IMpUlS

Nr 1 

Februari 2012 

Årg 45 30 kr 

Studieförbundet 

Vuxenskolans 

tidning 

nya tidens 

hantverk 

Syjuntan 

broderar 

sms 

Exklusivt 

reportage 

Flykt med 

livet som 

insats 

6 sidor special 

Klimatklockan 

är slagen 

Studiecirkeln 

kommer till 

El Salvador 

De lär sig 

allt om 

fårskötsel 

hemlighet 

Lisa Ohlins 

ekarna” 

Hon 

regisserade 

”Simon och 

+ 

SVERIGE RUNT 

KRÖNIKA Arne König 

cirkeln RUNT 

kryss | puls 

iMpuLS NYA FORm!

Ingång 

ledare // innehåll // brev // #1 2012 

anders öhberg, tf chefredaktör 

Kapitalismens kris, 

värdegrundens framtid 

I 

januari samlades delar av världens ekonomiska 

expertis åter till World Economic Forum i Davos. 

Årets Davosmöte skedde i skuggan av den ekonomiska 

krisen. 

Men intressantare än att betrakta den dagsaktuella 

kursen på euron och räntenivåerna på stats - 

obligationerna i de mest drabbade länderna är diskussionen 

om det som kommit att kallas kapitalismens 

nya kris. En tidigare närmast 

anders öhberg 

okritisk hyllning till nuvarande 

ordning håller på att förbytas i behovet 

av en bredare värdegrund 

än vinstmaximering till varje pris. 

Få ifrågasätter att marknadsekonomin 

som system, med sina 

skavanker, är det som i grunden 

fun gerar bäst. Marknadsekonomin 

är också intimt förknippad 

med den demokratiska parlamentarismen, 

det system som de flesta 

av oss bekänner oss till. Men i svallvågorna av den 

nuvarande ekonomiska krisen växer frågan om bland 

annat tillväxtens pris för människor och miljö. 

»Diskussionen om hur 

den framtida kapitalismen 

skall definieras … 

är i allra högsta grad en 

fråga för folkbildningen 

att suga tag i.« 

Den brittiske ekonomen Anatole Kaletsky, tillsammans 

med en del andra ekonomer, har lanserat en 

diskussion om hur den framtida kapitalismen skall 

gestalta sig. Han har delat in det han kallar den moderna 

kapitalismen i tre faser. Kapitalismen 1.0, med 

rötter i 1700-talet, satte maximal frihet för individen 

och så lite inblandning som möjligt från staten 

i cent rum. Kapitalismen 2.0 kom efter första Wall 

Street-kraschen 1929 då ekonomer som Keynes och 

Bertil Ohlin hävdade principen om konjunkturutjämning. 

3.0 kopplas ihop med Nobelpristagaren 

Milton Friedman som hävdat monetarismen och avregleringsekonomin. 

Kaletskys slutsats är att finanskrisen 2008 och dagens 

accelererande skuldkris innebär att modellen 

3.0 kraschat och nu behövs något nytt: kapitalismen 

4.0. En av dem som engagerat sig i diskussionen är 

den svenske ekonomen och debattören Klas Eklund, 

SEB, och medlem av tankesmedjan Fores vetenskapliga 

råd. Han vill se en mer ansvarstagande kapitalism 

som lyfter företagens samhällsansvar, inser 

att ungdomsarbetslösheten samt klimat- och miljöproblemen 

hotar vår framtida 

välfärd. Det är lätt att hålla med 

Klas Eklund. 

I SVs idéprogram står bland annat 

att läsa: ”För SV är hållbar 

utveckling samspelet mellan 

ekologisk, ekonomisk och social 

hållbarhet. Ökad kunskap, bildning 

och engagemang samt lokal 

förankring är grundstenar i bygget 

av ett 

hållbart samhälle.” 

Diskussionen om hur den 

framtida kapitalismen skall 

definieras är inget som är 

förbehållet Kaletsky, Eklund 

med flera ekonomer. 

Det är i allra högsta grad 

en fråga för folkbildningen 

att 

suga tag i. 

Det handlar 

om 

vår gemensamma 

framtid. « 

anders öhberg 

anders.ohberg@sv.se 

Omslagsfoto 

thron ullberg 

Impuls ges ut av 

Studie förbundet 

Vuxenskolan och 

kommer ut med åtta 

nummer per år. 

redaktion 

Telefon 

08-587 686 00 

Fax 

08-587 686 03 

Postadress 

Box 1109 

111 81 Stockholm 

Besöksadress 

Franzéngatan 6 

E-post 

impuls@sv.se 

Internet 

www.impuls.nu 

Tf chefredaktör och 

ansvarig utgivare 

Anders Öhberg 

070-626 38 88 

anders.ohberg@sv.se 

Redaktionssekreterare 

Mats Nilsson 

08-587 686 39 

mats@sv.se 

Grafisk form och layout 

Anders Gustafson 

Editor Publishing AB 

anders@editor.se 

Annonser 

Anne-Marie Franzén 

Tel/fax 

08-542 473 45 

annons@sv.se 

Tryck och repro 

Sörmlands 

Grafiska AB 

Katrineholm 

Kundtjänst 

Prenumeration 

Helår 225 kr 

Cladio Briones 

08-587 686 46 

Pg: 9 11 18-0 

Adressändring 

Cladio Briones 

08-587 686 46 

claudio@sv.se 

anders 

tre 

bästa 

LJUSET 

Det är härligt att vi går mot 

ljusare tider. 

SVs ökning 

Det är fantastiskt att SV ökade 

sin verksamhet under 2011. 

Särskilt gläds jag åt att den 

verksamhet som riktar sig till 

våra nya svenskar ökar kraftigt. 

bättre debatter? 

Den svenska politiska debatten 

behöver ett lyft efter 

alla personintriger. 

Vi förbehåller oss rätten att 

publicera allt material även i 

elektronisk form. Redaktionen 

ansvarar inte för insänt, ej beställt 

material. 

Impuls är medlem i Sveriges 

Tidskrifter. TS-kontrollerad 

upplaga: 30 700 

2 impuls nr 1 2012

” 

innehåll 

Impuls är en av landets största kulturtidningar och en viktig kanal till cirkelledare 

och omvärld. (Efter 15 år som chefredaktör och ansvarig utgivare för Impuls går Per 

Gustafsson vidare till andra arbetsuppgifter. Från årsskiftet är han koordinator i Sverige 

för Europaparlamentariker Kent Johansson (C), som tidigare varit förbundsordförande i 

SV. Per skriver dessutom regelbundet ledare i tidningen Skaraborgsbygden.) 

brev och sms 

I år har SV och Impuls 

funnits i 45 år. Impuls 

har genomgått många 

förändringar - nu är det 

dags igen! Ny layout, nya 

avdelningar och större 

utrymme för det vi kan 

bäst i SV – folkbildning. 

Tyck gärna till! 

Sms: 0708-553081, 

Mejl: impuls@sv.se eller 

mats.nilsson@sv.se 

4 Riskerar livet för Europa 

flykt. De som inte drunknat eller frusit ihjäl under 

flykten från Afghanistan hamnar i fängelser i Grekland. 

Impuls har besökt gränsen mellan Turkiet och Grekland 

dit 10 000-tals flyktingar kommer varje år. 

12 Trend att sticka 

syjuntor. Att sticka och brodera upplever en ny storhetsperiod. 

Kom med i en modern syjunta! Den mobila 

syjuntan Trådar tar hjälp av digital teknik. 

16 Klockan är slagen 

miljö. Experterna är eniga: Klimathotet är inte bara 

överhängande, det är en realitet. Två graders temperaturhöjning 

ökar havsnivån med upp till 1,5 meter. 

20 Lisa Ohlins traumatiska hemlighet 

porträtt. Precis som huvudpersonen i sin senaste 

film ”Simon och ekarna” undanhölls Lisa Ohlin familjens 

traumatiska förflutna i det längsta. 

28 Klimatsmart får 

landskapsvård. Fårhållare i Rättvik har via SV fått 

en gedigen utbildning i allt som har med fårskötsel att 

göra – från att bygga stängsel till att slakta. Men framför 

allt betonas fårets betydelse som landskapsvårdare. 

32 SV i El Salvador 

folkbildning. Folkbildare från SV i Västerbotten introducerar 

studiecirklar i El Salvador. Impuls var med 

när de inledde ett samarbete med ministrar och ledare. 

sidan 12 

24 

»Det är så avslappnande 

att jobba 

med händerna, 

samtalen 

blir 

annorlunda.« 

28 

12 

dessutom i detta nummer 

4 

10 Sverige runt 24 Lövestad lever upp 27 Tio 

frågor // Björn Appelgren 31 Krönika Yttrandefrihetens 

förlust // Arne König 37 Puls 38 Cirkeln 

runt 40 Kryss 41 Noterat 44 Baksidan 

Så in i Norden // Bo Andersson 

Familjen el-Nasri i Gaza. 

Foto: kentklich 

Jag skänker 

3 000 till Gaza 

» Hej. I Impuls nr 7/2011 

fanns ett mycket intressant 

reportage om 

familjen el-Nasri i Gaza. 

Jag blev mycket tagen 

av deras historia. Jag har 

själv barn och barnbarn 

och tycker att vi har så 

bra i Sverige. Jag sätter in 

3 000 kronor på Impuls 

konto och vill att pengarna 

ska vidarebefordras 

till familjen el-Nasri så 

att de kan köpa en get. 

Rolf Larsson 

Storbrännan 

Tack för lyckad 

musiksatsning 

» Jag skulle vilja ge Impuls 

en eloge för att ni 

numera ofta skriver om 

The Tube, SVs så omfattande 

musikverksamhet. 

Dessutom har Pelle 

Moelds från P3 små 

reflektioner varit väldigt 

roande, liksom flera intressanta 

porträtt av 

musiker. Jättekul för alla 

oss som är cirkelledare 

och personal inom musikområdet. 

Tack! 

Lina Brustad 

Varberg 

nr 1 2012 impuls 3

Drömmen o 

flyktingar » Grekland 

Tiotusentals flyktingar tar sig varje år in i Europa över 

floden Evros till Grekland. Drömmar om fred, frihet och 

jobb får dem att riskera livet. De som drunknar eller 

fryser ihjäl får en anonym grav uppe i bergen. 

Impuls Sven Rosell och Kent Klich har rest längs gränsen 

till Europa. 

4 impuls nr 1 2012

Temperaturen ligger 

kring nollstrecket. En 

ung kvinna sitter ihopkrupen 

på betongplattan 

utanför polisstationen 

i byn Tychero 

vid Greklands gräns 

mot Turkiet. Hennes kropp skakar 

av köld och blicken är tom. En av 

de tre sönerna lägger ömt sin jacka 

över henne. Familjen har tagit sig 

över gränsfloden Evros under natten 

på en liten gummibåt. Floden finns 

mindre än en kilometer härifrån. 

Ute på gatan öppnar en polis bakdörren 

på en skåpbil. Ut stapplar 

unga män, stelfrusna, blöta och leriga. 

Jag räknar till 24 stycken. Även 

de har tagit sig över floden i skydd 

av mörkret. 

– Vi ska inte stanna här utan resa 

till ett annat land, förklarar Arkan 

Jadgari, som uppger att han är 16 år. 

Arkan och hans jämnårige kompis 

Mohammed Ahmedi uppskattar att 

det tagit två veckor att ta sig från Afghanistan 

till Europa. Om det stämmer 

har resan gått ovanligt fort. För 

afghaner vars pengar tar slut längs 

vägen kan resan ta månader och år. 

De tvingas ta riskfyllda byggjobb i 

Teheran, lågbetalda jobb på restauranger 

i Istanbul och osäkra påhugg 

i jordbruket. 

En resa från Afghanistan kostar 

4 000 dollar för en vuxen och 3 000 

dollar för barn. En del tvingas betala 

betydligt mer. Människosmugglarna 

tar så mycket betalt de kan. Någon 

garanti för att komma fram med livet 

i behåll ges dock inte. 

Poliserna ställer upp flyktingarna 

på led för registrering. De nyanländas 

mobiltelefoner samlas in i en 

påse. ”Det här är inget hotell!”, hojtar 

en polis. » 

m Europa 

nr 1 2012 impuls 5

flyktingar » grekland 

Qurben Alei och Zahva Rahmen sitter fast på ett flyktingläger i Thessaloniki sedan fyra år. De har inte råd att 

resa vidare till Sverige. Deras enda barn sonen Hassan Bakevie, 19, bor och studerar i Östersund. 

…slutar ofta så här 

För många slutar drömmen om Europa i en anonym grav i bergen. I de två senaste gravarna ligger en mamma 

och hennes son. 

Flyktingarna utanför polisstationen 

kommer från Afghanistan. Syrier, 

somalier, palestinier och afghaner 

slipper i många fall undan med 

något eller ett par dygn i ett av de 

särskilda fängelser eller förvar som 

inrättats för flyktingar. Därefter får 

de ett papper som beviljar dem en 

månads uppehållstillstånd i Grekland. 

För andra nationaliteter väntar 

deportation efter någon eller upp 

till sex månaders fängelsevistelse. 

I Tychero låter polisen oss tala 

med flyktingar utanför polisstationen. 

Vid de andra polisstationerna 

och flyktingfängelserna däremot 

tillåts vi bara uppehålla oss utanför 

området. Samtal med flyktingar tilllåts 

inte. Journalister släpps inte 

in utan måste stå utanför de höga 

stängsel som omgärdar fängelserna. 

Advokater tillåts visserligen gå in på 

området, men måste tala med fångarna 

utanför cellerna. Läkare är de 

enda som släpps in till fångarna. 

I byn Fylakio finns det största flyktingfängelset. 

Där låses upp mot 

400 människor in i sex celler i upp 

till sex månader i väntan på utredning 

eller deportation. Temperaturen 

har krupit under noll när vi är 

där och ett tjugotal unga män är ute 

på rastgården. De huttrar i kylan. 

En man joggar runt på den lilla planen. 

Ett par av männen är insvepta 

i filtar. 

– Det här är inte Europa! Polisen 

slår oss! Vi har en toalett och den är 

trasig. Vi har inget varmvatten och 

flykting 

»Polisen 

slår oss! 

Vi har en 

toalett 

och den är 

trasig. Vi 

har inget 

varmvatten 

och får 

inte ringa 

till våra 

anhöriga.« 

får inte ringa till våra anhöriga, ropar 

de på flera språk. 

Vi talar med flyktingar från Algeriet, 

Tunisien, Syrien och Irak genom 

dubbla stängsel. Flera har varit 

inlåsta i tre till sex månader utan att 

få besked om sin framtid. 

Polisen beordrar dem att gå in, men 

strax kommer en ny grupp ut. Den 

ger samma bild av polisbrutalitet, 

smuts och brist på hygienartiklar. 

Enda skillnaden är att någon uppger 

att varmvattnet fungerar mellan 

vissa klockslag. En man säger att 

han inte fått något klädombyte på 

66 dagar. Sängar finns, men lakanen 

byts aldrig. 

En tibetan säger att han har en 

svårt sjuk bror på ett sjukhus i sta- 

6 impuls nr 1 2012

den Alexandroupolis tolv mil härifrån. 

Polisen har inte tillåtit honom 

ta kontakt med brodern. 

Proceduren upprepas ännu en 

gång och en ny grupp fångar släpps 

ut. De är förtvivlade över ovissheten. 

”Rädda oss!”, vädjar de. Kvar 

i cellen finns en man som har ont i 

öronen, svart vätska rinner ur dem. 

”Jag bryr mig inte”, blev polisens 

svar när en man förklarade att han 

behövde läkarvård. Männen uppger 

att poliserna stjäl fångarnas mobiltelefoner 

och pengar. 

I en av de sex cellerna finns kvinnor, 

men de släpps inte ut medan vi är 

där. Flyktingarnas vittnesmål om de 

usla förhållandena överensstämmer 

med Läkare Utan Gränsers larm- 

Flyktingfängelset i 

Fylakio är ökänt för 

polisens inhumana 

behandling och 

urusla miljö. Det är 

trångt, smutsigt 

och kallt. En del sitter 

inspärrade i upp 

till sex månader. 

Flyktingar 

>> Kritik mot Grekland 

Grekland har vid flera tillfällen fått kritik för sina inhumana 

flyktingfängelser och sitt bristfälliga flyktingmottagande. Kritiken 

har bland annat kommit från Europadomstolen, Human 

Rights Watch och Läkare Utan Gränser. 

Sverige slutade skicka tillbaka minderåriga till Grekland 2008; 

de skulle annars skickats dit enligt Dublinförordningen. Sedan 

november 2010 skickar Sverige inga flyktingar till Grekland 

överhuvud taget. Asylskälen i dessa ärenden prövas av Migrationsverket. 

Storbritannien och Norge är andra länder som slutat 

skicka flyktingar tillbaka till Grekland av samma anledning. 

rapport från i somras. De allra flesta 

som är sjuka har blivit det i fängelset. 

Det bekräftas av en fängelseläkare 

jag talar med vid ett annat 

flyktingfängelse. 

De som deporteras förs till Aten 

och sätts på ett flyg till hemlandet. 

Enda möjligheten för dem att, åtminstone 

tillfälligt, undvika deportation 

är att söka asyl i Grekland. Men 

det är tämligen utsiktslöst eftersom 

ytterst få får asyl i landet. Dessutom 

vill knappast någon stanna här på 

grund av den ekonomiska krisen och 

den skyhöga arbetslösheten. De flesta 

hoppas kunna ta sig till Tyskland, 

Storbritannien, Frankrike eller Norge. 

Andra vet inte var i Europa de 

ska försöka hitta en ljusare framtid. 

– Det här är hela Europas problem, 

inte bara Greklands, säger Georgios 

Salamagkas, polischef i Orestiada, 

när han tar emot en timme efter 

avtalad tid. Han har suttit i möte om 

fyra flyktingar som försvann på floden 

för ett par dagar sedan. Att de 

överlevt i kylan är inte troligt. 

– Vi har haft illegal migration 

över gränsen under de senaste 20 

» 

nr 1 2012 impuls 7

flyktingar » grekland 

åren. Men tidigare hade vi kontroll 

över den. 

År 2009 arresterade grekisk polis 

omkring 5 000 flyktingar som tagit 

sig in till Grekland från Turkiet. 

Förra året hade antalet stigit till 

55 000 flyktingar. Till det kommer 

de som inte gripits av polisen och de 

som försvunnit på floden. 

Gränsen mot Turkiet är knappt 

tio mil lång, varav tolv kilometer 

i norr är en landgräns. Där vill 

Grekland spärra av med staket och 

värmekänsliga kameror. Jag ställer 

frågan om inte följden blir att fler 

tar sig över floden då med ännu fler 

drunknade som följd. ”Jo, men det 

är alltför lätt att ta sig över landvägen”, 

är det svar som ges. 

– I går natt grep vi två människosmugglare. 

