katalog om utställningen! - Blekinge museum

utställningskatalog
BLEKINGES DANSKTID
1

Katalogen kan beställas från Blekinge museum
0455-30 49 85 eller blekingemuseum@karlskrona.se
Omslagsbild: Historisk karta över Danmark, Abraham Ortelius 1570. Rigsarkivet, Köpenhamn
Produktion: Blekinge museum
Tryckt med bidrag från Länsstyrelsen i Blekinge
Tryck: Mixiprint, Olofström 2013
ISBN 978-91-979807-2-2
2

BLEKINGES
DANSKTID
Thomas Persson
Blekinge – en del av Danmark.....................5
Ola Palmgren
Nordiska 7-årskriget.................................28
Lars Einarsson
Ett skepp från medeltiden.........................31
Mikael Henriksson
Städer och ”stabor”
– en resa mot det moderna Blekinge.........36
Lästips......................................................42
3

I början av 1200-talet införlivas Estland och
delar av den nuvarande tyska och polska
östersjökusten med Danmark. Blekinge har en
central placering i det marint präglade
danska riket.
Under 1500-talet är Danmark det dominerande
riket i Norden. Den danska flottan
behärskar södra Östersjön.
Med freden i Roskilde 1658 måste stora
landavträdelser göras till Sverige. Östersjön
blir ett svenska innanhav.
4

Thomas Persson
Blekinge – en del av Danmark
Kontrollen av Östersjön har genom tiderna varit nyckeln till det
politiska herraväldet i vår del av Europa. Under 1100- och 1200-
talen blev Danmark en regional stormakt genom en rad erövringar
och korståg. Danmarks maktställning bestod ända fram till mitten
av 1600-talet då Sverige blev den dominerande makten i östersjöområdet.
Från 1700-talet övertogs denna roll av Ryssland.
Under en tid då havet förenade snarare än skiljde var Blekinge en del
av ett politiskt föränderligt östersjöområde. För cirka tusen år sedan
etablerades i väster det danska riket för att under 11- och 1200-talet
expandera österut.
I norr fanns sveaväldet, som framför allt vände sina ambitioner
österut mot Finland, Ryssland och Balticum men också tidvis hade
anspråk i södra Östersjön. Inom de slaviska områdena vid södra
östersjökusten fanns en mängd lösliga herravälden, som under tidig
medeltid hamnade under danskt och tyskt styre. Också i de baltiska
och ugriska områden i öster fanns skilda hövdingadömen, som
efter hand införlivades med tyska, svenska och danska välden med
tvångskristnandet som viktig ingrediens. De stora öarna, Gotland,
Åland, Ösel, Bornholm och Rügen intog i många avseenden en särställning.
Öarna hade en viktig roll i varuutbytet och kontrollerades
av grupper av lokala stormän. Efter hand inlemmades de genom erövring
i fastare politiska enheter.
Tidpunkten för riksbildningen i Danmark är omdiskuterad. Det
är uppenbarligen en lång och allt annat än lättolkad process, som
tar sin början redan under vikingatid men först under 1100-talet får
fastare form. Ännu något senare, omkring år 1200, kan Blekinge ses
som en egentlig del i det danska riket.
5

6
Vid sidan av kungsgårdar och borgar fungerade även de medeltida städerna som
kungamaktens stödjepunkter. Genom koncentrationen av handel och köpenskap
till städerna ökade kungens möjligheter till kontroll och inkomstbringande intäkter.
I skuggan av kungsgården växte Ronneby fram som stad under 1200-
talets andra hälft. Avaskär grundades sannolikt under 1300-talet och Sölveborg,
Elleholm och Lyckå under det följande seklet.

Maktens landskap
Redan under tidig medeltid etablerade den framväxande danska
kungamakten stödjepunkter i Blekinge och fick på så sätt efter
hand kontroll över området. Sannolikt var detta ett led i den
danska expansionen i östersjöområdet vid samma tid, en process
där kustlandskapet Blekinge bör ha haft en strategisk betydelse.
Kungamakten
I kung Valdemars Jordebok från 1231 förtecknas de gods och egendomar
som kungen fick intäkter från, de så kallade kongeleven.
Dessa var närmast förvaltningsgårdar för kungamaktens administration
och kontroll. I östra Danmark fanns vanligen ett kongelev
i varje härad men fanns det speciellt viktiga företeelser att bevaka
kunde det vara flera. Så var fallet i Blekinge, där Lösen, Ronneby och
Hoby var de viktigaste förvaltningsgårdarna medan Vambåsa och
Mörrum av allt att döma hade en annan funktion. Förhållandena
på Lister är oklara. Jordeboken anger utan närmare precisering att
kungen också här hade egendomar. Kungsgården kan här ha legat i
Mjällby alternativt i Hosaby. I jordeboken ingår även den så kallade
Ö-listan med uppgifter om att kungen hade ”hus” på öar runt om i
riket, också i den blekingska skärgården. ”Hus” fanns på Gyön, Hasslö,
Sturkö och Senoren. Dessutom hade kungen andra egendomar
på Utlängan, Inlängan och Tärnö. En rimlig tolkning är att dessa
hus och egendomar har legat på kommunikativt viktiga öar och ingått
i den kungliga kontrollen av Blekinge.
Kongelevsorganisationen etablerades på 1000-talet och tycks i
övriga Danmark ha spelat ut sin roll redan på 1100-talet. I Blekinge
levde systemet sannolikt kvar in på 1200-talet. Kongeleven ersattes
av ett nätverk av kungliga borgar. I Blekinge anlades under medeltid
två riksborgar, Sölvesborg och Brömsehus.
7

