pÃ¥ Vidilab - Svenska DjurhÃ¤lsovÃ¥rden

SVENSKA 

DJURHÄLSOVÅRDEN 

Djurhälsonytt 

Tidningen för dig som är medlem i Svenska Djurhälsovården. NO 1/2013 

Dags för vårens 

träckprov 

Hältor i BB 

Lussäsongen 

är här

Vinteroverall OCEAN 

Oxfordnylon med belagd PVC. 

Dubbla sömmar och tejpförseglad. 

Foder: 100% polyester. Overallen är i två färger och har en avtagbar 

komforthuva. 2 framfickor, 2 bakfickor, mobilficka, innerficka, sidoficka och 

fickor för verktyg. Knäförstärkning med Dupont ® Cordura. Justeringsbar 

resår i midjan och ärmslut med kardborre. 3M säkerhetsreflekterande ränder 

Storlekar: S-XXL 

Benämning Art.nr Ord.Pris 

Vinteroverall OCEAN 7130 949:- 

799:- 

EcoMatic 

Automatspruta av hög kvalitet med flaskansats för injektion. Sprutan är tillverkad i 

kraftig plast och ergonomisk design. En kraftig plastansats ger en säker fastsättning 

av medicinflaskan. Finns i storlekarna 0.3, 2 och 5 ml. Med luerfattning. 

Benämning Art.nr Ord. Pris 

Eco-Matic 0,3 ml Automatspruta 3270 289:- 

Eco-Matic 2 ml Automatspruta 3250 249:- 

Eco-Matic 5 ml Automatspruta 3251 249:- 

Skalpellblad nr 24 

Sterilt förpackade. 100 st 


Skalpellblad nr 24, 100 st 3220 150:- 

0,3 ml 

249:- 

119:- 

2 och 5 ml 

219:- 

Märkspray * 

Till snabb och enkel märkning av djur under alla 

väderförhållanden. Torkar snabbt och håller länge. 

12 x 200 ml 

192:- 


Märkspray Röd, Blå, Grön 1st x 400 ml 3301 26:- 

Märkspray Röd, Blå, Grön 12st x 400 ml 3301 240:- (20:-/st) 

Märkspray Röd, Blå, Grön 1st x 200 ml 3302 22:- 

Märkspray Röd, Blå, Grön 12st x 200 ml 3302 216:- (18:-/st) 

12 x 400 ml 

216:- 

Fler artiklar finns i vår produktkatalog eller i vår nya E-shop. Har du inte fått katalogen går den att beställa via ordermottagningen eller 

läsa den på vår hemsida www.qgenetics.se. Eller ta del av våra erbjudanden på facebook.com/qualitygenetics 

Saknar du någon produkt – Kontakta oss gärna 

Vi har personlig ordermottagning mellan kl. 06.30-15.00 måndag-fredag. Lunchstängt mellan kl. 11.30-12.30 

Välkommen med din beställning! 

Fraktfritt i samband med semintransport eller vid order över 2500:- 

Ordertelefon: 016-17 45 70 

Faxorder: 016-17 45 71 

*Aerosol. Fraktavgift tillkommer för farligt 

gods vid leverans med DPD-företagspaket. 

Kampanjen gäller till 31/3-2013 

2 www.svdhv.se

ledare 

INNEHÅLL 

DJURHÄLSONYTT 

NUMMER 1 2013 

4 Engelsk grisuppfödning utomhus 

6 Minapig 

7 Behandling för hälta i BB 

8 Krav på resistensundersökning för 

användning av vissa antibiotikatyper 

9 Obduktioner 

10 Svenskt smittskydd - ett gemensamt ansvar 

11 Bråck hos får 

Nånannanismen har ingen plats 

i Svenska Djurhälsovården 

I Svenska Djurhälsovårdens uppdrag ingår att parallellt med vår ordinarie 

verksamhet anta kriser och större utmaningar som plötsligt dyker upp. Nu 

senast Schmallenberg-virus. Vid dessa kriser uppstår akuta behov av att ta tag 

i frågor och samordna insatser, både inom näringen och gentemot myndigheterna. 

För detta krävs förmåga att snabbt anpassa organisationen utan att 

djurhälsovårdsarbetet i vardagen läggs åt sidan. 

Målsättningen är alltid att minimera de negativa effekterna och att hjälpa 

uppfödare och hela branschen med allt ifrån att ta fram och förmedla information 

till att föra dialog med myndigheterna. Det nära samarbetet med myndigheterna 

är här en av hörnstenarna i den svenska modellen för djurhälsoarbete. 

Listan på kriser och större utmaningar på djurhälsoområdet kan göras 

lång. I ryggmärgen på medarbetarna i Svenska Djurhälsovården sitter att vara 

på hugget och ta ansvar. Den ena utmaningen är inte den andra lik och ställer 

stora krav på verksamheten. Vi måste klara de initiala behoven och ha uthållighet. 

Salmonella Cubana 2003, PRRS 2007 och blåtunga 2009 är några exempel 

på utbrott av smittsamma sjukdomar medan fynden av den förbjudna substansen 

kloramfenikol hos gris är ett exempel på en mer udda kris. 

Schmallenberg-virus är den senaste i raden av utmaningar. Det är en tidigare 

okänd smittsam djursjukdom som i vinter har orsakat missbildade och 

dödfödda lamm. Oron är förklarligt stor inom fårnäringen. 

För att hantera Schmallenberg framgångsrikt krävs både flexibilitet och 

snabbhet. Aktiviteter som rör Schmallenberg måste genomföras direkt och 

parallellt med vårt övriga djurhälsoarbete. Möten måste hållas och fakta 

snabbt tas fram och förmedlas i en form och med ett språk som är anpassat till 

djurägare. Och detta samtidigt som vårt ordinarie besättningsarbete och 

andra uppdrag och åtaganden måste fungera. 

Förklaringarna till att Svenska Djurhälsovården klarar Schmallenberg och 

andra utmaningar är ansvarskänsla, korta beslutsvägar, flexibla och snabbfotade 

medarbetare. Nånannanismen har ingen plats i Svenska Djurhälsovården. 

Vi får det att hända. 

Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org 

VD 

WEBB 

WEBB 

12 Klövkontrollen - kontrollprogram 

mot fotröta och för friska klövar 

14 Parasitjägarna på Vidilab 

16 Schmallenberg-virus och fosterskador 

hos idisslare 

18 Nya föreskrifter om användning av 

antibiotika till nöt och får 

18 Forskning för förbättrad vaccination 

mot RS-virus 

20 Lussäsongen är här 

22 Mellangårdsavtal 

23 Hantering av nötkreatur 

SVENSKA 

DJURHÄLSOVÅRDEN 

Svenska Djurhälsovården 

Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala 

Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se 

Foton i tidningen tillhör Svenska Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges. 

Omslag: Per Beskow, djurhälsoveterinär Linköping 

Tidningen har producerats av: 

Box 86, 598 22 Vimmerby 

Telefon: 0492-196 70 

Internet: www.mediapartner.nu 

Ansvarig utgivare: Sten-Olof Dimander 

Projektledare: Björn Lilja 

Mediasäljare: Richard Svensk 

Text: Svenska Djurhälsovården 

Foto: Svenska Djurhälsovården 

Grafisk form: Ingela Koponen 

Tryck: Elanders/NRS Tryckeri 

www.svdhv.se 

3

gris 

Johanna Fjelkner, djurhälsoveterinär Staffanstorp 

johanna.fjelkner@svdhv.org 

Johanna är uppvuxen på grisgård och 

utbildad till veterinär i Danmark med 

inriktning på produktionsdjur. 

Engelsk grisuppfödning - 

utomhus 

Slaktgrisbesättningen bestod även den av hagar med tält med djupströbädd. 

Här grupperades djuren efter ålder, men det var svårt att hålla grupperna då 

de gärna smet emellan hagarna. 

I England finns det 425 000 suggor. En fjärdedel 

av dessa finns bland de gröna dalarna i Yorkshire. I 

början av oktober fick jag möjligheten att följa med 

på studiebesök och besöka en utomhusproduktion. 

Utomhusproduktion är vanligt 

I England sker en stor del av grisproduktionen utomhus. I faktarutan 

ses några av de genomsnittliga produktionsresultaten i den engelska 

utomhusproduktionen. 

Ekologisk produktion så som vi känner den är ovanlig. De flesta 

utomhusbesättningar bedriver så kallat konventionell produktion 

men är sedan anslutna till olika typer av certifiering. Certifieringen 

ger besättningen en viss klassning, och därmed en garanti gentemot 

konsumenten för hur skötseln bedrivs. Skall man tillhöra högsta 

klassningen får man exempelvis inte slipa tänder eller klippa svansar. 

Många besättningar är även knutna till att producera till en viss livsmedelskedja, 

och då skall man även uppfylla de krav som den kedjan 

ställer på sina producenter. 

Närbild av en grisningshydda. Smågrisarna lärde sig ganska fort att klättra in 

och ut över sargen kring ingången. Till vänster om ingången syns suggkortet. Där 

antecknades grisningsdatum och antal levande grisar ett par dygn efter grisning. 

4 www.svdhv.se

Matdags! Alla suggor 

utfodrades på marken 

med hjälp av en traktor. 

Stor besättning fördelad på flera platser 

Vi besökte en integrerad besättning med 1200 SIP. Suggorna var fördelade 

på tre olika anläggningar. Tillväxtgrisar och slaktgrisar från de tre suggbesättningarna 

fördelades i sin tur ut på ytterligare tre olika anläggningar. 

Besättningen hade under det gångna året genomgått en total 

depopulering och repopulering och klassades nu som en ”High health 

herd”, något som kan liknas vid våra serogrisar. Detta innebar att besättningen 

var fri från PRRS, Mycoplasma hyopneumoniae (SEP), Actinobacillus 

pleuropneumoniae (APP), skabb, nyssjuka och dysenteri. 

Suggorna grisade i klassiska grisningshyddor som kan ses på bilden. 

Hyddorna var isolerade, men hade ingen botten. De fylldes med halm 

inför grisningen. På själva hyddan fanns ett suggkort där grisningsdatum 

och antalet levande födda grisar antecknades. 

I denna besättning gavs varken järn eller slipades tänder. Där gjordes 

inte heller några vaccinationer av smågrisarna. De hade dock fått specialtillstånd 

att sätta ring i trynet på suggorna. Ramlade ringen ur fick de 

inte sätta tillbaks en ny. Syftet med ring i nosen var att minska uppbökningen 

av marken. Vid avvänjning flyttades smågrisarna vidare till en av 

de andra gårdarna. Grisningshyddan flyttades till en ny plats i hagen, och 

halmen fick ligga kvar och förmultna. 

Semineringstält med galtbox 

Suggorna flyttades efter avvänjning över till ”betäckningshagen”. Där 

fanns ett tält som var inrett för seminering med galtbox och bås där de 

kunde betäcka en mindre grupp suggor åt gången. När suggorna testat 

positivt vid dräktighetstestning så flyttades de över till en av ”dräktighetshagarna” 

där de gick fram tills nästa grisning. I alla dessa hagar fanns det 

vindskydd i form av tält med en halmbädd. 

Besättningen hade egen rekrytering. Dessa djur hölls i egna hagar. Gyltorna 

flyttade inte med avvänjningsgrisarna till den andra gården vid 

avvänjning utan de fick gå kvar i suggbesättningen. 

Alla suggor utfodrades på marken med hjälp av en traktor. Smågrisarna 

utfodrades i automater som ställdes in i grisningshagarna. Då 

besättningen haft en del problem med att hålla hullet på rekryteringsdjuren 

så hade de transponderutfodring i hagen med rekryteringsdjur. 

