fästingar brukar därför omfatta pour-on preparat till årslamm på bete.
I besättningar med problem med anaplasmos görs detta var tredje vecka
fram till midsommar och eventuellt 1-2 gånger ungefär från och med mitten
av augusti. Om man kan härleda problemen till vissa beten är det lämpligt
att använda dessa till mindre känsliga djur till exempel sintackor.
12 www.svdhv.se

Andrea Holmström, djurhälsoveterinär, Uppsala
andrea.holmstrom@svdhv.org
Andrea är chefveterinär
för Fårhälsovården
Bättre hantering vid fynd av
Salmonella diarizonae på fårgårdar
Sverige har en lång tradition att bekämpa salmonella hos animalieproducerande
djur. Om smitta påvisas i besättningen finns en särskild
lagstiftning som innebär att besättningar/gården spärras och saneras.
I vissa fall innebär bekämpningen att besättningen slaktas ut.
Många sorters salmonella
Det finns över 2500 typer av salmonella. Av Salmonella
diarizonae, som bland annat förekommer
hos får, finns dessutom 336
varianter. Speciellt med denna salmonellatyp
är att den är vanlig
hos får men mycket sällan ger
upphov till sjukdom hos får
eller människor.
Förekomst undersökt
Under vårvintern 2012
genomförde Jordbruksverket
en studie för att
undersöka förekomsten
av S. diarizonae i svenska
fårbesättningar. Fårbesättningar
från små till stora
besättningar geografiskt spridda
över hela Sverige har skickat in
träckprover där förekomst av
S. diarizonae undersökts. Studien, som
avslutades i mars, visade att ca en femtedel av
fårbesättningarna bar på Salmonella diarizonae typ 61: (k):
1,5,(7). Vidare visade studien att ju större besättningar, desto högre
förekomst och att det inte fanns några geografiska skillnader i spridning.
Samtidigt som denna studie pågick konstaterades fynd av S. diarizonae
i en stor fårbesättning. Prover togs på friska baggar som skulle exporteras
till Åland. Denna besättning spärrades och provtogs. I väntan på beslut
från myndigheterna fick slakt i särskild ordning ske. Slakt i särskild ordning
innebär slakt sist på dagen med strikta hygienkrav och provtagning.
Så småningom hävdes spärren och ingen sanering gjordes. Detta var det
första fallet som hanterades annorlunda än tidigare.
Undantag från salmonellabekämpningen
S. diarizonae ger mycket sällan sjukdom hos vare sig
får eller människor. Det finns bara ett fall rapporterat
på människa i Sverige de senaste 25 åren.
Detta är anledningen till att berörda myndigheter;
Jordbruksverket, Livsmedelsverket,
Smittskyddsinstitutet och Statens
veterinärmedicinska anstalt gemensamt
nu bedömt att undanta S. diarizonae
från den vanliga salmonellabekämpningen.
En logisk följd av detta
är att Livsmedelsverket ser över hanteringen
på slakterierna. I ett pressmeddelande
meddelar Mats Lindblad,
mikrobiolog på Livsmedelsverket, att
får som bär på denna typ av salmonella
inte stoppas vid slakt. I Norge,
som har en liknande förekomst,
behandlas besättningar smittade med
S diarizonae sedan ett många år på liknande
sätt.
Beslutet att inte bekämpa S. diarizonae i fårbesättningar
innebär alltså ett undantag från den generella
strategi för salmonellakontroll som Sverige har. Smittan
kommer fortsättningsvis att vara rapporteringspliktig och prover kommer
att undersökas avseende motståndskraft (resistens) mot antibiotika.
Sammanfattningsvis bedömer Fårhälsovården att myndigheternas
beslut att undanta denna variant av salmonellabakterie från den vanliga
bekämpningen är bra för svensk fårnäring. Det är inte relevant att
bekämpa en bakterie med så pass hög förekomst och som inte ger sjukdom
hos vare sig får eller människor.
Nytt kompendium om får och fårsjukdomar
Efter önskemål från många fårägare sammanställde vi ett urval av artiklar
från Fårhälsovården under åren 1995-2005. Artiklarna samlades i ett
kompendium och delades in efter ämnesområden. Nu har vi uppdaterat
kompendiet och tryckt upp en ny version för 2012. Vår förhoppning är att
kompendiet ska fungera som en uppslagsbok, där man snabbt kan hämta
information inom olika områden som rör fåren och deras hälsa.
Pris för Fårhälsovårdens medlemmar: 280 kr (inkl. moms och porto).
Pris för övriga: 330 kr (inkl. moms och porto).
Kontakta Ingrid Eriksson på telefon 0346-578 30 för beställning av kompendiet.
www.svdhv.se
13

får
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär, Länghem
katarina.gustafsson@svdhv.org
Katarina är både biolog och veterinär. Hon blev veterinärmedicine
doktor 1997 och har arbetat på SLU och SVA i
drygt tio år. Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2004.
Hur övervintrar parasiter?
Parasiter består av en mångfald organismer med stora variationer och god förmåga att anpassa sig. Det gör dem
till mästare i överlevnad. Per definition är en parasit en organism som lever på en annan organism och orsakar
densamma skada. Hade det varit enkelt att bli av med dem skulle vi förmodligen inte ha några kvar! Väldigt
många av fårens parasiter smittar ute på bete, och hur bör man då tänka för att förhindra eller i varje fall försvåra
deras uppförökning? Man kan dela in parasiternas övervintring i två huvudstrategier: i djuren och på betet.