De sköt mot poliserna. 

Som tur var skadades ingen av de 

våra, men en av smugglarna blev skadad, 

berättar Georgios Salamagkas. 

Smugglare har även använt automatvapen 

mot den grekiska polisen. 

På den turkiska sidan finns smugglare 

som visar flyktingarna fram till 

floden och förser dem med gummibåtar 

och linor att dra sig över på 

andra sidan med. På en gummibåt 

avsedd för två eller fyra personer 

trängs ofta tio eller fler i mörkret 

på en tre, fyra meter djup flod med 

oberäkneliga strömmar. 

Fyra smugglare greps under årets 

två första veckor. Förra året arresterades 

62 människosmugglare i norra 

delen av Evros. 

Polischefen nämner inte att det 

finns de som tjänar pengar på flyktingströmmen 

även på den grekiska 

sidan. Bussbolag kör dagliga turer 

med flyktingar till Aten. En biljett 

kostar 71 euro, att jämföra med tågbiljetten 

som kostar 38. Vi ser hur 

taxichaufförer trycker in sju, åtta 

flyktingar i sina bilar och tar ungefär 

lika mycket betalt per person. 

En advokat hävdar att polisen 

väntar med att släppa personer 

från fängelserna tills tåget avgått så 

att flyktingarna tvingas ta buss eller 

taxi om de inte väljer att sova 

utomhus. Poliser tipsar taxichaufförer 

om när fångar ska släppas. På 

så vis tjänar även de en slant. Fixare 

vid buss- och järnvägsstationerna i 

Alexandroupolis lurar flyktingar till 

de dyrare färdsätten. 

Flyktingar vars pengar tagit slut 

riskerar att fastna i Thessaloniki, 

Aten eller redan i Alexandroupolis. 

De kommer inte längre. 

Under 2011 dog 58 flyktingar vid 

gränsen, de flesta drunknade medan 

andra frös ihjäl. Året innan var antalet 

46. Men det verkliga antalet är 

större; en del hittas aldrig eller först 

efter lång tid. Rättsläkaren Pavlos 

Pavlidis på sjukhuset i Alexandroupolis 

undersöker de som omkommit 

på väg in i Europa. 

– Vi förvarar dem här i tre månader, 

säger han och pekar på kylrummet 

där tio kroppar väntar på att 

begravas. 

DNA och foton tas på alla. Det 

händer att anhöriga dyker upp och 

identifierar den döde. Någon gång 

har anhöriga kommit senare, då har 

graven öppnats och flyttats. 

Jag undrar om de döda efterlämnar 

ägodelar. Då tar rättsläkaren 

fram en burk med ett smycke fäst på 

ett tunt läderband. 

– Det här är det enda. Det bars av 

en man mellan 25 och 30 år, svarar 

Pavlos Pavlidis. 

Mannens namn är okänt. Han 

kanske fått smycket av sin fru, flickvän 

eller av en syster. 

Två kistor rullas in i kylrummet. 

De är avsedda för en iransk kvinna 

och hennes son. Mannen överlevde 

men förlorade sin familj. Nu väntar 

han hos en imam i bergsbyn Sidiro. 

Om två timmar ska frun och sonen 

begravas. 

Begravningsplatsen består av 

anonyma jordhögar. De äldsta har 

växt igen och syns knappt. Så slutar 

drömmen om Europa för många. 

Ett par dagar senare möter vi nio 

män och fyra kvinnor i Tychero. De 

är leriga, frusna och trötta men samtidigt 

lättade över att ha klarat sig 

över floden på en liten gummibåt. 

En av kvinnorna är gravid i åttonde 

månaden och måste stödjas för att 

kunna gå. 

De nyanlända kommer från Algeriet 

och Marocko. De valde att flyga 

till Istanbul eftersom det blivit svårare 

att ta sig direkt till Spanien. Nu 

måste de sannolikt tillbringa månader 

i ett kallt, smutsigt och trångt 

fängelse. Frågan är om de därefter 

blir deporterade eller tillåts resa 

vidare. 

Mahmoud, som en av männen heter, 

har tunna tygskor på sig. De har han 

fått av farfar som bor i Frankrike. 

Skorna betyder tur. 

Vad drömmer de om i Europa? 

Gruppen hjälps åt att svara: 

– Frihet! Arbete! Ett hus! Barn! 

Familj! En frisersalong! « 

Skymning över gränsfloden Evros. Den här natten anländer nya 

flyktingar. Precis som alla andra nätter. 

Människosmugglarna förser ofta flyktingarna med den här typen 

av båt. Ju fler som ryms i en båt desto större förtjänst för smugglaren. 

Men samtidigt större risk för flyktingarna. 

Siham har just anlänt till Europa. Blöt, utmattad och smutsig, 

men samtidigt lättad över att flodfärden slutade lyckligt. 

Nyanlända flyktingar. Nu väntar registrering och förhoppningsvis 

bara något dygn i flyktingfängelse. 

8 impuls nr 1 2012

Återförenas med 

Impuls 

vid gränsen 

till EU 

sin familj efter 14 år 

Shair Alikozay är glad men också lite nervös. Om en vecka ska han 

träffa hela sin familj i Nederländerna. För första gången. Han var 

två år när han senast såg sin pappa och åtta år när han träffade 

mamma. Sina två yngre bröder har han aldrig träffat. 

Text Sven Rosell Foto Kent Klich 

Shair Alikozay, 16, var två 

år när pappa gav sig iväg 

till Europa. Mamma följde 

efter sex år senare. I Nederländerna 

fick de två 

söner till. De är nu tre och fem år. 

Mamma fick holländskt medborgarskap 

för en månad sedan. 

Shair stannade kvar hos morfar i 

Kabul i Afghanistan. Varför det blev 

så vet han inte. Sin utmärkta engelska 

lärde han sig på en skola finansierad 

med medel från Kanada. 

Vi träffar Shair i hjälporganisationen 

Arsis center för ensamkommande 

minderåriga utanför Thessaloniki. 

Här bor 30 tonårskillar i 

väntan på besked om asyl eller på att 

få råd att åka till släktingar någonstans 

i Europa. Det ser ut som ett 

gruppboende för ensamkommande 

flyktingar i Sverige. Tre killar delar 

på ett rum, får mat och går i skola. 

Fritidsaktiviteter anordnas. Socialarbetare 

och psykolog ingår i personalen. 

Hemmet är bemannat dygnet 

runt. Det händer att killar avviker 

för att ta sig fram på egen hand. 

Shair flög till Iran där resan fortsatte 

mot Europa i en liten bil. Över 

bergen mellan Iran och Turkiet gick 

han i 50 timmar tillsammans med 

fyra jämnåriga killar. 

– Där var molnen nära våra huvuden, 

berättar han. 

Shair var livrädd. Han hade blivit 

varnad för att iransk polis skjuter 

flyktingar. 

– Vi bodde i en smugglares hus 

med kor i 20 dagar. Han behandlade 

oss som djur. 

I Turkiet gick resan vidare med 

buss. De fick vänta länge hemma 

hos en familj, men smugglaren var 

vänligare än den i Iran. 

Efter några dagars uppehåll i Istanbul 

fortsatte Shair och kompisarna 

han fått längs vägen mot gränsen 

till Grekland. De åkte i en fullpackad 

bil. Sista biten till floden gick de 

på ett led med smugglaren i spetsen. 

Gränsområdet på den turkiska sidan 

är minerat. 

– Vi skulle vara tolv personer i en 

gummibåt för fem. Det var på natten. 

I mitten av floden började båten 

sjunka. Luften läckte ut. 

En simkunnig hoppade i vattnet 

och sköt på. Väskan blev Shair 

tvungen att släppa i floden. I den 

fanns foton, böcker och cd-skivor. 

Snart är det dags 

för resans sista 

etapp för Shair. 

Hans mamma, pappa 

och två bröder 

väntar i Nederländerna. 

Först och främst 

behöver de ensamma 

barnen känna 

sig trygga här hos 

oss, säger Irida Pandiri 

och John Daskalakis 

på Arsis. 

Mobiltelefonen försvann också i 

vattnet. 

– 16 av oss nådde Grekland. En 

var mycket frusen och mådde dåligt. 

Vart de andra tog vägen vet jag 

inte, säger han och slår ner blicken. 

Resan från Kabul tog en och en halv 

månad. De plockades upp av polis 

och fördes till flyktingfängelset i 

Fylakio. Shair beskriver inlåsningen 

där som en fasansfull tid. Det var 

smutsigt, kallt och varmvatten 

saknades. Oron var ständigt närvarande. 

Efter två månader i fängelset 

fick Shair flytta till Arsis center för 

minderåriga. När den stundande 

resan till familjen i Nederländerna 

kommer på tal skiner han upp. En 

farbror i London har betalat flygbiljetten. 

– Jag minns min mammas ansikte, 

men bara svagt, säger Shair med 

ett leende. « 

nr 1 2012 impuls 9

Sverige Runtdet händer i sv 

SV i Eskilstuna har många dansformer 

på programmet. foto: Anders Forngren 

4 

8 

0 

q 

1 5 

9 

3 

1eskilstuna 

Dans i alla dess former 

Dans är stort i SV Eskilstuna. 

Här kan man gå på 

tåskola, det vill säga lära 

sig dansa balett med tåspetsskor. 

Dessutom kan 

man välja bland dansakrobatik, 

street jazz, 

orientalisk magdans, 

latinojazz, riverdance, 

stepp och sambamix. 

dans. Över 300 elever är 

inskrivna på den artistiska 

show- och dansskolan 

The Pointe. 

Tills nyligen hette 

den Charlie Rivel jrs 

dansskola, efter den 

världsberömde clownens 

son som startat 

den, men namnet ändrades 

efter hans bortgång 

strax före jul. 

– Dansintresset ökar 

i hela världen och även 

i Eskilstuna, berättar 

Hanna Luhanko Ehrlund, 

som nu driver 

dansskolan The Pointe. 

Hon är konstnärlig 

ledare och har jazzdans 

som specialitet. Till sin 

hjälp har hon nio danslärare. 

SV står bakom dansundervisningen, 

som bedrivs 

i cirkelform. 

En gång varje termin 

hålls en dansfestival där 

alla dansare kan vara 

med. Förra året var Snövit 

dansfestivalens tema 

och vid denna termins 

slut i maj blir det ett 

filmtema på dansfestivalen. 

– Deltagarna är i alla 

åldrar, berättar Hanna, 

som undervisade i dans 

i tio år innan hon tog 

över dansskolan och 

bytte namn på den. 

– Alla som vill dansa 

ska få dansa, säger Hanna 

bestämt, därför kan 

alla som vill börja dansa 

anmäla sig när som 

helst. « 

7 

2 

6 

2kisa 

Lyckad musikal 

Musik. ”Musicalen” i Kisa 

Folkets hus blev succé. 

SV och ledarna Johanna 

Wassanger och Julia Lindberg 

stod bakom föreställningen. 

Den framfördes av personer 

med funktionsnedsättning 

och ensemblen 

har övat hela hösten i studiecirkel 

inför premiären. 

på 

gång 

i SV 

FEBRUARI 

10 

FREDAG 

2012 

markaryd 12 februari 

Föredragsserien rulllar 

vidare. Cecilia Öqvist, 

Malmö, berättar om 

Toscana under titeln 

Drömmen om Toscana. 

markaryd 26 februari 

Lasse Tengberg, Helsingborg 

gör Nedslag i historien 

i föredagsserien. 

Alla föredrag är för allmänheten. 

Markaryds 

föreläsningsförening och 

SV samarbetar. 

Många gåvor överlämnades till SV från olika organisationer 

som besökte Öppet hus i januari. Niklas Lundgren, 

förbundschef, frontade i entrén och fick ta emot mängder 

med blommor. 

3stockholm 

SV i nya lokaler 

Öppet hus. SVs förbundskansli 

hade i januari 

öppet hus i de nya 

lokalerna på Franzéngatan 

6 i Stockholm. 

Över 100 besökare 

tog tillfället i akt att 

mingla och äta gott. 

4boden 

Tjejrabatt på flugfiske 

SVs förre förbundschef 

Anders Gradin avtackades 

av SVs ordförande 

Berit Danielsson. 

Niklas Lundgren, 

förbundschef sedan årsskiftet, 

berättade kort 

om omorganisationen. 

tjärnlek. Kvinnor med intresse för flugfiske har chansen i 

Boden. De får nämligen rabatt på studiecirkeln i flugbindning 

och kastteknik. Cirkeln avslutas med en fiskedag i 

Bodens flugfiskeklubbs egna tjärnar. Läge för romantik? 

10 impuls nr 1 2012

Redaktör: Mats Nilsson // mats@sv.se // 08-587 686 39 

5västerås 

Fullt ös i SVs nya musikhus 

Svs nya musikhus i 

Bäckby, Västerås, var 

fullbelagt redan före den 

officiella invigningen i 

december förra året. 

23 nya replokaler och en 

scen finns i huset, och 

några av banden spelar in 

sina egna skivor där. 

musik. Jenny Nordin 

och Micke Gottberg berättar 

om det tryck på 

replokaler som finns i 

Västerås. Flera hundra 

band spelar hos olika 

studieförbund, på fritidsgårdar, 

i källare och 

garage. 

– Västerås är värd att 

kallas årets musikstad, 

säger Jenny Nordin, 

som önskar medlemmarna 

i Seventribe välkomna 

till SV. 

Åttamannabandet Seventribe 

tillhör de mer 

erfarna. Det har funnits 

i tio år och spelat på de 

flesta större musikfester 

och rockfestivaler. Det 

har också den största 

replokalen i huset. 

– Det är kul att vi har 

en sådan blandning av 

Jenny Nordin, SV, med några medlemmar i Seventribe, som helst spelar live. Vitale, Thaisson 

och Manman gillar sin nya replokal i SVs musikhus. 

band här, säger Jenny. 

Allt från turnerande 

grupper som gett ut 

skivor till nybörjare. 

Rebel Girls, tjejer som 

spelar rock, är ett projekt 

som SV driver på 

flera håll i landet. Under 

jullovet hade de ett 

tredagarsläger i musikhuset. 

En kurs som planeras 

att köras är inspelningsteknik 

i en professionell 

studio. Fyra helgdagar 

gnuggas deltagarna i 

teknik som deras egna 

band kan använda sig 

av. I februari startar en 

ny kurs. 

Musikverksamhet för 

personer med funktionsnedsättning 

planeras 

pågå främst på vardagar. 

– Eftersom SV-avdelningen 

omfattar hela 

Västmanland har vi 

ambitioner även på andra 

orter, säger Jenny. 

Vi har replokaler i Surahammar 

i samarbete 

med Musikspektrum 

och i Sala. 

Västerås kommunala 

bostadsbolag Mimer 

sponsrar en del av musikverksamheten 

eftersom 

det behövs aktiviteter 

för unga i området. « 

6havdhem 

Cirkel blev bok 

Bok. Ett 30-tal kvinnor 

från södra Gotland har 

träffats i studiecirklar 

om mat och tradition. 

De är från Grötlingbo, 

Hablingbo, Havdhem 

och Näs. 

Resultatet av studiecirklarna 

har blivit boken 

”Favoritrecept från södra 

Gotland”, som kom 

ut i julas. SV, Gotlands 

museum och Havdhems 

hembygdsförening har 

samarbetat omkring 

projektet, som ingått i 

Leader Gotland. 

bromölla. SV Nordöstra 

Skåne har fått ett nytt 

lokalkontor i Bromölla. 

Efter omorganisationen 

bildar Bromölla, Kristianstad, 

Hässleholm, Osby 

och Östra Göinge en 

egen SV-avdelning. 7 

8luleå 

Ingen bisak 

Biodling. Intresset för 

biodling ökar stadigt. 

När Luleås biodlare 

hade årsmöte kunde 

man konstatera att SVs 

och biodlarföreningens 

nybörjarcirkel hade haft 

elva deltagare. 

Sommarkursen i 

drottningodling lockade 

åtta deltagare. 

9katrineholm 

Träna bort hundskräcken 

Ann Unosdotter har i ett 

par år lett studiecirklar 

på äldreboenden med 

sina hundar Joffie och 

Amia. 

hundcirklar. Hundarna 

är lämplighetstestade 

och utbildade för professionellt 

arbete med 

människor i bland annat 

vård, omsorg och skola. 

I studiecirklarna har 

man olika aktiviteter 

tillsammans med hunden, 

för att öka välbefinnandet, 

till exempel en 

enkel hinderbana till 

hunden, där kanske deltagare 

kan vara hinder, 

kasta boll och ha dragkamp 

med hunden. Det 

är populärt, för de flesta 

tycker ju om hundar. 

Men inte alla. Bland 

personalen på äldreboendena 

finns det de som 

går långa omvägar runt 

henne och hundarna. Så 

nu till våren utannonseras 

nästa cirkel: Trött 

på att vara hundrädd? 

– Med kunskap om 

hundens beteende, kan 

man hjälpa människor 

över sin rädsla, säger 

Ann Unosdotter. « 

0sundsvall 

Projekt för jobb 

Mötesplats. Efter att SV 

i Sundsvall i flera år har 

bedrivit ett framgångsrikt 

projekt för vuxna arbetslösa 

startar man nu en 

mötesplats för unga arbetslösa. 

Av de vuxna arbetslösa 

som deltagit i projektet 

Kan – kunskap, aktivitet 

och nätverk – har 75 procent 

gått vidare till jobb 

eller studier. 

Svenska kyrkan och 

två fackföreningar 

deltar i samarbetsprojektet. 

q 

120 

Så många seniorer räknar 

SV, ABF och biblioteket 

i Rättvik att utbilda 

i datorkunskap fram till 

sommaren. 

Stiftelsen för internetinfrastruktur 

har bidragit 

med 152 000 kronor. 

Syftet är att lära personer 

över 55 år med bristande 

datakunskaper 

hur internet kan bli ett 

hjälpmedel och att ge 

allmän kunskap om datoranvändning. 

nr 1 2012 impuls 11

hantverk » ungdomar 

Den nya 

tidens 

syjunta 

Hon lärde sig sticka av 

mormor när hon var sex 

år. Sedan stickade hon 

så mycket att hon fick 

tennisarmbåge. 

– Nu funderar jag på om 

jag skulle kunna lära mig 

virka med väns ter hand 

i stället, säger Lovisa 

Persson, cirkelledare och 

distriktsordförande i Vi 

Unga Stockholm. 

text åsa chagas foto klara berggren 

Först stickade hon grejer till 

Barbiedockorna, kuddar och 

hela soffor. Sedan blev det 

mössor på löpande band. 

– Det tog bara ett par timmar 

att sticka en mössa, så det var 

roligt. Jag stickade och sålde till bekanta, 

berättar Lovisa Persson. 

För dagen har hon på sig den första 

mössa hon någonsin stickade. 

