IMpUlS

Temperaturen ligger
kring nollstrecket. En
ung kvinna sitter ihopkrupen
på betongplattan
utanför polisstationen
i byn Tychero
vid Greklands gräns
mot Turkiet. Hennes kropp skakar
av köld och blicken är tom. En av
de tre sönerna lägger ömt sin jacka
över henne. Familjen har tagit sig
över gränsfloden Evros under natten
på en liten gummibåt. Floden finns
mindre än en kilometer härifrån.
Ute på gatan öppnar en polis bakdörren
på en skåpbil. Ut stapplar
unga män, stelfrusna, blöta och leriga.
Jag räknar till 24 stycken. Även
de har tagit sig över floden i skydd
av mörkret.
– Vi ska inte stanna här utan resa
till ett annat land, förklarar Arkan
Jadgari, som uppger att han är 16 år.
Arkan och hans jämnårige kompis
Mohammed Ahmedi uppskattar att
det tagit två veckor att ta sig från Afghanistan
till Europa. Om det stämmer
har resan gått ovanligt fort. För
afghaner vars pengar tar slut längs
vägen kan resan ta månader och år.
De tvingas ta riskfyllda byggjobb i
Teheran, lågbetalda jobb på restauranger
i Istanbul och osäkra påhugg
i jordbruket.
En resa från Afghanistan kostar
4 000 dollar för en vuxen och 3 000
dollar för barn. En del tvingas betala
betydligt mer. Människosmugglarna
tar så mycket betalt de kan. Någon
garanti för att komma fram med livet
i behåll ges dock inte.
Poliserna ställer upp flyktingarna
på led för registrering. De nyanländas
mobiltelefoner samlas in i en
påse. ”Det här är inget hotell!”, hojtar
en polis. »
m Europa
nr 1 2012 impuls 5