Parasiter som i huvudsak övervintrar i djuren
Stora magmasken (Haemonchus) Stora magmasken är en parasit som spridit
sig allt längre norrut och som anges ha mycket svårt att överleva på betet
under svenska förhållanden. Påvisas den i träckprover tagna på våren är det
därför viktigt att avmaska före betessläpp. I litteraturen uppges även att
nötkreatur kan vara möjliga smittbärare. Nötkreaturen blir inte nedsatta
och de står inte för någon uppförökning av Stora magmasken på betet. På
gårdar där man utnyttjar de värdefulla effekterna av växelbete kan därför
råden bli att antingen låta får och nöt växla årsvis eller se till att fåren betar
före nötkreaturen om de betar samma yta under samma betessäsong.
Stora leverflundran (Fasciola) Inledande studier antyder att stora leverflundran
har mycket svårt att överleva i sin mellanvärd, olika arter av vattensnäckor,
och svårt även i form av frilevande stadier. Eftersom det tar lång tid
för denna parasit att växa till det könsmogna stadiet i fåret sker ingen
väsentlig uppförökning på betet förrän på sensommar/höst. Sådana fakta
kan användas i betesstrategierna och är grund till råd som att, om möjligt,
undvika de sankare markerna till får senare under betessäsongen.
Parasiter med god förmåga att övervintra på betet
Parasiter med god förmåga att övervintra på betet under svenska förhållanden
övervintrar även i fåret.
Koccidier Koccidier är encelliga djur som kan smitta på stall, i rastfållor och
på bete. De är mycket motståndskraftiga mot yttre påverkan såsom värme,
kyla och olika saneringsmedel och kan överleva långe i djurens närmiljö.
Koccidios drabbar framför allt lamm som är 1-2 månader gamla och parasiter
från ena årets lamm kan finnas kvar i miljön till nästa generation av
lamm påföljande år. Därav rådet att om man har rastfållor till tackor med
små lamm så bör man ha minst två ytor som man kan alternera mellan från
år till år.
Nematodirus battus Denna art av de så kallade tunnhalsade tarmmaskarna
utvecklas till det smittsamma tredje larvstadiet inuti ett motståndskraftigt
ägg. I vissa fall får man en masskläckning av äggen efter en längre period av
kyla följt av varm och fuktig väderlek. Detta kan innebära att övervintrande
ägg kläcks ungefär samtidigt. Då fås ett högt smittryck med åtföljande
diarré hos unga lamm. N. battus är inte alls lika vanlig i Sverige som i till
exempel Storbritannien och i Norge där den ofta orsakar diarré som kan
vara svår att skilja från koccidios.
En viktig hörnsten i bekämpning av parasiter utgör det rena välkomstbetet,
det vill säga att lammens första bete helst ska utgöras av bete som
inte använts till får föregående säsong. Denna strategi förebygger bland
annat diarré orsakat av övervintrande N. battus.
Parasiternas livslängd i fåren
När djuren lämnar betet får de inte i sig fler betesburna parasiter, men de
tar med sig de maskar som redan etablerat sig i mag-tarmkanalen in på
stall. Livslängden hos de parasiter som ätits upp av fåren varierar förstås
beroende bland annat på vilka arter det handlar om, men generellt sett kan
man absolut inte ”blåsa faran över” bara för att djuren stallas in. Många av
de parasiter fåret bär i sin kropp på hösten finns kvar under vintern och kan
påverka produktion och hälsa under stallsäsongen. Ovanstående faktum
ligger till grund för att man ofta väljer att avmaska tackor i samband med
installning om de varit utsatta för Stora magmasken under sommarbetet.
UPPTÄCK OSS DU OCKSÅ!
SweVet Piab AB - veterinärens och djursjukvårdens professionella samarbetspartner och
helhetsleverantör av veterinär-medicinska produkter för den skandinaviska marknaden.
Produkter, service och kunskap
till den skandinaviska
veterinärmarknaden.
Snabbare. Enklare. Smartare.
MARKNADENS
MEST KOMPLETTA
SORTIMENT!
BESÖK
VÅR HEMSIDA
www.swevet.se
MARKNADENS
BÄSTA
WEBSHOP!
ÖPPEN DYGNET
RUNT!
MARKNADENS
BÄSTA
KUNDSERVICE!
RING
0416-258 25
FRÅGA OSS
NÄR DU
VILL VETA
MER!
SweVet Piab AB l Verkstadsgatan 8, 275 39 Sjöbo l Växel 0416-258 25 l Fax 0416-258 31 l www.swevet.se l info@swevet.se
14 www.svdhv.se

Ulrika König, djurhälsoveterinär, Uppsala
ulrika.konig@svdhv.org
Helen Björk Averpil, djurhälsoveterinär,
Kungsbacka
helen@lindholmengard.se
Ulrika blev veterinär 1994 och sedan 10 år
tillbaka är det får som gäller. Fotröta är ett
specialområde.
Helen är veterinär sedan 1978 och dessutom
fårägare. Hon är engagerad i rådgivning
kring stora leverflundran.
Se upp för Stora leverflundran
vid inköp av djur!
Stora leverflundran har ökat i vårt land under senare år. Djur som
är smittade kommer från vissa områden. Djuren visar oftast inga
symtom om smittan är liten men de kan smitta betesmarkerna om de
släpps ut oavmaskade på våren. Fårhälsovården rekommenderar den
som köper in djur att vara uppmärksam på stora leverflundran.