Återinfektion med PRRS 

Bara några veckor före vårt besök hade det påvisats PRRS vid blodprovstagning 

i en av suggbesättningarna. Då grisar från alla tre sugganläggningar 

sedan blandades vid avvänjning spreds smittan snabbt till grisarna 

som kom från de två oinfekterade suggbesättningarna. När vi 

senare på dagen besökte en av tillväxt/slaktgrisanläggningarna så fanns 

det kliniska tecken på sjukdom. Dessa visade sig i form av luftvägsproblem. 

Att försöka förhindra och begränsa smittspridningen i besättningen 

var mycket svårt. Det var mycket tät kontakt mellan olika åldersgrupper 

grisar i och med utomhusproduktionen. 

Miljöbelastningen var stor 

En annan intressant aspekt var miljöbelastningen. I de olika suggbesättningarna 

flyttades hagarna vartannat år och i slaktgrisbesättningarna 

flyttades hagarna mellan varje omgång. I detta område var jorden mycket 

sandrik. Miljön i hagarna var därför ganska torr, trots mycket nederbörd, 

och det var inga problem med djupströbäddarna i tälten. Den torra miljön 

var en stor fördel när det gällde renligheten i hagarna. Dock innebar 

det en stor belastning av marken i form av näringsämnen från grisarnas 

avföring. Sandjorden gjorde att detta snabbt transporterades ner till 

grundvattnet. 

Medicinanvändning i vatten eller foder 

Att få grepp om behandlingsrutiner var svårt. I denna besättning skedde 

väldigt lite hantering av smågrisarna, och därmed även sällan individuell 

behandling vid sjukdom. Suggorna vaccinerades regelbundet mot parvovirusinfektion 

och rödsjuka. De tillämpade även rutinmässig avmaskning. 

De behandlingar som skedde bland tillväxtgrisar och slaktgrisar var 

vatten- eller fodermedicinering. Även här kunde miljöaspekten helt klart 

diskuteras. Grisarna drog ut mycket foder på marken och kring vattentrågen 

fyllde de gärna upp med vatten för att få ett lerhål. Blandades då medicin 

i foder eller vatten så var det ett stort medicinspill och en kontamination 

av marken kring foderstationen. 

. 

Produktionsresultat 

• Grisningsprocent: 80,49 

• Kullar/årssugga (antal): 2,25 

• Levande födda per kull (antal): 11,02 

• Döda till avvänjning (procent): 12,65 

• Producerade grisar/årssugga (antal): 21,68 

• Ålder vid avvänjning (dagar): 26,15 

www.svdhv.se 5

gris 

Anette Backhans, SLU 

Anette.backhans@slu.se 

MINAPIG - 

Nytt Europeiskt projekt om alternativ 

till antibiotikaanvändning hos gris 

Under 2012 startade ett europeiskt samarbetsprojekt som syftar till 

att utvärdera strategier för att föda upp grisar med minimal antibiotikaanvändning. 

Sex europeiska länder deltar, däribland Sverige. 

Mängden antibiotika som används inom grisproduktionen varierar 

som bekant kraftigt mellan olika länder i Europa, liksom strategierna 

för hur och när man behandlar. Nu har Europa i form av Era-net programmet 

Emida satsat pengar i ett stort forskningsprojekt, MINAPIG, 

som involverar Sverige, Belgien, Tyskland, Danmark, Frankrike och 

Schweiz. Dessa länder skiljer sig påtagligt från varandra när det gäller 

uppbyggnad och struktur av grisproduktionen, och resultat från studien 

kommer förhoppningsvis kunna spegla de skiftande förhållanden 

som råder inom Europa. Initialt behövs en analys av hur antibiotikaanvändningen 

skiljer sig mellan länder. 

Forskningsstudien som startade i höstas syftar till att undersöka 

hur effektiva olika alternativa strategier är för att minska antibiotikaanvändningen, 

och vilka drivkrafter som ligger bakom grisproducenternas 

och besättningsveterinärernas val av strategier för att förebygga 

och behandla sjukdomar. Hälsostatus, etiska värderingar och 

ekonomiska förutsättningar är exempel på faktorer som kan inverka 

på antibiotikaanvändningen och som kan skilja sig mellan olika länder. 

I den inledande studien, som genomförs under våren, undersöks 

skötselrutiner, smittskydd och antibiotikaanvändning retrospektivt i 

60 integrerade besättningar i vart och ett av de deltagande länderna. 

Även producenternas attityder till antibiotikaanvändning och alternativa 

strategier undersöks. I en senare delstudie kommer specifika 

alternativa strategier följas och utvärderas i ett mindre antal besättningar 

för att hitta effektiva och för grisproducenten ekonomiskt lönsamma 

sätt att minska antibiotikaförbrukningen. 

I Sverige är det SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och SVA (Sveriges 

Veterinärmedicinska Anstalt) som ansvarar för undersökningen, 

som sker med hjälp av SvDHV. Kontaktpersoner är Annette Backhans, 

SLU och Marie Sjölund, SVA. 

Internationella partners: SAFOSO AG, Bern, Schweiz; Danish Agricultural 

and Food Council, Copenhagen, Danmark; ONIRIS, Nantes, 

France; Universiteit Gent, Gent, Belgien; University of Medicine, Hannover, 

Tyskland; GIQS e.V., Bonn, Tyskland; Boehringer Animal 

Health, Ingelheim am Rhein, Tyskland, ETH Zurich, Institute for Environmental 

Decisions (IED), Consumer Behavior, Zurich, Schweiz. 

Länkar: 

Minapig homepage: www.giqs.org/en/projects/minapig/ 

SVA: aktuella forskningsprojekt: www.sva.se/sv/Forskning-och-produkter/Aktuella-forskningsprojekt/ 

Kliniska vetenskaper, SLU: Forskning www.slu.se/sv/fakulteter/vh/ 

institutioner/klin-vet/forskning/ 

Biocheck: Prevention is better than cure! www.biocheck.ugent.be/v4/home/ 

Abcheck: Check, improve and reduce! www.abcheck.ugent.be/v2/home/ 

Din samarbetspartner inom gris, nöt, mjölk, torksilo och bioenergi 

Lång erfarenhet av inomgårdsutrustning till svenska lantbruk. 

Vi förser dig med allt från idé till färdig anläggning. 

Tel. 0512-542 90 

www.noj.se 

6 www.svdhv.se

Carl-Johan Ehlorsson, djurhälsoveterinär Ängelholm 

carl-johan.ehlorsson@svdhv.org 

Carl-Johan började på SvDHV 1992. Han har 

specialistkompetens i grisens sjukdomar och 

under många år särskilt fokuserat på klövskador 

och benlidande hos gris. 

Behandling för hälta i BB ger 

ökad risk för hälta senare i livet 

I en nyligen genomförd studie som 

SvDHV och SVA gjort med medel 

från Stiftelsen Svensk Grisforskning, 

framkom att en gris som behandlats 

för hälta i BB-stallet löper dubbelt så 

stor risk att drabbas av hälta även i 

slaktgrisstallet. 

Sårskador på spädgris. 

Hälta i grisningsavdelningen är ett vanligt problem i Sverige och drabbar 

ungefär 10 % av smågrisarna. Klövhornet på en nyfödd smågris är mycket 

mjukt och detta i kombination med slagsmål om de bästa spenarna på 

skrovliga golv leder till sår på klövar och framknä där sedan bakterier kan 

ta sig in och ge ledinflammation. 

I tillväxtstall och slaktgrisstall ses oftast hälta i samband med insättningen 

och det kan bero på faktorer som omgruppering, slagsmål och stress 

vilka kan ge upphov till mekaniska skador och ökad infektionskänslighet. 

Tre besättningar med olika uppfödningssystem 

I studien följdes grisar från födsel till slakt i tre olika besättningar (A-C) 

för att se om det förelåg ökad risk för hälta hos de slaktgrisar som har blivit 

behandlade för hälta redan som smågrisar och om det fanns skillnader 

mellan olika produktionssystem när det gäller förekomst och behandling 

av hältor. 

Två av besättningarna var konventionella besättningar med ca 45 grisningar 

per vecka i strikt omgångsuppfödning, flytt till tillväxtavdelning 

och senare till konventionell slaktgrisavdelning. En av dessa två besättningar 

var helintegrerad (A) och sorterade grisarna både vid avvänjning 

och vid flytten till slaktgrisstallet. Den andra besättningen (B) hade ett 

fast mellangårdsavtal samt avvande och flyttade grisarna kullvis till tillväxtstallet. 

Den tredje besättningen (C) var en s.k. FTS-anläggning där grisarna 

går hela livet i samma box. 

Omgruppering kan ge hältor 

I de två konventionella besättningarna (A och B) behandlades 13 respektive 

8 % av smågrisarna för hälta i grisningsstallet. Motsvarande siffra i 

FTS-besättningen (C) var 8 %. I besättning A behandlades 4 % av grisarna i 

tillväxtavdelningen på grund av hälta medan motsvarande behandlingar 

var försumbara hos denna åldersgrupp i de andra två besättningar B och 

C. Där avvandes grisarna och flyttades kullvis (B) respektive inte flyttades 

alls (C) vid avvänjningen. 

I besättning A saknas uppgifter från slaktgrisperioden. I besättning B 

blev 11 % av grisarna behandlade på grund av hälta i slaktgrisstallet, varav 

nästan 2/3 av hältorna inträffade de första 4 veckorna efter insättning. En 

femtedel av grisarna som blev behandlade för hälta under slaktperioden 

hade blivit behandlade för samma åkomma redan som smågrisar. I FTSbesättningen 

(C) blev bara 1 % av slaktgrisarna behandlade för hälta. 

Dubbel risk 

Slutsatserna som kan dras av detta försök är att risken för att drabbas av 

hälta för en slaktgris är dubbelt så stor om grisen blivit behandlad för 

hälta redan som smågris. Vidare kan, om antalet behandlingar för hälta 

används som måttstock, valet av produktionssystem påverka förekomsten 

av halta grisar i tillväxt- och slaktgrisstall. 

Råd: 

• Arbeta med att minska hältorna i grisningsstallet - det har du 

igen senare i grisens liv! 

• Strategisk halmning i samband med grisning kan minska 

antalet halta smågrisar. 

• Minska grisarnas stress vid flytt genom att avvänja kullvis, 

undvika omgrupperingar och driva grisarna i små grupper 

och i ett lugnt tempo. 

www.svdhv.se 

7

gris 

Maria Lindberg, djurhälsoveterinär Uppsala 

maria.lindberg@svdhv.org 

Maria är specialist i grisens sjukdomar och utbildad i 

Danmark. Hon har ansvar för SVARMpat, ett kontrollprogram 

som bevakar resistensmönstret hos sjukdomsframkallande 

bakterier hos lantbrukets djur. 

Krav på resistensundersökning 

för 

användningen av 

vissa antibiotikatyper 

Sverige har lägst rapporterad antibiotikaförsäljning inom EU till lantbrukets 

djur. Det är resultatet av flera decennier av hårt arbete och stora 

ekonomiska investeringar gjorda av Sveriges bönder som har resulterat 

i friska djur i en sund uppfödning. Nu är det dags att gå ett steg till och 

sluta använda antibiotika som bör öronmärkas för humansjukvården. 

Antibiotikaanvändning i svensk djuruppfödning lägst i EU 

Sverige är ett föregångsland då det gäller användningen av antibiotika i 

djurhållningen. Vi hade 2010 den lägsta mängden försåld antibiotika i 

hela EU (mg aktiv substans per kg djur). Dessutom var över 90 % av användningen 

i form av individbehandling istället för gruppbehandling. Våra 

närmaste grannar Danmark använder tre gånger så mycket antibiotika, 

medan länder som Spanien och Ungern använder nära 20 ggr så mycket. 

