IMpUlS

levande landsbygd » lövestad
man om från 90 till 70 i stället för
att laga vägen, säger Erik Noreke.
Det har utvecklats en ”vi klarar oss
själva”-strategi i Lövestad. Den enda
livsmedelsbutikens ägare, Anna-
Maria Hansson, säger att invånarna
är henne väldigt trogna. Det gör att
butiken går med hyfsad förtjänst
och inte hotas av nedläggning.
När bensinmacken stängde räddades
den av Jan Persson, som är född
i Lövestad och driver fastighetsbolaget
Söderlen. Han äger ett par av de
tomma fastigheterna längs bygatan
och säger att han planerar att renovera
dem. Men att det får ta sin tid.
I Jans barndom på 1950-talet
stod Lövestad i sitt flor. Då hade
lokalsamhället en helt annan kraft.
Han talar om de starka kooperativa
verksamheterna, som både skapade
sammanhållning och ekonomi i Andelsmejeriet,
andelsbageriet, Länsförsäkringars
häradsbolag, Lokalföreningen
och Sparbanken ägdes
av bygdens människor.
– Det var demokratiskt så in i
bomben. Nu styrs samhället av anonyma
centrala makthavare, som har
tappat den lokala förankringen, säger
Jan Persson.
Det stod och vägde om Lövestad eller
Sjöbo skulle bli centralort. Sjöbo
segrade. Men vad gör Sjöbo för de
perifera kommundelarna? Jan Persson
och många med honom anser
att kommunens administration
framför allt har blicken riktad mot
kommundelarna i väster.
När näringslivschefen Lena
Ytterberg kallade över 400 företagare
till en träff för att lyssna av hur
kommunen kan stötta samhället,
kom endast sju personer. När hon
frågade varför, svarade en av deltagarna:
”Detta är bara ett kommunjippo”.
Företagarna utgör bygdens kärna.
Men ”företagstät” handlar inte om
välbärgade direktörer, utan främst
om småbrukare, hantverkare och
konstnärer med blygsamma inkomster.
Det finns inga stora företag
med flera anställda.
Handelsklubbens ordförande Erik Noreke och KvinNets ordförande
Lani Noreke flyttade från Los Angeles till en gård utanför Lövestad.
Nu vill de bidra till den skånska landsbygdens utveckling.
Men efter några besök växer en positiv
motbild fram. Det småbubblar
trots allt av aktiviteter i Lövestad
och landsbygdsbyarna runt omkring.
Klasaröd ligger nästgårds
med Lövestad. En man står utanför
sin verkstad och sörjer att byn förlorat
sina butiker och han tycker
det är så tråkigt att grannfastigheten
står öde med utslagna fönster.
Dessutom har han ett elände med
ogräset som vandrar in från den
igenvuxna trädgården.
Ett hus kan förfalla tills det betraktas
som en fara för allmänheten.
Först då kan kommunen agera.
Lena Ytterberg berättar att det
redan finns ett par hus i pipelinen
för kommunens åtgärder. Det är en
krånglig juridisk process att expropriera
en fastighet. När ägaren väl är
spårad, brukar vederbörande precis
ha sålt egendomen. Så är ärendet
tillbaka på ruta ett.
Daniel Olsson hoppas
att det nystartade
byalaget i
Lövestad ska samla
människor över
generationsgränserna.
jan persson
»Nu styrs
samhället
av anonyma
centrala
makthavare,
som
har tappat
den lokala
förankringen.«
Det står en fallfärdig smedja i Klasaröd.
Huset intill, som är renoverat
till toppskick, är till salu. Ägaren
flyttar efter 40 år. Hon vill inte bo
kvar i en by med så många öde hus.
Men smedjan är inte övergiven. Efter
att ha stått tom i ett par decennier
har landskapsarkitekt Eva
Hasund tagit över den och öppnat
en liten antikvitetsaffär i en av längorna.
Nu renoverar hon byggnaderna
allteftersom hon får råd.
Eva har dessutom startat ”Kreativa
Klasaröd” tillsammans med två
hantverkare: Jane Svensson Bertilsson,
som driver ett snickeri i närheten,
och Nixi Orvoë, konstnär med
egen syateljé.
Eva Hasund tycker det är en gnutta
vildavästernkänsla över Klasaröd
med sina öde gator. Men det bubblar
under ytan. Hon har stor nytta av de
kvinnliga nätverk, KvinNet, som har
bildats i kommunen. Medlemmarna
hjälper varandra med tips om kurser,
till exempel i projektledning
eller hur man kan söka olika bidrag
och lyckas med sin marknadsföring.
Civilsamhället är på frammarsch
i landsbygden vid Lövestad. Både
via olika nätverk, den sedan länge
etablerade Handelsklubben och
nu även genom en alldeles nystartad
förening. I mitten av november
förra året kallade några Lövestadsbor
till ett möte i kommungården
för att bilda ett byalag för alla och
envar. Daniel Olsson tog initiativet
sedan hans 16-årige fosterson Alexander
dött av en överdos. Det finns
storstadsproblem även här ute på
landsbygden och Daniel känner att
han måste arbeta för en positiv utveckling
av byn.
– Jag tycker att det behöver hända
mer i Lövestad för alla åldersgrupper.
Ungdomarna har många
drömmar, till exempel om en skateboardramp
och ett kafé som de själva
kan driva. Mycket är vunnet om vi
kan få hit aktiviteter i stället för att
skjutsa barnen till Sjöbo eller Ystad.
Daniel och hans vapendragare
Åsa Lindgren, som också är en
av initiativtagarna till mötet, har
ingen aning om hur många som
ska komma. Men skaran växer till
ett 50-tal, med representanter från
Handelsklubben, olika föreningar,
lokala organisationer och vanliga
Lövestads bor.
Deltagarna får i uppdrag att lista
vad de anser behöver förbättras i
bygden. Olika arbetsgrupper skriver
sina tankar på plakat som sätts
upp på en vägg: Att fördela resurser
mer jämlikt över kommunen. Tala
väl om det som är. Skapa fler arbetstillfällen.
Ta hand om förfallna hus.
Och så framtidsdrömmarna om bio,
kafé, utomhusscen, simhall, sporthall,
en riktig lekplats och bättre
kommunikationer.
Medan mötet bildar en interimsstyrelse
för att etablera den nya
före ningen för allas väl serveras
kaffe och hembakat. Gamla lantbrukare
som bott i bygden sedan generationer
tillbaka diskuterar med
unga ”grönavågare”, konstnärer,
handelsidkare och IT-företagare.
De är olika, men har alla samma
mål, att utveckla sin hembygd. «
26 impuls nr 1 2012