Symtomen varierar från lätta produktionsstörningar till plötsliga dödsfall.
Vanligaste symtomen är avmagring, blekhet och käftgropsödem och
djur i dålig kondition med påverkat allmäntillstånd. Den fullt utvecklade
flundran parasiterar i gallgångarna och orsakar blodbrist och nedsatt
immunitet hos värddjuret. Högdräktiga tackor påverkas mest. Vid massiv
infektion kan flera djur plötsligt dö utan föregående symtom på grund av
skadorna i levern.
De stora slakterierna rapporterar förekomst av skador på levrarna
orsakade av stora leverflundran på avräkningen till djurägarna. Detta är
för närvarande det bästa sättet att få vetskap om besättningen är smittad.
Metoden att analysera träckprov är inte optimal för stora leverflundran.
Ägg kan påvisas i träcken först ca tre månader efter smittotillfället. Andra
metoder finns, diskutera med veterinär.
Fårhälsovården rekommenderar generellt karantänsbehandlingar av
djur som köps eller lånas in till besättningarna för att förhindra spridning
av parasiter mellan dem. Vid införande av nya djur till besättningen,
fråga alltid om ursprungsbesättningen har stora leverflundran!
Finns det risk att djuren bär på stora leverflundran bör de avmaskas,
senast innan de släpps ut på dina beten på våren. Speciellt viktigt är det
om dina beten är sanka. Valbazen® vet i förhöjd dos (4 ml per 10 kg
kroppsvikt) är bara verksamt mot de vuxna flundrorna och kan användas
tidigast tre månader efter att djuren flyttats från de smittade betena. Det
ska heller inte användas första dräktighetsmånaden. Ska djuren avmaskas
under hösten bör licenspreparatet Fasinex (triclabendazol) användas
för att komma åt de omogna flundrorna.
Detta måste dock kompletteras med preparat verksamt mot stora magmasken,
t.ex. Noromectin vet eller Ivomec® vet.
Läs mer om stora leverflundran i den nya broschyren ”Stora leverflundran
hos får” som finns på Svenska Djurhälsovårdens hemsida under Får/
Informationsmaterial.
Stora leverflundran har en mellanvärd, en dammsnäcka som
trivs på betesmarker som är sanka eller översvämmade. Leverflundrans
ägg kläcks i vattensamlingar och genomgår olika
utvecklingsstadier. Fåren infekteras på betet under sommaren.
Väl uppätna av fåret tar sig leverflundrans förstadier till levern
där de borrar runt under ett par månader innan de kommer ut
i gallgångarna där de suger blod.
Med hjärta och
kunskap ska vi
tillsammans
bygga den
starkaste
lantbruksregionen
i Sverige.
www.kalmarlantman.se
www.svdhv.se
15

allmän
Karin Lindqvist, djurhälsoveterinär, Ängelholm
karin.lindqvist.frisk@svdhv.org
Karin är veterinär sedan 1989 och har arbetat som distriktsveterinär
både i Norge och i Sverige. Sedan 2009 är Karin anställd som fårhälsoveterinär
hos SvDHV. Utöver sysslorna som fårhälsoveterinär jobbar hon
även med alpackor och lamor inom ramen för hälsovården för kameldjur.
Uppskattad kurs om kameler
För första gången i Sverige hölls en kurs som handlade om kameler och dromedarer för
veterinärer och djurägare. Kursen gick av stapeln 12-13 juni hemma hos kamelägaren
Göran Andersson på Orust och anordnades av Hälsovården för kameldjur. Hälsovården för
kameldjur jobbar med hälsovård för kameldjur. De flesta anslutna gårdarna har alpackor
och lamor, men några har stora kameldjur som kameler eller dromedarer.
Kamelägare fick chansen att träffas
Djurägarna som har alpackor och lamor börjar bli ganska många och de
har ett väletablerat kontaktnät med varandra bland annat genom Svenska
alpackaföreningen. De kan gå på många olika slags kurser och andra sammankomster
som anordnas antingen av föreningen eller av andra kursanordnare.
När det gäller de stora kameldjuren är ägarna färre och de har
än så länge inte någon intresse- eller avelsförening. Därför uppskattades
kursen på Orust extra mycket eftersom den innebar en hittills unik möjlighet
att träffa flera andra kamelägare och veterinärer som har kamelpatienter.
Det blev många intressanta diskussioner och ett givande utbyte av
erfarenheter. Möjligheterna till detta var många eftersom det var en tvådagarskurs
där även kvällen tillbringades gemensamt.
Erfaren kamelveterinär höll kurs
Föreläsare var en av Europas mest erfarne kamelveterinärer, Maurizio
Dioli. Han har en för västvärlden enastående kunskap om kameler och
har arbetat med kameldjur under långa perioder i olika länder i Nordafrika
och mellanöstern. Nu är han bosatt i Spanien, men arbetar fortfarande
delar av året i andra länder.
Hantering av kameler
Dioli talade om hur man kan hantera och fixera kamelerna vid undersökning
och behandling. Ett sätt är att böja ett ben och binda upp det. Kamelen
kan då varken springa eller sparka. Kameler är stora, kraftfulla djur
som inte alltid är så medgörliga. Om de hanteras på fel sätt i stressande
situationer kan det innebära skaderisker för både ägaren, veterinären och
djuren. Därför bör nödvändig hantering vid undersökning och behandling
i största möjliga mån överlåtas till ägaren som kamelen känner väl.
Kan spara vatten länge
Dioli talade också om kamelernas unika sätt att hantera temperaturförändringar.