Den är ljusröd och rätt sliten och 

har en liten säkerhetsnål fastsatt, 

eftersom hon var så ovan då att hon 

tappade en maska. 

w Är den speciell för dig? 

– Alla mina mössor är speciella, 

säger hon med ett skratt. Jag har 

massor. 

Lovisa leder en syjuntecirkel för 

unga och har hållit stickkaféer på ett 

bibliotek i Solna. 

– Vi satt där och fångade upp de 

ungdomar som kom in på biblioteket. 

En del hade aldrig rört vid en 

stickning förr. Det är roligt att få 

hjälpa till, att få visa varandra. Vi 

gör kanske inte det så ofta, vi i den 

unga generationen. Man ska liksom 

klara allt själv. Då är det ganska 

skönt att få säga: Kan du komma och 

hjälpa mig med det här? 

Hon tänker efter en stund och 

säger: 

– Det var säkert skönt för mormor 

också, att få lära ut till oss. 

När mormodern dog ärvde hon en 

Det blir bra samtal 

medan man sitter 

och stickar och broderar, 

tycker Lovisa 

Persson som leder 

en syjunta för unga. 

Till vänster om henne 

sitter Anna 

Ingels och till höger 

Anna Nordström. 

hel låda med tyger och broderigarn. 

Så då började hon brodera också. 

Hon berättar entusiastiskt om en 

stor vit duk som hon brukar ta med 

sig när hon åker någonstans, om 

hon fikar med en kompis eller åker 

hem till sina föräldrar. Den brer hon 

ut på ett bord och så kan den som 

vill brodera något. 

Det påminner om det broderade 

”klotterplank” som används i Trådar 

(se sidan 14). Lovisa Persson var 

med på en av syjuntorna i Trådar 

och hon slogs av hur fina samtal det 

blev medan de arbetade. 

– Eftersom det är så avslappnande 

att hålla på med händerna 

12 impuls nr 1 2012

så tror jag att samtalen blir annorlunda. 

Det gör ingenting om det blir 

tyst i fem minuter. Det blir inte så 

forcerat. 

– Livet är hektiskt, det är mycket 

hela tiden. Att då bara få sitta ner 

och sticka eller brodera är väldigt 

rogivande. 

Många unga söker sin inspiration på 

nätet. Det gör Lovisa Persson också, 

men framförallt hittar hon idéer 

i sin mormors gamla handarbetsböcker. 

– Mormor sydde mycket kläder, 

snygga kläder, säger hon och berättar 

om en bild i ett fotoalbum på 

henne och hennes systrar uppklädda 

i stickade kjolar och tröjor, ”fantastiskt 

fina med små hundar på”. 

det självklart att laga trasiga jeans 

Farmor var mer praktiskt sinnad 

en extra gång. 

och lärde henne stoppa strumpor. 

– Vi är rätt kortväxta i vår familj 

Och farfar stickade halsdukar till 

så vi måste ofta lägga upp byxorna. 

hela hennes pappas fotbollslag. 

Och morfar då? Ja, 

juntor sågs som något mos- 

Det var länge sedan sy- 

han slöjdade, hos honom 

sigt för äldre damer. Nu är 

fick hon pröva snickarbänken. 

Vad blir nästa trend? 

det trendigt bland de unga. 

– Och mamma brukar 

– Kanske blir det att sy 

skryta över hur snygga 

sina egna kläder och sy 

maskeradkläder hon sydde 

om gammalt, gissar Lovisa 

till oss när vi var små, säger 

Persson. Det är roligt när 

hon med ett leende. 

man hittar något som är 

trasigt och tänker att det 

Att båda föräldrarna hanterade 

en symaskin gjorde av. « 

här kan jag göra något nytt 

» 

nr 1 2012 impuls 13

hantverk » trådar 

Digitalt 

broderi 

Vad händer när det långsamma broderiet möter det 

snabba språket? Deltagarna i den mobila synjuntan 

Trådar broderar inte ”Hem, ljuva hem”, utan korta sms. Nu 

ger sig Trådar ut på turné i Jämtland. 

text åsa chagas foto lisa lundström 

Den mobila syjuntan Trådar 

ger sig ut på turné 

igen, med tre stora lådor 

med tyg, garner, nålar, 

inspirationsmaterial och 

uppmaningen: Brodera ett sms! 

– Det roligaste är kanske en jättestor 

duk som man lägger ut på bordet, 

ett slags broderat klotterplank 

som följer med från plats till plats, 

berättar Ida Krusevi, verksamhetsutvecklare 

i SV Jämtland och samordnare 

för Trådar där. 

Hon var själv ledare för en av 

träffarna på bygdegården i Gåxsjö, 

i våras, förra gången Trådar reste 

runt i Jämtland. 

– Där kom hela familjer, från 

7-åringen till 90-åringen, det var jätteroligt. 

Samtalen handlade mycket 

om vad som behövs för att människor 

ska samlas, att det är så typiskt 

att det behövs att det kommer någon 

utifrån som tar initiativet. Och 

då är Gåxsjö ändå en väldigt levande 

by, trots att det kanske bara är ett 

hundratal personer som bor där. 

En del av de broderade sms:en 

Ida Krusevi. 

Åsa Ståhl, doktorand 

i medieoch 

kommunikationsvetenskap, 

är en av 

initiativtagarna till 

Trådar. 

sparas i tygböcker med teman som 

långsamt/snabbt, digitalt/fysiskt 

och flyktigt/bestående som kan 

tjäna som inspiration för kommande 

syjuntor. Det går också att bläddra 

digitalt på Trådars hemsida. 

Med på turnén finns också en symaskin 

som kan brodera text, men 

så värst snabb är den inte. Att brodera 

ett sms med den kan ta en timme. 

Det ger upphov till intressanta diskussioner 

om långsamt och snabbt, 

menar Åsa Ståhl, doktorand i medieoch 

kommunikationsvetenskap, och 

en av initiativtagarna till Trådar. 

– Ganska många av deltagarna 

på våra syjuntor skickade för första 

gången i sitt liv ett sms. För dem tog 

det ganska lång tid. Det krävs en 

viss tanketeknik för att formulera 

sig så att det får plats på 160 tecken, 

säger hon. 

Det är samtalen som förs under syjuntorna 

som är det intressanta, menar 

Åsa Ståhl. 

– Det är ett annat sätt att mötas 

än på en traditionell syjunta, där 

man ofta känner varandra väldigt 

väl. Här möts nya människor, och de 

som tidigare broderat meddelanden 

finns också med, trots att de inte är 

närvarande fysiskt. 

När vårturnén i Jämtland planeras 

tänker man lite bredare än att 

bara förlägga träffarna på bygdegårdar, 

som förra året. 

– Den här gången kommer vi att 

vara bland annat på en fritidsgård, 

en designbutik och på ett hotell, berättar 

Ida Krusevi. 

Tanken är att undersöka vad som 

händer när människor med olika 

åldrar och bakgrund börjar samtala. 

– Vad sms:ar vi om? Vad är vår 

tids ”Hem, ljuva hem”? « 

Trådar 

>> Partners 

Samarbetspartners i Trådar är SV, Vi 

Unga, Riksutställningar, Bygdegårdarnas 

riksförbund och Malmö Högskola. 

Åsa Ståhl och Kristina Lindström har 

tidigare arbetat med sms-broderisyjuntor 

och ingår i projektet som en 

del av deras doktorandarbete på K3, 

Malmö högskola. 

14 impuls nr 1 2012

”Brodera ett sms!” är uppmaningen 

i den mobila syjuntan Trådar som 

i februari och mars turnerar runt i 

Jämtland. 

De unga lockas av långsamheten 

Allt fler unga ägnar sig åt hantverk. 

Ulla Wittig, verksamhetsutvecklare 

i SV Göteborg, tror att 

det har med tempot att göra. 

– Många sitter mycket vid snabba 

medier. Då är det skönt med 

hantverk där långsamheten får 

råda. 

Trender kommer och 

går. För en verksamhetsutvecklare 

gäller 

det att känna in vad 

som är på väg, vad 

som är i tiden. 

– Jag har känt länge att nu 

är det slut på stickningstrenden, 

men det är det inte. Den 

är långvarigare än jag trodde, 

säger Ulla Wittig. Framöver 

tror jag att intresset för broderi 

ökar. Man kan sitta på bussen, 

ha det i fickan, plocka upp det. 

Det är någonting med att ha det 

i handen och känna kvaliteten, 

att ta in det i kroppen. 

Hantverk är stort i SV Göteborg. 

Dels traditionella längre 

cirklar som keramik, silversmide 

och möbeltapetsering, där 

många är fulltecknade redan 

strax efter nyår. Dels kortare 

kurser i spännande tekniker 

som nunotovning, nålbindning, 

orientaliskt broderi och 

japansk stickningsteknik. De 

flesta deltagarna är kvinnor, 

många är unga. 

– Många av våra unga cirkelledare 

har egna bloggar eller 

ordnar stickkaféer på nätet. 

Mycket sprids också via Facebook. 

Många unga vill skapa ett personligt 

uttryck, menar Ulla 

Wittig, som att skapa egna 

smycken eller kläder. Men det 

Ulla Wittigs senaste egna hantverksprojekt 

gick i 60-talsnostalgins 

tecken. ”Jag knöt en ryamatta!” 

finns också en ökande miljömedvetenhet, 

att man vill ta 

tillvara gamla tyger och kläder. 

Kursen i designhistoria i samarbete 

med Röhsska museet är 

fulltecknad och har fler reserver 

än platser. 

w Vad kommer framöver, tror du? 

– Det är mycket tryck på inredning 

nu. Framöver kanske 

man inte bara vill smycka sig 

själv, utan också göra något 

vackert till sitt hem. 

w Och männen? 

– Männen går i stort sett bara 

på tre av våra hantverkskurser: 

svetsning, järnsmide och möbeltapetsering. 

Men vi har haft 

några enstaka herrar även på de 

textila kurserna. 

Åsa Chagas 

nr 1 2012 impuls 15

miljö » klimatmötet 

Thailand drabbades av 

svåra översvämningar 

i november förra året. 

Foto: istockphoto 

16 impuls nr 1 2012

Överens 

– på 

övertid 

I sista stund nådde världens ledare en överenskommelse 

vid klimatmötet i Durban: 2020 ska det finnas ett nytt 

gemensamt avtal för att minska koldioxidutsläppen. 

Men då kan det vara för sent. 

– Klockan är inte längre fem i tolv, den är snarare kvart 

över. Och det går inte att backa bandet, säger Svante 

Axelsson på Svenska Naturskyddsföreningen. 

text peter johansson 

Klimatmötet 

Det har gått fem år sedan 

klimatförändringar på 

allvar blev en av de stora 

politiska frågorna. 

En rapport från FNs 

klimatpanel IPCC, Interngovernmental 

Panel on Climate Change, 

fick stor spridning. Där konstaterades 

bland annat att den globala 

medeltemperaturen ökat, att omfattande 

snö och issmältning hade givit 

höjda havsytenivåer och att elva av 

åren 1995–2006 var bland de tolv 

varmaste år som registrerats sedan 

1850. 

Samtidigt var den förre amerikanske 

vicepresidenten Al Gore aktuell 

med dokumentärfilmen ”En obekväm 

sanning” som tog upp samma 

problematik. Filmen belönades med 

en Oscar och själv fick Gore Nobels 

fredspris för sina insatser. Klimatförändringarna 

diskuterades överallt 

– i FNs säkerhetsråd och när 

världens mäktigaste ledare samlades 

på G8-möten. 

Men sedan 2007 har miljöfrågan 

prioriterats ned. I till exempel USA 

har misstron växt. Stora delar av 

befolkningen tror inte att klimatförändringarna 

beror på utsläpp av 

koldioxid. 

Förhandlingarna om att minska 

utsläppen kantades också av problem. 

I december 2009 arrangerades 

en stor klimatkonferens i Köpenhamn. 

Tanken var att för första 

gången nå en global överenskommelse, 

där även länder som Kina, 

Indien, Brasilien och Sydafrika 

skulle ingå. I många av de länderna 

har levnadsstandarden ökat först på 

senare år. Där har det länge funnits 

ett motstånd mot att återigen lägga 

om sina vanor och sänka levnadsstandarden. 

Man lyckades inte nå någon ny 

bindande överenskommelse vid mötet 

i Köpenhamn. 

Därför var förväntningarna dämpade 

även inför det senaste klimatmötet, 

som avslutades i sydafrikanska 

Durban i början av december. 

Länge såg förhandlingarna ut att 

kollapsa, men i sista stund kunde 

deltagarna, från 194 länder, nå en 

överenskommelse som innebar att: 

w Den gamla överenskommelsen 

Kyotoprotokollet, som egentligen 

skulle ha upphört i år, förlängs fram 

till 2015. 

w Då ska ett nytt bindande avtal, som 

ska gälla för alla utsläppsländer, tas 

fram. 

» 

nr 1 2012 impuls 17

miljö » klimatmötet 

w 2020 ska det nya avtalet ha fått full 

effekt. 

Bo Kjellén är forskare vid Stockholm 

Environmental Institute, SEI, 

och har lång erfarenhet som miljöförhandlare 

på internationell nivå. 

Han är förhållandevis nöjd efter förhandlingarna 

i Durban: 

– Det är tillfredsställande att vi 

ändå lyckades nå en uppgörelse. Vi 

har räddat förhandlingsprocessen, 

trots blockeringarna i systemet. Det 

var det bästa vi kunde hoppas på i 

dagsläget. Det här är ett paket som 

pekar mot framtiden, säger han. 

– Och vi i EU tog tillbaka initiativet 

i förhandlingarna. Genom att 

samarbeta med afrikanska länder bidrog 

vi till att den här överenskommelsen 

blev av. Det är positivt. 

Svante Axelsson, generalsekreterare 

för Svenska Naturskyddsföreningen, 

är inte lika nöjd med 

resultatet: 

– Med den här färdplanen landar 

vi på en global temperaturökning på 

tre, fyra grader. Det är den tragiska 

slutsatsen. 

– Man skjuter problemen framför 

sig. Först om åtta år kan det finnas 

ett nytt avtal där alla parter ingår, 

och det är alldeles för sent. Klockan 

är inte längre fem i tolv, den är snarare 

kvart över. Och det går inte att 

backa bandet. Vi laddar atmosfären 

med en viss koncentration av utsläppen, 

och så effektueras det senare. 

Man brukar prata om 50–100-åriga 

perspektiv. 

Enligt klimatforskare kan en ökning 

på upp mot fyra grader innebära 

att stora delar av jorden blir 

svårbeboeliga. 

– En värld med fyra graders global 

uppvärmning ger katastrofala 

konsekvenser, inte minst för Afrika, 

säger till exempel Stefan Henningsson, 

klimatexpert på WWF, i ett 

pressmeddelande. 

Enligt FNs klimatpanel skulle 

havsvattennivåerna kunna stiga 

mellan 0,9 meter till 1,5 meter vid en 

temperaturhöjning på två grader. 

I Danmark har miljöminister 

Martin Lidegaard gått ännu längre. 

Han varnar för sexgradiga temperaturhöjningar 

och har givit Danmarks 

Meteorologiske Institut i 

uppdrag att göra en utvärdering av 

riskerna för landet: 

– Vi är en lågt liggande ö-stat, så 

det kan få ganska allvarliga konsekvenser 

under detta århundrade, 

– Det här är ett paket som pekar mot framtiden, säger forskaren 

Bo Kjellén om överenskommelsen i Durban. 

foto: sei 

bo kjellén 

»Det är 

tillfredsställande 

att vi ändå 

lyckades 

nå en uppgörelse.« 

…men Svante Axelsson, 

Svenska Naturskyddsföreningen, 

håller inte med. 

foto: snf 

säger han till den danska tidningen 

Ingeniøren. 

För att avgörande förändringar ska 

kunna ske måste länder som USA, 

Kina och Indien ta initiativet, menar 

Svante Axelsson. 

– På så sätt kan man öka trycket 

även på mindre och fattiga länder. 

svante axelsson 

»Vi landar 

på en 

global 

temperaturökning 

på tre, fyra 

grader. « 

En global uppvärmning 

med fyra grader 

innebär många 

fler översvämningar. 

foto: istockphoto 

Men den stora proppen är USA. Om 

de tagit på sig ledartröjan och drivit 

utvecklingen hade det här varit en 

icke-fråga. I stället blir de politiker 

som vill minska utsläppen närmast 

utfrysta i USA. 

Bo Kjellén är mer optimistisk 

vad gäller den amerikanska utvecklingen: 

– På det federala planet är utvecklingen 

blockerad, men på delstatsnivå 

händer det saker. Ungefär 

1 000 städer i USA har till exempel 

antagit Kyotoprotokollet. 

2014 väntas nästa stora internationella 

forskningsrapport om klimatutvecklingen. 

– Om den visar att vi redan fått 

tvågradiga förändringar kanske 

politikerna hamnar i ett chockläge. 

Om Barack Obama blir omvald som 

USAs president har han sin sluttid 

då. Kanske kan han då vara lite 

fräckare mot oppositionen än vad 

han är i dag. Och Kina som jobbar 

med sina femårsplaner har ett bra 

läge i sin beslutsprocess ungefär vid 

den här tiden. Kanske kan sådana 

faktorer göra att läget förbättras, säger 

Svante Axelsson. 

Mest tror han dock på näringslivet: 

– Av egoistiska skäl vill allt fler 

länder nu bryta sitt oljeberoende 

och gå över till förnyelsebar ener gi. 

Alla vill vara ledande inom den nya 

tekniken. Det här är vad jag bygger 

mitt hopp på. Jag tror att vi får se 

ett grönt race, och det kommer att 

övertrumfa hastigheten i klimatförhandlingarna. 

« 

18 impuls nr 1 2012

Läsarerbjudande 

10% 

rabatt* 

ryssningar från Göteborg 

KNjut av gammaldags lyx och högklassig service på oförglömliga 

kryssningar från Göteborg. Med klassiska fartyget M/S Funchal 

gör vi historiska strandhugg och upplever storslagen natur. 

FRANKRIKE & SPANIEN. Vi kryssar till Atlantkustens pärlor för att njuta viner i 

Bordeaux, se Guggenheimmuseet i Bilbao och ta in de vackra vyerna i historiska 

Normandie och Bretagne. Avresa 26/4. 13 dagar. Pris fr 15.990:- 

NORDKAP. Upplev vårt grannland Norges majestätiska fjordar. Kryssa över 

polcirkeln till Tromsö och Nordkap. Avresa 21/5. 11 dagar. Pris fr 14.455:- 

SKOTTLAND. Kryssning till Skottlands östkust, de vilda viddernas högland. 

Möjlighet ges också att besöka Orkneyöarna, Loch Ness och Edinburgh Castle! 

Avresa 14/5. 8 dagar. Pris fr 9.800:- 

HAMBURG & POMMERN. Upplev svenskminnen i norra Tyskland och hansestaden 

Hamburg. Dessutom chans att se två huvudstäder – Berlin och 

Köpenhamn! Ciceron är f.d Europaministern Mats Hellström. 