Förklaringen till Sveriges låga förbrukning är vårt förebyggande djurhälsoarbete 

och vår frihet från vissa djursmittor som andra länder har. 

Tradition av hållbart och långsiktigt arbete 

Sveriges bönder har ett långsiktigt hållbart förhållningssätt till användning 

av antibiotika till djur. Det finns en medvetenhet om att användningen 

har en stark koppling till utveckling av antibiotikaresistens hos 

bakterier. Antibiotikaresistens påverkar inte bara tillgången till effektiva 

läkemedel till djur utan även till oss människor. Tack vare en ansvarsfull 

användning av antibiotika är resistensläget hos bakterier mycket gott i 

Sverige jämfört med i andra länder inom EU. 

Redan 1986 tog Sverige, som första land i världen, beslut att upphöra 

med all inblandning av antibiotika i foder i tillväxtstimulerande syfte. 

Beslutet har lett till många års erfarenhet av att föda upp friska djur med 

fokus på god djuromsorg och förebyggande djurhälsovård. 

I dagsläget finns det några typer av antibiotika som vi kan och bör göra 

oss mindre beroende av inom djuruppfödningen. Det är fråga om antibiotika 

som WHO ser som kritiskt viktiga för att kunna behandla vissa allvarliga 

sjukdomar hos människa. Jordbruksverket har därför sedan den första 

januari i år begränsat veterinärens möjlighet att förskriva dessa 

antibiotika. Vissa antibiotika tillåts inte längre för användning till djur, 

och för några andra begränsas användningen. Syftet är att bevara möjligheten 

att behandla infektionssjukdomar inom humansjukvården. 

Begränsning av kinolon-användning 

För oss inom grisnäringen gäller det att begränsa användningen av kinoloner 

(till exempel Baytril® vet., Enrofloxacin N-vet, Fenoflox vet) och cefalosporiner 

av tredje eller fjärde generationen (till exempel Ceftiocyl, Ceftiofur 

N-vet, Excenel vet.®). Trots att tredje och fjärde generationens 

cefalosporiner har funnits på marknaden på senare år har de inte fått 

någon större användning. Baytril är däremot ett preparat som sedan 

länge skrivits ut för att behandla vissa grissjukdomar. De nya reglerna 

innebär att möjligheten till användning hos lantbrukets djur nu begränsas. 

Begränsningen innebär inte ett totalt förbud mot att använda kinolonpreparat. 

Däremot tydliggör Jordbruksverket när förskrivning är motiverad, 

vilket är tillfällen när kinoloner bedöms vara enda verksamma 

antibiotikum för behandling av akuta och allvarliga sjukdomstillstånd. 

Som veterinär måste man kunna motivera sådan användning. Veterinären 

måste genom provtagning och resistensundersökning samt kännedom 

om besättningen visa att annat verksamt behandlingsalternativ saknas. 

Vid vissa akuta och livshotande tillstånd där kinolonpreparat bedöms 

nödvändigt kommer det fortfarande att kunna användas i avvaktan på 

provsvar. 

Genom Svarmpat har vi koll och kunskap 

Svenska Djurhälsovården ansvarar i samarbete med SVA för projektet 

Svarmpat där vi på Jordbruksverkets uppdrag bevakar resistensläget hos 

bakterier som orsakar sjukdom hos grisar, nötkreatur, får och fjäderfä. 

Genom att använda prover tagna inom exempelvis obduktionsverksamheten 

och genom att i projektform samla in provmaterial från djur med 

specifika lidanden så förbättrar vi på ett systematiskt sätt vår kunskap om 

vilka bakterier som orsakar sjukdom hos våra djur och hur motståndskraftiga 

de är. Den nya kunskap Svarmpat genererar förmedlar vi till 

andra veterinärer och djurägare med målsättningen att använda rätt 

antibiotika och i så liten utsträckning som möjligt, men utan att riskera 

djurskydd och djurhälsa. 

Läs mer i Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:84, D9) om läkemedel och läkemedelshantering. 

8 www.svdhv.se

Jenny Lundström, djurhälsoveterinär Uppsala 

jenny.lundstrom@svdhv.org 

allmän 

Jenny är veterinärpatolog och samordnare 

av den nationella obduktionsverksamheten. 

Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2001. 

Obduktioner - 

viktigt verktyg när du har sjukdomsproblem i din besättning 

Vet du att du, tack vare det statliga obduktionsanslaget, har möjlighet att få 

ditt lantbruksdjur obducerat till kraftigt reducerad kostnad? Om du dessutom 

är med i gris-, nöt- eller fårhälsovården är undersökningen i normalfallet helt 

kostnadsfri. Obduktioner är en viktig del vid utredning av sjukdomsproblem i 

besättningen, och ofta nödvändigt för att kunna ställa rätt diagnos. 

Gör så här om du vill obducera djur som dött i din besättning 

Kontakta din besättningsveterinär eller din veterinär vid Svenska Djurhälsovården. 

Veterinären behöver inte vara ute på gården, det räcker 

med telefonkontakt för att ge veterinären den information som behövs. 

Veterinären skriver en remiss för obduktion (Remissen finns på www. 

svdhv.se) och faxar eller e-postar den till obduktionslaboratoriet. Remissen 

är viktig. Den ska klargöra den aktuella frågeställningen och den bör 

också beskriva sjukdomshistorien, eventuell klinisk diagnos och behandling. 

Remiss från veterinär är också en förutsättning för att få en obduktion 

till reducerad kostnad. 

För att kunna få en korrekt diagnos är det mycket viktigt att materialet 

är så färskt som möjligt när det kommer fram till obduktionslaboratoriet. 

Om du har möjlighet att själv omgående transportera djuret till ditt 

närmsta obduktionslaboratorium så är det givetvis det bästa. Observera 

dock att kontakt med laboratoriet bör tas angående öppettider så att du 

inte åker i onödan. Om du inte har möjlighet att köra in djuret själv kan 

du till exempel anlita Svensk Lantbrukstjänst. Svensk Lantbrukstjänst 

måste också anlitas om djuret ska till obduktionslaboratoriet i Karlskoga, 

eftersom inga andra fordon är tillåtna in till den anläggningen. Observera 

att obduktionsanslaget täcker endast själva obduktionen, inte transport. 

Din besättningsveterinär kan ofta få ett preliminärt svar dagen efter 

att djuret har obducerats. Ibland måste dock uppföljande undersökningar 

göras, vilket gör att det kan dröja några veckor innan definitivt 

svar kan ges. 

I regioner där det inte går att ordna transport till obduktionslaboratorium 

inom rimlig tid finns det möjlighet för din besättningsveterinär 

att utföra en gårdsobduktion. I dessa fall får du dock betala veterinären 

för den tid besöket tar, och obduktionskostnaden blir alltså ungefär densamma 

som en vanlig veterinärförrättning. Se www.svdhv.se för mer 

information. 

Kostnader 

För djurägare som inte är med i Svenska Djurhälsovården utgår en djurägaravgift 

för obduktionen, år 2013 ca 550-1000 kr beroende på djurets 

storlek. För djurägare som är med i Svenska Djurhälsovårdens djurhälsovårdsprogram 

för respektive djurslag utgår ingen djurägaravgift. Obduktionsanslaget 

finansierar ofta eventuella uppföljande undersökningar, 

men observera att alla typer av undersökningar inte ingår. 

Här kan du få ditt djur obducerat 

Laboratorium Telefonnummer Faxnummer E-post 

SVA Uppsala 018-67 40 00 018-674147 POV-remiss@sva.se 

Eurofins 010-490 84 36 010-4908470 obduktion.ksd@eurofins.se 

Kristianstad 010-490 84 37 

010-490 84 16 

Eurofins 0511-67 116 0511-67110 provsvar.vetmed@eurofins.se 

Skara 010-490 83 49 

010-490 83 08 

Konvex 0586-72 21 39 0586-50004 obd.karlskoga@svdhv.org 

Karlskoga 

Gotlands Slagteri Måndag-tisdag: ebba.suneson@svdhv.org 

Visby 0498-28 25 77 OBS! 

Telefon-kontakt 

Ebba Suneson måste tas innan 

Onsdag-fredag: inremmitering obd.visby@svdhv.org 

0498-28 25 48 

Rizgar Ali-Hassan 

Mer information finns på vår hemsida: www.svdhv.se 

Nytt diagnostiskt paket för kalvar som obduceras 

Under 2012 har Svenska Djurhälsovården bedrivit ett projekt då det 

gäller orsaker till diarré hos unga kalvar. Projektet visade att både 

bakteriella och virologiska orsaker är relativt vanligt. Ett resultat 

av projektet är att vi har tagit fram ett diagnostiskt paket som 

framöver kommer användas av de obducerande laboratorierna för 

att underlätta att fastställa orsaken vid diarré eller hög dödlighet 

hos unga kalvar. En förutsättning är dock att kalven är remitterad 

av din veterinär och att djuret kommer till obduktion tillräckligt fort, 

normalt sett inom ett dygn efter att djuret har dött. Går det för lång 

tid efter att djuret har dött är det ofta inte meningsfullt att göra 

dessa undersökningar. Tänk också på att det som vanligt är bättre att 

förebygga än att bota. Att vara noga med råmjölken och stallmiljön är 

alltid det bästa sättet att undvika att kalven blir sjuk under de första 

levnadsveckorna! 

Om du har sjukdomsproblem i din besättning, tveka inte att resonera 

med din veterinär om obduktion. Mer information och den remiss för 

obduktion som din veterinär ska använda finns på www.svdhv.se 

www.svdhv.se 

9

allmän 

Ebba Suneson, veterinär SDS 

ebba.suneson@svdhv.org 

Ebba är veterinär och tidigare journalist som 

jobbar med omvärldsbevakning, importfrågor 

och smittskydd för lantbrukets djur. 

Svenskt smittskydd behöver starkt stöd 

Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll (SDS) är en frivillig importkontroll 

som initierades av kött- och mjölknäringen i Sverige i samband med 

EU-inträdet 1995. Sedan dess har man arbetat med omvärldsbevakning 

när det gäller smittsamma djursjukdomar och satt upp frivilliga regler 

för import av lantbrukets djur samt embryo och sperma för att upprätthålla 

svensk sjukdomsfrihet från de många smittor som svenska myndigheter 

på grund av EU:s regelverk inte kan kontrollera. 

Ebba Suneson, veterinär på SDS, inledde seminariet med att redogöra 

för hur Sveriges nationella smittskydd i samband med införsel av djur 

bärs upp av två pelare – Jordbruksverkets lagstadgade kontroll som är 

kraftfull men samtidigt är begränsad till att omfatta vissa sjukdomar, och 

SDS som har stor frihet att komplettera Jordbruksverkets regler men är 

beroende av att ha förtroende och stöd från näringen eftersom SDS 

rekommendationer är frivilliga. 

– SDS behöver ett starkt och aktivt stöd från samtliga branschorganisationer 

inom den svenska lantbruksnäringen för att vårt arbete skall bli 

välkänt, efterfrågat och få den tyngd som behövs för att övertyga varje 

enskild importör om att följa våra rekommendationer, poängterade Ebba 

Suneson. 

Regler som fungerar i praktiken 

Utökade regelverk och provtagningar vid införsel av djur och djurprodukter 

innebär naturligtvis ett merarbete och en merkostnad för den enskilde 

importören. Mötets företrädare från gris-, nötkötts-, lamm- och mjölkproduktionen 

var tydliga med att SDS arbete inte får utgöra ett onödigt hinder 

för nödvändig införsel av nya gener och avelsmaterial utan att provtagningarna 

skall vara väl avvägda och välmotiverade, i enlighet med SDS 

uppdrag att behålla vårt goda djurhälsoläge. 