Kamelernas normala kroppstemperatur kan variera mellan
35°C på morgonen till 41°C på kvällen vid långa vattningsintervall och
hög omgivningstemperatur. Vid svalare klimat och korta vattningsinter-
Göran Andersson leder en av sina kameler som drar vagnen med en av kursdeltagarna. Foto: Lisa Westberg.
16 www.svdhv.se

Ett glatt gäng på kurs för att lära sig mer om kameler.
vall pendlar deras normala temperatur mellan 37°C till 39°C. Kamelernas
vätskereglering gör att de klarar lång tid utan tillgång till vatten. Sexton
dygn räknas som ett långt vattningsintervall som kamelerna dock klarar av.
De kan förlora mer än 20 % av sin kroppsvikt under den normala vätskeförlust
som då uppstår. När kamelen sedan får vatten dricker den ofta 100 liter
i ett svep. Kameler har ett stort saltbehov och äter vanligen 120-150g/ dag.
Eftersom de har svårt att slicka bör de få löst salt istället för saltsten.
Vad har vi kameler till?
Till sist talade Dioli om olika användningsområden för kameler. Kameler
är tåliga djur som inte är lika krävande när det gäller naturresurser som
vatten och betesmark för att upprätthålla produktionen av till exempel
mjölk som andra djurslag är. Nötkreatur anses som de mest resurskrävande,
får och getter något mindre miljöbelastande än nötkreaturen men
betydligt mer krävande än kameldjuren.
Kamelturism
För nordeuropeiska förhållanden kommer sannolikt mervärdet i turistnäring
att dominera. Som exempel kan ges gården på Orust där kamelridning
erbjuds i tillägg till stuguthyrning. Göran Anderson sa också att han
har fått ett trevligt gästklientel som hyr stugor när kamelridningen
erbjuds. Nu kommer huvudsakligen djur- och naturintresserade gäster.
Mjölk och ost
Andra användningsområden är produktion av kamelmjölk som betingar
ett högt pris och är eftertraktat av människor med olika sorter av diethållning.
Även ostproduktion förekommer.
Produktion av kamelkött förekommer inte som primärt syfte även om
köttet lär smaka gott. Djuren är för dyrbara och har en för långsam produktionscykel
för att köttproduktion skall vara lönsam.
Kursen gav mersmak. Det var speciellt trevligt att den hölls på en kamelgård
där vi hade närheten till djuren och att det var en tvådagarskurs som
bjöd på många möjligheter att samspråka med likasinnade.
SKIOLD GÖR
HELA SKILLNADEN!
SKIOLD FODERBEREDNING
Kompletta anläggningar med gastät lagring,
transportörer, kvarn, blandare, fodersilo, styrskåp mm.
SKIOLD har tillverkat utrustning för foderberedning i över 60
år. Vår långa erfarenhet säkerställer inte bara en god funktion
i de anläggningar vi har levererat.
Det säkerställer även en god framtid.
Kontakta oss redan idag om Du vill veta mer om
framtidens produkter!
SKIOLD datamix AB
Lysingsv. 18, 593 53 VÄSTERVIK
Tel: 0771-41 00 10
Mail: info@skiold-datamix.se
www.skiold-datamix.se
www.svdhv.se
17

nöt
Katinca Fungbrant, djurhälsoveterinär, Staffanstorp
katinca.fungbrant@svdhv.org
Katinca blev veterinär 2008 med inriktning ”Hälsa och produktion hos
produktionsdjur”. Hon började arbeta som distriktsveterinär i Växjö och
sedan augusti 2011 är hon anställd som nöthälsoveterinär på SvDHV
med kontor i Staffanstorp.
Lunginflammation hos k
orsakad av Mycoplasma
Nu närmar sig hösten med väderomslag och högre luftfuktighet i stallarna, något som
ofta förknippas med ökad förekomst av luftvägsinfektioner hos nötkreatur. Under det
senaste året har Mycoplasma bovis, en bakterie som man inte tidigare vetat om den förekom
i Sverige, påvisats i några besättningar i södra delen av landet. Sjukdom orsakad
av M. bovis har en varierande klinisk bild men hos kalvar orsakar den oftast lunginflammation.
Typiskt för Mycoplasmainfektion är att det även förekommer ledinflammation
och/eller öroninflammation i samband med lunginflammationen.
Bakterien
Mycoplasma bovis är en bakterie. Det finns även andra arter av Mycoplasma
men de anses inte vara sjukdomsframkallande hos nötkreatur. M. bovis
kan inte smitta människor men andra Mycoplasma-arter kan orsaka lunginflammation
hos människa. Hos kor kan Mycoplasma ge juverinflammation.
Detta har som följd att kalvar kan smittas via mjölken från smittade
kor. Kalvarna smittar varandra genom noskontakt och luftburen smitta.
Kalvar kan även vara smittbärare utan att visa kliniska symtom.
Symtom vid lunginflammation
Hos kalvar med lunginflammation kan M. bovis spridas med blodet och
visar oftast liknande symtom som kalvar smittade med andra bakterier
och virus. Lunginflammation hos kalv visar sig främst genom ansträngd
andning, hosta, näsflöde, feber, upphörd matlust och slöhet. Behandlingsfrekvens
och dödlighet har varierat i de svenska besättningar där
M. bovis påvisats. I en slaktnötsbesättning steg dödligheten drastiskt och i
två andra besättningar förändrades inte dödligheten även om behandlingsfrekvensen
steg. Mycoplasma kan även hittas hos kalvar i besättningar
som inte har problem med luftvägsinfektioner.
