pÃ¥ Vidilab - Svenska DjurhÃ¤lsovÃ¥rden

More documents

Recommendations

Info

gris Anette Backhans, SLU Anette.backhans@slu.se MINAPIG - Nytt Europeiskt projekt om alternativ till antibiotikaanvändning hos gris Under 2012 startade ett europeiskt samarbetsprojekt som syftar till att utvärdera strategier för att föda upp grisar med minimal antibiotikaanvändning. Sex europeiska länder deltar, däribland Sverige. Mängden antibiotika som används inom grisproduktionen varierar som bekant kraftigt mellan olika länder i Europa, liksom strategierna för hur och när man behandlar. Nu har Europa i form av Era-net programmet Emida satsat pengar i ett stort forskningsprojekt, MINAPIG, som involverar Sverige, Belgien, Tyskland, Danmark, Frankrike och Schweiz. Dessa länder skiljer sig påtagligt från varandra när det gäller uppbyggnad och struktur av grisproduktionen, och resultat från studien kommer förhoppningsvis kunna spegla de skiftande förhållanden som råder inom Europa. Initialt behövs en analys av hur antibiotikaanvändningen skiljer sig mellan länder. Forskningsstudien som startade i höstas syftar till att undersöka hur effektiva olika alternativa strategier är för att minska antibiotikaanvändningen, och vilka drivkrafter som ligger bakom grisproducenternas och besättningsveterinärernas val av strategier för att förebygga och behandla sjukdomar. Hälsostatus, etiska värderingar och ekonomiska förutsättningar är exempel på faktorer som kan inverka på antibiotikaanvändningen och som kan skilja sig mellan olika länder. I den inledande studien, som genomförs under våren, undersöks skötselrutiner, smittskydd och antibiotikaanvändning retrospektivt i 60 integrerade besättningar i vart och ett av de deltagande länderna. Även producenternas attityder till antibiotikaanvändning och alternativa strategier undersöks. I en senare delstudie kommer specifika alternativa strategier följas och utvärderas i ett mindre antal besättningar för att hitta effektiva och för grisproducenten ekonomiskt lönsamma sätt att minska antibiotikaförbrukningen. I Sverige är det SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och SVA (Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt) som ansvarar för undersökningen, som sker med hjälp av SvDHV. Kontaktpersoner är Annette Backhans, SLU och Marie Sjölund, SVA. Internationella partners: SAFOSO AG, Bern, Schweiz; Danish Agricultural and Food Council, Copenhagen, Danmark; ONIRIS, Nantes, France; Universiteit Gent, Gent, Belgien; University of Medicine, Hannover, Tyskland; GIQS e.V., Bonn, Tyskland; Boehringer Animal Health, Ingelheim am Rhein, Tyskland, ETH Zurich, Institute for Environmental Decisions (IED), Consumer Behavior, Zurich, Schweiz. Länkar: Minapig homepage: www.giqs.org/en/projects/minapig/ SVA: aktuella forskningsprojekt: www.sva.se/sv/Forskning-och-produkter/Aktuella-forskningsprojekt/ Kliniska vetenskaper, SLU: Forskning www.slu.se/sv/fakulteter/vh/ institutioner/klin-vet/forskning/ Biocheck: Prevention is better than cure! www.biocheck.ugent.be/v4/home/ Abcheck: Check, improve and reduce! www.abcheck.ugent.be/v2/home/ Din samarbetspartner inom gris, nöt, mjölk, torksilo och bioenergi Lång erfarenhet av inomgårdsutrustning till svenska lantbruk. Vi förser dig med allt från idé till färdig anläggning. Tel. 0512-542 90 www.noj.se 6 www.svdhv.se