– Sveriges Grisföretagare står bakom SDS arbete men det får inte innebära 

att importrekommendationerna hindrar viktigt avelsarbete eller utgör 

mer konkurrensbegränsningar än nödvändigt, sade Ingemar Olsson, ordförande 

för Sveriges Grisföretagare. 

10 www.svdhv.se 

Paneldiskussion med bred representation av den svenska kött- och mjölknäringen. 

Från vänster Jan Forssell, ordf Sveriges Nötköttsproducenter, Bertil 

Gabrielsson, ordf Svenska Fåravelsförbundet, Lars Nilsson, Svensk Mjölk, 

Ingemar Olsson, ordf Sveriges Grisföretagare, Annika Bergman, LRF, Andrea 

Holmström, vice VD Svenska Djurhälsovården, Ebba Suneson, Svenska Djurbönders 

Smittskyddskontroll. 

Svenskt smittskydd – ett gemensamt 

ansvar för myndigheter och näring 

Vilken nivå vill vi ha på det svenska smittskyddet och vem bär ansvaret för att upprätthålla det? 

Det var kärnfrågan på ett seminarium om smittskydd som Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll 

(SDS) arrangerade i slutet av november förra året. Deltagarna bestod av en bred 

representation för svensk djurhälsa, från lantbrukare till myndigheter och departement, där var 

och en har sina olika roller i smittskyddsarbetet. Mötet enades om att SDS och svensk lantbruksnäring 

skall samarbeta ännu närmare för att stärka rollen som ett viktigt komplement till 

myndigheternas arbete när det gäller att bevara Sverige fritt från allvarliga djursjukdomar. 

Konkurrensutsatt lantbruksnäring 

Den svenska lantbruksnäringen är alltmer konkurrensutsatt och ekonomiskt 

pressad och frågan om hur mycket ansvar den enskilde bonden 

skall bära för en god djurhälsa som ger stor generell samhällsnytta kom 

upp flera gånger. Statliga företrädare framförde att stora ekonomiska 

resurser redan avsätts för kontrollprogram, saneringskostnader och subventioner 

för olika merkostnader kring smittskydd och att ett ökat individuellt 

ansvar hos lantbrukarna för det egna smittskyddet på gården är 

nödvändigt. 

EU:s djurhälsopolitik påverkar den svenska djurhälsan 

Aase Tronstad, från Landsbygdsdepartementet, redogjorde för EU:s djurhälsopolitik 

och vad det innebär ur ett svenskt perspektiv samt vår möjlighet 

att ställa ytterligare krav för att säkra vår goda djurhälsa. Medlemsländer 

får hävda undantag från EU:s regelverk med hänvisning till att 

skydda människors och djurs hälsa och liv. Bland annat har Sveriges 

regering stått på sig i frågan om EU:s invändningar mot att Sverige kontrollerar 

nötkreatur för paratuberkulos vid införsel till landet. 

– Man har svarat att EU-kommissionens yttrande saknar grund och att 

det brister i sin tydlighet. Det mest troliga nu är att kommissionen väljer 

att fortsätta skriftväxlingen eller att de går direkt till stämning i EU-domstolen, 

berättade Aase Tronstad. 

Hur en sådan rättsprocess skulle utfalla är svårt att förutspå men frihandel 

mellan medlemsländer är en viktig del av EU:s politik och man 

bör därför vara beredd på att svenska myndigheter även fortsättningsvis 

kommer att vara begränsade i vilka krav man kan ställa vid införsel av 

djur och samtliga mötets deltagare var därför eniga om att en frivillig 

importkontroll som komplement är mycket viktigt nu och i framtiden. 

Slutsatsen blev att lantbruksnäringen och SDS bör arbeta närmare varandra 

för att SDS skall få större genomslagskraft och näringen större insyn i 

SDS arbete. En arbetsgrupp för att dra upp riktlinjerna för detta skall tillsättas 

i början av 2013.

Karin Lindqvist Frisk, djurhälsoveterinär Ängelholm 

Karin.lindqvist.frisk@svdhv.org 

får 

Karin är djurhälsoveterinär med god klinisk 

erfarenhet från Tyskland, Norge och Sverige. 

Bråck 

hos får 

Bråck i olika former förekommer då och då. Bråck är ett samlingsnamn 

för olika tillstånd där bukhinnan och delar av inälvorna 

träder fram genom en öppning i bukväggens muskler 

och lägger sig i en utbuktning under huden. En del bråck är 

medfödda medan andra kan ha orsakats av skador eller ökat 

tryck mot bukväggen. 

Navelbråck 

Navelsträngen löper ut ur en liten öppning i bukväggen. I vanliga fall är 

öppningen trång och sluter sig när navelsträngen torkar och ramlar av. 

Om öppningen är för vid kan tarmar falla fram bredvid navelsträngen vid 

födseln. Risken för infektion är stor. Det är ofta bäst att avliva sådana 

lamm direkt istället för att tillkalla veterinär för att operera åkomman. 

Den vanligaste formen av navelbråck är de fall där naveln torkar in och 

faller av och huden läker ihop som den skall, men en öppning i bukväggen 

kvarstår under hudytan. Om man känner efter med fingrarna över 

huden kan ofta en öppning i bukväggen kännas. Navelbråck kan variera i 

storlek. Ibland syns det bara som en valnötsstor utbuktning vid naveln. 

Sådana lamm kan behållas fram till slakt, men bör inte användas i avel 

eftersom navelbråck kan vara ärftligt. Om öppningen och utbuktningen 

är större kan det ligga tarmslingor i bråcksäcken. I enstaka fall kan då tarmen 

eller fett fastna i bråcköppningen eller vridas om inne i bråcksäcken. 

Detta kallas inklämt bråck och medför kraftiga smärtor och är ett stort 

lidande för djuret. Lamm med stora navelbråck bör därför avlivas. 

Pungbråck 

Djurägare hör ibland av sig för att de upptäckt att en bagge har en ovanligt 

stor pung och undrar vad det kan bero på och om baggen kan användas 

till betäckning. De vanligaste orsakerna till en förstorad pung är en 

inflammation i testikeln eller pungbråck. En testikelinflammation brukar 

vara mycket smärtsam för baggen. Pungen känns varm och ömmar 

vid beröring och baggen har ofta feber. Baggar med misstänkt testikelinflammation 

bör behandlas av veterinär. Baggen bör inte heller användas i 

avel eftersom de ofta får nedsatt fruktbarhet. 

Pungbråck är oftast inte smärtsamt, inte heller vid beröring och baggen 

förblir feberfri. Vid pungbråck har tarmslingor slunkit ned genom 

öppningen mellan bukhålan och pungen. Tarmslingorna kan precis som 

vid andra former av bråck vridas om eller klämmas fast. Det medför då 

kraftig smärta för baggen och kräver omedelbar avlivning av djurskyddsskäl. 

Baggar med pungbråck bör slaktas och aldrig användas i avel, dels 

för att undvika risken att utsätta dem för tarmvred och inklämt bråck, 

men också för att pungbråck är ärftligt. 

Tackor med stora bukbråck klarar inte alltid att lamma själva. 

Ljumskbråck 

Ljumskbråck är vanligare hos växande lamm än hos vuxna får och sägs 

ofta vara en följd av ökat tryck i buken. Ett visst samband mellan utfodring 

med lättsmält kraftfoder och ljumskbråck hos lamm finns. Vid 

ljumskbråck ses en utbuktning i ljumsken ovanför insidan av låret. Även 

här finns risken för plötsligt uppträdande smärta om tarmpartier kläms 

fast, vrids om eller till och med spricker. Vid misstanke om att ljumskbråck 

utlösts av för kraftig utfodring bör foderstaten omedelbart ändras 

till en mer fiberrik utfodring. En viss ärftlighet kan inte heller uteslutas, 

så dessa lamm bör inte heller användas i avel. 

Bukmuskelbråck 

Bukmuskelbråck är sällan medfött utan ses främst hos högdräktiga 

tackor som följd av ökat tryck i buken. Muskelskiktet i bukväggen brister 

och våmmen eller tarmarna pressas ut genom muskelbristningen och 

hamnar under huden. På norska kallas det ”våm i skinn” eftersom våmmen 

ofta ligger direkt under huden. Storleken på bukmuskelbråck varierar. 

Ibland syns bara en liten otydlig svullnad under buken. Det ser då 

mest ut som om juvret släppt i fästet och sänkt sig något. Ibland är utbuktningen 

så stor att tackans buk släpar i marken och hon har svårt att resa 

sig. Det varierar också var på bukväggen bråcket är. Ibland är det under 

buken, men ofta är det på sidan av bukväggen. Vilka åtgärder som krävs 

beror helt på hur tackan mår och på hur stort bråcket är. Är bråcket litet 

kan tackan lamma och följa flocken på betet. Är bråcket något större men 

tackan inte särskilt besvärad kan hon få lamma men hållas under extra 

uppsikt under betestiden och inte få beta på områden där hon kan skada 

sig på buskar eller där terrängen är oländig. Är bråcket däremot så stort 

att tackan ser ut att ha besvär eller kanske till och med har svårt att resa 

sig eller har minskad matlust bör hon avlivas innan lamning. 

När en tacka med bukmuskelbråck skall lamma måste djurägaren 

räkna med att hon kan behöva hjälp under lamningen. Eftersom bukmuskulaturen 

är skadad fungerar ofta tackans eget värkarbete sämre än hos 

en frisk tacka. Tackor som haft bukmuskelbråck bör inte betäckas igen 

eftersom tillståndet som regel förvärras under nästa dräktighet. 

www.svdhv.se 

11

får 

Ulrika König, djurhälsoveterinär Uppsala 

ulrika.konig@svdhv.org 

Ulrika blev veterinär 1994 och sedan 10 år 

tillbaka är det får som gäller. Fotröta är ett 

specialområde. 

I Sverige diagnostiserades fotröta för första gången 2004. Det frivilliga kontrollprogrammet 

Klövkontrollen bygger på regelbundna kontroller av klövarna och 

syftet är att sanera drabbade besättningar samt att möjliggöra en livdjurshandel 

med fotrötecertifierade djur. De senaste åren har antal fall av fotröta minskat. 

Den enighet som redan från början fanns inom näringen om att besättningar med 

fotröta inte ska sälja livdjur har varit mycket betydelsefull för utvecklingen. 

Inga tecken på fotröta vid den veterinära genomgången, F-status! 

Klövkontrollen – Kontrollprogram 

mot fotröta och för friska klövar 

Fotrötecertifiering och F-status inom Klövkontrollen 

Vid anslutning till Klövkontrollen undersöker en veterinär specialutbildad 

i klinisk fotrötediagnostik alla klövar på samtliga livdjur. Om inga 

tecken på fotröta finns vid kontrollerna erhåller besättningen F-status och 

är därmed fotrötecertifierad. Samma system gäller för besättningar som 

sanerats mot fotröta. Dessa besättningar kan erhålla F-status om inga 

tecken på fotröta finns vid klövkontroll ca 10-12 månader efter sanering. 

Fotrötecertifieringen genomförs från och med mitten på augusti till mitten 

på oktober. Då har djuren gått igenom den provocerande period av 

fukt och värme som behövs för att fotröta ska utvecklas. Vid baggauktionerna 

i Jönköping och på Gotland är F-status ett krav. 

Genom Klövkontrollen lär vi oss mer om andra klövsjukdomar 

Som en bonuseffekt i arbetet med klövkontrollerna har kunskapen om 

andra klövsjukdomar och medvetenheten om klövhälsans betydelse ökat. 

Vid den inledande klövgenomgången av veterinär deltar djurägaren aktivt 

och blir instruerad i hur klövklippning ska utföras samt vilka andra klövsjukdomar 

som finns. En annan viktig effekt är att medvetenheten om 

goda smittskyddsrutiner vid inköp av djur har ökat. 

