MÃ¤nniskor och miljÃ¶ i centrum fÃ¶r insamling till mission i andra lÃ¤nder

More documents

Recommendations

Info

På bananodlingen i Impfondo. (Foton: Jenny Björkqvist) Visby + Impfondo Pastorerna Ruben Johansson och Michel Koubanza på Impfondo-församlingens expedition. Vänförsamlingarna har funnit varandra Missionsförsamlingen i Visby har en vänförsamling i Kongo-Brazzaville. Att man kan få ett ömsesidigt utbyte av varandra, kan församlingsmedlemmar i både Visby och Impfondo intyga. I oktober besökte Impfondos pastor Michel Koubanza Sverige. en HEL värld Sektion 2 av Sändaren nr 23/2007 Ansvarig utgivare: Magnus Stenberg. Redaktör: Eric Persson. Formgivning: Jan Hultman. Omslagsfoto: Peter Värnelid, Michael Taubert, Karin Ahlgren, Emanuel Furbacken. Adress: Box 151 69, 118 46 Stockholm. Tel: 08-545 78 450. Fax: 08-673 65 57. Tryck: V-Tab, Norrtälje 2007. Miljöcertifierat enligt ISO 14001. – Om Jesus kommit tillbaka före 2000-talet hade han säkert undrat varför Svenska Missionskyrkan och den kongolesiska kyrkan inte gjort något i vår region, säger pastor Michel Koubanza. Tack vare vår vänförsamling i Visby finns nu ett utåtriktat arbete även här. År 2003 kom ett brev till den kongolesiska kyrkan från Visby. Församlingen där ville ha kontakt med en vänförsamling i Kongo-Brazzaville. Kanske tänkte ledningen i Kongo på de geografiska likheterna mellan regionerna när man formulerade sitt svar till Sverige. Till ön Gotland kommer man ju med båt eller flyg. Samma färdmedel gäller om man vill ta sig någonstans i Impfondo, eftersom vägar saknas. Församlingarna har haft kontakt med varandra genom brevväxling. Men förra året besökte en åldersblandad grupp från Visby vännerna i Impfondo. – Den resan glömmer vi aldrig. Värmen, gästfriheten. Innerligheten i de långa gudstjänsterna. Och ivern att få ge evangeliet vidare, berättar Ruben Johansson, pastor i Visby missionsförsamling. – Afrika har blivit mycket intressantare för oss. Nu har vi ju systrar och vänner där. Impfondo har blivit lite som Visby – fast i Kongo. Koubanza i Sverige I början av oktober fick Michel Koubanza möjlighet att komma till Sverige. Ett besök som nog har varit omtumlande. – Sverige är ett sekulariserat land där församlingarna har möjlighet att bygga vackra byggnader för sin verksamhet. Men kanske finns inte samma glöd och inspiration nu som när Missionskyrkan skickade ut sina första missionärer, säger han. – Jag upplever gudstjänstlivet i Sverige som lite kallare och stelare än hemma i Kongo. Vi tillbringar mycket tid i kyrkan, men vi detaljplanerar inte gudstjänsterna som ni gör. Fantastiskt med direktkontakt Pastor Koubanza menar att det är en förmån att i Kongo få be för ungdomsarbetet i Visby. Och det är med stor tacksamhet man i Kongo tar emot ekonomisk hjälp från Visby. – Direktkontakten med våra vänner i Visby har varit fantastisk. Nu känner vi ju varandra! Och att själv kunna konstatera att det kan finnas ömsesidiga behov både i ett rikt och i ett fattigt land är något jag bär med mig hem. – Jag talade med en av medlemmarna i Visby om att vi kanske skulle kunna utveckla samarbete mellan våra församlingar till att gälla hela regioner. Kanske i form av vänregioner, där fler församlingar i våra respektive länder engageras. Ruben Johansson tycker att det vore spännande att fundera kring detta med de andra församlingarna på Gotland. Om de är intresserade tror han också att det blir lättare att finna fler samarbetspartners och sponsorer på ön. – Michel har fått många vänner här. Han är en god iakttagare och en uppmärksam lyssnare som på kort tid gjorde goda analyser av hur en svensk församling arbetar. När Michel Koubanza kommer hem ska han berätta om sina upplevelser och funderingar för sin församlingsstyrelse. Därefter vill han återkomma till församlingen i Visby med förslag på hur de kan bygga vidare på vänskapen mellan församlingarna. Kanske kan Mission i retur vidareutvecklas. Tillbaka till vägskälet De första missionärerna kom till Kongo när Svenska Missionskyrkan var en ung kyrka. Idag finns inte samma väckelse i Sverige. Detta får Michel Koubanza att tänka på ett kongolesiskt talesätt. – Om man kommit vilse måste man söka sig tillbaka till vägskälet där det gick fel och söka efter den väg man ska gå. När man förstått vilken väg det är, så måste man precis som hos doktorn, följa hans rekommendationer. – Det räcker inte att ta intellektuella beslut. Vi behöver Guds ingripande i det vi gör. Ruben konstaterar att engagemanget i Impfondo givit församlingen i Visby glädje och lust att fortsätta vara en kyrka. – Vi har fått ett förnyat engagemang för att be, arbeta vidare och hoppas på Guds rike. Tomas Lannfjäll Din gåva kan du sätta in på pg 90 08 24-4. Ange Annandagen AMB 2 en HEL värld
