IMpUlS

miljö » klimatmötet
w 2020 ska det nya avtalet ha fått full
effekt.
Bo Kjellén är forskare vid Stockholm
Environmental Institute, SEI,
och har lång erfarenhet som miljöförhandlare
på internationell nivå.
Han är förhållandevis nöjd efter förhandlingarna
i Durban:
– Det är tillfredsställande att vi
ändå lyckades nå en uppgörelse. Vi
har räddat förhandlingsprocessen,
trots blockeringarna i systemet. Det
var det bästa vi kunde hoppas på i
dagsläget. Det här är ett paket som
pekar mot framtiden, säger han.
– Och vi i EU tog tillbaka initiativet
i förhandlingarna. Genom att
samarbeta med afrikanska länder bidrog
vi till att den här överenskommelsen
blev av. Det är positivt.
Svante Axelsson, generalsekreterare
för Svenska Naturskyddsföreningen,
är inte lika nöjd med
resultatet:
– Med den här färdplanen landar
vi på en global temperaturökning på
tre, fyra grader. Det är den tragiska
slutsatsen.
– Man skjuter problemen framför
sig. Först om åtta år kan det finnas
ett nytt avtal där alla parter ingår,
och det är alldeles för sent. Klockan
är inte längre fem i tolv, den är snarare
kvart över. Och det går inte att
backa bandet. Vi laddar atmosfären
med en viss koncentration av utsläppen,
och så effektueras det senare.
Man brukar prata om 50–100-åriga
perspektiv.
Enligt klimatforskare kan en ökning
på upp mot fyra grader innebära
att stora delar av jorden blir
svårbeboeliga.
– En värld med fyra graders global
uppvärmning ger katastrofala
konsekvenser, inte minst för Afrika,
säger till exempel Stefan Henningsson,
klimatexpert på WWF, i ett
pressmeddelande.
Enligt FNs klimatpanel skulle
havsvattennivåerna kunna stiga
mellan 0,9 meter till 1,5 meter vid en
temperaturhöjning på två grader.
I Danmark har miljöminister
Martin Lidegaard gått ännu längre.
Han varnar för sexgradiga temperaturhöjningar
och har givit Danmarks
Meteorologiske Institut i
uppdrag att göra en utvärdering av
riskerna för landet:
– Vi är en lågt liggande ö-stat, så
det kan få ganska allvarliga konsekvenser
under detta århundrade,
– Det här är ett paket som pekar mot framtiden, säger forskaren
Bo Kjellén om överenskommelsen i Durban.
foto: sei
bo kjellén
»Det är
tillfredsställande
att vi ändå
lyckades
nå en uppgörelse.«
…men Svante Axelsson,
Svenska Naturskyddsföreningen,
håller inte med.
foto: snf
säger han till den danska tidningen
Ingeniøren.
För att avgörande förändringar ska
kunna ske måste länder som USA,
Kina och Indien ta initiativet, menar
Svante Axelsson.
– På så sätt kan man öka trycket
även på mindre och fattiga länder.
svante axelsson
»Vi landar
på en
global
temperaturökning
på tre, fyra
grader. «
En global uppvärmning
med fyra grader
innebär många
fler översvämningar.
foto: istockphoto
Men den stora proppen är USA. Om
de tagit på sig ledartröjan och drivit
utvecklingen hade det här varit en
icke-fråga. I stället blir de politiker
som vill minska utsläppen närmast
utfrysta i USA.
Bo Kjellén är mer optimistisk
vad gäller den amerikanska utvecklingen:
– På det federala planet är utvecklingen
blockerad, men på delstatsnivå
händer det saker. Ungefär
1 000 städer i USA har till exempel
antagit Kyotoprotokollet.
2014 väntas nästa stora internationella
forskningsrapport om klimatutvecklingen.
– Om den visar att vi redan fått
tvågradiga förändringar kanske
politikerna hamnar i ett chockläge.
Om Barack Obama blir omvald som
USAs president har han sin sluttid
då. Kanske kan han då vara lite
fräckare mot oppositionen än vad
han är i dag. Och Kina som jobbar
med sina femårsplaner har ett bra
läge i sin beslutsprocess ungefär vid
den här tiden. Kanske kan sådana
faktorer göra att läget förbättras, säger
Svante Axelsson.
Mest tror han dock på näringslivet:
– Av egoistiska skäl vill allt fler
länder nu bryta sitt oljeberoende
och gå över till förnyelsebar ener gi.
Alla vill vara ledande inom den nya
tekniken. Det här är vad jag bygger
mitt hopp på. Jag tror att vi får se
ett grönt race, och det kommer att
övertrumfa hastigheten i klimatförhandlingarna.
«
18 impuls nr 1 2012