Riskvärdering av djurägarens egenkontroll 

F-status förnyas årligen genom veterinär kontroll eller egenkontroll. Vid 

egenkontroll kompletterar djurägaren sin klövkontroll med en skriftlig 

dokumentation av rutiner, kontakter, karantänsförfarande, karantänsbehandling 

och observationer avseende klövhälsoläget under det gångna 

året. 

Med dokumentationen som underlag görs en riskvärdering som ligger 

till grund för förnyat F-status. En styrgrupp bestående av undertecknad 

och fårhälsoveterinärerna Lena Stengärde och Andrea Holmström har 

utfört riskvärderingen och granskat den inkomna dokumentationen. 

Under 2012 har 177 besättningar tilldelats F-status. Av dessa har 57 

genomgått veterinärkontroll och 120 har utfört egenkontroll med efterföljande 

riskvärdering. 

Överlag har djurägarnas dokumentation och rutiner varit mycket bra. 

Anslutna till Klövkontrollen har ett gott smittskyddstänkande när det 

gäller kontakter med andra besättningar. 82 % av de djurägare som utfört 

egenkontroll köper eller lånar endast in djur med F-status, alternativt har 

de inte köpt eller lånat in några djur under året. 

Sommaren 2012 var en osedvanligt blöt sommar, vilket gav problem 

med ovanligt många vita linjenseparationer och även ett ökat antal klövbölder 

i vissa besättningar. Några djurägare har redovisat hur tidigt 

insatt behandling med jodopaxomslag på klövar med intrampad törntagg 

effektivt hindrat uppkomsten av klövbölder. 

Kontakta Marianne Karlsson, administratör på 018-16 76 24, 

marianne.karlsson@svdhv.org så kommer du att bli kontaktad av din 

regionala Fårhälsoveterinär i god tid inför den inledande genomgången 

som görs under perioden 15/8-15/10. 

Kontakta Marianne Karlsson, administratör på 

018-16 76 24, marianne.karlsson@svdhv.org så 

kommer du att bli kontaktad av din regionala 

Fårhälsoveterinär i god tid inför den inledande 

genomgången Intrampade törntaggar som görs kan leda under till klövbölder. perioden Foto: 15/8-15/10. 

Emma Lundell 

12 www.svdhv.se

Test av antibiotikakänslighet hos Dichelobacter 

nodosus isolerade från får med fotröta 

Märit Pringle, Leg vet, VMD, Docent, Laboratorieveterinär, 

Statens veterinärmedicinska 

anstalt, Enhet för djurhälsa och antibiotikafrågor. 

Foto: Kerstin Ekström 

I Sverige har ingen metod för antibiotikaresistensbestämning av 

fotrötebakterien Dichelobacter nodosus funnits tidigare och vi 

känner följaktligen inte till resistensläget. I en pågående studie 

finansierad av Stiftelsen Lantbruksforskning har vi tagit fram en 

metod för att testa antibiotikakänsligheten hos D. nodosus och 

testar nu ett urval av fältisolat. Resultaten kommer sedan användas 

för att välja lämpligt antibiotikum vid behandling av fotröta. 

I Sverige är fotröta hos får en anmälningspliktig sjukdom och 

Svenska Djurhälsovården driver ett frivilligt kontrollprogram. Skadorna 

på klövarna är smärtsamma och ger ofta upphov till hälta. 

I kontrollprogrammet används framförallt fotbad med zinksulfat 

och flytt av djur till smittfria ytor men får med allvarlig fotröta 

behandlas med antibiotika i injektionsform. 

MAFA SILOPROGRAM 

Kompletta system för lagring 

och hantering av bulkvara 

inom lantbruk, industri 

och bioenergi 

• Skonsam fyllning 

• Naturlig ventilation 

• Tömning utan separation 

• Stort modellurval 

Figur 1. Antal nya besättningar smittade med fotröta per år enligt Fårhälsovårdens 

kännedom 

Tel. 0431-44 52 60 • info@mafa.se 

Har dina tackor juverinflammation? 

SVA och Fårhälsovården samarbetar med en undersökning om 

juverinflammationer hos får i Sverige. 

Vi kommer i slutet av sommaren lägga ut en frågeenkät på våra 

hemsidor, där kan du svara på frågor om hur det har varit med 

dina tackors juverhälsa under året. Skriv därför gärna upp sådant 

som händer med tackornas juver så att du lätt kan delta i frågeenkäten 

när den dyker upp, vi kommer med ytterligare information 

under sommaren. 

Karin Lindqvist-Frisk, SvDHV och Ylva Persson, SVA. 

www.svdhv.se 

13

får 

Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär Länghem 

Katarina.gustafsson@svdhv.org 

Bitte Ljungström, Vidilab 

Bitte.ljungstrom@vidilab.se 

Michaela Ståhlsten, Vidilab 

Michaela.stahlsten@vidilab.se 

Parasitjägarna på Vidilab 

Vidilab är laboratoriet där dina prover hamnar när du utnyttjar din medlemsförmån 

som ansluten till Fårhälsovården. Labbet ligger i Enköping 

och här beskrivs bland annat hur personalen arbetar med proverna. 

Fler och fler prover 

Under det gångna året har 1989 st besättningsprover analyserats vid Vidilab, 

vilket är något fler än under 2011 (1817 st), vilket var något fler än 

under 2010 (1763 st). Helt naturligt då det blir alltfler fårbesättningar och 

antalet medlemmar i Fårhälsovården ökar liksom efterfrågan på parasitkontroll. 

På labbet arbetar så här års Bitte, Michaela, Daniel, Mimmi, Cia, Ulrika 

och Mikael. Under april och maj, när de dagligen tar emot hundratals 

prover från framförallt får och hästar, är det 20–25 personer som arbetar 

på labbet. Då kan det komma prover från 70–100 fårbesättningar och tillsammans 

med hästprover och övrigt kan mer än 1000 prover analyseras 

på en dag. Under vintern går provmängden ner till några hundra prover 

i veckan eftersom det mest handlar om betesdjur och de flesta provtas 

som bekant inte på vintern. 

Rutinprover och utökad provtagning 

Medlemskap i fårhälsovården inkluderar två träckprovsanalyser och rutinprover 

rekommenderas i första hand i tackgruppen före betessläpp och i 

andra hand i lammgruppen före avvänjning i ”vårlammande” besättningar. 

Det är befogat och bra om man i särskilda fall utökar undersökningsmaterialet. 

I besättningar med flera hundra tackor och framför allt där 

djuren konsekvent grupperas, kan man betrakta besättningen som sammansatt 

av flera enheter. Ett riktvärde som ibland anges är att cirka 10 % 

av djuren bör provtas, vilket innebär att om man har 200 tackor i tre väldefinierade 

grupper så bör 3x6 individprover undersökas. Vidare kan 

andra situationer, till exempel vid tecken på ohälsa i flocken, leda till 

beslut om provtagning utöver de ovan nämnda rutintillfällena vid betessläpp 

och vid avvänjning. 

Medlemmar i fårhälsovården kan köpa provtagningsmaterial från 

Vidilab i deras webshop kollamasken.jetshop.se, ”kollamasken-får&get”, 

med 10 % rabatt vid angivande av rabattkod SvDHV. Materialet kan också 

beställas direkt från labbet. 

Kontroll av stora leverflundran via träckprover kräver en särskild analysmetod 

Undersökningen måste därför beställas utöver rutinundersökningen. 

Labbet kan använda samma prover; du behöver alltså inte skicka 

in mer träck om flundrekontrollen görs i samband med den gängse parasitundersökningen. 

Det tar lång tid efter att djuren smittats innan man 

kan spåra flundrorna via äggutskiljning i träck (10-12 veckor) så lämplig 

tidsperiod för sådan analys är från och med februari fram till betessläpp. 

Även kryptosporidier, lungmask och Giardia kräver särskilda analysmetoder 

och därmed särskild frågeställning. Ovan beskrivna tilläggsanalyser 

kostar ca 250:- + exp avg o moms och bekostas inte av Djurhälsovården. 

Provets väg genom laboratoriet 

Klockan 8.00 kommer posten med labbets alla prover. Proverna sorteras 

efter djurslag och analys. Alla djurslag har sina egna platser på inmärkningsön. 

Fårhälsovårdens prover märks in och analyseras som samlingsprover 

om tre och tre. De två samlingsproverna som ingår i Fårhälsovårdens 

paket grupperas efter ålder och konsistens på träcken om inte de sex 

påsarna anger annan önskad gruppering. Alla prover får sitt eget journalnummer. 

Proverna tas om hand av tekniker, som väger upp tre gram träck 

från varje samlingsprov. Efter tillsats av 42 milliliter vatten mixas och silas 

provet ner i rör med flat botten som centrifugeras. Bottensatsen blandas 

med en lösning som får eventuella parasitägg/koccidier att flyta upp till 

ytan. Provet undersöks sedan i mikroskop där parasitägg och koccidieoocystor 

typas och räknas. Mängden parasitägg anges i EPG (Ägg Per Gram 

träck) och koccidier i OPG (Oocystor Per Gram träck). 

Fårhälsovårdens prover registreras i SvDHV:s journalsystem (fårwebb) 

och svaras ut till djurägaren per mail. Fårhälsovården har normalt tillgång 

till svaret samma eftermiddag provet kommit till labbet så du kan 

ringa för rådgivning på telefontiden dagen efter. Den veterinär du pratar 

med kan då se svaret även om du inte hunnit få det. Om mailadress ej är 

tillgänglig skrivs provsvaret ut och skickas per post eller fax. På labbet 

finns inga veterinärer och därför ges ingen rådgivning om behandling 

med mera. 

Mer eller mindre vanliga fynd 

Den vanligaste parasiten vi hittar på får är ägg från mag-/tarmmask – så 

kallade trichostrongylida ägg. Bland dessa ägg kan finnas några som räknas 

som farligare än ”vanliga trichägg”, till exempel Haemonchus (stora 

magmasken) och Trichostrongylus axei (liten mag-/tarmmask). Det är alltså 

viktigt när man räknar ägg att kunna skilja ut vilken art det handlar om 

eftersom rekommenderad åtgärd beror mycket på vilka arter som påvisas. 

Kom ihåg att det är Fårhälsovårdens veterinärer som ger rådgivning angående 

behandling och andra åtgärder, vi på labbet talar om vad vi hittar vilket 

används som en av pusselbitarna för att ta fram lämplig strategi för 

parasitbekämpning. 

Stora magmasken har under 2012 påvisats i ungefär 550 av besättningsproverna 

analyserade på Vidilab. Det var alltså, mer än vart fjärde 

prov som innehöll ägg från denna parasit, vilket överensstämmer med 

förekomsten även under 2010 och 2011. Om stora magmasken påvisas 

bland tackorna vid provtagning före betessläpp är det extra viktigt med 

provtagning av lammen under betesperioden, för att kontrollera om 

smittan åter byggts upp i flocken. Lilla magmasken, Trichostrongylus 

axei, är mycket svår att artbestämma via träckprover. Man når endast 

fram till nivån ”stark misstanke”, vilket anges som ” T axei?” i provsvaret. 

Lilla magmasken kan ge tillväxtstörning och diarré framför allt hos 

14 www.svdhv.se

Bitte och Michaela 

diskuterar fynd i mikroskopet. 

FAKTA 

lamm under sensommar/höst om den haft goda levnadsvillkor under 

säsongen. Under 2012 misstänktes lilla magmasken i 11 % av proverna, 

vilket även det är i nivå med tidigare års fynd. 

Andra fynd är olika arter av Nematodirus (tunnhalsade tarmmaskar). 

