LERUMS-OCH-GÖTEBORGSREGIONENS-UTVECKLING-

i Torslanda samtidigt som den större kommunen hotades av
en utflyttning av mer välbetalda invånare till samma kommuns
växande villaområden var det tydligaste exemplet på de starka
trenderna. Eftersom expansionen hade en av sina huvudinriktningar
mot Hisingen ledde detta omedelbart till att en motsättning
uppstod mellan hisingskommunerna och Göteborg.
Efter stora motsättningar – som innefattade en ansökan till
regeringen där Torslanda. Säve och Tuve ansökte om att skapa
en egen Hisinge kommun – kom de till sist att inkorporeras
med huvudkommunen under 1967.
Men den verkligt stora inkorporeringen kom istället att
ske österut. Lerums grannkommuner Angered-Bergum var de
enda som innehöll så stora sammanhängande markområden
att de kunde tillfredsställa en expansion som sträckte sig upp
mot tal på närmare 200 000 människor. Här startade de stora
markköpen i början av 1960-talet, och framåt 1965-67 var de
stora planerna för Hisingen och Angered/Bergum i stort sett
färdigproducerade.
Tvärtemot vad man normalt sett tror var det Göteborgs
svaghet som drev fram de extremt offensiva satsningarna. Huvudorten
hade hamnat i ett läge där inkorporeringar var nödvändiga
för att förhindra att kranskommunerna åt upp större
delen av befolkningsökningen. Mellan 1955 och 1970 växte
Göteborgs befolkning (med 1966 års gränser) med 8 procent.
Som en jämförelse växte Partille och Lerum växte med 75 respektive
89 procent. En annan trend gjorde situationen än mer
allvarlig, för mellan 1955 och 1965 växte andelen pensionärer i
Göteborg med 50 procent, och efter 1960 började till och med
befolkningen i åldern mellan 30-39 att minska i absoluta tal.
Det var precis de här människorna som flyttade till Lerum,
som under de här åren hörde till landets allra mest snabbväxande
kommuner.
Alf Hermansson, som 1955 hade blivit en av Göteborgs
första kommunalråd, summerade i slutet av 1970-talet hur
problemen hade sett ut två decennier tidigare och varför inkorporeringar
i slutet av 1950-talet hade blivit en alltmer akut
fråga för Göteborgs del: ”Det var 90 000 i bostadskön när det
var som värst… Ett år hade vi en nettoinflyttning av utländsk
arbetskraft på 10 000 personer. Då kom Bergsjön och Kortedala
till som ju låg på Angereds mark.”
Men problemen var större än så, för när arbetarna stabiliserade
sig ekonomiskt kom nästa problem, när de unga människorna
flyttade vidare. Redan i skiftet av 1950- och 1960-talen
hade det problem som allt sedan dess karaktäriserat Göteborg
I Gråbo och Sjövik finns minnena av kommunens industriella
förflutna. Härifrån hämtades inte minst stora delar av materialet
till det som skulle bli “Europas Brasilia.” med nästan 200
tusen drömda invånare.
Din vidsträckta och vildmarksliknande grusgropen och de
intilliggande övergivna fastigheterna är dessutom ovanligt
vackra fotobjekt (sid. 6-17)
10