Symtom i besättningar på lång sikt
Kalvar infekterade med M. bovis är svårbehandlade och ofta uppstår kroniska
skador i form av bölder i lungorna. Det kan bli många ”pellekalvar”
som oftast helt slutar att växa. I en mellankalvsbesättning som haft lunginflammationer
orsakade av M. bovis hos kalvarna kvarstod den lägre tillväxten
länge även hos kalvar som tillfrisknat. Muskelansättningen var
sämre och pälsarna ruggiga i upp till 6 månader efter påvisad infektion.
Ledinfektioner och infektion i mellanörat
Hos kalvar infekterade med lunginflammation kan M. bovis spridas med
blodet och orsaka ledinflammation i en eller i flera leder, främst i skuldra,
armbåge, framknä eller hasled. Vid ledinflammation ses en svullnad runt
leden och varierande grad av hälta utöver de symtomen som ses vid lunginflammationen.
En kalv med inflammation i mellanörat håller huvudet på sned. Att en
kalv står med huvudet på sned kan vara lätt att missa då många nyfikna
kalvar normalt lägger huvudet på sidan. En frisk kalv rättar dock upp
huvudet när den går. Om balansen är påverkad kan kalven ibland gå i
cirklar. Om trumhinnan spricker kan det ibland rinna vätska ur ett
inflammerat öra. Om infektionen sprider sig från örat till ansiktsnerverna
kan kalven även få svårt att äta och dricka.
Mykoplasmainfektion hos kalv sällsynt i Sverige
Mycoplasmainfektioner hittas sällan i Sverige. Luftvägsinfektioner hos
kalvar i kombination med led- och/eller öroninflammationer är typiska
symtom för infektion med Mycoplasma. Terapisvikt, hög behandlingsfrekvens
och hög dödlighet är flera anledningar till att kontakta din veterinär.
Det är viktigt att fortlöpande värdera behandlingseffekten i den
egna besättningen. Om du upplever att kalvarna inte svarar på behandling
skall besättningsveterinären alltid kontaktas. En genomgång av
behandlingsrutiner och provtagning för att bestämma vilka smittämnen
som finns i besättningen och förekomst av eventuell antibiotikaresistens
kan ingå i utredningen. Även obduktioner är ett bra sätt att få en diagnos.
En diagnos är en förutsättning för att veterinären ska kunna ta ställning
till om och hur behandlingsstrategin skall förändras.
Behandling
Penicillin är förstahandsvalet vid lunginflammation hos kalv. Penicillin
är inte verksamt mot Mycoplasma men kan ha effekt mot andra bakterier
som kalven bär på samtidigt. Lunginflammation orsakad av M. bovis är
svårbehandlad och bör inriktas på understödjande insatser såsom flytt
till sjukbox, smärtstillande och vätskeersättning. Led- och mellanöroninflammation
orsakad av M. bovis svarar dåligt på antibiotikabehandling.
Mellanöroninflammation orsakad av andra bakterier går däremot oftast
att behandla med penicillin.
Tänk på miljön och kalvens kondition
Luftvägsinfektioners förlopp hos nötkreatur påverkas av många olika fak-
18 www.svdhv.se

alv
bovis
torer såsom närmiljö, kalvens immunstatus, tidigare sjukdom och förekomst
av infektionsämnen. Därmed finns det också flera möjligheter att
förebygga sjukdom. Det finns inga specifika åtgärder vid smitta med
Mycoplasma utan det är generellt smittskydd som är aktuellt. Möjliga
åtgärder kan delas upp i att stärka kalvarnas immunförsvar samt att
minska smittrycket.
Kalvens immunitet
Grundstenen i unga kalvars immunförsvar är råmjölken. Be gärna veterinär
om att ta blodprov från kalvar som är 2-7 dagar gamla för att mäta
totalprotein. Koncentrationen totalprotein ger en bild av om råmjölksrutinerna
fungerar eller om de kan förbättras. Andra viktiga punkter är att
utfodra korrekt och att undvika stress. Vid inköp av kalvar kan det även
hjälpa att kalvarna blir några veckor äldre innan transport till den nya
gården.
Optimera kalvens miljö
Minska smittrycket genom att tömma varje box, gödsla ut, eventuell rengöring
och desinfektion följt av den viktiga tomperioden på minst 5
dagar mellan varje omgång. I varje djurgrupp reduceras smittrycket via
flytt av sjuka djur till sjukbox. Både erfarenheter från praktiken och
forskning visar att små grupper av djur med max 10 kalvar per grupp ger
betydligt friskare kalvar.
www.svdhv.se
19

nöt
Ylva Persson, VMD, bitr. statsveterinär SVA/Svensk Mjölk
ylva.persson@sva.se
Virpi Welling, djurhälsoveterinär Uppsala
virpi.welling@svdhv.org
Anita Jonasson, djurhälsoveterinär Linköping
anita.jonasson@svdhv.org
Nya riktlinjer för antibiotikabehandling
Förra året gav Sveriges veterinärmedicinska sällskap ut nya riktlinjer för antibiotikabehandling av lantbrukets djur. Riktlinjerna
är ett stöd för alla veterinärer som förskriver antibiotika till lantbrukets djur. Ledorden är låg och kontrollerad
antibiotikaanvändning för att förhindra att resistenta bakterier uppkommer och sprids bland djuren och även till människa.