Rekonstruktion av Lyckå slott.
Bearbetning Hans Andersson.
Borgar och slottslän
För försvar och kontroll av rikets olika delar uppfördes kungliga
borgar. Som det första riksfästet i Blekinge började Sölvesborgs
slott byggas sannolikt redan i slutet av 1200-talet. Läget var strategiskt
på strandplanen mellan havet och Ryssberget, där den viktiga
kustlandsvägen, Via Regia, passerade. Här fanns också ett skyddat
hamnläge i Sölveviken. Omkring 1300 uppfördes ytterligare en
kunglig borganläggning, Brömsehus. Även här var läget strategiskt
väl valt alldeles intill gränsen mot Sverige. Brömsehus roll, intogs
och brändes 1436 och funktionen som gränsfäste ersattes av en ny
borganläggning vid Lyckeby, Lyckå slott. Med artilleriets utveckling
under 1500-talet förlorade de medeltida borgarna och fasta husen
sin betydelse. För att stärka gränsförsvaret inleddes 1599 byggandet
av en stor gränsfästning i östra Blekinge, Kristianopel.
En borganläggning måste kontinuerligt underhållas och besättningen
förses med mat och utrustning. Till borgen avsattes därför
ett försörjnings- och förvaltningsområde, ett län. Två gånger om
året skulle bönderna inom området leverera så kallat landgille till
slottsfogden, i form av spannmål, smör, livsmedel m.m. Ett slottslän
kunde förvaltas av en fogde för kronans räkning men var ofta
bortförlänat till medlemmar av den danska adeln, vilka som läns-
8

herrar hade att avlägga räkenskap och lämna eventuella
överskott till kronan. Kungen kunde också
sätta länet som säkerhet för kontantlån. Den högsta
militära och civila myndigheten i länet hade ”lensmanden”.
Han var befälhavare över slottet och dess
garnison och dessutom chef för administrationen av
länet. Lensmanden skulle ställa ett dussin fullt rustade
ryttare till kungens förfogande.
Han var också skyldig att vid behov bereda kungen
och hans sällskap nattläger. Slottslänen gav prestige
och goda inkomster och det var nästan uteslutande
personer tillhörande högadeln som utsågs till
lensmand.
Sölvesborgs län var det största slottslänet i Blekinge
och omfattade fram till 1360-talet större delen
av landskapet. Då blev Brömsehus centrum i ett
nytt slottslän som omfattade Östra härad. Under
den sista danska tiden var Blekinge uppdelat i Sölvesborgs
och Kristianopels län.
Soldatteckning av Erik XIV.
Kungliga biblioteket.
9

Kyrkan
Enligt Adam av Bremen ska biskop Egino i Lund i mitten av
1000-talet ha kristnat ”det vilda folkslag som kallas blekingar”. Att
kristnandet utgick från det nyinrättade biskopssätet i Lund har setts
som det första tecknet på att Blekinge hamnat under dansk intressesfär.
Det verkliga resultatet av missionen känner vi inte till. De
äldsta kända kyrkorna är först från 1100-talets slut. Det är en rad
stenkyrkor som uppförs i den gamla centralbygden. Av allt att döma
har den kyrkliga utvecklingen ett nära samband med den pågående
riksbildningen och bidrar till att den danske kungen får kontroll
också över marginalområden som Blekinge. Stenkyrkorna blir den
synliga symbolen för ett nytt samhällssystem, den samtida sockenbildningen
en ny hierarkisk nivå vid sidan om den kungliga maktstrukturens
kongelev och härader.
10

De medeltida kyrkorna och socknarna
Sölvesborg Listerby
Mjällby
Förkärla
Ysane
Tving
Gammalstorp Fridlevstad
Jämshög
Nättraby
Mörrum
Rödeby
Asarum
Augerum
Hällaryd
Lösen
Åryd
Ramdala
Bräkne-Hoby Jämjö
Ronneby
Torhamn
Edestad
Avaskär
Hjortsberga
11

Gränslandet
I närmare 600 år var Blekinge ett gränsland mellan Danmark och
Sverige. De vidsträckta skogsområdena på ömse sidor riksgränsen
utgjorde en naturlig buffertzon och gränsen blev först i mitten av
1500-talet tydligare reglerad.
Området var länge ödemark och hade karaktären av kronoallmänning
och först under 1400- och 1500-talen etablerades här nybyggen
i större omfattning. Söder om den stora kronoskogen vidtog byabygden,
ända sedan förhistoriskt tid centralbygd med goda odlingsbetingelser.
Längst i söder låg strandbygden med skärgårdens många
öar, av gammalt ett fångstland. Denna tredelning av landskapet var
en följd av naturgeografien och dess naturliga skiljelinjer. Skogsbygd,
byabygd och strandbygd utgjorde skilda ekotyper. De olika områdena
hade överskott på vissa produkter och brist på andra. De korta avstånden
underlättade varuutbyte och möjliggjorde ett utnyttjande av
landskapets hela ekologiska register. Från kusten till gränsen i norr
var avståndet bara 3–4 mil. Norr därom låg centralbygderna i det
småländska Värend. Härifrån transporterades framförallt skogsprodukter,
livsmedel och kreatur över gränsen ner till blekingekusten.
Här fanns ett pärlband av så kallade bondehamnar och här anlades
även de medeltida städerna. Med varuutbytet blomstrade handel och
köpenskap. Det strategiska läget mitt i Östersjön gav förutsättningar
också för fjärrhandel.
12

