IMpUlS

More documents

Recommendations

Info

porträttet » lisa ohlin Cirkeln är sluten Berättelser och filmer är en fråga om överlevnad för regissören Lisa Ohlin. Precis som huvudpersonen i hennes senaste film ”Simon och ekarna” har hon undanhållits familjens traumatiska förflutna. Fastän hennes film just vunnit det prestigefulla Göteborgs Stora Filmpris och två Guldbaggar är hon inte helt lycklig. text Eyal Sharon Krafft foto thron ullberg Lisa Ohlin om sin mörka hemlighet En kulen januarimorgon. Restaurang Cirkus på Djurgården i Stockholm är full av förväntansfulla journalister som undrar vilka årets Guldbaggeaspiranter blir. Framför tv-kameror och mikrofoner står Lisa Ohlin som om hon aldrig gjort något annat. Det handlar om mer än bara spontan glädje över 13 nomineringar för hennes ”Simon och ekarna” – en grandios och bland de mest påkostade filmerna i svensk filmhistoria med 60 miljoner kronor i budget. Hennes kroppsspråk och röst utstrålar trygghet och självkänsla. Ack, vad skenet bedrar! Då vi några veckor senare träffas mitt i lunchstöket funderar hon med kupade händer om kinderna om hur långt hon ska gå, hur mycket hon ska sänka garden och låta mig ta del av hennes smärtsamma hemlighet. När 20 impuls nr 1 2012
hon väl bestämt sig att berätta är rösten lågmäld. Hon inleder med att avliva myten. – Jag är inte alltid lika trygg och säker. I det offentliga livet är jag mer trygg än privat. Sedan min uppväxt i USA är jag inte rädd att träda fram och verbalisera mina åsikter. Snarare än svenskt försiktig är jag generös med att bjuda på mig själv. Ofta talar jag innan jag tänker – tack och lov hejdas jag ibland av min självbevarelsedrift. För att förstå varifrån otryggheten kommer måste vi gå tillbaka över fyra decennier. Lisa bor i New York. Hon är fem år gammal och är ledsen. Hennes mor, en amerikanska, har just dött. – Det påverkade hela mitt liv på alla sätt. När det viktigaste bandet bryts tidigt blir man väldigt självständig, men man har även många pusselbitar att hitta alldeles själv. Kort därefter gifter hennes svenske far om sig. Därmed får hon och hennes tre år äldre bror inte bara en styvmor, utan två styvsyskon. – Jag kände mig annorlunda än de andra, sämre – som en katt bland hermelinerna. De var blonda; jag var mörk och hade ett häftigare temperament i och med att jag är intuitiv och känslig – antagligen mer än vad som är bra för mig. Hur blev hennes barndom? Materiellt rätt okej, far var nationalekonom och arbetade på universitet. Hon flyttade runt beroende på var han arbetade, än i Sverige, än i USA. Kunde aldrig bygga band till några kompisar och skapa trygghet för att täppa till den enorma saknaden efter mamma. Den klena trösten är att hon överlevde. Av vetskapen att man överlever det mesta blev hon orädd. Men lycklig? – Nej, rätt olycklig. Jag var väldigt ensam. Ett tystlåtet barn som fantiserade mycket och diktade berättelser i huvudet. Räddningen var hästen. När man rider ett djur som väger 300–500 kilo lär man sig att vara tuff och tydlig – och att jobba med sin intuition. Nyttigt när man lever i en familj där man måste lära sig att läsa undertexterna, tyda vad folk egentligen säger. Men det hade tagit henne över tio år att komma över familjens väl förborgade hemlighet. Därom senare, för nu har juryn för Guldbaggen förkunnat sin dom. Av 13 möjliga får Simon och ekarna två relativt lättviktiga baggar, för bästa manliga respektive kvinnliga biroll. Ilskan är tillbakahållen, men kritiken är inte nådig: – Guldbaggen har alltid varit politiskt korrekt, filmeliten är publikföraktande. Men jag är så glad över Göteborgs Stora Filmpris som jag fått av publiken i konkurrens med samma filmer. Uppenbarligen har jag lyckats förmedla en del känslor till folk. Priserna är trevliga för stunden och underlättar finansieringen av framtida filmer. Men det är inte den stundliga bekräftelsen hon tänker på när dagarna är så långa och intensiva att det tär på krafterna, inte Guldbaggen som ingjuter mod när ett filmprojekt hon länge arbetat på med egna pengar läggs ned och modet sviker. » nr 1 2012 impuls 21
Page 1 and 2: Nr 1 Februari 2012 Årg 45 30 kr St
Page 3 and 4: ” innehåll Impuls är en av land
Page 5 and 6: Temperaturen ligger kring nollstrec
Page 7 and 8: den Alexandroupolis tolv mil härif
Page 9 and 10: Återförenas med Impuls vid gräns
Page 11 and 12: Redaktör: Mats Nilsson // mats@sv.
Page 13 and 14: så tror jag att samtalen blir anno
Page 15 and 16: ”Brodera ett sms!” är uppmanin
Page 17 and 18: Överens - på övertid I sista stu
Page 19: Läsarerbjudande 10% rabatt* ryssni
Page 23 and 24: nr 1 2012 impuls 23
Page 25 and 26: Datakonsulten Jan Michael Rynning v
Page 27 and 28: 10 frågor till Björn Appelgren UR
Page 29 and 30: Ulf Wikström flyttade från Stockh
Page 31 and 32: Krönika…om europeiska journalist
Page 33 and 34: Per Stattin och Oscar Mejia håller
Page 35 and 36: Irma de Rivera lär Norma Flores at
Page 37 and 38: Pulsimpuls debatt- och insändarsid
Page 39 and 40: är cirkelledare Redaktör: Mats N
Page 41 and 42: sv och omvärlden » noterat Statli
Page 43 and 44: Handla snabbt och enkelt på www.sl

IMpUlS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?