Detta uppnås genom en klok antibiotikaanvändning där främst smalspektriga preparat skrivs ut samt förebyggande
djurhälsovård för att hålla djuren friska. Friska djur behöver inte antibiotika!
Vuxna nöt
För vuxna nötkreatur innebär riktlinjerna att vanligt smalspektrigt penicillin,
till exempel Ethacilin® vet, Penovet® vet eller Geepenil® vet, är förstahandsval
vid de allra flesta sjukdomar som behöver antibiotikabehandlas.
Bredspektrig antibiotika som kinoloner (till exempel Baytril® vet) och tetracykliner
(till exempel Engemycin® vet eller Tetroxy prolongatum® vet) bör
bara användas då det verkligen behövs. Tredje generationens cefalosporiner,
till exempel Excenel® vet, som ibland används för att behandla klövspaltsinflammationer
bör undvikas helt eftersom de är viktiga för behandling
av människor samt bidrar till uppkomst och spridning av resistenta
bakterier. Undersökningar visar att de smittämnen som orsakar klövspaltsinflammation
i Sverige alltid är känsliga för vanligt penicillin.
Kalvar och ungdjur
De vanligaste sjukdomarna hos kalvar och ungdjur är diarré och lunginflammationer.
De vanligaste infektionsorsakerna vid diarré hos unga kalvar
är rotavirus och kryptosporidier. Bakteriella infektioner är förhållandevis
ovanliga. Det betyder att antibiotikabehandling oftast inte är indikerat
vid okomplicerade kalvdiarréer. Luftvägsinfektioner hos kalvar orsakas ofta
av en kombination av virus och bakterier, där den vanligaste bakteriella
infektionen är pasteurella. Vid de undersökningar som har gjorts bland
annat inom SVARMpat är bakterierna så gott som alltid känsliga för penicillin.
Därför bör penicillin vara förstahandsval vid lunginflammationer hos
kalvar. Om penicillin har dålig eller bristande effekt bör provtagning av
sjuka kalvar eller obduktioner genomföras i besättningen för att kunna
utreda om någon annan antibiotika än penicillin är nödvändigt att sättas in.
Under hösten kommer Läkemedelsverket att med hjälp av andra myndigheter
och branschorganisationer att ta fram underlag för hur antibiotika
bör doseras till nöt och får. Detta material kommer att finnas tillgängligt
någon gång under 2013.
På veterinärförbundets hemsida (www.svf.se) finns antibiotikariktlinjerna
i sin helhet under sällskapet/husdjurssektionen/policy för antibiotikaanvändning
till nöt och gris.
Liten ordlista:
Antibiotikaresistenta bakterier Bakterier som blivit okänsliga mot vissa
sorters antibiotika och därför inte kan behandlas med dessa.
Smalspektrig antibiotika Antibiotika som verkar mot några få sorters
bakterier. Bättre ur resistenssynpunkt. T ex penicillin (Penovet® vet)
Bredspektrig antibiotika Antibiotika som har effekt mot många sorters
bakterier, men som också bidrar till resistensutveckling. T ex tetracyklin,
tulatromycin (Engemycin® vet, Draxxin® vet)
SVARMpat Svensk veterinär antibiotikamonitorering, patogena bakterier:
Ett resistensövervakningsprogram för sjukdomsframkallande bakterier hos
lantbrukets djur. Drivs av SVA och Svenska Djurhälsovården.
20 www.svdhv.se

Sofie Andersson, Svensk Mjölk
sofie.andersson@svenskmjolk.se
Anita Jonasson, djurhälsoveterinär Linköping
anita.jonasson@svdhv.org
Sofie är veterinär sedan 2004 och jobbar
på Svensk Mjölk med smittskydd och olika
kontrollprogram.
Foto: Studio Spirit
Nytt smittskyddsprogram ska ersätta
frivilliga Salmonellaprogrammet
I Sverige har vi uppnått ett gott smittskydds- och hälsoläge hos våra djur genom en aktiv
bekämpning av sjukdomar under många år. Fortfarande finns dock utmaningar bland annat
i form av en mängd vardagssmittor i våra nötkreatursbesättningar till exempel diarréer,
luftvägsinfektioner och smittsamma mastiter, som påverkar djurhälsan och produktionsresultatet.
Med allt större besättningar som har fler externa kontakter och ibland ett mer
komplicerat flöde av djur (tex kvighotell och inköp av rekryteringsdjur) så ökar dessutom
riskerna både att få in och att uppföröka olika smittämnen.
Chefveterinär, särskilt intresse smittskydd.
Arbetar halvtid med utvecklingen av det nya
smittskyddsprogrammet.
Risk för resistensutveckling
En annan stor utmaning som hela samhället står inför är spridningen av
bakterier som är resistenta mot antibiotika. God djurhälsa och smittskydd
är en del i arbetet för att motverka den utvecklingen och stort politiskt
fokus finns idag på dessa frågor såväl nationellt som inom EU.
Förnya smittskyddsarbetet
Sammantaget finns det ett behov av att se över formerna för smittskyddsarbete
i nötkreatursbesättningar och anpassa till nya förutsättningar.
Svensk Mjölk har fått medel från Jordbruksverket för att utveckla ett nytt
smittskyddsprogram för nötkreatur som på ett kostnadseffektivt sätt ska
minska risken för att smittspridning mellan och inom besättningar med
nötkreatur. Motsvarande projekt genomförs av Svenska Djurhälsovården
för gris och får. Programmet ska ersätta det nuvarande frivilliga salmonellaprogrammet.
