Nr 03 2007 (PDF 2,4 MB) - Byggnadsarbetaren

STUDIER
Arbetslösa
lär sig riva rätt
En tolv veckor lång kurs – ett första steg mot att professionalisera rivningsyrket,
enligt utbildningsföretaget Itiro. Kursen är också en väg in för personer som stått
utanför arbetsmarknaden. Men Byggnads vill se tuffare utbildningskrav än så för
rivare.
TEXT JENNY BERGGREN FOTO ELISABETH EDÉN
Att man ska vara försiktig, säger
Mohsen Gerogan om vad som
är det viktigaste han lärt sig på
rivningsutbildningen.
I slutet av 2006 är han på
praktik och jobbar med att riva en råvind på
Östermalm i Stockholm.
Han är en av 23 elever som går Itiros rivningskurs.
När de tolv veckorna är över räknar
han med att få anställning och han är
säker på att han är redo för jobbet då. Klart är
att han kommer ha mer utbildning än många
andra i rivningsbranschen, där utbildning är
ovanligt.
Byggnads vill införa yrkesbevis för rivare,
med krav på gymnasieutbildning i grunden.
Utbildning är viktigt bland annat för att rivare
ska ha kunskap om konstruktioner, för
att kunna bedöma vilka delar i ett hus som
kan vara bärande. Men än så länge finns alltså
inga krav fastställda och än saknar många
rivare utbildning.
Åke Sigg, en av ägarna till företaget Sågoch
borrakuten vill också se en ändring, även
om han tycker att krav på treårig gymnasieskola
är att ta i väl mycket. Det är hans företag
som, tillsammans med Itiro, har tagit fram
kursen som Mohsen Gerogan går.
Han konstaterar att rivare och håltagare
alltid har varit andra klassens arbetare.
– Men det är ju svårare att riva än att skruva
upp gipsskivor. Så en duktig rivare är mer
värd för mig än en snickare, säger han.
Kursen är finansierad av Stockholms stad
som har köpt de 23 platserna åt personer med
olika typer av försörjningsstöd. Än är det inte
klart om det blir fler omgångar av kursen. Enligt
Itiros projektledare Pierre Chantereau är
alla som slutför utbildningen den här gången
garanterade jobb. Åke Sigg snävar av löftet
lite och säger att han bara kan anställa dem
som ”håller klassen”.
Alla som går utbildningen har invandrarbakgrund
och ungefär hälften av dem har
erfarenhet av byggjobb från sina tidigare
hemländer.
Anwar Hanna Rahim har jobbat på byggen
i Irak i femton år, men trots träget sökande
har det varit svårt att hitta jobb i Sverige. Här
krävs dokumenterad utbildning i en helt annan
utsträckning.
Killarna på kursen tror inte att treårig
gymnasieskola behövs för rivningsarbetare.
– Det är lite för mycket, det är inte så svårt
att lära sig, säger Nedal Shalash.
Flera av kursdeltagarna säger att det räck-
’’
Det är ju svårare
att riva än
att skruva upp
gipsskivor. Så en
duktig rivare är
mer värd för mig
än en snickare.
’’
er om en arbetsledare har detaljerad koll på
konstruktioner och sådant, då kan han ge
instruktioner. Anwar Hanna Rahim konstaterar
att man kan studera mellan femton
och arton års ålder, men att tre år är lång tid
när man är äldre. Araass Hussien är kritisk
redan till längden på den tolv veckor långa
kursen. Han tycker att praktiken innebär att
han jobbar gratis under för lång tid.
Mohsen Gerogan och Nedal Shalash är
mer nöjda.
– Självklart, det är därför jag är här, svarar
Mohsen Gerogan på om han vill jobba med
rivning.
16 BYGGNADSARBETAREN NR 3 FEBRUARI 2007