Carl-Johan Ehlorsson, djurhälsoveterinär Ängelholm carl-johan.ehlorsson@svdhv.org Carl-Johan började på SvDHV 1992. Han har specialistkompetens i grisens sjukdomar och under många år särskilt fokuserat på klövskador och benlidande hos gris. Behandling för hälta i BB ger ökad risk för hälta senare i livet I en nyligen genomförd studie som SvDHV och SVA gjort med medel från Stiftelsen Svensk Grisforskning, framkom att en gris som behandlats för hälta i BB-stallet löper dubbelt så stor risk att drabbas av hälta även i slaktgrisstallet. Sårskador på spädgris. Hälta i grisningsavdelningen är ett vanligt problem i Sverige och drabbar ungefär 10 % av smågrisarna. Klövhornet på en nyfödd smågris är mycket mjukt och detta i kombination med slagsmål om de bästa spenarna på skrovliga golv leder till sår på klövar och framknä där sedan bakterier kan ta sig in och ge ledinflammation. I tillväxtstall och slaktgrisstall ses oftast hälta i samband med insättningen och det kan bero på faktorer som omgruppering, slagsmål och stress vilka kan ge upphov till mekaniska skador och ökad infektionskänslighet. Tre besättningar med olika uppfödningssystem I studien följdes grisar från födsel till slakt i tre olika besättningar (A-C) för att se om det förelåg ökad risk för hälta hos de slaktgrisar som har blivit behandlade för hälta redan som smågrisar och om det fanns skillnader mellan olika produktionssystem när det gäller förekomst och behandling av hältor. Två av besättningarna var konventionella besättningar med ca 45 grisningar per vecka i strikt omgångsuppfödning, flytt till tillväxtavdelning och senare till konventionell slaktgrisavdelning. En av dessa två besättningar var helintegrerad (A) och sorterade grisarna både vid avvänjning och vid flytten till slaktgrisstallet. Den andra besättningen (B) hade ett fast mellangårdsavtal samt avvande och flyttade grisarna kullvis till tillväxtstallet. Den tredje besättningen (C) var en s.k. FTS-anläggning där grisarna går hela livet i samma box. Omgruppering kan ge hältor I de två konventionella besättningarna (A och B) behandlades 13 respektive 8 % av smågrisarna för hälta i grisningsstallet. Motsvarande siffra i FTS-besättningen (C) var 8 %. I besättning A behandlades 4 % av grisarna i tillväxtavdelningen på grund av hälta medan motsvarande behandlingar var försumbara hos denna åldersgrupp i de andra två besättningar B och C. Där avvandes grisarna och flyttades kullvis (B) respektive inte flyttades alls (C) vid avvänjningen. I besättning A saknas uppgifter från slaktgrisperioden. I besättning B blev 11 % av grisarna behandlade på grund av hälta i slaktgrisstallet, varav nästan 2/3 av hältorna inträffade de första 4 veckorna efter insättning. En femtedel av grisarna som blev behandlade för hälta under slaktperioden hade blivit behandlade för samma åkomma redan som smågrisar. I FTSbesättningen (C) blev bara 1 % av slaktgrisarna behandlade för hälta. Dubbel risk Slutsatserna som kan dras av detta försök är att risken för att drabbas av hälta för en slaktgris är dubbelt så stor om grisen blivit behandlad för hälta redan som smågris. Vidare kan, om antalet behandlingar för hälta används som måttstock, valet av produktionssystem påverka förekomsten av halta grisar i tillväxt- och slaktgrisstall. Råd: • Arbeta med att minska hältorna i grisningsstallet - det har du igen senare i grisens liv! • Strategisk halmning i samband med grisning kan minska antalet halta smågrisar. • Minska grisarnas stress vid flytt genom att avvänja kullvis, undvika omgrupperingar och driva grisarna i små grupper och i ett lugnt tempo. www.svdhv.se 7
Page 1 and 2: SVENSKA DJURHÄLSOVÅRDEN Djurhäls
Page 3 and 4: ledare INNEHÅLL DJURHÄLSONYTT NUM
Page 5: Matdags! Alla suggor utfodrades på
Page 9 and 10: Jenny Lundström, djurhälsoveterin
Page 11 and 12: Karin Lindqvist Frisk, djurhälsove
Page 13 and 14: Test av antibiotikakänslighet hos
Page 15 and 16: Bitte och Michaela diskuterar fynd
Page 17 and 18: Pressmeddelande 2013 Agria Djurför
Page 19 and 20: förbättrad ot RS-virus Ett vaccin
Page 21 and 22: Vid lusangrepp är håravfall på h
Page 23 and 24: Virpi Welling, djurhälsoveterinär

pÃ¥ Vidilab - Svenska DjurhÃ¤lsovÃ¥rden

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?