Projektet sträcker sig över en treårsperiod med målsättningen att ett
nytt program skall införas 2014. I projektgruppen finns representanter
från näringen och vetenskaplig expertis från SVA. Till programmet har
även en referensgrupp med bland annat djurägarrepresentanter knutits.
kontroll på gård. Denna del av programmet ska testas på cirka 50 gårdar
under hösten 2012.
Kompetensutveckling kommer att vara en viktig del och webbaserad
utbildning inom smittskydd planeras men även kurser med fokus på
praktiska tillämpningar som underlättar att kunskap omvandlas till konkreta
åtgärder på gårdarna. Fokus ska vara att skapa fungerande smittskyddsrutiner
som ingår som en naturlig del i gårdens verksamhet.
Nytt program skall ersätta frivilliga salmonellaprogrammet
Det frivilliga salmonellaprogrammet är specifikt inriktat på att förebygga
salmonella medan det nya programmet ska vara inriktat på att bryta
smittvägar generellt och alltså förebygga spridning av smittämnen av
olika slag. Målsättningen med programmet är att minska smittspridningen
inom och mellan besättningar och på det sättet bidra till bättre
djurhälsa, minskad antibiotikaförbrukning, bättre folkhälsa och lägre
kostnader för sjukdomsutbrott.
Genom att utforma ett program med flera nivåer ska det vara möjligt
att successivt förbättra smittskyddet och på olika sätt premiera de som
uppnår ett gott smittskydd.
Så kommer det nya smittskyddsprogrammet att fungera
Programmet ska bygga på en kombination av kompetensutveckling, rådgivning
och kontroll i syfte att anpassa smittskyddsrutinerna till den
enskilda gårdens förutsättningar och behov. Grunden i programmet är
att identifiera gårdens smittskyddsrisker genom en webbaserad inventering.
Utifrån inventeringen kan en handlingsplan upprättas med de
åtgärder som har störst effekt för den specifika gården. Inventeringen
kompletteras för djurägare som vill komma till en högre nivå med vissa
krav, till exempel provtagning vid inköp av djur, samt med en veterinär
Djurköp innebär alltid en risk för att nya smittor förs in i besättningen.
www.svdhv.se
21

nöt
Djurhalsonytt_90x273_1 2012-01-16 17.00 Sida 1
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar
lena.stengarde@svdhv.org
Ditt DJURAPOTEK med
stor specialkompetens för
lantbrukets djur och
stor personlig service!
Ulrika H Per Birgitta Ulrika J Gunnel Åsa
Ulrika H, Per, Birgitta, Gunnel, Elin, Teresia, Ulrika J, Åsa, Jan
Vi hanterar snabbt och professionellt alla dina
• telefonrecept
• faxrecept
• e-recept
• beställningar till veterinärer
• veterinärarvoden
• licenser
Lena är veterinär sedan 1994 och specialist
i nötkreaturens sjukdomar. Hon har arbetat
med nötkreatur hos SvDHV sedan 1998.
Kontrollprogrammet
Anslutning
Djurägaren skickar in en ansökan om att vara med i kontrollprogrammet
till Svenska Djurhälsovården. Ansökan omfattar en djurägarförsäkran, ett
intyg från länsstyrelsen angående djurskyddet, en förebyggande plan för
att hålla nötkreaturen fria från lusangrepp och kartor över markerna. När
ansökan är godkänd sker ett kontrollbesök under vintersäsongen. I besättningar
som inte tidigare varit med i kontrollprogrammet görs också ett
anslutningsbesök där förutsättningarna för besättningen att delta i programmet
gås igenom. Vid kontrollbesöket inspekteras hur djuren hålls
samt djurbaserade parametrar som hull, renhet och håravfall. Årets ansökan
kommer att bli mycket likt föregående års ansökan med den viktiga
skillnaden att det i år kommer att gå att ansöka om deltagande i kontrollprogrammet
under flera säsonger. Inför varje ny vintersäsong skall djurhållaren
anmäla att djur skall hållas ute.
Mycket olika vintersäsonger
Förutsättningarna under de två säsonger som kontrollprogrammet funnits
har varit mycket olika väderleksmässigt. Vintersäsongen 2010-2011
blev det minusgrader med snö redan i november. Snön låg sedan kvar till
i mars. Detta medförde att skötselrekommendationer avseende hur djurägaren
kan underlätta för djuren under snörika vintrar infördes i instruktionerna
för programmet. Vintern 2011/2012 har i stället varit mild, med
plusgrader och rikligt med regn fram till mitten av januari. Därefter kom
tjälen, kylan och även en del snö.
Resultat från säsongen 2011-2012
Tjugotvå besättningar ansökte till kontrollprogrammet och 21 blev
godkända att delta i kontrollprogrammet. Tre av dessa besätt-
Djurfarmacia – Apoteket Trollet är distansapotek,
som levererar förmånligt direkt till
alla veterinärer och djurägare i hela Sverige!
Kontakta oss – det lönar sig!
Trollgatan 12, 461 34 Trollhättan
Tfn vet. 0520-520 892, -350 60 Fax 0520-520 893
info@djurfarmacia.se
www.djurfarmacia.se
22 www.svdhv.se

Kontrollprogrammet för utegångsdjur utan ligghall, nötkreatur har nu varit
officiellt godkänt i två vintersäsonger. Huvudman för kontrollprogrammet
är Sveriges nötköttsproducenter (SNP) och kontrollerna i programmet har
utförts av Svenska Djurhälsovårdens nöthälsoveterinärer. För säsongen
2012-2013 och kommande säsonger har en förnyad ansökan om kontrollprogram
gjorts till Jordbruksverket.