Det finns tre olika arter av Nematodirus där N filicollis är snäll, N 

spathiger halvsnäll och N battus elak. N battus hittas i knappt fem 

procent utslaget över året. Den är alltså inte så vanligt förekommande 

i Sverige, men beskrivs som en av de mer betydande maskarna i Storbritannien 

och rapporteras även frekvent från Holland och Norge. 

Denna parasit har stor förmåga att övervintra på betet och kan efter 

masskläckning på våren därför ge diarré i lammgrupper redan i maj/ 

juni om de betar samma yta som förra årets lamm betade. 

Förekomst av stora leverflundran (Fasciola) tycks ha ökat de senaste 

åren och fall rapporteras nu från hela Sverige. Till skillnad från lilla 

leverflundran (Dicrocoelium) kan stora leverflundran orsaka omfattande 

djurlidande och produktionsförluster. När det gäller träckprovsanalys 

kan ägg från stora leverflundran påvisas först 10-12 veckor 

efter smittotillfället. Träckprovsanalyser på våren är därför användbart 

för att påvisa smitta från föregående år. 2011 analyserades 60 

besättningsprover med frågeställningen stora leverflundran och i 12 

fall (20 %) påvisades ägg i träcken. 2012 var det 127 prover varav 29 (23 

%) var positiva. 

Gårdsanpassad rådgivning 

Fårhälsovårdens modell bygger på att träckprover tas vid strategiska 

tidpunkter och resultatet används sedan vid kontakt mellan djurägare 

och veterinär. Veterinären strävar efter att få en samlad bild för att, i 

samråd med djurägaren, kunna ta fram en god strategi för parasitbekämpning 

på gården. 

Dags för vårens träckprovtagning 

Nu är det snart dags att skicka träckprov från tackor för kontroll av parasitstatus. 

Rutinmässig kontroll av tackor före betessläpp rekommenderas för att vid 

behov kunna vidta lämplig åtgärd innan de går ut och smittar ner betet. Detta 

görs framför allt för att undvika att lammen utsätts för ett alltför högt parasittryck, 

med sämre tillväxt och ibland sjukdom som följd. I vissa fall, framför 

allt om stora magmasken (Haemonchus) påvisas, rekommenderas avmaskning 

för att skydda tackorna från ohälsa. 

Skicka alltså in träckprover, gärna några veckor men allra senast en vecka före 

planerat betessläpp, dock inte tidigare än mitten av april. En del maskar lägger 

färre ägg vintertid och därför kan provresultatet bli missvisande (falskt lågt) 

om det tas för tidigt på säsongen. 

Ta kontakt med Fårhälsovården eller din besättningsveterinär när du fått 

provsvaret. Vi nås lättast på telefontiden varje vardag. När du fått provsvar har 

det också arkiverats i din journal så att fårhälsoveterinärerna kan se värdena 

och hjälpa till med tolkning och rådgivning. Veterinären strävar under samtalet 

att få en samlad bild av situationen i besättningen och diskuterar tillsammans 

med dig fram en god strategi för parasitbekämpning på din gård. Rådgivning 

sker alltid via en veterinär och inte via labbet. 

För att möta det stora behovet av rådgivning under högsäsongen för 

träckprov förlänger Fårhälsovården telefontiden. Från den 18 mars till 

den 15 maj har vi telefontid 9.00-12.00 samt 13.00-15.00. 

Ta, som vanligt, cirka två matskedar färsk träck från sex djur, gärna några 

ungtackor om de inte är extra avmaskade, i separata plastpåsar och skicka 

till Vidilab enligt tidigare utskickad remiss och provtagningsmaterial. 

Observera att i våra rutinprover artbestäms ett stort antal parasiter, 

men inte stora leverflundran, Giardia och lungmaskar som kräver andra 

analysmetoder. Om andra analyser ska utföras på träckproverna måste 

det anges på remissen och då skickar Vidilab en faktura till er. En sådan 

tilläggsanalys kostar cirka 250:- exkl moms. 

Kontaktuppgifter Vidilab AB 

Box 33 

745 21 ENKÖPING 

Besöksadress: 

Kvartsgatan 6A, 749 40 ENKÖPING 

Tel: 0171-44 12 60 (öppet 08.00-16.00, lunch 12.00-13.00) 

info@vidilab.se 

www.vidilab.se 

Webshop: www.kollamasken.jetshop.se 

www.svdhv.se 

15

får nöt 

Kerstin de Verdier, SVA 

kerstin.de-verdier@sva.se 

Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar 

lena.stengarde@svdhv.org 

Kerstin är veterinär på SVA och 

arbetar med idisslare av olika slag. 

Lena är djurhälsoveterinär med särskilt 

intresse för utfodring och utfodringsrelaterade 

sjukdomar. 

Schmallenberg-virus och 

fosterskador hos idisslare 

Under sensommaren och tidiga hösten 2012 spreds ett nytt virus över landet med hjälp av svidknott. 

Smittan förs över till nötkreatur, får, getter och andra idisslare när insekterna biter djuren. 

När det är fritt från knott kan inte smittan spridas vidare. Spridningen inom Europa har varit snabb 

efter att viruset för första gången påvisades i slutet av 2011 i den tyska orten Schmallenberg. 

Fostren skadas 

Även om smittan bara kan ske under den årstid när det finns svidknott så 

kan skadorna upptäckas flera månader senare. I Sverige är det knottsäsong 

ungefär från april till oktober. Antalet svidknott som bär på viruset 

kommer att var högst under sensommar och höst. Då är risken för smitta 

för idisslarna som störst. När dräktiga idisslare smittas i första tredjedelen 

av dräktigheten kan Schmallenberg-virus påverka fostren och orsaka 

kastningar, missbildningar, att lammen föds döda eller dör strax efter 

födseln. Missbildningarna kan vara krökta leder och ryggar, vriden 

nacke, vattenskalle och andra hjärnskador. 

Om kalvar, lamm eller killingar föds med missbildningar kan det medföra 

förlossningssvårigheter. Var därför extra vaksam under årets lamnings-, 

killnings- eller kalvningssäsong. 

Så här kan det börja när en besättning 

(400 tackor) drabbas av Schmallenberg-virus: 

”Lamningssäsongen började med att fem tackor av tio fick dödfödda 

lamm. På scanning har man sett flera missbildade lamm”. När Schmallenberg-viruset 

dök upp i Europa 2011 visade en del kor också allmänna 

symtom några dagar i samband med att de smittades via insektsbett: nedsatt 

allmäntillstånd, dålig aptit, feber, nedsatt mjölkproduktion och 

diarré. Hos får och getter har inte sådana symtom rapporterats. 

Viruset stannar i Sverige 

Jordbruksverket och SVA räknar med att Schmallenberg-viruset har kommit 

för att stanna i Sverige. Det blir inga restriktioner i besättningar med 

konstaterad smitta. Inga djur kommer att avlivas och djur får flyttas som 

vanligt. Viruset sprids inte till människor och det är inte farligt att dricka 

mjölk eller äta kött från djur som smittats. 

Första gången kommer skadorna 

De nötkreatur, får och getter som har smittats blir immuna. Det innebär 

att under nästa och kommande dräktigheter kommer deras foster inte att 

skadas av viruset. För att foster ska skadas måste de alltså finnas i livmodern 

hos en ko, tacka eller get som inte har varit smittad tidigare år. När 

smittan etablerat sig i ett område är det därmed framför allt ungtackor 

och unggetter som kan drabbas av fosterskador, eftersom de äldre djuren 

är immuna. Kvigor är äldre och har större chans att bli immuna innan de 

blir dräktiga. 

Vad kan bonden göra? 

De djur som redan bär på ett smittat foster går inte att göra något åt. Det 

finns inget läkemedel mot sjukdomen. Det finns flera vaccin under 

utveckling mot smittan men de är ännu inte tillgängliga på marknaden. 

Det är än så länge oklart när dessa vacciner kan vara tillgängliga för 

användning i Sverige. Knottutrotning i miljön är inte möjligt. Behandling 

av djuren med insektsdödande medel går att genomföra men vi vet 

inte hur effektivt detta är. 

Om betäckningar läggs i början av den knottfria säsongen under 

november-december, så kommer fostren inte att skadas. Detta gäller bara 

djur som inte är immuna eftersom de andra inte påverkas av viruset 

längre. Det måste ju finnas svidknott som bär på smitta och sticker och 

överför smittan under första delen av dräktigheten för att fosterskadorna 

ska uppstå. 

Svag- och dödfödda idisslare kan bero på många olika orsaker. Om du 

som är bonde har idisslare som får missbildade eller svag- och dödfödda 

kalvar/lamm/killingar bör du ringa din veterinär, som kan avgöra om det 

missbildade djuret bör obduceras och undersökas för Schmallenbergvirus. 

Schmallenbergvirus är sedan 3 januari 2013 inte längre en anmälningspliktig 

sjukdom. Det betyder att veterinärer inte behöver anmäla 

varje nytt fall av sjukdomen till Jordbruksverket. Däremot är det fortfarande 

viktigt att rapportera så att myndigheterna kan sammanställa virusets 

verkningar i svenska besättningar samt att anmäla missbildade 

lamm, killingar eller kalvar genom veterinär tills annat anges av myndigheterna. 

Inrapportering 

Det är mycket viktigt att få en bild av hur läget utvecklas i landet. Rapportera 

förekomst av missbildade unga idisslare. Fyll gärna i enkät om årets 

lamningsresultat eller kalvningsresultat på Svenska Djurhälsovårdens 

och SVA:s hemsida. Preliminära resultat från den enkät som funnits på 

hemsidorna avseende dräktighetsresultat hos tackor visade när cirka 70 

besättningar svarat på enkäten att av det totala antalet scannade tackor 

(4436 st) var 28 % av tackorna tomma eller bar på döda lamm. I enskilda 

besättningar varierade scanningsresultatet från att samtliga tackor var 

dräktiga till att 90 % av de scannade tackorna var tomma. 

16 www.svdhv.se

Pressmeddelande 2013 

Agria Djurförsäkring 

ersätter 

Schmallenberg 

Schmallenberg, ett virus som drabbar 

idisslare, har nu kommit till Sverige med 

full kraft. Symtomen från viruset är 

främst missbildade foster och uteblivna 

dräktigheter. För att stödja våra försäkringstagare 

har vi valt att göra ett tillägg 

i Agrias får- och getförsäkring som 

innebär att man kan få ersättning för 

missbildade lamm och killingar. 

Vid Schmallenberginfektion i tidig dräktighet kan lamm och kalvar födas med missbildning i 

ben och rygg. 

Viruset upptäcktes i Europa under sena delen 

av 2011 och har namngetts efter orten där det 

först upptäcktes. Första fallen i Sverige upptäcktes 

i Blekinge 2012. Enligt undersökningar 

som Jordbruksverket gjort finns det djur med 

antikroppar i hela Sverige. Viruset smittar via 

svidknott och inte vid direktkontakt. Smittade 

djur tros få livslång immunitet. 

För att stödja Agrias försäkringstagare gör vi nu 

ett tillägg i vår får- och getförsäkring. Från och 

med den 1 januari 2013 ersätter försäkringen 

missbildade lamm respektive killingar som fötts 

efter fullgången dräktighet. Förbättringen gäller 

oavsett vilken huvudförfallodag våra kunder har 

på sin försäkring. 

För nötkreatur ingår redan sedan tidigare ersättning 

för förlorat foster/kalv från och med sjunde 

dräktighetsmånaden i våra besättningsförsäkringar 

Agria Kött och Agria Mjölk. Där bestäms 

ersättningen av vilket försäkringsbelopp och 

självrisk man har valt. 

Tillägget i får- och getförsäkringen och mer 

information om Schmallenberg hittar du på 

www.agria.se Tillägget har ingen självrisk, 

däremot måste kunden förlora minst 20 procent 

av sina lamm/killingar inom fyra månader och 

förlusten måste överstiga 1 500 kronor. Ersättningen 

baseras på försäkringsbeloppet som är 

angivet på kundens försäkringsbrev. 