Blekinge omkring 1650
Den viktiga kustvägen, Via Regia, förband den södra delen av landskapet
från Sissebäck i väster till Bröms i öster. Via ett antal så kallade laga vägar
transporterades från Småland på andra sidan riksgränsen skogsprodukter,
livsmedel och kreatur ner till kustens städer och många bondehamnar.
13

Gottfried Hoffmanns karta från omkring
1650 är den äldsta kända över
Blekinge. Såväl kustlinjen som vattendragen
i landskapet är förvånansvärt
fritt återgivna. Av större intresse är
däremot att namnen på i stort sett
samtliga byar och gårdar redovisas.
14

Mare Balticum
Med sitt strategiska läge har Blekinge i mer än tusen år
varit en del av ett politiskt föränderligt östersjöområde.
Krig, handel och kulturella, religiösa och personliga
kontakter har förbundit folken kring Mare Balticum,
ett begrepp som redan i slutet av 1000-talet myntades
av Adam av Bremen.
Karta över nordeuropa m.m, Abraham Ortelius 1570.
Rigsarkivet, Köpenhamn.
17

Segelleden längs kusten
”De utlengi usque calmarne x ukaesio – Från Utlängan
till Kalmar 10 veckosjöar”. Så börjar en märklig
seglingsbeskrivning, nedtecknad omkring år 1300.
Den skildrar med en räcka namn på bland annat
hamnplatser sjöresan från Utlängan upp längs
ostkusten till Reval.
Den tidiga medeltidens sjöfarare seglade med fördel i
kustens närhet. I lä av Utlängan inväntade man förlig
vind. Härifrån ledde också den skyddade segelleden
västerut genom den blekingska skärgården, där den flikiga
kusten erbjöd talrika hamnlägen. Som ett tydligt
riktmärke för sjöfarare reste sig i väster Hanös höga siluett.
På krönen av öar och uddar längs inomskärsleden ligger
ett pärlband av förhistoriska gravanläggningar, som
utgjort referenspunkter redan för en forntida sjöfarare.
Bevarade namn på naturformationer, grund, vikar och
sund berättar likaså om ledens långa historia. Detaljerna
känner vi inte. Seglingsbeskrivningen, som nämns ovan
är den enda från medeltid och berör bara avsnittet från
Utlängan till Kalmar. Först från 1600-talet har vi detaljerade
uppgifter om ledens övriga sträckning genom
skärgården. Här beskrivs enslinjer och landmärken som
med all säkerhet var välkända även för medeltidens sjöfarare.
Längs inomskärsleden rörde sig handelsskepp på väg
mot Visby, Reval och Novgorod men också korsfarare
på väg mot Estland. Från leden kunde skepp från övriga
Danmark, de nordtyska städerna och Holland lätt nå
blekingekustens många städer och lastageplatser.
Sjökort 1813. Blekinge museums arkiv.
18

Hanö
Wäster ifrån Utklippan siw mijl in
i Blekings Bochten ligger en högh
Holma, som kallas Hannö, hwarpå är
och itt Fiskeläger, ther Wästan före
kan man sättia på otta, tijo eller tolff
fampnar om een är besatt i Bochten
aff östan eller södh-ost Wind.
Ur Johan Månssons Sjöbok 1644.
Akvarell av George Hendrich Barfot,
”ritat wid ledija stunder under Sjö-
Expeditionen på Örlogs-Flottan åhr
1756 och 1757 och Campagnen med
Galer-Escaderna i Provinsen åhr 1758
och 1759. Ur skissbok tillhörig Södermanlands
regementes officerskår.
Ronneby
…elfven… flyter …omkring den västra
och södra sidan af Staden, hvarest
han är navigabel, så att der temmeliga
stora Skutor uppflyta kunna.
…men såsom hamnen är säker nog
när man är derinne, så hafver han
deremot ett farligt in- och utlopp,
eftersom icke allenast vid utloppet,
inne uti hamnen, äro många skär och
klippor, att man der hvarken in eller ut
komma kan utan dess bättre kunskap
om leden och helt favorabelt vind.
Ur Riksrådet C. Bondes berättelse
1659 om Skånes, Hallands och
Blekinges tillstånd och förbättring
strax efter afträdandet till Sverige.
Handlingar rörande Skandinaviens
historia. 6. Lund 1818.
Johannes Meijers karta över Ronneby
från omkring 1650.
20