Avresa 8/5. 7 dagar. Pris fr 8.645:- 

I SAMTLIGA KRYSSNINGAR ingår kryssning från Göteborg, välkomstcocktail, 

del i insides dubbelhytt kat 1, helpension med fem måltider/dag, kaptensmiddag, 

information och utrop på svenska. Underhållning samt dricks ombord. 

Svenska kryssningsvärdar. Bussanslutning erbjuds från flera orter. 

*ERBJUDANDE. Boka nu och få 10% i läsarrabatt. Avser nybokningar, i mån 

av plats t.o.m. 29/2. Ange koden IMPULS. Barn eller barnbarn t.o.m. 18 år i 

extrabädd reser med gratis, som medföljande till två vuxna i samma hytt! 

Boka på www.grandtours.se eller ring Grand Tours 08-24 15 25. Beställ vår nya katalog för 2012!

porträttet » lisa ohlin 

Cirkeln 

är 

sluten 

Berättelser och filmer är en fråga om överlevnad 

för regissören Lisa Ohlin. Precis som 

huvudpersonen i hennes senaste film ”Simon 

och ekarna” har hon undanhållits familjens 

traumatiska förflutna. Fastän hennes film 

just vunnit det prestigefulla Göteborgs Stora 

Filmpris och två Guldbaggar är hon inte helt 

lycklig. 

text Eyal Sharon Krafft foto thron ullberg 

Lisa Ohlin om sin 

mörka hemlighet 

En kulen januarimorgon. Restaurang Cirkus på 

Djurgården i Stockholm är full av förväntansfulla 

journalister som undrar vilka årets Guldbaggeaspiranter 

blir. Framför tv-kameror och 

mikrofoner står Lisa Ohlin som om hon aldrig 

gjort något annat. Det handlar om mer än bara spontan 

glädje över 13 nomineringar för hennes ”Simon och 

ekarna” – en grandios och bland de mest påkostade 

filmerna i svensk filmhistoria med 60 miljoner kronor 

i budget. Hennes kroppsspråk och röst utstrålar trygghet 

och självkänsla. 

Ack, vad skenet bedrar! 

Då vi några veckor senare träffas mitt i lunchstöket 

funderar hon med kupade händer om kinderna om hur 

långt hon ska gå, hur mycket hon ska sänka garden och 

låta mig ta del av hennes smärtsamma hemlighet. När 

20 impuls nr 1 2012

hon väl bestämt sig att berätta är rösten lågmäld. Hon 

inleder med att avliva myten. 

– Jag är inte alltid lika trygg och säker. I det offentliga 

livet är jag mer trygg än privat. Sedan min uppväxt 

i USA är jag inte rädd att träda fram och verbalisera 

mina åsikter. Snarare än svenskt försiktig är jag generös 

med att bjuda på mig själv. Ofta talar jag innan jag 

tänker – tack och lov hejdas jag ibland av min självbevarelsedrift. 

För att förstå varifrån otryggheten kommer måste vi 

gå tillbaka över fyra decennier. Lisa bor i New York. 

Hon är fem år gammal och är ledsen. Hennes mor, en 

amerikanska, har just dött. 

– Det påverkade hela mitt liv på alla sätt. När det 

viktigaste bandet bryts tidigt blir man väldigt självständig, 

men man har även många pusselbitar att hitta 

alldeles själv. 

Kort därefter gifter hennes svenske far om sig. Därmed 

får hon och hennes tre år äldre bror inte bara en 

styvmor, utan två styvsyskon. 

– Jag kände mig annorlunda än de andra, sämre – 

som en katt bland hermelinerna. De var blonda; jag var 

mörk och hade ett häftigare temperament i och med 

att jag är intuitiv och känslig – antagligen mer än vad 

som är bra för mig. 

Hur blev hennes barndom? Materiellt rätt okej, far var 

nationalekonom och arbetade på universitet. Hon flyttade 

runt beroende på var han arbetade, än i Sverige, 

än i USA. Kunde aldrig bygga band till några kompisar 

och skapa trygghet för att täppa till den enorma saknaden 

efter mamma. Den klena trösten är att hon överlevde. 

Av vetskapen att man överlever det mesta blev 

hon orädd. Men lycklig? 

– Nej, rätt olycklig. Jag var väldigt ensam. Ett tystlåtet 

barn som fantiserade mycket och diktade berättelser 

i huvudet. Räddningen var hästen. När man rider 

ett djur som väger 300–500 kilo lär man sig att vara 

tuff och tydlig – och att jobba med sin intuition. Nyttigt 

när man lever i en familj där man måste lära sig att 

läsa undertexterna, tyda vad folk egentligen säger. 

Men det hade tagit henne över tio år att komma över 

familjens väl förborgade hemlighet. Därom senare, för 

nu har juryn för Guldbaggen förkunnat sin dom. Av 13 

möjliga får Simon och ekarna två relativt lättviktiga 

baggar, för bästa manliga respektive kvinnliga biroll. 

Ilskan är tillbakahållen, men kritiken är inte nådig: 

– Guldbaggen har alltid varit politiskt korrekt, filmeliten 

är publikföraktande. Men jag är så glad över 

Göteborgs Stora Filmpris som jag fått av publiken i 

konkurrens med samma filmer. Uppenbarligen har jag 

lyckats förmedla en del känslor till folk. 

Priserna är trevliga för stunden och underlättar finansieringen 

av framtida filmer. Men det är inte den 

stundliga bekräftelsen hon tänker på när dagarna är 

så långa och intensiva att det tär på krafterna, inte 

Guldbaggen som ingjuter mod när ett filmprojekt hon 

länge arbetat på med egna pengar läggs ned och modet 

sviker. » 

nr 1 2012 impuls 21

porträttet » lisa ohlin 

Nej, drivkraften kommer djupare ifrån. 

– Min grund är att jag vill förmedla känslor så att 

andra människor inte ska tro att de är ensamma, även 

om allt känns hopplöst. Min film ska vissa dem att de 

är en del av mänskligheten, vilket kan ge dem styrka 

att gå vidare. 

Rösten låter allt ivrigare: 

– När jag var ledsen sa pappa åt mig att läsa klassikerna. 

Till mina barn, som lever i vår filmgeneration, 

säger jag att titta på de klassiska filmerna. Det är så de 

kan få en större förståelse för sig själva. Jag tror fullständigt 

på filmens och berättelsens kraft. Utan berättelser 

kan man inte överleva. 

Ändå hade det dröjt ett bra tag tills hon kände att film 

var hennes kall. Efter college i USA målade hon. Stora 

expressionistiska, figurativa målningar. Hon var nästan 

ensam om det. Och snart förstod hon varför. 

– Till min fasa upptäckte jag att konstens publik var 

begränsad till medel- och överklassen som såg på tavlorna 

med intellektuellt filter. Konsekvensen av detta 

var att jag tappade tron på konsten som förmedlande 

konstart. 

I Sverige efter avslutade studier behövde 23-åriga 

Lisa Ohlin ett jobb som betalade hyran. Det råkade bli 

ett filmbolag för företagsfilmer. Hon betalade fakturor 

och kokade kaffe. Snart insåg hon att det gick att ”måla 

tavlor som kunde tala”. 

Två år senare satt hon på New York Graduate Film 

School och visste precis vad hon ville göra i livet: bli 

regissör. Redan på filmskolan fick hon ett bekräftande 

gensvar på att valet var rätt. 

– Jag kände att jag kunde använda mig av min intuition 

i samspelet med skådespelarna. För 

när man gör en scen måste man förmedla 

till skådespelarna inte bara vad de ska säga, 

utan också vad de ska göra och vad som hindrar 

dem från att göra det. Intuition är min 

bästa vän i livet. När jag inte lyssnar på den 

ångrar jag mig alltid. 

Regidebuten kom 1994 med kortfilmen ”Ingen 

som du”, vilken rönte en enorm framgång 

och bidrog till andra framgångar. 

Men framgångar följs alltid av bakslag och motgångar. 

Som åren före regidebuten som inspelningsledare 

för ”Jönssonligan på Mallorca”. Luften höll på att gå ur 

henne helt. 

– Det var dålig stämning och dålig ledning. Jag lovade 

mig själv att aldrig göra film igen. 

Det löftet höll hon, till nästa film, som tack och lov 

var rolig att göra. Men tvivlar på sitt kall gör hon antagligen 

så länge hon gör film. 

– Tvivlar gör jag tills jag kommer ända fram med filmen 

och efter varje inspelning. Då frågar jag mig ”är 

det värt det här, ska jag inte ha en blomsterhandel i 

stället eller föda upp hästar?” 

Skrattet är mjukt. 

Och gång på gång, driven av berättarviljan skakar 

hon av sig tvivlen likt vägdamm och kastar sig in i nästa 

projekt. 

”Simon och ekarna” var dock inte vilket projekt som 

helst. Tidigare försök till filmatisering av Marianne 

Fredrikssons roman hade misslyckats, den erfarna regissören 

Björn Runge kastade in handuken. Då trädde 

lisa ohlin 

»Utan 

berättelser 

kan man 

inte överleva.« 

hon in, skrev om manuset ett tiotal gånger tillsammans 

med manusförfattaren Marnie Blok, och lyckades fullborda 

projektet. Varifrån denna enorma drivkraft? 

Som alltid, av att förmedla känslor. Paralleller mellan 

Simons och hennes liv är slående: Hemligheten. I 

båda fall gjorde familjen allt de kunde för att hemlighålla 

barnet dess judiska ursprung, och därmed slippa 

att riva i gamla, obearbetade, traumatiska sår som 

ihjälgasade familjemedlemmar lämnat efter sig. 

Hon minns så väl hur hemligheten kom i dagen. Hon 

satt inklämd i en garderob till telefonkiosk på Lundsbergs 

internatskola (ett år där ingick i hennes kringflackande 

uppväxt). Näven hade hon full av tioöringar. 

I luren hade hon sin storebror som berättade om mormors 

begravning. Den hade judiska förtecken! Ägde 

rum i synagogan i New York och ritualen var judisk. 

Och på den judiska kyrkogården bredvid mormors 

grav såg han, för första gången, mors grav. Judisk även 

den. 

Det var inte en fullständig chock eftersom uppväxten 

var bräddfylld med små tecken, hemligheten var 

som en osynlig elefant. Som när Lisa en gång frågade 

varför mormor hatade Tyskland och fick ett ramaskri 

tillbaka. 

– Vissa saker var det helt enkelt inte tillåtet att prata 

om. 

Efterhand såg hon till att hemligheten inte skulle gå i 

graven tillsammans med mormor. Motvilligt har släktingarna 

i USA berättat om mamman, som härstammade 

från Berlin. Om hennes flykt undan koncentrationslägren, 

om familjmedlemmarna som mördades, om 

mammas skam- och skuldkänslor för att hon 

överlevt, släktingarnas egna skuldkänslor. 

Som filmregissör har hon inte bara kunnat 

avslöja hemligheten, utan även utforska 

mekanismen bakom: varför vill vuxna undanhålla 

sina barn familjens traumatiska 

förflutna? 

– Vuxna är väldigt komplicerade. Vi vill 

gärna låta barnen tro att världen är god, att 

föräldrarna likaså är goda människor. Klart 

att man ska skydda barn från det som är för 

komplext för dem när de är för små. Men så fort det 

går ska man våga ge dem sanningen så att de kan skapa 

sig sin egen sanning. 

Detta gäller hennes egna hemligheter, men det gäller 

även alla och inte minst flyktingar, som ofta har förfärliga 

upplevelser bakom sig. 

– Många flyktingar som kommer till Sverige vill att 

deras barn ska tro att världen är god och försöker att 

tiga ihjäl det förflutna. Men traumat överförs i alla fall 

till nästa generation. Fast det blir lättare att bearbeta 

det om de vågade berätta. 

Nu är hon både på god väg att bearbeta sitt eget trauma, 

och flerfaldigt prisbelönad och hyllad för filmen. Är 

hon lycklig nu? 

– Jag tror inte att man känner sig lycklig för en bekräftelse 

för det man gör. Den stora lyckan för mig är 

att mina två barn har det bra och att jag finns till för 

dem varje dag. Däremot har folk sagt till mig att de har 

blivit berörda av min film, att de har känt igen sin familj 

och känner att cirkeln, tack vare filmen, är sluten. 

Då har jag lyckats, säger Lisa Ohlin. « 

– Folk har sagt till mig 

att de har blivit berörda 

av min film, att de 

har känt igen sin familj 

och känner att cirkeln, 

tack vare filmen, är 

sluten. Då har jag lyckats, 

säger Lisa Ohlin 

om succén ”Simon och 

ekarna”. 

>> Exklusivt 

Namn: Lisa Ohlin. 

Ålder: Fyller 52 år 

20 februari. 

Bor: Stockholm. 

Familj: Två barn i åldrarna 

11 och 13. Särbo. 

Yrke: Filmregissör 

och manusförfattare. 

Filmer i urval: Simon 

och ekarna, Sex, hopp 

& kärlek, Tillfällig fru 

sökes och Veranda för 

en tenor. 

22 impuls nr 1 2012

nr 1 2012 impuls 23

levande landsbygd » lövestad 

Merja och Olle 

Erkas kommer 

gärna när något 

är på gång 

i Lövestad 

och följer med 

ljusfestens 

fackeltåg. 

Hoppet tänds 

för det glömda Skåne 

Tomma, fallfärdiga hus och övergivna affärslokaler möter 

besökaren på den gamla affärsgatan i Lövestad, inklämt 

mellan attraktiva Österlen i öster och heta Malmö i väster. 

Nu litar invånarna till sin egen kraft och går ihop för att 

skapa bättre villkor. 

Text Stefan Danielsson Foto Marianne Danielsson 

Bleknade informationsskyltar, 

uppsatta av Handelsklubben, 

berättar om 

historiken kring husen 

vid den gamla affärsgatan 

i Lövestad. Ett samhälle med 650 

invånare i den östra delen av Sjöbo 

kommun. Här finns ett litet inflyttningsöverskott, 

men nybyggarna 

väljer inte att bo i bykärnan utan köper 

villor eller avstyckade gårdar. 

Flera av de centrala fastigheterna 

står tomma och fallfärdiga med gapande 

skyltfönster. Priserna är så 

låga att ägarna knappast får igen 

kostnaderna om de renoverar de 

gamla affärslokalerna. Därför står 

dessa övergivna i väntan på bättre 

tider med högre priser. 

På 1970-talet fanns här hotell, 

biograf, två köttaffärer, manufakturaffärer, 

flera speceributiker, bagerier, 

mejeri, banker, post, vårdcentral, 

tandläkare, apotek och annat 

som hör till en ort med full service. 

I dag återstår Hanssons Ica, en tipsbutik, 

pizzerian, ett café, bensinmack, 

ett par småbutiker, skola och 

barnomsorg. 

IT-företagaren Eva Frölich, Jane Svensson-Bertilsdotter, 

som driver ett snickeri, 

landskapsarkitekten Eva Hasund 

och Icahandlaren Anna-Maria Hansson 

kämpar alla för ett levande Lövestad. 

Ur ett rent ekonomiskt perspektiv 

ligger Lövestad ”fel”, med bristfälliga 

kommunikationer sedan tåget 

slutade gå 1981. En glesbygd mitt i 

Skåne, i det stråk som är för långt 

från havet i öster och väster för att 

skapa efterfrågan. Bara någon mil 

från Lövestad i Sjöbos västra del 

börjar ”förorterna” till Malmö och 

Lund. I samhällen som Blentarp 

är fasaderna putsade och priserna 

höga. Nästan som i byarna på Österlen 

närmast kusten. 

Sjöbos tjänstemän och politiker 

är medvetna om ojämlikheten 

mellan de olika kommundelarna. 

Men eftersom statistiken inte är 

nedbruten till olika byar kan varken 

näringslivsenheten, arbetsförmedlingen 

eller kommunstyrelsens 

ordförande Stefan Lundgren (m) 

beskriva skillnaden i siffror, utan 

konstaterar bara att det är ett känt 

24 impuls nr 1 2012

Datakonsulten Jan Michael 

Rynning växlade spår i livet. 

Lämnade Stockholm för att 

tillverka tofflor i Lövestad. 

faktum, att byarna närmast Malmö 

jan-m rynning byn” i väster, ”Sommarbyn” på Österlen 

eller de något skamfilade bynet 

och är bland annat styrelseleda- 

Hon arbetar med domäner på inter- 

och Lund har lockat till sig fler 

pendlare med kapital. 

»Jag hade 

arna mitt emellan kraftfälten i väster 

och öster? De låga priserna ger – Jag är nog typisk för den nya 

mot i Internet Society i Washington. 

Stefan Lundgren säger att han vill inte haft nyinflyttade möjlighet att hitta sitt tidens landsbygdsbo. Det är inte 

förbättra Lövestads läge genom 

eget paradis i den vackra naturen. lantbrukare som köper de tomma 

råd att 

att sponsra så kallade matarbussar 

Som Jan Michael Rynning. Han var gårdarna, utan företagare som vill 

till riksväg 11, så att invånarna i de etablera datakonsult i Stockholm, men ville bo i vacker natur, slippa stressen 

östra kommundelarna slipper vara 

något annat med sitt liv och öppnade 

ett toffelmakeri i Lövestad. Hushövs. 

Det tar sju timmar för mig att 

och besöka sina kunder när det be- 

företaget i 

helt beroende av bil och snabbare 

kan ta sig fram och åter till Skånes Stockholm. priserna valde platsen åt honom. resa från Lövestad till Washington 

större orter. 

– Jag hade inte haft råd att etablera 

företaget i Stockholm. Lövestad Handelsklubbens ordförande Erik 

via Kastrup. 

Lövestad har andra fördelar än Lövestad 

kommunikationer och höga huspriser. 

Folk upplever inte tvånget 

vara sig själv. Mitt hus är ett av dem bor i Lövestad men arbetar som 

passar 

passar perfekt för mig. Här får man Noreke har samma upplägg. Han 

att ha det perfekt putsat. Vanliga perfekt för som inte är så putsat. Jag flyttade standardiseringskonsult inom IT 

kommentarer är: ”Vi bryr oss inte så mig. Här får inte hit för att renovera och påta i med världen som arbetsfält. 

mycket om ytan”. 

trädgården. 

– Jag tar mig till Kastrup på en 

Så frågan är vilka byar som är man vara 

timme. Annars satsar kommunen 

mest levande, om nu allt måste bedömas 

i tävlingstermer. ”Förorts- staden till en gård utanför Lövestad. sträcka får skador i asfalten skyltar 

Eva Frölich har 

sig själv.« 

flyttat från huvud- 

tyvärr inte på våra vägar. När en 

» 

nr 1 2012 impuls 25

levande landsbygd » lövestad 

man om från 90 till 70 i stället för 

att laga vägen, säger Erik Noreke. 