När öppet krig i våras på nytt bröt ut i Kinshasa mellan milisledaren Bemba och president Kabila, när norra Indien i somras drabbades av översvämning, när orkanen Félix vräkte in över Nicaraguas Atlantkust i början av september, då kände vi: – Inte nu igen! Varför är det alltid samma folk och länder som drabbas? De som redan lider brist, varför ska de alltid drabbas? Det är lätt att fokusera på allt som är negativt i vår värld, problem av olika slag: miljön, orättvisorna, våldet och konflikterna. Det är en del av den verklighet vi lever i, allt sedan skapelsen och syndafallets dagar. När synden kom in i världen fick det till följd att människans relation till Gud blev bruten, liksom relationen människor emellan, men också relation till skapelsen. Kyrkans budskap i alla tider har varit att Jesus kom för att återupprätta relationerna igen, till Skaparen och till det skapade, till människor, djur En HEL värld och natur. Jesus kom för att HELA världen – och vi i kyrkan arbetar för en HEL värld! Den återupprättade människan ger inte upp. Hon blir i stället kreativ och tar nya tag, därför att Gud finns med i allt. Han ger styrka och kraft mitt i allt det svåra. En av medarbetarna i vår indiska systerkyrka berättade bekymrat att han kände sig hotad av sin familj och sina vänner. Han kom från en muslimsk familj med självmordsbombare i släkten och han kände sig hotad för att han arbetade för en kyrka. Han var orolig för sin fru och deras barn. – Vill du lämna arbetet? frågade jag honom. – Nej, berättade min nyvunne vän, jag vill inte sluta mitt arbete. Det är det här jag vill göra, jag vill hjälpa andra genom mitt arbete. – Vad kan jag då göra för dig? – Just pray for me! Be för mig! Det var det enda han ville. Så det gör jag, och jag vill också uppmana dig som läser det här att be för HCC:s medarbetare i norra Indien, som får utstå hot och förföljelser. Be om kraft, tålamod och beskydd! Men jag vill också be för Missionskyrkans och systerkyrkornas andra medarbetare, var helst de finns. Årets missionsbilaga aktualiserar vårt gemensamma internationella arbete i Missionskyrkan och SMU, för en bättre värld, för en HEL värld. Vi får offra och be för vårt gemensamma arbete. Och Han är med oss ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jes 43:18-19 Gud välsigne dig i arbetet för en HEL värld! Bertil Svensson Missionssekreterare Miljön – ett livsvillkor för folket i regnskogen Costa Ricas cabécarindianerna lever i regnskogen. Deras hem hotas ständigt av skövling. Och de lokala myndigheterna gör inte mycket för att deras kultur skall kunna bevaras. Här berättar Karin Ahlgren om arbetet med att få fram skolmaterial på cabécarindianernas eget språk och om kampen för den unika miljön. De regnskogsbeklädda bergen har en vit molnslöja runt sig. Klockan är sex på morgonen och det är 24 grader. Barn i vita och blåa skoluniformer går i två och en halv timme genom den täta regnskogen för att komma till skolan som börjar klockan sju. Detta är verkligheten för många cabécarindianer. – I år tar jag examen från sjätte klass. Det är viktigt med skolan, det är den som påverkar min framtid. Jag vill bli polis men jag vill bo kvar i min by, säger artonåriga Morelia. Cabécarindianerna bor i indianreservat runt omkring i det orörda regnskogsområdet ”Kyrkornas regnskog”. De är den största av Costa Ricas åtta indiangrupper och är ett jägar- och samlarfolk. De ser sig själva som en del av naturen och de får inte överutnyttja naturen, för då rubbas hela balansen. Alla lever där på samma villkor, såväl djur som växter och människor. Detta gör att allt de tar vara på nyttjas, inget får gå till spillo. Cabécarindianerna sägs vara den ursprungsbefolkning i Centralamerika som är mest bevarad mot omvärldens påverkan med tanke på språk och kultur. De har sina speciella danser och sånger, som bara de erkända sångarna får sjunga. De sitter i ring även på lektionerna i skolan och de anser att det är respektlöst att titta någon i ögonen. Regnskogen är cabécarindianernas hem. Ett hem som hotas varje dag av skövling. I Costa Rica finns bara 10 % av orörd regnskog kvar och ”Kyrkornas regnskog” är en del av den. När regnskogen skövlas påverkar det inte bara de som bor i närheten av den, utan även dig och mig här i Sverige. Regnskogen håller både det globala Forts på nästa uppslag >>> Foto: Michael Taubert en HEL värld 3
Page 1: en HEL värld Sektion 2 av Sändare
Page 5 and 6: Marine Hedström Rojas är anställ
Page 7 and 8: I skuggan av ett mangoträd I skugg
Page 9 and 10: d a öb Carl-Johan Sävinger samord
Page 11 and 12: Hur kan församlingar få större n
Page 13 and 14: Foto: Frida Zandén Halverad fattig
Page 15 and 16: Översvämning i Sangli. (Foton: HC

MÃ¤nniskor och miljÃ¶ i centrum fÃ¶r insamling till mission i andra lÃ¤nder

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?