Naestensö
…när den sista af Klintsörens bränningar
är förbi, hålles litet nordl. til
att få sigte på Nastensö sten, som ett
stort hus att anse, liggande N.O. från
den wästersta af Matwiks öarne Sjöön
benämnd, då löper man närmast Nastensö
sten, och så långs Bokö landet
Ur ”Den Namnkunnige Ålder-
Styrmannens ...Johan Månssons
Upliwade Aska etc.” Stockholm 1748.
Foto: Thomas Persson,
Blekinge museum.
Hallarum
Inlåppet till Gååse-fierden är ett smalt
dock diupt inlåpp något Reenare än
föregående, och hafwa dhe Danske
brukat samma inlåpp att gå upp till
Hammarbÿwÿk medh Stora skeep om
16 foot alt intill nättiahall, som är en
lÿten guul klippa, hwarest är dhen
största lastplatzen;
Ur seglingsbeskrivning av Petter
Gedda omkring 1685. Manuskript,
Marinmuseum. Foto Thomas Persson,
Blekinge museum.
21

Land och stad
”Indbyggernis Biering … bestaar uti Tömmer- oc Wedhuggen.”
Blekinge var ett utpräglat bondeland. Redan under förhistorisk tid
fanns topografiskt väl avgränsade bygder i den centrala delen av
landskapet.
Under vikingatid skedde här en koncentration av bebyggelsen men
samtidigt också en nykolonisation av områden utanför den gamla
bygden. Expansionen fortsatte under medeltid och kulminerade under
1400- och 1500-talen då stora delar av den tidigare obebyggda
kronoskogen i norr togs i anspråk.
Landet
Det blekingska jordbruket var dåligt utvecklat och långt fram i tiden
var import av brödsäd en tvingande nödvändighet. Detta balanserades
i viss mån av en omfattande boskapsskötsel men framför allt
av intäkter från skogen och i viss mån fisket i saltsjön. Timmer, ved,
pottaska, tjära och beck var eftertraktade varor som forslades ner till
kustens många hamnar.
All mark brukades av bönder men jordägandet var blandat. Detaljerade
uppgifter för hela landskapet finns först i jordeböcker och
jordrevningsprotokoll från slutet av den danska tiden. Där redovisas
2150 gårdar i Blekinge. Av dessa brukades bara 400 av självägande
bönder resten var landbor eller fästebönder som skötte kronans, kyrkans
och adelns jordar. Landborna betalade landgille, det vill säga
arrende till ägaren, och fullgjorde dessutom andra skyldigheter. Inte
mindre än 1 480 gårdar tillhörde kronan.
Gemenskapen inom byn präglades av traditioner och genom generationer
framvuxna handlingsmönster och attityder. Bönderna
höll sig till det gamla och beprövade. Benägenheten till förändring
begränsades ytterligare av att så få bönder själva ägde sin jord.
22

Staden
Under 1200-talet anlades en mängd städer runt om i östersjöområdet.
Orsaken var den ökande fjärrhandeln med de nordtyska hansestäderna
som främsta motor. Nu blev också Ronneby stad, den
första i Blekinge. Grundare var med all sannolikhet den danske
kungen, som därmed befäste kronans intressen. Omkring 1300 fick
Avaskär stadsrättigheter, Sölvesborg, Elleholm och Lyckå först under
1400-talet.
Städerna utgjorde egna territorier med egna lagar, förvaltning och
rättskipning, skilda från det övriga samhället. I stadsprivilegierna
reglerades rättigheter och skyldigheter. Staden styrelse bestod av
borgmästare och rådmän men här fanns också en byfogde, som tog
upp avgifter till Kronan. Staden öppnade möjligheter för nya ekonomiska
former, sociala mönster och mentalitet. Här ackumulerades
kapital, här erbjöds lönearbete och specialiserad produktion och
hantverk. Endast stadens borgare fick bedriva handel och hantverk.
Mellan stad och land fanns således ett inbyggt motsatsförhållande,
som förstärktes av att en stor del av borgarna kom från de danska
öarna, Holland och de nordtyska handelsstäderna. Dessa ofta kapitalstarka
köpmän och entreprenörer fick stort inflytande som även
kom att omfatta kontrollen av produktion och distribution av omlandets
varor.
23

De blekingska hamnarnas handelskontakter runt
Östersjön omkring år 1600.
25

Ronneby – en tämmelig Kjöbstad
Under dansk tid var Ronneby den mest betydande handelsstaden
i Blekinge. Grunden till detta var främst den omfattande handeln
med oxar, hästar och ”feta varor”.
En del kom från det blekingska omlandet men merparten från det
småländska Värend. Kreatur slaktades och oxhudar bereddes. I början
av 1500-talet fanns här hela ”60 pälsare och skinnare”. Andra
exportvaror var ved, timmer, enestakar, pottaska, tjära och beck samt
från skärgården torkade flundror och gäddor. Varorna hopades i magasinen
och packhusen längs ån i väntan på att årets seglation skulle
komma igång fram i april. Med ”smackar” och ” kreiere” samt en och
annan ”boiert” och ”galliot” skeppades varorna vidare till handelsstäderna
kring Östersjön och övriga Danmark. Flera av stadens köpmän
hade egna skutor men här fanns också ett tyskt handelskompani.
Returfrakterna från Stralsund, Rostock, Lübeck och Danzig
bestod av spannmål, salt från Lüneburg men också öl, vin, brokad,
baldakin och präktigt, flandriskt kläde.
Teckning av oxe i marginalen till
handskrift om oxdrifter från Småland
1524 och 1525. Riksarkivet.
26

