Lunginflammation hos kalv - Svenska Djurhälsovården

gris
Rebecka Westin,
djurhälsoveterinär, Skara
rebecka.westin@slu.se
Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand och arbetar
med projektet ”Strategisk halmning” på Inst. för
husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.
Bland suggor och smågrisar
i Katalonien
I början av maj hade jag tillsammans med tre kollegor förmånen att
få följa med på en studieresa till Katalonien i nordöstra Spanien. Första
dagen ägnades åt besök på en vaccinfabrik och ett diagnostiskt
laboratorium. Dag två ägnades åt ett gårdsbesök i en stor smågrisproducerande
besättning. Med en grispopulation på nära 26 miljoner
grisar ligger Spanien på sjätte plats bland världens grisproducenter
efter Kina, USA, Brasilien, Vietnam och Tyskland.
Gården låg i närheten av staden Vic, ca 1.5 timmes bilresa norr om Barcelona.
Detta är ett väldigt gristätt område. I närområdet fanns det 100 000
suggor och ca 1 miljon slaktgrisar! Katalonien i sin helhet står för en tredjedel
av grisproduktionen i hela Spanien trots att landarealen utgör bara
ca 6 % av Spaniens totala yta. Detta beror till stor del på att klimatet här
lämpar sig väl för grisproduktion med svalare somrar jämfört med övriga
delar av landet. Man har också en lång tradition av att föda upp grisar här.
Huvuddelen av spannmålsproduktionen sker dock inte i Katalonien då
det är väldigt bergig terräng. Foder köps istället in från andra delar av landet.
1300 suggor och grisning varje vecka
När vi kör fram till boningshuset möts vi av djurägaren och besättningsveterinären.
Vi märker direkt att det inte går att köra in direkt på stallbacken
med mindre än att en grind låses upp. Biosäkerhet är man med
andra ord högst medveten om här. Djurägaren berättar att det här på gården
finns 1300 suggor där 70 suggor grisar varje vecka. Slaktgrisarna föds
sedan upp på en annan gård i närheten. Förutom honom arbetar fyra
anställda i produktionen. Gården är familjeägd och vi får höra att totalt
sett är bara ca 30-40 % av de grisproducerande gårdarna i Spanien som
numera är oberoende, familjeägda företag. Resten av produktionen drivs
av större företag, t.ex. olika foderföretag. Dessa köper upp djuren och
anställer lantbrukaren som sedan får månadslön för att sköta djuren på
sin egen gård.
Efter ombyte till skyddskläder visas vi så runt på gården. Första stoppet
sker i betäcknings- och sinavdelningen. Här står alla suggor fixerade i
långa rader på helspalt. Djurägaren berättar att suggorna är Svensk lantras
x Duroc-korsningar och som faderras används Pietrain. Av veterinären
får vi veta att samtliga suggor vaccineras mot PRRS, parvo, rödsjuka, nyssjuka
och spädgrisdiarré. Smågrisarna vaccineras mot mykoplasma (SEP)
och circovirus (PMWS). Även ett vaccinationsprogram mot aujeszkys sjukdom
(AD) pågår men under nästa år hoppas man få hela Spanien friförklarat
och då kommer man att kunna sluta med det. Alla byggnader var
genomgående mycket enkla. I regel tegelväggar och plåttak utan isolering.
Djurägaren visar stolt upp en stor låda på hjul som han vid seminering
låter galten åka i framför suggorna. Av hans min att döma förstod vi
att han var mycket nöjd med detta system och med sina reproduktionsresultat.
Inga hormoner användes för att brunstsynkronisera suggorna. En
svårighet var dock värmen på sommaren som ofta medförde en period av
sämre fruktsamhetsresultat.
Förbud mot fixering under sinperioden
Man födde även upp sina egna rekryteringsdjur. Dessa anlände till gården
vid 100 kg vikt och hölls isolerade från övriga suggor fram till grisning.
Vid betäckning var de fixerade i en egen betäckningsavdelning, men
under senare delen av sinperioden hölls de däremot numera i stora helspaltboxar
med 6-7 djur/box. Dessa var nyligen tagna i bruka och gjorda
med anledning av EU:s nya direktiv om förbud av fixerade djur under sinperioden
fr.o.m. 1 januari 2013. Även nya sinavdelningar för suggorna
planerades men dessa var ännu inte klara. När vi frågade veterinären om
hur det ser ut i Spanien generellt på denna punkt så berättade han att
grisproducenterna jobbar intensivt med att ställa om till de nya kraven
nu. Den spanska regeringen har satt ner foten och sagt att det är nu eller
aldrig det ska ske! Vilka åtgärder de kommer att vidta för dem som inte
ställt om till nästa år visste han dock inte.
Dödligheten bland suggorna låg på 2,8 % vilket veterinären var mycket
nöjd med. Medeltal för hans övriga besättningar var 8 %. Av detta att
döma förstod vi att denna besättning nog var en av hans besättningar
med bäst produktion. Hälta och benproblem, reproduktionsproblem
samt ”sudden death” (dvs. plötslig död orsakad av bakterien Clostridium
novyi) nämndes som de vanligaste orsakerna till varför suggorna dog eller
slaktades ut.
Många och små grisningsavdelningar
Efter besök hos suggor och gyltor gick vi vidare till grisningsavdelningarna
som var många och väldigt små med svenska mått mätt. I varje avdel-
8 www.svdhv.se