Utegångsdjur utan ligghall, Nötkreatur
ningar var nyanslutna. Detta är något färre än säsongen innan då 28 besättningar
ansökte om deltagande och 25 blev godkända. I besättningarna fanns
totalt 65 grupper, 1-19 grupper av djur/besättning. I flertalet besättningar
hölls djuren i en eller två grupper (15 besättningar). I grupperna hölls från 2
till 815 djur per grupp, totalt 4318 djur.
Vid kontrollbesöken blev 12 besättningar godkända i kontrollprogrammet.
Fyra besättningar blev godkända med anmärkning utan att uppföljning
i form av besök krävdes. Fem besättningar blev ej godkända. Samtliga
ej godkända besättningar blev godkända vid det uppföljande kontrollbesöket.
Liksom under vintersäsongen 2010/2011 rörde de vanligaste anmärkningarna
djurens renhet i kombination med liggplatsens renhet och torrhet,
men även hårlöshet och hull förekom bland anmärkningarna.
Djurskyddsinspektörer
vid samtliga länsstyrelser
kontaktades inför
kontrollbesöken och erbjöds
att delta. Genom dessa sambesök
skapas en samsyn kring
djur- och resursbaserade
bedömningar i
besättningarna.
Vad kontrolleras?
Djurbaserade och resursbaserade
kontroller görs i samband med besöket.
Djurens hull, renhet, pälslöshet,
att avlusningsplanen följs, kalvningssäsong och tillvänjning av djuren som
vistas ute kontrolleras. Dessa parametrar är viktiga för att djuren skall kunna
hålla värmen när de hålls utan tillgång till ligghall eller annan inomhusvistelse.
Smutsiga djur, djur i underhull eller djur som tappar päls har svårare
att hålla värmen. Den vanligaste orsaken till hårlösa fläckar är lusangrepp.
Därför är åtgärder för att hålla djuren fria från lusangrepp en del av kontrollprogrammet.
Lusangrepp kan utvecklas snabbt och ge upphov till många
hårlösa ytor på djuren. En stark rekommendation är därför att avlusa djuren
tidigt under säsongen för att på så vis undvika att lössen får chansen att slå
till.
Utöver de djurbaserade måtten kontrolleras att besättningen har möjlighet
att hantera och fånga in djur i behov av tillsyn eller i behov av
installning. Det skall även finnas möjlighet att stalla in sjuka eller skadade
djur. Vidare kontrolleras renhet och torrhet på liggplatser, antal djur per
hektar, hur upptrampat det är runt utfodringsplatser och att det finns
vindskydd för djuren. Det är viktigt att hjälpa djuren att använda markerna
på bästa sätt. Detta kan göras genom att flytta utfodringsplatser
efter väderlek så att det är nära mellan vindskyddade liggytor och utfodringsplatser.
För att förbättra renheten på liggytor är det viktigt med tillräcklig
yta för djuren att röra sig på, att det finns lämpliga liggytor, att det
går att byta djurfållor vid behov samt att ströa upp liggytor som djuren
använder ofta. Rådgivning kring dessa frågor sker i samband med kontrollbesöken.
Samtliga parametrar vägs samman i bedömningen av om besättningen
kan godkännas eller inte.
Mer information om årets kontrollprogram finns på www.svdhv.se
Har du frågor? Kontakta i så fall
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär: tel 0480-573 43,
lena.stengarde@svdhv.org
Åsa Petersson, administratör, tel 0480-573 42,
asa.petersson@svdhv.org
MAFA siloprogram
MAFA Unik
- för bästa foderhygien !
FÖRST IN - FÖRST UT !
I en MAFA Unik töms silon från botten utan
separation. Det ger en jämn foderkvalité, utan
risk för hängning av gammalt foder.
Besök www.mafa.se för mer info
Nöjda kunder är det bästa vi vet!
Tel: 0431-44 52 60. Fax: 0431-41 15 01
I förra numret hade vi med en artikel
om Lunginflammation hos kalvar–
Sammanfattning och resultat av studie
2010-2011. Olyckligtvis hade ett av
författarnamnen fallit bort. Artikeln
är skriven av Virpi Welling samt Helle
Ericsson Unnerstad. Helle är laboratorieveterinär
vid Enheten för djurhälsa
och antibiotikafrågor vid SVA och
arbetar med antibiotikaresistens hos
bakterier från djur. I artikeln kan du
läsa om SVARMpat och ett projekt där
bakteriella orsaker till lunginflammation
hos kalvar har undersökts. Vi beklagar
att hennes namn föll bort.
www.svdhv.se
23

POSTTIDNING B
Svenska Djurhälsovården AB
Box 814
391 28 Kalmar
Lägger du ner för mycket
tid på din utfodring?
Cormalls stationära foderblandare
till en rälshängd
fodervagn.
Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga
nytt stall?
Då kan vi hjälpa dig att:
• minska arbetsinsatsen vid utfodring
• spara pengar vid nybyggnation
• reducera driftskostnaderna
• spara in en traktor och dess underhåll
• förbättra hygienen på foderbordet
• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur
Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3
och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare,
fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i
såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar.
3
Jonas Johansson
Cor i Centrum AB
Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!)
Fax: 044-20 21 27
Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg
Telefon 0045 7448 6111
www.cormall.dk