En lokal makthavare Ridefogden Caspar
Petersson Schow, här med sin stora
familj, var borgmästare i Ronneby fram
till Roskildefreden 1658 men också
handelsman och entreprenör med
engagemang i bland annat handeln
med oxar och pottaska.
Foto Morgan Olsson,
Blekinge museum
27

Ola Palmgren
NORDISKA SJUÅRSKRIGET
1563–1570
Erik XIV och Frederik II var två ärelystna furstar. Båda förfogade
över välutrustade flottor och starka landstridskrafter. Frederik II ville
återvinna Sverige till den union som splittrats av Gustav Vasa.
Erik XIV skriver själv om händelserna
i Ronneby: ”Vattnet i älven var rött
av blod utav de döde kroppar. Och
vore fienderna så försagde, att man
föge omak hade för dem, utan man
stack uti dem såsom en hop vildsvin,
och skonade ingen utan slog ihjäl alle
varaktige, så att i staden blevo mer än
tutusen man om halsen förutan någre
kvinnor och barn, vilke de amäktige
finnar sloge ihjäl”
Detta motsatte sig naturligtvis Erik XIV som krävde att Frederik II
tog bort det svenska riksvapnet, de tre kronorna, från sin vapensköld.
Erik införde istället de danska och norska vapnen i sitt eget vapen.
I början av 1500-talet hade danskarna i förening med lybeckarna
försökt betvinga svenskarna genom att hindra tillförsel av livsviktiga
varor, främst krigsförnödenheter och salt. Erik XIV:s främsta mål
var att öppna upp Öresund, då i stort sett all svensk handel passerade
därigenom. Den tändande gnistan blev en skärmytsling utanför
Bornholm i juli 1563.
Kriget rasar fram och åter över gränsen. Dansk trupp intar Elfsborgs
fästning och härjar i Västergötland, medan svenska trupper
härjar i Skåne, Halland och Blekinge. Kriget avslutas med freden i
Stettin 1570.
Erik XIV kom själv till Blekinge 1564. I september kommer
svenskarna till Ronneby. Efter att ha uppmanat ronnebyborna flera
gånger att öppna portarna stormas staden. Så här berättar dansken
Jon Tursen 1570 om händelserna: ”Saa begynte da de Svenske langt
for dag at skiude Ild paa Byen med store fyrmøser, och aldrig holt
op eller loed aff at skiude Ild, førend meste parten aff byen stod ald
i lius lue. Och da di Suenske fornumme at mange aff borgerne gauffue
sig ind fra Voldene at slycke Ilden, da giorde de strax Anfald till
byen med ald deris mact och vunde byen hasteligen, der Klocken
vor ved 7 om Morgonen, och giorde der saa stort it Mord baade
paa mend och quinder, piger och børn, och sparede ingen huerken
unge eller gamle, med Sognepresten, huilcken de sloge ihiell midt i
Kirckedøren.
28

Och quinderne, som de løbe paa gaderne och haffde deris spede
børn paa armene, och de, som laa wdj Barselseng, toge de Suenske
børnene och kaste dennem paa ilden, och Quinderne sloge de ihiel,
till saa lenge at de tydske knecte saae dette ynkeleige Mord. Saa
ginge de strax til Felt Øffuersten och talde hannem haardeligen till
och sagde, at de tilforne haffde vaerit wdj mange Krige, baade huos
Hedninge och Christne, och aldrig seet saa vchristeligt it mord,
som der da skeede”.
Slaget vid Älvsborg 1502. Harneskförsedda
västgötar med armborstskyttar
i främsta ledet och bakom dessa
spjutbeväpnade soldater. Teckning
av Paul von Dolnstein. Thüringischen
Hauptstaatsarchivs Weimar Ernestinisches
Gesamtarchiv, Reg s fol. 460
Nr 6 Folio 9 v-10r. (Bilden är beskuren)
29

Hans Holbein dy. Städel Museum, Frankfurt am Main,Graphische Sammlung.
30

Lars Einarsson
Ett skepp från medeltiden
På 9 meters djup vid Stora Ekön i Ekösund i Ronneby skärgård,
vilar resterna av ett mer än femhundra år gammalt skepp djupt
nersjunket i dyn. Det är cirka 30 meter långt och 10 meter brett.
Vraket upptäcktes på 1970-talet av sportdykare. 2001 berättade de
för marinarkeologer att de gjort märkliga fynd på vrakplatsen. Ovan
botten syns endast löst liggande timmer och delar av skeppets spant.
Spanten liknar revben som sträcker sig vinkelrätt
ut från skeppets köl. För att bestämma åldern på
vraket togs ett träprov. Det visade att skeppet tillverkats
av ek som huggits i nordöstra Frankrike
vintern 1482-83.
Vad är det för skepp som vilar på havsbotten
Hur var det byggt Vilken last fanns ombord Varifrån
kom det När sjönk det För att få svar på
frågorna fick Kalmar läns museum i samarbete
med sportdykarklubben Doppingarna i uppdrag av
Länsstyrelsen i Blekinge att göra marinarkeologiska
undersökningar av vraket.
Hösten 2006 påbörjade utgrävningsarbetet. Med
en tryckluftsdriven slamsug sögs slam och lera ur
vraket Ett 1x1 meter stort schakt grävdes i vrakets
akterdel och många fynd påträffades.
Skeppet visade sig vara byggt på kravell. Det
betyder att bordläggningsplankorna ligger kant i
kant, och inte överlappar varandra. Vraket vid Stora
Ekön är det äldst kända kravellbyggda skeppet man
känner till i Norden.
De fynd arkeologerna hittade var bland andra
kalkbruk, djurben, delar till ringbrynjor och urholkade
trästockar som använts som underreden till smidda
kanoner av järn.
Vraket hittades vid Stora Ekön i Ronneby skärgård.
31