Kontaktpersoner: 

Thomas Ohlén, veterinär lantbruksdjur: 

08-588 420 66 

Cecilia Winter, kommunikationsansvarig, 

073-964 26 44 

www.svdhv.se 

17

nöt 

Ylva Persson biträdande statsveterinär, 

SVA/Växa Sverige, ylva.persson@sva.se 

Sara Hägglund, Host Pathogen Interaction Group, Inst för Kliniska 

Vetenskaper, SLU 

Jean-François Valarcher, Host Pathogen Interaction Group, 

Inst för Kliniska Vetenskaper, SLU och Enheten för Virologi, 

Parasitologi och Immunbiologi, SVA 

Nya föreskrifter 

om användning 

av antibiotika till 

nöt och får 

Jordbruksverket har beslutat att veterinärer inte 

längre får skriva ut vissa antibiotika om det inte finns 

synnerliga skäl (SJVFS 2012:32). Anledningen är 

främst att dessa antibiotika ska sparas för behandling 

av människor, men också för att vi även i framtiden 

ska kunna behandla våra djur vid vissa svåra infektioner. 

Liknande lagstiftning finns redan i Danmark. 

De antibiotika som omfattas av de nya föreskrifterna är preparat 

som innehåller kinoloner och tredje (och fjärde) generationens 

cefalosporiner. För att få använda denna typ av antibiotika 

måste en mikrobiologisk provtagning och 

resistensbestämning visa att ett verksamt alternativ saknas. I 

praktiken innebär detta att behandling av klövspaltsinflammationer 

med tredje generationens cefalosporiner inte längre 

är möjlig, eftersom de bakterier som orsakar klövspaltsinflammation 

är känsliga för vanligt penicillin. 

Vid akuta livshotande tillstånd får man dock sätta in dessa 

antibiotika, men bara om de anses ha någon effekt och annat 

verksamt alternativ saknas. Ett prov måste också tas ut och i 

efterhand skickas för bakteriologi och resistensbestämning. 

Jordbruksverkets nya föreskrifter är i princip i linje med de 

riktlinjer som redan finns i Sverige för antibiotikaanvändning 

till nötkreatur och får. Förstahandsval i de allra flesta fall har 

länge varit preparat som innehåller penicillin. Så kommer det 

även att vara fortsättningsvis. Och allra bäst är förstås om djuren 

inte blir sjuka utan hålls friska genom god omsorg och förebyggande 

djurhälsovård. Friska djur behöver inte antibiotika! 

Läs mer i föreskriften: http://www.jordbruksverket.se/down 

load/18.6c157f5413b5fe03aa780002586/2012-032.pdf 

FAKTA 

Kinoloner och tredje generationens cefalosporiner 

Bredspektriga antibiotika som av Världshälsoorganisationen 

listats som särskilt viktiga för humanhälsan. Exempel 

på kinoloner är Baytril® vet, Advocin 180® och Fenoflox vet. 

Exempel på tredje generationens cefalosporiner är Excenel 

vet® och Ceftiofur N-vet. 

Forskning fö 

vaccination m 

I ett internationellt samarbete arbetar forskare på SLU/ 

SVA med utveckling och utvärdering av nya vacciner mot 

lunginflammation. En svensk vaccinkandidat har bl.a. visat 

sig vara effektiv hos unga kalvar, en utsatt grupp som 

är svår att skydda med de vacciner som finns att tillgå på 

marknaden. 

Nytt vaccin behövs 

Ett vaccin som utvecklats vid SLU/SVA har visat sig vara effektivt och 

säkert hos unga kalvar, även när dessa har råmjölksantikroppar från 

modern. Höga halter av råmjölksantikroppar mot RS-virus skyddar 

den unga kalven mot sjukdom, men de hämmar också kalvens svar på 

vaccination under de tidiga levnadsveckorna. Vaccinerade kalvar är 

därför inte skyddade som önskat när råmjölksantikropparna hastigt 

sjunker under skyddande nivåer. Branschen behöver ett vaccin med 

snabb, bra och långvarig effekt hos unga kalvar, för vaccination innan 

förmedling eftersom virus ofta cirkulerar i kalvköpande besättningar. 

Antikroppar finns kvar olika länge 

Problemet är att det naturliga skyddet från råmjölken försvinner i 

mycket varierande ålder och att provta kalvar individuellt för analys 

av råmjölksantikroppar före vaccination är självklart inte realistiskt. 

Man kan delvis kringgå detta problem genom att ge flera vaccindoser 

i problembesättningar; två under de första två månaderna och ytterligare 

en omkring fyra månaders ålder, men detta är både dyrt och 

arbetsamt och det är inte alltid som immuniteten fullt hinner utvecklas 

före det att kalven utsätts för smitta. Den långsiktiga ekonomiska 

vinningen av en sådan strategi beror helt på besättningens situation 

gällande infektioner och vaccinskyddets insättning och varaktighet, 

vilket sällan är säkerställt. 

SLU/SVA vaccinet har visat sig effektivare än vacciner på marknaden 

att bryta igenom råmjölksimmuniteten och ger snabbt ett mycket 

starkt skydd mot sjukdom och virusutsöndring efter infektion. Kommersiella 

vacciner däremot hindrar oftast inte att djuren blir smittförande 

om de infekteras och vaccinerade individer kan fortsätta att 

sprida smittan vidare. 

Framtida forskning 

Nya projekt inriktas nu på att förstå vilken typ av immunsvar som ger 

skydd mot sjukdom och smitta och vilka vaccinkomponenter som är 

18 www.svdhv.se

förbättrad 

ot RS-virus 

Ett vaccin som utvecklas vid SLU/SVA kan användas för att vaccinera unga kalvar även när de har råmjölksantikroppar från modern. Foto: Hägglund/Valarcher. 

nödvändiga för detta. Försök görs för att anpassa vaccinet både till storskalig 

produktion och för användning i framtida kontrollprogram. Ett 

vaccin som tillåter särskiljning av vaccinerade och infekterade djur är 

under utformande, som i framtiden skulle kunna användas för att skydda 

och övervaka RS-fria besättningar. Dessa skulle således kunna sälja RS-fria 

men immuna djur. Kunskap genereras synergistiskt mellan inblandade 

Europeiska forskningsgrupper, och fler vaccinkandidater har utvecklats 

och jämförts. 

Forskningen är dock i det här skedet på ett tidigt stadium och de tester 

som måste utföras innan ett vaccin når marknaden är omfattande. Processen 

för en lovande produkt är lång och ligger i eventuella vaccinföretags 

händer. Den kommer att bero både på produktionsmöjligheter och 

efterfrågan. 

Tack till inblandade i projekten vid KV, SLU och VIP, SVA. Projekten har finansierats 

av Svensk Lantbruksforskning (H0750358) och FORMAS genom EMIDA ERA- 

NET (PP#87). 

www.svdhv.se 

19

nöt 

Djurhalsonytt_90x273_1 2012-01-16 17.00 Sida 1 

Anita Jonasson, chefveterinär Linköping 

anita.jonasson@svdhv.org 

Anita är chefveterinär med särskilt intresse för 

smittskydd. Hon arbetar halvtid med utvecklingen 

av det nya smittskyddsprogrammet. 

Ditt DJURAPOTEK med 

stor specialkompetens för 

lantbrukets djur och 

stor personlig service! 

Lussäsongen 

är här 

Ulrika H Per Birgitta Ulrika J Gunnel Åsa 

Under vintern är det vanligt med angrepp av utvärtes parasiter 

(löss och skabb). I en enkätundersökning genomförd av 

Svenska Djurhälsovården 2004 uppgav 73 % av de 77 KRAVanslutna 

dikobesättningar som deltog i undersökningen att 

de hade haft symtom på lusangrepp under stallssäsongen. 

Typiska symtom för löss är klåda och håravfall. Skabb visar sig 

som kraftig klåda och håravfall, ofta kring svansroten. 

Vi hanterar snabbt och professionellt alla dina 

• telefonrecept 

• faxrecept 

• e-recept 

• beställningar till veterinärer 

• veterinärarvoden 

• licenser 

HELHETSLÖSNING 

FÖR SYDSVENSKT 

LANTBRUK 

Djurfarmacia – Apoteket Trollet är distansapotek, 

som levererar förmånligt direkt till 

alla veterinärer och djurägare i hela Sverige! 

Kontakta oss – det lönar sig! 

Trollgatan 12, 461 34 Trollhättan 

Tfn vet. 0520-520 892, -350 60 Fax 0520-520 893 

info@djurfarmacia.se 

www.djurfarmacia.se 

Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu 

20 www.svdhv.se 

klf.indd 1 07-01-16 15.16.50

Vid lusangrepp är håravfall på halsen vanligt. 

Angrepp av löss bör behandlas då de orsakar djuren obehag och kan 

sänka produktionen. Eftersom flera av de preparat som tidigare varit vanliga 

för behandling av ektoparasitangrepp inte längre har något godkännande 

från Kemikalieinspektionen och nu inte längre får användas har vi 

fått många frågor omkring val av preparat. Preparaten som försvunnit 

från marknaden är Bayofly pour-on, Fly Tix och Flusa. 

För ungdjur, där även behandling mot invärtes parasiter kan vara aktuell, 

kan preparat med effekt mot både invärtes och utvärtes parasiter användas. 

Exempel på sådana preparat är Noromectin pour-on och Dectomax 

pour-on. 

För kor, där det normalt sett inte finns något behov av behandling mot 

ektoparasiter, rekommenderas i första hand behandling med medel riktade 

enbart mot utvärtes parasiter. De preparat som då är aktuella är Bayticol 

pour-on och Blaze pour-on. 

Alla preparat är receptbelagda och alla har karenstid för slakt. 

Vi har järnkoll! 

Gleptosil ® vet. 

200 mg Fe 3+ /ml 

injektionsvätska, lösning 

Gleptoferron 

Automatspruta i varje 

förpackning! 

Förebyggande och behandlande till 

späd- och smågrisar vid järnbristanemi. 

Djur med dålig vitamin E/selenstatus bör 

ej behandlas innan bristen avhjälpts. 

Receptfritt läkemedel. 

Läs bipacksedeln noggrant. För mer 

information, gå in på www.fass.se. 

Pharmaxim 

Tel. 042-38 54 50, www.pharmaxim.com 

Gleptosil_Djurhälsonytt_nr1,2_2012.indd 1 

www.svdhv.se 

21 

2/13/2013 12:06:06 PM

nöt 

Katinca Fungbrant, djurhälsoveterinär Staffanstorp 

Katinca.fungbrant@svdhv.org 

Anett Seeman, Taurus 

Anett.seman@taurus.mu 

Katinca är utbildad veterinär i Danmark med inriktning på 

hälsa och produktion hos produktionsdjur. 

Anett Seeman är husdjursagronom 

och jobbar med produktionsfrågor 

och kompetensutveckling på Taurus. 

Mellangårdsavtal 

Antalet mjölkdrickande kalvar som säljs via mellangårdsavtal och 

antalet producenter som är involverade i mellangårdsavtal ökar. 

Avtalet är oftast muntligt och de skriftliga avtal som förekommer 

avser ofta endast kalvpriset. 

Möte mellan säljare och köpare 

Anett Seeman från Taurus och Katinca Fungbrant från Djurhälsovården 

anordnade en diskussionsdag där säljande och köpande besättningar 

kunde träffas och diskutera de frågeställningar som uppstår vid mellangårdsavtal. 