Det har utvecklats en ”vi klarar oss 

själva”-strategi i Lövestad. Den enda 

livsmedelsbutikens ägare, Anna- 

Maria Hansson, säger att invånarna 

är henne väldigt trogna. Det gör att 

butiken går med hyfsad förtjänst 

och inte hotas av nedläggning. 

När bensinmacken stängde räddades 

den av Jan Persson, som är född 

i Lövestad och driver fastighetsbolaget 

Söderlen. Han äger ett par av de 

tomma fastigheterna längs bygatan 

och säger att han planerar att renovera 

dem. Men att det får ta sin tid. 

I Jans barndom på 1950-talet 

stod Lövestad i sitt flor. Då hade 

lokalsamhället en helt annan kraft. 

Han talar om de starka kooperativa 

verksamheterna, som både skapade 

sammanhållning och ekonomi i Andelsmejeriet, 

andelsbageriet, Länsförsäkringars 

häradsbolag, Lokalföreningen 

och Sparbanken ägdes 

av bygdens människor. 

– Det var demokratiskt så in i 

bomben. Nu styrs samhället av anonyma 

centrala makthavare, som har 

tappat den lokala förankringen, säger 

Jan Persson. 

Det stod och vägde om Lövestad eller 

Sjöbo skulle bli centralort. Sjöbo 

segrade. Men vad gör Sjöbo för de 

perifera kommundelarna? Jan Persson 

och många med honom anser 

att kommunens administration 

framför allt har blicken riktad mot 

kommundelarna i väster. 

När näringslivschefen Lena 

Ytterberg kallade över 400 företagare 

till en träff för att lyssna av hur 

kommunen kan stötta samhället, 

kom endast sju personer. När hon 

frågade varför, svarade en av deltagarna: 

”Detta är bara ett kommunjippo”. 

Företagarna utgör bygdens kärna. 

Men ”företagstät” handlar inte om 

välbärgade direktörer, utan främst 

om småbrukare, hantverkare och 

konstnärer med blygsamma inkomster. 

Det finns inga stora företag 

med flera anställda. 

Handelsklubbens ordförande Erik Noreke och KvinNets ordförande 

Lani Noreke flyttade från Los Angeles till en gård utanför Lövestad. 

Nu vill de bidra till den skånska landsbygdens utveckling. 

Men efter några besök växer en positiv 

motbild fram. Det småbubblar 

trots allt av aktiviteter i Lövestad 

och landsbygdsbyarna runt omkring. 

Klasaröd ligger nästgårds 

med Lövestad. En man står utanför 

sin verkstad och sörjer att byn förlorat 

sina butiker och han tycker 

det är så tråkigt att grannfastigheten 

står öde med utslagna fönster. 

Dessutom har han ett elände med 

ogräset som vandrar in från den 

igenvuxna trädgården. 

Ett hus kan förfalla tills det betraktas 

som en fara för allmänheten. 

Först då kan kommunen agera. 

Lena Ytterberg berättar att det 

redan finns ett par hus i pipelinen 

för kommunens åtgärder. Det är en 

krånglig juridisk process att expropriera 

en fastighet. När ägaren väl är 

spårad, brukar vederbörande precis 

ha sålt egendomen. Så är ärendet 

tillbaka på ruta ett. 

Daniel Olsson hoppas 

att det nystartade 

byalaget i 

Lövestad ska samla 

människor över 

generationsgränserna. 

jan persson 

»Nu styrs 

samhället 

av anonyma 

centrala 

makthavare, 

som 

har tappat 

den lokala 

förankringen.« 

Det står en fallfärdig smedja i Klasaröd. 

Huset intill, som är renoverat 

till toppskick, är till salu. Ägaren 

flyttar efter 40 år. Hon vill inte bo 

kvar i en by med så många öde hus. 

Men smedjan är inte övergiven. Efter 

att ha stått tom i ett par decennier 

har landskapsarkitekt Eva 

Hasund tagit över den och öppnat 

en liten antikvitetsaffär i en av längorna. 

Nu renoverar hon byggnaderna 

allteftersom hon får råd. 

Eva har dessutom startat ”Kreativa 

Klasaröd” tillsammans med två 

hantverkare: Jane Svensson Bertilsson, 

som driver ett snickeri i närheten, 

och Nixi Orvoë, konstnär med 

egen syateljé. 

Eva Hasund tycker det är en gnutta 

vildavästernkänsla över Klasaröd 

med sina öde gator. Men det bubblar 

under ytan. Hon har stor nytta av de 

kvinnliga nätverk, KvinNet, som har 

bildats i kommunen. Medlemmarna 

hjälper varandra med tips om kurser, 

till exempel i projektledning 

eller hur man kan söka olika bidrag 

och lyckas med sin marknadsföring. 

Civilsamhället är på frammarsch 

i landsbygden vid Lövestad. Både 

via olika nätverk, den sedan länge 

etablerade Handelsklubben och 

nu även genom en alldeles nystartad 

förening. I mitten av november 

förra året kallade några Lövestadsbor 

till ett möte i kommungården 

för att bilda ett byalag för alla och 

envar. Daniel Olsson tog initiativet 

sedan hans 16-årige fosterson Alexander 

dött av en överdos. Det finns 

storstadsproblem även här ute på 

landsbygden och Daniel känner att 

han måste arbeta för en positiv utveckling 

av byn. 

– Jag tycker att det behöver hända 

mer i Lövestad för alla åldersgrupper. 

Ungdomarna har många 

drömmar, till exempel om en skateboardramp 

och ett kafé som de själva 

kan driva. Mycket är vunnet om vi 

kan få hit aktiviteter i stället för att 

skjutsa barnen till Sjöbo eller Ystad. 

Daniel och hans vapendragare 

Åsa Lindgren, som också är en 

av initiativtagarna till mötet, har 

ingen aning om hur många som 

ska komma. Men skaran växer till 

ett 50-tal, med representanter från 

Handelsklubben, olika föreningar, 

lokala organisationer och vanliga 

Lövestads bor. 

Deltagarna får i uppdrag att lista 

vad de anser behöver förbättras i 

bygden. Olika arbetsgrupper skriver 

sina tankar på plakat som sätts 

upp på en vägg: Att fördela resurser 

mer jämlikt över kommunen. Tala 

väl om det som är. Skapa fler arbetstillfällen. 

Ta hand om förfallna hus. 

Och så framtidsdrömmarna om bio, 

kafé, utomhusscen, simhall, sporthall, 

en riktig lekplats och bättre 

kommunikationer. 

Medan mötet bildar en interimsstyrelse 

för att etablera den nya 

före ningen för allas väl serveras 

kaffe och hembakat. Gamla lantbrukare 

som bott i bygden sedan generationer 

tillbaka diskuterar med 

unga ”grönavågare”, konstnärer, 

handelsidkare och IT-företagare. 

De är olika, men har alla samma 

mål, att utveckla sin hembygd. « 

26 impuls nr 1 2012

10 frågor 

till Björn Appelgren 

UR och folkbildningen: ”Vi ser gärna att 

våra program blir en del av det stora kursoch 

cirkelutbud som ni har.” 

text OCH foto mats nilsson 

1 Vad gör ni i praktiken för att stärka 

samarbetet mellan UR och folkbildningen? 

– Förutom övergripande kontakter 

med Folkbildningsrådet och 

Folkbildningsförbundet har vi sedan 

ett par år tillbaka en strategi 

som syftar till fördjupade kontakter 

med respektive studieförbund. 

– Det innebär att vi träffar verksamhetsansvariga 

och mer närgånget 

tar del av varandras framtidsplaner 

och aktivt söker konkreta 

programprojekt där vi kan samverka. 

2 Hur var det tidigare? 

– Då hade vi ambitioner att samverka 

med alla, eller många studieförbund 

samtidigt. Erfarenheterna 

från detta är inte så lyckade. 

3 Vad är skillnaden? 

– Vi har upplevt att studieförbunden 

skiljer mycket åt och ofta 

arbetar på lite olika sätt, vilket är 

helt naturligt. Genom att arbeta 

med ett studieförbund i taget har 

resultatet blivit ett helt annat och 

Björn 

>> 

Namn 

Björn Appelgren 

Aktuell 

Mediepedagog på 

Utbildningsradion 

(UR). Han vill veta 

mer om vad studieförbund 

och 

folkhögskolor vill se 

och höra för program 

i UR. 

– Det är viktigt att 

programmen svarar 

mot ett behov hos 

användarna, säger 

han. 

kvalitén på samverkansprojekten 

mycket hög. 

4 Kan fler använda programmen? 

– Ja, det hindrar inte att flera 

studieförbund kan dra nytta av 

projekt som utvecklats mellan UR 

och ett enskilt studieförbund. Ett 

exempel på detta är programserien 

”Låtarna som förändrade musiken”, 

som tagits fram tillsammans 

med Studiefrämjandet och där nu 

flera andra studieförbund vill ta del 

av materialet i sin verksamhet. 

5 Hur väljer ni vilket studieförbund 

ni vill samarbeta med i ett visst projekt? 

– Tanken är att vi går laget runt, 

vi går i närkontakt med alla studieförbund, 

men i tur och ordning. 

Sen börjar varvet om igen. 

– Vi kommer under 2012 att utveckla 

liknande arbetssätt med 

folkhögskolorna. 

6 Vilket UR-program är mest aktuellt 

nu? 

– En programserie är som sagt 

”Låtarna som förändrade musiken”, 

om de enskilt viktigaste låtarna 

för populärmusiken. Det börjar 

sändas 7 februari i SVT 2. Är man 

dessutom intresserad av nutidshistoriens 

avspegling i populärmusiken 

tar serien ”Pop och politik” sig 

an nya ämnen i både radio och tv. 

7 Vilka program är mer på gång? 

– Personerna som gör ”Mifforadio”, 

världens enda radioshow med 

utvecklingsstörda programledare, 

tar sig an tv-formatet i ”Miffo-TV”. 

Första sändning är planerad till 15 

februari i SVT 2. 

– ”Gränssprängarna” följer ett 

fotbollslag med ungdomar, som 

alla har någon typ av neurologisk 

funktionsnedsättning. Serien 

handlar bland annat om hur man 

kan motivera unga människor att 

lära sig nya saker, hitta sina egna 

färdigheter och utveckla förmågor 

man inte visste att man hade. 

”Gränssprängarna” börjar sändas 

18 januari i SVT 2. 

8 Är ni öppna för programförslag? 

– Vi tar kontinuerligt emot programförslag 

från privatpersoner, 

organisationer, myndigheter och 

produktionsbolag. 

9 Vad krävs för att ni ska nappa? 

– För UR är det viktigt att dessa 

programförslag svarar mot ett behov 

som finns bland våra användare. 

Vi tar gärna emot förslag från 

studieförbunden och för en dialog 

runt aktuella ämnesområden. 

0 Hur kan SV bidra? 

– Vi hoppas kunna fortsätta att 

utveckla den dialog och det samarbete 

som vi har påbörjat. Att UR 

och SV skannar av varandras verksamheter 

och behov är nyckeln till 

bra samarbeten. Om SV kan visa på 

ett stort behov av tv- eller radioprogram 

i ett visst ämne så ska vi 

försöka att tillgodose det behovet. 

Vi ser gärna att våra program blir 

en del av det stora kurs-/cirkelutbud 

som ni har. « 

nr 1 2012 impuls 27

miljö » fårhållning 

Pia Söderström, projektledare, Ann-Christin Bergendahl, SV i 

Rättvik och Sven Uhlås, initiativtagare och kursledare i Det klimatsvarat 

fåret. 

Pia Söderström, Utby, är projektledare 

för ”Det klimat smarta 

fåret”, ett tvåårigt SV-projekt i 

Rättviks kommun som startade 

hösten 2010. 

– Syftet är att utveckla och stödja 

fårnäringen i bygden på ett 

hållbart sätt. Här finns en lång 

tradition av småbruk och att ha 

får har för några blivit ett komplement 

till försörjningen. 

Klimatsmart 

projekt 

Text och foto Mats Nilsson 

Pia Söderström är till vardags 

kommunekolog i 

Rättviks kommun. Hon 

håller själv får sedan drygt 

ett och ett halvt år tillbaka. 

Att hon skaffade får sammanföll 

ganska väl med hennes uppdrag 

som projektledare för ”Det klimatsmarta 

fåret”. 

– Det är en fördel att själv ha får, 

jag vet vilka frågor som kan uppstå 

och vad jag vill veta mer om, säger 

Pia. 

Hon är inte rädd att sticka ut hakan, 

och utvecklar sitt resonemang 

om vad som egentligen är klimatsmart 

med att ha får: 

– Varför är vi inte vegetarianer 

från början? I framtiden kommer vi 

troligen att behöva åkrarna, även i 

våra trakter, för att odla istället för 

till betesmarker. 

– Får har den fördelen att de kan 

beta på mark som inte är odlingsbar 

med storskaliga metoder. De äter 

sly och håller landskapet öppet. 

Det mesta på ett får går att använda 

som kött, skinn, ull och gödsel, säger 

Pia. 

Ett klimatsmart får främst lever av 

hö. Eller gräs och örter på sommarbetet, 

som ger mycket näring. 

28 impuls nr 1 2012

Ulf Wikström flyttade 

från Stockholm till 

Mårtansberg i Rättvik. 

Han har gått kurser 

i SV i fårskötsel 

och haft egna får i två 

år. Han deltar i SVs 

treåriga fårprojekt. 

Pia Söderström, fårägare sedan drygt ett och ett halvt år, är projektledare 

för Det klimatsmarta fåret i Rättvik. 

Ulf Wikström tränar och tävlar med vallhundar, här hemma på 

gårdsplanen. 

Trots det eventuella tillskott en 

fårhållare kan få till hushållskassan 

är det andra aspekter som gör att 

människor skaffar får. 

Pia har gjort en enkät bland de 

cirka 50 fårhållarna i kommunen. 

Nästan alla som svarat säger att 

de håller får för trevnaden och för 

landskapsvård. Eget kött ligger 

också högt. Över hälften har får för 

ullens och skinnets skull. Bevara 

ovanliga raser är ett argument i hälften 

av svaren. 

pia söderström 

»Får har den fördelen att de kan beta 

på mark som inte är odlingsbar med 

storskaliga metoder. De äter sly och 

håller landskapet öppet. Det mesta 

Initiativet till ”Det klimat smarta 

fåret” kom från Sven Uhlås, landsbygdsutvecklare 

i Rättviks kommun 

några dagar i veckan, rådgivare 

och utbildare i egen regi 

resten av tiden. Han är van vid får på ett får går att använda som kött, 

sedan barnsben och leder flera av 

de kurser och cirklar som ingår i skinn, ull och gödsel.« 

» 

nr 1 2012 impuls 29

miljö » fårhållning 

projektet. Sven har grundkursen i 

fårskötsel, klippning och stängsling 

på sin lott. 

– Det tillkommer nya moment 

hela tiden så vi behöver duktiga ledare. 

Vid slaktkursen hade vi hjälp 

av professionella slaktare. Tovning 

leds av vana tovare. Flera moment 

ingår i SVs normala kursoch 

cirkel utbud. 

Studiebesök på andra fårgårdar 

tillhör de mer uppskattade inslagen. 

Att få utbyta erfarenheter och höra 

hur andra gör är lärorikt. Det ingår 

också studiebesök på fäbod och ullspinneri, 

för att ta några exempel. 

SV i Rättvik sökte och fick pengar 

från EUs jordbruksfond för landsbygdsutveckling. 

Ann-Christin Bergendahl 

är verksamhetsutvecklare 

på SV. Hon säger: 

– Min roll är att administrera 

projektet och ordna med kurser och 

cirklar som efterfrågas. En viss del 

av projektet finansieras med deltagaravgifter. 

Vi har en styrgrupp som 

är aktiv och hjälper till. Nu funderar 

vi på hur det kan bli en fortsättning 

när projekttiden går ut. 

Dennis Wetterstrand 

styckar ett 

lamm för första 

gången på Fårprojektets 

kurs. 

Elisabeth Stenberg 

gör en vante under 

tovningskursen. 

Räkna med krympmån! 

Får 

Pia Söderström och Sven Uhlås 

skulle gärna se att fårhållarna i 

kommunen bildar ett nätverk eller 

förening så att de goda kontakterna 

kan upprätthållas. 

En som varit med som deltagare i 

”Det klimatsmarta fåret” från början 

är Ulf Wikström i Mårtanberg. 

Han har haft får i två år. 

Han kom i kontakt med fårhållare 

eftersom han har vallhundar. Nu går 

17 tackor gotlandsfår i stallet och det 

är snart dags för lammning. 

– Jag har styrt upp det så att de 

lammar i mars. Bäst betalt för köttet 

är det till påsk och högtiden ramadan 

samt till nyår. 

>> Hur mycket får man? 

Fårhållarna i Rättviks kommun har i snitt tio får. Hur mycket 

får de tillbaka på tio får och 15 lamm? Pia Söderström, projektledare 

för ”Det klimatsmarta fåret” och Sven Uhlås, medlem i 

styrgruppen och kursledare, har sammanställt siffrorna: 

w Två hektar naturbetesmark 

w Två hektar höproducerande äng/vall med efterbete 

w Ull till tio ylletröjor och ett antal vantar och strumpor 

w Gödsel till upp till en hektar grönsaksland eller åker 

w 180 kg kött 

w 15 fårskinn 

Baggen har fått gå i stallet bland 

tackorna i två dygn innan han tas 

ut. När han återkommer efter två 

veckor är tanken att han ska betäcka 

så många tackor som möjligt. 

Lammens slaktvikt bör vara över 16 

kilo, berättar Ulf, optimalt är mellan 

22 och 26 kilo för bästa ekonomi. 

Den stora slaktperioden är normalt i 

september–oktober. 

– Det är stor efterfrågan på närproducerat 

lammkött. 

Ulf ser det som en stor tillgång att 

vara med i ”Det klimatsmarta fåret”: 

– Det är mycket givande att byta 

erfarenheter med andra fårhållare. 

Klövvård och hälsokontroll, djurhantering 

och inredning i stallet – 

allt som ingår i grundkursen har jag 

haft nytta av. 

De stora fördelarna med att hålla 

får är för Ulf att de håller rent från 

sly på markerna. Länsstyrelsen utökade 

till och med hans areal mark 

på grund av fårens betande. 

– Jag sparar fyra veckors röjning, 

det jobbet gör fåren. Men framför 

allt vill jag veta vad jag ställer för 

mat på bordet. « 

30 impuls nr 1 2012

Krönika…om europeiska journalisters ofrihet 

Yttrandefriheten har 

hamnat i isoleringscell 

Han vänder sig om, ler och vinkar, 

mannen med det grå håret. 

Omgiven av vakter vinkar Tuncay 

Özkan till släkt och vänner 

i domstolslokalen inne på fängelset 

Silivri, en dryg timmes bilfärd från 

Istanbul. 