Fynden berättar
De föremål som bärgats berättar om ett ovanligt skepp.
Det måste ha tillhört någon med mycket makt och resurser.
Bakladdare, ur boken Guns av Dudley
Pope, teckning Max Millar. Den infällda
teckningen visar eldrör nr.1 med lavett
från Cattewater-vraket. Fyndet som
bärgades nära Plymouth, Storbritannien
1973, uppvisar stora likheter med
lavetterna från vraket vid St. Ekö. (Redknap,
M, 1985:59). Rapport Kalmar
länsmuseum/UV 2002.
Fynd av urholkade trästockar som smidda järnkanoner vilat i, visar
att skeppet haft många kanoner. Kanonerna var så kallade bakladdare
som användes på 1400-talet. Av kanonerna finns ingenting kvar.
Endast spår av rost visar att de en gång fanns ombord.
Ett så gammalt fartyg som varit utrustat med så många kanoner
har aldrig tidigare påträffats i nordiska vatten.
De flesta av de djurben som hittats i vraket kommer från styckat
nötkött. Sådana ben hittar man oftast vid arkeologiska utgrävningar
i städer. Ombord på ett skepp var nötkött det högre befälets mat.
Delar till ringbrynjor tyder på att det funnits krigsmän i besättningen.Det
är rimligt att tro att skeppet är av danskt ursprung eftersom
kalkbruk från lasten som bärgats har sitt ursprung på Saltholm
nära Köpenhamn. Kanske är det den danske kungen Hans örlogsskepp
Gribshunden.
32

Vilken typ av skepp
Holkar, krejare, jakter, barkar och kravlar är namn på olika
skeppstyper som nämns i skriftliga källor från medeltiden.
Hur de såg ut är svårt att veta eftersom det sällan finns detaljerade
beskrivningar av skeppens utseende. Eftersom vraket vid Stora Ekön
i huvudsak är byggt på kravell är skeppet sannolikt av en typ
som kallas karack.
Karacken började användas i Nordeuropa vid mitten av 1400-talet
och var anpassat till sjöstrid.Vraket är den äldsta karacken som påträffats
i Skandinavien.
Karack avbildad av den flamländske
mästaren William Anthony omkring
1470. Ur ”Seglande skepp” av Björn
Landström.
33

Dokumenten berättar
Eftersom vraket kan dateras till 1400-talet kan arkeologerna också
söka i skriftliga källor för att se om de kan hitta mer information.
I de medeltida krönikorna finns viktiga händelser nedskrivna. Krönikorna
var både underhållning och politisk propaganda.
I Sturekrönikan (1452–1496) skildras en resa som den danske
kungen Hans gjorde till Kalmar sommaren 1495. Resan var av stor
politisk betydelse. Hans mål var att genom förhandlingar åter få in
Sverige i Kalmarunionen och bli erkänd som kung även i Sverige
och därmed hela Norden.
Ett av skeppen som seglade mot Kalmar var Gribshunden eller
Griffen som anges som kungens huvudskepp. När skeppet kom till
Stora Ekön bröt en eldsvåda ut om bord och skeppet sjönk. Den
danske adelsmannen Tyge Krabbe berättar:
”... vi kom i en havn uden for Røndeby som
kaldes Egesund og der kom ild i Hans nådes
hovedskip som kaldes Gribshunden og blev
der mange riddermænd og fattige karle brændt
ihjel og der blev den bugede doctor med
og jeg fik og någen skade der.”
Undersökningarna av vraket visar tydligt att skeppet förlist under
dramatiska omständigheter, eftersom värdefull utrustning lämnats
kvar ombord.
34

Vad är nästa steg
Hittills har vi bara gläntat på dörren till ”Gribshundens” historia.
Troligen innehåller vraket mängder med föremål och information
som kan berätta om skeppets öde och senmedeltiden i Norden.
Genom upptäckten av Gribshunden öppnas nya dörrar till vår historia.
Dörrar som varit stängda under ett halvt årtusende. Frågorna är
många: Vad hände egentligen den där sommardagen för över 500 år
sedan Lyckades besättningen rädda sig iland Finns deras utrustning
och vapen kvar i vrakets innandöme Och är det verkligen det
kungliga skeppet Förhoppningsvis får vi möjligheter att fortsätta
undersökningen av vraket för att få svar på frågorna.
35

