Nr 7 2011 - Byggnadsarbetaren

lönespecial
Ombudsmannen Freddie Åkerblom (i solglasögon) är den från Byggnads som handlagt de många strandade lokala förhandlingarna i Malmö och
Lund. Här samtalar han med Skanska-arbetarna Martin Svensson, Johan Erlandsson och Hans Wildmark om den svåra situationen.
”Jag har alltid
tyckt att det
varit roligt att
gå till jobbet.
Nu känns det
som att man
inte riktigt är
värd något.”
peter petré, snickare
Läs det senaste
om konflikten
på nätet
www.byggnads
arbetaren.se
vara 90 procent av den fasta delen. Alltså en riktpunkt
på strax under 83 kronor. Detta enligt en beräkningsmodell
hämtad från den ackordslista som kallas
Nybyggnadslistan. Först då anser arbetarna att de
har en rimlig chans att nå regionens snittförtjänster
på mellan 180 och 185 kronor i timmen vid normal
inarbetning. (Byggnads lokalombudsmän vill dock
helst använda en helt annan ackordsprislista. Mer om
det kan du läsa i intervjun med ombudsman Freddie
Åkerblom här intill).
Skanskas sista förslag till rörlig del på Nybyggnadslistan
låg på 73 kronor i timmen. Med den riktpunkten
anser sig arbetarna inte ha en chans att komma
upp i snittförtjänsten. Något som Skanska inte alls
håller med om (se intervju med Jonas Andé här intill).
Killarna runt fikabordet på Bassängkajen
verkar inte hysa några större hopp om att det här ska
lösas:
– Jag hoppas att det löser sig men det verkar långt
borta, säger snickaren Martin Svensson.
Kollega Hans Wildmark är inte mer positiv han:
– Min åsikt är att det inte blir en spänn från Skanska.
Jag tycker synd om de unga som har ungar och
skidsemestrar framför sig.
Även om stupstocken numera är rejält höjd, till 160
kronor, känns det i plånboken:
– Jag fyller 40 snart och hade tänkt låta överskottet
från det här bygget betala en stor del av en resa till
Turkiet med familjen, säger Martin Svensson.
Några mil bort, i Linero strax utanför Lund, ligger
ett av de andra konfliktbyggena. Här bygger Skanska
kedjehus åt Midroc. Stämningen bland arbetarna är
låg även här:
– Det är tråkigt. Jag har alltid tyckt att det varit
roligt att gå till jobbet. Nu känns det som att man inte
riktigt är värd något. Det är tur att vi är ett bra lag
här. Annars hade det varit outhärdligt, säger snickaren
Peter Petré.
När vi träffar gänget i Lund är 27-årige Martin
Nilsson fortfarande formellt lagbas, men tänker
avsäga sig uppdraget. Enligt honom måste det här
lösa sig.
– Vi ska vara här tills i höst. Och vad händer om det
inte löst sig då och så kommer vi till nästa ställe, med
nya förhandlingar … det är ohållbart.
Martin tystnar och stryker sig över tatueringen på
underarmen. Det är en texttatuering. ”Solidarity” står
det med stora bokstäver.
Solidaritet.
26 byggnadsarbetaren nr 7 maj 2011