Han kommer från isoleringscellen där 

han tillbringat det senaste av de fyra åren 

som häktad. Tuncay Özkan har varit journalist 

i 28 år, nu är han en av omkring 

hundra fängslade journalister i Turkiet. 

Kollegan Mustafa Balbay sitter också 

i domstolen här i dag. Deras advokater 

kräver nu att journalisterna omedelbart 

friges, de hävdar att det inte finns några 

bevis för att journalisterna är skyldiga till 

vad de anklagas för – att försöka skapa 

kaos i Turkiet. Döms de, riskerar de enligt 

försvarsadvokaterna elva års fängelse. 

Medan vi väntar på domstolens beslut 

tänker jag att det är samma straff som de 

svenska journalisterna Martin Schibbye 

och Johan Persson fick i Etiopien. 

Som utländsk åhörare och representant 

för den Europeiska Journalistfederationen 

får jag den ovanliga förmånen att byta några 

ord med Tuncay och Mustafa i en paus, 

medan nervösa vakter står mellan oss. 

I isoleringscellen skriver Tuncay böcker. 

Han tvingas skriva för hand, en dator är 

inte tillåten. Texten skrivs sedan rent av 

hans fru. I den senaste boken, ”Råd till blivande 

fångar”, berättar Tuncay om fängelset, 

beskriver cellen, rutinerna, den tolv 

steg långa promenadmöjligheten inne i en 

fängelseskorridor. Han kommer aldrig ut i 

friska luften. 

Han får inte ha sina egna böcker i cellen, 

de är förbjudna i fängelset. Vattnet i cellen 

arne 

könig 

Arne König är ordförande i den Europeiska 

Journalistfederationen. Av LO-tidningen rankad 

46:a bland Sveriges fackliga makthavare 

med mest inflytande. 

är odrickbart, och man får bara två flaskor 

vatten om dagen. 

Vad det handlar om? Den turkiska regimens 

kamp för att styra informationen till 

medborgarna, för att bekämpa kritik och 

strypa yttrandefriheten. Medlet är oftast 

terroristlagstiftningen. Journalisterna 

påstås, precis som i fallet med de svenska 

journalisterna i Etiopien, ha främjat terrorism 

genom sitt arbete. Journalisterna 

hävdar att de bara gjort ett vanligt jobb, 

de har intervjuat alla parter, också företrädare 

för politisk opposition och för den 

terroriststämplade kurdiska organisationen 

PKK. Inrikesministern säger att det 

kan dölja sig terroristiska budskap i en 

målning, i en dikt i, i en teckning, i en tidningsartikel. 

I Europa är läget inte ljust när det gäller 

mediernas frihet och arbetsvillkoren för 

journalister. I Ungern har den nya medielagen 

från i somras börjat få effekt. En 

samhällsgranskande radiostation mister 

sitt tillstånd, regeringen manipulerar 

informationen i medierna, journalister 

hungerstrejkar i protest, journalister får 

sparken, självcensuren brer ut sig. 

I Ukraina diskuterar parlamentet att 

införa en lag som förbjuder medierna 

att rapportera på ett sätt som bryter mot 

”ukrainsk moral”, ett svårtolkat begrepp. 

I Makedonien tvingas journalister när 

de skriver på ett anställningskontrakt, att 

samtidigt skriva på sin egen uppsägning. 

Sedan kan chefredaktören, om journalisten 

är besvärlig, bara fylla i ett datum på 

den undertecknade uppsägningen och 

snabbt bli av med journalisten. 

Turkiet och Vitryssland censurerar internet 

så att medborgarna inte kan få den 

information den söker. 

I Tyskland ringer förbundspresidenten 

till en tidning och försöker stoppa en artikel. 

Strax efter midnatt kommer beslutet från 

domstolen i Silivrifängelset. Nej, Tuncay 

och Mustafa släpps inte, de hålls kvar på 

obestämd tid i isoleringscellerna. « 

JA! 

w I Turkiet har ett hundratal journalist- och medieorganisationer 

gått samman till försvar av yttrande- 

och mediefriheten och för att driva en kampanj 

för att frige de fängslade journalisterna. 

NEJ! 

w Alltför få politiker i Europa tycks på allvar vara 

intresserade av att arbeta mot inskränkningarna i 

yttrande- och mediefriheten. 

nr 1 2012 impuls 31

el salvador » folkbildning 

Folkbildning 

det nya el salvadors räddning 

El Salvador, Centralamerikas minsta land, har haft en lång 

historia av inbördeskrig och fattigdom. Nu börjar landets 

nya regering på allvar ta tag i samhällsproblemen. 

SV Region Västerbotten driver ett utbytesprojekt 

”Folkbildning som tillväxtmotor” tillsammans med kommunen 

Panchimalco för att sprida studiecirkelmetodiken. 

text och foto maria ortler 

SV besökte kommunen 

Panchimalco i El Salvador 

i november 2011. 

Oscar Mejia och Per 

Stattin från SV Västerbotten 

höll i tre utbildningar i folkbildningsmetodik 

och berättade 

hur folkbildningen har vuxit fram i 

Sverige. Deltog gjorde kommunfullmäktige 

och ledare för olika NGOs 

(frivilliga organisationer) i Panchimalco. 

– På sikt är ambitionen att starta 

en folkbildningsorganisation lokalt i 

kommunen, berättar Oscar Mejia. 

– Folkbildningsorganisationen ska 

ge möjlighet till alla som vill ha utbildning, 

fortbildning och utveckla 

sina kunskaper inom olika områden 

med hjälpa av studiecirkelmetoden. 

Impuls 

i El 

salvador 

På lång sikt är meningen att skapa 

en folkhögskola i samverkan med 

Panchimalco. 

– Goda idéer och bra strukturerade 

projektplaner är en förutsättning 

för att skapa en folkhögskola, säger 

Per Stattin. 

Dalida Sura, koordinator för utbildningscentret 

för kvinnor i 

Panchimalco frågar under en av 

utbildningarna hur de ska kunna finansiera 

en folkhögskola och andra 

projekt. Per Stattin svarar att en bra 

idé och ett genomförbart program 

är förutsättningar för ekonomiskt 

stöd. 

– Genom studiecirklar kan vi 

skapa en god struktur och vi börjar 

arbetet i våra organisationer, säger 

Per Stattin. 

Borgmästaren i Panchamalco, 

Mario Meléndez, säger: 

32 impuls nr 1 2012

Per Stattin och Oscar Mejia håller i utbildningar i folkbildning för kommunfullmäktigeledamöter och ledare 

för olika föreningar i Panchimalco. Några av dessa ledamöter, Oscar Carillo, Deysi Orellana och Dalida Sura, 

besökte SVs förbundskansli i Stockholm i december. Där togs de emot av Lennart Falegård, ansvarig för internationella 

frågor på SV. 

– Idén med studiecirklar och 

folkbildning bygger på att folket 

självt måste bli delaktigt och fatta 

beslut. När vi går samman och löser 

våra problem utvecklas och växer 

samhället. Vi behöver skapa medvetenhet 

och finna lösningar i stället 

för att se problem. En lösning på 

arbetslösheten är att skapa kreativa 

småföretag. 

edwin ramos 

»Det vi 

behöver är 

att organisera 

oss på 

gräsrotsnivå. 

Vi behöver 

lära 

oss studiecirkelmetoden 

för 

vårt arbete 

med ungdomar.« 

Edwin Ramos från en ungdomsorganisation 

i området, Santa Lucia, berättar 

på en av SVs utbildningar att 

folket inte har haft tid att jobba ideellt. 

Det har framförallt handlat om 

att klara av livet, se till att det finns 

vatten och mat för dagen. 

– Vi behöver denna typ av utbytesprojekt. 

Tidigare har organisationer 

kommit hit med ekonomiskt bistånd 

men sedan har alltid pengarna tagit 

slut och då avslutas projekten. Det 

vi behöver är att organisera oss på 

gräsrotsnivå. Vi behöver lära oss 

studiecirkelmetoden för vårt arbete 

med ungdomar. Vårt arbete går delvis 

ut på att förebygga att ungdomar 

går med i Las Maras, olika kriminella 

grupper, säger Edwin Ramos. 

Dilcia Zuleyma Marroquin representerar 

Panchimalcos ungdomsorganisation, 

som är en del av det regerande 

partiet FMLN. 

– SVs utbildning var lärorik. Den 

svenska folkbildningen skulle kunna 

hjälpa oss med vårt arbete med 

barn. Vi jobbar med att få barn och 

ungdomar att delta i olika fritidsaktiviteter 

som fotboll, konst och dans, 

berättar hon. 

SV hade ett möte med Mónica 

Hernández från Kooperation Utan 

Gränser. Hon berättade att de inte 

har utvecklat studiecirkelverksamheten 

i El Salvador men att de är 

intresserade av att lära sig mer om 

svensk folkbildning och tror att 

studiecirklar skulle vara en perfekt 

metod för de kooperativ som finns 

i landet. 

Några fullmäktigeledamöter, Oscar 

Carrillo och Deysi Orellana 

från Panchimalco, och Dalida Sura, 

koordinator för utbildningscentret 

för kvinnor i Panchimalco, kom till 

SV Västerbotten 30 november för 

ett veckolångt besök. I Umeå fick 

de träffa folkbildare från folkbildningsorganisationer 

och folkhögskolan 

Vindeln. 

Cathrin Alenskär, chef för internationellt 

arbete på Umeå kommun 

informerade om kommunens internationella 

verksamhet. Delegationen 

fick även inspiration av en kommunal 

verksamhet som heter Viva 

resurs. De jobbar med återbruk och 

återvinning. 

I Stockholm besökte delegationen 

från El Salvador SVs förbundskansli 

och Alma folkhögskola. På SVs förbundskansli 

togs de emot av Lennart 

Falegård, internationellt ansvarig, 

och tillsammans deltog de i möten 

med Kooperation Utan Gränser 

och LRF. Bland annat diskuterade 

de vattenbrist, som är ett akut problem 

i Panchimalco. « 

El Salvador 

Huvudstad 

San Salvador 

Språk Spanska 

(officiellt), nahuatl 

Religion Katolicism (85 procent), 

protestantism 

Befolkning 6,6 miljoner 

Läskunnighet 79,7 procent 

Andel med tillgång till rent 

vatten 84 procent 

Källa: www.utangranser.se 

>> Här bor 6,6 miljoner 

MEXIKO 

BELIZE 

Karibiska 

havet 

GUATEMALA 

HONDURAS 

San Salvador 

EL SALVADOR 

STILLA HAVET 

NICARAGUA 

Projekt 

>> Folkbildning som tillväxtmotor 

Deltog i resan till El Salvador Per Stattin, chef för SV Region Västerbotten och 

Oscar Mejia, internationellt ansvarig, SV Region Västerbotten. 

Resans syfte SV höll i tre utbildningar i folkbildningsmetodik och berättade hur 

folkbildningen har vuxit fram i Sverige. 

SVs ambition Att ge människor och organisationer metoder och verktyg för det 

lokala utvecklingsarbetet. På så sätt motivera och stärka beslutsfattare, organisationer 

och enskilda medborgare i det lokala samhällsbyggandet. 

Tidpunkt för resan 31 oktober–10 november 2011. 

Programmål Demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingen. 

Projektstöd Svenska instituet (SI) har givit ekonomiskt stöd till projektet. 

» 

nr 1 2012 impuls 33


Utbildning 

gynnar landets kvinnor 

Impuls har besökt ett utbildningscenter för kvinnor i kommunen 

Panchimalco i El Salvador i samband med SVs 

utbytesprojekt ”Folkbildning som tillväxtmotor”. 

På utbildningscentret ges kurser i keramik, vävning, klädsömnad, 

data, växtfärgning och tillverkning av vackra papperskort 

och smycken. 


Utbildningscentret i Panchimalco 

grundades 2010 

i ett samarbete mellan ett 

statligt institut för kvinnors 

utveckling och kommunen. 

Dalida Sura från utvecklingscentret 

berättar att verksamheten inte 

enbart gynnar kvinnor utan hela befolkningen. 

Idén är att sprida kunskap 

och att kvinnor själva ska kunna 

skapa arbetstillfällen då de säljer 

sitt eget hantverk. Det är lättare för 

män att hitta jobb, säger hon. 

– Jag har som ambition att verksamheten 

ska sprida sig till fler delar 

av kommunen. Meningen är att 

kvinnorna ska dela med sig av den 

kunskap som de tillägnar sig så snart 

som möjligt. Jag jobbar för att skapa 

Impuls 

i El 

salvador 

möjligheter för kvinnor att få mer 

inflytande i den lokala utvecklingen. 

Till centret kommer deltagare i 

alla åldrar och kurserna ges under 

fyra månaders tid, tre gånger per år, 

fyra timmar alla dagar i veckan. 

När kvinnorna är på sina kurser 

ordnar centret även barnpassning 

för deras barn. Barnen är mellan tre 

månader och sju år gamla. 

– Vi har en person anställd som 

tar hand om barnen. Men det handlar 

inte bara om att passa barnen 

utan vi lär dem siffror och bokstäver 

också. Vi gör det på ett lekfullt 

och pedagogiskt sätt. Mina vänner 

har hjälpt till att måla och dekorera 

ett rum med bilder, siffror och bokstäver 

så att det går lättare att lära 

sig, berättar Dalida Sura. 

– Visionen med utbildningscentret 

för kvinnor handlar inte enbart 

om att skapa jobbtillfällen utan 

34 impuls nr 1 2012

Irma de Rivera lär Norma Flores att hantera en symaskin. 

textilier. Hon deltar även i kurser i 

keramik och data. 

– Det betyder mycket för mig att 

delta i kurserna. Annars är jag ofta 

upptagen med mina barn och hushållsarbete. 

Det är skönt att komma 

iväg till utbildningscentret för att 

lära mig mer, slappna av och få nya 

vänner, säger Yajaira Michelle Rivas. 

Sonia Elizabet Carrillo lär sig att 

sy kläder. Hon berättar att kvinnorna 

ofta är bundna till hemmet och 

att centret ger dem möjlighet att 

göra något annat. 

– Denna kunskap som vi förvärvar 

leder till utveckling för hela bygden. 

Jag vill föra vidare kunskapen till 

andra och till mina barn, säger hon. 

även om den mänskliga, emotionella 

och psykologiska aspekten. Kvinnorna 

får bättre självförtroende av 

att få mer kunskap och utvecklas. 

Verksamheten verkar alltså positivt 

på flera olika nivåer. Kvinnorna 

bildar vänskapsband och hjälper 

varandra att lösa sina problem och 

tillsammans hitta lösningar. 

Carmen Vega är lärare i vävning. 

Hon lär ut vävmönster som är typiska 

för Panchimalco. 

– Det är mycket givande att väva 

men man måste ha stort tålamod, 

säger hon. 

Carmen Vega leder kurser på utbildningscentret 

flera dagar i veckan. 

Det finns deltagare i alla åldrar 

men de flesta är unga, från 12 år och 

uppåt. Kvinnorna fortsätter att väva 

på fritiden. Carmen Vega berättar: 

– Jag har vävt i 30 år. Vi vill inte 

Koordinatorn för 

centret Dalida Sura, 

i mitten, omges av 

kursdeltagare, från 

vänster: Sonia Carrillo, 

Yajaira Michelle 

Rivas, Mirna Evelin 

Perez och Elsy Carrillo. 

dalida sura 

»Jag jobbar 

för att 

skapa möjligheter 

för 

kvinnor att 

få mer inflytande.« 

förlora våra hantverkstraditioner, 

denna rikedom. Vi måste lära ut 

kunskapen så att den inte går förlorad. 

Ofta förlorar familjerna denna 

kunskap och dessa traditioner. Tidigare 

vävde många fler. Min mormor 

kunde väva och nu är det bara vår 

familj som består av sex personer 

som kan denna vävkonst som är typisk 

för Panchimalco. 

Humberto Vásquez är konstnär och 

lärare i keramik. Han leder nu sin 

första kurs. Humberto Vásquez har 

tillägnat sig olika tekniker inom keramik 

på det statliga universitetet, 

Universidad de El Salvador. 

– Jag vill starta fler kurser i keramik 

för kvinnor. Det är män som 

huvudsakligen jobbar professionellt 

med keramik i El Salvador. Det har 

antagligen med könsroller att göra, 

säger Humberto Vásquez. 

Han poängterar att kunskapen om 

keramik håller på att gå förlorad i 

El Salvador och han menar att det 

har att göra med globaliseringen. 

Nu kommer många produkter ifrån 

Kina, vilket resulterar i att keramik 

från El Salvador konkurreras ut. 

Yajaira Michelle Rivas deltar i en 

kurs där deltagarna får lära sig att 

färga textilier med indigo. En dag 

vill hon exportera dessa färgade 

Mónica Hernández på Kooperation 

Utan Gränsers kontor i El Salvador 

berättar att deras organisation jobbar 

för kvinnors rättigheter och att 

de samarbetar med en lokal organisation, 

La Unión Salvadoreña de 

Organizaciones Locales, som är en 

union av lokala kvinnoorganisationer 

i El Salvador. 

Samarbetet har resulterat i ett 

stort handelsnätverk. Det består av 

22 kvinnogrupper på landsbygden 

som säljer egenhändigt tillverkade 

produkter såsom mat, konfektyr, 

smycken och hantverk. Genom 

nätverket har de fått tillgång till en 

marknad och ökat sina inkomster. 

Mónica Hernández föreslog att utbildningscentret 

skulle kunna gå 

med i detta nätverk och att kvinnorna 

skulle kunna dra nytta av nätverket 

för att sälja sitt hantverk, vilket 

de var positiva till. 

Dalida Sura besökte Sverige i november 

i samband med SVs utbytesprojekt. 

Hon besökte Umeå och sedan 

Stockholm. I Umeå träffade Dalida 

bland annat kvinnojouren och 

föreningen Män för jämställdhet. I 

Stockholm på SVs förbundskansli 

deltog hon i möten med Lennart 

Falegård, ansvarig för internationella 

frågor på SV, Ngolia Kimanzu, 

biståndschef på Kooperation Utan 

Gränser och Lena Johansson, chef 

för kommunikationsstöd på LRF. 

Dalida Sura säger: 

– Utbildningarna som SV hade 

för oss i El Salvador fick oss att 

bättre förstå själva teorin när det 

gäller folkbildningsmetoden. Här 

i Sverige har vi fått se hur arbetet 

fungerar i praktiken, till exempel 

hur SV jobbar med kvinnofrågor i 

Umeå. Det är viktigt med ett utbyte 

av kunskap. « 

» 

nr 1 2012 impuls 35


möjliggör för inhemska och utländska 

NGOs att samarbeta. 

Möte för att diskutera folkbildningsprojektet, från vänster: 

Oscar Mejia, internationellt ansvarig SV Region Västerbotten, 

Salvador Sánchez Cerén, utbildningsminister/ 

vice president, Mario Meléndez, borgmästare i Panchimalco 

och Per Stattin, chef för SV Region Västerbotten. 