Mikael Henriksson
Städer och ”stabor”
– en resa mot det moderna Blekinge
Kunskapen om våra tätbebyggda miljöers historia är en viktig
nyckel till en förståelse av vårt nutida samhälle. Vid medeltidens
mitt växer de första regelrätta städerna fram i Skandinavien,
så även i Blekinge.
Ordet stad kan kopplas till betydelsen plats eller ställe. Begreppets
innebörd är dock inte helt entydig, och staden svarar mot ganska
olika behov från 1200-talet och fram till idag. Städerna skapades
som statens, kungamaktens och i viss mån kyrkans stödpunkter för
maktutövning i landskapet. Särskilda lagar och förordningar reglerade
städernas funktioner. De viktigaste privilegierna för stadsborna,
borgarna, var rättigheten att få bedriva hantverk och köpenskap
inom staden. Städers styrelseskick var kopplat till ett av borgarna
valt råd samt däröver styrande borgmästare.
En fysisk reglering av staden var ett måste för att möjliggöra det
praktiska livet i den tättbebyggda miljön. Stadsbebyggelsen grundade
sig på tomtindelning, vilken kunde gå tillbaka på platsens naturgivna
förutsättningar. Torgens placering var ofta utgångspunkt
för både kvarterens bebyggelse och gatunätets sträckning. Bland
viktigare institutioner i äldre städer kan nämnas rådstuga, rådhus,
stadskyrka, hospital och ibland kloster. Väl synliga var även skyddsåtgärder
i form av stadsvallar eller gränsdiken, kontrollerbara portar
eller infartsvägar samt ibland rena befästningar. Städerna var något
annat än den kringliggande landsbygden, och dess rättigheter och
innevånare skulle skyddas såväl rättsligt som fysiskt! En markör för
denna särställning och inte minst stadens identitet var dess heraldiska
sigill eller vapen.
36

Blekinges städer och deras stadsvapen.
Från vänster till höger: Sölvesborg,
Elleholm, Karlshamn, Ronneby, Karlskrona,
Lyckå, Kristianopel och Avaskär.
Städer i Blekinge
Högmedeltidens städer
Andra hälften av 1200-talet var den stora grundläggningstiden för
de danska köpstäderna. Städerna Ronneby och Avaskär härrör från
detta äldre, medeltida etableringsskede. De skiljer sig åt både vad
gäller omfattning och dignitet, men är bägge typiska stadsbildningar
för sin tid.
1400-talets städer
Tre städer grundas i Blekinge under 1400-talet: Sölvesborg, Elleholm
och Lyckå. De har alla i viss mån en koppling till äldre maktsfärer
i sina respektive närområden. Alla tre kan därför betraktas som
konsekvenser av kontrollbehov och en fortsatt reglering av landskapet
från både kungamaktens och kyrkans sida.
Den tidigmoderna tidens städer
Tre städer etableras i Blekinge även under 1600-talet: Kristianopel,
Karlshamn och Karlskrona. Dessa är representanter för en ny tid
inom stadsbyggandet. Perioden sammanfaller med nationalstaternas
tendenser mot en alltmer centraliserad maktutövning. Samtidigt genomlever
Blekinge ett våldsamt och krigiskt skede. De tre städerna
uppvisar arkitektoniskt totalreglerade stadsplaner. Befästningsverk
mötte upp mot nya militära behov, orsakade av ett förbättrat fientligt
artilleri. I en tid av kungligt envälde döps de nya städerna efter sina
grundare: Christian IV, Carl X Gustav och Carl XI.
37

38
Kristianopel är en god representant för den danska tidens slut i Blekinge och en
symbolladdad lämning från epoken mellan den medeltida föregångaren Avaskär
och det snart uppförda Karlskrona. Akvarellen som är målad exakt 100 år efter
Roskildefreden speglar en nedmonterad stad, en lantlig idyll som bär spår av en
mer storlagen historia. ”Christianopel en förstörd stad i bleking sÿnas nü endast
rudera efter müren och slottet…” (George Hendrisch Barfots. Repro ur akvarellbok
i Södermanslands regementes officerskårs bibliotek.)

Under 1900-talet vaknar den gamla fästningsstaden successivt upp från sin
Törnrosa-sömn. Av byggnaderna från den danska tiden kvarstår idag endast
stadskyrkan. Stora delar av stadens murverk och bastioner har dock restaurerats,
och dessa delar av fästningen utgör idag angelägna vårdobjekt i en i stor
utsträckning turistanpassad kulturmiljö. Foto 1996. Jan Norrman. RAÄ.
39

