Genus och etnicitet i en »läsebok» i den svenska mångetniska skolan
Genus och etnicitet i en »läsebok» i den svenska mångetniska skolan
Genus och etnicitet i en »läsebok» i den svenska mångetniska skolan
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
250 ANGERD EILARD<br />
han delvis äv<strong>en</strong> symbolisera alternativet till d<strong>en</strong> »vanlige» pojk<strong>en</strong>, det vill säga<br />
till d<strong>en</strong> hegemoniska sv<strong>en</strong>ska »pojkmaskulinitet<strong>en</strong>» (jfr Connell 1999).<br />
Rub<strong>en</strong> kunde läsa tjocka böcker, m<strong>en</strong> han kunde inte leka. Det tyckte<br />
Moa <strong>och</strong> Mille var konstigt.<br />
/.../<br />
Rub<strong>en</strong> satt ofta på <strong>en</strong> bänk <strong>och</strong> läste.<br />
/.../<br />
Rub<strong>en</strong> gick inte på fritids. Han hämtades av sin pappa varje dag.<br />
Pappan var urgammal<br />
/.../<br />
Vad gör du när du kommer hem? frågade Moa. Arbetar, sa Rub<strong>en</strong>.<br />
Arbetar? Ja, sa Rub<strong>en</strong>. Jag spelar piano. Har du inga kompisar? sa<br />
Moa. Nej, sa Rub<strong>en</strong>. Alla är så barnsliga. (Nilsson-Brännström 1999<br />
s 21 f)<br />
Normalbete<strong>en</strong>det lek<strong>en</strong> kontrasteras mot »avvikande» bete<strong>en</strong>d<strong>en</strong> som läsa<br />
<strong>och</strong> arbeta. Rub<strong>en</strong> leker inte som »vanliga» sv<strong>en</strong>ska barn <strong>och</strong> i synnerhet inte<br />
som »vanliga» sv<strong>en</strong>ska pojkar. Hans bete<strong>en</strong>de avviker alltså från kamratgrupp<strong>en</strong>s,<br />
som han för övrigt anser barnslig. På bilderna bär han glasögon, vilket<br />
gör att multimodalitet<strong>en</strong> skapar eller förstärker ett intryck av Rub<strong>en</strong> som <strong>en</strong><br />
lillgammal »plugghäst». Äv<strong>en</strong> Einstein-metafor<strong>en</strong> (som väl få sjuåringar visserlig<strong>en</strong><br />
förstår) i citatet i nästa avsnitt bidrar till d<strong>en</strong>na bild. Skillnad<strong>en</strong> är att<br />
d<strong>en</strong> klassiska plugghästschablon<strong>en</strong> – <strong>och</strong> därmed äv<strong>en</strong> Rub<strong>en</strong>s individualitet<br />
– här ges <strong>en</strong> etnisk prägel, som sedan femininiseras i dubbel bemärkelse. Dels<br />
positioneras det osv<strong>en</strong>ska automatiskt som underlägset i förhållande till majoritetskultur<strong>en</strong>,<br />
<strong>en</strong>ligt samma principer som de koloniserade i d<strong>en</strong> koloniala<br />
diskurs<strong>en</strong> (jfr Eriksson m fl 1999), dels räknas ju »pluggandet» <strong>en</strong>ligt skolornas<br />
tidigare nämnda maskulinitetsideal som flickbete<strong>en</strong>de. Plugghäst<strong>en</strong> är<br />
alltså inte bara <strong>en</strong> plugghäst, utan <strong>en</strong> osv<strong>en</strong>sk <strong>och</strong> i barn<strong>en</strong>s ögon atypisk<br />
»omanlig» pojke.<br />
Det poängteras emellertid att Moa tycker mycket om Rub<strong>en</strong>, vilket väl som<br />
med Marjam ovan bör tolkas som ett argum<strong>en</strong>t för interkulturell vänskap <strong>och</strong><br />
äv<strong>en</strong> »lyfter» Rub<strong>en</strong> något. Det förändrar dock inte d<strong>en</strong> redan förmedlade<br />
bild<strong>en</strong> av honom heller. Invandrarbarn<strong>en</strong> skildras g<strong>en</strong>erellt som snälla, trevliga<br />
<strong>och</strong> omtyckta, m<strong>en</strong> på grund av kontrasterna i förhållande till de outtalade<br />
sv<strong>en</strong>ska normerna, uppstår <strong>en</strong> moraliserande underton präglad av <strong>en</strong><br />
solidarisk »stackars dom»-attityd, vilk<strong>en</strong> anses grunda sig i d<strong>en</strong> koloniala diskurs<strong>en</strong><br />
(jfr Eriksson m fl 1999). Kolonierna skulle »räddas» av d<strong>en</strong> vite mann<strong>en</strong>,<br />
vilket kom att legitimera kolonialmakternas missionsverksamhet (Eriksson<br />
m fl 1999). Paradox<strong>en</strong>, »d<strong>en</strong> vite mann<strong>en</strong>s börda», är att maktasymmetrin<br />
som utgör relation<strong>en</strong>s grund måste bestå <strong>och</strong> »de befriade» förbli<br />
underlägsna. D<strong>en</strong>na euroc<strong>en</strong>triska attityd lever alltså kvar i vår syn på invandrare<br />
<strong>och</strong> gör att vi t<strong>en</strong>derar att betrakta i synnerhet icke-västerlänningar som<br />
underlägsna <strong>och</strong> i behov av hjälp för att kunna utvecklas till vår nivå (jfr Lindqvist<br />
2002, Carlson 2002).<br />
D<strong>en</strong> här maktrelation<strong>en</strong> reproduceras äv<strong>en</strong> i det nedan återgivna samtalet<br />
där flyktingbarnet Victor berättar för Moa <strong>och</strong> Mille om varför han har kom-
Change language