Ny skola 

nu ska alla lära sig läsa 

Staten i El Salvador driver ett alfabetiseringsprogram 

som de lyckats med: ”Utbildning för alla!” 

Regeringspartiet FMLN vill samarbeta med SV och kommunen 

Panchimalco när det gäller en satsning på studiecirklar 

och folkbildning. 


Hittills har 60 000 människor 

lärt sig att läsa och 

skriva sedan regeringspartiet 

vann valet 2009. 

Salvador Sánchez Cerén, 

vicepresident och utbildningsminister, 

säger: 

– Utbildning är porten till utveckling. 

Vi vill se människan som helhet 

och skapa en ny integrerad skola. Vi 

introducerar en ny pedagogik där 

konstnärliga ämnen och idrott värdesätts 

lika mycket som de intellektuella 

ämnena. Vi vill förena formell 

och informell utbildning. Det är viktigt 

att satsa på bibliotek, ny forskning 

och tekniskt kunnande. 

Under sitt besök i El Salvador i 

november träffar SV Salvador Sánchez 

Cerén och andra parlamentariker. 

– Studiecirklar är en utmärkt metod 

när det gäller alfabetisering, säger 

Claudia Aguilar Garza, generaldirektör 

för internationellt utvecklingssamarbete 

på utrikesministeriet. 

Hennes åsikt är att det nordiska 

samarbetet länge varit starkt men 

avtagit på senare år. 

– SVs utbytesprojekt öppnar för 

ytterligare samarbete mellan kommuner 

och regeringen. Panchimalco 

kan bli en pilotkommun när det 

gäller en satsning på studiecirklar, 

andra kommuner kan ta efter om 

det visar sig att arbetet fungerar bra, 

säger hon. 

Claudia Aguilar Garza föreslår att 

en delegation från parlamentet besöker 

Sverige för att få mer kunskap 

om folkbildningsarbetet och studiecirkelmetoden. 

Regeringen har 

bestämt sig för att samordna olika 

utbildningsinsatser som finns i olika 

kommuner runtom i El Salvador. 

Hon bjuder in SV och Panchimalco 

att delta i ett nystartat nätverk som 

sanchez cerén 

»Utbildning 

är 

porten till 

utveckling.« 

Impuls 

i El 

salvador 

María Mirtala López, ansvarig för 

politiska relationer med Europa, 

säger: 

– Med vår politik sker en förändring 

i landet. Vår prioritering är 

att gynna de 70 procent som alltid 

varit marginaliserade i samhället, 

när det gäller bland annat utbildning 

och hälsa. Sedan vi vann valet 

2009 har vi lyckats skapa möjlighet 

för alla familjer att skicka sina barn 

till skolan. De får för första gången i 

historien gratis uniformer, skor och 

mat i skolan. 

De som tillverkar skoluniformerna 

är småföretagare i kommunerna. 

Detta menar Maria Mirtala López 

gynnar den fattiga delen av befolkningen 

och skapar sysselsättning. 

Angelica Paniagua, ansvarig för 

det nationella programmet för alfabetisering 

, säger att folkbildning i 

El Salvador fortfarande förknippas 

med vänsterpolitik eftersom många 

från vänstern jobbade med folkbildning 

under inbördeskriget. 

Oscar Mejia, internationellt ansvarig 

för SV Region Västerbotten, 

berättar för parlamentarikerna i 

El Salvador att samtliga partier i 

Sverige från vänster till höger är 

överens om att folkbildning främjar 

demokratin. Den svenska staten satsar 

drygt tre miljarder kronor varje 

år på folkbildningen, cirka hälften 

till Sveriges 140 folkhögskolor och 

hälften till studieförbunden. 

– Det är viktigt att parlamentet i 

El Salvador får upp ögonen för att 

folkbildning inte handlar om höger 

eller vänsterpolitik utan att det står 

för utveckling av samhället, säger 

Oscar Mejia. 

Karina Sosa jobbar på parlamentet 

och är ansvarig för internationella 

relationer med USA och Kanada. 

– Vi kämpar hårt med alfabetisering 

men vi har blivit blockerade 

av oppositionen, eftersom de anser 

att utbildning är ett sätt att påverka 

folket ideologiskt. Det är inte så lätt 

att driva igenom vissa frågor, eftersom 

oppositionen motverkar våra 

lagförslag när det gäller utbildning, 

hälsa och säkerhet. 

Oscar Mejia poängterar att meningen 

inte är att El Salvador ska 

kopiera Sveriges modell när det gäller 

folkbildning utan SV vill enbart 

berätta hur folkbildningsarbetet ser 

ut i Sverige. « 

36 impuls nr 1 2012

Pulsimpuls debatt- och insändarsidor 

Redaktör: Mats Nilsson // 08-587 686 39 

Skriv till: impuls@sv.se eller 

Impuls, Box 30083, 104 25 Stockholm 

Redaktionen förbehåller sig rätten att korta i artiklar 

Jag vill ge kunskap 

om tvångssyndrom 

Malin Ovesson, Ronneby har haft tvångssyndrom så länge hon minns. 2005 

fick hon hon diagnosen, 22 år gammal. Nu får hon stöd av SV i Ronneby, är 

ute och föreläser och sprider kunskap om tvångssyndrom i hela landet. 

Jag heter Malin Ovesson, är 28 

år och bor i Ronneby. Så länge 

jag kan minnas har jag lidit av 

tvångssyndrom. 

Jag fick min diagnos 2005, 

22 år gammal. Långt innan förstod 

jag att det var något ”fel” 

med mig. Det var något som 

inte stämde; kompisar, syskon, 

med flera verkade inte funka 

som jag. 

Det var min okunskap och 

mitt tvångssyndrom som gjorde 

att diagnosen sattes så sent 

i mitt liv. Jag var ju så rädd! 

Självklart ville jag inte till någon 

psykolog som, enligt mig, 

skulle spärra in mig. De skulle 

med all sannolikhet tvångsinta 

mig! 

Om jag berättade för någon 

om allt vad jag höll på med 

(handlingar, ritualer) och om 

alla mina konstiga och sjuka 

tankar så skulle de spärra in 

mig på livstid. Antagligen på 

något särskilt ställe för sådana 

”galningar” som jag eller kanske 

rent av i fängelse. Tvångströjan 

skulle bli mitt nya plagg. 

Så NEJ till att ta kontakt med 

någon inom psykiatrin. Jag 

hade inte så mycket kunskap 

om vad jag hade. Jag trodde 

jag hade något som ett av mina 

syskon kallade för just tvångssyndrom. 

Men vad var det? 

Till slut gav jag mig. Jag pratade 

ofta med min underbara 

kompis Sara om mina tankar. 

Hon tyckte definitivt att jag 

skulle söka hjälp. Hon lovade 

att de inte skulle spärra in mig. 

Malin Ovesson har lidit av tvångssyndrom sedan hon var barn. Nu vill hon 

hjälpa andra med psykisk ohälsa. 

FOTO: Martin Blomkvist 

Jag litade och litar fullt på 

henne. 

Sagt och gjort, jag tog kontakt 

med psykiatrin här i Ronneby 

någon gång under våren/ 

sommaren 2005. 

En diagnos: Tvångssyndrom. 

En resa tog sin början. Jag 

kan säga att än är den inte slut 

på länge. 

En av mina drömmar är att 

föreläsa så mycket som möjligt 

om min sjukdom. Jag har sedan 

februari 2011 haft cirka 25 

föreläsningar. 

Jag vill att människor ska få 

kunskap om vad tvångssyndrom 

är, kanske vågar någon 

söka hjälp, jag vill att samhället 

ska bli öppnare för personer 

med psykiska funktionshinder. 

Jag vill sprida mina 

kunskaper, erfarenheter och 

mina upplevelser kring att ha 

tvångssyndrom. 

Det verkar som om många 

människor behöver mer kunskaper 

kring psykisk ohälsa. 

Mitt tvångssyndrom är för mig 

ett stort psykisk funktionshinder. 

Jag skulle ha behövt 

mycket mer hjälp än den jag 

fick i början, och behöver mer 

hjälp fortfarande. 

Jag tror många känner igen 

sig i det. 

Genom att föreläsa, sprida 

information och vara ett ansikte 

utåt för tvångssyndrom 

hoppas jag att samhället kan 

förändras till det bättre för 

många människor! 

Jag har SV Blekinge bakom mig 

i mina föreläsningar. De betalar 

mitt arvode och reseersättningar. 

Den person som gjort 

detta möjligt från början och 

som peppat mig till att våga ge 

mig ut och föreläsa är Laila Johansson 

på SV i Ronneby. 

Just nu praktiserar och jobbar 

jag hos Laila på SV i Ronneby. 

Hon klarar av att ha mig 

här trots mitt tvångssyndrom. 

En av mina drömmar är 

att enbart jobba med att ha 

föreläsningar och jobba för 

människor med psykiska funktionshinder. 

Jag har haft en föreläsning 

i Kristianstad och tre 

i Stockholm under 2011. Och 

nu i mars 2012 ska jag ha en föreläsning 

i Lessebo i Småland, 

så kanske är jag en bra bit på 

väg mot mitt stora mål. 

Malin Ovesson 

nr 1 2012 impuls 37

Cirkeln Runtsidor 

för dig som 

Nu laddar 

de om för 

ny succé 

Teaterkompisarna blandar seriösa 

föreställningar med rena komedier 

Teaterkompisarna har 

funnits i Värnamo i sju år. 

Det är en teatergrupp 

som har ett budskap i 

de flesta av sina pjäser. 

Det kan handla om miljö, 

mobbing eller andra aktuella 

frågor. 

Ibland spelar de pjäser 

bara för att roa. 

värnamo. Teaterkompisarna 

har satt upp ett 

tiotal pjäser som spelats 

inför publik 25 gånger. 

Nu repeterar gruppen 

”Flickan som inte kunde 

sluta dansa”, som ska ha 

premiär i Värnamo 19 

mars. 

Ingela Berggren, SV, 

är initiativtagare till 

Teaterkompisarna. 

– De vuxna hyresgästerna 

på gruppboendena 

hade ganska lite att göra 

på sin fritid. Jag frågade 

vilka som ville vara med 

och spela teater och fick 

ihop så många deltagare 

att vi kunde starta på en 

gång. 

De första tre åren tog 

Ingela och Teaterkompisarna 

hand om allt själva. 

Vid ett framförande 

i Värnamo var Theresa 

Eriksson från SV Finnvedeln 

på plats och erbjöd 

gruppen stöd. Nu är 

det SV Finnveden som 

sköter mycket av det 

praktiska och gruppen 

kan ägna mer tid åt att 

repetera nya teaterpjäser 

i studiecirkeln. 

Ingela Berggren 

och Aina Johansson 

leder cirklarna 

när Teaterkompisarna 

repeterar. 

Alla deltagare i gruppen 

har ganska nära till 

församlingshemmet där 

de repeterar. Alla bor 

inte i gruppboende, några 

har egna lägenheter. 

Varannan söndag mellan 

klockan fyra och sex 

på eftermiddagen är det 

övning. 

– Vi tränar mer än 

bara teater, det är språkförståelse, 

att samarbeta 

och att lyssna på varandra, 

berättar Ingela, som 

också är cirkelledare. 

Sedan fyra år tillbaka 

har hon hjälp av Aina 

Johansson och nu också 

Kalle Hägerström. 

Mathias Johansson är 

en av deltagarna som 

har varit med från början. 

– Vi har väldigt kul 

ihop. Ibland kan det vara 

lite nervöst när vi ska 

spela inför en stor publik, 

som till exempel på 

Sturefestivalen i Sävsjö. 

I Växjö var det också 

mycket folk. Vi har turnerat 

och spelat på flera 

ställen så vi börjar bli 

vana. 

Jens Levin är en annan 

av skådespelarna. Han 

minns ”Boulespelet”, en 

pjäs som han hade en 

framträdande roll i. Andra 

pjäser är ”När krig 

blev fred”, ”Snuskpelle 

och hans vänner”, ”När 

girigheten fick stryka 

på foten” och ”Dollys 

fotvård”, för att ta några 

exempel. 

Stort fniss utbryter 

när ”Dollys fotvård” 

kommer på tal under 

kaffe pausen. Den pjäsen 

minns alla som var med 

och spelade. 

Målning är populärt… 

Hantverk forfarande de populäraste cirklarna 

cirkeltoppen. Gamla kära 

cirkelämnen ligger i topp 

när SV-året 2011 summeras. 

Det handlar om studiecirklar 

som erbjuds 

allmänheten via studieprogram 

i brevlådan, i annonser 

eller på nätet. 

År efter år ligger hantverkscirklarna 

i topp. Att 

måla och att väva intar 

som enskilda ämnen en 

särställning. 

I friskvård ingår en 

mängd olika slag av cirklar 

som deltagarna mår 

bra av. Folkhälsa 

är något 

som ligger 

SV varmt om 

hjärtat. 

Datacirklarna 

tog ny 

fart när hela 

7-i-topp 

1) Måleri 

2) Vävning 

3) Friskvård 

4) Data 

5) Matlagning 

6) Släktforskning 

7) Engelska 

Sverige skulle bli 

digitalt. 

Att laga mat 

tillsammans är 

ett oöverträffat 

sätt för människor 

sätt att 

umgås. 

38 impuls nr 1 2012

är cirkelledare Redaktör: Mats Nilsson // mats@sv.se // 08-587 686 39 

hallå, 

Stina Evbjer, Kulturpalatset 

Persborg 

Vi Unga i Rättvik… 

Mathias Johansson 

i grå 

kavaj och hatt 

har varit med 

i Teaterkompisarna 

sedan 

starten. 

Ingela Berggren skriver 

handlingen i pjäserna. 

Det finns inga skrivna 

repliker utan de får 

komma spontant. Förra 

årets kulturpristagare i 

Värnamo kommun, 

Mary-Agne Duval, har 

gjort dekoren till många 

föreställningar och även 

Var finns mina rötter? 

Många släktforskar, och 

den som börjat har svårt 

att sluta, sägs det. 

Bland språken är engelska 

fortfarande i topp, 

följt av spanska och italienska. 

Bakom solisten Berit 

Strandqvist syns från 

vänster Ulrika Karlsson, 

Jonas Mattsson, Jens 

Levin, Joacim Finnander 

och Birger Strandqvist. 

till ”Flickan som inte 

kunde sluta dansa”. 

Alla deltagare är laddade 

inför repetitionen 

av den nya pjäsen. Ska 

tidigare succéer upprepas? 

Teaterkompisarna 

ser fram emot premiären 

inför publik. 

Mats Nilsson 

…liksom hantverk. 

w Varför byter ni lokaler? 

– De gamla lokalerna 

var dåliga, nu öppnar 

vi i nya lokaler under 

Arbetsförmedlingen 

i Rättvik. Vi behöver 

ändamålsenliga lokaler 

för vår stora ungdomsverksamhet. 

Just nu är 

det ett 80-tal ungdomar 

som deltar i danscirklar. 

Varje termin 

sätter vi upp en show. 

w Vad gör ni mer? 

– Vi ska starta cirklar 

i teater och akrobatik. 

Vi funderar nu på 

lämpliga pjäser att öva. 

w Vad händer närmast? 

– I februari har vi en 

scenkonstfestival. Då 

ska vi bjuda 

in danspedagoger 

och andra 

som kan ha 

workshops, 

vi ska bjuda på teater 

och dans. 

w Det verkar vara full fart. 

– Ja, vi är en av de 

större Vi Unga-klubbarna 

i Dalarna, tror 

jag. Ungdomarna som 

deltar i dansverksamheten 

är mellan fyra 

och 24 år. De tränar 

regelbundet en gång 

i veckan och flera av 

dem återkommer år 

från år, det kommer 

nya och andra slutar. 

Vi är 14 cirkelledare 

som jobbar med verksamheten. 

w Ska ni byta namn på 

grund av flytten? 

– Den frågan har 

inte styrelsen tagit 

upp. Kulturpalatset 

Persborg är ju ett inarbetat 

namn. 

Mats Nilsson 

Den här skålen var en lp-skiva under ”vinylåldern”. 

Karolina gör nya 

prylar – av gamla 

Gamla lp-skivor kan bli 

skålar, flaskor kan bli glas 

och tidningspapper kan 

bli en massa nya föremål. 

– Bara jag får papper, sax 

och tejp så kan jag hålla 

igång väldigt länge, säger 

Karolina Bjers, cirkelledare 

i redesign i Karlskrona. 

karlskrona. För att tillverka 

till exempel ett 

glas, tar man en tråd och 

dränker in den i aceton, 

lindar den runt en flaska 

och tänder på. Sedan lägger 

man snabbt flaskan i 

vatten så att den spricker 

där tråden värmt upp 

den. Sedan är det bara 

att sandpappra kanten 

och börja dekorera. Eller 

så lägger man gamla lpskivor 

i kokande vatten 

tills de blir mjuka och 

formar dem till skålar. 

– Det som är så roligt 

med redesign är att det 

är så himla mycket man 

kan göra, säger Karolina. 

Var hon får idéerna? Internet, 

så klart. 

– Internet är en jättebra 

källa för det mesta. 

Man blir förvånad över 

hur mycket det finns, säger 

Karolina, som också 

är cirkelledare i makramé 

och papperstekniken 

quilling. Som hon 

förstås lärt sig på nätet. 

Favoritsajterna är etsy 

och pinterest. 

Hon är nyligen fyllda 

22 och har hållit på och 

pysslat sedan hon var 

”jätteliten, bara några år 

gammal.” 

– Jag fick mycket 

startsatser när jag var 

liten, till exempel för att 

göra smycken. 

Till vardags utbildar 

hon sig i stadsplanering 

vid Blekinge tekniska 

högskola. 

– Min utbildning 

handlar mycket om hållbar 

utveckling, och det 

kan man ju överföra i 

redesign. 

Om tio år hoppas hon 

att hon jobbar som planeringsarkitekt 

– och 

har en liten internetbutik 

för redesign. 

– Det är så härligt att 

kunna skapa något eget, 

att göra något med händerna. 

Åsa Chagas 

Cirkelledaren Karolina Bjers. 

nr 1 2012 impuls 39

kulturkrysset 

LAGER- 

CRANTZ 

MUSIK- 

TECKEN 

GIFTE 

HAN SIG 

MED 

2006 

KLASS 

KLÖSTE 

VAR 

HAN 

GIFT 

MED 

VARIT 

LEDARE 

FATTA 

CISTERN 

GNAGA 

STARK 

DRICKA 

BLASKA 

ÄR ETT 

ETT 

DEN ÄR 

CENTRAL 

O VE 

CIRKA 

BAND 

MUGG 

FAST- 

ROTAT 

MISSIL 

DEMO- 

NISKA 

PÅ DET 

VISET! 

