Genus och etnicitet i en »läsebok» i den svenska mångetniska skolan
Genus och etnicitet i en »läsebok» i den svenska mångetniska skolan
Genus och etnicitet i en »läsebok» i den svenska mångetniska skolan
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
246 ANGERD EILARD<br />
förväntningar. Foucault (t ex i Beronius 1991) visar hur både extern <strong>och</strong> intern<br />
social kontroll utövas g<strong>en</strong>om att vissa bete<strong>en</strong>d<strong>en</strong> (t ex heterosexualitet) <strong>och</strong> till<br />
dem knutna subjektspositioner eller roller (t ex heterosexuell) normaliseras i<br />
kontrast till avvikelser (såsom homosexualitet). En kvinna eller man som inte<br />
följer de vedertagna feminina eller maskulina bete<strong>en</strong>demönstr<strong>en</strong> framstår<br />
alltså som okvinnlig respektive omanlig.<br />
Vad som räknas som onormalt är socialt konstruerat i förhållande till det<br />
som anses normalt i <strong>en</strong> specifik historisk kontext. Borgerliga vita män var<br />
ursprunglig<strong>en</strong> de som hade makt<strong>en</strong> att göra sin eg<strong>en</strong> smak dominerande <strong>och</strong><br />
avgöra vad som ansågs normalt eller inte. Alla som avvek från deras norm<br />
klassades som »andra» <strong>och</strong> objektifierades, varför vithet <strong>och</strong> maskulinitet än<br />
idag utgör högt värderade symboliska kapital (Skeggs 2002). D<strong>en</strong> vite västerländske<br />
mann<strong>en</strong>s position betraktas i princip fortfarande som norm för hela<br />
mänsklighet<strong>en</strong>, med »rätt» <strong>och</strong> privilegium att definiera både sig själv <strong>och</strong><br />
andra (Dyer 1997).<br />
Mille utgör å andra sidan inte någon r<strong>en</strong>odlad manlig »matteg<strong>en</strong>istereotyp».<br />
Tvärtom är det <strong>en</strong> ambival<strong>en</strong>t konstruktion. Äv<strong>en</strong> helt andra ideal<br />
reproduceras då det framgår att Mille, som blir först klar, inte vill räkna<br />
överkursuppgifter. Det kan tolkas på olika sätt; som lathet, lojalitet (då han<br />
hellre hjälper Moa) eller som ett sv<strong>en</strong>skt drag. Att inte vilja utmärka sig<br />
kunskapsmässigt eller vara duktigare än nödvändigt liksom att betona kons<strong>en</strong>sus<br />
<strong>och</strong> likhet är typiska drag i d<strong>en</strong> jämlika sv<strong>en</strong>ska kultur<strong>en</strong> (Daun 1998,<br />
Hofstede 1991). All avvikelse från grupp- <strong>och</strong> g<strong>en</strong>omsnittsnorm<strong>en</strong> betraktas<br />
misstänksamt i motsats till i mer hierarkiska kulturer där norm<strong>en</strong> är »d<strong>en</strong><br />
bäste» (Daun 1998). En duktig elev kan dock anpassa sig till gällande normer<br />
g<strong>en</strong>om att positionera sig som mindre duktig, till exempel slarva eller vara lat,<br />
<strong>och</strong> på så vis skapa sig <strong>en</strong> mindre utmanande id<strong>en</strong>titet.<br />
Mille positionerar sig alltså här som »lagom duktig» i <strong>en</strong>lighet med det<br />
sv<strong>en</strong>ska g<strong>en</strong>omsnittsidealet. Hans agerande skulle dessutom kunna tolkas<br />
utifrån de villkor som <strong>en</strong>ligt Pho<strong>en</strong>ix (2003) råder för att etablera (<strong>en</strong> hegemonisk)<br />
maskulinitet i många skolor. Enligt dessa gäller det att vara tuff <strong>och</strong><br />
duktig i sport <strong>och</strong> idrott. Att däremot vara duktig i skolämn<strong>en</strong> associeras till<br />
föga populärt flickbete<strong>en</strong>de. De pojkar som ändå vill göra bra ifrån sig i <strong>skolan</strong><br />
måste därför finna ett slags mittposition där de samtidigt kan hantera båda<br />
aspekterna. De positionerar sig som »lagom bra» på samma sätt som Mille gör<br />
i d<strong>en</strong> här text<strong>en</strong>.<br />
D<strong>en</strong> diskursiva konstruktion<strong>en</strong> av motstridiga <strong>och</strong> konkurrerande betydelser<br />
är tydlig både då det gäller Moa <strong>och</strong> Mille. Segrar gör d<strong>en</strong> normerande<br />
sv<strong>en</strong>ska jämlikhetsdiskurs<strong>en</strong> som i båda fall<strong>en</strong> artikulerar ett slags »sv<strong>en</strong>skt<br />
medelmåttideal». En del forskare m<strong>en</strong>ar att kollision<strong>en</strong> mellan modern individualism<br />
<strong>och</strong> traditionell kollektivism i syn<strong>en</strong> på individ<strong>en</strong> som både obero<strong>en</strong>de<br />
<strong>och</strong> tillhörande <strong>en</strong> samhällsgem<strong>en</strong>skap är särskilt upp<strong>en</strong>bar i Sverige<br />
(Sjögr<strong>en</strong> 2001, Daun 1998). Som jag ser det är d<strong>en</strong>na paradox grund<strong>en</strong> till<br />
själva dilemmat kring vår jämlikhetsideologi, som i själva verket har kommit<br />
att fungera som <strong>en</strong> kons<strong>en</strong>susinriktad homog<strong>en</strong>iseringspraktik. All kulturell<br />
variation reduceras <strong>en</strong>ligt Sjögr<strong>en</strong> (2001 s 156) till <strong>en</strong> <strong>en</strong>da »sv<strong>en</strong>skhetsnorm»,<br />
så att det bara återstår »ett sätt att vara människa <strong>och</strong> medmänniska,
Change language