Dagen omfattade ett teoripass om hur miljö och foder påverkar 

kalvens hälsa och tillväxt samt diskussion om hur foder, miljö och kalvhälsa 

kan värderas i olika besättningar. Under dagen var målet att skapa så 

bra förutsättningar som möjligt för att få en frisk kalv med god tillväxt 

under hela uppfödningstiden, i såväl den säljande som den köpande 

besättningen. 

Vad är viktigt för den säljande besättningen? 

För mjölkbesättningarna är fördelen med mellangårdsavtal att de inte 

behöver ha kalvplatser åt tjurkalvarna. Därför värdesätts att tjurkalvarna 

hämtas kontinuerligt och att köparen är flexibel och kan följa med i årstidsvariationer 

i kalvningarna. Mjölkbesättningarna efterlyste uppföljning 

på hur de egna kalvarna klarar sig i ungnötsproduktionen. De säljande 

besättningarna poängterade också att man på grund av smittrisken inte 

vill att köparen går in i kalvstallet. 

Vad är viktigt för den köpande besättningen? 

Köparna önskar att säljaren förstår att en spädkalv som transporteras till 

en ny besättning utsätts för påfrestningar i form av stress, nytt foder, nya 

rutiner och en ny grupp med kalvar med nya smittämnen. Allt detta gör 

att spädkalvar som säljs är mer känsliga för infektioner i den nya besättningen 

än vad de är i ursprungsbesättningen. Det medför att det är oerhört 

viktigt för en kalvköpande besättning att endast köpa helt friska kalvar. 

Förutsättningen är att säljaren inte döljer sjukdomsproblem som finns i 

besättningen. 

Vad gör man med kalvar som inte är friska? 

Inköp av kalvar som inte är friska ökar smittrycket i den egna besättningen 

och kan orsaka onödigt mycket sjukdom hos andra kalvar i besättningen. 

Kalvar som inte är helt friska bör lämnas kvar i ursprungsbesättningen och 

tas med den vid kommande hämtningstillfälle när kalven är frisk. En kalv 

bör ha varit feberfri med normalt träck i minst 3 dagar innan transport. 

Är en frisk kalv värd mer än en sjuk kalv? 

En kalv som har haft diarré har flera gånger ökad risk för att få lunginflammation. 

Lunginflammation är ofta den sjukdom som orsakar störst förluster 

i kalvköpande besättningar. Trots detta betalar de kalvköpande 

besättningarna oftast lika mycket för en frisk kalv som för en kalv som 

haft diarré. Ett förslag är att det i ett mellangårdsavtal skall vara skillnad 

i priset mellan friska kalvar och kalvar med tidigare sjukdom. Det kan ge 

de säljande besättningarna en motivation att förbättra sin kalvhälsa. Svårigheten 

är dels att ha samma bedömning av vad som är en pigg och frisk 

kalv och dels hur man hanterar situationer när kalven inte är det. Ett bra 

underlag för bedömning av kalvarnas kondition underlättar för säljaren 

att vid försäljningstillfället bara erbjuda kalvar som uppfyller de gemensamt 

överenskomna kriterierna och för köparen att säga nej till kalvar 

som man bedömer inte gör det. 

Bestämda rutiner för avhämtning 

För att samarbetet ska fungera är det viktigt med förutbestämda rutiner 

som parterna är överens om. Dessa bör omfatta hur inspektion av kalvarna 

går till och vem som ansvarar för utlastning inklusive smittskyddsåtgärder. 

Även hur ofta kalvarna ska hämtas och när på dagen kan vara 

bra att reglera. Det är även bra att på förhand ha diskuterat vem som ska 

ringormsvaccinera kalvarna vid eventuellt utbrott. 

Prissättning beroende på besättningens kvalitéer 

Det finns faktorer under den tidiga uppfödningen av kalven som är av 

intresse för den köpande besättningen och som i praktiken kan öka kalvarnas 

värde. En god kalvningshygien är positivt för kalven och därmed 

även för ungnötsuppfödaren. A och O i alla sammanhang för en god kalvhälsa 

är fungerande råmjölksrutiner. Stallförhållanden och smittryck i 

mjölkbesättningen påverkar också kalvens immunstatus. Vilka fodermedel 

och hur mycket mjölk har kalven fått under sin uppväxt har betydelse 

för kalvens tillväxt och en smidig övergång. Oavsett om man betalar ett 

ålderspris, kilopris eller fast pris för kalven kan det vara värt att ge en säljande 

besättning med goda förhållanden bättre betalt. 

Sammanfattningsvis tycker både säljande och köpande besättningsägare 

att det är viktigt att vara ärliga mot varandra om problem som uppstår. 

Förståelse för varandras situation och önskemål ger ett bättre samarbete. 

Ett underlag för mellangårdsavtal finns att hitta på www.taurus.mu 

22 www.svdhv.se

Virpi Welling, djurhälsoveterinär Uppsala 

virpi.welling@svdhv.org 

Virpi är djurhälsoveterinär med lång erfarenhet 

från nötpraktik med särskilt intresse för kalvhälsa. 

Med planering, rätt utrustning, tålamod och kunskap lastas även 

större djur snabbt och säkert. 

Hantering av nötkreatur 

Lastning och hantering av nötkreatur är en viktig fråga inom nötköttsproduktionen med allt större 

besättningar, högre krav på arbetsmiljön, olika byggnadslösningar och inte minst förekomsten av 

smittsamma sjukdomar. Behovet av lämpliga och förbättrade lastningsrutiner och djurhanteringsanordningar 

är stort och det krävs mycket kunskap och erfarenhet för säker och effektiv djurhantering 

på gården. Hur kan man underlätta för hantering eller lastning av nötkreatur och minska risken 

för olyckor för både djurägaren och djuren? 

Genomtänkta rörelser vid drivning 

De flesta nötkreatur lastas och lossas lösa. I sådana stallar är det en fördel 

att ha en klar gång att följa. Alla rörelser ska vara genomtänkta och syftade 

att styra djuren åt rätt håll. Om djurägaren går med djuren, åt samma håll, 

ökar djuren fart, men om man går emot djuren, i motsatt riktning, saktar 

djuren ned. Det bästa är om djuren kan gå självmant och att de inte stressas. 

Alla ljud som djuren inte är vana vid påverkar stressnivån direkt och 

skramlande grindar, rop och skrik ska undvikas. Även häftiga rörelser, 

prasslande kläder och för djuren okända personer i stallet har samma negativa 

effekt. 

Utnyttja ljus 

Nötkreaturen föredrar att gå från mörkt till ljust. Detta är bra att utnyttja i 

en lastningssituation. Nattbelysningen kan vara på i stallet dagen då djuren 

hämtas och då går djuren gärna mot platser som är bättre belysta, till exempel 

transportbilen. Bländande lampor kan dock ge motsatt effekt. Ljussättningen 

ska helst inte orsaka skuggor där djuren ska gå eftersom djurens 

rörelser bromsas vid sådana partier. 

Färgsättningen i stallet spelar roll 

Det finns studier som visar att även färgsättningen i djurstallet spelar roll 

för hur lätt eller svårt det är att lasta djuren. Färgsättningen ska helst vara 

den samma i stallarna och bilen och i drivgången ska helst inte väggar och 

golv byta färg. Vid färgbyten ryggar djuren lättare än om det är samma färg. 

Bra fäste för klövarna viktigt 

För att nötkreatur självmant ska flytta sig är bra fäste för klövarna bland det 

viktigaste. Om golven är halkiga kan halm, spån eller sand användas för att 

öka fästet. Materialvalet ska helst vara det samma från stall till bil. Golvbrunnar, 

gödselrännor, trösklar är bra att undvika eller täcka med strömaterial. 

Undvik branta lastningsramper 

Rampvinkeln har betydelse tillsammans med fästet för klövarna. Rampvinkeln 

ska inte överstiga 20 grader för att vara optimalt för lastning. Sänkbara 

kreatursvagnar med lösa grindar är ofta lättlastade och kan till och med 

dockas på ett lämpligt sätt med stallet eller med bilen. 

Arbetarskydd 

Personer som lastar djur ska helst vara metodiska, lugna och med ett gott 

tålamod. Det är viktigt att ha något mellan djuren och sig själv vid lastning 

och se till att man kan komma undan bakom något. Grindar ska vara konstruerade 

så att det är lätt att klättra upp på dem och de skall vara lätta att 

öppna. Ha gärna regelbundna genomgångar med alla som arbetar med djuren 

av säkerhet, djurens beteende och rutiner vid lastning. Låt aldrig oerfarna 

personer ansvara för hantering eller lastning av djuren. Jobba inte 

heller ensam med djuren i en lastningssituation eller när djuren skall flyttas 

runt i stallet eftersom djuren kan bli stressade och rädda och därmed 

farliga. 

Smittsamma sjukdomar kan spridas via 

transporterade djur eller djurtransporter 

Det finns smittsamma virus och bakterier som kan orsaka stora ekonomiska 

förluster och djurlidande. De smittsamma sjukdomarna (till exempel 

hosta och diarré) kan spridas via djurtransporter eller transporterade djur 

från en gård till en annan, trots befintligt hygientänk med tvätt och desinfektion 

av bilar. Förmedla aldrig sjuka djur eller djur som precis har varit 

sjuka. Vänta cirka 3-4 veckor efter att sjukdomssymtomen har avklingat och 

inga nya djur har insjuknat. Undvik att gå in i bilen och låna ut besökskläder 

och stövlar till transportören vid all stall- och djurkontakt. Urlastningsboxar 

eller slussar separat från djurstallar med lämplig dockning för bilens 

lastningsramp är effektiva smittbarriärer och bör prioriteras vid ny- och 

ombyggnation av stallar. 

Tips för lastning 

Lugnt och metodiskt, tydlig drivgång, gott fäste för klövarna, driv mot ljuset, 

undvik störande ljud, rätt rampvinkel på max 20 grader, tänk på säkerheten, 

gå ej i bilen, låna stövlar. 

Fixering av djur inför undersökning eller behandling 

Det är viktigt att kunna undersöka ett sjukt eller skadat djur för att kunna 

ställa en korrekt diagnos och för att behandla djuret effektiv med rätt 

åtgärd. Medicindosen och upptaget av medicinerna från vävnaden samt 

injektionsplatsen är viktiga för en lyckad läkemedelsbehandling. Om djuret 

inte står still är det lätt att misslyckas med någon av de viktiga delmomenten. 

Om det finns genomtänkta fixeringsanordningar i stallet är det en 

stor fördel, framförallt i stallar med lösgående djur. Fronter med låsbara 

grindar, sjukbox med möjlighet att låsa fast huvudet och begränsa rörelserna 

i sidled, eller fixeringsbur underlättar arbetet. Grimma, grepp om 

nosen eller nostång är andra bra hjälpmedel som man kan använda. Fixeringsanordningarna 

gör arbetet säkert för både djuret och veterinären eller 

djurägaren som ska utföra undersökningen och behandlingen. 

www.svdhv.se 

23

POSTTIDNING B 

Svenska Djurhälsovården AB 

Box 814 

391 28 Kalmar 

Lägger du ner för mycket 

tid på din utfodring? 

Cormalls stationära foderblandare 

till en rälshängd 

fodervagn. 

Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga 

nytt stall? 

Då kan vi hjälpa dig att: 

• minska arbetsinsatsen vid utfodring 

• spara pengar vid nybyggnation 

• reducera driftskostnaderna 

• spara in en traktor och dess underhåll 

• förbättra hygienen på foderbordet 

• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur 

Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3 

och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare, 

fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i 

såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar. 

3 

Jonas Johansson 

Cor i Centrum AB 

Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!) 

Fax: 044-20 21 27 

Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg 

Telefon 0045 7448 6111 

www.cormall.dk

pÃ¥ Vidilab - Svenska DjurhÃ¤lsovÃ¥rden

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?