DATOR- 

TÄNK 

SLADDAR 

DRIV- 

KRAFT 

ÅSYFTA 

BLIR 

SOLDAT 

TILL KRIG 

DET 

MÖTS 

EKRAR 

VID 

AFRIKA- 

LAND 

GENOM 

HÖLOFT 

UTTAGS- 

AUTOMAT 

I USA 

SKALLAT 

HANS 

AGENT- 

ROLL I 

M:I 

STOR- 

SLAGEN 

GJORT 

BRÖD 

BILDAR 

FLAK 

WELLES 

HED 

MAN I 

LAGET 

GÖRS 

MED 

FALL- 

SKÄRM 

SMÅ- 

SLUG 

CAPONE 

MAX I 

TRIO 

ATOM- 

UBÅT 

ÄTS 

INLAGD 

BÄR 

BOCK 

TALA 

SKRIV- 

TECKEN 

LÖPER 

GALEN? 

DE ÄR 

RUNDA 

KÖTT- 

RULLE 

ODLA 

ÄR POP- 

CORNEN 

VAL- 

OLJA 

ÄTTER 

UT- 

RIKES- 

ORGAN 

BLÅ- 

ÖGDA 

GURUN 

STYCKE 

MEDIE- 

BOLAG 

BAKOM 

TV3 

KLANDER 

LYKKE 

FÖRE AB 

I GRUV- 

BOLAG 

LEM- 

HAGEN 

BLEV UR- 

SINNIG 

MODE- 

BLASKA 

FLYG- 

FILM 

MED X 

VATTEN- 

DRAGET 

ÖVER- 

SATT 

© Bulls 

Vinn bok av succéförfattare 

Nu är det dags för ett nytt kryss. Lösningen vill vi ha senast den 9 mars. 

Adressen är Impuls, Box 30083, 104 25 Stockholm. Märk kuvertet med "Kulturkryss nr 1/12". 

Tre lyckliga vinnare får varsitt exemplar av boken ”Se blomman” av Kerstin Ekman och 

Gunnar Eriksson. Kerstin Ekman fick 2011 Sokratespriset, SVs finaste pris. 

VINNARE I KULTURKRYSSET NR 7/2011 

Per-Axel Bohlin, Tierp, Jan Karlsson, Södra Vi, och Johny Kronvall, Falkenberg. 

Namn 

Adress 

Postadress 

FÖR- 

HAR 

PUTT 

NIMMA 

HAN 

a BARN 

NUNA 

KVA- 

FÖR- 

DRAT STÄLLA 

SMYGA 

s 

STÄRKT 

BONDE 

MED 

UPP 

GULE- 

BÖJ 

SIKTEN 

B a N a N R u t a 

ORDNAR 

o R G a N I s e R a R 

SPELAR 

ARGON I 

KEMIN a R G a I s s m 

I GÖTET 

KAMP 

NOG 

SLAGEN 

KALLAS 

ÅBERG 

LETTER- 

MAN d a V e DERN l a s s e 

TJUVAR 

PRÄST 

I FOLK- 

GEN- 

MUN P R Ä l l e LJUD t a R 

STRECK 

I DJUNGEL 

REP I 

FRI 

BARTS l I a N e R a 

FAMILJ 

BUMS! 

SKOTSK 

RÄKNAR 

t s N u KJOL 

EX 

FISKE 

PRATAR k I l t 

STRUNT 

DE 

SKYLT- 

BE- 

SKILJS 

GAS 

DEL 

B t I m a R V o d e 

MED 

FILM 

B SPASM MASSA RÄKNAR 

JURIST? 

FRÅN 

VETET 

SLÅR 

BAK- 

BLIR 89- 

N I t t I o AV 

ÅRING 

TURKISK m e J a R e d a 

STRÖM 

STAD 

VÅNDA 

KVÄLLS- 

P e t R I SIGNAL 

t a P t o STÅENDE 

ÅTER- 

GOLF- 

AUGU- Ö V R I G 

TERM 

STITÖS 

FILM 

EN 

ARMÉ- 

OLAUS o o c e a N s e l e V e N N 

MED B 

BIL 

SAMLAT 

SÄLJER 

FRANSK 

FÖRE 

AVSLAG 

N e J SPRIT a l k o I l l a J a 

ÅBO 

I 

FLOD 

BAJA 

BOCK 

SÄNKA 

BERÖM 

BRÖD- 

FORM 

PICK 

GENOM 

KVOTER 

BILDAR N a G G a N d e l a R e R 

AV NI 

TAPPAR 

GULLIG 

DRIV- 

AVSER 

KAN 

V I a e l R s a e R o G e N 

KRAFT 

AFRIKA 

SYD- 

VARA 

ZON 

FÖRST 

SPELA 

LITEN 

SLÄT 

LOSER 

ROLL s t a t e R a l e N s o P a 

Lösning till Kulturkrysset nr 7/2011. 

© Bu ls 

40 impuls nr 1 2012

sv och omvärlden » noterat 

Statligt stöd 

ska granskas 

utredning. Det statliga stödet 

till folkbildningen ska utvärderas. 

Regeringen har utsett Erik 

Amnå som utredare och utredningen 

ska vara klar 31 oktober. 

Erik Amnå är professor vid 

Örebro universitet och förbundsordförande 

i studieförbundet 

Bilda. Han var tidigare 

ordförande i den statliga demokratiutredningen. 

En del i folkbildningsutredningen 

blir att se 

i vilken utsträckning 

syftet med 

statsbidrag till 

Erik Amnå. 

folkbildningen 

har uppnåtts. 

Han ska också utreda hur man 

regelbundet ska kunna utvärdera 

folkbildning. « 

Så här såg det ut i Edinburg under Earth Hour förra året. 

Mörker – för en ljusare framtid 

earth hour. Lördagen den 31 

mars kl 20.30 släcks lamporna. 

Det är dags för Earth Hour, ett 

inlägg i klimatdebatten. 

Syftet är att visa världens ledare 

att vi bryr oss. Klimathotet 

är överhängande och mörklagda 

storstäder kan ge en påminnelse 

om hur sårbara vi är. 

I år deltar 137 länder och 

5 000 städer. Initiativet till 

Earth Hour kommer från 

Världsnaturfonden, WWF, i 

Australien. « 

stormar. Goggle ändrar 

i integritespolicyn för att 

lättare kunna samla in och 

samköra uppgifter om dina 

föregavanden 

Linköp.1.12:Layout 

på 

1 

nätet. 

2012-01-12 08.21 S 

Sommarkurser i 

Vadstena 2012! 

Under rubriken Konstnärliga uttryck 

anordnar Linköpings universitet två 

kurser med konstnärlig inriktning. 

• Kostymdesign och scenisk gestaltning 

• Utställningsgestaltning i historisk 

miljö 

Samtliga kurser är 7,5-poängskurser. 

Sista ansökningsdag är 15 mars 2012. 

För mer information om kurserna: 

www.isak.liu.se/historia/fristaende-kurser 

eller kontakta Björn Ivarsson Lilieblad, 

tfn 013-28 56 31, 

e-post: bjoiv@isak.liu.se 

Här börjar Impuls populära sidor med materialtips 

Annonser till kommande nummer bokas hos Impuls annonsavdelning. Tel: 08-542 473 45, e-post: annons@sv.se 

Vi har studiematerialet! 

Sveriges Släktforskarförbund ger ut Näidningen Röer. 

Där hiar du vår nätbokhandel med CD/DVD-skivor, 

böcker och annat som behövs i släktforskningen. Här är 

några exempel: 

Handbok Emigrantforskning. En bok som tar upp en rad såväl 

väntade, som oväntade, aspekter och möjligheter i samband 

med emigrantforskning. 

Handbok Fader okänd. Råd och handledning i jakten på fäder 

till de utomäktenskapliga barn som alla släktforskare förr 

eller senare träffar på. 

Släktforskning Steg 1. I dea häfte får du lära dig grunderna 

till a forska i olika kyrkböcker. Man börjar med arkivens 

uppbyggnad och hur källforskning fungerar och bygger på 

med de vanligaste kyrkböckerna, som husförhörslängder, 

födelse-, vigsel- och dödböcker, samt in- och utflyningsböckerna. 

I Röer-bokhandeln hiar du också e antal databaser som 

underläar din forskning t. ex Sveriges Befolkning 1880, 

1890, 1900, 1970, 1980 och 1990 samt den för släktforskare 

oumbärliga DVD-skivan Sveriges Dödbok 1901-2009. 

Handbok Kartforskning. Bok om kartforskning. Innehåller 

även en CD-skiva med fördjupningsmaterial. 

Latin för släktforskare. 1600 uppslagsord som reder ut de 

flesta latinska begrepp som du som släktforskare kan stöta 

på i våra kyrkböcker. 

Tel 08-440 75 50 Epost info@genealogi.se 

Rötterbokhandeln www.genealogi.se 

nr 1 2012 impuls 41

Materialtips 

inför våren 2012 

Kontakta annonsavdelningen, 

annons@sv.se 

Fargkraft.1.12:Layout 1 2012-01-24 07.47 

Ullcentrum.1.10:Layout 1 2009-12-21 13 

Härliga garner 

av Svensk Ull!!! 

Se vår 

webbshop 

CoolWool 

Vadmal Kardad ull 

Ull- & linbrodergarner 

Allmogeband Garn 

Broderitillbehör 

Pärlemorknappar etc 

www.coolwool.se 

Tel: 0707-570197 

Workshops 

Utställningar • Modevisningar 

Allt för sömnad & handarbete 

Mycket att köpa! 

16-18 mars 2012 

www.symassan.se 

Stadionmässan, Stadiongatan 25, Malmö 

Öppet: 

Fre-lörd 09.30-17.30 Sönd 10.00-16.00 

Ett företag i textilbranchen sedan 30 

år nu i två generationer. Vi har allt 

du behöver för att tvätta färga, måla 

och trycka bomull, lin, ull silke. 

Sticka och väv med våra handfärgade 

garner spunna av ull från Finullsfår 

och Gotlandsfår. Vi arbetar 

för Textil i en hållbar utveckling. 

Kom på våra upplevelsekurser! 

Färgkraft AB, Anderstorp Olivias 

548 93 Lyrestad. Tfn 0501-503 00 

info@fargkraft.com 

www.fargkraft.com 

www.ullcentrum.com Shop för ull- & pysselälskare 

Sjolunda.1.11:Sjolunda1/06 2011-12-14 10 

AK snickeri1.10:AK snickeri1/06 2009-12 

Ullgarn för vävning 

och stickning 

Nyhet – flerfärgat garn 

och färgad ull! 

För provkarta sänd 20 kr i frimärken till: 

Sjölundagarn 

Orreviksvägen 27, 451 96 Uddevalla. 

Tfn 0522-65 23 27 

kersti.nordgren@telia.com 

www.sjolundagarn.dinstudio.se 

Öxabäcks 

vävstol 

Ritad av Ulla Cyrus-Zetterström. 

Vi tillverkar vävstolar i 60-175 

cm:s bredd. Vi har även stort 

sortiment vävtillbehör. 

ak:s snickeri ab 

511 95 Öxabäck 

Tfn: 0320-590 52, fax: 0320-590 09 

akssnickeri@swipnet.se 

www.akssnickeri.se 

Blomqvists vävda drömmar! 

2011/2012 

VÄVDA DRÖMMAR 

Blomqvist / Nordiska 

FRÅN 

2011-2012 

SKAPARGJÄDJE! 

INSPIRATION FÖR ATT 

SKAPA MYS OCH 

OMBONAD... 

En sprängfylld butik fylld med allt material för konstnärer och hobbymålare. 

Beställ vår 

garnkatalog 11/12 

Väv - Stickgarner 

Blomqvist/Nordiska Textil-Garner AB 512 84 Överlida | Tel: 0325-32290 | blomqvist@clb.se | www.clb.se 

Sänd katalog 2011-2012 

samt ca 1000 numrerade 

”fysiska” garnprover. Pris 175:- 

Sänd enbart katalogen. Pris 30:- 

Vi bifogar inbet. kort. 

Blomqvist/Nordiska 

Textil-Garner AB 

512 84 Överlida 

Namn 

Adress 

Postnr 

Postort 

Tel 0325-32290 

Fax 0325-32500 

blomqvist@clb.se 

www.clb.se 

Kursstartkampanj 30–50 % rabatt. 

6 februari – 10 mars. 

Välkommen till Kreatima – mitt i city! Titta efter våra 

visningar och besök vår e-handel på www.kreatima.se. 

Kungsgatan 58 • T Hötorget • Stockholm • Tel: 08-545 15 560 • www.kreatima.se 

42 IMPUL S NR 1 2012

Handla snabbt och enkelt på www.slojd-detaljer.se 

GeÅs.5.11:GeÅs1/06 2011-07-07 09.59 S 

Med pälsväv av härlig mjuk 

MERINO-ULL 

kan du fodra lapptäcket, sy filtar 

och madrasser till små och stora, 

göra mössor, kuddar, mjukisdjur mm. 

Tips och produktinfo på vår hemsida eller 

per telefon. Prover mot 20 kr i 

frimärke som avgår vid köp. 

Ullit 

Trängkårsv. 53, 703 57 Örebro 

Tfn: 019-25 77 00 

info@ullit.se • www.ullit.se 

SonjasTextil.1.10:Layout 1 2010-01-12 

Sonjas Textilateljé 

Certifierad Ekologisk 

textil i metervara 

BOMULL – LIN – SIDEN – ULL 

www.sonjas-ekotextil.se 

Tfn 08-771 27 90 

Vävmaterial 

Mattvarp 12/6 DT oblekt 

dito svart-beige-grå 

dito kulört 

Mattvarp 12/9 DT 

Terylenevarp 

Varpflätor 

Mattremsor färdigskurna bomull 

Vävredskap 

Varp och trasprover mot 20:- i frimärken. 

GeÅs 

Kjelléns väg 1, 521 73 Kinnarp 

tfn 0515-331 86, fax 0515-336 07 

Nästa 

materialtips 

kommer i 

Impuls nr 5 

Stoppa, 

klä om & 

renovera möbler! 

189:- 

I händerna på svenska skolbarn sedan 1960 

10% rabatt på hela 

vårt sortiment! 

Gäller för alla SV:s cirkelledare, medarbetare och förtroendevalda. 

Ange giltig kod vid beställning. 

Har du inte fått koden kontakta din SV avdelning. 

Beställ katalog på 

www.slojd-detaljer.se 

Katalog 

2011/2012 

Katalogen gä ler t.o.m. juli 2012. 

Axvallagatan 10 Box 373 532 24 Skara 

Kundtjänst 0511 - 267 67 

NR 1 2012 IMPUL S 43

Posttidning B-Economique 

Returadress: 

Impuls, Box 1109, 111 81 stockholm 

Bo Andersson: Folk i ökad 

samverkan och mer folk 

i rörelse – välkommen till 

vårt nya Norden! 

Boken ”Förbundsstaten Norden” 

av Gunnar Wetterberg, som SV 

har gjort en studieplan till, har 

gett bränsle åt debatten i den 

nordiska frågan. Reaktionerna 

har varit skiftande – från att skrota den 

nordiska tanken helt eller att fem nordiska 

länder tillsammans med de självstyrande 

områdena Åland, Färöarna och Grönland 

bildar en förbundsstat. 

Jag ska beröra två frågor. Den 

förs ta handlar om Norden som ideologi, 

den andra om Norden som 

vår nya verklighet. 

Vi har gemensamma nordiska 

mål, och ett systematiskt tänkande 

om hur målen kan uppnås. Det 

skrivs politiska och andra program 

för Norden. Sedan finns det olika 

ambitioner hur långt man ska gå i 

samverkan. En del tycker att samverkan 

mellan staterna i samrådsorgan 

är tillräckligt, andra vill utveckla 

det till en förbundsstat, en union. 

En del talar om Norden som ett utopiskt 

program, en vision, en dröm. Något som vi 

bör och kan sträva mot, men som i princip 

är omöjligt att uppnå fullt ut. Utopin består 

ofta av romantiska återblickar på en 

harmonisk gemensam historia, och därför 

har vi en gemensam framtid. 

Andra talar om Norden som en kuliss, 

som endast finns där för att dölja alla gräl 

och konflikter. I värsta fall är det bara 

falskt medvetande: om språk, om handel, 

om lagar, om EU, om Nato, som exempel. 

Det är fegt att inte se oenigheterna, 

tycker de. 

bo andersson 

»Tittar vi på erfarenheterna av det 

nordiska samarbetet – passunion, 

arbetsmarknad, färre gränshinder, 

demokrati, forsknings- och utbildningssamverkan 

– så lever den nordiska 

samverkan i de flestas vardag.« 

Ytterligare några säger att det hela är 

något som borde avslutas. Det är något 

gammalt romantiskt trams, med ursprung i 

skandinavism på 1800-talet, i ämbetsmäns 

och politikers önskan om banketter och resor. 

I dag finns EU, vilket borde räcka, säger 

de, och Norge får väl ansluta sig till EU, 

om de ska vara med och leka på riktigt. 

Ideologier är en del av vår verklighet, och 

beroende på vilken typ av ”ideologi” man 

anser sig tillhöra agerar man delvis därefter. 

Om Verkligheten: Slår vi upp i Statistisk 

årsbok för de enskilda länderna, och för 

Norden, och jämför med årsböcker 20 år 

tillbaka har verkligheten förändrats på 

flera sätt, till exempel: 

Befolkningens sammansättning är annorlunda. 

Affärslivet är delvis nytt. Arbetsmarknaden 

har delvis en annan struktur. 

Staternas samverkan har förändrats. Många 

utbildningar är nya och friskolor finns det. 

Boendet har förändrats, inklusive omsorgsverksamheter. 

Kulturen tar sig fram i nya 

kanaler och turisterna söker sig delvis 

andra upplevelser. Den politiska 

demokratin är fortfarande under 

utveckling, liksom strävan till fred 

och god miljö. Gamla folkrörelser 

har problem, nya växer upp. 

Tittar vi på erfarenheterna av det 

nordiska samarbetet – passunion, 

arbetsmarknad, arbete för färre 

gränshinder, demokrati, nordisk 

forsknings- och utbildningssamverkan, 

samverkan mellan politiker 

och folkrörelser, kommuner och företag 

med mera – så lever den nordiska 

samverkan i de flestas vardag. Det är ju 

denna vardag som ska göras bättre. Det är i 

denna vardag som välfärden ska upplevas. 

Nordisk samverkan har gjort livet bättre. 

Vårt Nya Norden: Det är folk i ökad samverkan 

inom Norden och ut i världen, och mer 

folk i rörelse. Det är glädje och gemensamma 

tag. Norden skapas dagligen i våra relationer. 

Staterna och kommunerna kan bidra 

genom att underlätta företagsamheten, 

samverkan och möjlighet till allas lycka. « 

Bo Andersson är generalsekreterare 

i Föreningen Norden.

IMpUlS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?