Min vardag på <strong>Falu</strong> <strong>Kommun</strong> n Vaktmästare, lärare, sjuksköterskor, miljöinspektörer, ingenjörer, social sekreterare, ekonomer och många fler – inom <strong>Falu</strong> <strong>Kommun</strong> arbetar över 5 000 personer. I den här serien möter du några av dem. 4 <strong>Vårt</strong> <strong><strong>Falu</strong>n</strong>
Rikard Dåderman är högskoleutbildad fritidspedagog och har jobbat i Grycksbo i 19 år. Under åren har arbetsuppgifterna varierat, något han upplever mycket positivt. – Det är väl ingen större hemlighet att även skolans verksamhet förändras. För min del har, framför allt, arbetet med utomhuspedagogiken gett mig mer utveckling och stimulans i mitt yrke. Text: Håkan Edvardsson. Foto: Krister Halvars Från pyssel till pedagogik och konfliktlösning Möt Rikard – rutinerad fritidspedagog i Grycksbo n Min vardag/ – Rikard, jag kan inte ha de här pjäxorna längre. – Rikard, när är det min tur att åka skidor? – Rikard, hinner jag åka ett varv till? Det är en skön vinterdag vid Tansvallen, ett hundratal meter från skolan med 21 pedagoger och 164 elever från förskoleklass till sexan. Och den här dagen sköter Rikard och kollegan Izabell idrottslektionen. Skidåkning runt elljusspåret eller runt fotbollsplanen står på schemat för de väl påpälsade nioåringarna, någon med mormors stickade sockor på fötterna – sockor som inte riktigt får plats i skolans pjäxor. – Dagar som den här ser man jobbets fördelar. Jag tycker om att vara ute i naturen. För mig är det helt klart att eleverna lär sig saker, inom exempelvis biologi och kemi, bättre om de får se och känna på naturens lösningar ute och sedan gå in och läsa om det i klassrummet, säger Rikard och ordnar till den trilskande sockan. Rollen som fritidspedagog var tidigare ganska enkel att beskriva. Då var det högskoleutbildade män och kvinnor med uppdrag att på barnens fritid, men i anslutning till skolan, leda deras fritidsaktiviteter i en lärande riktning: Hur ska man vara mot en kompis? Vad gör andra ledsna? Varför är det viktigt att låta alla bestämma? Tuffa dagar – Den där biten finns kvar. Och vi försöker ha många aktiviteter på fritids, saker som att hålla kabaré, koka sylt och pyssla – pyssla är underskattat förresten, det tränar finmotoriken och koncentrationen. Dessutom leder pysslandet till väldigt bra samtal med barnen, säger Rikard och fortsätter: – Det som ändrats, eller snarare kommit till, är att vi idag även verkar inom skolan, i vissa moment i undervisningen. För mig är det väldigt stimulerande. Men det kan bli lite mycket också. Rikard syftar på de dagar då han öppnar fritids vid 06.30, fixar frukost och är med barnen tills skolan öppnar, sedan bistår vid någon ”19 år på jobbet kommer att bli många fler, om inget oför utsett inträffar" lektion och ändå ska ha kraft att köra några fritidstimmar på eftermiddagen. – Oftast är det inga problem. Jag trivs med mina kollegor, skolan och miljön här omkring. Det här är ett jobb där man får en insyn i många barns, och vuxnas, liv. Så att kunna växla några ord med föräldrarna när barnen hämtas eller lämnas är viktigt. Att veta vad som händer omkring barnen gör det lättare för oss att göra ett bra jobb på skolan. 19 år på jobbet kommer att bli många fler, om inget oförutsett inträffar. Tankarna på att jobba närmare hemmet i Rättvik och familjen, hustru och två döttrar, har kommit och gått. Samma sak med att byta karriär helt. – Jag kan helt enkelt inte se något jobb jag hellre skulle vilja ha. Visst medför besparingar att det blir färre vuxna per barn men jag tycker vi håller fanan högt ändå. Vill jag personligen utveckla mig finns möjligheter till vidareutbildning och som sagt, sådana här dagar finns inget att klaga på. n # 1, Mars <strong>2010</strong> 5
Change language