Staden som kunskapskälla
Städers utveckling kan studeras genom historiska källor och arkeologiska
lämningar. Arkiven innehåller ekonomiska och juridiska handlingar
av högst offentlig karaktär, men också kartor och fotografier
från svunna tider. Enskilda människor och skönlitteraturen kan
målande berätta om livet i staden. Den synliga bebyggelsen avslöjar
ibland ganska tydligt när den har tillkommit. Olika epokers byggnadsfaser
kan då nästan betraktas som årsringar på ett träd. Ibland
står hela stadsdelar kvar från ett skede, kanske bredvid bebyggelse
med ett helt annat uttryck, en annan funktion och en annorlunda
arkitektur.
Historiska kartor ger oss en uppfattning om hur städer varit utformade
under skilda skeden. Jämför vi kartor av olika ålder avslöjas
ofta hur den tidiga bebyggelsen sett ut. Det visar också hur nya tider
får genomslag och miljöerna efter hand förändras. Arkeologin kan
bidra med att tolka de under mark dolda avtrycken av städers historia.
De fysiska spåren ger ofta handgripliga inblickar i bebyggelsens
första tillkomst och utveckling. Arkeologin kan bekräfta för oss hur
väl våra förväntade bilder av städerna stämmer överens med den faktiska
verkligheten. Den etablerar även kontakt mellan oss idag och
den enskilda människan dagliga liv under olika historiska skeden.
Vad hände sedan
En förändring mot en mindre centraliserad förvaltning för både
städer och landsbygd inleds i Sverige med början 1863. Sin nutida
form får den efter kommunreformerna 1952 och 1971. Idag finns
egentligen ingenting kvar av de ursprungligen medeltida stadsprivilegierna,
och stad används inte ens längre som administrativ enhet.
Genomreglerade tätorter är annars normen för vår nutida livsstil.
Bekväma levnadsvanor ställs dock mot bristande naturresurser, stora
energibehov och nalkande klimatförändringar.
Hur vill vi människor bo i framtiden
Vet du hur du själv vill ha det
40

Med den historiska kartan till vår hjälp
förstår vi vilka äldre miljöer som berörs
av moderna markingrepp. Den röda
punkten markerar det fotograferade
schaktet vid Drottninggatan i Karlskrona.
Bilden visar ett framrensat parti med
bevarad stenläggning från 1700-talet.
Den arkeologiska undersökningen
genomfördes med anledning av att
nya träd skulle planteras längs
Drottninggatan i Karlskrona 2010.
Foto Blekinge museum.
41

Lästips
Bengtsson, B, Kristianopel som fästning. En historik och en rapport. Blekingeboken 1938.
Bergman, K, Makt, Möten, Glömska. Skånska kommissionen i Blekinge 1665-70. 2002.
Bergman, K, Skogen, lokalsamhället och makten. Blekingeboken 2003.
Bergman, K, Blekinge i det danska riket, Ale 2003:4.
Dahl, Bjørn Westerbeek, Gottfried Hoffmans kort over Kristianopel, Karlshamn og
Blekinge fra 1650erne og 1670erne, Blekingeboken 1987.
Einarsson, L, Ett skeppsvrak i Ronneby skärgård. Ale nr 2. 2008.
Hallenberg, A, Från 1600-talets Blekinge under danskt välde.
Blekingeboken 1938, 1939, 1940, 1941, 1943, 1945.
Hansson, M, Vid en 1600-talsgata. Om arkeologi i Kristianopel. Blekingeboken 1992.
Hansson, M, Frälse och kungamakt i medeltidens Blekinge. Blekingeboken 2004.
Johansson, Nicklas, Skoglöw, Lena & Zeberg, Agneta, 1600-talet brytningstid i östra Blekinge, 1999
Larsson, L, Blekinge i den nordiska storpolitikens skugga 1560-1658. Blekingeboken 2003.
Larsson, L-O. Historia om Småland. 1974.
Lihammer, A, Bortom riksbildningen. 2007.
Lönnbom, I, Från Danmarks vedbod till Sveriges trädgård. 2001.
Malmquist, Yngve, Nedslag i den blekingska sjöfartens historia fram till freden i Roskilde 1658, 2004
Milton, H, Listers och Sölvesborgs historia. 1994.
Persson, Stefan, Gränsbygd och svenskkrig: studier i Blekinges, Skånes och Hallands östdanska historia, 2007
Stenholm, L, Berättelsen om Blekinge. 2010.
Stenholm, L, och Ödman, A, Medeltidstaden Lyckå. 1983.
Swensson, Margareta, Ättika, kläde, salt och öl, ved och enestakar: om Ronneby som handelshamn
under 1600-talets förra hälft. Blekingeboken 1971.
Wallin, Lasse, Bebyggelse i 1600-talets Kristianopel, Ale 1986:4.
Ödman, A, Ett stadssamhälles uppkomst och fall. Blekingeboken 1983.
42

Utställning på Blekinge museum
18 maj–3 november 2013
Producerad av Blekinge museum
Projektledare: Christina Berup, utställningschef
Design: Christina Berup, Jonas Günzel, Mikael Henriksson, Thomas Persson
Underlag utställningstexter: Respektive författare till katalogtexterna
Digital produktion: Jonas Günzel, Göran Larnö
Rekonstruktion kanon: Torsten Johansson, smide, Stefan Åkesson, träarbete
Snickeri: Peter Niklasson, Stefan Åkesson
Grafisk form och redigering: Susanne Ström
Publika aktiviteter: Karin Nilsson, 1:e antikvarie
Katalog
Skribenter:
Lars Einarsson, marinarkeolog, Kalmar läns museum
Mikael Henriksson, arkeolog, Blekinge museum
Ola Palmgren, pedagog, Blekinge museum
Thomas Persson, 1:e antikvarie, Blekinge museum
Schematiska kartor och GIS-kartor: Stefan Flöög, antikvarie Blekinge museum
Grafisk form: Susanne Ström, informatör, Blekinge museum
Länsstyrelsen i Blekinge har gett ekonomiskt stöd till utställning, katalog och föreläsningsserie.
43