2003-4-1

BILAGA 5
ICF
ICF och personer med
funktionshinder
Revisionsprocessen kring ICF har redan från början dragit nytta av synpunkter
från personer med funktionshinder och från handikapporganisationer. I synnerhet
har Disabled Peoples’ International (DPI) lagt ner både tid och energi på revisionsprocessen
och ICF återspeglar deras viktiga bidrag.
WHO tillerkänner betydelsen av att personer med funktionshinder och deras
organisationer har full delaktighet i revisionen av klassifikationen av funktionstillstånd
och funktionshinder. ICF som klassifikation kommer att ligga till grund
för såväl bedömning som mätning av funktionshinder i olika vetenskapliga,
kliniska, administrativa och socialpolitiska sammanhang. Som sådan, är det väsentligt
att ICF inte missbrukas på sätt som går emot de intressen som personer
med funktionshinder har. (Se Bilaga 6 om Etiska riktlinjer)
I synnerhet medger WHO att termerna som kommer till användning i klassifikationen,
trots alla goda ansträngningar, kan vara stigmatiserande och stämplande.
Som gensvar på denna oro beslutades tidigt i processen att helt och hållet utesluta
termen ”handikapp” beroende på den nedsättande betydelse den har på engelska
och att termen ”begränsning av förmåga” (disability) inte skulle användas som
beteckning av en komponent utan skulle utgöra en övergripande paraplyterm.
Dock återstår den svåra frågan om hur man bäst skall referera till personer som
upplever någon grad av funktionell begränsning eller inskränkning. ICF använder
termen ”funktionshinder” (disability) för att beteckna ett mångdimensionellt fenomen
som är ett resultat av interaktionen mellan personer och deras fysiska och
sociala omgivning. Av olika skäl föredrar vissa att använda termen ”personer med
funktionshinder” medan andra föredrar ”funktionshindrade”. I ljuset av denna
meningsskiljaktighet så finns det inte någon universell praxis som WHO kan anta
och det är inte lämpligt att ICF strikt antar det ena eller andra uttryckssättet. WHO
bekräftar istället den viktiga principen att personer har rätt att själva välja vad de
vill kallas.
Vidare är det viktigt att understryka att ICF inte alls är en klassifikation av personer.
Det är en klassifikation av människors hälsoegenskaper inom den kontext
som deras personliga livssituationer och omgivning skapar. Det är interaktionen
mellan hälsokarakteristika och de kontextuella faktorerna som ger funktionshinder.
Härav följer att personer inte får reduceras till eller karakteriseras enbart i
termer av sina funktionsnedsättningar, aktivitetsbegränsningar eller delaktighetsinskränkningar.
Så till exempel används i klassifikationen uttrycket person med
”problem i lärande” istället för en ”psykiskt handikappad person”. ICF säkerställer
detta genom att undvika att hänvisa till en person genom en hälsobetingelse
eller funktionshinderterm och genom att genomgående använda ett neutralt – om
inte positivt – och konkret språk.
För att ytterligare påvisa det legitima intresset för en systematisk beskrivning
av personer uttrycks kategorierna i ICF på ett neutralt sätt för att undvika
222